Rashid Farivar

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret!

I propositionen föreslås också att Polismyndigheten ska kunna besluta om en annan tid eller plats för en sammankomst än den som angetts. På papperet kan detta framstå som rimligt, men i praktiken riskerar det att få långtgående konsekvenser.

Demonstrationsfriheten handlar inte bara om rätten att uttrycka en åsikt utan också om rätten att göra det där budskapet faktiskt når fram. En demonstrationsrätt som i praktiken hänvisas till avlägsna eller irrelevanta platser eller tider är inte en verklig demonstrationsrätt.

Polisen har redan i dag möjlighet att föra dialog om tid och plats. Det är en väl fungerande ordning. Men när dialog ersätts av ensidiga beslut sker en principiell maktförskjutning från medborgarna till staten.

Skrivningen om möjligheten att ställa in sammankomster i förväg har också brister. Formuleringen är alltför bred. Kravet om terrorattentat finns inte i lagtexten, och i slutänden är det lagtexten som gäller. Detta är det som brukar kallas våldsverkarnas veto. Om hot om våld blir avgörande för om en allmän sammankomst får genomföras eller inte har vi i praktiken ett system där den som hotar mest också får mest makt. Det är en farlig utveckling i en rättsstat.

Herr talman! Det är viktigt att ställa frågan: Vad är orsaken till denna lagändring? Det är inte en bred folklig efterfrågan. Det är inte en demokratisk rörelse. Det är våld och hot om våld. Våld mot poliser, hot mot svenska intressen utomlands och angrepp på enskilda – det är tyvärr detta som driver förändringen. Då måste vi vara tydliga: En lagstiftning som inskränker friheten som svar på våld riskerar att legitimera just våldet.

Propositionen innebär i praktiken ett paradigmskifte. Polisen riskerar att behöva ta hänsyn till vilka reaktioner en åsikt kan väcka snarare än att skydda rätten att uttrycka den. Samtidigt finns redan lagstiftning för att hantera ordningsstörningar och våldsamma motdemonstranter. Problemet är inte avsaknad av verktyg, utan i många fall resurser och tillämpning. Risken är att lagstiftningen i stället stärker antidemokratiska krafter när den skickar signalen att hot och våld kan påverka det offentliga samtalet.

Herr talman! Om syftet är att stärka säkerheten vid allmänna sammankomster finns mer träffsäkra åtgärder, framför allt att lagföra dem som använder våld för att tysta andra. Det handlar om att lagföra dem som kastar sten och eldar polisbilar. I stället riktas denna lagstiftning mot dem som vill använda det fria ordet. Det riskerar att försvaga vår demokratiska motståndskraft i stället för att stärka den.

Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer: Vilka överväganden har ministern gjort kring dessa risker?

Herr talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Sverige har en stolt och världsunik tradition av att värna det fria ordet. Redan 1766 blev Sverige först i världen med en grundlagsskyddad tryckfrihetsförordning. Tillsammans med yttrande, demonstrations- och mötesfriheten i regeringsformen utgör detta själva berggrunden för vår demokrati.

Historiskt har Sverige varit en fristad där åsikter får brytas mot varandra utan rädsla för statliga repressalier eller censur. Att vi lever i ett öppet samhälle innebär att vi måste acceptera yttringar som kan uppfattas som djupt kränkande eller provocerande. Detta är priset för vår frihet. Vi får aldrig låta intoleranta krafter diktera gränserna för våra fri- och rättigheter.

Bakgrunden till regeringens proposition är välkänd och väldigt viktig. Under 2022 och 2023 genomfördes i Sverige ett antal koranbränningar som ledde till våldsamma upplopp, de så kallade korankravallerna, samt internationella reaktioner och krav på att begränsa yttrande- och demonstrationsfriheten. Bland annat framfördes krav på förbud mot koranbränningar från både Socialdemokraterna och 57 muslimska länder inom Islamiska samarbetsorganisationen, OIC.

Under sommaren 2023 tillsatte regeringen en utredning om att ändra ordningslagen för att kunna förbjuda koranbränningar på samma sätt som Danmark gjorde i december 2023. Den linjen mötte stark kritik – i huvudsak endast från Sverigedemokraterna – inte minst eftersom inskränkningar under yttre tryck riskerar att signalera att våra grundläggande principer är förhandlingsbara. Utredningen lades senare på is efter att ha presenterats i juni 2024.

Efter den aggressiva förföljelse som civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin utsattes för i september 2025 valde dock regeringen att gå vidare, och nu har vi propositionen på riksdagens bord. I propositionen föreslås bland annat, som justitieministern nämnde, att polisen ska kunna ställa in en allmän sammankomst om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten för människors liv eller hälsa.

