Rickard Nordin

Herr talman! Även jag vill börja med att berömma Liberalerna som sitter kvar. Jag kan också berömma Birger Lahti från Vänsterpartiet som också sitter kvar, trots att han redan har hållit sitt anförande.

Ledamoten lyfter upp en viktig fråga om konsumenter som luras in i oskäliga villkor. Även Konsumentverket har sagt att dessa avtalsvillkor som gör att man får betala dryga böter för att ta sig ur ett avtal är oskäliga. Den typen av avtal är därmed inte giltiga till att börja med, och det är ju som konsument skönt att veta att det inte får gå till så.

Det andra är att den här typen av lurendrejerier ska man sätta dit hårt, och jag tycker inte att man ska utesluta betydligt tuffare straff för de kriminella element som det faktiskt handlar om. Man ska inte kunna tjäna på att lura och bedra människor på det här sättet. Jag har inget till övers för dem.

När det gäller själva prissättningen är det svårt att hävda att alla ska tvingas ha ett rörligt elavtal när det råkar vara bättre för stunden. Ett fast avtal eller inte är ju ett val som man måste göra på samma sätt som man förhandlar sin ränta med banken. Men helt oskäliga avtalsvillkor som det har varit i det här fallet ska det inte kunna vara.

Därför är det bra att Konsumentverket har tagit sitt ansvar och visat på oskäligheterna. Jag förutsätter att domstolar också tar sitt ansvar och sedan dömer efter det.

Herr talman! Elpriserna har det senaste året sjunkit tillbaka till mer normala eller faktiskt ganska låga nivåer. Och även om elpriserna varierar är medelpriset, som är relevant för dem som inte har en räkning där de betalar timpris, ganska lågt. I södra Sverige är det på nedåt 58 öre, tror jag. Det är välkommet. Ingen vill ha tillbaka de tidigare priserna, vare sig de betalas direkt på elräkningen eller med subventioner på skattsedeln.

I stället för att cementera elprisområdena, vilket regeringens affärsverk föreslår – till skillnad från vad vi hörde i talarstolen här tidigare och faktiskt vad regeringen gör genom sin egen politik – skulle vi i Centerpartiet vilja se en politik som gör att de kan slopas eftersom de inte längre behövs. Då behövs betydligt mer produktion i södra Sverige. Skånes effektkommission har gjort ett utmärkt jobb med att ta fram förslag för hur Skåne skulle kunna bli mer oberoende. Men de förslagen genomförs inte, vare sig av regeringen eller av Tidöpartierna i Skåne.

Vi behöver ha konkurrenskraftiga priser på energi, oavsett om det gäller el, drivmedel eller uppvärmning. Föregående talare har i princip talat bara om el, trots att det här är en energidebatt. Och vi behöver se till att energin är grön, för klimatets skull men också för konkurrenskraftens skull.

Regeringen har lagt alla ägg i samma energikorg, men Centerpartiet ser en bred helhet. Vi talar om energisystemet när regeringen talar om elsystemet. Det är skadligt att regeringen har satt ett energipolitiskt mål som inte är ett energipolitiskt mål utan ett elpolitiskt mål, som dessutom redan har uppnåtts i praktiken. Varför ska man då sätta ett sådant mål? Vi borde tala om energisystemet. Det är det som ska bli fossilfritt. Men det är ganska talande för regeringens ambitioner. Man vill göra så lite som möjligt.

När det gäller energisystemet kan vi börja med drivmedlen. Där går det inte att undvika att tala om biogasen. Det tog flera år att få tillbaka den skattebefrielse som tidigare fanns för biogasen. Under tiden var den 5 spänn dyrare vid pumpen. Om det hade gällt bensin eller diesel hade det hörts ett ramaskri från regeringen. Engagemanget för pumppriser i valrörelsen gällde uppenbarligen bara det fossila.

Tydligen är den ryska oljan viktigare att försvara än den svenska biogasen. Det är något som inte står rätt till här. Vi hörde tidigare att lösningen för att få mer biogas inte var mer biogas och att bli av med den ryska gasen, utan det var mer kärnkraft. Det är ett farligt besked till industrin på den svenska västkusten. Vi behöver ta vara på den potential som finns i mer rötning och – framför allt – i all pyrolys som finns.

Biogasfordon behöver få samma stöd som elbilar. Mål för biogasproduktionen behöver sättas, och ett konverteringsstöd för att konvertera fordon till exempelvis biogas bör inkluderas i det gröna avdraget. Vi i Centerpartiet vill också ge hushåll mer frihet att välja mer själva och avgöra vad man tycker är bäst för den egna ekonomin. Det var därför vi genomförde förslaget om grönt avdrag. Den som sätter upp solceller, sätter upp en laddstolpe eller installerar batterilager ska kunna bestämma lite mer själv. Alla ska kunna vara med i omställningen tillsammans.

Nu är det dags att ta detta vidare. Den gröna check vi har föreslagit hjälper människor med höga elräkningar att kunna sänka dessa genom att effektivisera och genom att kunna byta ut ett batterilager som finns i en källare eller på en vind mot ett batterilager som råkar ha fyra gummihjul och kallas elbil. Detta skulle stärka det svenska energisystemet och hjälpa de människor som har det lite tuffare med elräkningarna.

Samtidigt minskar utsläppen och vi blir mindre sårbara, för det är långt mycket svårare att slå ut en miljon energiproducerande enheter än tio. Det är något den sittande regeringen borde fundera på i sin centraliseringsiver. Om vi dessutom kan frigöra den potential som finns i energieffektivisering, där det alltså i dag är lönsamt att göra saker mer effektivt – utan att offra komfort eller minska industrins behov – kan vi frigöra lika mycket el som det skulle behövas för att driva hela den svenska personbilsflottan. Det är en ganska bra grej. Vad gör då regeringen? Jo, man skrotar det mål som fanns gällande energieffektivisering.

Om man inte har ett eget tak man kan sätta upp solceller på utan kanske vill gå ihop med grannarna och producera energi lite mer effektivt är det viktigt att få bra förutsättningar. Energigemenskaper är någonting som sker på undantag i Sverige. Skatteverkets regler sätter käppar i hjulet för att tillsammans kunna gå ihop och lösa problemen. Samtidigt gör solskatten att man inte kan bygga hur stort som helst.

