Rickard Nordin

Fru talman! Jag lyssnade på Kjell-Arne Ottossons utmärkta replik på Socialdemokraterna tidigare, från mitt försenade tåg. Tåg är för övrigt en fråga och ett sorgebarn som mycket väl också kan diskuteras här i kammaren, men kanske inte i den här debatten.

Kjell-Arne Ottosson talade om äganderätten, och det är mycket uppskattat. På det temat har jag två mycket enkla frågor. Är Kjell-Arne Ottosson och Kristdemokraterna beredda att ställa upp på ökade ersättningar till markägare vid expropriation, som Centerpartiet har föreslagit? Det var den första frågan.

Den andra frågan är: Om nu KD värnar äganderätten så mycket, varför var Centerpartiet ensamt i grundlagskommittén om att fokusera hårt på en stärkt äganderätt, medan övriga Tidöpartier mest ville prata om skärpta regler för medborgarskap?

Herr talman! Varje enskild del verkar inte så allvarlig, men steg för steg begränsar, försvårar och kringskär Tidögänget det svenska civilsamhället och demokratin. Övervakningen ökar. Bistånd skärs ned. Forskning kallas för ”åsikter”. Politiseringen av tillsättningen av myndighetschefer ökar. Nu kan vi lägga ytterligare en punkt till listan: Politiska motståndares finansiering kringskärs.

Låt mig vara mycket tydlig. Jag har inget till övers för de försäljningsmetoder som har använts av Socialdemokraternas lotterier. Det är därför helt rätt att de straffas av Spelinspektionen, precis som andra lotterier och spelaktörer som inte sköter sig ska straffas. Det gäller exempelvis Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet, som nyligen också har fått böter, och Postkodlotteriet, som granskas i detta nu av Spelinspektionen.

Om det var försäljningsmetoderna man var orolig för hade det varit den frågan man hade lagt fram lagstiftning om, inte beskattningen.

Det är också rimligt att den som köper en lott vet vad den finansierar och vart pengarna går. Det är basal konsumentinformation.

Problemet med regeringens proposition är att den inte handlar om att upplysa konsumenterna. Den handlar inte heller om att värna konsumenterna mot illvilliga och tvivelaktiga försäljningsmetoder. Det är inte metoderna som man angriper, utan det är intäkterna. Det handlar om att sätta käppar i hjulet för politiska motståndare. Det är ett unket sätt att bedriva lagstiftning på som hör hemma i mer auktoritära stater.

Man försöker inte ens dölja detta. Sverigedemokraterna har uttryckligen sagt att det gäller att göra Socialdemokraterna fattigare. Hade omsorgen om spelarna varit sådan hade alla allmännyttiga lotterier behövt redovisa vem det är man stöttar. Det är ett rimligt krav, och det är ett krav vi också lägger fram i reservation 3 – som jag yrkar bifall till. Det är ett sätt att värna spelarna på riktigt.

Det är inte så konstigt att man gör så här. Det är ytterligare ett steg i en riktning där civilsamhället monteras ned. Att Socialdemokraternas lotterier har misskötts kommer som en välsignelse för Tidögänget, en välkommen dimridå som döljer det egentliga syftet med lagen, nämligen att åsamka maximal skada.

Det är inte bara Socialdemokraterna som är motståndare. Hela civilsamhället attackeras. Steget är inte långt till att andra organisationer som också bedriver påverkan snart kommer att omfattas. Kan PRO skriva en debattartikel om höjda pensioner utan att riskera straffbeskattning? Hur ska IOGT-NTO kunna bedriva påverkansarbete och framföra sin oro över alkoholens skadeverkningar utan att deras finansiering hotas?

Jag delar inte alltid olika organisationers åsikter, men det betyder inte att jag vill straffbeskatta dem sönder och samman. Det är det sluttande planet som Tidögänget nu har slagit in på. Och det är inte enda åtgärden som har skett inom det här området. Regeringen har via Svenska Spel ökat statens egna möjligheter att bedriva lotterier. Det är inte kopplat till just de partipolitiska lotterierna utan de allmännyttiga lotterierna, som varje år delar ut miljardbelopp till svenskt föreningsliv och ideella organisationer.

När förändringen gjordes sades det från regeringen att det var en teknikalitet, men nu har Svenska spel lanserat ett lotteri som direkt konkurrerar med föreningslivet. En mycket liten del kan gå till en förening som spelaren själv väljer, men det är klart mindre summor än de föreningslivet annars delar ut. Det är tydligt att syftet är att konkurrera ut föreningarna.

Moderaterna säger att det är fråga om helt olika spelformer, som sades från talarstolen i replikskiftet, men det stämmer inte. På Svenska Spels hemsida kan man se att Lyckoplatsen är ett lotteri där man själv väljer plats. Det är till och med förvalt att man kan välja sin postnummeradress, sin hemadress, och vinna på den platsen – mycket likt ett ideellt lotteri.

