Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 4 i betänkandet.

Jag hade tänkt säga några ord om Northvolts konkurs, om konsekvenserna för hela det svenska samhället av ett projekt som var dömt att misslyckas och om de 5,8 miljarder i pensionspengar i AP-fonderna som nu gått rätt ned i avgrunden. Men Oliver sa det som behövde sägas, så jag återgår till dagens debatt.

Fru talman! Sverige dras med hög arbetslöshet samtidigt som arbetsgivarna har svårt att hitta personal med rätt kvalifikationer som vill och kan ta ett arbete. Det är särskilt problematiskt med den ökande långtidsarbetslösheten. En stor andel av dem som är inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen saknar tyvärr grundläggande eller gymnasial utbildning, vilket i dag i det närmaste är ett krav för att få ett jobb på den svenska arbetsmarknaden. De brister även i övriga kompetenser och färdigheter som arbetsgivare efterfrågar. Arbetslösheten liksom risken för att drabbas av långa tider utan arbete är hög bland dem som saknar fullföljd gymnasieutbildning. Bristande kunskaper i svenska språket utgör också en stor risk för långvarig arbetslöshet. Dessa problem är inte nya.

Fru talman! Det finns inga genvägar in på svensk arbetsmarknad. De subventionerade anställningarna är ett tydligt exempel på det. I en majoritet av fallen avslutas anställningen så snart subventionen upphör. Endast ett fåtal får en reguljär anställning. Subventionerade anställningar har under decennier varit det instrument både höger- och vänsterregeringar har använt sig av, och tyvärr vill man gärna fortsätta med detta trots att det kostar svenska skattebetalare miljarder utan att ge något tydligt och bra resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Sverigedemokraterna menar att den enda vägen in på dagens arbetsmarknad är utbildning. Det gäller alla, utrikes födda såväl som inrikes födda. Alla måste ta de möjligheter som erbjuds för att göra sig anställbar. Det ska vara ett krav på individen. Vi ser därför positivt på att regeringen har utökat resurstilldelningen till olika utbildningsinsatser. Vi är även positiva till att kommuner och företag börjar inkluderas i arbetet. Det finns många fina exempel där kommuner tillsammans med företag har skapat egna utbildningar. Detta bör man titta bredare på. Jag brukar alltid ta upp Karlskrona kommun som ett exempel. Kommunen har ett gott samarbete med ett av de största företagen, och efter internutbildning är man garanterad jobb.

Fru talman! Skillnaden i arbetslöshet är stor mellan inrikes födda och utrikes födda, framför allt när det gäller långtidsarbetslöshet. Skillnaderna är inte unika för 2025, utan det har sett ut på liknande sätt under flera år. Detta utgör det absolut största problemet på svensk arbetsmarknad. Det är också hit en majoritet av resurserna på området riktas. Tyvärr har tidigare massinvandring av personer med lågt humankapital påverkat svenskt samhälle och svensk arbetsmarknad väldigt negativt. Det här kan vi inte blunda för, och detta misstag kommer vi att få leva länge med.

Det är i ljuset av den samlade samhällsproblematiken man måste ställa dagens kostsamma arbetsmarknadspolitik. Hur har det blivit så här?

Sverigedemokraterna vill se en ordning där det från början framgår att individen kan ta del av erbjudna åtgärder under en begränsad tid, och om individen inte lyckas göra sig anställbar på svensk arbetsmarknad under denna tid är nästa steg en uppmaning att återvända till hemlandet, alltså återvandra.

Det har raljerats ganska mycket över Sverigedemokraternas förslag, men nu kommer signaler från både Arbetsförmedlingen och privata aktörer att de har enorma problem med att ett stort antal människor inte kan matchas mot någonting. Det finns inget att göra åt dessa tiotusentals, kanske hundratusentals, personer. När generaldirektören för Arbetsförmedlingen besökte utskottet var hon tydlig med att man inte klarar av detta. Det är alltså ett stort problem, och då måste politiken börja titta på bredare lösningar.

Fru talman! Regeringen gick på Sverigedemokraternas linje och införde begreppet självförsörjning i statsbudgeten. Det är positivt eftersom det skapar en möjlighet att mäta hur många i Sverige som faktiskt är självförsörjande utan en subventionerad anställning. Tidigare användes främst begreppet sysselsatt för att man skulle få en uppfattning om individers förankring på arbetsmarknaden. Detta begrepp infördes efter att man misslyckats med att nå målet om Europas lägsta arbetslöshet. Man ville helt enkelt inte sätta fingret på var problemen fanns.