Herr talman! Formuleringen i lagtexten väcker en avgörande fråga: Kan justitieministern tydligt garantera – jag använder ordet garantera – att detta förslag inte i praktiken kommer att leda till att Polismyndigheten stoppar koranbränningar eller andra kontroversiella opinionsyttringar med hänvisning till säkerhetsrisker till följd av hot om våld, sådant som vi bevittnade under 2022 och 2023?

I förra veckan fick jag i ett telefonsamtal med en polischef beskedet att denna lagändring kan komma att användas på just det sättet.

Fru talman! Tack, ledamoten Jacob Risberg, för svaret!

Jag vill påpeka att i Miljöpartiets höstbudget föreslås att man inte bara ska införa flygskatten utan att man ska fördubbla den. Jag vet inte om ledamoten vet om det eller inte. Det är något som ledamoten kan kommentera.

När det gäller utsläpp från flyget står Sveriges inrikesflyg enligt statistik från Transportstyrelsen för 1 procent av Sveriges totala utsläpp.

Ledamoten påstår att flyget inte betalar för sina utsläpp. Flyget betalar. Passagerarna betalar inte bara vad deras resor kostar. De betalar även andra kostnader som annat flyg, till exempel beredskapsflyg, belastar systemet med.

När det gäller subventionering subventioneras till exempel våra tåg och våra vägar procentmässigt mycket mer än flyg. Flyget är mer självständigt än våra andra trafikslag. Jag vet inte var statistiken som ledamoten tar fram kommer ifrån.

Jag vill ha en kommentar om förslaget om fördubbling av flygskatten och om subventioneringen av flyget. Det är inte så som ledamoten påstår.

Det talades om nedläggning av flyglinjer. Vilka flyglinjer tycker ledamoten ska läggas ned först? Är det den mellan Göteborg och Stockholm eller den mellan Stockholm och Malmö?

Fru talman! Tack, ledamoten Jacob Risberg, för anförandet!

Det är inga nyheter för oss att Miljöpartiet vill lägga ned flyglinjer och stänga flygplatser och till och med firar nedläggning av flygplatser med tårta. Jag är stolt över det jobb som vi tillsammans med regeringen har gjort för att förstärka flyget, för flyget har verkligen motarbetats under åtta förlorade år med rödgröna regeringar.

Jag har en fråga till ledamoten Jacob Risberg gällande flygskatten. Jag har förståelse för att ledamoten inte sitter i trafikutskottet, utan hans uppgifter finns inom utrikesutskottet.

Vad har Miljöpartiet för planer för flygskatten om man efter valet 2026 får majoritet tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet? Vad kommer att hända med flygskatten?

Under replikskiftet jag hade med Centerpartiets företrädare, ledamoten Ulrika Heije, framkom att det just i dag inte finns något förslag om flygskatt.

Fru talman! Jag sa inte fel. Förra året, i samma motion, hade ni tre timmar som gräns för att lägga ned flygresor. I år har ni fyra timmar. Kanske att det blir fem timmar nästa år.

Jag hoppas att ledamoten förstår att med den politik Vänsterpartiet driver mot flygning och för att lägga ned flyglinjer mellan Sveriges städer i slutändan kommer att leda till att flygplatser läggs ned. Transportföretagen SAS och Norwegian var på besök vid trafikutskottets sammanträde förra veckan. De har berättat tydligt hur svenskt flyg mår.

Nu är det en fråga för Socialdemokraterna hur de ska genomföra sin politik med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som samarbetspartier. Ledamoten från Socialdemokraterna vill att vi glömmer allt de har gjort i åtta år och siktar framåt.

Jag ställer återigen frågan om den angivna tiden blir fem timmar nästa år. Om Vänsterpartiet sitter i regering då tillsammans med Socialdemokraterna behöver vi lägga ned många flyglinjer i Sverige, inte bara mellan Göteborg och Stockholm.

Fru talman! Tack till ledamoten Malin Östh för anförandet!

Det är uppenbart att Sveriges luftfart och flygplatsinfrastruktur kommer att drabbas hårt om Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet får makten efter valet. Nästan allt som ledamoten nämner handlar om att minska eller lägga ned flyget.

Med det sagt har jag en teknisk fråga. I trafikutskottets betänkande om luftfartsfrågor från förra året föreslår Vänsterpartiet i en motion om flygets klimatpåverkan att sträckor där motsvarande resa med tåg tar under tre timmar ska läggas ned. I år anser man i samma motion – yrkande 8 om flygets klimatpåverkan – att flyget ska avvecklas på sträckor där det finns en fungerande järnvägslinje med tillräcklig frekvens och där resan kan göras på fem timmar eller mindre.

I går reste jag till Stockholm på fem timmar. Kommer ni att lägga ned flyglinjerna där det finns tågresor som tar fem timmar nästa år?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ulrika Heie för ett tydligt svar.

