Rickard Nordin (C) svarade Tobias Andersson i en replik om Energipolitik i debatten ”Protokoll 2024/25:111 Torsdagen den 8 maj” den 8 maj 2025.
Tobias AnderssonSD· i en replikJag tackar Rickard Nordin för frågan. Vi kan se hur Tidöpartierna har påbörjat detta. I Göteborg, som Rickard Nordin själv är ifrån, om jag inte missminner mig, sker nu ett samarbete mellan Svenska kraftnät, Göteborgs…Fru talman! I dag debatterar vi en av vår tids största och viktigaste frågor: energipolitiken. Tidöpartierna har ett välfungerande samarbete på området, men det finns ändock ett par reservationer från Sverigedemokraterna i detta betänkande. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nummer 6 under punkt 3, Övrigt om energipolitikens inriktning.
Fru talman! Energifrågorna utgjorde en stor del av valrörelsen 2022. Fokus låg primärt på en kamp mellan kraftslag. På den ena sidan i valrörelsen fanns kärnkraften, där Tidöpartierna tydligt lyfte fram vår syn på saken, och på den andra sidan fanns vindkraften. Jag hävdar att det var en något förenklad medial beskrivning av den dynamik som finns på det energipolitiska området.
I en valrörelse är det naturligtvis betydligt enklare för både den som följer politik och den som rapporterar om politik att koka ned det till en kamp inom politiken mellan kärnkraft och vindkraft. I stället skulle man kunna försöka återge skillnaderna, förmågorna och vilka systemlösningar eller systemutmaningar som dessa båda kraftslag, eller för den delen alla kraftslag, kan generera. Därmed skulle det bli en mer nyanserad rapportering.
Dessutom präglades en stor del av den valrörelsen av debatten om nedläggning av kärnkraft, vilket vi också hörde i debatten här tidigare mellan Moderaternas Mats Green och såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet. Den ena sidan tycker att kärnkraften lades ned eftersom den inte kunde bära sig själv och inte stod på egna ben och att marknaden stängde kärnkraften. Den andra sidan hävdar, enligt mig väldigt korrekt, att det var politiska beslut som föranledde att sex reaktorer lades ned i Sverige.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en något retorisk fråga. En av de första sakerna vi gjorde när vi kom till makten var att ta bort de juridiska begränsningar som fanns för kärnkraft, alltså att det inte fick finnas på fler än tre platser och inte vara fler än tio reaktorer. Den retoriska frågan blir huruvida det var politiken eller marknaden som införde dessa lagar. Jag vill hävda att det var denna kammare men inte just mitt parti. Vi fattar den typen av beslut, inte marknaden. Det är nämligen så vi stiftar lag i Sverige.
Jag tycker att den debatten borde vara död. Men det är den uppenbarligen inte. Den kanske fortgår här i dag, trots Riksrevisionens rapport på området.
Sedan valet har mycket skett, även om debatten här i dag låter som den gjorde i valrörelsen. Tidöpartierna har åstadkommit mycket på det energipolitiska området, även om det finns mycket kvar att göra och vissa politiska skyttegravar ännu återfinns.
Av naturliga skäl har frågorna varit prioriterade under vår tid vid makten. I det nu berömda Tidöavtalet, som lade grunden för maktskiftet i svensk politik, finns ett kapitel om just klimat och energi. Jag tänker därför beröra något av det som där går att läsa på temat.
Vi börjar med att beskriva att vi inom samarbetsprojektet Klimat och energi ska genomföra reformer för att lösa samhällsproblem med en trygg och säker energiförsörjning på kort och lång sikt. Sedan finns en uppsjö av konkreta förslag som berör bland annat
förutsättningar för investeringar i ny kärnkraft
en utredning av återstart av planerbar elproduktion i södra Sverige
ett nytt energipolitiskt mål
nya regler för elmarknaden
hur vi ska styra myndigheter, statliga verk och forskningsinriktningen på temat
vilka lagändringar som behövs för ny kärnkraft
vilka förutsättningar som behövs för kraftvärmen
vilka förutsättningar som behövs för vattenkraften med mera.
På alla dessa punkter har vi antingen redan levererat eller är i stånd att leverera.