Det är tyvärr inte bara Moderaterna som har fel. Jag tror att Roland Utbult hade lite otur när han ägnade sig åt sannolikhetslära i talarstolen. Med nästan garanterad sannolikhet vinner man inte för att man köper sex trisslotter, bara för att det är en på sex lotter som man kan vinna på. Det är inte så sannolikhetslära funkar.

Om man är lika ovarsam med matematiken som med lagstiftningen – så är det uppenbarligen här – har vi ett problem i Sveriges riksdag.

Det är lätt att tänka att detta inte drabbar någon annan än lotterierna själva, men inget kunde vara mer fel. Om lotterierna beskattas är det föreningslivets intäkter som drabbas. Fotbollsmamman behöver sälja fler bingolotter, scoutpappan måste lägga ut mer från egen ficka och det där lägret som föreningen tidigare kunde sponsra blir det inte längre möjligt för alla att åka på. Sakta men säkert utarmas civilsamhället, och det är de med låga inkomster som drabbas först när alternativen försvinner.

Vi i Centerpartiet tycker att det är bra att civilsamhället och föreningslivet bidrar till sin egen finansiering. Det ger en frihet, det ger mindre byråkrati och det blir färre pekpinnar från staten om hur en verksamhet ska bedrivas.

Regeringen borde kort och gott skämmas. Man borde dra tillbaka sin egen proposition och låta det civila samhället sköta sina lotterier och ta del av överskottet, så som det varit under decennier.

Man borde också tydliggöra att ideella lotterier är något önskvärt som man vill värna och som fortsatt kommer att vara skattebefriade, och man borde se till att Spelinspektionen i högre grad ger sig på det oreglerade, illegala spelande som sker i stället för att jaga ideella smålotterier. Det vore det bästa sättet att värna spelarna, föreningslivet och alla ideella krafter som bygger upp vårt samhälle. Det är så vi värnar dem, det är så vi stärker dem och det är så vi får jobbet gjort. Om den här regeringen inte klarar av det är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Fru talman! Det här handlar helt enkelt om konkurrens. Man låter Svenska Spel konkurrera med de allmännyttiga lotterierna. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna. Jag ser inte heller hur det skulle bli säkrare för en spelare att statliga bolag går in och konkurrerar på marknaden, om vi nu vill kalla det så.

Det minskar i stället intäkterna till föreningslivet. Det ökar visserligen intäkterna till staten, men det leder också till mer centralisering och till mindre möjligheter för scoutmamman att vara med på lägret och mindre möjligheter att finansiera lägret för fotbollsbarnen. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna att låta Svenska Spel konkurrera med dem. Mindre pengar går tillbaka till föreningslivet.

Det är inte heller att värna spelarna. Det här gör ingen skillnad, för man behåller ju inte spelarna i högre grad inom det licensierade för att man också låter Svenska Spel bedriva lotterier. Man förflyttar bara spelare mellan olika bolag. Det här går helt enkelt inte ihop.

Jag förstår att man vill konkurrera ut föreningslivet, och då gör man på det här sättet. Men ni säger att ni gör det för spelarnas skull och för att vi ska värna konsumenterna. Det stämmer helt enkelt inte, och det finns inget stöd för något sådant. Det här handlar bara om att minska föreningslivets möjligheter att bedriva lotterier. Det är mycket allvarligt, och det kommer i slutändan att kosta samhället mycket.

Min fråga kvarstår: Om man nu tycker att man ska värna de allmännyttiga lotterierna, varför låter man då det statliga bolaget bedriva lotterier?

(Applåder)

Fru talman! Jag fastnade vid en sak som Carl Nordblom sa i talarstolen. Han sa att det handlar om att man ska värna de allmännyttiga lotterierna och att regeringen värnar dessa.

Jag har en fråga till Carl Nordblom. Regeringen har gett Svenska Spel ökade möjligheter att bedriva lotterier. Man lanserade det som en teknikalitet, men det har gjort att Svenska Spel har startat egna lotterier som direkt konkurrerar med föreningslivets lotterier. Det gör att intäkterna till föreningslivet och civilsamhället minskar. På vilket sätt är det att värna de allmännyttiga lotterierna?

Herr talman! Du har ju ungefär 20 riksdagsår bakom dig, Johan – kanske något fler. Jag har ungefär 15. Ändå är det här första gången vi möts i en kammardebatt här i Sveriges riksdag. Precis när det roliga börjar, då tar det slut. Mitt första inlägg i en debatt med dig blir också ett farväl; det känns otroligt tråkigt.

Jag och Centerpartiet vill tacka dig för ditt långa värv i inte minst liberalismens tjänst. Vi vill rikta ett varmt och innerligt lycka till med det du nu ska ta dig för. Du om någon har sannerligen förtjänat mer frihet.

