Rickard Nordin

Herr talman! ”Missvisande och brister i saklighet” – det är omdömet om regeringens klimathandlingsplan från det egna expertrådet.

Finanspolitiska rådet säger: ”Beslut eller aviseringar om åtgärder som ska minska utsläppen saknas.” De säger också att det ”behövs ett politiskt ledarskap som tydligt beskriver varför klimatomställningen är nödvändig”.

Konjunkturinstitutet varnar för att vi med regeringens politik kommer att ha drivmedelspriser på över 40 kronor per liter redan nästa mandatperiod om klimatmålen ska nås.

Regeringen skriver själv i Tidöavtalet: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”

Ja, Kjell-Arne Ottosson – de påståenden som framförs om att vi når hela vägen till nettonoll backas inte upp av vare sig forskning eller fakta.

Min stora fråga till Tidöpartierna är: Vilken forskning och vilka fakta ska vi stämma av mot om det inte är från Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket? De säger alla att detta inte duger. Vi når inte målen. Regeringens politik är inte tillräcklig. Den är inte i närheten, utan den är missvisande och brister i saklighet – för att återigen citera Klimatpolitiska rådet.

Inför valet 2026 är Centerpartiet glasklart. Varje regering som sänker klimatambitionerna kommer att sänkas av Centerpartiet. Därför yrkar jag bifall till reservation 10 i betänkandet, som handlar om ambitionerna i klimatarbetet.

Till Helena Storckenfeldt vill jag med tanke på det tidigare replikskiftet säga följande. Det var Socialdemokraterna som omringade Centerpartiet i kammaren, och jag har inget emot att andra partier närmar sig Centerpartiet vare sig fysiskt eller politiskt. Moderaterna har gjort det tidigare, och ni är välkomna att göra det igen. Då kunde vi sänka utsläppen och öka tillväxten. Det skulle vara bra om vi kunde samarbeta ytterligare på de punkterna.

Hela regeringens klimathandlingsplan kan tyvärr sammanfattas med inget klimat, ingen handling och ingen plan. Allt regeringen gör är att ”gaslighta” hela den svenska befolkningen. Det funkar rätt dåligt. En misslyckad skrotningspremie löser inte det faktum att vi har ökat användandet av fossila drivmedel med 4 miljoner liter diesel om dagen. För att vara en regering som talar så varmt om elektrifiering är det ett enormt misslyckande att elbilsförsäljningen sjunker. Men då tog man också bort miljöbilsbonusen och chockhöjde elskatten. Det är kanske inte så konstigt.

Vi kan inte redogöra för ursprunget av 54 procent av den svenska bensinen och dieseln. Det lär knappast vara norsk nordsjöolja. Trots det går regeringen fram med en politik som ökar den fossila användningen, som ökar vårt oljeberoende och som skyndar på utsläppen på en skala som SCB kallar unik. Detta sker i ett säkerhetspolitiskt läge när Ryssland och andra skurkstater är de sista vi vill skicka pengarna till. Regeringens politik spelar Vladimir Putin rätt i händerna. EU importerar fossila bränslen från Ryssland för mer pengar än de sammanlagda insatserna för Ukraina. Det är skamligt.

Klimatomställningen är inte bara nödvändig för klimatets och planetens skull, utan den är också helt avgörande för svensk konkurrenskraft och svensk säkerhet, för landsbygdsutveckling och för hälsan.

När fler el- och biogasbilar rullar på våra gator minskar partikelutsläppen. Barnens lungor utvecklas bättre, och samtidigt dör färre i hjärt-kärlsjukdomar. När de gröna kolatomerna från jord och skog ersätter sina fossila motsvarigheter i plaster, tyger, färger och drivmedel stannar pengarna kvar i Sverige i stället för att hamna i Putins fickor. När svenska innovativa företag tack vare en stark hemmamarknad får nya marknadsandelar internationellt skapas förutsättningar för export när resten av världen ställer om – och hundratusentals jobb skapas här. När vi producerar mer el, drivmedel och råvaror till industrin på egen hand minskar vi också sårbarheten i de globala leverantörskedjorna, och mindre pengar skickas till Qatar, Saudiarabien och Ryssland.

Alla dessa möjligheter finns i klimatomställningen, och det är verkligen något att kämpa för. Men regeringen säger att man baserar sin politik på forskning och fakta. Uppenbarligen är man medveten om att med ökade utsläpp skickar vi mer pengar till skurkstater och skadar barnens lungor. Detta är etablerad forskning och fakta. Det är alltså fråga om medvetna handlingar som skadar den svenska befolkningen såväl som vår konkurrenskraft.

När Ryssland invaderade Ukraina skenade de svenska energipriserna för både drivmedel och el. Jag har i ett decennium varnat för att vara beroende av fossila bränslen från Ryssland. Under parollen att hellre tanka förnybart drivmedel i Piteå än fossilt från Putin har Centerpartiet drivit på för ökad svensk biodrivmedelsproduktion. När priserna blev ohållbart höga hade en rejäl sådan produktion varit en garant för att hålla priserna stången. Man hade dessutom kunnat sänka priserna, precis lika mycket som skedde när regeringen slaktade klimatambitionerna genom andra lösningar, det vill säga sänkta skatter på förnybart, justerade avgifter och ökad produktion.

Regeringen ursäktar sig med att väljarna inte vill ha höga drivmedelspriser. Nej, det vill man inte. Men det finns andra lösningar. Väljarna vill inte heller ha ökade utsläpp. Det glömmer regeringen varje gång den säger att det inte finns folkligt stöd för den tidigare klimatpolitiken. Väljarna vill ha en politik som når målen, men man tror inte på politiken eftersom regeringen inte har ökat målen. Väljarna är inte ensamma om att vilja ha en tuff klimatpolitik, utan det vill också ett enat näringsliv.