Här i Sverige är vi vana vid att gå samman och lösa problem. Vi har vägföreningar, fiberföreningar och fiskevårdsföreningar. Nu har vi möjligheten att få energiföreningar också. Låt alla som vill ta chansen att bidra.

Det nya projektet Energy Net i Lund skapar mycket spännande nya möjligheter. Om vi dessutom hade kunnat dela elen virtuellt i näten så vi hade sluppit bygga upp parallella nät hade det varit ännu bättre.

Det behövs mer frihet och skydd mot naturliga monopol. När elnätsbolag och fjärrvärmebolag kan höja priserna så kraftigt att de till och med blir utkastade ur sina egna branschorgan saknas uppenbarligen transparens och styrning. Då är det något allvarligt fel med systemet.

Konsumenternas skydd måste stärkas. Energimarknadsinspektionen måste få ett slut på de processer som har varit, där man bara förlorar och priserna höjs. Det bör bli en borgfred som ser till att konsumenterna får det bättre. De stora bolagen – och politiken – behöver ta ett ansvar för transparens och prissättning. Vi kan inte ha en elnätsreglering som gör att det mest lönsamma är att genomföra de dyraste åtgärderna genom att bygga ut nätet snarare än att effektivisera.

Vi ser också behov av storskalig lagring, vattenkraftsdammar, pumpkraft, solenergilager, vätgasinfrastruktur, batterier och mycket mer. Lösningarna för att ta hand om den energi som vi har i överflöd i Sverige finns. Det behövs dock ett mer strategiskt arbete.

När Volvo har lanserat elbilar som kan stötta elsystemet gör det enorm skillnad, men regelverken finns inte på plats. Politiken har inte gjort sin del, trots att detta kan sänka kostnaderna radikalt för elsystemet som helhet.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Regeringen verkar tro att det handlar om grön fernissa och att vi ska göra så lite som möjligt, men det är precis tvärtom. Det är tydligt att det är Centerpartiet som driver den borgerliga agendan i svensk politik, för när näringslivet pressar på i omställningen svarar vi upp. När deras kunder vill ha gröna produkter löser vi det.

Näringslivet är inte Sverigesentimentala. Om vi inte stöttar dem och går före flyttar de. Detta har redan börjat ske. Vi ser hur gröna projekt lämnar Sverige eller lägger ned. Det senaste exemplet är utvecklingen av elflyg, som inte får rätt förutsättningar här. Då flyttar man till USA. Det är regeringens ansvar. Det här ökar dessutom utsläppen och arbetslösheten. Vi borde göra precis tvärtom.

Det kom nyligen en rapport från Västra Götalandsregionen som visar att 25 000 jobb hotas om vi inte löser elförsörjningen till år 2030. Ändå har Ebba Busch mage att säga att havsbaserad vindkraft inte hjälper. Inte heller landbaserad dito, solenergi eller något annat hjälper – och framför allt inte flexibilitet och lagring.

Men hur ska vi få igång ny kärnkraft till år 2030? Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Svenskt Näringsliv, Volvo, SCA, Holmen, Vattenfall – kort sagt alla – säger att vi kan lösa det här med den teknik vi har till buds. Till och med politikerna i Skåne säger det. Men regeringen skyller på fysikens lagar.

Uppenbarligen är det andra fysikaliska lagar på Regeringsdepartementet än i samhället i övrigt. Man verkar se saker som har gått att lösa alldeles utmärkt i väldigt många andra länder som omöjliga. Regeringens fokus är långt borta. Man bryr sig inte om att möta behoven i närtid. Det är årtalet 2045 vi ska fokusera på. Det är dock för avlägset för att industrin ska investera.

Vi ser samma resonemang kring klimatmålen, och det är inte så konstigt. De behov vi har är på kort sikt, men regeringens lösningar är bara på lång sikt. Man väljer att strunta i här och nu, trots att det leder till ökade utsläpp och ökad arbetslöshet samt är djupt skadligt för Sverige.

Man undrar ibland om regeringen vill fördröja, försena och fördyra. Hur ska vi annars tolka den förda politiken? Den enda lösningen stavas ju kärnkraft. Vi i Centerpartiet utesluter inte detta, men det är svårt att göra biogas av elektroner.

Vi tänker inte låta skattebetalarna stå för notan. Detta var för övrigt också Moderaternas inställning före valet. Kristersson sa då att staten inte ska samfinansiera ny kärnkraft. Tidigare i kammaren hörde vi att Moderaterna haft samma energipolitik de senaste 50 åren. Jag undrar vad det var som hände. Helt plötsligt ska vi subventionera kärnkraften med hundratals – kanske tusentals – miljarder. Hur är det att inte samfinansiera ny kärnkraft?

Regeringens räkneexempel i den proposition man lägger fram är dessutom glädjekalkyler. Man räknar på snabbare byggtider än någon annan gjort i modern europeisk historia. Man räknar på ett högre elpris än i några andra bedömningar i Sverige. Man ger generösare villkor än någon annan, och man räknar med mindre påverkan på andra investeringar än någon annan. Ändå blir det dyrt.

Mer realistiska bedömningar handlar ju om att det är tusentals miljarder som skattebetalarna ska stå för, trots att det finns lösningar som kan komma på plats billigare och snabbare. Sedan när sysslar borgerliga partier med planekonomi?

Det talas fint om att inte välja kraftslag utan att fokusera på förmågor. Varför gör då inte regeringen det? Det talades tidigare om att vi kan utreda fler alternativ. Varför gör vi då inte det? Regeringen säger en sak och gör något helt annat. Om man hade släppt den politiska prestigen och fokuserat på vilka lösningar vi har till buds hade det blivit billigare, snabbare och bättre. Vi hade dessutom löst problemen på ett helt annat sätt.

Investerarna står i kö för att bygga dessa lösningar. Låt dem göra det! Högen som gäller havsbaserad vindkraft växer åter på regeringens bord. Det finns återigen projekt som har väntat ganska länge på att få besked. Ge dem besked! Antalet solparker som väntar på länsstyrelsens besked är enormt – 20 terawattimmar väntar på besked. Det är lika mycket som två hela kärnkraftsreaktorer.