Som en ännu friare man får du mer tid över. Du har uppenbarligen fått ett antal böcker från våra kollegor. Du ska inte behöva bära så mycket mer, även om kunskap är lätt att bära, men jag vill ge dig fler böcker än så. Den här läsplattan rymmer 24 000 böcker. När du är klar med dem har du nog trillat av pinn; det kanske vi alla har gjort! Den är dessutom miljövänligt tillverkad, på rent centermanér. Den går att reparera så att den kan användas i väldigt många år framöver.

Tack, Johan, för din demokratiska insats och för dina insatser i liberalismens tjänst!

(Applåder)

Herr talman! Ebba Busch pratar om fysik och fysikens lagar i talarstolen, men det verkar gälla andra fysikaliska lagar på Regeringskansliet än i samhället i övrigt. Varenda remissinstans säger ju: Titta på alternativen! Men det gör inte regeringen. Det finns inga utredda alternativ till regeringens förslag. Menar Ebba Busch att hon har bättre koll på fysik än professorerna i fysisk resursteori på Chalmers?

Faktum är – och här citerar jag regeringen själv – att man inte ens tror på den egna politiken. Regeringen säger: En övertro på ett enskilt produktionsslag kommer snarare att leda till ett dyrare system med ökade priser och lägre konkurrenskraft. Det är alltså regeringens egen politik.

Varför tittar man inte på de här sakerna? Ebba Busch säger att man har gjort det, men det finns inga utredningar. Det finns inga förslag för att öka effekten i vare sig vattenkraften eller kraftvärmen, och det finns inga effektiviseringsförslag. Tvärtom har man tagit bort målet för energieffektivisering. Det kommer att bli dyrt, fruktansvärt dyrt.

Vem ska betala, och vad kommer det i slutändan att kosta, Ebba Busch?

(Applåder)

Herr talman! För snart sju år sedan fick Ebba Busch feeling i debatten genom att börja prata kärnkraft. Det var lyckat i debatten där och då, men jag är ledsen att behöva säga att det inte är så många som jublar över det i dag – framför allt inte de miljontals svenska hushåll som börjar förstå hur dyrt det hela kommer att bli, med höjd skatt och höjda elpriser både nu och under överskådlig framtid. Varför utreder regeringen inte de alternativ till kärnkraften som kan lösa samma sak snabbare och billigare?

Vi i Centerpartiet har visat att alternativen – vattenkraft, kraftvärme och effektivisering – tar hälften så lång tid att få på plats till en fjärdedel av priset. Varför tittar man inte ens på lösningar innan man sprätter iväg hundratals eller kanske tusentals miljarder på den största planekonomiska subventionen i svensk historia, samtidigt som man dumpar kostnaden på skattebetalarna?

Herr talman! Vi står för vår politik. Vi står för att vi vill skapa möjligheter i hela landet. Vi står för att det finns olika regionala behov. Men då måste man också ge olika förutsättningar. Man måste ge tillbaka det som staten i dag tar in. Det är, som vi talade om i replikskiftet innan, skillnad på vad man tycker och vem man samarbetar med.

Problemet här är att Centerpartiet och Sverigedemokraterna har helt olika politik. När Centerpartiet vill ge makt och resurser till det lokala vill Sverigedemokraterna och regeringen att pengarna ska gå till Stockholm. Det är klart att det är svårt att samarbeta när vi har helt olika politik och man inte kan svara på vad man vill göra i stället – när man inte kan ge de resurser som behövs till landsbygden så att skolan och vårdcentralen kan vara kvar och så att det finns poliser som kommer oavsett var i landet människor bor. När den politiken skiljer sig åt är det också väldigt svårt att samarbeta.

(Applåder)

Herr talman! Det är en fullt rimlig fråga. Problemet är att vi har partier här i riksdagen som vill centralisera ännu mer. Det löser inga problem.

Det här är först och främst en fråga för regionen. Det är regionen som ansvarar för den regionala ekonomin, och det är också den som ska ta ansvar i en sådan här situation. Det är klart att man måste få ekonomin att gå ihop.

Om man hade fått tillbaka pengar från de naturresurser vi har – inte minst i Sollefteå, av alla ställen – hade man haft en helt annan ekonomi. Men i Tidöregeringens Sverige – den regering som Jimmie Åkesson stöttar – tar man in pengarna till Stockholm i stället. De miljoner som hade kunnat stanna kvar i Sollefteå, från vattenkraft, vindkraft och annan energiproduktion, tar man hit. Det är inte konstigt att det blir svårt att finansiera välfärden då. Låt pengarna stanna kvar! Då blir det en helt annan välfärd även i Sollefteå.

