Rickard Nordin

Herr talman! Det välkomnar vi. Önskan om ett samarbete är ömsesidig. Det är också något som saknas i regeringens nuvarande klimatpolitik. Frågan till Magdalena Andersson blir därför: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för ambitiösare klimatmål? Detta diskuteras ju också i Miljömålsberedningen. Eller kommer de att vika sig för regeringens sviktande ambitioner? Det räcker inte att säga att klimatet är viktigt och att man vill samarbeta. Det måste också märkas i den praktiska politiken.

Vi har lagt fram konkreta förslag, och vi synar regeringens klimatnota. Det handlar om pengar och viktiga saker som gäller företag, jobb och tillväxt framöver som skapar pengar till vår välfärd. Vi är beredda att driva på, men vi tänker inte låta någon annan, vare sig regeringen eller Socialdemokraterna, stå passiva när klimatambitionerna urholkas.

Vad är Magdalena Anderssons besked? Kommer man att vara beredd att stå upp för de svenska klimatmålen och stärka ambitionerna? Eller ställer man sig på regeringens sida och vill urvattna dem?

Herr talman! De få gånger Magdalena Andersson nämner klimatet i sina offentliga utspel och anföranden säger hon att klimatet är viktigt. Men i Socialdemokraternas budgetar lyser det med sin frånvaro. Det finns inga stora satsningar eller tydliga prioriteringar. Det är som om klimatkrisen inte är värd en rad i den S-märkta finansplanen. När Sverige behöver investeringar i elnät, förnybar energi och klimatsmart infrastruktur är det tyst från Socialdemokraterna. Man har inga gröna reformer eller långsiktiga visioner.

Vi i Centerpartiet har lagt fram en rad konkreta förslag: ett grönt avdrag för hushåll och företag, kraftfulla investeringar i biobränslen och elektrifiering och en klimatpolitik som stärker både tillväxt och trygghet. Vi vet att klimatet inte kan vänta.

Därför undrar jag: Kan väljarna lita på att Sveriges största parti inte passar på Sveriges största utmaning?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för berömmet. Jag kan återgälda berömmet och säga att jag tycker att det är bra att Ulf Kristersson också har öppnat för de breda blocköverskridande energisamtalen. Vi kommer alltid att vara en konstruktiv kraft när det gäller sådana.

Vi har från Centerpartiets sida visat hur man kan sänka både pumppriserna och utsläppen samtidigt. När vi satt i alliansregeringen – Centerpartiet och Moderaterna – sänkte vi utsläppen och ökade tillväxten.

Problemet är att regeringen nu både ökar utsläppen och minskar tillväxten. Vi missar våra klimatmål, som vi egentligen skulle klara. Det är ett jätteproblem. Samtidigt ökar vi också importen av fossila bränslen på omvägar från skurkstater som Ryssland. Ulf Kristersson är fortfarande väljarna svaret skyldig. Hur kommer regeringen att betala notan på 100 miljarder, som regeringen lägger på kommande generationer?

(Applåder)

Herr talman! Ulf Kristersson är inte bara den första statsministern i modern tid som sänker klimatambitionerna, utan han är också den första som kommer att skicka en saftig nota till svenska folket för att ha ökat utsläppen.

Enligt riksdagens utredningstjänst kommer regeringens klimatpolitik att kosta Sverige över 100 miljarder kronor. Det är pengar som hade kunnat gå till skola, trygghet och fler jobb. Det är en klimatnota som hotar välfärden, pressar skatterna, slår mot företagen och urholkar hushållens ekonomi. Det är att bygga upp en moralisk och ekonomisk skuld till nuvarande och kommande generationer.

Vi accepterar inte att man tar en springnota för sin klimatkapitulation. Väljarna har rätt att få veta vad det kostar att inte ta ansvar. Hur har regeringen, Ulf Kristersson, tänkt att betala skulden?

Herr talman! Svensk politik fastnar alltför ofta i mörker. Det är lätt i mörka tider. Det är krig i Ukraina, vi ser barn svälta ihjäl i Gazas ruiner, hundratusentals svenskar saknar ett arbete, maffian skjuter i svenska radhusområden och Sverige har gått från att vara ett föredöme till att helt sakna ambitioner i klimatpolitiken. Då är det lätt att fastna i mörkret. Problem staplas på problem, utmaningar blir hot och framtiden målas i svart såväl i riksdagens kammare som i medierna. Det är en berättelse där mörker möts med mer mörker och där lösningar aldrig får ta plats.

