Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla reservationer.

I kväll debatterar vi trafikutskottets betänkande TU8 Digitaliserings- och postfrågor. I betänkandet behandlas diverse frågor, bland annat digitaliseringspolitikens inriktning, digitalisering av den offentliga sektorn, digital delaktighet i samhället, robusta och säkra it-infrastrukturer, kompetensförsörjning i det digitala samhället, vikten av en fungerande postservice i hela landet och, sist men inte minst, artificiell intelligens, som har varit, är och förblir ett hett diskussionsämne.

Ur mitt perspektiv kan jag säga att vi i Sveriges riksdag är mer eller mindre överens om det mesta inom dessa områden. Detta är mycket viktigt när det gäller utbyggnad och försörjning av Sveriges digitala infrastruktur liksom motståndskraft i den.

Sedan 2011 har Sveriges övergripande mål varit att vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Sverige är i dag ett av Europas mest digitaliserade samhällen. Vardagen är mer eller mindre beroende av digitala tjänster och onlinetjänster – från vård och bank till transporter och kommunikationer.

Men trots detta gör regeringen i budgetpropositionen för 2026 bedömningen att Sverige inte kommer att nå det övergripande målet. Varför? Jo, därför att världen inte har stått stilla. Andra länder har investerat snabbare, mer samordnat och mer strategiskt i AI, dataekonomi, digital infrastruktur och teknologiskt oberoende. Samtidigt har Sverige haft en fragmenterad styrning, långsamma processer och ibland en övertro på att marknaden ensam ska lösa strukturella utmaningar.

Mot den bakgrunden är det positivt att regeringen i maj 2025 presenterade en ny digitaliseringsstrategi för 2025–2030. Strategin tar sikte på att Sverige ska vara ledande inom digital innovation, samtidigt som säkerhet, robusthet och individens fri- och rättigheter värnas.

Strategin fokuserar på fem centrala områden:

en stark och säker digital infrastruktur

en effektivare offentlig förvaltning

näringslivets konkurrenskraft och innovation

digital kompetens och inkludering

datadriven utveckling med integritetsskydd.

Detta är rätt prioriteringar, tycker jag, men det avgörande är genomförandet. Om strategin omsätts i konkreta reformer, tydliga uppdrag och långsiktig finansiering kan den bidra till att Sverige återtar en ledande position – inte bara när det gäller användning utan även när det gäller utveckling och kontroll över digital teknik och infrastruktur.

Fru talman! I betänkandet lyfter man fram regeringens ambition att slå samman Myndigheten för digital förvaltning, Digg, och Post- och telestyrelsen, PTS. Detta är ett intressant steg.

I dag ansvarar Digg för digital förvaltning och interoperabilitet, medan PTS ansvarar för elektronisk kommunikation och robust infrastruktur. Att samla dessa funktioner kan stärka helhetssynen på digital infrastruktur – från fiber i marken till dataflöden mellan myndigheter. Rätt genomfört kan detta minska stuprörstänkandet och skapa bättre samordning mellan teknik, regelverk och säkerhet. Men det kräver tydlig styrning och en stark säkerhetsdimension.

När vi talar om infrastruktur måste vi också tala om bredband och mobiltäckning. I betänkandet redovisas målen i Sveriges bredbandsstrategi: att i princip hela landet ska ha tillgång till snabbt bredband och att mobiltäckningen ska vara god där människor bor, verkar och reser redan 2025, alltså förra året. Detta är inte en bekvämlighetsfråga. Det är en konkurrenskraftsfråga.

Om vi vill att fler ska välja tåget och kunna arbeta under resan krävs tillförlitlig 5G-täckning längs högtrafikerade järnvägssträckor. Det är en del av hållbarhetsarbetet, produktiviteten och ett modernt arbetsliv. Digital infrastruktur och fysisk infrastruktur hänger ihop.

Fru talman! Låt oss gå över till artificiell intelligens, AI. I slutet av december 2023 gav regeringen AI-kommissionen i uppdrag att ta fram en färdplan för hur Sverige ska stärka sin position inom AI. Kommissionen presenterade sin rapport med 75 konkreta förslag i slutet av december 2024, nästan sju månader tidigare än den aviserade tidsfristen, med hänsyn till hur brådskande de politiska frågorna kring AI är. Detta var historiskt.