Senast i går visade en debattartikel i Ny Teknik på hur lång tid det tar att bygga. Man sa ett till ett och ett halvt år. Det skulle dessutom göra att man nyttjar nätet effektivare i befintliga ledningar – tvärtemot vad som sades tidigare här i debatten.

Försvaret behöver såklart också vara en del av lösningen. Precis som i våra grannländer ska de vara en allierad i stället för en motståndare. När det gäller detta behöver regeringen vara tydlig i sin ordergivning.

Det hjälper också till med den lokala viljan att faktiskt ersätta dem som påverkas och inte bara markägare. Detta gäller såväl elproduktion som nät, och det gäller inte bara vindkraften. Det gäller alla kraftslag.

Debaclet med vattenkraftens paus är ett kapitel för sig. Snart löper pausen ut. Det remitterade förslaget löser varken problemen med sjunkande öringsbestånd i norr eller utrivna kvarndammar i söder. Det gör om möjligt problemen värre. Det är en bedrift att göra det värre än det redan är!

Vattenkraftsägare som nu inte vet vad som gäller, miljöorganisationer som ser hur den biologiska mångfalden får lida och kommissionen som när som helst lär slå ned på Sverige med dryga böter, det är ingenting vi vill ha. Därför yrkar jag bifall till reservation 15 i betänkandet.

Det fanns ett litet hopp, tycker jag, när jag lyssnade på regeringsföreträdare tidigare i debatten. Kristdemokraterna valde att prata om det som förenar snarare än det som skiljer. Då är det väl dags att vi sätter oss ned på riktigt och löser det. Vi kanske inte kan lösa 100 procent, men jag tror att vi alla vore väldigt nöjda om vi kom fram till 80 procent. Energibranschen hade fått långsiktiga förutsättningar, näringslivet hade vetat vad det är som gäller och utsläppen till atmosfären hade kunnat sjunka.

Låt oss därför verkligen fokusera på förmågor och inte på tekniker och bevisa det genom att göra det stöd som regeringen snart föreslår för kärnkraft teknikneutralt i stället. Jag är övertygad om att vi kan lösa det här tillsammans – för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sveriges bästa.

Fru talman! Det är bra att man delar uppfattningen att vi ska bli av med den ryska gasen. Men kärnkraft löser inga problem för den svenska kemiindustrin. De behöver kolatomer in i sina processer, inte elektroner. Kärnkraft löser över huvud taget inte de problem man har.

Man löser inte det som i dag är råvaruproduktion. Ta stålindustrin – stål är ju en legering mellan järn och kol. Där behöver man enorma mängder biogas eller någon annan typ av källa för biogent kol. Det löser ingen kärnkraft. Om Louise Eklunds besked till svensk industri är att vi ska satsa på kärnkraften och inte på biogasen är vi väldigt illa ute.

Det är också detta vi ser i betänkandet. Det finns inga förslag från regeringen när det gäller biogas. Det enda den har gjort som är relevant är att den har dragit förslaget om skattebefrielse i långbänk, vilket gjorde att det pris man fick betala vid pumpen var 5 spänn högre under ganska många år. Det går inte heller att lösa med kärnkraft.

Min fråga kvarstår alltså: Vad tänker regeringen göra för att öka den svenska biogasproduktionen? Biogas är helt avgörande för vår omställning. Den är en råvara som går in i industrin, och den ersätter fossila gaser. Biogas ser till att vi kan ha dricksvattenförsörjning. Vi löser inte dricksvatten heller med kärnkraft.

Detta är ett otroligt snävt synsätt. Det har tidigare stått talare i talarstolen och sagt att man tittar på alla möjliga lösningar. Men det gör man uppenbarligen inte. Louise Eklund bekräftar det som oppositionen konstant säger: Man har tunnelseende.

Min fråga kvarstår, som sagt: Vad tänker man göra för att öka svensk biogasproduktion? Centerpartiet har levererat ett gäng förslag, men vad gör regeringen egentligen?

Fru talman! Det finns två problem med rysk gas. Det ena är att den är rysk, och det andra är att det är gas. Det sa till och med Liberalernas partiledare. Jag kanske vill lägga till att den också är fossil, vilket är ett tredje problem.

Det är faktiskt så att EU spenderar mer pengar på att importera rysk energi än på att stötta Ukraina. Den ryska energin finns även i Sverige. Vi importerar gas i ganska stor mängd. Dessutom vet vi inte var mer än hälften av vår bensin och diesel kommer ifrån. Den har okänt ursprung. Jag kan garantera att det inte är norsk Nordsjöolja.

Vi har dock väldigt stor potential att öka vår biogasproduktion i Sverige. Industrins biogaskommission har visat att det finns upp till 60 terawattimmar att hämta hem fram till 2050. Man vill sätta ett mål på 10 terawattimmar till 2030, som Centerpartiet också har sagt ganska länge. Vi från Centerpartiet pratar också om konverteringsstöd för fordon, om mål för produktionen, om breddat stöd för exempelvis pyrolys, om att öppna upp Industriklivet och mycket mer.

Men i betänkandet avslås alla förslag kring just biogasen. Då blir slutsatsen att om vi inte ska ha biogasen i Sverige är det den ryska gasen som kommer att fortsätta flöda, möjligtvis med ersättning av gas från Qatar, Saudiarabien eller något annat ställe, vilket inte heller är vettigt att satsa på.

Vi behöver gas som en insatsråvara, inte minst i industrin på olika sätt – hemma hos mig på västkusten, bland annat. Men det viktigaste är kanske dricksvattenförsörjningen, som är helt beroende av gas. Då vore det bra om vi kunde producera den själva i stället.

Min fråga till Liberalerna och Louise Eklund är: Om vi nu inte ska ha den ryska gasen, varför vidtar man inga åtgärder för den svenska biogasen?

