Herr talman! har frågat mig hur jag ser på Musikaliska kvarterets betydelse för musiklivet och musikutbudet i Sverige, hur jag agerar för att värna och främja Musikaliska kvarteret och dess verksamheter och om jag avser att skjuta till medel i kommande budgetar samt initiera dialog med övriga finansiärer av Musikaliska kvarterets verksamheter för att möjliggöra en långsiktighet och en utveckling av verksamheten.

Jag är glad att Musikaliska kvarterets framtid engagerar många. Det är ett engagemang som jag delar. De nationella kulturpolitiska målen anger bland annat att alla ska ha samma möjlighet att delta i kulturlivet. Som kulturminister är jag därför angelägen om att det ska finnas ett rikt och varierat utbud av kultur i olika former och att det ska vara tillgängligt för alla. Så ser ett levande och bärkraftigt kulturliv ut.

Musikaliska kvarteret är en unik plats med stor betydelse för musik och kulturutbudet i Stockholm såväl som för hela landet. Fastigheten har höga kulturhistoriska värden och rymmer en bredd av musikaliska verksamheter. Det är viktigt att sådana verksamheter som gagnar en bred publik, konstnärligt utövande och den kulturella infrastrukturen fortsatt kan bedrivas och utvecklas.

Fastigheten där Musikaliska kvarteret är beläget, på Nybrokajen i Stockholm, ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Det är därmed Statens fastighetsverk som ansvarar för frågor som rör hyresförhållanden med hyresgäster.

Gällande de ekonomiska medlen till verksamheterna i Musikaliska kvarteret kan jag inte föregripa kommande budgetprocesser. Jag kan däremot konstatera att Kungliga Musikaliska Akademien, som är en av de aktörer som bedriver verksamhet i lokalerna, sedan länge är utpekad av regeringen som en nationellt kulturpolitiskt viktig aktör i Statens kulturråds regleringsbrev och därmed också mottar bidrag från Statens kulturråd. Detta gäller naturligtvis även under innevarande år, 2023.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att frågan om kultur och kulturens mötesplatser och scener engagerar oss från alla politiska håll och kanter.

Men denna fråga är inte ny. Det kan lätt framstå så när man lyssnar på interpellationsdebatten som pågår, men den är gammal och mångårig. Frågan har varit aktuell i decennier. Kulturministern har varit på sin post i knappt sex månader. Jag tycker att det är lite magstarkt att vi i dag förväntar oss en fullständig lösning på ett så mångårigt problem på så kort tid. Inte för att frågan inte är viktig, men vi måste sätta den i relation till hur länge den har varit aktuell.

Jag vill påstå att tidigare regeringar har haft goda ambitioner i frågan. Man har velat lyfta och hitta fram till en långsiktig hyresmodell. Men jag ser inte att utredningarna har landat i ett beslut. Jag tror att det visar på att det är en komplex och svår fråga, som vi delar, och som vi givetvis ska hitta en lösning på.

Jag är glad över att vår minister tar frågan på allvar, utan att på något sätt gå in och styra över de myndigheter som har fått förtroende att verka. Ministerstyre är ingenting som vi praktiserar i Sverige eller vill vara i närheten av. Den nu sittande ministern kan omöjligen bära hundhuvudet för en så långdragen fråga, men jag vill understryka mitt förtroende för henne och för de myndigheter som nu har fått förtroende att lösa frågan. Det är där den måste fortsätta, det vill säga att diskussionen måste pågå mellan hyresgäst och hyresvärd framöver.

Herr ålderspresident! Vigadó konserthus i Budapest grundades 1856. Musikverein i Wien grundades 1870. Beethovenhalle i Bonn grundades också 1870. De var på sin tid konsertsalar och platser för akademisk musikutbildning. De har i dag renoverats. De drar till sig publik från hela världen. Och där spelas musik på högsta nivå om kvällarna.

Bonn, Wien och Budapest har bibehållit dessa vackra byggnader. De har inte frångått idén om att fastigheterna ska främja kulturutövande musiker och deras publik. De är levande kulturhus i kulturpräglade städer.

Dessa tre exempel gav en gång i tiden inspiration till det som kom att bli Kungliga Musikaliska Akademiens hus på Nybrokajen 11 i Stockholm. Huset invigdes, som sades här tidigare, 1877 och inrymde då den högre musikutbildningen i landet, inklusive Musikaliska Akademien och dess bibliotek. I salen ägde den allra första utdelningen av Nobelpriset rum. Den har alltså ett kulturhistoriskt värde, inte bara för Stockholm utan för hela vårt land.

Sedan 2011 har Blåsarsymfonikerna drivit huset under namnet Musikaliska kvarteret. Det är en unik plats med stora kulturhistoriska värden. Som tidigare nämnts är det en musikalisk bredd - alltifrån den klassiska tidiga musiken till folk- och världsmusik, jazz, nutida konstmusik med mera.

