Herr talman! Elpriserna har det senaste året sjunkit tillbaka till mer normala eller faktiskt ganska låga nivåer. Och även om elpriserna varierar är medelpriset, som är relevant för dem som inte har en räkning där de betalar timpris, ganska lågt. I södra Sverige är det på nedåt 58 öre, tror jag. Det är välkommet. Ingen vill ha tillbaka de tidigare priserna, vare sig de betalas direkt på elräkningen eller med subventioner på skattsedeln.

I stället för att cementera elprisområdena, vilket regeringens affärsverk föreslår – till skillnad från vad vi hörde i talarstolen här tidigare och faktiskt vad regeringen gör genom sin egen politik – skulle vi i Centerpartiet vilja se en politik som gör att de kan slopas eftersom de inte längre behövs. Då behövs betydligt mer produktion i södra Sverige. Skånes effektkommission har gjort ett utmärkt jobb med att ta fram förslag för hur Skåne skulle kunna bli mer oberoende. Men de förslagen genomförs inte, vare sig av regeringen eller av Tidöpartierna i Skåne.

Vi behöver ha konkurrenskraftiga priser på energi, oavsett om det gäller el, drivmedel eller uppvärmning. Föregående talare har i princip talat bara om el, trots att det här är en energidebatt. Och vi behöver se till att energin är grön, för klimatets skull men också för konkurrenskraftens skull.

Regeringen har lagt alla ägg i samma energikorg, men Centerpartiet ser en bred helhet. Vi talar om energisystemet när regeringen talar om elsystemet. Det är skadligt att regeringen har satt ett energipolitiskt mål som inte är ett energipolitiskt mål utan ett elpolitiskt mål, som dessutom redan har uppnåtts i praktiken. Varför ska man då sätta ett sådant mål? Vi borde tala om energisystemet. Det är det som ska bli fossilfritt. Men det är ganska talande för regeringens ambitioner. Man vill göra så lite som möjligt.

När det gäller energisystemet kan vi börja med drivmedlen. Där går det inte att undvika att tala om biogasen. Det tog flera år att få tillbaka den skattebefrielse som tidigare fanns för biogasen. Under tiden var den 5 spänn dyrare vid pumpen. Om det hade gällt bensin eller diesel hade det hörts ett ramaskri från regeringen. Engagemanget för pumppriser i valrörelsen gällde uppenbarligen bara det fossila.

Tydligen är den ryska oljan viktigare att försvara än den svenska biogasen. Det är något som inte står rätt till här. Vi hörde tidigare att lösningen för att få mer biogas inte var mer biogas och att bli av med den ryska gasen, utan det var mer kärnkraft. Det är ett farligt besked till industrin på den svenska västkusten. Vi behöver ta vara på den potential som finns i mer rötning och – framför allt – i all pyrolys som finns.

Biogasfordon behöver få samma stöd som elbilar. Mål för biogasproduktionen behöver sättas, och ett konverteringsstöd för att konvertera fordon till exempelvis biogas bör inkluderas i det gröna avdraget. Vi i Centerpartiet vill också ge hushåll mer frihet att välja mer själva och avgöra vad man tycker är bäst för den egna ekonomin. Det var därför vi genomförde förslaget om grönt avdrag. Den som sätter upp solceller, sätter upp en laddstolpe eller installerar batterilager ska kunna bestämma lite mer själv. Alla ska kunna vara med i omställningen tillsammans.

Nu är det dags att ta detta vidare. Den gröna check vi har föreslagit hjälper människor med höga elräkningar att kunna sänka dessa genom att effektivisera och genom att kunna byta ut ett batterilager som finns i en källare eller på en vind mot ett batterilager som råkar ha fyra gummihjul och kallas elbil. Detta skulle stärka det svenska energisystemet och hjälpa de människor som har det lite tuffare med elräkningarna.