Fru talman! Tyvärr hjälper det inte att Kristdemokraterna bara gör det. Det är en och en halv månad kvar innan pausen löper ut. De som ska lämna in sina ansökningar den 1 juli måste veta nu – helst i går eller för ett par månader sedan – för att kunna anpassa sina ansökningar. De vet ingenting. De kommer antagligen att behöva skicka in en ansökan baserad på den gamla lagstiftningen, för det är den man har tillgång till. Man kan inte över en natt ändra en så stor ansökan.

Det är ett jätteproblem att regeringen inte kan leverera besked. Ebba Busch är ansvarig för hela det departement som ska leverera de här sakerna. Min fråga kvarstår därför. Jag tvivlar inte på att Camilla Brodin tycker att det här är viktigt. Men när får vi besked, och vad kommer att gälla?

Det förslag som regeringen har lagt fram, som man har skickat ut offentligt, har ju kritiserats av egentligen alla. Men framför allt gör det saker värre för de småskaliga. Det är faktiskt Camilla Brodins regering som i så fall bär ansvaret för att det blir värre. Då borde Ebba Busch definitivt hålla sitt löfte om att avgå om man inte löser problemen, för det var det hon sa.

Jag skulle jättegärna, återigen, vilja veta: När får vi besked, och vilka kommer beskeden att bli?

Fru talman! När Ebba Busch var i Kalmartrakten senast sa hon att man kommer att rädda den småskaliga vattenkraften. Det var till och med så, enligt Barometern, att hon lovade att ställa sin egen plats till förfogande om man inte lyckades med det.

Den 31 juli löper pausen för vattenkraftens miljöprövningar ut. Centerpartiet tycker att det är bra att vi fick en paus; det var till och med vi som tog initiativet i riksdagen till ett utskottsinitiativ som sedan blev ett tillkännagivande. Det har regeringen följt upp, och det är bra. Men det remitterade förslaget som regeringen har skickat ut gör saker och ting värre enligt SVAF, som företräder de småskaliga. Det löser inte problemen med utrivning av dammar i södra Sverige, och det löser inte heller problemen med sinande öringbestånd i norr – ett dubbelfel således.

Ebba Busch är inte här, men vi har ju Camilla Brodin som är både gruppledare och energipolitisk talesperson. Jag blir nyfiken: Kan Camilla Brodin garantera att det här löftet blir uppfyllt? Kommer den småskaliga vattenkraften att räddas? Hur har man i så fall tänkt göra det? Det remitterade förslaget löser uppenbarligen inte problemet.

Fru talman! Det låter som att SD och Centerpartiet har ganska likartad syn på detta. Det blir såklart lite upp till bevis att genomföra dessa åtgärder och se till att det här kommer med i nästa reglerperiod, för den tiden är knapp. Det är något som måste sättas den här mandatperioden. Det går därför inte att skjuta saker och ting på framtiden och tänka att vi ska se sedan vad utfallet blev.

Jag förväntar mig också att man styr mycket hårdare mot effektivisering jämfört med vad man gör i dag. I dag blir det ju bara nyinvesteringar eftersom det helt enkelt är det man tjänar pengar på. Jag förstår att bolagen gör så, för det är kostnadsoptimalt för dem även om det är ineffektivt för samhället som helhet.

Det finns en sak jag inte riktigt fick svar på. Om jag får vara ärlig kanske jag inte ställde en tillräckligt tydlig fråga heller. Det gäller det här med marksnål teknik. Vi vet att intrånget är ganska stort när vi bygger de stora elledningarna. Det går uppenbarligen jättebra att gräva ned i Stockholmsområdet. Ellevio har till exempel gjort det på regionnätsnivå, och de gör stor sak av att de gör det och att det är framgångsrikt och lyckat.

När vi kommer ut på landsbygden är man inte alls intresserad av att gräva ned trots att det uppenbarligen borde vara ännu enklare att göra det där. Det är mindre komplicerat. Är det något att titta på? Jag menar inte bara nedgrävning utan andra typer av teknik som är marksnålare som man också skulle kunna tänka sig att få in i den nya regleringen.

Fru talman! Det här är ju en energipolitisk debatt, och inte bara en kraftslagsdebatt. Jag tänkte därför fråga Tobias Andersson lite om de svenska elnäten.

I detta nu påbörjas arbetet med att sätta ramarna för nästa reglerperiod, alltså de regler som kommer att gälla. Detta låter ganska tekniskt, men i praktiken handlar det om de räkningar svenska folket får hem för elnät. Det görs bedömningar om att vi kommer att behöva investera närmare 1 000 miljarder i elnät fram till 2045.

I dag går 97 procent till nyinvesteringar i nät, och ungefär 3 procent går till effektiviseringar. Det är helt enkelt för att regleringen ser ut så. Man får mest pengar om man gör det absolut dyraste, det vill säga nyinvesteringar.

Centerpartiet har föreslagit att vi i stället ska ha samma princip som för annan infrastruktur: en fyrstegsprincip där man jobbar utifrån att först kanske undvika vissa behov, sedan effektivisera det vi har och i slutändan göra det som faktiskt är dyrast, det vill säga bygga nytt. Då ska detta självklart ske med marksnål teknik, och vi ska utnyttja de möjligheter vi har så att vi inte gör så stora intrång som vi gör i dag.

Min fråga till Tobias Andersson blir egentligen ganska enkel. Vad är Sverigedemokraternas lösning för att vi inte ska få dessa 1 000 miljarder kronor i nyinvesteringar när vi inte behöver göra det och det finns effektiva sätt att göra det på? Vilka förslag har SD och regeringen för att se till att vi håller nere kostnaderna för hushållen när det gäller elnät?

Herr talman! Det är dags att vi slutar prata om klimatpolitiken som ett hinder för hushållen och företagen, som att det handlar om ökade kostnader och minskad acceptans. Det är i stället en enorm möjlighet.

Centerpartiet vet att grön tillväxt är lösningen på många utmaningar. Med vår politik går näringsliv och klimatomställning hand i hand. Det handlar inte om att bromsa utan om att ställa om och att göra det med full kraft. Då får vi sjunkande utsläpp och ökad tillväxt. Tyvärr gör den här regeringen precis tvärtom, och både utsläppen och arbetslösheten skenar.