De två partier som säger sig vara statsbärande tävlar om vem som kan måla ut tyngst tyngder på svenska folkets axlar. Men man saknar intresse av att prioritera lösningar som gör att Sverige kan gå rakryggat mot framtiden. Det påverkar vårt samhälle. Men framtiden är inte ett problem – framtiden är en möjlighet.

För oss i Centerpartiet handlar politik om att bygga något nytt, inte om att ge upp. Det handlar om att se problemen som de är men samtidigt ha ambitionen att lösa dem. Det är detta som saknas i dagens politiska debatt, hos regeringen såväl som hos Socialdemokraterna.

Vad är det då vi ser? Jo, en regering som har gett upp sitt internationella ledarskap och som snart har fler hållningar i utrikespolitiken än det finns partier i regeringen – samtidigt som situationen i Gaza förvärras. Det är en regering som har glömt bort företagen i ett läge där vi mer än någonsin behöver entreprenörskap och fler jobb. Det är en regering som inte orkar bekämpa arbetslösheten trots att hundratusentals människor längtar efter att få bidra. Det är en regering som inte vill göra jobbet för klimatet trots att utsläppen borde minska snabbare än någonsin. Det är en regering som inte vill mer med landsbygden när hela Sverige behöver utvecklas. Det är en regering som inte klarar att lyfta skolan när alla barn oavsett var de bor har rätt till en bra start i livet.

Det är mycket oklarhet, orkeslöshet och uppgivenhet från Tidöpartierna. Jag vet att det är många som har gett upp hoppet om den här regeringen, som inte längre orkar förfäras över retoriken och budskapen. Till er vill jag säga: Tillsammans kan vi välja en annan väg.

Vi väljer högre ambitioner för framtiden. Vi väljer att möta problemen med lösningar, inte med fler problem. Vi väljer att bygga styrka ur kris, hopp ur oro och framtid ur svårigheter. Centerpartiet vill att Sverige ska vara landet där vi sänker utsläppen samtidigt som vi ökar tillväxten, landet där vi har högre ambitioner för klimatomställningen, skapar framtidens jobb och ser till att människor i hela Sverige får möjlighet att växa. Vi har gjort detta tidigare, och vi kan göra det igen.

Vi vill att barn ska känna hopp, inte oro, inför framtiden. Vi vill att företagare ska känna att samhället står på deras sida, inte att politiken vänder dem ryggen. Vi vill att landsbygden ska ses som en kraft att bygga på, inte som en pliktskyldig post i nationens budget. Det är inte lätt, men det är möjligt. Det är detta politiken ska handla om: att göra det som krävs för att framtiden ska bli bättre än nuet.

Herr talman! Vi behöver en politik med höga ambitioner, en politik som ser hela Sverige, en politik som tar klimatet på allvar och en politik som skapar jobb, trygghet och framtidstro. Den politiken står vi i Centerpartiet för. Vi är motkraften till regeringens dystra framtid. Vi är inte den del av oppositionen som kommer att ha mörkast färg på vår pensel, utan vi är den del av oppositionen som ser ljust på framtiden.

Till alla er som vet att Sverige kan, vill och vågar: Hjälp oss att föra in vårt land på en ny väg. Hjälp oss att ge Sverige en ny regering!

Politik handlar inte om att se att glaset är halvfullt eller halvtomt. Politik handlar om att fylla på glaset med en ny kraft till svensk politik och hopp för ett land som törstar efter framtidstro och höga ambitioner. Med andra ord: Dra upp mörkläggningsgardinerna! Se till att framtiden får en möjlighet! Få jobbet gjort!

(Applåder)

Fru talman! I samband med den nyligen avslutade havskonferensen i Nice larmade miljöorganisationer om allvarliga brister i det globala arbetet med att skydda våra hav. En ny rapport visar att 14 miljarder dollar saknas för att nå det så kallade 30x30-målet, det vill säga att skydda 30 procent av världens hav till 2030. Trots högtidliga löften är mindre än 9 procent av haven skyddade. Det handlar om klimatsystemet, om arter på gränsen till utrotning och om miljontals människors försörjning.

Men för att detta avtal ska bli verklighet krävs att minst 60 länder ratificerar det. Detta har inte uppnåtts. Och här kommer det märkliga, fru talman: Sverige, som är ett av de länder som varit mest drivande i förhandlingarna och var bland de första att underteckna avtalet och som en gång var med och tog initiativ till FN:s första havskonferens, har inte ratificerat det. Det är anmärkningsvärt.