(Applåder)

Herr talman! Sverige brukade vara ett innovationsland, ett tillväxtland och ett land där idéer blev företag, företag blev jobb och jobb blev framtid, men i Tidöregeringens Sverige har drivkraften försvunnit. Orsaken är att politiken tvekar, när vi borde leda. Vem vågar starta ett framtidsföretag här när signalerna från regeringen är: Bromsa, vänta – här finns inget att hämta.

Centerpartiet vet att en grön tillväxt är framtiden för Sverige. Minskade utsläpp kan kombineras med ökad tillväxt. Detta bevisade vi i årtionden innan Tidöregeringen kom och förvandlade såväl klimatpolitiken som näringspolitiken till slott av luft.

Hur mycket ska utsläppen öka innan regeringen är klar med sin privata klimatkatastrof? Hur långt ska den övriga världen springa ifrån oss innan regeringen inser vad som håller på att hända? Hur många konkurser och hur många arbetslösa ska Sverige ha innan regeringen tar krisen på allvar?

Besvikelsen i världen är stor över att Sverige har gått från att vara ett föredöme till att sitta i den klimatpolitiska skamvrån. Besvikelsen i det svenska näringslivet är omfattande över att Ulf Kristerssons regering tappat den borgerliga kraften att bygga nytt. Besvikelsen runt köksborden är utbredd över att Tidögänget glömt bort arbetslinjen och inte ser alla dem som har svårt att hitta ett arbete att gå till.

Regeringen förvaltar men vågar inte blicka framåt. Idéerna dör, och visionerna falnar när det blir dyrare att anställa, när etablerad personal utvisas och när det är krångligt att växa som företag. Vi i Centerpartiet är beredda att göra jobbet. Vi nöjer oss inte med att stå bredvid när Sverige halkar efter. Om regeringen inte orkar göra jobbet är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Det relevanta är vad man vill i svensk politik, inte vem man vill det med och hur man gör det. Här har Jimmie Åkesson uppenbarligen inga svar. Man svarar inte på frågan: Vilka av dessa saker vill man göra för att minska krånglet, öka kompetensen och stärka svensk livsmedelsproduktion?

Jag nämnde fem åtgärder, och jag kan nämna några ytterligare. Vi vet till exempel att den här regeringen vill kicka ut många av lantbruksarbetarna. Det finns visserligen undantag för vissa, men traktorförare, djurskötare och andra ska kickas ut när kompetensen behövs här i Sverige.

Det är uppenbarligen helt tomt på förslag. Det relevanta är vad man vill göra. Om man inte vill ställa sig bakom Centerpartiets förslag, vad ska man då göra i stället? Uppenbarligen behöver vi mer svensk livsmedelsproduktion, och det är vad jag frågar Jimmie Åkesson om. Vad vill man göra? Vad vill man sätta för press på regeringen för att lösa frågorna på riktigt? Det förtjänar svenska folket att få veta.

(Applåder)

Herr talman! För att vara nationalist brukar Jimmie Åkesson vara tämligen ointresserad av och oengagerad i hur svenska företag kan producera mer i Sverige. Men jag tänkte ge honom en chans.

Mer svenska livsmedel innebär jobb, företagande och säkerhet i en tuff tid. Centerpartiet ställde ett antal krav på regeringen för att förbättra den svenska livsmedelsproduktionen. Jag kan nämna några: Vi vill ha ett nytt mål för vår självförsörjning, att gå från att producera 50 procent till att producera 80 procent i Sverige. Vi vill snabbutreda vilka avgifter och kostnader som kan sänkas inom livsmedelskedjan, och vi vill sänka skattebelastningen genom ett jordbruksavdrag – som också sänker utsläppen. Vi vill halvera antalet lantbrukskontroller, och vi vill återuppbygga beredskapslager för lantbrukets insatser och varor.

Vad säger Jimmie Åkesson? Är det här krav som även Sverigedemokraterna kan tänka sig att ställa på regeringen, och är man beredd att genomföra dem?

(Applåder)

Herr talman! Vi delar problembilden, Magdalena Andersson. Det är helt uppenbart. Den här regeringen har inte klarat av näringslivspolitiken.

Vi behöver mer investeringar, innovation och företagsamhet. Det är också så statens kassa kan fyllas på för att lösa de akuta problem vi har men även de långsiktiga. Vi ser möjligheterna. Vi står på företagandets sida. Vi vill ha ett Sverige där man vågar satsa, jobba och växa.

Magdalena Anderssons ord är fina, men jag hör ingen konkretisering. Tittar man i handlingarna från Socialdemokraterna ser man att höjda skatter pekas ut som det viktigaste sättet att stärka statens finanser.

Hur vill man omsätta alla de här fina orden om minskat regelkrångel, ökad kompetens och minskade kostnader i verkligheten? Vilka reformer vill man lägga fram? Där ekar det tomt i Socialdemokraternas partiprogram.