Samtidigt minskar utsläppen och vi blir mindre sårbara, för det är långt mycket svårare att slå ut en miljon energiproducerande enheter än tio. Det är något den sittande regeringen borde fundera på i sin centraliseringsiver. Om vi dessutom kan frigöra den potential som finns i energieffektivisering, där det alltså i dag är lönsamt att göra saker mer effektivt – utan att offra komfort eller minska industrins behov – kan vi frigöra lika mycket el som det skulle behövas för att driva hela den svenska personbilsflottan. Det är en ganska bra grej. Vad gör då regeringen? Jo, man skrotar det mål som fanns gällande energieffektivisering.

Om man inte har ett eget tak man kan sätta upp solceller på utan kanske vill gå ihop med grannarna och producera energi lite mer effektivt är det viktigt att få bra förutsättningar. Energigemenskaper är någonting som sker på undantag i Sverige. Skatteverkets regler sätter käppar i hjulet för att tillsammans kunna gå ihop och lösa problemen. Samtidigt gör solskatten att man inte kan bygga hur stort som helst.

Här i Sverige är vi vana vid att gå samman och lösa problem. Vi har vägföreningar, fiberföreningar och fiskevårdsföreningar. Nu har vi möjligheten att få energiföreningar också. Låt alla som vill ta chansen att bidra.

Det nya projektet Energy Net i Lund skapar mycket spännande nya möjligheter. Om vi dessutom hade kunnat dela elen virtuellt i näten så vi hade sluppit bygga upp parallella nät hade det varit ännu bättre.

Det behövs mer frihet och skydd mot naturliga monopol. När elnätsbolag och fjärrvärmebolag kan höja priserna så kraftigt att de till och med blir utkastade ur sina egna branschorgan saknas uppenbarligen transparens och styrning. Då är det något allvarligt fel med systemet.

Konsumenternas skydd måste stärkas. Energimarknadsinspektionen måste få ett slut på de processer som har varit, där man bara förlorar och priserna höjs. Det bör bli en borgfred som ser till att konsumenterna får det bättre. De stora bolagen – och politiken – behöver ta ett ansvar för transparens och prissättning. Vi kan inte ha en elnätsreglering som gör att det mest lönsamma är att genomföra de dyraste åtgärderna genom att bygga ut nätet snarare än att effektivisera.

Vi ser också behov av storskalig lagring, vattenkraftsdammar, pumpkraft, solenergilager, vätgasinfrastruktur, batterier och mycket mer. Lösningarna för att ta hand om den energi som vi har i överflöd i Sverige finns. Det behövs dock ett mer strategiskt arbete.

När Volvo har lanserat elbilar som kan stötta elsystemet gör det enorm skillnad, men regelverken finns inte på plats. Politiken har inte gjort sin del, trots att detta kan sänka kostnaderna radikalt för elsystemet som helhet.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Regeringen verkar tro att det handlar om grön fernissa och att vi ska göra så lite som möjligt, men det är precis tvärtom. Det är tydligt att det är Centerpartiet som driver den borgerliga agendan i svensk politik, för när näringslivet pressar på i omställningen svarar vi upp. När deras kunder vill ha gröna produkter löser vi det.

Näringslivet är inte Sverigesentimentala. Om vi inte stöttar dem och går före flyttar de. Detta har redan börjat ske. Vi ser hur gröna projekt lämnar Sverige eller lägger ned. Det senaste exemplet är utvecklingen av elflyg, som inte får rätt förutsättningar här. Då flyttar man till USA. Det är regeringens ansvar. Det här ökar dessutom utsläppen och arbetslösheten. Vi borde göra precis tvärtom.

Det kom nyligen en rapport från Västra Götalandsregionen som visar att 25 000 jobb hotas om vi inte löser elförsörjningen till år 2030. Ändå har Ebba Busch mage att säga att havsbaserad vindkraft inte hjälper. Inte heller landbaserad dito, solenergi eller något annat hjälper – och framför allt inte flexibilitet och lagring.

Men hur ska vi få igång ny kärnkraft till år 2030? Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Svenskt Näringsliv, Volvo, SCA, Holmen, Vattenfall – kort sagt alla – säger att vi kan lösa det här med den teknik vi har till buds. Till och med politikerna i Skåne säger det. Men regeringen skyller på fysikens lagar.

