Martin Ådahl (C) om Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Herr talman! Det är krig i öster och handelskrig i väster. Sverige, som är ett handelsberoende land och en handelsberoende ekonomi, påverkas i hög grad av det som händer i vår omvärld. I det läget är det en styrka för Sverige att den här budgeten kommer att röstas igenom här i riksdagen. Det vi föreslår kommer dessutom att genomföras. Det skapar i en orolig tid stabila förutsättningar för hushållen, företag, regioner och kommuner. Det går att planera framtiden.

Vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt, bara till den förra mandatperioden, för att minnas hur budgetkaos och regeringskriser avlöste varandra. Statens finanser och svenskarnas ekonomi låg under en tid till stor del i händerna på en vänsterpartistisk vilde.

Man skulle ändå kunna tro, herr talman, att oppositionen nu har ägnat de gångna tre åren åt att prata ihop sig, ta fram en gemensam politik och få ihop ett budgetunderlag. Nej, det har man inte gjort eller inte lyckats med. Ett parti säger att de vill ha sänkt skatt, men de andra tre vill ha höjd. Vissa är försiktigt positiva till kärnkraft, och andra säger blankt nej. Vissa säger sig nu för tiden vara för många av de verktyg som vi genomför mot gängkriminella, medan andra fortsätter att rösta nej.

Men det finns två saker man är helt överens om, herr talman: högre invandring och högre drivmedelspriser. Var hade Sverige varit i dag om de här fyra partierna hade styrt under de här åren?

Avslutningsvis vill jag tacka mina kollegor i Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna för ett mycket gott samarbete med den här budgeten. Den gör skillnad på riktigt för Sverige, för svensk ekonomi och framför allt för hårt arbetande människor. Vi har visat att det går att vända riktningen. Vi är inte framme, men vi är på god väg. Steg för steg kommer vi att fortsätta det samarbetet och göra Sverige bättre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M) samt Sara-Lena Bjälkö och Erik Hellsborn (båda SD).

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för frågan! Vi har ju nu en majoritet för det som Sverige verkligen behöver, nämligen kärnkraft. Jag uppfattar också att Socialdemokraterna i grunden ställer sig bakom detta. Det finns en bred majoritet för det. Samtidigt säger vi alla ja till både vindkraft, vattenkraft och sol. Det finns alltså en majoritet. Men vi får säkert anledning att komma tillbaka till det.

På något sätt känns det, herr talman, som att Mikael Damberg gärna vill prata om andra saker än just detta. Det här är en fråga som vi har pratat om ganska mycket. Verkligheten kanske är lite för besvärande och ibland också Mikael Dambergs värsta fiende.

Vi har alltså en majoritet som är för kärnkraft. Det är bra för svenska företag. Socialdemokraterna får gärna ansluta.

Men det är också så, herr talman, att jag den här dagen uppfattar en viss gnällighet från Mikael Damberg. Jag tänker att det för Sveriges bästa är bra det vi nu gör för företag, för hushåll och för att stärka svensk ekonomi. Jag vet inte om Mikael Damberg inte vill prata om det i det här replikskiftet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Adam Reuterskiöld (båda M).

Herr talman! Jag förstår att Mikael Damberg tycker att det är jobbigt att sitta på läktaren och inte vara med i matchen. Jag förstår det, och jag tänker att även svenska hushåll behöver få lite klarhet.

Vad jag vet har Socialdemokraterna och Mikael Damberg aldrig någonsin sett till att svenska hushåll och barnfamiljer på bara ett år får 1 800 kronor mer i månaden. Vad jag vet har Mikael Damberg aldrig sänkt drivmedelskostnaden med 500 kronor per tank – den har tvärtom höjts.

Vad jag vet, herr talman, var det också så att Mikael Damberg oftast röstar nej när vanliga människor, hårt arbetande löntagare, ska få sänkt skatt. Det är intressant, också med tanke på framtiden och på valet. Vad kan svenska hushåll vänta sig om, gud förbjude, vi skulle ha en annan regering med fyra partier som drar åt olika håll?

Herr talman! Vad jag vet var det faktiskt till och med så att Mikael Damberg, när han var finansminister, inte ens fick igenom en budget, och det ger inte speciellt stabila spelregler för svenska företag och hushåll.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Här är skillnaden väldigt tydligt i svensk politik. I den här budgeten sänker vi för tredje gången sjuksköterskornas skatt. De får behålla mer av sin lön. I den här budgeten lägger vi mer pengar på ätstörningsvård. Här i Stockholm, där Vänsterpartiet styr, höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte förstår att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.

Det är skillnaden, herr talman, i svensk ekonomisk politik. Det handlar om att alltid ropa efter höjda skatter och bidrag men inte förmå använda pengarna på det bästa sättet.

Herr talman! Vi har under de här åren – och det är jag stolt över – prioriterat regioner och kommuner, vården och skolan, speciellt när det var som allra tuffast med den höga inflationen. Det var rekordhöga nivåer och är det fortfarande. Det har aldrig någonsin varit högre statsbidrag än de som kommer regioner och kommuner till del nästa år.

(Applåder)

Herr talman! Okej, det finns en skillnad till i svensk politik. Man kan prioritera. Under de här åren, då vi lägger fram budgetar, omprioriterar vi 46 miljarder kronor. Det är i skattesänkning räknat 1 000 kronor varje månad för en sjuksköterska. Det går alltså att göra saker på ett annat sätt.