(Applåder)

Herr talman! Magdalena Andersson står här i kammaren och säger att hon vill förenkla för näringslivet. Men när jag läser Socialdemokraternas nya partiprogram framträder en helt annan bild.

Man lyfter ibland fram företagen, men ofta är det i form av problem i samhället. Företagen är skurkar och inte hjältar. Ingenstans nämns företagaren, entreprenören, människan av kött och blod som skapar jobb till andra.

Det är gott om fina ord. Men förslagen som lyfter företagen fattas. Det är förslagen som kan skapa den tillväxt som vi behöver för att klara välfärden, klimatet och tryggheten. Vi måste skapa mer, för genom tillväxt blir kakan större.

Hör Magdalena Andersson ropen från företagen? De har inte råd att anställa, de begravs under regelkrångel och höjda skatter kväver deras växtkraft.

Hur ska egentligen Socialdemokraterna göra det lättare att anställa, få fler företag att växa och öka vår tillväxt?

Herr talman! Olja används inte till att elektrifiera Sverige. Det har den inte använts till på länge. Mer kärnkraft löser inte den svenska oljeimporten.

Visserligen är satsningar på elektrifiering av fordonsflottan bra, men det minskar ju inte Putins krigskassa – speciellt inte när regeringen gör tvärtom. Vi har alltså högre skatt på ren el än på fossil diesel. Vi har tagit bort elbilsbonusen, och efter det har försäljningen av elbilar störtdykt. Det här går tvärtemot både klimatpolitik och säkerhetspolitik.

Fossila drivmedel från Ryssland har samma beskattning som biodrivmedel från svensk skog. Hade vi sänkt skatten på de svenska biodrivmedlen hade fler kunnat tanka med dem utan att det slog mot barnfamiljer på landsbygden. Det här är en fråga om prioritering, och regeringen har prioriterat att stötta Putins krigskassa.

Frågan kvarstår, Ulf Kristersson: Hur ser man till att stoppa flödet av pengar till Ryssland?

(Applåder)

Herr talman! Säkerhetsläget i Europa är det allvarligaste sedan andra världskriget. Ukraina kämpar för hela Europas frihet, och det diskuteras när Ryssland är berett att invadera ett Natoland – alltså inte om utan när.

Trots detta skickar Europa i dag mer pengar till Ryssland än till Ukraina genom att vi fortsätter att importera fossila bränslen från Putins regim. Varje liter olja och varje kubikmeter gas som importeras från Ryssland fortsätter att finansiera kriget. I det läget prioriterar Ulf Kristerssons regering att öka användningen av fossila bränslen i Sverige med 4 miljoner liter diesel om dagen. Tro inte att det bara är norsk Nordsjöolja som driver svenska bilar på vägarna!

Hur kan ni försvara att vi ökar finansieringen av den ryska krigsekonomin när Ukrainas soldater riskerar sitt liv för hela Europas frihet, Ulf Kristersson?

(Applåder)

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land. Men det är också ett land där avståndet mellan stad och land aldrig har känts större. Det är en klyfta som inte handlar om kilometer utan om möjligheter, om att kunna få vård i tid, ha en lika bra skola och känna samma trygghet oavsett var i landet man bor.

Den som bor på landsbygden betalar dessutom ofta mer i skatt än den som bor i storstadsområdena. Man betalar mer men får mindre. Den geografiska orättvisan måste bort. Centerpartiet vill radera ut den, för den sliter isär Sverige. Vi vägrar acceptera att det ska fortsätta vara så här. Jag vågar påstå att vi är det enda parti som tar den frågan på allvar.

Regeringen har slösat bort värdefull tid genom att utreda ett förstatligande av vården som ingen vill ha. I stället för att lösa problemen arbetar man för ytterligare centralisering och byråkratisering genom fler riktade statsbidrag och detaljstyrning. Det är ett svek mot de människor som bär upp vårt land varje dag och mot dem som ser till att Sverige blir rikare genom våra naturresurser men som inte får något tillbaka.

Socialdemokraterna klagar gärna på regeringen men vill också styra Sverige från toppen med mer makt till staten och mindre till människor, färre beslut nära människors vardag och fler direktiv från Stockholm. Det är inte en lösning. Det är problemet.

Centerpartiet vet att centralisering inte funkar. Är det någon som tror att det blir lättare att utveckla den lokala byn om skolan där styrs från Stockholm? Sannolikheten för att skolan ens får vara kvar är låg när den obarmhärtiga centralstyrningen konstaterar att en optimal skolenhet är 500 elever. Vårdcentralen i grannorten läggs ned eftersom den inte är resurseffektiv i förhållande till antalet listade patienter. Vad som händer med viljan att bo i bygden bryr sig inte de statliga Excelarken om. De ser bara till de fastslagna ramarna.