Uppenbarligen är det andra fysikaliska lagar på Regeringsdepartementet än i samhället i övrigt. Man verkar se saker som har gått att lösa alldeles utmärkt i väldigt många andra länder som omöjliga. Regeringens fokus är långt borta. Man bryr sig inte om att möta behoven i närtid. Det är årtalet 2045 vi ska fokusera på. Det är dock för avlägset för att industrin ska investera.

Vi ser samma resonemang kring klimatmålen, och det är inte så konstigt. De behov vi har är på kort sikt, men regeringens lösningar är bara på lång sikt. Man väljer att strunta i här och nu, trots att det leder till ökade utsläpp och ökad arbetslöshet samt är djupt skadligt för Sverige.

Man undrar ibland om regeringen vill fördröja, försena och fördyra. Hur ska vi annars tolka den förda politiken? Den enda lösningen stavas ju kärnkraft. Vi i Centerpartiet utesluter inte detta, men det är svårt att göra biogas av elektroner.

Vi tänker inte låta skattebetalarna stå för notan. Detta var för övrigt också Moderaternas inställning före valet. Kristersson sa då att staten inte ska samfinansiera ny kärnkraft. Tidigare i kammaren hörde vi att Moderaterna haft samma energipolitik de senaste 50 åren. Jag undrar vad det var som hände. Helt plötsligt ska vi subventionera kärnkraften med hundratals – kanske tusentals – miljarder. Hur är det att inte samfinansiera ny kärnkraft?

Regeringens räkneexempel i den proposition man lägger fram är dessutom glädjekalkyler. Man räknar på snabbare byggtider än någon annan gjort i modern europeisk historia. Man räknar på ett högre elpris än i några andra bedömningar i Sverige. Man ger generösare villkor än någon annan, och man räknar med mindre påverkan på andra investeringar än någon annan. Ändå blir det dyrt.

Mer realistiska bedömningar handlar ju om att det är tusentals miljarder som skattebetalarna ska stå för, trots att det finns lösningar som kan komma på plats billigare och snabbare. Sedan när sysslar borgerliga partier med planekonomi?

Det talas fint om att inte välja kraftslag utan att fokusera på förmågor. Varför gör då inte regeringen det? Det talades tidigare om att vi kan utreda fler alternativ. Varför gör vi då inte det? Regeringen säger en sak och gör något helt annat. Om man hade släppt den politiska prestigen och fokuserat på vilka lösningar vi har till buds hade det blivit billigare, snabbare och bättre. Vi hade dessutom löst problemen på ett helt annat sätt.

Investerarna står i kö för att bygga dessa lösningar. Låt dem göra det! Högen som gäller havsbaserad vindkraft växer åter på regeringens bord. Det finns återigen projekt som har väntat ganska länge på att få besked. Ge dem besked! Antalet solparker som väntar på länsstyrelsens besked är enormt – 20 terawattimmar väntar på besked. Det är lika mycket som två hela kärnkraftsreaktorer.

Senast i går visade en debattartikel i Ny Teknik på hur lång tid det tar att bygga. Man sa ett till ett och ett halvt år. Det skulle dessutom göra att man nyttjar nätet effektivare i befintliga ledningar – tvärtemot vad som sades tidigare här i debatten.

Försvaret behöver såklart också vara en del av lösningen. Precis som i våra grannländer ska de vara en allierad i stället för en motståndare. När det gäller detta behöver regeringen vara tydlig i sin ordergivning.

Det hjälper också till med den lokala viljan att faktiskt ersätta dem som påverkas och inte bara markägare. Detta gäller såväl elproduktion som nät, och det gäller inte bara vindkraften. Det gäller alla kraftslag.

Debaclet med vattenkraftens paus är ett kapitel för sig. Snart löper pausen ut. Det remitterade förslaget löser varken problemen med sjunkande öringsbestånd i norr eller utrivna kvarndammar i söder. Det gör om möjligt problemen värre. Det är en bedrift att göra det värre än det redan är!

Vattenkraftsägare som nu inte vet vad som gäller, miljöorganisationer som ser hur den biologiska mångfalden får lida och kommissionen som när som helst lär slå ned på Sverige med dryga böter, det är ingenting vi vill ha. Därför yrkar jag bifall till reservation 15 i betänkandet.