Regeringen har redan tagit flera av dessa förslag vidare, bland annat genom satsningar i forsknings- och innovationspropositionen i december 2024, genom den nya digitaliseringsstrategin och genom budgetpropositionen för 2026, där 479 miljoner kronor avsätts för AI- och dataområdet. Det handlar om en AI-verkstad i offentlig sektor, en AI-fabrik vid Linköpings universitet, förstärkning av Integritetsskyddsmyndighetens AI-sandlåda, data steward-funktioner och stärkt medfinansiering av EU:s program för ett digitalt Europa. Detta är viktiga steg och är mycket välkommet.

Men från mitt perspektiv är det bästa vi kan göra att genomföra alla 75 förslag i färdplanen så snabbt som möjligt. Utvecklingen inom AI går exponentiellt. Länder som USA och Kina investerar enorma belopp. Flera europeiska länder agerar samlat och strategiskt. Sverige riskerar att hamna på efterkälken vad gäller både innovation, produktivitet och säkerhet.

Vi har inte råd med långdragna berednings- och remissprocesser i form av guldplätering av åtgärder. Det är också viktigt att vi vågar göra fel.

Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om den digitala infrastrukturens resiliens. Digital infrastruktur är i praktiken samhällets nervsystem. Om nätverk, datacenter och kommunikationssystem slås ut stannar vården, betalningssystemen, transporterna och myndigheternas tjänster. Digital infrastruktur måste därför fullt ut erkännas som en del av Sveriges kritiska infrastruktur.

Implementeringen av NIS 2-förordningen och CER-direktivet innebär skärpta krav på cybersäkerhet och fysiskt skydd av samhällsviktig verksamhet. Det är rätt väg att gå. Men vi måste se detta som mer än regeluppfyllnad.

Det handlar om vår nationella säkerhet, och här kommer vi in på frågan om digital suveränitet.

I det nya säkerhetspolitiska läget måste Europa och Sverige ha större kontroll över sin hårda och mjuka digitala infrastruktur. Vi behöver bygga egna datacenter, egna molntjänster och egna digitala plattformar, API:er och appar. Vi behöver stegvis minska vårt beroende av amerikanska lösningar där det är strategiskt möjligt. Det handlar inte om protektionism. Det handlar om robusthet, självbestämmande och motståndskraft.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag beröra en strukturell fråga. I dag behandlas digitaliseringsfrågor i trafikutskottet medan cyber- och informationssäkerhetsfrågor behandlas i försvarsutskottet av andra ledamöter. Det är som en bil där en person hanterar gaspedalen och en annan hanterar bromsen. Detta fungerar inte i längden, särskilt inte med hänsyn till det allvarliga säkerhetspolitiska läget i omvärlden.

Digitalisering, AI, cybersäkerhet och digital infrastruktur är tätt sammanflätade. De bör hanteras samlat både i regeringen och i riksdagen. Sverige behöver sannolikt gå i riktning mot en särskild digitaliserings, AI- och cyberminister efter valet 2026. Och i riksdagen bör alla aspekter av digital infrastruktur samlas i ett och samma utskott. Om vi menar allvar med att vara ledande i den digitala eran måste även våra institutioner spegla den verkligheten.

Herr talman! Tack, ledamoten Ottosson, för ett väldigt bra svar! Jag håller inte med om all kritik som nämndes, men jag håller med om en del av ledamotens kritik. Jag tackar för detta.

Jag hade en fråga om Socialdemokraternas förslag om AI i betänkandet. Enligt Morgan Johansson med flera är de främsta utmaningarna med AI att det har potential att påverka alla aspekter av samhället, och att det därför utan adekvat global reglering kan uppstå en snedvriden användning av AI.

Att ha en global AI-reglering är bra – om man kan få en sådan – men jag ser inte en sådan möjlighet. Till exempel vill USA absolut inte reglera AI. De har försökt med detta men vill absolut inte. Kina vill absolut inte reglera det. Socialdemokraternas förslag är bra, men jag undrar om det verkligen är genomförbart – och om det är genomförbart, vem ska då ta ansvaret? Är det FN? FN tar ju i dag inte ens sina egna grundläggande ansvar. Vilket organ ska ta detta ansvar?

Tanken är god, och jag håller med Socialdemokraterna i den här frågan. Det här är vad jag själv också önskar, men hur ska vi genomföra det? Är det genomförbart eller bara ett önskemål?