Herr ålderspresident! Till skillnad från hur det är i Bonn, Wien och Budapest har grundläggande renoveringar inte gjorts i denna fastighet. Men för att man ska kunna bedriva en publikvänlig verksamhet måste brandsäkerhetsåtgärder vidtas. Det behöver finnas möjlighet att bedriva parallella konserter på de fyra olika scenerna, och utökade publika platser behöver möjliggöras. Statens fastighetsverk sa självt senast 2022 att för att man ska kunna ta ut en marknadsmässig hyra är det ofrånkomligt med en anpassning av lokalerna.

Sedan pandemin har Blåsarsymfonikerna intensifierat sin dialog om framtiden med Statens fastighetsverk. Blåsarsymfonikerna erhöll återstartsstöd för att bland annat ta fram en plan för Musikaliska Akademiens vidareutveckling, och i februari 2022 lämnades en lägesbeskrivning till regeringen. Den har bemötts positivt av alla inblandade aktörer.

Men under hösten 2022 pausades dialogen. I stället presenterades en kraftigt höjd hyra för verksamheterna i huset, detta utan en nödvändig anpassning av lokalerna.

Herr ålderspresident! Jag bekymrar mig för kulturministerns politik och icke-engagemang, som faktiskt leder till att Stockholm, vårt lands huvudstad och skyltfönster, riskerar att bli en tyst stad. Vi går mot strömmen. Stora kulturpolitiska satsningar görs i Köpenhamn, i Oslo, i Helsingfors, i Berlin, i Paris och i Wien. Vi ser en annan utveckling i Stockholm. Här ska man lägga ned verksamheter. Här ska man höja hyror. Här ska man slopa fri entré på statliga museer. Här ska det finnas minskat utrymme för kulturen och medborgerliga möten.

Jag ställer mig frågan hur kulturministern ser på den uppslutning som nu har varit från stockholmare och engagerade över hela landet för detta hus och för de verksamheter som finns i byggnaden. Över 30 000 namn har samlats in. Vad avser kulturministern att göra för att stärka det skyltfönster som Stockholm bör utgöra för kulturen och för innovation av kulturen i vårt land?

Avslutningsvis vill jag nämna vad ledamoten Ahlström Köster och ledamoten Ollén lyfter. Båda nämner att detta har varit en fråga under en lång tid. Men just hyresfrågan har faktiskt tillkommit under den tid då kulturministern har varit på sin position. Därmed är detta en uppgift för sittande regering att hantera.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag upplever att både kulturministern och ledamöterna svarar på frågor som inte har ställts och påståenden som inte har gjorts. Det är faktiskt så att den försäljning som möjliggjordes i vårändringsbudgeten fick en klausul som innebar att verksamheternas förutsättningar ska analyseras närmare liksom att både Musikaliska Akademiens och Blåsarsymfonikernas behov av tillgång till ändamålsenliga lokaler bör beaktas. Det var alltså inget carte blanche för en försäljning.

Frågan har sedan dess inte varit aktuell. Tvärtom har det under flera år skett ett ganska spännande och fantastiskt utvecklingsarbete som beskrevs av båda parter fram till i höstas som fruktbart, delvis finansierat av Statens kulturråd. Även verksamheterna själva har gått in med medel.

Detta är en process som jag i min tidigare roll som kulturminister har följt och tyckt varit spännande och intressant. Frågan om en försäljning har aldrig varit på bordet. Det var ju i höstas när sittande regering och nuvarande kulturministern hade tillträtt som frågan om en hyreshöjning kom. Frågan om utredningen om kostnads- och marknadshyror rör inte den här fastigheten utan andra fastigheter, så även detta är ett försök att blanda bort korten, herr ålderspresident.

Jag är glad över de moderata riksdagsledamöternas engagemang för frågan, och jag är glad att kulturministern säger att det här är någonting som man vill se hur man kan stötta framåt. Men jag har fortfarande inte fått svar på mina frågor. Hur ser kulturministern på utvecklingsprojektet Musikaliska kvarteret? Det är ju en kulturpolitisk fråga och inte en fråga om hyressättning. Det handlar om hur Early Music Sweden ska kunna utvecklas till ett nav för barock- och medeltidsmusik - en nationell scen som de ser det - och det handlar om att Stallet, folk- och världsmusikscenen som är unik i Sverige, ska kunna fortsätta sin verksamhet. Det handlar också om hur mångfalden och genrebredden i Musikaliska kvarteret i högre grad ska kunna stå på egna ben.

Statens fastighetsverk har själva sagt att detta inte är någonting som man ämnar stötta med någon form av kulturhyra, och då kommer frågan tillbaka till kulturministern och till övriga finansiärer: Är man beredd att i budgeten skjuta till för att möjliggöra för en sådan här utveckling? Det är ju i högsta grad en kulturpolitisk fråga. Vad har det att göra med ministerstyre, herr ålderspresident? Det är viktigt att upprepa att detta inte bara är en fråga om hyressättning utan en fråga om ett fruktbart utvecklingsprojekt som alla säger sig värna och en verksamhet som löper en överhängande risk att behöva lämna lokalerna.