Hitachi har tagit hem svensk historias största industriorder i fråga om förnybar energi. Det är en enkel logik. När resten av världen förr eller senare ställer om, förhoppningsvis förr men troligtvis lite senare, måste någon leverera lösningarna. Antingen ligger Sverige i framkant och får leverera till resten av världen, eller så vidtar vi minsta möjliga åtgärder. Vi lägger oss på EU:s miniminivå, men då får någon annan leverera. Någon annan får jobben, någon annan får hälsofördelarna och någon annan får pengarna.

En ambitiös hemmamarknad gör att man kan testa produkter som sedan kan säljas till hela världen. Det här är inget påhitt. Det är reellt. En rapport från Västra Götalandsregionen visade förra året att 25 000 jobb hotas om elbehovet till 2030 inte möts. Det är fem år bort. I Skåne ser det ännu värre ut. Trots det dras viktiga beslut i långbänk hos regeringen. Talet om kortare tillståndsprocesser verkar inte gälla regeringens eget klimatarbete. Där skjuter man saker framför sig. Först hänvisar man till klimathandlingsplanen. I klimathandlingsplanen hänvisar man till Styrmedelsutredningen, och Styrmedelsutredningen ska inte genomföras förrän nästa mandatperiod.

Färdigutredda förslag ligger och samlar damm. Det hade gått att genomföra stora förbättringar med de förslag som redan finns. Vi behöver inte hitta på något nytt. Klimatomställningen är egentligen fullt möjlig, men den händer inte. Utsläppen ökar. Tekniken finns. Viljan finns. Lösningarna finns. Men det som saknas är uppenbarligen det politiska ledarskapet.

Det måste bli mer action och mindre snack. Sverige ligger i botten när det gäller cirkulära lösningar. Ett avdrag för att underlätta för delningstjänster borde genomföras omgående. Att återbruka och återanvända innan vi återvinner måste bli betydligt mer lönsamt och prioriteras högre. Effektiviseringar kan frigöra en enorm potential både för el och i materialfrågor. Var femte kilowattimme slösas bort helt i onödan. Vi minskar behovet av jungfruliga råvaror när vi kan återanvända och återvinna mer. Dessutom hade vi kommit långt med de klimatmål som borde ha genomförts när det kommer till konsumtionsbaserade och exportbaserade utsläpp.

Det pratas ganska mycket om acceptans. För mig handlar det om något påtvingat. Men de flesta i Sverige vill ställa om. Det handlar om viljan att ställa om och om att vinsten av omställning måste öka. Här kan politiken göra skillnad.

När regeringen nu inför nationell utsläppshandel, vilket på många sätt är bra, kommer de fossila bränslena att bli dyrare. Det kommer att drabba vissa. Men i stället för att då lura människor att det inte kommer att ske, vilket Finanspolitiska rådet i praktiken säger att regeringen gör, måste man börja underlätta för människor att ta sig ur fossilberoendet.

Återinför en miljöbonus! Stötta konvertering av fordon till biogas! Hjälp dem som inte har kollektivtrafik runt knuten att investera sig ur sina problem! Det är då man löser detta på riktigt.

Centerpartiet har lagt fram förslag för att de som har låga inkomster också ska kunna skaffa en miljöbil. Det finns förslag för att man ska kunna tanka förnybart i stället för fossilt, sätta upp solceller på taket, köpa en elbil eller göra andra miljösmarta saker med lite vettigt stöd. Man ska kunna investera sig ur sina problem, även om man inte har pengarna från början.

Den som i stället fortsätter att tanka olja med okänt ursprung eller rysk gas borde också få betala för det, speciellt om det finns kollektivtrafik runt knuten.

När det offentliga gör inköp ska de självklart vara klimatsmarta. Det är den största konsumentmakten vi har. Trots det slopade regeringen de krav som låg på bordet. På samma sätt slopade man reseavdraget, som hade gynnat dem som åker kollektivt och dem som bor på landsbygden.

Regeringen säger att saker ska ske effektivt och skyndsamt. Man hastar igenom lagstiftning om visitationszoner, för att det är bråttom att sätta dit dem som bryter mot lagen. Men det är uppenbart att det inte är lika viktigt att sätta fast de skyldiga när man själv bryter mot lagen. Man bryter de facto mot klimatlagen, som säger att man ska arbeta för att nå målen. Men när man ökar utsläppen kan ingen med gott samvete säga att man jobbar i rätt riktning. Det här är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa och för de svenska företagen.

Om Liberalerna hade haft lite ryggrad hade de stått upp mot petropopulismen. Om Moderaterna hade haft näringslivets bästa för ögonen hade de gått dem till mötes och gjort kraftiga satsningar för att nå klimatmålen. Om Kristdemokraterna hade haft ett kristet synsätt hade de tagit hand om skapelsen. Och om Sverigedemokraterna hade haft Sveriges bästa för ögonen hade de gjort Sverige oberoende av rysk energi.

Centerpartiet vill göra allt detta. Vi vet att tekniken finns. Vi vet att viljan finns hos befolkningen. Vi vet att vi kan hjälpa dem som har det tuffast ekonomiskt. Vi har en politik som gör att det går att nå målen, som stärker den svenska konkurrenskraften och som håller gränsen mot såväl populister som rysk energi.

För den som vill ha en politik för att klara klimatet och svensk konkurrenskraft finns det bara ett val. Det valet är grönt, liberalt och borgerligt. Det valet är Centerpartiet.