Herr talman! Jag ska i dag göra mitt första och troligtvis sista framträdande i riksdagens talarstol efter en lång politisk karriär inom främst kommun- och regionpolitik. Det har varit intressant att under mina fyra månader i riksdagen se arbetet från andra hållet, alltså som riksdagsledamot. Jag var nämligen Moderaternas presschef för 25 år sedan och hade då som nu kontor på Neptunus, så man har ju varit med lite även tidigare.

I dag behandlar vi betänkande TU8 om digitaliseringspolitik. Detta är dock inte bara ett betänkande bland många andra. Detta handlar om Sveriges framtid, vår konkurrenskraft, vår välfärd och vår trygghet.

Vi står vid ett historiskt vägskäl. Artificiell intelligens är inte bara ännu en teknisk innovation. Det är ett tekniksprång som kommer att påverka världen på samma sätt som ångmaskinen och elektriciteten gjorde. Från att ha varit något som företag siktade mot på en femårshorisont har AI på några enstaka år klivit in i många människors vardag. Frågan är inte om AI kommer att förändra samhället. Frågan är om Sverige ska leda förändringen eller bli omsprunget.

Herr talman! Låt mig vara tydlig. Sverige har goda förutsättningar. Det är ett land där många ser fördelarna med ny teknik, och vi har en väl utbyggd infrastruktur med hög grad av uppkoppling. Regeringen bedömer att Sverige placerar sig mycket högt inom EU när det gäller användning av digitaliseringens möjligheter. Men – och detta är ett stort men – vi når inte målet om att vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Vi ligger efter ledande länder som Danmark, Finland och Nederländerna.

Ännu mer oroande är att vi tappar mark. För tio år sedan var Sverige trea i världen. Prognoserna visar att vi fortsätter nedåt mot plats 22 medan Finland, Estland och Nederländerna håller sig kvar i topp tio.

Detta är dock inte ödesbestämt. Regeringen genomför nu stora reformer för att Sverige ska bli ledande. Det här är inte vackra ord i en utredning som läggs i en byrålåda utan konkreta reformer som genomförs nu.

Låt mig ge konkreta exempel på vad regeringen gör. För det första handlar det om regelförenklingar och rätt förutsättningar. Ett förenklingsråd har inrättats inom Tillväxtverket för att minska företagens regelbörda och främja innovation. Man har också inrättat ett implementeringsråd som tidigt i EU-processen ska lyfta fram ett företagsperspektiv och verka för att EU-lagstiftning över angiven miniminivå inte ska genomföras i Sverige. Det är som ni vet vanligt.

Varför görs detta? Jo, därför att många AI-projekt i myndigheterna har rapporterat om hinder för utveckling och genomförande i form av kompetensbrist, resursbrist och otydligheter i tolkningar av EU-direktiv och lagar. Vi undanröjer nu dessa hinder.

För det andra handlar det om beräkningskraft och infrastruktur. I december 2024 valdes Sverige som värd för en av sju europeiska AI-fabriker. Den svenska AI-fabriken som kallas Mimer etableras nu vid Linköpings universitet. Genom AI-fabriken får företag, startup-företag och forskare tillgång till nödvändig beräkningskapacitet och förutsättningar att utveckla egna AI-lösningar. Detta är avgörande.

Mängden elektricitet som behövs till de serverhallar som krävs kan mätas i hela kärnkraftverk. Alla de främsta amerikanska techbolagen investerar i att utveckla fjärde generationens kärnkraftverk för att i framtiden kunna täcka behovet av elektricitet. Beräkningskraft måste få samma status som annan samhällskritisk infrastruktur.

För det tredje handlar det om forskning och kompetens. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag att nationellt samordna arbetet med att främja användningen av AI inom forskning. Regeringen satsar på strategiska forskningsområden inom bland annat hälsa, life science, AI och kvantteknik. Den stöder också Nordiska ministerrådets initiativ till etablering av ett nordiskt-baltiskt AI-center med samordnande kontor i Stockholm.

För det fjärde handlar det om säkerhet och brottsbekämpning. Regeringen har föreslagit en ny lag som ger Polismyndigheten och Säkerhetspolisen möjlighet att i realtid använda AI-verktyg för ansiktsigenkänning och annan biometrisk fjärridentifiering på allmän plats för att bekämpa brott. Detta är inte ett övervakningssamhälle, utan det är ett tryggt samhälle där vi använder modern teknik för att skydda laglydiga medborgare.