Jag hoppas att ni håller ställningarna ifall ni hamnar i regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet. Miljöpartiet har redan ett förslag om att fördubbla flygskatten till totalt 4 miljarder kronor och lägga den kanske på tåget eller på något annat.

Men jag har en motfråga. Vad ser ledamoten Ulrika Heie som de två viktigaste medskicken till en framtida regering efter valet 2026? Centerpartiet kanske ingår i den regeringen, kanske inte. Vilka är de två viktigaste medskicken om flyget?

Fru talman! Tack, ledamoten Ulrika Heie, för ett mycket bra anförande!

Ulrika Heie nämnde mina medskick till den framtida regeringen. Jag vet inte om det blir vänster- eller högerblocket som får regeringsmakten. Jag tog i alla fall upp de två viktigaste saker som jag har kommit fram till i min dialog med flygplatschefer, med näringslivet och med organisationer som jobbar med flyg.

Den fråga som jag vill ställa gäller flygskatt. Ledamoten Ulrika Heie nämnde ingenting om flygskatt. Om Centerpartiet efter valet 2026 ingår i en ny regering – vilket ledamoten önskar, och jag önskar Centerpartiet lycka till med detta – vad kommer då att hända med flygskatten? Hur kommer Centerpartiet att ställa sig till kraven från exempelvis Miljöpartiet, som vill fördubbla flygskatten från den nivå som skadade vår flygbransch och vår flygplatsinfrastruktur så mycket?

Fru talman! Jag står bakom utskottets förslag i betänkandet och yrkar avslag på alla reservationer.

Fru talman! Dagens värld är global. Människor flyttar, familjer sprids över kontinenter och varor och tjänster färdas över hela jordklotet. För att detta ska fungera krävs effektiva transporter över långa avstånd, och då är flyget oumbärligt, både i dag och i framtiden. För ett exportberoende land som Sverige som ligger långt från många av världens stora marknader är flyget särskilt viktigt. Om vi vill behålla och stärka vår konkurrenskraft måste vi ha goda förutsättningar att delta i den globala ekonomin.

Även inom landets gränser är flyget avgörande, för Sverige är ett avlångt land med en glest spridd befolkning. Flyget möjliggör regional tillgänglighet, utveckling och sammanhållning till en förhållandevis låg samhällsekonomisk kostnad. Det utgör en viktig del av kollektivtrafiken och skapar förutsättningar för människor att leva, bo och arbeta i hela landet.

Fru talman! Låt oss börja debatten med att blicka tillbaka på nedmonteringen av flyget. Under 2014–2022 fördes en politik av de rödgröna regeringarna där flyget systematiskt motarbetades. Begreppet flygskam normaliserades, flygskatten infördes, investeringar uteblev och viktiga flygplatser ifrågasattes eller lades ned. Detta skedde alltså i ett land som redan har sämre geografiska förutsättningar än många andra europeiska länder. Konsekvenserna lät inte vänta på sig.

Sedan kom pandemin och slog undan benen för hela flygbranschen. Efterfrågan kollapsade, linjer lades ned och ekonomin för både flygbolag och flygplatser försämrades dramatiskt.

Det är allvarligt att återhämtningen i Sverige har varit mycket svagare än i jämförbara länder. I dag ser vi att Sverige har tappat en mycket stor del av sin internationella tillgänglighet, och inrikesflyget ligger långt under nivåerna före pandemin. Totalt handlar det om miljontals uteblivna resenärer och miljardbelopp i förlorade intäkter. Ackumulerat har tiotals miljarder kronor försvunnit ur flygets finansiering.

Fru talman! Man kan inte gå vidare utan att fråga oppositionen: Grattis! Ni ville slå sönder vår flygindustri och flygplatsinfrastruktur med flygskam och flygskatt, och ni lyckades med det. Är ni nöjda nu?

Fru talman! Nuvarande regering har tillsammans med Sverigedemokraterna lagt om kursen för flyget. Vi har gått från att straffa flyget till att stärka det. Den kanske viktigaste reformen är att flygskatten avskaffades den 1 juli 2025. Det har gjort Sverige mer attraktivt och förbättrat tillgängligheten i hela landet.

Vi har också ökat det statliga driftstödet till regionala flygplatser kraftigt, från drygt 100 miljoner kronor till över 500 miljoner kronor per år. Det innebär att staten nu kan täcka upp till 75 procent av underskotten.

Stödet till beredskapsflygplatser har samtidigt förstärkts. Detta är avgörande inte bara för civilt flyg utan också för totalförsvaret, ambulansflyg och krisberedskap.

Regeringen har dessutom gett uppdrag om att utreda fler beredskapsflygplatser, tillfört över en miljard kronor till säkerhetskontroller, eller så kallad GAS, påbörjat en översyn av statens roll i flygplatsinfrastrukturen och stärkt arbetet med hållbara flygbränslen, där produktion nu sker i Sverige.