Fru talman! Föga förvånande har Tidöpartierna därför arbetat vidare med exakt det som står i Tidöavtalet. När vi nu gör precis det vi sa att vi skulle göra genererar det kritik från såväl opposition som diverse tyckare och tänkare. Stundvis försöker medierna måla upp vissa energipolitiska beslut som dåliga eller oönskade, vilket de kanske är på den berörda redaktionen.
Låt mig därför vara tydlig: Tidöpartiernas energipolitik utgår inte från våra politiska motståndares åsikter, idéer eller ideologier. Tidöpartiernas energipolitik utgår inte från Aftonbladets eller Dagens Nyheters åsikter, idéer eller ideologier. Tidöpartiernas energipolitik utgår inte från särintressens eller politiskt drivna akademikers åsikter, idéer eller ideologier.
Tidöpartiernas energipolitik utgår från det mandat som väljarna gav oss på valdagen. Det besked svenska folket gav oss på valdagen var att de tröttnat på en energipolitik som till och med Riksrevisionen befäster som bristande i sin konsekvensanalys och utan förståelse för systemets helhet. Det besked svenska folket gav oss på valdagen var att de ville se en omläggning av energipolitiken, en förståelse för systemperspektivet och en möjlighet att ha kärnkraft även i framtiden.
Det är utifrån detta besked och detta mandat som vi har format vår energipolitik och fortsätter att leverera på området. Vissa tycks förvånade över detta. Vissa tycks vilja ompröva eller överpröva väljarnas besked. Vissa tycks anse att de vet bättre än väljarna och därmed svenska folket. Detta fenomen blir som tydligast när det kommer till kärnkraften.
Fru talman! Jag kommer att få möjlighet att utveckla min syn på kärnkraft i den kommande debatten om kärnkraftsfinansiering och säkerligen i replikskiftena efter detta anförande. Jag behöver därför inte fördjupa mig mer i detta.
Jag kan i stället lyfta blicken och konstatera att vi för första gången sedan elsystemet i Sverige byggdes ut med den vattenkraft och den kärnkraft som har utgjort stommen, inte bara i vår elförsörjning utan också för svensk industri, svenskt välstånd och svensk välfärd, nu än en gång tittar på systemet i dess helhet. Det är ett perspektiv och ett fokus som har saknats i svensk energipolitik under decennier, oavsett partitillhörighet eller block.
Det har befästs genom den så kallade energipolitiska inriktningspropositionen, som vi klubbade i kammaren för ungefär ett år sedan. Där har vi ett planeringsmål om 300 terawattimmar år 2045 för att möta det uppskattade behov som myndigheter och industri belyser samt ett leveranssäkerhetsmål. Detta lyder: ”Det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser.”
När det gäller det sistnämnda är det som sagt första gången på decennier som politiken tar den typen av helhetsgrepp på området. Man kan absolut tycka att det hade varit rimligt att alla partier i denna kammare hade instämt i att det vore bra om politiken verkade för att säkerställa att det finns el på den plats där det behövs, vid den tidpunkt det behövs och i den utsträckning det behövs. Men inte ens det kunde alla oppositionspartier ställa sig bakom här i kammaren. Det är ett så grundläggande fundament för vilken syn man har på behoven när det gäller el och energi. Man tycker inte att ett så grundläggande fysikaliskt faktum eller en sådan politisk ambition ska vara rådande. Man motsätter sig i stället detta, trots att vi i alla åtta partier har suttit ned med industriföreträdare och förklarat – eller i alla fall försökt förklara – för oppositionen om värdet i leveranssäkerhetsmålet.
Jag kan passa på att knyta detta tema till den reservation jag yrkade bifall till, nämligen reservation 6. Vi önskar säkerställa leveranssäkerhet även i väntan på ny kärnkraft. Vi ser på kort sikt ett ökat behov av olika balans- och flexibilitetstjänster. I detta sammanhang vill vi framhålla gasturbiner som en ytterst realistisk och rimlig lösning. Om man bygger och använder gasturbiner på rätt sätt i det svenska elsystemet kan de nuvarande problemen med såväl el och effektbrist som låg överföringskapacitet vara åtgärdade inom några år. Gasturbiner är snabbstartade och flexibla, och de kan växla mellan gas och flytande bränsle om de förbereds tekniskt för det.