Herr talman! AI handlar inte om teknik för teknikens skull. Det handlar om att förbättra människors vardag, och potentialen är enorm. Myndigheten för digital förvaltning uppskattar att Sverige skulle kunna spara 140 miljarder kronor årligen i effektiviseringar om vi implementerade dagens AI-teknik fullt ut i offentlig sektor. Vad betyder det i praktiken? Jo, det betyder att vårdpersonal kan fokusera på patienterna i stället för på administration. Det betyder att lärare får mer tid för undervisning, och det betyder att socialsekreterare kan hjälpa fler människor.

Herr talman! Digitaliseringen av samhället har en omvälvande effekt på arbetsmarknaden. Jobb kommer att försvinna och nya tillkomma, och AI kommer att påverka hur människor arbetar när vissa arbetsuppgifter kan automatiseras och nya arbetsuppgifter växer fram. Men historien visar att tekniska språng skapar fler jobb än de tar bort om politiken skapar rätt förutsättningar. Därför satsar regeringen på kompetens.

Regeringens digitaliseringsstrategi framhåller att bas, bredd- och spetskompetensen hos medborgarna behöver stärkas för att öka den digitala inkluderingen, öka användningen av ny teknik på arbetsmarknaden och förbättra innovations- och konkurrenskraften. Vi satsar på högre utbildning och grundläggande forskning inom AI.

Regeringen har gett Digg, Ehälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att erbjuda kompetenshöjande insatser som stöd för att kommuner ska kunna använda AI på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Strukturomvandlingen kräver att ingen lämnas efter, och möjligheter till vidareutbildning och omställning är avgörande för den enskilde.

Herr talman! Tillgång till data är en grundförutsättning för användningen av AI. Data är en strategisk resurs, och 90 procent av alla data som finns i världen har producerats under de senaste två åren. Sverige ligger dock efter andra länder när det kommer till användningen av data – i OECD:s mätning OURdata Index 2019 hamnade vi i botten. Men tack vare regeringens insatser har vi nu börjat klättra. Vi måste kunna nyttja data för att förbättra kvaliteten och effektiviteten i offentligt finansierade tjänster och verksamheter. Samtidigt måste vi värna den personliga integriteten. Det ena utesluter inte det andra.

Herr talman! Låt mig avsluta där jag började, nämligen vid vägskälet. Oppositionen kan välja att stå vid sidan om och tveka. De kan välja att fokusera på riskerna, på problemen och på hindren. De kan välja att bromsa utvecklingen av rädsla för förändring. Vi moderater väljer dock en annan väg: Vi väljer att leda. Vi väljer att se möjligheterna. Vi väljer att bygga framtiden.

Med regeringens insatser tar Sverige steget från ord till handling. Vi skapar förutsättningar för företag att växa och innovera. Vi ger offentlig sektor verktygen att bli mer effektiv. Vi satsar på forskning och kompetens. Vi värnar säkerhet och integritet. Vi bygger ett Sverige som är rikare, tryggare och mer konkurrenskraftigt – ett Sverige som är ledande i världen på digitalisering och artificiell intelligens. Det är vår vision, det är vår politik och det är vår framtid.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Östh för anförandet.

Om jag förstod Malin Östh rätt framförde hon i sitt anförande att hon, eller hennes parti, vill se snabbare arbete från regeringen gällande AI-kommissionens färdplan. Jag ser nu på ledamoten att jag förstod henne fel.

Jag går vidare till uppdraget till 100 myndigheter. Jag förstår att ledamoten är kritisk till detta uppdrag från regeringen, men jag hoppas att hon förstår att Sverige redan ligger efter när det gäller AI-utveckling och AI-användning. Enligt Global AI Index ligger Sverige på plats 25. Förenade Arabemiraten är på plats 20. USA ligger på första plats, och sedan kommer Kina, Frankrike, Tyskland och England.

Förändringen inom AI-världen går väldigt snabbt; ibland kommer nya funktioner och verktyg varje vecka eller varje månad. Hur ska vi lära oss att göra detta om vi inte vågar göra fel?

Jag kommer från teknikvärlden. Inom teknikvärlden kan man inte lära sig utan att göra fel. Vad gör vi om vi inte ens vågar göra fel?