För mig och Centerpartiet är det självklart prioriterat att följa internationella regelverk och åtaganden. De ska naturligtvis också ta hänsyn till regioners och länders förutsättningar eftersom traditioner när det gäller naturvård och förvaltande av naturresurser skiljer sig väsentligt åt. Det behövs en nationell strategi och en handlingsplan som gäller för både land och hav, och därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Sveriges havsmiljö, framför allt Östersjön, befinner sig i ett allvarligt tillstånd. Övergödning, plastskräp, kemikalier, överfiske och klimatförändringar har under lång tid satt press på våra marina ekosystem. I detta läge behöver vi ta krafttag. Ett av de viktigaste verktyg vi har är att skydda mer hav och kust från storskaliga aktiviteter.

Det är därför glädjande att arbetet med att inrätta Nämdöskärgårdens nationalpark nu har lett fram till att förslaget har kommit till riksdagen och att nationalparken planeras invigas under 2025. Den blir den andra i sitt slag i Sverige efter Kosterhavets nationalpark, som finns hemma hos mig på västkusten.

Centerpartiet har länge varit drivande i att öka mängden havs- och kustnära områden som är fredade. Skyddade områden stärker havens biologiska mångfald, ger livsutrymme åt hotade arter och är dessutom en viktig del av vårt klimatarbete. De marina miljöerna, inte minst ålgräsängarna i grunda havsvikar, fungerar som effektiva kolsänkor – blå kolsänkor som bidrar till att bromsa klimatförändringarna och skapar livsutrymme för många arter.

Övergödning, kemikalier, skräp, stigande havstemperaturer och överfiske har under lång tid pressat havens ekosystem till gränsen. I dag ser vi tecken på ekologisk kollaps i delar av våra marina miljöer, speciellt längs med kusterna. Men haven är inte bara livsmiljöer. De är också våra allierade i klimatarbetet. Skyddade områden fungerar som stora, blå kolsänkor. De binder koldioxid och bromsar klimatförändringarna, och de ger våra ekosystem chansen att återhämta sig.

Fru talman! Det är inte bara haven som är värdefulla för vår biologiska mångfald. Sverige är ett av de mest skogstäta länderna i Europa. Vår natur präglas av skogar, fjäll, myrar, sjöar och kustlandskap, och mycket av det vi gör för att skydda naturen sker just i skogen. Centerpartiet står bakom ett starkt skydd för våra mest värdefulla skogar, särskilt urskogar och gammelskogar, där naturvärdena är höga och brukandet redan begränsat.

Men detta skydd måste tillämpas med respekt för äganderätten. Den enskilda skogsägaren ska inte drabbas ekonomiskt av att ha tagit ansvar för sin mark. Tvärtom ska markägare som bevarar höga naturvärden kunna känna stolthet. Därför föreslår vi i Centerpartiet att man de gånger då intrångsersättning behövs ska höja den markant, från dagens 125 till 150 procent. Men skyddet ska såklart i möjligaste mån baseras på frivillighet. Det är också staten som ska ta det huvudsakliga ansvaret, både ekonomiskt och genom sitt markinnehav.

Jag vill också passa på att tipsa Kjell-Arne Ottosson, som under tidigare replikskiften pratat om de stenhögar som gärna får biologiskt biotopskydd. Det finns motioner i det här betänkandet som föreslår att det skyddet ska avskaffas. Trots det har varken Kjell-Arne Ottosson, Kristdemokraterna eller regeringen gått fram med sådana förslag. Detta är en av Sveriges sämsta lagar, som borde avskaffas omgående.

Skyddet av vår natur handlar inte bara om kartor, reservatsgränser eller stenhögar, för den delen. Det handlar också om skötsel. Tyvärr är förvaltningen av många skyddade områden eftersatt. Naturvärden riskerar att gå förlorade därför att vi inte tar hand om de skyddade områdena och inte förvaltar dem på rätt sätt. Vi vill öka takten i restaureringen och återställandet av skyddad natur, och vi vill säkerställa långsiktighet i skötseln. Innan nya skyddade områden införs ska vi ta hand om dem som redan finns ordentligt.

För Centerpartiet är markägarna en viktig del av lösningen. De känner sin mark bäst. Vi litar på deras engagemang och vilja att bidra till biologisk mångfald. Därför vill vi att frivilliga åtgärder uppmuntras och att privata skogsägare ska kunna få ersättning för att bevara hotade arter på sina marker så länge arterna finns kvar. Då blir förekomsten av hotade arter en tillgång samtidigt som marken fortsatt kan brukas.

Att skydda vår natur handlar inte bara om människors påverkan. Påverkan från invasiva arter blir också allt större, och bekämpandet av dessa måste växlas upp. Invasiva och främmande arter är ett växande hot mot vår biologiska mångfald och något som faktiskt gör att det finns all anledning att skjuta fler djur. Det handlar om arter som inte hör hemma i vårt biologiska ekosystem men som i takt med att klimatet förändras får lätt att etablera sig i den svenska naturen. De konkurrerar ut inhemska arter, har inga naturliga fiender, förändrar livsmiljöer och riskerar att slå ut hela ekosystem.