För mig och för oss är det viktigt att nu få ekonomin att växa. Vi är väldigt känsliga för det som har hänt i omvärlden. Tillväxtreformer kommer att få ekonomin att växa, och den injektion vi nu gör för svenska hushåll kommer också att ha stor effekt.

Herr talman! Jag tycker slutligen att det är bra att påminna om något. Ibland låter det som att kommuner och regioner får 1 eller 2 miljarder. Först och främst har man egen beskattningsrätt, men vi kommer alltid att behöva stötta. Det tycker jag är helt självklart, speciellt om vi lägger på olika lagar. Finansieringsprincipen gäller. Kom då ihåg att statsbidragen under pandemin var 258 miljarder! Nästa år är de 297 miljarder – från staten till kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en väldigt bra och viktig fråga!

I den lågkonjunktur som vi befinner oss i är arbetslösheten fortsatt hög. Martin Ådahl vet mycket väl att en del handlar om att den är konjunkturell. När efterfrågan minskar och företagen håller tillbaka ökar alltså arbetslösheten. Det är allvarligt. Det är därför vi behöver bryta lågkonjunkturen. Det viktigaste vi kan göra är just att få igång den inhemska efterfrågan så att konjunkturen vänder och man kan komma tillbaka till arbete. Det är A och O när det gäller den delen.

Den andra delen, herr talman, handlar om den strukturella arbetslösheten. Den är bland annat en effekt av en mycket hög invandring och en kravlös politik. Men det handlar också om en missmatchning och ett litet haveri ibland med Arbetsförmedlingen. Det ska jag inte just nu beskylla Martin Ådahl för, men jag kanske kommer tillbaka till det i replikskifte två. Skämt åsido: Där behövs det reformer på skattesidan, jobbpremie och tydliga krav vad gäller en bidragsreform, som jag hoppas att också Martin Ådahl och Centerpartiet ställer sig bakom.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en viktig fråga! Företagen är ju de som anställer, och Martin Ådahl tycker inte att jag nämnde dem nu. Nej, men jag handlar. I alla våra fyra budgeter har vi naturligtvis varit måna om att se till att skapa ett bra klimat för företag. Vi har i den här budgeten lagt fram ett bra förslag om 3:12-regler. Vi fortsätter, som jag sa, med linjen att öka efterfrågan. Vi har till exempel förenklat kvittokrånglet, något som jag vet att många är glada för att vi gör. Vi sänker arbetsgivaravgiften för unga. Vi har förändrat växa-stödet. Vi sänker drivmedelspriserna och mycket, mycket annat.

Jag förstår att många av de svenska företagen vill ha mer, och det kan jag lova att våra fyra partier tillsammans kan leverera. Jag är inte lika säker på att de fyra partierna på oppositionssidan kan göra det. Det krävs vilja och en riktning. Vi ska fortsätta på den inslagna vägen med att öka efterfrågan så att det finns mer pengar hos hushållen, men vi ska också fortsätta att underlätta för Sveriges företag genom att sänka kostnaderna och minska regelkrånglet.

(Applåder)

Herr talman! Det korta svaret är nej. Jag kan också lägga ut texten lite.

Jag tycker och menar att det är viktigt att säga som det är. Ja, utsläppen ökade. Varför det? Jo, för att vi förändrade reduktionsplikten. Varför gjorde vi det? Jo, därför att det var en helt ohållbar situation för hårt arbetande människor.

Med det sagt: Sverige är ett föregångsland. Under många år har svenska företag, svenska hushåll och svensk politik på båda sidor haft en väldigt ambitiös klimatpolitik för att minska utsläppen, och det fortsätter vi att ha. Det är ett faktum att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst utsläpp per capita. Det är ett faktum att vi kan säga att vi har nästan hela vår elproduktion fossilfri – 98 procent. Det är det inte många länder som kan.

Detta är att vara ett föregångsland. Är vi nöjda med detta och allmänt stolta? Nej, vi är realister. Vi vet att om vi ska få med oss människor och ha legitimitet för det vi gör måste vi också se hur det påverkar svenska hushåll. Hur kan vi både få ned utsläppen och se till att svenska folket är med på den resan?

(Applåder)

Herr talman! Jag står fast vid det. Självklart får vi jämföra oss med jämförbara länder. Så är det absolut, men vi är väldigt, väldigt framgångsrika.

Jag skulle vilja vända på frågan – det ska jag dock inte göra eftersom ledamoten inte kan svara. Men hur ska Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nå ESR-målen? Vad jag vet fattas ungefär 4 miljoner ton till 2030. Det är den lilla saken. När det gäller svenskt skogsbruk fattas det 70 miljoner ton. Hur ska man lösa detta?

Det finns två sätt. Det ena är att höja reduktionsplikten, men det räcker inte; vi får nog stänga av varenda bil i Sverige alternativt sluta bruka skogen under en ganska lång tid framöver. Det vore ett sätt att nå 70 miljoner. Hur tänker ni på den andra sidan annars nå dit?

Jag gillar att kalla en spade för en spade och säga som det är: Vi ska sänka utsläppen, men vi måste göra det på ett realistiskt sätt som är möjligt och där vi faktiskt har svenska folket med oss, för tro det eller ej: Vi och jag representerar svenska folket. De som har röstat på oss vill att vi för en bra politik både för klimatet och för deras ekonomi.

(Applåder)