Mot denna bakgrund och med det arbete som är påbörjat kan vi konstatera att Öresundsverket snudd på symboliskt återstartades denna vecka. Utöver gaskraften på kort sikt ser vi även en välbehövlig effekthöjning på olika sätt. Inte minst kan en uppdatering och ett generationsskifte inom vattenkraften och ett säkerställande av stödtjänster för kraftvärmen generera detta.
Fru talman! Jag vill hävda att vi i politiken behöver fokusera både på det långa och det korta. Det borde vara där fokus ligger, och inte mellan kraftslagen. Vad gör vi på lång sikt, där kärnkraften är stöttepelaren? Vad gör vi på kort sikt, där inte minst gaskraft, kraftvärme och vattenkraft kan fylla en större funktion? Då måste politiken också säkerställa dessa möjligheter. Detta är påbörjat, inte minst genom lagändringar, genom skatter som försvunnit och genom Kraftlyftet som nu finns och sannolikt förstärks.
I detta anförande instämde Josef Fransson (SD), Mats Green (M) och Camilla Brodin (KD).
Fru talman! Det här är ju en energipolitisk debatt, och inte bara en kraftslagsdebatt. Jag tänkte därför fråga Tobias Andersson lite om de svenska elnäten.
I detta nu påbörjas arbetet med att sätta ramarna för nästa reglerperiod, alltså de regler som kommer att gälla. Detta låter ganska tekniskt, men i praktiken handlar det om de räkningar svenska folket får hem för elnät. Det görs bedömningar om att vi kommer att behöva investera närmare 1 000 miljarder i elnät fram till 2045.
I dag går 97 procent till nyinvesteringar i nät, och ungefär 3 procent går till effektiviseringar. Det är helt enkelt för att regleringen ser ut så. Man får mest pengar om man gör det absolut dyraste, det vill säga nyinvesteringar.
Centerpartiet har föreslagit att vi i stället ska ha samma princip som för annan infrastruktur: en fyrstegsprincip där man jobbar utifrån att först kanske undvika vissa behov, sedan effektivisera det vi har och i slutändan göra det som faktiskt är dyrast, det vill säga bygga nytt. Då ska detta självklart ske med marksnål teknik, och vi ska utnyttja de möjligheter vi har så att vi inte gör så stora intrång som vi gör i dag.
Min fråga till Tobias Andersson blir egentligen ganska enkel. Vad är Sverigedemokraternas lösning för att vi inte ska få dessa 1 000 miljarder kronor i nyinvesteringar när vi inte behöver göra det och det finns effektiva sätt att göra det på? Vilka förslag har SD och regeringen för att se till att vi håller nere kostnaderna för hushållen när det gäller elnät?
Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.
Vi kan se hur Tidöpartierna har påbörjat detta. I Göteborg, som Rickard Nordin själv är ifrån, om jag inte missminner mig, sker nu ett samarbete mellan Svenska kraftnät, Göteborgs Energi och närliggande industri för att se hur Kraftlyftet kan nyttjas. Detta sker inte minst för att öka förmågan att ansluta mer väderberoende kraft – vilket jag vet att Rickard Nordin är en stor anhängare av. Det sker också för att man inte ska behöva bygga mer nät genom att i stället se om man kan tillföra mer effekt genom exempelvis ytterligare gasturbiner.
Fru talman! Jag belyste också i mitt anförande att vi med välplacerade effekthöjningar genom gaskraft, vattenkraft eller annat kan höja effekten och därmed minska behovet av nya nät, eftersom vi kan få en höjd överföringskapacitet om dessa lokaliseras på ett rimligt sätt. Det blir väl det något tekniska svaret på den något tekniska frågan. Om jag tillåts utveckla det hela ytterligare har vi också som ledamoten känner till en SOU som bereds mot bakgrund av den så kallade Tysklandsdomen. Den kommer att se över detta mer på regleringsnivå när det gäller vilka intäktsramar som ska finnas och hur man ska kunna bli ersatt och inte.