Som medskick till en regering som inte verkar bry sig nämnvärt om miljön vill jag också understryka att det här riskerar att bli fruktansvärt dyrt. Mördarsnigeln, stenmården och kanadagässen är bara några exempel på djur som ställer till stora problem eller har potential att göra det. Ändå släpar regeringen benen efter sig. Låga ambitioner, neddragningar på Naturvårdsverket och stelbenta regelverk exempelvis kring nematoder gör att fler invasiva arter får breda ut sig. Samma sak ser vi när det gäller växter som jättebalsamin och parkslide.

För Centerpartiet är det här en prioriterad fråga. Vi har länge föreslagit att bekämpningen av de här skadedjuren och skadeväxterna ska växlas upp både på land och i havet.

Statens egna granskningar visar att dagens insatser inte räcker. Det saknas en grundläggande förteckning över vilka främmande invasiva arter vi har, hur utbredda de är och hur arter ska bekämpas på bästa sätt. Vi efterlyser därför bättre kartläggning, förbättrad miljöövervakning och en nationell strategi.

Det räcker dock inte med fler strategier – det behöver bli mer verkstad. Här kan vi också tänka nytt. Jag som uppskattar digitalisering och esport inspireras av det mobila spelet Crowdsorsa, som nu testas i flera svenska kommuner såsom Hagfors, Sunne och Falun. Med hjälp av spelet engagerar man allmänheten i att bekämpa arter som lupin, jättebalsamin och kanadensiskt gullris. Insatserna filmas, och sedan granskas de och ersätts ekonomiskt via en app. Detta är ett exempel på hur vi gemensamt kan göra mer genom att förena teknik, kunskap och medborgarengagemang och göra en viktig miljöinsats.

Centerpartiet föreslår ett helhetsgrepp med bättre samverkan mellan länsstyrelser, kommuner, civilsamhället och enskilda markägare. Alla behövs i detta arbete. Vi ser dessutom ett stort behov av att ta till vara den lokala kunskapen. Markägare vet ofta bäst vilka arter som sprider sig på deras marker och vilka åtgärder som kan fungera. Vi vill att dessa insatser uppmuntras och att även civilsamhället inkluderas i det långsiktiga arbetet.

Fru talman! Invasiva arter är ett hot som ökar snabbt och som kräver kraftfullt, koordinerat och nytänkande motstånd. Det är dags att Sverige agerar med både beslutsamhet och innovation. Vi står inför stora utmaningar men också möjligheter. Genom att kombinera ett starkt skydd för värdefull natur, respekt för äganderätten, lokalt engagemang och smarta klimatinsatser kan Sverige vara ett föredöme för hur hållbart naturbruk och naturvård kan gå hand i hand.

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson håller helt med om att man helst inte ska expropriera om man inte måste. Men frågan var om man är beredd att höja ersättningen, som Centerpartiet har föreslagit, om det ändå sker. Detta svarade Kjell-Arne Ottosson inte på.

I Grundlagskommittén har Tidöpartierna majoritet, och tillsammans med Tidöpartierna har Kristdemokraterna också majoritet i riksdagen. Det går alldeles utmärkt att lägga fram förslag om stärkt äganderätt, om man så vill. I Grundlagskommittén valde man att inte göra det, trots att bland annat Centerpartiet drev på för det.

Visst kan vi diskutera vem som har drivit på för vad i kommittén, men där har vi nog lite olika bild. Slutsatsen är dock superenkel. Det har inte kommit något till riksdagen om stärkt äganderätt utifrån de förslag som hade kunnat läggas fram. Detta är regeringen ansvarig för, och i den ingår Kristdemokraterna och Kjell-Arne Ottossons kamrater.

Kommer vi att få förslag från regeringen om stärkt äganderätt innan mandatperioden är slut? Det är min fråga till Kjell-Arne Ottosson.

Fru talman! Jag lyssnade på Kjell-Arne Ottossons utmärkta replik på Socialdemokraterna tidigare, från mitt försenade tåg. Tåg är för övrigt en fråga och ett sorgebarn som mycket väl också kan diskuteras här i kammaren, men kanske inte i den här debatten.

Kjell-Arne Ottosson talade om äganderätten, och det är mycket uppskattat. På det temat har jag två mycket enkla frågor. Är Kjell-Arne Ottosson och Kristdemokraterna beredda att ställa upp på ökade ersättningar till markägare vid expropriation, som Centerpartiet har föreslagit? Det var den första frågan.