Tyvärr har regeringen valt att inte gå riktigt hela vägen utan har urvattnat begreppet självförsörjning genom att bland annat låta dem med olika subventionerade anställningar ingå i gruppen självförsörjande. Detta är Sverigedemokraterna kritiska mot, och därför yrkade jag bifall till reservation 4. Vi vill ändra definitionen i syfte att kunna mäta faktisk självförsörjning. Man måste dela upp det, kunna mäta olika saker och våga diskutera problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! I stället för subventionerade arbeten där individen får lämna arbetsplatsen samma dag som subventionen upphör vill vi se fler arbetsplatsnära utbildningsplatser som ger individen möjlighet att få användbar arbetslivserfarenhet i kombination med teoretiska studier. Vi vill skapa förutsättningar för att parterna ska kunna bygga ett svenskt lärlingssystem. Internationellt finns det flera framgångsrika varianter, till exempel i Tyskland.

En svensk modell för sådana anställningar behöver skapas utifrån de förutsättningar som finns på svensk arbetsmarknad. Givetvis ska parterna finnas med i allt från utformningen av lärlingsplatserna till urvalet av kandidater, alltså vilka som ska ha tillgång till platserna. En lärlingsanställning ska inte begränsas till någon specifik kategori av arbetssökande utan ska styras av de behov och möjligheter som finns att tillgodogöra sig utbildningen.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om en statlig avgiftsfri akassa som finansieras solidariskt via skatt. Vi är ganska ensamma om detta. Redan i dag finansieras akassan till allra största del av skattemedel, vilket innebär att alla som förvärvsarbetar bidrar till systemet.

Den nya akassan, som baseras på inkomster i stället för arbetad tid, är ett steg i rätt riktning då det minskar administrationen för den enskilde och garanterar mer korrekta utbetalningar. Risken för fusk minimeras kraftigt då inkomstuppgifterna hämtas från Skatteverket, vilket på sikt blir en stor vinst för samhället.

Fru talman! Överenskommelsen mellan regeringen och Sverigedemokraterna är ett stort steg i rätt riktning för en modern arbetslöshetsförsäkring anpassad till dagens arbetsmarknad eftersom taket för ersättning höjs samtidigt som lägstanivån höjs – något som inte har gjorts på många år.

Men i förslaget ställs även krav på försäkringstagaren att söka jobb kopplat till en snabbare nedtrappning som anpassats till hur det ser ut på dagens arbetsmarknad och den tid det tar för genomsnittet att få ett nytt jobb.

Vi kommer därmed bort från den tid då Socialdemokraterna såg akassan som en del av en bidragsreform – något som på sikt varit direkt skadligt för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Jag ska även säga några ord om Samhall och stödet till funktionshindrade. I vår kommittémotion 2386 finns en rad förslag som syftar till att skapa bättre förutsättningar för allas rätt till ett fungerande arbetsliv. Här framhålls betydelsen av att Arbetsförmedlingen har specialkompetens för att säkerställa stöd till arbetssökande med funktionsnedsättning. Vidare finns förslag om möjligheten att ge rehabiliterande insatser och hjälpmedel till en anställd som drabbas av en funktionsnedsättning. Här finns också förslag om att låta utreda kostnaderna för att koppla lönebidragstaket till det index som följer den allmänna löneutvecklingen – något Sverigedemokraterna tycker är ganska självklart.

Vi står naturligtvis bakom dessa förslag, men mot bakgrund av pågående arbete på området inom Tidösamarbetet och det uppdrag som Arbetsförmedlingen fick i sitt senaste regleringsbrev väljer vi att inte yrka bifall till vår motion. Vi följer i stället upp det med ett särskilt yttrande.

Vi ser positivt på regeringens översyn av Samhall. Vinstkravet lyftes inte upp initialt, men vi förväntar oss att det ses över under utredningens gång. Vi anser att regeringen bör säkerställa att vinstkravet faktiskt utreds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Riksrevisionen bedömde att man såväl i regeringens styrning som i Samhalls styrning och organisation i alltför hög grad har prioriterat affärsmässig utveckling framför utveckling av de anställdas arbetsförmåga, vilket vi anser är djupt problematiskt.