Det är företagen som utvecklar framtidens teknik, som bygger ut laddinfrastrukturen, som producerar den fossilfria energin och som tar fram de klimatsmarta materialen. Det är genom ett starkt, innovativt och konkurrenskraftigt näringsliv som vi når våra klimatmål. Då behöver staten också hjälpa till ibland.

Industriklivet har varit en viktig pusselbit för att möjliggöra uppskalning av olika tekniker. Men det kan också användas bättre. Tillämpningarna är tidvis för snäva. Ett typexempel är pyrolys av biomassa för att få fram biogaser och energigaser. Trots att det är ny teknik går det inte att få stöd, eftersom det råkar handla om biogas. När samma teknik dessutom utesluts från andra typer av stöd blir det ett dubbelfel från regeringens sida.

Det behöver rättas till, speciellt som vi vet att potentialen med just pyrolys är tre gånger så stor som den är med rötning, enligt slutrapporten från Industrins Biogaskommission som kom nyligen.

Centerpartiet vill att Sverige ska vara världsledande i den gröna omställningen. Men för det krävs rätt förutsättningar. Vi behöver förenkla reglerna för företagen som vill investera. Vi måste se till att tillståndsprocesser för vindkraft, elnät och industriell omställning går lite snabbare. Och vi måste säkerställa att hela landet, inte bara storstäderna, har kapacitet att växa och bidra.

Att ligga i teknisk framkant är avgörande för ett litet, exportberoende land som ligger avsides i världen, precis som Sverige gör. Då behövs Industriklivet. Svenska företag är redan långt framme inom skogsindustrin, inom grön kemi och inom fossilfritt stål. De konkurrerar globalt. Då behövs också stabila och långsiktiga spelregler med en stat som hjälper till där det verkligen behövs.

Klimatpolitik kan inte vara ett svajigt lapptäcke som förändras varje mandatperiod, speciellt inte när den slås så brutalt i spillror, som man faktiskt gjort här och nu. Då är det bra att Industriklivet får fortsätta och att Klimatklivet också har tagits vidare. Det har regeringen gjort bra, även om man vid flera tillfällen har missat att ge vettiga bemyndiganden, vilket också har orsakat problem på vägen.

Klimatomställningen är vår tids största möjlighet till jobb, tillväxt och regional utveckling. Med rätt politik kan Sverige bli det första fossilfria välfärdslandet. Med rätt politik får vi fler företag att göra rätt: att välja förnybart, att välja cirkulärt och att välja klimatsmart. Det är det som vi i Centerpartiet kämpar för, i vår budget men också här i riksdagens kammare och på andra områden.

Vi har en klimatpolitik som lever på tilltro till människors innovationskraft och en näringspolitik som driver omställning. Vi vill ha ett Sverige där företagen ses som möjligheterna, inte problemet.

Herr talman! Dagens industri har nyligen rapporterat att det finns en överenskommelse eller ett avtal, beroende på hur man vill uttrycka sig, mellan regeringen och SD om att inte ge ytterligare stöd till gröna projekt, exempelvis Stegra. Samtidigt hävdar Ebba Busch och andra i regeringen att någon sådan överenskommelse inte finns.

Kan Martin Kinnunen bara hjälpa till att reda ut det här? Hur ligger det till egentligen? Finns det någon överenskommelse, något avtal eller något liknande, och vad består det i så fall av?

Herr talman! Vi ska trycka bort kortlivade produkter som toapapper, säger Katarina Luhr. Den första frågan blir då: Vilka styrmedel ska enligt Miljöpartiet göra att vi använder mindre toapapper i Sverige? Den andra frågan är: Hur tänker Miljöpartiet göra det här?

Det högsta värdet i en stock är timret. Det vill man i första hand använda om man kan. Det är restprodukter som eldas i kraft- och fjärrvärmeverk. Ingen eldar prima ved där, utan det handlar om bark, flis, grot och timmer som skadats av barkborreangrepp eller i brand. Det här går inte riktigt ihop.

Om vi ska trycka bort kortlivade produkter som toapapper blir jag nyfiken på vilka förslag Miljöpartiet har för att vi ska använda mindre toapapper i Sverige eller någon annanstans för den delen. Vilka andra papperssaker ska vi använda? Vilka styrmedel vill Miljöpartiet ha? Jag har lite svårt att se att något skulle kunna ersätta så stora volymer att vi kan använda virke till att bygga trähus om vi samtidigt ska låta en stor del av skogen stå kvar.

Herr talman! Centerpartiet delar en hel del av Miljöpartiets tankar, men kanske inte riktigt alla. Vi vill dock båda öka trähusbyggandet för att minska behovet av fossila material i form av exempelvis stål och cement. Vi vill också såklart byta ut de fossila materialen i plaster, drivmedel och annat mot förnybara alternativ.

Miljöpartiet har ett mål om att trähusbyggandet eller trästommarna i flerbostadshus ska öka från 20 till 50 procent. Det är ungefär 6 000 lägenheter per år. Den stora frågan blir då: Varifrån ska timret komma? Samtidigt som Miljöpartiet vill att mer av den svenska skogen ska få stå kvar och inte avverkas vill man att mer ska byggas av trä. För att bygga mer av trä krävs virke, och virke kommer från skogen. Men varifrån ska virket komma om skogen ska stå kvar, Katarina Luhr?

Herr talman! ”Missvisande och brister i saklighet” – det är omdömet om regeringens klimathandlingsplan från det egna expertrådet.

Finanspolitiska rådet säger: ”Beslut eller aviseringar om åtgärder som ska minska utsläppen saknas.” De säger också att det ”behövs ett politiskt ledarskap som tydligt beskriver varför klimatomställningen är nödvändig”.

Konjunkturinstitutet varnar för att vi med regeringens politik kommer att ha drivmedelspriser på över 40 kronor per liter redan nästa mandatperiod om klimatmålen ska nås.

Regeringen skriver själv i Tidöavtalet: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”

Ja, Kjell-Arne Ottosson – de påståenden som framförs om att vi når hela vägen till nettonoll backas inte upp av vare sig forskning eller fakta.

Min stora fråga till Tidöpartierna är: Vilken forskning och vilka fakta ska vi stämma av mot om det inte är från Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket? De säger alla att detta inte duger. Vi når inte målen. Regeringens politik är inte tillräcklig. Den är inte i närheten, utan den är missvisande och brister i saklighet – för att återigen citera Klimatpolitiska rådet.