Centerpartiet tror på något annat. Vi tror på ett Sverige där du inte straffas för att du väljer att bo i Sorsele, Hedemora eller Hult, där makt flyttas från centralbyråkrati till lokala händer och där företagande, service och infrastruktur får växa i hela landet, inte bara i storstäderna.

Det handlar inte om att ställa stad mot land. Det handlar om rättvisa – om att alla delar av Sverige ska ha rätt till framtidstro. Varje storstad är dessutom fylld av sådana som jag, lantisar som vet hur det är där hemma och som tycker likadant: att alla ska ha samma rättigheter.

Det handlar också om Sveriges framtid, för det är på landsbygden som maten produceras som mättar skolbarnen i såväl Växjö som Arjeplog. Det är här skogen till trävillan i både Uppsala och Tranås växer. Och det är här elen produceras som lyser upp sänglampan i Umeå liksom i Bengtsfors. Att ha samma förutsättningar på landsbygden som i staden är avgörande för hela landet, och potentialen är enorm.

Sveriges bönder är framtidens oljeshejker. Allt du kan göra med olja kan du göra med svensk skog. Det är landsbygden som har råvaran för att göra biodrivmedlet som driver bilar, båtar och flygplan. Det är dessa material som skapar gröna plaster, hållbara färger och nya textilier. Möjligheterna för grön tillväxt är enorma. Tar vi vara på dem vinner alla, och det är inte ens svårt.

När andra pratar gör vi jobbet. Vi har lagt fram förslag för att göra landsbygden levande igen så att man får tillbaka pengar för de naturresurser man levererar. Vi vill att varje beslut ska prövas utifrån vad det betyder för hela Sverige, inte bara för några kvarter i Stockholm. Vi måste lägga pengar på att få människor att vilja vara med och bygga det här landet i stället för att betala människor för att flytta från vårt land.

Herr talman! Nu är det landsbygdernas tur. Centerpartiet orkar stå upp för det långsiktiga, det som byggs över tid, och för att de som bygger detta också ska få något tillbaka för det de betalar och jobbar för. Centerpartiet tänker fortsätta jobba tills allting är löst så att hela Sverige får en ärlig chans.

(Applåder)

Fru talman! Till skillnad från andra ledamöter tänker jag hålla mig till reduktionsplikt och inte kärnkraft.

I en tidigare debatt i kammaren i dag sa finansmarknadsminister Niklas Wykman att vi har ett aggressivt Ryssland som lever på att sälja energiprodukter och att vi behöver riktiga lösningar. Ja, det behöver vi. Men mitt i ett brinnande krig i Ukraina finansierat av ryska oljepengar väljer regeringen att medvetet öka användningen av fossila drivmedel. Mitt i en brinnande klimatkris, då en enad forskarkår kräver minskade utsläpp, väljer regeringen att aktivt öka dem. Detta är kvalificerat vansinne. Mitt i en ekonomisk lågkonjunktur med svag tillväxt och skyhög arbetslöshet väljer regeringen också att tacka nej till tiotusentals svenska arbetstillfällen. Vad håller den här regeringen på med?

Dagens justering av reduktionsplikten gör inte att vi möter klimatmålen. Det finns ingen annan än möjligtvis Helena Storckenfeldt som tror på det. Det finns ingen uppbackning från någon forskning som säger detta. Det blev också tydligt i ett tidigare replikskifte. Vi talar alltså om en ökning på 4 miljoner liter diesel om dagen från de tidigare nivåerna. Den dieseln kommer inte från norsk Nordsjöolja utan från ospårbara källor, med stor sannolikhet från skurkstater.

Det regeringen gör omkullkastar den långsiktighet för omställningen som funnits och som näringslivet så hett efterfrågar för att kunna göra sina investeringar. Vi har redan sett rapporter om att investeringar på uppemot 20 miljarder stoppats. Klimathandlingsplanen, som sköts upp gång på gång tills det inte gick längre, är ett luftslott. Styrmedel ska utredas för att i bästa fall komma på plats efter nästa val. Klimatministern verkar ha gett upp hoppet om att få den här regeringen att minska utsläppen. Brotten mot klimatlagen är uppenbara.

Men regeringens talepunkt är att förnybara bränslen är ineffektiva. Man hänvisar till Riksrevisionens rapport. Men där talas det redan i sammanfattningen om att det är ett effektivt styrmedel. Det är betydligt effektivare än elektrifiering, speciellt på kort sikt. Det enda som nämns som skulle vara effektivare är att stoppa avverkningarna i skogen. Jag tror att jag och Kjell-Arne Ottosson är helt överens om att det vore vansinnig politik. Den här regeringen pratar ofta om effektiv klimatpolitik, men det man har varit effektiv i är att skrota den.

Konjunkturinstitutet har för övrigt förordat ökad koldioxidskatt, samma skatt som regeringen har sänkt. När regeringen talar om att alla ägg läggs i samma korg är det ren lögn. Den här regeringen har krossat alla ägg. Man har tagit bort miljöbilsbonusen. Man har avskaffat reseavdraget med fokus på landsbygd och kollektivtrafik. Kraven på klimatsmart upphandling skrotade man också, och reduktionsplikten slaktades.