(Applåder)

(forts. § 16)

Fru talman! Regeringens politik har varit effektiv i att öka utsläppen. Om det är detta som är en effektiv klimatpolitik har man lyckats rätt bra, för det är ju fakta att utsläppen 2026 kommer att vara högre än vad de var 2022. Hur man då kan säga att man bedriver en effektiv klimatpolitik förstår inte jag, för det är inte klimatpolitik. Det är möjligtvis någon typ av kolpolitik.

Man säger att man vill ha stöd från folket, men 70 procent vill ha en tuffare klimatpolitik. Varför lyssnar man inte på dem? Svenska folket vill att vi ska nå klimatmålen – varför lyssnar man inte på dessa människor? Politik är ju också att leda, och en jättetydlig majoritet av den svenska befolkningen vill att vi ska göra det här.

Ja, priserna på drivmedel var höga, men det betyder inte att man måste slopa klimatambitionerna. Det hade till exempel gått jättebra att sänka skatten på förnybart inom reduktionsplikten; där har vi nya EU-regler. Man hade kunnat sänka reduktionspliktsavgiften; det hade gått jättebra. Det finns en mängd olika saker. Man hade kunnat ersätta 20 terawattimmar fossila bränslen med förnybart om man hade genomfört Bioekonomiutredningens förslag. Det hade dessutom kostat, tror jag, 2 miljarder per år, vilket kan jämföras med de nästan 10 miljarder som regeringen har lagt på fossilbränslesänkningar.

Det här är ju inte ens svårt! Förslagen finns utredda. Helena Storckenfeldt och regeringen pratar om sin klimatpolitiska handlingsplan, men den skjuter alla styrmedel på framtiden. De saker man har genomfört har inte ens varit i närheten av att täcka upp för de utsläppsökningar vi har haft. Jag tror att det är 1 eller 2 procent av skrotningspremien som är nyttjade. Det är ett totalt misslyckande, och då pratar vi bara om klimatsidan.

Företagen vill ställa om. De vill ligga i framkant, men de flyttar utomlands. Det är inte konstigt att arbetslösheten skenar.

Kom inte och säg att vi ska ha både ökad tillväxt och minskade utsläpp när den här regeringen gör precis tvärtom!

(Applåder)

Fru talman! Vi hörde att Helena Storckenfeldt i sitt anförande lyfte fram att ekonomin har växt och utsläppen minskat. Så var det ju när Centerpartiet styrde tillsammans med Alliansen, och så har Sverige jobbat historiskt. Men så är det inte längre; Tidöregeringen har gått ifrån det historiska framgångsreceptet. Utsläppen ökar – vi kommer att ha högre utsläpp 2026 än vad vi hade 2022. Arbetslösheten är dessutom rekordhög, och tillväxten saktar in. Det är precis tvärtemot det historiska framgångsrecept vi har haft i Sverige.

Vi ser hur gröna projekt faller, industrin skjuter upp sina planer och investeringar hamnar i andra länder. Det är ju precis tvärtemot den framgångsrika politik vi har använt historiskt sett. Den här regeringen har misslyckats totalt.

Centerpartiet har lagt fram en mängd olika lösningar för att öka takten, bland annat att genomföra Bioekonomiutredningens förslag om förnybara drivmedel, satsa på konverteringspremier för fordon, öka flygbränsleproduktionen, stärka kemiindustrins omställning och införa mer cirkulär ekonomi. Alla de här sakerna sänker utsläppen och skapar nya arbetstillfällen här och nu.

Vad vill Moderaterna göra för att sänka utsläppen och minska arbetslösheten? Just nu går utvecklingen i precis motsatt riktning.

Fru talman! Jag tycker inte heller att det är någon större mening att träta om vem som är bäst, för det är uppenbart att Centerpartiet är bäst. Det behöver vi alltså inte hantera.

Men jag delar också målbilden att vi ska klara målen – både 2030-målen, transportmålen och så vidare – och att elektrifieringen är superviktig. Men då måste man också göra något åt det!

Vi ser hur försäljningssiffrorna för elbilar har vikit under den här regeringen. Gör man då inga förändringar kommer det inte heller att bli några förändringar. Centerpartiet lägger fram en miljöbilsbonus som fokuserar på dem med lite mindre plånböcker och på till exempel begagnade bilar. Vi talar om en konverteringspremie, så att man kan konvertera sin bensinbil till en biogasbil.

Sådana saker saknar jag hos Socialdemokraterna. Jag ser inget av detta i budgeten. Det är jättetrevligt med kommittémotioner, men det är pang för pengarna som gäller.

Finns det inga pengar blir det ju inte så mycket bättre än den nuvarande regeringen. Ambitionen är toppenbra, men man behöver uppenbarligen någon som driver på.

Jag skulle gärna vilja höra av Jytte Guteland hur man tänker sig att vi ska få elektrifieringen till stånd. Det räcker inte med laddstolpar – de behövs också, men det kommer inte att säljas fler elbilar för att vi har laddstolpar. Vi kan ha hur många laddstolpar som helst utan att det leder till något.

Vi ser dessutom att exporten av elbilar ökar. Ökningen av exporten går inte riktigt lika fort som nybilsförsäljningen, men det är ett jätteproblem att elbilar försvinner ut ur landet.

Jag vill fråga Socialdemokraterna: Hur ska vi öka elektrifieringstakten? Ni höjer ju elskatten, och ni sänker kostnaderna för att tanka fossilt. Det finns i er budget inga satsningar över huvud taget på vare sig elbilar eller miljöbilar. Jag vill jättegärna höra lite om tankarna mer konkret snarare än bara om målsättningarna.