Herr talman! Jag tackar Malin Östh för frågorna och svaren.

Ledamoten frågade om jag tycker att individer förtjänar en rättvis behandling från systemet. Jag tycker absolut att rättsordningen måste upprätthållas i våra myndigheter och organisationer; det är väldigt viktigt. Detta handlar dock om teknikutveckling och användning av teknik som utvecklas snabbt. Vi är inte i framkant, utan vi har redan halkat efter. Om vi inte ökar hastigheten och försöker komma i kapp kommer vi att hamna ännu längre efter när det gäller utveckling och användning av ny teknik.

Det ledamoten beskrev här var det som jag adresserade i mitt anförande, nämligen guldplätering. Om vi ska guldplätera alla uppdrag, alla förordningar och all lagstiftning, särskilt sådant som är teknikrelaterat och rör teknik i snabb utveckling och i världsklass, kommer vi inte att kunna göra någonting.

Jag är snarare kritisk till att regeringen inte gav detta uppdrag till 100 myndigheter redan när AI-kommissionen hade släppt sin rapport förra året. Med den syn som ledamoten Östh har kommer vi aldrig att kunna genomföra något av AI-kommissionens 75 förslag.

Jag förstår kritiken, men om vi vill dra nytta av AI måste vi våga göra fel. Vi ska inte göra fel avsiktligt, men vi måste göra vissa saker även om vi inte vet exakt vad resultatet blir.

Herr talman! När jag lyssnade på föregående talare var det inte utan att jag reflekterade lite över ett gammalt ordstäv, även om det inte är hela sanningen: USA utvecklar, Kina säljer och Europa reglerar. Någonstans tror jag faktiskt att det finns en sanning i det. Detta är nog också en av orsakerna till att den europeiska ekonomin har halkat efter de senaste 10−15 åren. Vi ligger långt fram i många delar, exempelvis den gröna omställningen. Vi är duktiga på mycket, men för den som tittar på den ekonomiska utvecklingen och vår iver att reglera är det helt uppenbart att vi halkar efter. Detta var en reflektion över det tidigare replikskiftet.

Jag vill säga något om kommunikation och att vara människa. Vad är det som gör att vi är de vi är? Troligtvis är det just kommunikation. Det är kanske en av de stora skillnaderna mellan oss och andra varelser här på jorden.

Kommunikation har vi ägnat oss åt länge. Det finns jättespännande grottmålningar. Det finns bilder och texter som är inhackade i lera och sten. Redan på 400- och 500-talet byggde perserna upp ett fungerande postsystem. Även romarriket hade ett postsystem. Inkafolket hade ett knutsystem – man knöt knutar och kunde på så sätt förmedla text till varandra. Jag kan också nämna ponnyexpressen och det svenska postverket från 1636 fram till 1994, då det övergick till att bli ett bolag.

Det är nog så att vi människor har ett behov av att kommunicera, och när vi bygger civilisation och går från den lilla, nära byn till ett större samhälle blir kommunikation ännu viktigare.

Kommunikation är intressant ur ett rent historiskt perspektiv eftersom den skiftar. I dag knackar ingen in lerkilskrift, utan vi knackar på datorer. Men funktionen är densamma: Vi förmedlar någon form av erfarenhet till varandra.

Det har dock skett en stor förändring, och den får konsekvenser. Jag har i kammaren vid ett flertal tillfällen debatterat post och hur ofta den ska delas ut. Det spelar nog ingen roll vilken regering vi har, för om medborgarna inte längre skickar brev utan skickar information digitalt kommer det att vara rätt dyrt att upprätthålla postutdelningen. Å andra sidan, om vi hamnar i ofärd kommer traditionella brev kanske att vara viktiga. I Ukraina verkar man dock klara av att upprätthålla det digitala systemet, så oron för att det digitala ska kollapsa är kanske överdriven. Det här är nog en fråga vi får bära med oss.

Nu släpper jag posten och går in på framtidsdiskussionen. Digitaliseringen är jobbig. Jag blir lika grinig varje gång min 19-åriga dotter berättar för mig hur tv:n funkar.