Den andra frågan är: Om nu KD värnar äganderätten så mycket, varför var Centerpartiet ensamt i grundlagskommittén om att fokusera hårt på en stärkt äganderätt, medan övriga Tidöpartier mest ville prata om skärpta regler för medborgarskap?

Herr talman! Varje enskild del verkar inte så allvarlig, men steg för steg begränsar, försvårar och kringskär Tidögänget det svenska civilsamhället och demokratin. Övervakningen ökar. Bistånd skärs ned. Forskning kallas för ”åsikter”. Politiseringen av tillsättningen av myndighetschefer ökar. Nu kan vi lägga ytterligare en punkt till listan: Politiska motståndares finansiering kringskärs.

Låt mig vara mycket tydlig. Jag har inget till övers för de försäljningsmetoder som har använts av Socialdemokraternas lotterier. Det är därför helt rätt att de straffas av Spelinspektionen, precis som andra lotterier och spelaktörer som inte sköter sig ska straffas. Det gäller exempelvis Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet, som nyligen också har fått böter, och Postkodlotteriet, som granskas i detta nu av Spelinspektionen.

Om det var försäljningsmetoderna man var orolig för hade det varit den frågan man hade lagt fram lagstiftning om, inte beskattningen.

Det är också rimligt att den som köper en lott vet vad den finansierar och vart pengarna går. Det är basal konsumentinformation.

Problemet med regeringens proposition är att den inte handlar om att upplysa konsumenterna. Den handlar inte heller om att värna konsumenterna mot illvilliga och tvivelaktiga försäljningsmetoder. Det är inte metoderna som man angriper, utan det är intäkterna. Det handlar om att sätta käppar i hjulet för politiska motståndare. Det är ett unket sätt att bedriva lagstiftning på som hör hemma i mer auktoritära stater.

Man försöker inte ens dölja detta. Sverigedemokraterna har uttryckligen sagt att det gäller att göra Socialdemokraterna fattigare. Hade omsorgen om spelarna varit sådan hade alla allmännyttiga lotterier behövt redovisa vem det är man stöttar. Det är ett rimligt krav, och det är ett krav vi också lägger fram i reservation 3 – som jag yrkar bifall till. Det är ett sätt att värna spelarna på riktigt.

Det är inte så konstigt att man gör så här. Det är ytterligare ett steg i en riktning där civilsamhället monteras ned. Att Socialdemokraternas lotterier har misskötts kommer som en välsignelse för Tidögänget, en välkommen dimridå som döljer det egentliga syftet med lagen, nämligen att åsamka maximal skada.

Det är inte bara Socialdemokraterna som är motståndare. Hela civilsamhället attackeras. Steget är inte långt till att andra organisationer som också bedriver påverkan snart kommer att omfattas. Kan PRO skriva en debattartikel om höjda pensioner utan att riskera straffbeskattning? Hur ska IOGT-NTO kunna bedriva påverkansarbete och framföra sin oro över alkoholens skadeverkningar utan att deras finansiering hotas?

Jag delar inte alltid olika organisationers åsikter, men det betyder inte att jag vill straffbeskatta dem sönder och samman. Det är det sluttande planet som Tidögänget nu har slagit in på. Och det är inte enda åtgärden som har skett inom det här området. Regeringen har via Svenska Spel ökat statens egna möjligheter att bedriva lotterier. Det är inte kopplat till just de partipolitiska lotterierna utan de allmännyttiga lotterierna, som varje år delar ut miljardbelopp till svenskt föreningsliv och ideella organisationer.

När förändringen gjordes sades det från regeringen att det var en teknikalitet, men nu har Svenska spel lanserat ett lotteri som direkt konkurrerar med föreningslivet. En mycket liten del kan gå till en förening som spelaren själv väljer, men det är klart mindre summor än de föreningslivet annars delar ut. Det är tydligt att syftet är att konkurrera ut föreningarna.

Moderaterna säger att det är fråga om helt olika spelformer, som sades från talarstolen i replikskiftet, men det stämmer inte. På Svenska Spels hemsida kan man se att Lyckoplatsen är ett lotteri där man själv väljer plats. Det är till och med förvalt att man kan välja sin postnummeradress, sin hemadress, och vinna på den platsen – mycket likt ett ideellt lotteri.

Det är tyvärr inte bara Moderaterna som har fel. Jag tror att Roland Utbult hade lite otur när han ägnade sig åt sannolikhetslära i talarstolen. Med nästan garanterad sannolikhet vinner man inte för att man köper sex trisslotter, bara för att det är en på sex lotter som man kan vinna på. Det är inte så sannolikhetslära funkar.