Vi ser också satsningar på framtiden: elflyg, hållbara drivmedel och bättre kopplingar mellan flyg och järnväg.

Men, fru talman, låt oss vara ärliga. Trots dessa satsningar är läget fortfarande allvarligt. Inrikesflyget har inte återhämtat sig, flygplatser går på knäna och Sverige har tappat mer tillgänglighet än något annat land i EU. Samtidigt pressas branschen av nya faktorer, som kraftigt ökade bränslepriser till följd av kriget i Mellanöstern, geopolitisk oro, svag krona och risk för kraftigt ökade kostnader i och med nya EU-regelverk. Det finns en uppenbar risk för en negativ spiral där minskad efterfrågan leder till färre linjer, sämre tillgänglighet och ännu svagare ekonomi.

Fru talman! Oavsett valresultat måste Sverige ta ett samlat grepp om flygets framtid. Det handlar om att säkerställa ett konkurrenskraftigt och hållbart flyg. Flyget måste användas, för utan efterfrågan försvinner linjerna. Kostnaderna måste vara rimliga; Sverige kan inte ha högre avgifter än våra konkurrentländer.

Hållbarhetsarbetet måste vara effektivt. Flyget ska ställa om, men genom teknik och hållbara bränslen, inte genom att begränsa resandet där det behövs. Vi måste skala upp produktionen av hållbara flygbränslen och ny teknik. Här finns en möjlighet för Sverige att ligga i framkant.

Vi måste också säkra kompetensförsörjningen. Utan piloter, flygtekniker och flygledare stannar flyget. Vi måste även vårda infrastrukturen. Flygplatser är inte bara kommersiella anläggningar; de är en del av vårt transportsystem, vår sjukvård och vårt totalförsvar.

Fru talman! En särskilt viktig fråga är statens ansvar för flyget och Sveriges flygplatsinfrastruktur. I dag saknas ett tydligt helhetsgrepp, och ingen aktör har fullt systemansvar för flyget. Detta behöver förändras. Vi måste också vara försiktiga med nya kostnadsdrivande beslut. I rådande läge är det sista flyget behöver ännu fler pålagor.

Fru talman! Jag representerar Västsverige och vill därmed särskilt lyfta vikten av Göteborg Landvetter Airport. Landvetter är en avgörande hubb för Västsverige, en region som står för en mycket stor del av Sveriges industriella produktion, export och innovation. När tillgängligheten till och från Landvetter försämras påverkar det inte bara resenärer utan också investeringar, företagsetableringar och jobb. Rapporter visar att tappet i internationella direktlinjer och försämrad tillgänglighet riskerar att hämma tillväxten i hela regionen. Detta är inte ett regionalt problem; det är ett nationellt problem, enligt min uppfattning.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag återigen betona att flyget inte bara är ett transportslag. Det är en grundläggande del av Sveriges infrastruktur, konkurrenskraft och beredskap. När kostnaderna nu ökar och osäkerheten i omvärlden tilltar måste politiken vara ansvarsfull.

Jag har två tydliga medskick till den kommande regeringen efter valet 2026.

För det första: Flygskatten bör aldrig återinföras.

För det andra: Resepolicyer ska vara färdmedelsneutrala både i offentliga och i privata verksamheter.

Detta är avgörande för att säkerställa att Sverige även i framtiden är ett land som hänger ihop och som är öppet mot världen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för svaret.

Skillnaden mellan Miljöpartiets syn och Tidösidans syn är att vi inte vill tvinga på företagen omöjliga uppgifter. Vi ger de företag som inte har hunnit komma i kapp andrum och därmed möjlighet att komma i kapp. Annars kommer regelbördan att göra att de går i konkurs.

Så till ett annat område, nämligen kvotering till bolagsstyrelser och mångfaldsrapportering. Den rödgröna regeringen ville tvinga bolagen att kvotera in 40 procent kvinnor i sina styrelser, och man ställde ett ultimatum: Om bolagen inte nådde denna nivå skulle man lagstifta. Man ville detaljstyra vilka personer som skulle sitta i styrelsen, inte bara vad gällde kön utan också vad gällde utbildning och bakgrund.

På vilket sätt signalerar faktorer som en person inte har valt själv, till exempel kön, etnicitet, bakgrund, hudfärg och hårfärg, dennes kompetens och färdigheter att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag? För mig är meritokrati och personlighet viktigast. Hur styr faktorer som kön, etnicitet med mera en persons lämplighet att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för anförandet.

Jag ska inte ställa någon fråga om reduktionsplikten, utan jag ska ställa en fråga om hållbarhetsrapporteringen. Miljöpartiet vill ha strängare regler för företag när det gäller hållbarhetsrapportering. Man vill ha en strängare tolkning av EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering och due diligence. Miljöpartiet vill att alla företag oavsett storlek ska redovisa sin klimatpåverkan. Man vill utöka och skärpa kraven på hållbarhetsrapporteringen.