Fru talman! Jag kan börja med ett tips till fru talmannen och kanske också till föregående replikörer. I morgon klockan 12 har vi nämligen en debatt om energipolitik, om man vill syssla med det.

Jag tänkte hålla mig något mer till klimatpolitiken. Jytte Guteland sa att Socialdemokraterna ska vara den pådrivande aktören i den gröna omställningen.

Jag har läst Socialdemokraternas budget. Söker man på ordet ”miljöbil” kan man se att det nämns noll gånger. Ordet ”elbil” nämns noll gånger. Söker man på ”laddinfrastruktur” finner man att det nämns en gång, men det är för att man återupprepar regeringens satsning. Man höjer elskatten. Man ger en extra rabatt till att tanka – det är lite oklart varför man behöver det när bensinpriset är omkring 15 kronor litern.

Hur ska vi driva på omställningen av transportsektorn om vi inte gör några insatser? Vi ser ju att utsläppen har ökat radikalt med den här regeringen. Hur ska Socialdemokraterna kunna vara en pådrivande aktör om de inte gör några satsningar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Om regeringen är intresserad av att fokusera på fossilfri baskraft och flexibel kraft som kan täcka upp när det inte lyser och inte blåser, varför ger man då inte finansiering till alla sådana kraftslag? Varför gör man inte detta teknikneutralt och fokuserar på det som Ebba Busch själv brukar prata om, effekt och förmågor, i stället för att peka ut ett kraftslag utan att ha gjort några som helst alternativutredningar av det slag som Energimyndigheten, Svenska kraftnät och många andra instanser har gjort?

Var finns alternativutredningarna? Var kan vi ta reda på detta om det inte är så att man har valt ett enskilt kraftslag?

(Applåder)

Herr talman! Föga förvånande går min fråga till energiminister Ebba Busch.

Ebba Busch har precis stått på en pressträff och redogjort för regeringens finansiering av kärnkraften. Det som var tydligt på pressträffen var att man inte valt att titta på några som helst alternativ. Om det finns alternativ ska de läggas fram, säger man. Då kan vi från Centerpartiet meddela att vi så sent som förra veckan lade fram en rapport, med uppbackning av Energimyndigheten, KTH, Chalmers, Sveriges Ingenjörer, Afry och andra, som visar att det finns en enorm potential i svensk vattenkraft, i svensk kraftvärme, i energieffektivisering och i många andra åtgärder för att lösa de problem vi har här och nu.

Jag vill fråga Ebba Busch: Vad har regeringen tittat på för alternativ? Finns det utredningar, och hur ska vi andra i så fall kunna få ta del av dem, om man nu inte bara har tittat på kärnkraft?

(Applåder)

Herr talman! Det pågår en snabb utveckling inom energiforskningen globalt. Både grundforskning och nya innovationer bidrar till att förpassa den fossila energin till historien och pressa priserna på hållbara alternativ. Sverige har alla förutsättningar att vara en del av denna innovationsvåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Vi i Centerpartiet välkomnar att regeringen lyfter upp vikten av energiforskning för att stärka svensk konkurrenskraft, men vi menar att kostnadseffektivitet måste vara ett centralt riktvärde för hela energisystemet. Det är en avgörande faktor för Sveriges industriella konkurrenskraft och för att säkerställa låga elpriser.

Regeringens energiforskningsproposition uppvisar en oroande tendens till politisering och detaljstyrning. Det är en riktning som bekymrar oss i Centerpartiet. Forskning tar tid att bygga upp, och en ryckighet i energiforskningen riskerar att slå undan benen för viktiga projekt och pågående arbete. Det finns en uppenbar risk att forskningsområden exkluderas på grund av regeringens politiska prioriteringar, snarare än vetenskapliga och samhällsekonomiska behov. Vi frågar oss om regeringen verkligen är intresserad av energiforskning i sig eller om den snarare används som ett verktyg för en politisk agenda. Därför yrkar jag också bifall till reservation 3 i betänkandet.

Jag tycker att Jessica Stegrud från Sverigedemokraterna hade väldigt många goda poänger i sitt anförande. Ganska många av liknelserna hade kunnat sägas i ett centerpartistiskt anförande. Hon sa att vi inte ska syssla med planekonomi, att vi ska låta de små fröna gro organiskt och en mängd andra olika bra liknelser.

Därför är det lite fascinerande att regeringen på politisk och ideologisk grund pekar ut enskilda kraftslag både i energiforskningen och i energipolitiken i stort. Alltså faller de där liknelserna tyvärr lite platt. Det hade varit väldigt bra om de hade gällt i verkligheten.

För att uppnå kostnadseffektivitet måste alla fossilfria kraftslag ges forskningsmedel på lika grunder. När man fokuserar ensidigt på kärnkraft riskerar man att snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen av andra lösningar som kan bidra till ett stabilt och hållbart elsystem. Det gäller såväl i forskningen som i olika typer av stödsystem. Centerpartiet efterfrågar en teknikneutral ansats där forskningens fokus är systemets funktion snarare än enskilda teknikval.

Energiforskningen måste också ha en stark koppling till klimatmålen. Vi ser att flera stora industriprojekt kommer att innebära en kraftigt ökad efterfrågan på el. Om energiforskningen inte anpassas efter den utvecklingen riskerar det att få direkta konsekvenser för Sveriges möjlighet att nå våra klimatpolitiska mål.