Om man är lika ovarsam med matematiken som med lagstiftningen – så är det uppenbarligen här – har vi ett problem i Sveriges riksdag.

Det är lätt att tänka att detta inte drabbar någon annan än lotterierna själva, men inget kunde vara mer fel. Om lotterierna beskattas är det föreningslivets intäkter som drabbas. Fotbollsmamman behöver sälja fler bingolotter, scoutpappan måste lägga ut mer från egen ficka och det där lägret som föreningen tidigare kunde sponsra blir det inte längre möjligt för alla att åka på. Sakta men säkert utarmas civilsamhället, och det är de med låga inkomster som drabbas först när alternativen försvinner.

Vi i Centerpartiet tycker att det är bra att civilsamhället och föreningslivet bidrar till sin egen finansiering. Det ger en frihet, det ger mindre byråkrati och det blir färre pekpinnar från staten om hur en verksamhet ska bedrivas.

Regeringen borde kort och gott skämmas. Man borde dra tillbaka sin egen proposition och låta det civila samhället sköta sina lotterier och ta del av överskottet, så som det varit under decennier.

Man borde också tydliggöra att ideella lotterier är något önskvärt som man vill värna och som fortsatt kommer att vara skattebefriade, och man borde se till att Spelinspektionen i högre grad ger sig på det oreglerade, illegala spelande som sker i stället för att jaga ideella smålotterier. Det vore det bästa sättet att värna spelarna, föreningslivet och alla ideella krafter som bygger upp vårt samhälle. Det är så vi värnar dem, det är så vi stärker dem och det är så vi får jobbet gjort. Om den här regeringen inte klarar av det är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Fru talman! Det här handlar helt enkelt om konkurrens. Man låter Svenska Spel konkurrera med de allmännyttiga lotterierna. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna. Jag ser inte heller hur det skulle bli säkrare för en spelare att statliga bolag går in och konkurrerar på marknaden, om vi nu vill kalla det så.

Det minskar i stället intäkterna till föreningslivet. Det ökar visserligen intäkterna till staten, men det leder också till mer centralisering och till mindre möjligheter för scoutmamman att vara med på lägret och mindre möjligheter att finansiera lägret för fotbollsbarnen. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna att låta Svenska Spel konkurrera med dem. Mindre pengar går tillbaka till föreningslivet.

Det är inte heller att värna spelarna. Det här gör ingen skillnad, för man behåller ju inte spelarna i högre grad inom det licensierade för att man också låter Svenska Spel bedriva lotterier. Man förflyttar bara spelare mellan olika bolag. Det här går helt enkelt inte ihop.

Jag förstår att man vill konkurrera ut föreningslivet, och då gör man på det här sättet. Men ni säger att ni gör det för spelarnas skull och för att vi ska värna konsumenterna. Det stämmer helt enkelt inte, och det finns inget stöd för något sådant. Det här handlar bara om att minska föreningslivets möjligheter att bedriva lotterier. Det är mycket allvarligt, och det kommer i slutändan att kosta samhället mycket.

Min fråga kvarstår: Om man nu tycker att man ska värna de allmännyttiga lotterierna, varför låter man då det statliga bolaget bedriva lotterier?

(Applåder)

Fru talman! Jag fastnade vid en sak som Carl Nordblom sa i talarstolen. Han sa att det handlar om att man ska värna de allmännyttiga lotterierna och att regeringen värnar dessa.

Jag har en fråga till Carl Nordblom. Regeringen har gett Svenska Spel ökade möjligheter att bedriva lotterier. Man lanserade det som en teknikalitet, men det har gjort att Svenska Spel har startat egna lotterier som direkt konkurrerar med föreningslivets lotterier. Det gör att intäkterna till föreningslivet och civilsamhället minskar. På vilket sätt är det att värna de allmännyttiga lotterierna?

Herr talman! Du har ju ungefär 20 riksdagsår bakom dig, Johan – kanske något fler. Jag har ungefär 15. Ändå är det här första gången vi möts i en kammardebatt här i Sveriges riksdag. Precis när det roliga börjar, då tar det slut. Mitt första inlägg i en debatt med dig blir också ett farväl; det känns otroligt tråkigt.

Jag och Centerpartiet vill tacka dig för ditt långa värv i inte minst liberalismens tjänst. Vi vill rikta ett varmt och innerligt lycka till med det du nu ska ta dig för. Du om någon har sannerligen förtjänat mer frihet.

Som en ännu friare man får du mer tid över. Du har uppenbarligen fått ett antal böcker från våra kollegor. Du ska inte behöva bära så mycket mer, även om kunskap är lätt att bära, men jag vill ge dig fler böcker än så. Den här läsplattan rymmer 24 000 böcker. När du är klar med dem har du nog trillat av pinn; det kanske vi alla har gjort! Den är dessutom miljövänligt tillverkad, på rent centermanér. Den går att reparera så att den kan användas i väldigt många år framöver.

