Mattias Ottosson (S) om Digitaliserings- och postfrågor

Herr talman! Vi hade en AI-kommission i Sverige – ledamoten berörde det själv i sitt anförande. De arbetade snabbt och effektivt, för de sa: Det här är viktigt. Det är bråttom. Vi måste göra någonting så fort som möjligt. Vi kortar vår utredningstid för att staten och regeringen ska kunna agera så snabbt som möjligt, så att vi inte ska hamna på efterkälken. Det är precis det som vi nu har gjort.

Vad hände efter detta? Det var hösten 2024 som det här skedde. Våren 2025 kom digitaliseringsstrategin. Den innehåller en del bra saker och saknar en hel del. Men det kanske allvarligaste är att det skulle komma en AI-strategi. Det sägs att den ska komma i vår – jag vet inte. Det har snart gått två år. Det kallar inte jag snabbt. Tänk om näringslivet gick ihop och gjorde det här jobbet och sa att de måste göra detta snabbt och att de kortar tiden! Det har inte hänt någonting i regeringen sedan dess. Det går väldigt långsamt.

Man berör inte ungdomsskolan här; det saknar jag. Hur ska dagens ungdomar möta den nya tekniken? Hur ska vi se till att det inte blir klasskillnader i hur man använder tekniken? Det finns inte ett ord om det, möjligtvis finns det lite om vuxenutbildningen.

När det gäller tillgång till data har jag respekt för att det är en svår fråga, men den berörs inte heller. Så är det dessutom med de flesta av de här strategierna. Det har nu kommit några olika förslag i budgetar, men det är väldigt lite. Det mesta är ofinansierat, och vi vet inte vad som ska hända.

För att avslutningsvis citera branschen var det här väldigt flummigt och rörigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att ledamoten berör någonting viktigt, och jag delar också ledamotens syn på att det här är svårt. Att ha ett globalt gemensamt regelverk som hanterar den här typen av frågor skulle naturligtvis vara optimalt. Jag delar nog ledamotens uppfattning att det här är svårt och en utmaning. Jag tror att FN kan vara ett sådant organ, och jag tror att EU kan jobba med frågorna.

Jag tror dock att vi ska gå till oss själva allra först. Jag tycker att det redan i dag finns ett väldigt stort motstånd i Sverige. Vi ser bara att det finns problem och utmaningar. Att ha den inställningen tror jag är det absolut farligaste som kan inträffa, för det gör att vi står still och inte vågar utveckla de här frågorna. Det finns ett stort motstånd i Sverige, tycker jag, och jag tror att det är farligt.

Vi har alltid varit ett litet land som har konkurrerat med teknik och kunskap, och därför måste vi ligga i framkant här. Det gör vi ju inte, utan motståndet finns. Ska jag vara ärlig är kanske motståndet störst i det här huset, och det är farligt när de politiska beslutsfattarna försöker backa och inte går framåt. Det tror jag att vi ska ta tag i.

Ledamoten hör ändå till det största partiet, eller alltså det parti som gör att vi i dag kan ha en regering som har majoritet. Min vädjan till ledamoten är att Sverigedemokraterna ska ta på sig ett ansvar att driva de här frågorna. Jag har nämligen inte sett att det sker någonting över huvud taget. Det verkar verkligen stå still.

Kommissionen sa att vi borde börja jobba med detta på en gång, men än så länge har nästan ingenting hänt. Det har bara kommit lite smulor. Jag tror att Sverigedemokraternas och ledamotens kanske största uppdrag är att se till att få regeringen att agera – för om ni skulle säga nej och göra på något annat sätt skulle regeringen falla, och då skulle det inte hända någonting. Då kanske vi skulle kunna skapa andra varianter, vad vet jag, men detta är någonting jag tror skulle behöva göras.

Det var ett långt svar, men jag tror att ledamoten fick ett hyggligt bra svar på sin fråga.

(Applåder)