I dag befinner vi oss i hyperkonkurrens med Kina och USA. De har ingen respekt för dessa regler, och våra företag kommer inte att kunna konkurrera med internationella aktörer om vi belastar dem med en mängd administrativa bördor. Hur menar ledamoten att dessa administrativa bördor gynnar företagens konkurrenskraft internationellt gentemot Kina och USA? Det handlar ju om EU mot Kina och USA. Regionaliseringen har också blivit väldigt påtaglig sedan Donald Trump tog över i Vita huset.

Fru talman! Jag tackar för svaret, Alireza Akhondi.

Det är jättebra att Centerpartiet värnar villkoren för företag att starta och växa i Sverige. Det är vad vi behöver. Men min fråga handlar om en kompromiss. Om vänstra sidan, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, vinner valet, vad ska företagarna se fram emot? Det skickas olika signaler från dessa partier som går tvärtemot varandra.

Precis som jag nämnde är vi överens om det mesta. Jag accepterar att Socialdemokraterna under sina åtta år gjorde mycket för att bekämpa brottslighet. Man lade den administrativa grunden för att bekämpa företagsbrottslighet, men nu är det vi som tar tag i brottsligheten på riktigt. Det är vi som stramar åt arbetskraftsinvandringen, som leder till slavarbete.

Vad kan företagen se fram emot om ledamotens parti tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar över makten efter valet? Vi ser olika signaler. Från vissa partier får vi inga signaler alls om företagandet i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Alireza Akhondi för anförandet.

Jag gillar mycket av det som Alireza Akhondi sa i talarstolen om att värna företagen. Ledamoten har rätt. Det är företagen som i princip finansierar en stor del av vår välfärd, jobb och tillväxt.

Jag förstår att ledamoten Alireza Akhondi inte kandiderar för omval till riksdagen, men jag hoppas att vi kan ha en dialog om en framtida regering.

Vilken signal skickar vi i dag till företagen? På den sida jag står, med fyra partier, är vi eniga om att bekämpa företagsbrottslighet. Vi ska göra det lättare att starta och driva företag. Vi ska minimera kostnader för företag, och vi ska se till att företag är konkurrenskraftiga internationellt.

På andra sidan finns fyra partier. Centerpartiet vill värna företag. Det är jättebra, och jag ställer mig bakom det. Miljöpartiet vill dränka företag i hållbarhetsrapportering, mångfaldsrapportering och så vidare. Socialdemokraterna misstänkliggör företag för brott. Sedan finns Vänsterpartiet. Vi vet inte ens vad Vänsterpartiet tycker om företagsbrottslighet eller näringsförbud.

Vilken signal anser ledamoten Akhondi att hans sida skickar till företagen – om de skulle vinna valet?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för en relevant fråga.

Onödiga regelbördor på företag skapar inte konkurrenskraft. De skapar motsatsen till konkurrenskraft, när företag i resten av världen inte fokuserar på onödig administration. Jag tycker att det är väldigt tydligt.

Ledamoten efterfrågar hjälp från oss och regeringen till företag att kunna konkurrera bättre internationellt. Det är exakt vad dessa företag, särskilt små och medelstora företag, har fått genom ett uppskjutet krav på hållbarhetsrapportering. Genom den lagändring som trädde i kraft den 31 december 2025 – man kan läsa om det i betänkandet också – ger vi ett års extra tid för företag med 500 anställda eller fler och två års extra tid för företag med färre anställda att förbereda sig för hållbarhetsrapportering.

Jag tycker att detta är en bra hjälp för företag, särskilt i dessa tider när Europa och nästan hela världen befinner sig i krig och vi har en hyperkonkurrens från Kina och USA. Vi kan inte hålla på och dränka företag i onödig administration. De ska fokusera på sina kärnverksamheter: att innovera, tillverka och hjälpa till med tillväxt i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för frågorna.

Jag nämnde inte reduktionsplikten med ett enda ord i mitt anförande. Jag nämnde den inte en enda gång. Jag vet alltså inte varifrån frågan kommer, men om det är okej för fru talmannen ska jag svara på den. Nu har jag nämligen fått frågan, och därför ska jag svara på den.

Reduktionsplikten är en av de mest kontraproduktiva politiska åtgärderna som den tidigare, rödgröna regeringen lanserade i Sverige. Vi har i princip dammsugit världen på biobränsle – hämtat det till Sverige från länder långt, långt borta – för att uppfylla något sorts utsläppskrav. Det är också intressant att den viktigaste delen av biobränslet – det som kallas HVO, vilket står för hydrogenated vegetable oil – bestod av 60 procent animalisk olja. Det var alltså inte ens vegetable oil, utan det var animal oil från slakteriavfall.