Tack, Johan, för din demokratiska insats och för dina insatser i liberalismens tjänst!

(Applåder)

Herr talman! Ebba Busch pratar om fysik och fysikens lagar i talarstolen, men det verkar gälla andra fysikaliska lagar på Regeringskansliet än i samhället i övrigt. Varenda remissinstans säger ju: Titta på alternativen! Men det gör inte regeringen. Det finns inga utredda alternativ till regeringens förslag. Menar Ebba Busch att hon har bättre koll på fysik än professorerna i fysisk resursteori på Chalmers?

Faktum är – och här citerar jag regeringen själv – att man inte ens tror på den egna politiken. Regeringen säger: En övertro på ett enskilt produktionsslag kommer snarare att leda till ett dyrare system med ökade priser och lägre konkurrenskraft. Det är alltså regeringens egen politik.

Varför tittar man inte på de här sakerna? Ebba Busch säger att man har gjort det, men det finns inga utredningar. Det finns inga förslag för att öka effekten i vare sig vattenkraften eller kraftvärmen, och det finns inga effektiviseringsförslag. Tvärtom har man tagit bort målet för energieffektivisering. Det kommer att bli dyrt, fruktansvärt dyrt.

Vem ska betala, och vad kommer det i slutändan att kosta, Ebba Busch?

(Applåder)

Herr talman! För snart sju år sedan fick Ebba Busch feeling i debatten genom att börja prata kärnkraft. Det var lyckat i debatten där och då, men jag är ledsen att behöva säga att det inte är så många som jublar över det i dag – framför allt inte de miljontals svenska hushåll som börjar förstå hur dyrt det hela kommer att bli, med höjd skatt och höjda elpriser både nu och under överskådlig framtid. Varför utreder regeringen inte de alternativ till kärnkraften som kan lösa samma sak snabbare och billigare?

Vi i Centerpartiet har visat att alternativen – vattenkraft, kraftvärme och effektivisering – tar hälften så lång tid att få på plats till en fjärdedel av priset. Varför tittar man inte ens på lösningar innan man sprätter iväg hundratals eller kanske tusentals miljarder på den största planekonomiska subventionen i svensk historia, samtidigt som man dumpar kostnaden på skattebetalarna?

Herr talman! Vi står för vår politik. Vi står för att vi vill skapa möjligheter i hela landet. Vi står för att det finns olika regionala behov. Men då måste man också ge olika förutsättningar. Man måste ge tillbaka det som staten i dag tar in. Det är, som vi talade om i replikskiftet innan, skillnad på vad man tycker och vem man samarbetar med.

Problemet här är att Centerpartiet och Sverigedemokraterna har helt olika politik. När Centerpartiet vill ge makt och resurser till det lokala vill Sverigedemokraterna och regeringen att pengarna ska gå till Stockholm. Det är klart att det är svårt att samarbeta när vi har helt olika politik och man inte kan svara på vad man vill göra i stället – när man inte kan ge de resurser som behövs till landsbygden så att skolan och vårdcentralen kan vara kvar och så att det finns poliser som kommer oavsett var i landet människor bor. När den politiken skiljer sig åt är det också väldigt svårt att samarbeta.

(Applåder)

Herr talman! Det är en fullt rimlig fråga. Problemet är att vi har partier här i riksdagen som vill centralisera ännu mer. Det löser inga problem.

Det här är först och främst en fråga för regionen. Det är regionen som ansvarar för den regionala ekonomin, och det är också den som ska ta ansvar i en sådan här situation. Det är klart att man måste få ekonomin att gå ihop.

Om man hade fått tillbaka pengar från de naturresurser vi har – inte minst i Sollefteå, av alla ställen – hade man haft en helt annan ekonomi. Men i Tidöregeringens Sverige – den regering som Jimmie Åkesson stöttar – tar man in pengarna till Stockholm i stället. De miljoner som hade kunnat stanna kvar i Sollefteå, från vattenkraft, vindkraft och annan energiproduktion, tar man hit. Det är inte konstigt att det blir svårt att finansiera välfärden då. Låt pengarna stanna kvar! Då blir det en helt annan välfärd även i Sollefteå.

(Applåder)

Herr talman! Sverige brukade vara ett innovationsland, ett tillväxtland och ett land där idéer blev företag, företag blev jobb och jobb blev framtid, men i Tidöregeringens Sverige har drivkraften försvunnit. Orsaken är att politiken tvekar, när vi borde leda. Vem vågar starta ett framtidsföretag här när signalerna från regeringen är: Bromsa, vänta – här finns inget att hämta.