Det fanns ett litet hopp, tycker jag, när jag lyssnade på regeringsföreträdare tidigare i debatten. Kristdemokraterna valde att prata om det som förenar snarare än det som skiljer. Då är det väl dags att vi sätter oss ned på riktigt och löser det. Vi kanske inte kan lösa 100 procent, men jag tror att vi alla vore väldigt nöjda om vi kom fram till 80 procent. Energibranschen hade fått långsiktiga förutsättningar, näringslivet hade vetat vad det är som gäller och utsläppen till atmosfären hade kunnat sjunka.

Låt oss därför verkligen fokusera på förmågor och inte på tekniker och bevisa det genom att göra det stöd som regeringen snart föreslår för kärnkraft teknikneutralt i stället. Jag är övertygad om att vi kan lösa det här tillsammans – för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sveriges bästa.

Herr talman! Även jag vill börja med att berömma Liberalerna som sitter kvar. Jag kan också berömma Birger Lahti från Vänsterpartiet som också sitter kvar, trots att han redan har hållit sitt anförande.

Ledamoten lyfter upp en viktig fråga om konsumenter som luras in i oskäliga villkor. Även Konsumentverket har sagt att dessa avtalsvillkor som gör att man får betala dryga böter för att ta sig ur ett avtal är oskäliga. Den typen av avtal är därmed inte giltiga till att börja med, och det är ju som konsument skönt att veta att det inte får gå till så.

Det andra är att den här typen av lurendrejerier ska man sätta dit hårt, och jag tycker inte att man ska utesluta betydligt tuffare straff för de kriminella element som det faktiskt handlar om. Man ska inte kunna tjäna på att lura och bedra människor på det här sättet. Jag har inget till övers för dem.

När det gäller själva prissättningen är det svårt att hävda att alla ska tvingas ha ett rörligt elavtal när det råkar vara bättre för stunden. Ett fast avtal eller inte är ju ett val som man måste göra på samma sätt som man förhandlar sin ränta med banken. Men helt oskäliga avtalsvillkor som det har varit i det här fallet ska det inte kunna vara.

Därför är det bra att Konsumentverket har tagit sitt ansvar och visat på oskäligheterna. Jag förutsätter att domstolar också tar sitt ansvar och sedan dömer efter det.

Herr talman! Först är det nog värt att komma ihåg att priserna kommer att skilja sig åt beroende på var man producerar saker. En kexchoklad kommer att vara billigare strax utanför Cloettas fabrik i Linköping än vad den är på en fjälltopp i Åre, eftersom utbudet ser lite olika ut och därmed också prisbilden.

Det är dock inte rimligt som det har varit i Sverige med de olika elprisområdena, och det finns två saker som är de absolut bästa man kan göra för att minska prisskillnaderna.

Det första är att se till att Tyskland delas in i elprisområden. Här tycker jag att regeringen har varit alldeles för slapp. Danskarna stämde Sverige, vilket gjorde att vi fick elprisområden. Nu verkar tyskarna sätta sig på tvären gällande de förslag kring elprisområden som precis har kommit. Då får väl Sverige stämma Tyskland! Vi får vara lite mer rakryggade i Sverige och inte så mjäkiga.

Det andra är såklart att bygga ut produktionen. Det har Birger Lahtis vänner i norr gjort. Det har man inte gjort i söder, och där säger framför allt regeringspartierna nej till all ny elproduktion. När man avslog de 13 havsvindparkerna sa man i praktiken till dem i Skåne: Skyll er själva! Ni får fortsätta ha höga priser.

Det hoppas jag att skåningarna tar med sig och ser till att regeringen får betala för i slutändan.

Det här är det viktigaste man kan göra. Sedan finns det olika byråkratiska delar och tekniska detaljer som vi säkert kan diskutera ifall de är möjliga eller inte. Men faktum kvarstår att det bästa sättet att sänka elpriserna i Skåne hade varit att öka elproduktionen i Skåne, och den möjligheten är stor om man säger ja till det. Det är Birger Lahtis parti betydligt bättre på att göra än vad regeringspartierna är.