Inför valet 2026 är Centerpartiet glasklart. Varje regering som sänker klimatambitionerna kommer att sänkas av Centerpartiet. Därför yrkar jag bifall till reservation 10 i betänkandet, som handlar om ambitionerna i klimatarbetet.

Till Helena Storckenfeldt vill jag med tanke på det tidigare replikskiftet säga följande. Det var Socialdemokraterna som omringade Centerpartiet i kammaren, och jag har inget emot att andra partier närmar sig Centerpartiet vare sig fysiskt eller politiskt. Moderaterna har gjort det tidigare, och ni är välkomna att göra det igen. Då kunde vi sänka utsläppen och öka tillväxten. Det skulle vara bra om vi kunde samarbeta ytterligare på de punkterna.

Hela regeringens klimathandlingsplan kan tyvärr sammanfattas med inget klimat, ingen handling och ingen plan. Allt regeringen gör är att ”gaslighta” hela den svenska befolkningen. Det funkar rätt dåligt. En misslyckad skrotningspremie löser inte det faktum att vi har ökat användandet av fossila drivmedel med 4 miljoner liter diesel om dagen. För att vara en regering som talar så varmt om elektrifiering är det ett enormt misslyckande att elbilsförsäljningen sjunker. Men då tog man också bort miljöbilsbonusen och chockhöjde elskatten. Det är kanske inte så konstigt.

Vi kan inte redogöra för ursprunget av 54 procent av den svenska bensinen och dieseln. Det lär knappast vara norsk nordsjöolja. Trots det går regeringen fram med en politik som ökar den fossila användningen, som ökar vårt oljeberoende och som skyndar på utsläppen på en skala som SCB kallar unik. Detta sker i ett säkerhetspolitiskt läge när Ryssland och andra skurkstater är de sista vi vill skicka pengarna till. Regeringens politik spelar Vladimir Putin rätt i händerna. EU importerar fossila bränslen från Ryssland för mer pengar än de sammanlagda insatserna för Ukraina. Det är skamligt.

Klimatomställningen är inte bara nödvändig för klimatets och planetens skull, utan den är också helt avgörande för svensk konkurrenskraft och svensk säkerhet, för landsbygdsutveckling och för hälsan.

När fler el- och biogasbilar rullar på våra gator minskar partikelutsläppen. Barnens lungor utvecklas bättre, och samtidigt dör färre i hjärt-kärlsjukdomar. När de gröna kolatomerna från jord och skog ersätter sina fossila motsvarigheter i plaster, tyger, färger och drivmedel stannar pengarna kvar i Sverige i stället för att hamna i Putins fickor. När svenska innovativa företag tack vare en stark hemmamarknad får nya marknadsandelar internationellt skapas förutsättningar för export när resten av världen ställer om – och hundratusentals jobb skapas här. När vi producerar mer el, drivmedel och råvaror till industrin på egen hand minskar vi också sårbarheten i de globala leverantörskedjorna, och mindre pengar skickas till Qatar, Saudiarabien och Ryssland.

Alla dessa möjligheter finns i klimatomställningen, och det är verkligen något att kämpa för. Men regeringen säger att man baserar sin politik på forskning och fakta. Uppenbarligen är man medveten om att med ökade utsläpp skickar vi mer pengar till skurkstater och skadar barnens lungor. Detta är etablerad forskning och fakta. Det är alltså fråga om medvetna handlingar som skadar den svenska befolkningen såväl som vår konkurrenskraft.

När Ryssland invaderade Ukraina skenade de svenska energipriserna för både drivmedel och el. Jag har i ett decennium varnat för att vara beroende av fossila bränslen från Ryssland. Under parollen att hellre tanka förnybart drivmedel i Piteå än fossilt från Putin har Centerpartiet drivit på för ökad svensk biodrivmedelsproduktion. När priserna blev ohållbart höga hade en rejäl sådan produktion varit en garant för att hålla priserna stången. Man hade dessutom kunnat sänka priserna, precis lika mycket som skedde när regeringen slaktade klimatambitionerna genom andra lösningar, det vill säga sänkta skatter på förnybart, justerade avgifter och ökad produktion.

Regeringen ursäktar sig med att väljarna inte vill ha höga drivmedelspriser. Nej, det vill man inte. Men det finns andra lösningar. Väljarna vill inte heller ha ökade utsläpp. Det glömmer regeringen varje gång den säger att det inte finns folkligt stöd för den tidigare klimatpolitiken. Väljarna vill ha en politik som når målen, men man tror inte på politiken eftersom regeringen inte har ökat målen. Väljarna är inte ensamma om att vilja ha en tuff klimatpolitik, utan det vill också ett enat näringsliv.

Hitachi har tagit hem svensk historias största industriorder i fråga om förnybar energi. Det är en enkel logik. När resten av världen förr eller senare ställer om, förhoppningsvis förr men troligtvis lite senare, måste någon leverera lösningarna. Antingen ligger Sverige i framkant och får leverera till resten av världen, eller så vidtar vi minsta möjliga åtgärder. Vi lägger oss på EU:s miniminivå, men då får någon annan leverera. Någon annan får jobben, någon annan får hälsofördelarna och någon annan får pengarna.

En ambitiös hemmamarknad gör att man kan testa produkter som sedan kan säljas till hela världen. Det här är inget påhitt. Det är reellt. En rapport från Västra Götalandsregionen visade förra året att 25 000 jobb hotas om elbehovet till 2030 inte möts. Det är fem år bort. I Skåne ser det ännu värre ut. Trots det dras viktiga beslut i långbänk hos regeringen. Talet om kortare tillståndsprocesser verkar inte gälla regeringens eget klimatarbete. Där skjuter man saker framför sig. Först hänvisar man till klimathandlingsplanen. I klimathandlingsplanen hänvisar man till Styrmedelsutredningen, och Styrmedelsutredningen ska inte genomföras förrän nästa mandatperiod.