Centerpartiet vet att en grön tillväxt är framtiden för Sverige. Minskade utsläpp kan kombineras med ökad tillväxt. Detta bevisade vi i årtionden innan Tidöregeringen kom och förvandlade såväl klimatpolitiken som näringspolitiken till slott av luft.

Hur mycket ska utsläppen öka innan regeringen är klar med sin privata klimatkatastrof? Hur långt ska den övriga världen springa ifrån oss innan regeringen inser vad som håller på att hända? Hur många konkurser och hur många arbetslösa ska Sverige ha innan regeringen tar krisen på allvar?

Besvikelsen i världen är stor över att Sverige har gått från att vara ett föredöme till att sitta i den klimatpolitiska skamvrån. Besvikelsen i det svenska näringslivet är omfattande över att Ulf Kristerssons regering tappat den borgerliga kraften att bygga nytt. Besvikelsen runt köksborden är utbredd över att Tidögänget glömt bort arbetslinjen och inte ser alla dem som har svårt att hitta ett arbete att gå till.

Regeringen förvaltar men vågar inte blicka framåt. Idéerna dör, och visionerna falnar när det blir dyrare att anställa, när etablerad personal utvisas och när det är krångligt att växa som företag. Vi i Centerpartiet är beredda att göra jobbet. Vi nöjer oss inte med att stå bredvid när Sverige halkar efter. Om regeringen inte orkar göra jobbet är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Det relevanta är vad man vill i svensk politik, inte vem man vill det med och hur man gör det. Här har Jimmie Åkesson uppenbarligen inga svar. Man svarar inte på frågan: Vilka av dessa saker vill man göra för att minska krånglet, öka kompetensen och stärka svensk livsmedelsproduktion?

Jag nämnde fem åtgärder, och jag kan nämna några ytterligare. Vi vet till exempel att den här regeringen vill kicka ut många av lantbruksarbetarna. Det finns visserligen undantag för vissa, men traktorförare, djurskötare och andra ska kickas ut när kompetensen behövs här i Sverige.

Det är uppenbarligen helt tomt på förslag. Det relevanta är vad man vill göra. Om man inte vill ställa sig bakom Centerpartiets förslag, vad ska man då göra i stället? Uppenbarligen behöver vi mer svensk livsmedelsproduktion, och det är vad jag frågar Jimmie Åkesson om. Vad vill man göra? Vad vill man sätta för press på regeringen för att lösa frågorna på riktigt? Det förtjänar svenska folket att få veta.

(Applåder)

Herr talman! För att vara nationalist brukar Jimmie Åkesson vara tämligen ointresserad av och oengagerad i hur svenska företag kan producera mer i Sverige. Men jag tänkte ge honom en chans.

Mer svenska livsmedel innebär jobb, företagande och säkerhet i en tuff tid. Centerpartiet ställde ett antal krav på regeringen för att förbättra den svenska livsmedelsproduktionen. Jag kan nämna några: Vi vill ha ett nytt mål för vår självförsörjning, att gå från att producera 50 procent till att producera 80 procent i Sverige. Vi vill snabbutreda vilka avgifter och kostnader som kan sänkas inom livsmedelskedjan, och vi vill sänka skattebelastningen genom ett jordbruksavdrag – som också sänker utsläppen. Vi vill halvera antalet lantbrukskontroller, och vi vill återuppbygga beredskapslager för lantbrukets insatser och varor.

Vad säger Jimmie Åkesson? Är det här krav som även Sverigedemokraterna kan tänka sig att ställa på regeringen, och är man beredd att genomföra dem?

(Applåder)

Herr talman! Vi delar problembilden, Magdalena Andersson. Det är helt uppenbart. Den här regeringen har inte klarat av näringslivspolitiken.

Vi behöver mer investeringar, innovation och företagsamhet. Det är också så statens kassa kan fyllas på för att lösa de akuta problem vi har men även de långsiktiga. Vi ser möjligheterna. Vi står på företagandets sida. Vi vill ha ett Sverige där man vågar satsa, jobba och växa.

Magdalena Anderssons ord är fina, men jag hör ingen konkretisering. Tittar man i handlingarna från Socialdemokraterna ser man att höjda skatter pekas ut som det viktigaste sättet att stärka statens finanser.

Hur vill man omsätta alla de här fina orden om minskat regelkrångel, ökad kompetens och minskade kostnader i verkligheten? Vilka reformer vill man lägga fram? Där ekar det tomt i Socialdemokraternas partiprogram.

(Applåder)