Jag skulle vilja höra från kulturministern, återigen, om man från regeringens sida är beredd att agera för att möjliggöra utvecklingen av den här platsen. Hur ser kulturministern på risken att det inte finns någonting att analysera vid en eventuell försäljning om verksamheterna på grund av höjd hyra inte längre finns kvar i lokalerna?

Herr ålderspresident! Man kan väl först säga att de senaste årens budgetar ju har varit pandemistöd. Om riksdagen skulle besluta om den typen av budgetar i det långa loppet skulle det inte dröja länge förrän landet var i konkurs. Det var en exceptionell situation, och man får därför se hur det var ekonomiskt före det.

Jag tycker att det är viktigt att påminna om att riksdagens arbete är för hela landet. Jag är väldigt glad att vi har det här engagemanget, och jag är själv otroligt förtjust i Musikaliska och har varit där en del under åren. Därför hoppas jag att vi också hittar motsvarande engagemang när det gäller kultur i övriga landet och inte bara för just detta för att det ligger i Stockholms centrum.

Jag vill också påminna om att det under dessa sex månader har tagits beslut om att rusta upp Operan. Det har varit ett akut behov under väldigt lång tid, men ingenting har hänt under tidigare ministrar och regering. Och så sent som i förra veckan gick man ut och bestämde om över 600 miljoner kronor till just skolböcker, vilket kommer att vara ett enormt lyft både för barnen och för skolbiblioteken.

Jag tycker nog att det satsas en hel del också ute i hela landet.

Herr ålderspresident! Ledamoten Lind frågar hur vi ser på den här verksamheten. Det är klart att vi från regeringens håll ser verksamheten som oerhört värdefull, vilket jag också sa i mitt inledningsanförande. Det är viktigt att verksamheten kan fortsätta att bedrivas och utvecklas och framför allt fortsätta vara tillgänglig för den breda publiken precis som i dag, egentligen oavsett vilken lokal den bedrivs i. En lokal, oavsett om den har kulturhistoriskt värde eller inte, är ju bara ett tomt skal innan den fylls med verksamhet.

Just den här lokalen har andra värden, precis som många andra lokaler vi ser när vi blickar ut över ett Stockholm som är rikt på kulturhistoria. Men precis som jag sa tidigare innebär detta att vi måste ta hand om byggnaderna och tekniken kring byggnaderna såväl som verksamheterna.

I det här fallet finns en uppdelning inom regeringen på vem som ska ta hand om vad. Mitt ansvar är att se till att verksamheterna kan fortsätta att bedrivas. Lokalerna, själva skalet, har regeringen ett ansvar över, men i det här fallet är ansvaret att fortsätta den pågående dialogen mellan Statens fastighetsverk och Musikaliska.

Detta är inte något som har kommit upp under hösten, som det låter i en del av anförandena, utan det här föranleds av en två år lång förhandling. Förhandlingen har pågått under två år. Precis som ledamoten Lind säger har förhandlingen skett under goda förhållanden och man har varit överens om fördelningen i olika delar, det vill säga att det ska göras insatser för att motsvara en marknadsmässig hyra.

Men ordet som inte har nämnts från talarstolen i dag är marknadsmässig hyra. Statens fastighetsverk gör bedömningen vad en marknadsmässig hyra är. Det är den bedömningen som ligger till grund för den hyressituation som i dag råder, där Fastighetsverket har, såvitt jag vet, ett just nu pågående samtal med Musikaliska om vad den innebär för verksamheten och för hyressättningen. Vi måste naturligtvis främja att samtalet går så bra det kan gå på alla sätt vi kan, men det finns fortfarande principer om hur vi hyressätter. De principerna kan naturligtvis ifrågasättas, och det var därför jag lyfte fram det förslag som kom 2019 och där regeringen slog fast att möjligheten finns att sälja om man så vill.

Det här är ett sätt att hantera kulturhistoriska fastigheter. Ett annat sätt är att rusta upp dem. När ledamoten Redar säger sig blicka ut över Stockholm och se olika kulturhistoriska värden blickar jag ut över ett Stockholm där jag naturligtvis också ser saker som vi behöver göra, saker där beslut hade behövt fattas för länge sedan. Vi kan inte göra allt på en gång. Men att tro att vi kan få alla beslut på plats på sex månader är naivt. Vi måste ta en sak i taget, och vi måste göra rätt saker i rätt ordning. Framför allt måste rätt myndigheter hantera rätt frågor, och vi måste akta oss noga för att lägga oss i sådant där vi faktiskt riskerar att förstöra mer än vad vi hjälper.

Det är viktigt att verksamheten kan fortsätta att bedrivas, främjas och på olika sätt göras tillgänglig, oavsett i vilken lokal den bedrivs i framtiden.