Vi anser också att samtliga miljömål, inte bara klimatmålen, bör vara styrande för energiforskningens inriktning. Nu, 2025, är det dags att vi sätter ett tydligt mål för en snabbare utfasning av fossila bränslen. Sveriges elsystem är nästan fossilfritt, men utsläppen från fossila bränslen ökar i andra sektorer. Regeringens proposition har en tydlig slagsida mot elområdet, medan forskning på exempelvis hållbara drivmedel får stå tillbaka. Det är en brist som vi vill att regeringen åtgärdar.

Det finns en otydlighet i propositionen när det gäller just elsystemperspektivet. Här borde regeringen förtydliga vad man avser, så att myndigheterna enklare kan bedöma också vilken måluppfyllelse de får.

Dessutom behöver balansen mellan anslag till grundforskning och innovationer kontra tekniker som är nära marknadsintroduktion klargöras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Energiforskningen måste ha ett tydligt syfte: att utveckla morgondagens tekniker och lösningar för Sveriges och världens energibehov. Men ett stort problem i svensk energipolitik har varit en ryckighet som har skapats av kortsiktiga politiska beslut. Vi vill att en del av energiforskningen tilldelas medel för just policyutveckling, särskilt med fokus på samhällsekonomisk kostnadseffektivitet.

Vi saknar dessutom viktiga delar som är helt avgörande för att få till en utfasning av det fossila. Vi vill se mer fokus på snabbare utfasning av fossila drivmedel. Dessutom bör det vara tydligare fokus på energieffektivisering, energilagring och flexibilitet. Om det får en tydligare roll tillsammans med forskning på bioenergi kan vi både minska utsläppen inom transportsektorn och stärka svensk motståndskraft.

Vi vill se en energiforskning som är teknikneutral, kostnadseffektiv och tydligt kopplad till klimat- och miljömål. Vi efterfrågar ett helhetsgrepp som säkerställer att Sverige kan vara en ledande innovationsnation och samtidigt stärka sin konkurrenskraft.

En regering som tar hela energisystemet i beaktande och värnar svensk innovations- och konkurrenskraft hade kunnat prestera betydligt bättre än den nuvarande gör. Det är dags att göra om och göra rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Herr talman! Tack så mycket, Larry Söder! Jag hoppas att det är något som ledamoten också framför till sina ministerkollegor.

Det finns en ersättning. Sätter man i dag upp en stolpe får du ersättning där själva stolpen är. Men du får inte någon som helst ersättning för till exempel det produktionsbortfall du får för det du inte kan utnyttja under ledningar. Det gäller de problem som blir följdeffekter och som vi inte riktigt ser. Det är bara den synliga påverkan som ersätts. Ökade kostnader när det gäller till exempel produktion ersätts inte alls.

Det är någonting som verkligen borde ersättas. Som centerpartist tycker jag att man borde få ersättning som närboende och annat också, som man får i Finland. Just när det gäller lantbruket och produktionsbortfall och ökade kostnader för produktion är det något som verkligen borde ersättas.

Jag blir glad om Larry Söder tar med det till sina ministerkollegor. Så får vi hoppas att vi får ha den här debatten om ett år igen och att det då helt enkelt är löst.

Herr talman! Tack till Larry Söder! Det är trevligt att ha med ledamoten i den här debatten.

Regeringen har förordat luftledning som huvudalternativ när vi nu ska bygga ut elnätet. Det skapar samtidigt väldigt stora problem för våra lantbrukare. Den typen av stora elledningar i luften stör ut exempelvis såmaskiner och slår ut drönare. Det omöjliggör gps-styrning av jordbruksmaskiner med tanke på att det helt enkelt stör ut de signalerna.

Trots det får lantbrukare ingen ersättning. De får ingen kompensation. Det genomförs inga avskärmande åtgärder för detta. Min fråga är egentligen: Hur kan Kristdemokraterna motivera att man ska gå fram med luftledning på det här sättet och dessutom inte ge någon som helst ersättning för det när det får sådana konsekvenser för vårt jordbruk?

Fru talman! Innan jag håller mitt anförande tänkte jag försöka reda ut ett par saker som sades i ett tidigare replikskifte och som vi inte hade möjlighet att svara på när det gäller kostnaden för anslutning av havsbaserad vindkraft.

I den utredning som Svenska kraftnät gjorde i juni 2022 sa man att en årsproduktion – inte installerad kapacitet – på 40 terawattimmar havsbaserad vindkraft skulle kosta mellan 30 och 42 miljarder. Energimyndigheten gjorde också en beräkning något år tidigare, där man sa 0,8 till 1 miljard per installerad årsproduktion terawattimme. Det betyder alltså ungefär 3 öre per kilowattimme.

Svenska kraftnät har gått ut offentligt i Aftonbladet och sagt att Moderaternas kommunikation i den här frågan är väldigt missvisande. Det kan vara bra att ha med sig.

Skulle man då översätta dessa 512 miljarder, tror jag att det var som Mats Green pratade om, till kostnader för att ansluta havsbaserad vindkraft skulle det motsvara en årsproduktion på över 500 terawattimmar havsbaserad vindkraft, vilket alltså innebär en tredubbling av hela det svenska elsystemet.

Det säger sig självt att Mats Green behöver läsa sina siffror en gång till och räkna något bättre. Jag tror inte att han spöar riksdagens bästa matematiker; där är jag fortfarande obesegrad. Mats Green får jättegärna komma tillbaka och berätta hur han resonerade.

Nu till mitt anförande: Elmarknadsfrågor, som det här egentligen handlar om, spelar allt som oftast en ganska undanskymd roll. Jag tror dock att detta är på väg att ändras, för i takt med effekterna av det förslag som vi ser från regeringens sida – med hundratals miljarder i subventioner ensidigt riktade till kärnkraft, helt utan analys – kommer elmarknaden att börja krackelera. Det kommer inte längre att vara en marknad när man går in med så massiva subventioner.