De förnybara drivmedlen är det mest effektiva vi har, enligt Riksrevisionen, om vi inte ska stoppa skogsavverkningar. Jag fattar att ni inte lyssnar på mig. Men lyssna då på er själva! Vi har en statssekreterare som har sagt: ”Reduktionsplikten är vårt verktyg för att nå klimatmålen i transportsektorn. Alternativet är förbud och ransonering eller att överge klimatmålen. Jag hör ingen argumentera för det, bara mot reduktionsplikten.” Det sa Daniel Westlén valåret 2022.

Till skillnad från de fossila bränslena, där vi har 100 procent import och där vi vet att världsproduktionen kommer från skurkstater som Ryssland, vars hela krigsekonomi finansieras av fossila tillgångar, har vi möjlighet att producera förnybara drivmedel här i Sverige. Såväl Bioekonomiutredningen som Energimyndigheten har visat på en enorm potential, med flera miljarder liter från hållbar råvara, tiotusentals arbetstillfällen, mångmiljardinvesteringar och landsbygdssatsningar. Detta står också i vår reservation 10, som jag yrkar bifall till.

För inte så länge sedan, innan populismens fula tryne visade sig i Moderaterna, lät det annorlunda. Då sa man så här: ”Bra att kraven på inblandning av biobränslen i våra bilar ökar. Viktigt för omställningen och något M krävt länge. Men oklart varför det tagit över ett år för regeringen att komma fram till samma nivåer som myndigheten föreslog och att man därför skjuter på höjningen ett halvår. Idag importerar Sverige 85 % av våra biodrivmedel. Nu behöver vi få igång en inhemsk produktion av hållbara biobränslen.”

Det här sa Jessica Rosencrantz 2020. Men vi ser fortfarande inga förslag från regeringen för att få igång den svenska produktionen av hållbara biobränslen, bara en utredning som ligger i byrålådan och en ökning av fossila bränslen.

När Ryssland invaderade Ukraina steg priserna. Ett naturligt svar på en sådan rysk handling är att minska beroendet av de varor som vi importerar från Ryssland, som olja och gas. Att vissa partier som har en historia av infiltration av Ryssland i riksdagskansliet inte kan välja mellan Putin och Biden är kanske inte så överraskande. Men att mina borgerliga kollegor i Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna sällar sig till den här skaran förvånar mig desto mer, speciellt i rådande säkerhetsläge.

Hade man velat tackla de ökade priserna hade det varit en bra idé att sänka skatten på det förnybara och kanske också sänka reduktionspliktsavgiften och annat för att sporra till ytterligare omställning, gärna i kombination med de satsningar på inhemsk produktion som Centerpartiet länge förespråkat och som Moderaterna också förespråkade före valet. Men inget av det har skett. I stället har skatten på det fossila sänkts så mycket att det är lägre skatt på fossil diesel än på ren el. Det är inte konstigt att elektrifieringen avstannat, att elbilsförsäljningen minskar och att andelarna sjunker.

En så låg reduktionsplikt slår också rakt i hjärtat på landsbygden och mot de gröna näringarna. Sverige har nämligen tuffa klimatmål, fastslagna här i riksdagen med stöd av sju av åtta partier. Vi ska minska utsläppen i transportsektorn med 70 procent. Kombinerat med de EU-mål vi har om minskade utsläpp i sektorer där man inte handlar med utsläppsrätter skulle vi nå målen. Men – här kommer det stora men:et – EU-målen gäller fler sektorer än bara transporterna. De gäller även marksektorn. Ökar man utsläppen från transporterna – och de ökade med 18 procent förra året – måste man minska dem i marksektorn, det vill säga de gröna näringarna.

När nu regeringen helt vänder de förnybara drivmedlen ryggen – de funkar dessutom faktiskt i dagens motorer – är det två vägar som återstår. Den ena är att vi minskar avverkningen i skogen och minskar livsmedelsproduktionen – precis det som Kristdemokraterna och Centerpartiet är helt överens om att vi inte ska göra. Den andra är att vi struntar i alltihop och betalar EU:s böter. Det blir dyrt och rent ut sagt onödigt: I stället för att satsa pengarna här på att nå våra mål genom att investera i förnybara drivmedel ska vi skicka dem till Bryssel i straffavgifter.

Regeringen brukar säga att man ska satsa på elektrifiering i stället, och så satsar man på laddstolpar. Men det om något har dömts ut som ineffektivt, dels eftersom det mesta av laddningen sker i hemmet eller på arbetsplatsen, dels eftersom det inte hjälper med massor av laddplatser när vi inte får ut några nya bilar som kan använda dem. Privatmarknaden har dött för elbilar efter att miljöbilsbonusen slopades.