Färdigutredda förslag ligger och samlar damm. Det hade gått att genomföra stora förbättringar med de förslag som redan finns. Vi behöver inte hitta på något nytt. Klimatomställningen är egentligen fullt möjlig, men den händer inte. Utsläppen ökar. Tekniken finns. Viljan finns. Lösningarna finns. Men det som saknas är uppenbarligen det politiska ledarskapet.

Det måste bli mer action och mindre snack. Sverige ligger i botten när det gäller cirkulära lösningar. Ett avdrag för att underlätta för delningstjänster borde genomföras omgående. Att återbruka och återanvända innan vi återvinner måste bli betydligt mer lönsamt och prioriteras högre. Effektiviseringar kan frigöra en enorm potential både för el och i materialfrågor. Var femte kilowattimme slösas bort helt i onödan. Vi minskar behovet av jungfruliga råvaror när vi kan återanvända och återvinna mer. Dessutom hade vi kommit långt med de klimatmål som borde ha genomförts när det kommer till konsumtionsbaserade och exportbaserade utsläpp.

Det pratas ganska mycket om acceptans. För mig handlar det om något påtvingat. Men de flesta i Sverige vill ställa om. Det handlar om viljan att ställa om och om att vinsten av omställning måste öka. Här kan politiken göra skillnad.

När regeringen nu inför nationell utsläppshandel, vilket på många sätt är bra, kommer de fossila bränslena att bli dyrare. Det kommer att drabba vissa. Men i stället för att då lura människor att det inte kommer att ske, vilket Finanspolitiska rådet i praktiken säger att regeringen gör, måste man börja underlätta för människor att ta sig ur fossilberoendet.

Återinför en miljöbonus! Stötta konvertering av fordon till biogas! Hjälp dem som inte har kollektivtrafik runt knuten att investera sig ur sina problem! Det är då man löser detta på riktigt.

Centerpartiet har lagt fram förslag för att de som har låga inkomster också ska kunna skaffa en miljöbil. Det finns förslag för att man ska kunna tanka förnybart i stället för fossilt, sätta upp solceller på taket, köpa en elbil eller göra andra miljösmarta saker med lite vettigt stöd. Man ska kunna investera sig ur sina problem, även om man inte har pengarna från början.

Den som i stället fortsätter att tanka olja med okänt ursprung eller rysk gas borde också få betala för det, speciellt om det finns kollektivtrafik runt knuten.

När det offentliga gör inköp ska de självklart vara klimatsmarta. Det är den största konsumentmakten vi har. Trots det slopade regeringen de krav som låg på bordet. På samma sätt slopade man reseavdraget, som hade gynnat dem som åker kollektivt och dem som bor på landsbygden.

Regeringen säger att saker ska ske effektivt och skyndsamt. Man hastar igenom lagstiftning om visitationszoner, för att det är bråttom att sätta dit dem som bryter mot lagen. Men det är uppenbart att det inte är lika viktigt att sätta fast de skyldiga när man själv bryter mot lagen. Man bryter de facto mot klimatlagen, som säger att man ska arbeta för att nå målen. Men när man ökar utsläppen kan ingen med gott samvete säga att man jobbar i rätt riktning. Det här är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa och för de svenska företagen.

Om Liberalerna hade haft lite ryggrad hade de stått upp mot petropopulismen. Om Moderaterna hade haft näringslivets bästa för ögonen hade de gått dem till mötes och gjort kraftiga satsningar för att nå klimatmålen. Om Kristdemokraterna hade haft ett kristet synsätt hade de tagit hand om skapelsen. Och om Sverigedemokraterna hade haft Sveriges bästa för ögonen hade de gjort Sverige oberoende av rysk energi.

Centerpartiet vill göra allt detta. Vi vet att tekniken finns. Vi vet att viljan finns hos befolkningen. Vi vet att vi kan hjälpa dem som har det tuffast ekonomiskt. Vi har en politik som gör att det går att nå målen, som stärker den svenska konkurrenskraften och som håller gränsen mot såväl populister som rysk energi.

För den som vill ha en politik för att klara klimatet och svensk konkurrenskraft finns det bara ett val. Det valet är grönt, liberalt och borgerligt. Det valet är Centerpartiet.

(Applåder)

(forts. § 16)

Fru talman! Regeringens politik har varit effektiv i att öka utsläppen. Om det är detta som är en effektiv klimatpolitik har man lyckats rätt bra, för det är ju fakta att utsläppen 2026 kommer att vara högre än vad de var 2022. Hur man då kan säga att man bedriver en effektiv klimatpolitik förstår inte jag, för det är inte klimatpolitik. Det är möjligtvis någon typ av kolpolitik.

Man säger att man vill ha stöd från folket, men 70 procent vill ha en tuffare klimatpolitik. Varför lyssnar man inte på dem? Svenska folket vill att vi ska nå klimatmålen – varför lyssnar man inte på dessa människor? Politik är ju också att leda, och en jättetydlig majoritet av den svenska befolkningen vill att vi ska göra det här.

Ja, priserna på drivmedel var höga, men det betyder inte att man måste slopa klimatambitionerna. Det hade till exempel gått jättebra att sänka skatten på förnybart inom reduktionsplikten; där har vi nya EU-regler. Man hade kunnat sänka reduktionspliktsavgiften; det hade gått jättebra. Det finns en mängd olika saker. Man hade kunnat ersätta 20 terawattimmar fossila bränslen med förnybart om man hade genomfört Bioekonomiutredningens förslag. Det hade dessutom kostat, tror jag, 2 miljarder per år, vilket kan jämföras med de nästan 10 miljarder som regeringen har lagt på fossilbränslesänkningar.

Det här är ju inte ens svårt! Förslagen finns utredda. Helena Storckenfeldt och regeringen pratar om sin klimatpolitiska handlingsplan, men den skjuter alla styrmedel på framtiden. De saker man har genomfört har inte ens varit i närheten av att täcka upp för de utsläppsökningar vi har haft. Jag tror att det är 1 eller 2 procent av skrotningspremien som är nyttjade. Det är ett totalt misslyckande, och då pratar vi bara om klimatsidan.

Företagen vill ställa om. De vill ligga i framkant, men de flyttar utomlands. Det är inte konstigt att arbetslösheten skenar.