Detta säger man också i remissvaren om regeringens egen utredning. Tittar man på den sammanställning som är gjord av remissvaren finns det egentligen bara en kategori remissinstanser som är positiv, och det är de som skulle få subventionerna. Alla andra är negativa eller möjligtvis neutrala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Självklart blir det svårt att investera i något som helst annat när politiken är beredd att subventionera ett enskilt kraftslag utan någon som helst konsekvensbedömning. Den konsekvensbedömning som är gjord i utredningen är ju betydligt kortare och mindre omfattande än det som Riksrevisionen tidigare har kritiserat.

För mig blir det konstigt, för jag vet att den här regeringen är en borgerlig regering. Att då syssla med planekonomi är faktiskt sorgligt. Uppenbarligen finns det tyvärr bara ett ekonomiskt borgerligt parti kvar i denna riksdag, och det sitter i opposition och heter Centerpartiet. Vi vet att marknaden kommer att sköta saker betydligt bättre än politiker.

I det här betänkandet finns också en hel del andra saker som är väldigt viktiga att sätta tänderna i. Elnätet bör exempelvis ses som en statlig angelägenhet, en grundläggande infrastruktur som likt motorvägar bör byggas ut dit det behövs. Därför anser vi att all storskalig produktion som vill ansluta till stamnätet ska få göra det. Pengarna är redan insamlade: Det ligger 65 miljarder på Riksgäldens konto. Där gör de ingen nytta. De pengarna måste börja arbeta i samhällets tjänst. Vi vet att Forsmarks kärnkraftsreaktor då hade kunnat öka sin effekt. Det hade varit effekt rätt in i elområde 3, där vi vet att det behövs. Men kostnaderna för anslutningen har varit för stora, och därför har det inte skett.

Vi vet att många av de havsvindsprojekt som regeringen har avslagit med tveksamma argument hade kunnat byggas betydligt snabbare om anslutningen hade dragits fram. Det hade exempelvis gett mer el även i elområde 4, alltså i södra delen av Sverige – precis där den behövs som mest. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

För att fler ska kunna bli vinnare på klimatomställningen måste man vilja bidra till mer elproduktion. Då krävs det ett fungerande ersättningssystem för markägare, närboende och kommuner. När sådana ersättningssystem finns på plats skapas förutsättningar för att förändra, förenkla och snabba på tillståndsprocesserna för utbyggnaden.

Det handlar inte bara om elproduktion utan också om elnät. Regeringen har ensidigt gått på nätbolagens linje och bestämt att det är luftledningar som gäller, oavsett vilka förutsättningar som finns lokalt. Då får man också problem. Om man i stället hade fokuserat betydligt mer på marksnål teknik hade acceptansen ökat. Det behöver inte självklart handla om att gräva ned, utan det kan handla om att samförlägga, att nyttja högre spänningsnivåer, att bygga högre nätstolpar och så vidare. Att man inte ens vill utreda alternativen skapar lokala konflikter, och då blir tillståndsprocesserna längre.

Tillståndsprocesserna borde kortas radikalt. Regeringens småduttande leder ju inte tillräckligt långt fram. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara på energiområdet utan över hela näringslivet. Det finns några bra initiativ från regeringen, men det behövs betydligt mer för att frigöra tiden till de riktigt svåra frågor som länsstyrelser, domstolar och andra har att syssla med.

Vi behöver också höja vår elberedskap. Rysslands anfallskrig, där energiförsörjningen i Ukraina har pekats ut särskilt och attackerats i stor skala, visar på vikten av att ha självförsörjande enheter snarare än centraliserade, storskaliga produktionsanläggningar. Dessa är betydligt lättare att slå ut, antingen direkt eller via de stora elledningar som transporterar elen därifrån – exempelvis luftledningar, som regeringen nu har föreslagit att man ska jobba med. Försvarsberedningen har tidigare pekat ut decentraliserad elproduktion som ett starkt försvarsintresse. Det borde regeringen lyssna på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Regeringen stirrar sig tyvärr blind på kraftproduktion och glömmer viktiga pusselbitar som överföring, flexibilitet, lagring och effektivisering. Dessa delar är avgörande för att vi snabbt ska få loss kapacitet, sänka elpriserna och stärka konkurrenskraften i ett stärkt elsystem.

Jag vill också säga någonting om elnätsregleringen. Vi har priser som skenar, men regeringen gör ingenting. Den ersättning man får i dag driver på att man bygger ut på dyrast möjliga sätt, för det är då man får mest ersättning. Det är ju helt bakvänt. Man borde ju få ersättning för att effektivisera och bättre nyttja det man har. I sista hand ska man möjligtvis bygga ut saker och göra intrång lokalt.

Det är så man gör störst skillnad. Men det är klart: Då blir det inga band att klippa. Det blir inga storskaliga invigningar. Det är dock detta som behövs för systemet.

Regeringen jobbar heller inte med de svenska elområdena och satsar inte på att bli av med dem. Så sent som förra veckan varslade pappersbruket i Hylte 60 personer. De höga elpriserna i södra Sverige är en direkt avgörande orsak.

Alla de saker som skulle kunna göras för att radera ut de svenska elområdena har regeringen motarbetat. Man säger nej till havsvind. Man säger nej till landvind. Man höjer skatten på solel. Man slopar målet om energieffektivisering. Man satsar inte på flexibiliteten. Man stoppar elnätsutbyggnad. Man säger att Tyskland borde införa elprisområden, men man är inte beredd att handla därefter. Det är väldigt mycket tomma ord.