På vilket sätt resonerade man här? Jag vet inte, men detta har lett till en brist på biobränsle inte bara i Sverige och Europa utan i hela världen, bara på grund av kravet från regeringen att ta hit bränsle från hela världen. Jag tycker att det är rätt positivt att vi sänkte reduktionsplikten till 6 procent. Nu har vi höjt den till 10 procent, men jag är för att ta bort den helt – det vill säga sänka den till 0 procent – för både bensin och diesel.

Jag tackar för möjligheten att besvara frågan, fru talman, trots att den var irrelevant.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Kallifatides!

I mitt anförande redogjorde jag tydligt för vårt ställningstagande i frågan om revisionsplikt. Vi tycker att revisionsplikten är ett väldigt viktigt verktyg när det gäller kontroll av och transparens i företag, men det ska inte vara så att den skapar en onödig börda för företag – särskilt inte för små företag och enmansföretag. Revision ska leda till bättre kontroll över företag och även till minskad brottslighet, eftersom det gör att vi kan upptäcka brottslighet. Det är vårt ställningstagande, och jag står fast vid det.

Fru talman! Tack, ledamoten Markus Kallifatides, för frågan! Nu redogjorde inte ledamoten för vilket förslag det handlar om.

(MARKUS KALLIFATIDES (S): Återinförd revisionsplikt.)

Vänta lite. Det är min tur att prata!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Så är det. Det är en som talar.)

Jag tycker inte att ledamoten ska avbryta mig när jag pratar, fru talman!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag håller med.)

Jag tycker att det är viktigt att ledamoten först redogör vad förslaget är och sedan ställer en fråga om förslaget. Nu har ledamoten inte gjort detta, så jag kan inte svara på frågan.

Jag kan dock säga att Sverigedemokraterna konsekvent har varit det parti i riksdagen som har varit hårdast mot brottslighet, oavsett om det är ekonomisk brottslighet eller brottslighet i vårt samhälle mot individer.

Vi kommer ihåg åtta år av socialdemokratiskt styre i Sverige, då brott tog över hela landet. Det var ekonomisk brottslighet, våldtäkter och skjutningar. Jag tycker att ledamoten ska fokusera på sitt eget parti och ställa viktiga frågor till Socialdemokraterna om att bekämpa brottslighet.

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom betänkandet och yrkar avslag på alla reservationer.

I kväll debatterar vi civilutskottets betänkande CU16 om associationsrätt. Flera områden har berörts i betänkandet, men eftersom tiden är begränsad kommer jag att försöka hålla mig till fyra områden.

Fru talman! Sverige behöver fler företag, inte fler hinder för företagande. I tider av ekonomisk osäkerhet och lågkonjunktur är det företagen som skapar arbetstillfällen och innovation och som i förlängningen finansierar vår gemensamma välfärd. Därför måste lagstiftningen inom associationsrätten utformas med ett tydligt mål om att skapa goda och stabila villkor för företag att starta, växa och verka i Sverige.

Ett första område jag vill beröra är kravet på aktiekapital i aktiebolag. Sänkningen av kapitalkravet från 50 000 kronor till 25 000 kronor har i grunden varit positiv. Den har gjort aktiebolagsformen mer tillgänglig för fler entreprenörer och sänkt trösklarna för att starta företag. Samtidigt finns dock skäl att fortsätta analysera vad som är en optimal nivå för aktiekapitalet.

Vi i Sverigedemokraterna menar att frågan inte enbart handlar om att sänka trösklar utan också om att säkerställa stabilitet och ansvar i bolagsformen. Aktiebolaget är en viktig och seriös företagsform som inte bör urvattnas. Därför bör man överväga system där ett lägre startkapital kan kombineras med krav på ett högre kapital efter en viss tid. Detta finns exempelvis i andra europeiska länder. På så sätt kan vi främja nyföretagande och samtidigt stärka bolagens ekonomiska motståndskraft.

Fru talman! Ett andra område gäller revisionsplikten. Det är viktigt att vi håller fast vid en rimlig balans. Revision kan vara ett viktigt verktyg för kontroll och transparens, men det innebär också kostnader och en administrativ börda för företagen. Sverigedemokraterna är därför negativa till förslag om att återinföra revisionsplikt för alla mindre företag. Särskilt enmansföretag och mycket små bolag ska inte tvingas bära ytterligare kostnader och byråkrati.

De flesta småföretagare driver seriösa verksamheter och ska inte behandlas som potentiella brottslingar. Samtidigt ska ekonomisk brottslighet naturligtvis bekämpas kraftfullt, men lösningen är inte att lägga ökade bördor på alla småföretag utan att rikta insatser mot de oseriösa aktörerna. Regeringen och Sverigedemokraterna har därför stärkt rättsväsendet och förbättrat samarbetet mellan myndigheter i kampen mot penningtvätt och ekonomisk brottslighet.