Kom inte och säg att vi ska ha både ökad tillväxt och minskade utsläpp när den här regeringen gör precis tvärtom!

(Applåder)

Fru talman! Vi hörde att Helena Storckenfeldt i sitt anförande lyfte fram att ekonomin har växt och utsläppen minskat. Så var det ju när Centerpartiet styrde tillsammans med Alliansen, och så har Sverige jobbat historiskt. Men så är det inte längre; Tidöregeringen har gått ifrån det historiska framgångsreceptet. Utsläppen ökar – vi kommer att ha högre utsläpp 2026 än vad vi hade 2022. Arbetslösheten är dessutom rekordhög, och tillväxten saktar in. Det är precis tvärtemot det historiska framgångsrecept vi har haft i Sverige.

Vi ser hur gröna projekt faller, industrin skjuter upp sina planer och investeringar hamnar i andra länder. Det är ju precis tvärtemot den framgångsrika politik vi har använt historiskt sett. Den här regeringen har misslyckats totalt.

Centerpartiet har lagt fram en mängd olika lösningar för att öka takten, bland annat att genomföra Bioekonomiutredningens förslag om förnybara drivmedel, satsa på konverteringspremier för fordon, öka flygbränsleproduktionen, stärka kemiindustrins omställning och införa mer cirkulär ekonomi. Alla de här sakerna sänker utsläppen och skapar nya arbetstillfällen här och nu.

Vad vill Moderaterna göra för att sänka utsläppen och minska arbetslösheten? Just nu går utvecklingen i precis motsatt riktning.

Fru talman! Jag tycker inte heller att det är någon större mening att träta om vem som är bäst, för det är uppenbart att Centerpartiet är bäst. Det behöver vi alltså inte hantera.

Men jag delar också målbilden att vi ska klara målen – både 2030-målen, transportmålen och så vidare – och att elektrifieringen är superviktig. Men då måste man också göra något åt det!

Vi ser hur försäljningssiffrorna för elbilar har vikit under den här regeringen. Gör man då inga förändringar kommer det inte heller att bli några förändringar. Centerpartiet lägger fram en miljöbilsbonus som fokuserar på dem med lite mindre plånböcker och på till exempel begagnade bilar. Vi talar om en konverteringspremie, så att man kan konvertera sin bensinbil till en biogasbil.

Sådana saker saknar jag hos Socialdemokraterna. Jag ser inget av detta i budgeten. Det är jättetrevligt med kommittémotioner, men det är pang för pengarna som gäller.

Finns det inga pengar blir det ju inte så mycket bättre än den nuvarande regeringen. Ambitionen är toppenbra, men man behöver uppenbarligen någon som driver på.

Jag skulle gärna vilja höra av Jytte Guteland hur man tänker sig att vi ska få elektrifieringen till stånd. Det räcker inte med laddstolpar – de behövs också, men det kommer inte att säljas fler elbilar för att vi har laddstolpar. Vi kan ha hur många laddstolpar som helst utan att det leder till något.

Vi ser dessutom att exporten av elbilar ökar. Ökningen av exporten går inte riktigt lika fort som nybilsförsäljningen, men det är ett jätteproblem att elbilar försvinner ut ur landet.

Jag vill fråga Socialdemokraterna: Hur ska vi öka elektrifieringstakten? Ni höjer ju elskatten, och ni sänker kostnaderna för att tanka fossilt. Det finns i er budget inga satsningar över huvud taget på vare sig elbilar eller miljöbilar. Jag vill jättegärna höra lite om tankarna mer konkret snarare än bara om målsättningarna.

Fru talman! Jag kan börja med ett tips till fru talmannen och kanske också till föregående replikörer. I morgon klockan 12 har vi nämligen en debatt om energipolitik, om man vill syssla med det.

Jag tänkte hålla mig något mer till klimatpolitiken. Jytte Guteland sa att Socialdemokraterna ska vara den pådrivande aktören i den gröna omställningen.

Jag har läst Socialdemokraternas budget. Söker man på ordet ”miljöbil” kan man se att det nämns noll gånger. Ordet ”elbil” nämns noll gånger. Söker man på ”laddinfrastruktur” finner man att det nämns en gång, men det är för att man återupprepar regeringens satsning. Man höjer elskatten. Man ger en extra rabatt till att tanka – det är lite oklart varför man behöver det när bensinpriset är omkring 15 kronor litern.

Hur ska vi driva på omställningen av transportsektorn om vi inte gör några insatser? Vi ser ju att utsläppen har ökat radikalt med den här regeringen. Hur ska Socialdemokraterna kunna vara en pådrivande aktör om de inte gör några satsningar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Om regeringen är intresserad av att fokusera på fossilfri baskraft och flexibel kraft som kan täcka upp när det inte lyser och inte blåser, varför ger man då inte finansiering till alla sådana kraftslag? Varför gör man inte detta teknikneutralt och fokuserar på det som Ebba Busch själv brukar prata om, effekt och förmågor, i stället för att peka ut ett kraftslag utan att ha gjort några som helst alternativutredningar av det slag som Energimyndigheten, Svenska kraftnät och många andra instanser har gjort?

Var finns alternativutredningarna? Var kan vi ta reda på detta om det inte är så att man har valt ett enskilt kraftslag?

(Applåder)

Herr talman! Föga förvånande går min fråga till energiminister Ebba Busch.

Ebba Busch har precis stått på en pressträff och redogjort för regeringens finansiering av kärnkraften. Det som var tydligt på pressträffen var att man inte valt att titta på några som helst alternativ. Om det finns alternativ ska de läggas fram, säger man. Då kan vi från Centerpartiet meddela att vi så sent som förra veckan lade fram en rapport, med uppbackning av Energimyndigheten, KTH, Chalmers, Sveriges Ingenjörer, Afry och andra, som visar att det finns en enorm potential i svensk vattenkraft, i svensk kraftvärme, i energieffektivisering och i många andra åtgärder för att lösa de problem vi har här och nu.

Jag vill fråga Ebba Busch: Vad har regeringen tittat på för alternativ? Finns det utredningar, och hur ska vi andra i så fall kunna få ta del av dem, om man nu inte bara har tittat på kärnkraft?

(Applåder)