Utvecklingen går väldigt fort. Men det finns fördelar. Vi var några från arbetsmarknadsutskottet som gjorde ett studiebesök i Japan för att se hur man jobbar med en alltmer åldrande befolkning. Digitaliseringen är här en av lösningarna, också för ensamhet. Ensamhet kommer aldrig att försvinna med hjälp av en dator, men man kan i alla fall koppla upp sig, skriva till en granne och stämma träff vid ett lämpligt tillfälle med mera.

Detta pågår redan. Jag har en kompis som tycker att det är himla kul med Wordfeud. Han spelar med människor från hela världen, och det blir en egen by – en gemenskap.

Det spännande med detta är att det bara sker, och det sker snabbare än vad vi i politiken hinner med.

Jag hörde ett program i P1, och om jag uppfattade rätt går 20 procent av Irlands elkonsumtion till kylning av datorhallar. När vi går över till nästa generation datorhallar, som ska ha ännu större kapacitet, kommer det alltså att gå åt ännu mer energi. Frågan är vad som är viktigast: elledningen eller datorkapaciteten som styr elledningen?

Vi rör oss i en spännande värld eftersom digitaliseringen redan är här.

Trafikutskottet var förra mandatperioden i San Francisco och tittade på självkörande fordon. Växer denna teknik blir vi helt beroende av AI. Antingen var det Tesla eller Google Maps som sa att självkörande bilar i framtiden inte kommer att kunna krocka med varandra. Google Maps kommer att ha koll på alla fordon inom 100–200 meter, så även om man försöker att krocka kommer AI att hindra kollisionen.

Vad förväntas då av politiken? Vi kommer nog lite till mans att få acceptera att lagstiftningen kommer i efterhand eftersom utvecklingen går så snabbt.

Säg att du sätter dig i din egen självkörande bil efter att ha varit på krogen och druckit några öl. Är du då rattonykter när du åker hem? Om du i stället sätter dig i en självkörande taxi, är du rattonykter då? Om du kan ta tag i en ratt och ta kontroll över fordonet kommer nog de flesta att tycka att du är rattonykter, men om fordonet inte har en ratt är du troligtvis inte rattonykter.

Vi befinner oss i en spännande värld där digitaliseringen övergår vår förmåga. Vi måste nog ha respekt för att vi som politiker inte alltid kommer att ligga helt rätt i tiden. En lärare i dag utbildar elever till yrken som ännu inte finns. När jag var ung var en skola i Gullspång stolt över att ha den första datorhallen i Skaraborg. Man hade VIC64, och språket var Basic. Två år senare var den datorn stendöd, för då kom Amiga 500.

Vi kommer att behöva ha stor respekt för varandra i det som händer och försöka följa efter med lagstiftning. Tyvärr måste jag hålla med Sverigedemokraterna om att det först kommer att bli en del fel och att vi sedan får stifta lag. Betyder det att jag tycker att det är bra? Nej, här håller jag med Vänsterpartiet. Ordningen ska vara att land skola med lag byggas. Men teknikutvecklingen går ju så fort. Se bara på Västra Götaland. Om jag minns rätt var alla partier eniga om att ta fram ett digitalt system, men sedan körde det fast.

Vad försöker jag komma fram till? Jo, först och främst yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

AI-kommissionen pekar på en del behov. Regeringen gör en hel del, och jag är övertygad om att det kommer fler förslag innan mandatperiodens slut. Men oavsett detta rör vi oss alla inom ett område där vi inte är helt säkra.

Herr talman! I Sverige är vi duktiga på att prata om säkerhet och tjänster, men en brist som Kristdemokraterna har lyft fram i en intern utredning är hur svartfiber ska garanteras. Staten äger svartfiber på flera olika ställen. Svenska kraftnät äger svartfiber liksom Trafikverket, Telia, Teracom och säkert någon mer. Men ingen har ansvar för att hålla ihop systemet. När vi nu går in i ett paradigmskifte och lämnar stentavlorna bakom oss till förmån för digitala tavlor är det superviktigt att all teknik bakom fungerar. Detta vill jag skicka med.

Som ni hör är jag lite ödmjuk i denna fråga. Jag tror att vi alla här rör oss mot ett mål som vi inte kommer att kunna nå. Det är frustrerande för oss politiker, för vi vill gärna reglera i förväg och vara trygga.

Land skola med lag byggas är den grundläggande principen, men när det gäller it kommer vi nog att göra fel ibland. Här måste vi vara ödmjuka.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).