Fru talman! Ett tredje område är arbetet mot bolagsmålvakter och bolagskapningar. Den typen av brottslighet skapar stor otrygghet för företagare och kan orsaka mycket allvarliga ekonomiska skador. Det räcker ibland med förfalskade handlingar för att försöka ta kontroll över ett bolag eller byta ut dess företrädare. Därför var det mycket viktigt att riksdagen nyligen antog regeringens proposition 2024/25:8 Bolag och brott. Genom dessa reformer har bland annat företagskapning kriminaliserats, straffen för brott mot målvaktsförbudet skärpts och Bolagsverket fått en tydlig roll i arbetet mot denna typ av brottslighet.

Detta är viktiga steg i rätt riktning, men arbetet måste fortsätta. Vi behöver följa upp effekterna av de nya reglerna och säkerställa att myndigheterna har de verktyg som krävs för att motverka bolagsmålvakter och ekonomisk brottslighet i näringslivet.

Fru talman! Det fjärde och sista området jag vill beröra gäller företagens rapportering om hållbarhet och kvotering och om så kallad mångfaldsredovisning. Under senare år har regelbördan för företag ökat kraftigt, inte minst till följd av omfattande rapporteringskrav kopplade till hållbarhet och olika typer av policyredovisningar. Sverige har dessutom i flera fall valt att gå längre än vad EU faktiskt kräver.

Resultatet har blivit ökade administrativa kostnader och stora mängder rapporter vars faktiska nytta ofta är svår att se eller förstå. Mycket resurser läggs på dokumentation i stället för på faktisk utveckling och innovation. Det är därför välkommet att riksdagen nyligen antog proposition 2025/26:21 om uppskjutet krav på hållbarhetsrapportering för vissa företag. Den visar tydligt att även lagstiftaren börjar inse hur omfattande och ibland ogenomtänkta dessa krav kan vara, särskilt för små och medelstora företag.

Målet måste vara tydligt: mindre regelkrångel och lägre administrativ börda så att företagen kan fokusera på det de är bäst på, alltså att skapa värde, jobb och tillväxt.

På samma sätt motsätter vi oss obligatorisk kvotering och detaljstyrd mångfaldsredovisning i bolagsstyrelser. Det är ägarna som ska ha ansvaret att utse de mest kompetenta styrelseledamöterna – inte politiker eller byråkrater. Kompetens och ansvarstagande ska väga tyngre än symbolpolitik.

Fru talman! Sverigedemokraternas utgångspunkt i dessa frågor är enkel. Sverige behöver ett starkt näringsliv. För att uppnå det krävs tydliga regler, rättssäkerhet och kraftfulla åtgärder mot brottslighet. Det krävs också ett tydligt arbete för att minska byråkrati och onödig administration. När företagare kan fokusera på att utveckla sina verksamheter stärks också hela Sveriges ekonomi.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Sverigedemokraterna yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer.

I kväll debatterar vi civilutskottets betänkande CU15 om ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt. Flera områden berörs i betänkandet, och eftersom tiden är begränsad kommer jag att försöka hålla mig till ett fåtal områden.

Herr talman! Bakom juridiska begrepp som preskription, utmätning och skuldsanering döljer sig i många fall mänskligt lidande. Överskuldsättning är i dag ett av våra allvarligaste sociala och ekonomiska problem. Vid årsskiftet 2023/24 var över 417 000 personer registrerade hos Kronofogden. Den totala skulden uppgick till omkring 119 miljarder kronor. På tio år har skuldbeloppet ökat med nästan 50 miljarder kronor.

Detta är inte bara siffror. Det handlar om människor som fastnat i en skuldfälla, ofta till följd av aggressiv kreditgivning, bristfällig kreditprövning och en kreditmarknad där lån kan tas på några minuter, dygnet runt.

Överskuldsättning leder till psykisk ohälsa, social utsatthet och i värsta fall självmord. Den drabbar även barn. Omkring 180 000 barn lever i hushåll med skulder hos Kronofogden. Samtidigt drabbas kreditgivare, företagare, staten och inte minst brottsoffer när betalningar uteblir.

Herr talman! Sverigedemokraterna menar att kreditgivningen måste bli mer ansvarsfull. Kreditprövningen är central. I dag saknar kreditgivare en fullständig bild av en persons totala skuldsättning. Inkassoskulder och parallella lån hos olika aktörer syns inte alltid i kreditupplysningen. Detta är ett allvarligt problem och en brist.

Vi anser därför att ett komplett skuldregister bör utredas och införas så att kreditgivare får en heltäckande bild av låntagarens skuldbörda. Kreditprövningen måste alltid grunda sig på faktiska uppgifter om befintliga skulder och betalningsproblem. Det ska inte vara möjligt att bevilja nya lån till redan överskuldsatta personer därför att systemet är fragmenterat.