Det här är ett jätteproblem för södra Sverige, som får dras med höga elpriser. Målet ska självklart vara att vi ska bli av med elområdena. Då måste man vidta de åtgärder som krävs. Regeringen har aktivt motarbetat alla åtgärder som går att vidta de närmaste 5, 10, 15 eller 20 åren. Jag höll på att säga att det är helt sinnessjukt, men det ska jag inte säga. Det är oansvarigt.

Listan på vad som behöver göras kan göras väldigt lång. Det jag skulle vilja är att regeringen ser bortom sin kärnkraftsretorik och agerar utifrån det som behövs här och nu. Det finns mycket som inte når mediernas ljus men som ändå behöver göras. Detta verkar regeringen inte ha förstått.

Tyvärr kommer notan snabbare än man anar. Vi såg i dag att Northvolt ansöker om konkurs. Även om detta inte direkt kan tillskrivas regeringen är det en effekt av att man inte vill göra de satsningar som behövs. Vi kommer att få se ett pärlband av konkurser inom den gröna omställningen, inte minst hemma hos mig på västkusten. Vi vet att företag redan har förlagt investeringar till andra länder på grund av att regeringen inte levererar det som behövs.

Det är oansvarigt. Det skapar försämrad konkurrenskraft. Det skapar en försenad och fördyrad klimatomställning. Detta är en förlorad mandatperiod. Vill verkligen Ebba Busch och Tidöregeringen att det ska bli eftermälet? Det är dags att börja göra skillnad på riktigt.

Fru talman! Jag förstår att ledamoten inte har svar om lokala förhållanden. Det har jag mycket stor respekt för, för det kan man inte ha koll på överallt.

Jag vill ändå fortsätta fråga om man är för eller emot en regionalisering av fastighetsskatten på elproduktion. Man har ju kommit överens om det med övriga Tidöpartier, och man har motionerat om det i riksdagen. Det tänker jag att Sverigedemokraternas energipolitiska talesperson kan svara på. Är man för eller emot? Det kan ju vara ett lokalt motstånd, men i så fall får ledamoten prata lite med sina kollegor och berätta vad som gäller på riksnivå.

Det vore bra med ett tydliggörande, för jag tänker att det är bra att vi är överens här i riksdagen om just regionaliseringen. Det har ju Centerpartiet varit med och drivit i decennier.

Fru talman! Jag fortsätter med mina förhoppningsvis ganska enkla och tydliggörande frågor.

Jag har läst SD:s motion 2024/25:1461 Incitament för tillväxt. Jag förstår att ledamoten inte har exakt koll på den, men den handlar bland annat om incitament för lokal elproduktion. Där pratar man om regionaliserad fastighetsskatt.

En liknande konstruktion som den man skriver om i den här motionen har man presenterat tillsammans med övriga Tidöpartier. Man pratar om en konstruktion som liknar fastighetsskatten som ska gå tillbaka till kommunerna. Det här tycker vi i Centerpartiet är bra. Vi hade kanske velat gå lite längre, men det är ändå gott.

Det som gör mig lite fundersam är att jag i veckan läste en debattartikel från Sverigedemokraterna i Dala-Demokraten. Det är inte bara lokala sverigedemokrater utan även riksdagsledamöter som har skrivit under den här artikeln, som ifrågasätter just de här incitamenten.

Då undrar jag vad som egentligen gäller. Är Sverigedemokraterna för eller emot en regionaliserad fastighetsskatt på elproduktion? Man säger en sak i riksdagsmotioner och en annan sak i debattartiklar, så jag vill gärna ha ett tydliggörande från Jessica Stegrud.

Fru talman! Några 500 miljarder är det inte tal om. Jag vet inte var Mats Green har fått det ifrån. Svenska kraftnät har pratat om någonstans mellan 30 och 42 miljarder. Det är siffrorna som har varit uppe i debatten. Vi vet också att det finns 65 miljarder på ett konto hos Riksgälden som ska gå till stamnätsutbyggnad. Det är alltså ganska enkelt att se var pengarna kommer ifrån. Det betyder att man inte behöver ta in en enda spänn. Men det hör inte hit.

Det jag först frågade Mats Green om gällde Riksrevisionens kritik och Mats Greens syn på den konsekvensanalys som fanns i regeringens utredning när det kommer till kärnkraftsfinansiering. Jag fick inget svar på det.

Med tanke på att man nu vill lägga fram propositionen vore det ändå ganska klädsamt att svara på om man tycker att den konsekvensanalys som fanns där är tillräcklig. Det behövs ett enkelt ja eller nej. Det är en ganska rättfram fråga. Man har nämligen sedan tidigare lyft fram Riksrevisionens kritik, och nu ser vi dessutom den massiva kritik som har kommit mot utredningen och just den bristande konsekvensanalysen, inte minst när det kommer till elmarknaden som är det vi diskuterar just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

När det kommer till vattenkraften säger Mats Green att mycket återstår. Det är lite oklart för mig om det är efter att regeringen har gjort de förändringar som man säger att man ska göra eller om det som återstår är att lägga fram förslagen som man nu har remitterat. Mats Green får gärna tydliggöra det.

De småskaliga säger själva att det antagligen blir värre med de förslag som regeringen har lagt fram. Det hjälper alltså inte. Det löser inte problemet. Det finns en mängd olika åtgärder som skulle kunna lösa en hel del av problemen och som Centerpartiet har föreslagit.

Mats Green får jättegärna säga vad det är han tycker återstår och framför allt vad regeringen förväntas göra åt det som återstår, så att det blir lite tydligare för dem som är inblandade.