Den andra åtgärd regeringen ofta hänvisar till är uppköp av utsläppsrätter från andra länder. Där bedöms osäkerheten så stor att det är oklart om det ens kommer att finnas ett överskott, och framför allt kommer priserna att bli mycket höga.

Den tredje åtgärden är att göra saker utanför EU. Här har regeringen satsat på elmopeder i Ghana. Då är den stora frågan: Varför satsar man på elmoppar i Ghana i stället för elbilar i Sverige?

För att sammanfatta: Det regeringen gör effektivt är att öka utsläppen och ta en springnota för kommande regeringar och skattebetalare att betala, med ränta.

Klimatlagen är tydlig: Regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Det här och många andra beslut från regeringen går i helt fel riktning. Det är flagranta lagbrott.

Då är det väl bättre att erkänna att vi inte når målen, att man inte satsar på att uppnå dem och att man inte tycker att det är tillräckligt viktigt. Det hade varit hederligt. Vi behöver fler hederliga politiker i riksdagen som står upp för vad de faktiskt fattar beslut om.

Vi i Centerpartiet står upp för en politik som gör skillnad på riktigt, som är förankrad i forskningen, som sänker både utsläpp och kostnaderna för medborgarna samtidigt som den stärker vårt säkerhetsläge och skapar arbetstillfällen.

En sådan politik borde varje parti som kallar sig borgerligt driva. Vi håller gränsen mot ryska bränslen, mot klimatförsenare och klimatförnekare i riksdagen. Vi kommer sänka varje regering som sänker Sveriges klimatambitioner.

(Applåder)

Fru talman! Att ledamoten avser att nå klimatmålen hjälper inte när man inför åtgärder som innebär att vi går tvärtemot.

Jag frågade vilka underlag som Helena Storckenfeldt baserar sitt antagande att vi kommer att nå målen på, som hon påstod i talarstolen. Jag fick inga som helst svar.

Visa mig en rapport som tar i beaktande regeringens politik och som visar att vi når målen! Naturvårdsverket säger att vi inte gör det. Energimyndigheten visar vad som inte funkar. Finanspolitiska rådet gör så, och Klimatpolitiska gör så. En samlad forskarkår gör så. Vem säger att vi når målen? Inte ens regeringens klimathandlingsplan Hela vägen till nettonoll når hela vägen till nettonoll. Man gjorde en stor ”blupp” så att det inte skulle synas att skalan inte gick hela vägen till noll.

Regeringen själv tror inte på detta. Då är det väl bättre att erkänna faktum? Med den här politiken når vi inte klimatmålen. Erkänn det, i stället för att påstå något annat.

Det går att sänka bränslekostnader utan att öka utsläppen. Vi har visat hur man kan göra. Det är en prioriteringsfråga. Att jämföra en pandemieffekt med ökade utsläpp, när de sjönk kraftigt därför att vi stannade hemma och inte åkte till jobbet, med en aktiv politik för ökade utsläpp – för 4 miljoner liter diesel om dagen, som man medvetet trycker ut i svenska bilar – är rent ohederligt.

I Riksrevisionsrapporten som Helena Storckenfeldt hänvisar till framgår det att det går alldeles utmärkt att blanda i förnybart upp till 50 procent. Det är också det mest effektiva man kan göra vid sidan om att höja koldioxidskatten. Det är betydligt mer effektivt än den politik som regeringen själv föreslår. Lyssnar vi på Konjunkturinstitutet kommer vi att ha priser som närmar sig 40 kronor per liter för att vi ska nå klimatmålen med regeringens politik. Men de hålls betydligt lägre med Centerpartiets politik.

Visa mig vad som ligger till grund för påståendet att vi når klimatmålen!

Fru talman! Den 2 maj kom Naturvårdsverkets underlag till regeringens klimatredovisning. Deras budskap var tydligt. Det var samma budskap som Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och en samlad forskarkår har haft tidigare: Inte ett enda av Sveriges klimatmål nås.

Ändå står Helena Storckenfeldt i riksdagens talarstol och säger att vi når målen. Om det är något som gör att folket i Sverige saknar förtroende för Sveriges klimatpolitik är det politiker som säger att vi når mål som vi uppenbarligen inte når.

Hade det inte varit bättre att regeringen erkände att vi inte når målen, att de inte är regeringens prioritet. Det hade varit rakryggat, ärligt och öppnat för en debatt om huruvida vi ska nå målen eller inte. Men att säga att vi når målen när vi uppenbarligen inte gör det, när en samlad forskarkår och samlad myndighetskader säger att vi inte gör det, blir konstigt.

På vilket underlag baserar Helena Storckenfeldt påståendet att vi når de svenska klimatmålen, när alla myndigheter och alla forskare säger något helt annat?