Vi välkomnar regeringens arbete för att stärka konsumentskyddet och motverka riskfylld kreditgivning, men mer behöver göras.

Vi anser också att utbetalning av snabblån bör begränsas under kvälls- och nattetid. Många ogenomtänkta lån tas i situationer präglade av spelberoende eller annan problematik. Andra länder har infört tidsbegränsningar. Sverige bör överväga liknande åtgärder.

Herr talman! Förebyggande arbete är avgörande. Kunskaperna i privatekonomi behöver stärkas, särskilt bland unga. Skolan har en viktig roll att spela. Samverkan mellan skola, myndigheter och finanssektorn bör utvecklas.

Den kommunala konsumentvägledningen är också ett viktigt preventivt verktyg. I dag erbjuder ungefär hälften av landets kommuner inte längre konsumentvägledning, vilket är problematiskt. För att stödet ska vara likvärdigt i hela landet bör staten ta ett mer övergripande ansvar för att stärka och utveckla den lokala konsumentvägledningen. Förebyggande arbete är mer kostnadseffektivt och mänskligare än att reparera skador i efterhand.

Herr talman! I fråga om utsökningsrätt och utmätning är rättviseaspekten central. Den som har skulder ska betala sina skulder. Det gäller oavsett om skulden är till staten, till företag eller till ett brottsoffer. Utmätningssystemet behöver bli mer effektivt. Det ska inte vara möjligt att undkomma utmätning genom att skriva tillgångar på andra.

Vi anser att tilldömt skadestånd bör kunna utmätas innan det betalas ut genom kontroll mot Kronofogdens register. Det är inte rimligt att en person som dömts för allvarlig brottslighet får ersättning utbetald utan att befintliga skulder, exempelvis till brottsoffer, beaktas. Skadestånd ska likställas med andra utmätbara tillgångar. Rättssystemet måste vara konsekvent.

Herr talman! Skuldsanering är en viktig möjlighet för den som är varaktigt överskuldsatt, men den ska användas restriktivt. I genomsnitt skrivs omkring 89 procent av skulden av vid en skuldsanering. Det innebär betydande förluster för kreditgivare – ibland för småföretagare, ibland för staten och ibland för brottsoffer. Skulder som härrör från brottslig verksamhet ska inte omfattas av skuldsanering. Offer ska inte behöva se sitt skadestånd utraderas därför att gärningsmannen beviljas skuldsanering.

Herr talman! Slutligen vill jag beröra det nordiska samarbetet. I dag erkänns inte ett beslut om skuldsanering automatiskt i alla nordiska länder. Det skapar problem för rörligheten på arbetsmarknaden och för enskilda som vill bosätta sig i ett annat nordiskt land. Sverige bör ta initiativ till ett starkt nordiskt samarbete och verka för ömsesidigt erkännande av skuldsaneringsbeslut. Det skulle gynna både rättssäkerhet och rörlighet inom Norden.

Herr talman! Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt handlar ytterst om balans – balans mellan ansvar och möjlighet till nystart, balans mellan gäldenärens situation och borgenärens rätt och balans mellan social hänsyn och rättsstatens principer. Sverigedemokraternas linje är tydlig. Vi vill förebygga överskuldsättning genom skärpt kreditprövning och bättre konsumentskydd. Vi vill stärka kunskaperna i privatekonomi. Vi vill göra utmätningssystemet mer effektivt. Vi vill värna brottsoffers rätt, och vi vill att skuldsanering används ansvarsfullt och restriktivt.

Herr talman! Med det yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag tackar Malin Östh för frågorna och svaren.

Ledamoten frågade om jag tycker att individer förtjänar en rättvis behandling från systemet. Jag tycker absolut att rättsordningen måste upprätthållas i våra myndigheter och organisationer; det är väldigt viktigt. Detta handlar dock om teknikutveckling och användning av teknik som utvecklas snabbt. Vi är inte i framkant, utan vi har redan halkat efter. Om vi inte ökar hastigheten och försöker komma i kapp kommer vi att hamna ännu längre efter när det gäller utveckling och användning av ny teknik.

Det ledamoten beskrev här var det som jag adresserade i mitt anförande, nämligen guldplätering. Om vi ska guldplätera alla uppdrag, alla förordningar och all lagstiftning, särskilt sådant som är teknikrelaterat och rör teknik i snabb utveckling och i världsklass, kommer vi inte att kunna göra någonting.

Jag är snarare kritisk till att regeringen inte gav detta uppdrag till 100 myndigheter redan när AI-kommissionen hade släppt sin rapport förra året. Med den syn som ledamoten Östh har kommer vi aldrig att kunna genomföra något av AI-kommissionens 75 förslag.

Jag förstår kritiken, men om vi vill dra nytta av AI måste vi våga göra fel. Vi ska inte göra fel avsiktligt, men vi måste göra vissa saker även om vi inte vet exakt vad resultatet blir.