Fru talman! Jag har två relativt enkla frågor som jag hoppas att vi kan diska av för tydlighetens skull.

Mats Green lyfte upp Riksrevisionens kritik mot den tidigare energipolitiken. Det var till exempel brist på konsekvensanalyser, och man lyssnade inte på kritik från experter.

Man kan nog instämma i en hel del av kritiken. Det finns saker som man borde ha tänkt på. I skenet av Riksrevisionens tidigare kritik blir jag nyfiken på hur Mats Green ser på konsekvensanalysen och de remissvar som har kommit in på regeringens utredning om kärnkraftsfinansiering. Den ska ju ligga till grund för en proposition som ska läggas fram inom kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Nu hoppar jag lite grann här, men det gjorde även Mats Green i sitt anförande – så jag tänker att det är helt okej. När det gäller vattenkraften generellt sett är Centerpartiet och Moderaterna helt överens. Vi var också överens om den lagstiftning som klubbades. Det var moderater och centerpartister som på många sätt värnade vattenkraften i lagstiftningen. När vi klubbade den i riksdagen var vi överens. Det var konsekvenserna och följdeffekterna som vi inte förutsåg, och det är bra att regeringen har tagit en paus i dessa frågor och ska lägga fram förslag på förändringar.

De förslag som regeringen har haft ute på remiss och nu har lagt fram, tycker Mats Green att de är tillräckliga för att åtgärda problemen?

Herr talman! I takt med att regeringen har monterat ned klimatarbetet och ökat de svenska utsläppen, inte minst från transporter, lägger man mer och mer ansvar på de enskilda. Ett exempel på det är att fler ska ha möjlighet att tanka helt förnybara drivmedel, exempelvis HVO100, alltså förnybar diesel.

HVO100 har tidigare haft skattebefrielse, och har så fram till den 31 december i år. Nu finns inget nytt statsstödsgodkännande, och därför, EU-ministern, undrar jag hur regeringen jobbar med kommissionen för att säkerställa att vi fortfarande kommer att ha skattebefrielse på höginblandat drivmedel även efter den 31 december 2025.

Fru talman! Det verkar som om ministern skrivit sitt svar på förhand, för det jag frågade om var inte detta utan den översyn som regeringen har gett Miljömålsberedningen i uppdrag att göra. Är man beredd att skärpa klimatmålen? Är man beredd att låta göra denna översyn utan att det innebär att Sveriges utsläpp ökar och de ambitioner vi har minskar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Kan regeringen garantera att den översyn som görs inte leder till att utsläppen ökar med ett enda ton jämfört med nuvarande mål? Det var min fråga - ingenting annat.

Fru talman! De svenska klimatutsläppen ökar. SCB kallar ökningen unik, och det är första gången som utsläppen ökar tre kvartal i rad. Inget tyder på att sista kvartalet 2024 skulle vara annorlunda.

Utsläppen är betydligt högre än när regeringen tillträdde. Utsläppen förväntas vara betydligt högre när regeringen avslutar sin mandatperiod än när den tillträdde.

Den här politiken skadar inte bara klimatet utan också säkerheten och konkurrenskraften. Regeringens svar var en skrotningspremie, som har blivit ett fiasko. De säger att fordonsflottan ska elektrifieras, men utsläppen från nya bilar ökar.

I stället för att införa tuffare regler och ge nya möjligheter vill regeringen se över klimatmålen. Det är inte svårt att räkna ut att baktanken är att avskaffa de mål Sverige nu ser ut att missa. Men vi skulle snarare behöva skärpa dem. Min fråga till klimatministern blir därför om regeringen kan garantera att den översyn som ska göras inte kommer att leda till att utsläppen ökar med ett enda ton jämfört med nuvarande mål.

Herr talman! Det är just detta som är så svårt att förstå. De verk som har upphandlats och de verk som skulle vara möjliga att upphandla går ju att köra fossilfritt. Fossil gas är ju identisk med biogas, och biogas finns, så det är fullt möjligt att använda den för att köra verken.

Det verk som har använts mest, Karlshamnsverket, går på fossil olja. Det har ju med framgång provkörts på bioolja. Här finns alltså också fossilfria resurser att tillgå om man väljer att upphandla det. Annars kommer man såklart inte att göra det.

Det är alltså inga sjukhus som blir utan el för att man ställer krav på fossilfrihet, och det är ingen annan heller som blir utan el. Det är tekniskt möjligt. Det har testats i anläggningarna. Det är fysiskt möjligt. Alla parametrar är upprätthållna. Ingen kommer att bli utan någonting. Men regeringen väljer ändå att inte kravställa i det här fallet, trots att man har sagt att vi ska vara fossilfria.

Min fråga kvarstår: Varför väljer man att inte ställa dessa krav trots att det är fullt möjligt?

Herr talman! Eftersom jag inte fick något svar i föregående replikskifte om varför regeringen fortsätter med en fossil kapacitetsmekanism när man har chansen att upphandla den fossilfritt - inte minst med tanke på regeringens egen målsättning om 100 procents fossilfrihet - tänkte jag ställa samma fråga till Camilla Brodin.

Detta är kanske den enda möjlighet staten har att ha direkt påverkan på elsystemet. I övrigt är det ju utsläppshandeln som avgör prissättning, och marknadsaktörer får bestämma vad de använder. Detta har gjort att vi i Sverige har ett väldigt rent elsystem ur ett koldioxidperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kapacitetsmekanism för elmarknaden

Men när alltså staten för en gångs skull har möjlighet att välja, varför väljer man då inte fossilfrihet när man kan?