Jag tror absolut att det finns förutsättningar att efterlikna andra länder mer i termer av att skapa incitament för elbolagen att effektivisera sin egen infrastruktur. Vi har grannländer som ger en typ av stödincitament för dem som har en effektiv och liten overhead – eller vad vi ska välja att kalla det – i relation till dem som bygger snabbare.
Det handlar också mycket om tillståndsprocesser som behöver förenklas, eftersom en stor del av kostnaden fastnar där. De partier som nu styr Sverige har redan påbörjat arbetet på detta område.
Jag upplever att jag nu på flera sätt har svarat på frågan, men jag låter Rickard Nordin fortsätta debatten.
Fru talman! Det låter som att SD och Centerpartiet har ganska likartad syn på detta. Det blir såklart lite upp till bevis att genomföra dessa åtgärder och se till att det här kommer med i nästa reglerperiod, för den tiden är knapp. Det är något som måste sättas den här mandatperioden. Det går därför inte att skjuta saker och ting på framtiden och tänka att vi ska se sedan vad utfallet blev.
Jag förväntar mig också att man styr mycket hårdare mot effektivisering jämfört med vad man gör i dag. I dag blir det ju bara nyinvesteringar eftersom det helt enkelt är det man tjänar pengar på. Jag förstår att bolagen gör så, för det är kostnadsoptimalt för dem även om det är ineffektivt för samhället som helhet.
Det finns en sak jag inte riktigt fick svar på. Om jag får vara ärlig kanske jag inte ställde en tillräckligt tydlig fråga heller. Det gäller det här med marksnål teknik. Vi vet att intrånget är ganska stort när vi bygger de stora elledningarna. Det går uppenbarligen jättebra att gräva ned i Stockholmsområdet. Ellevio har till exempel gjort det på regionnätsnivå, och de gör stor sak av att de gör det och att det är framgångsrikt och lyckat.
När vi kommer ut på landsbygden är man inte alls intresserad av att gräva ned trots att det uppenbarligen borde vara ännu enklare att göra det där. Det är mindre komplicerat. Är det något att titta på? Jag menar inte bara nedgrävning utan andra typer av teknik som är marksnålare som man också skulle kunna tänka sig att få in i den nya regleringen.
Fru talman! Jag vet att Rickard Nordin är intresserad av dessa frågor, men jag kommer inte att orera här om var eller hur man ska göra teknikval. Däremot har vi ändrat förordningen redan för att underlätta teknikvalen och korta tillståndsprocesserna vid utbyggnad av elnät. Jag låter det vara upp till andra aktörer och myndigheter att välja exakt vilken kilometer som ska vara ovan jord och vilka som ska vara under jord.
Jag har däremot svårt att förstå det intresse ledamoten nu uppvisar för frågan. Ledamoten företräder ju ett parti som vill subventionera anslutningen till havsbaserad vind. När vårt departement räknat på detta pratar vi om hundratals miljarder som skulle vältras från den som tjänar pengar på kraften till oss elnätskunder.
Rickard Nordin inledde debatten med att oroa sig över vilka kostnader vår politik skulle få för elnätskollektivet – när hans politik och hans regeringsunderlag vill att svenska elnätskunder ska subventionera när utländska bolag ska komma och bygga havsbaserad vindkraft i Sverige. Det tycker jag är helt obegripligt.
Det är dessutom så att Rickard Nordin tillhör ett regeringsunderlag som vill dubblera vindkraften – eller öka den ännu mer, vem vet? Miljöpartiet vill ha 30 terawattimmar sol fram till 2030. Det skulle tära på vårt elnät. Det skulle förstöra vårt elsystem. Behovet av utbyggnad av elnät och av reglerkraft för att klara av att möta den typen av väderberoende mängd i vårt elsystem skulle innebära en enorm kostnad för alla oss som betalar elnätsfakturor. Det är hotet mot elnätskollektivet – inte att vi med vår politik gör vad vi kan för att korta tillståndsprocesser, underlätta effekthöjningar och hitta flexibla lösningar på hur vi på billigast möjliga sätt kan investera i det elnät som behöver byggas ut.
I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).