Riktningen för Samhall framåt bör vara att fokusera på kärnuppdraget, inte att – som i dag – vara ett komplement till raden av misslyckade integrationsprojekt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 10.

Vad händer med vårt land, fru talman? Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har arbetslösheten ökat med 70 000 personer. Det är en gammal siffra – arbetslösheten har ökat sedan den togs fram. Vi har över en halv miljon svenskar som är arbetslösa i dag, och nu är vi med och tävlar i toppen av EU-ligan när det gäller arbetslöshet. Se upp, Grekland! Vi är på väg att närma oss er i nivån på arbetslöshet.

När man såg siffrorna från januari tänkte man: Hur hamnade Sverige här? Och när man ser siffrorna i dag blir man återigen förundrad. Hur kan vi ha en regering som är nöjd med en utveckling där en halv miljon svenskar står utanför arbetsmarknaden, där ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet och där långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet?

Fru talman! Man skulle kunna säga att det är konjunkturen. Så här ser det ut i världen. Så här ser det ut i Europa. Men trenden är att Sverige sticker ut. Vi halkar efter. Och vi ser rapporter som visar att hade vi haft en aktiv arbetsmarknadspolitik och samma utveckling som resten av Europa, ja, då hade vi haft betydligt lägre arbetslöshet.

Fru talman! Samtidigt som över en halv miljon svenskar är arbetslösa med den här passivitetslinjen från Sverigedemokraterna och regeringen har vi rekordfå svenskar som är i arbetsmarknadsutbildningar. Hur går det ihop? Jag skulle vilja förstå detta. Jag skulle vilja förstå hur man som högerpolitiker kan gå till riksdagen på morgonen och inte skämmas över att vi har en halv miljon svenskar som är arbetslösa och bara 6 000 på årsbasis som är i arbetsmarknadsutbildningar – när vi vet att vi har ett näringsliv som är i behov av kompetent arbetskraft och som skulle växa och bidra till ökad tillväxt och produktivitet i vårt land om staten gjorde det staten behöver göra, nämligen investera i människor och ge dem rätt kompetens och utgå från det klassiska förhållningssättet i svensk aktiv arbetsmarknadspolitik: rimliga förväntningar på medborgarna och investeringar i utbildning som gör att vi kan ställa om och hålla nere arbetslösheten.

Hur kan högerpartierna tolerera att vi har en arbetsmarknadsminister, Mats Persson, som inte klarar av att leverera fler än 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar när en halv miljon människor är arbetslösa i vårt land?

Lägg undan höger och vänster! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan ideologiska skygglappar! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan snacket om att jag skulle vilja göra det här och det här och titta på verkligheten som den ser ut här och nu! Arbetslösheten växer och drabbar vårt land. Och arbetslösheten drabbar inte bara de arbetslösa, utan det som händer är att tillväxten och produktiviteten i vårt land sjunker. Det skadar vår ekonomi. Det skadar vår förmåga att investera i skola och sjukvård och i teknikutveckling som gör att Sverige kan ta nya kliv.

Det finns ett skäl till att Sverige fokuserade så mycket på den aktiva arbetsmarknadspolitiken under hela 1900-talet och till att Sverige återigen skulle behöva fokusera på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och utgå från rimliga krav på medborgarna men också investeringar i medborgarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Jag vet inte om jag ska gå in i diskussionen om Arbetsförmedlingen, för samtidigt som vi hör om en av de största konkurserna i Sveriges moderna historia och har läst om tusentals konkurser under de senaste månaderna och samtidigt som bransch efter bransch drabbas och fler och fler blir arbetslösa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna påbörjat nedmonteringen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att ytterligare försämra närvaron från Arbetsförmedlingens sida.

Jag tror att många som hör den här debatten tänker: Är det möjligt att försämra Arbetsförmedlingens närvaro? Ja, det är det. Vi kunde läsa i artiklar förra veckan att Arbetsförmedlingen nu berättar i sin rapportering till regeringen att om regeringens styrning av Arbetsförmedlingen fortsätter på det här sättet kommer tillgängligheten att försämras ytterligare.

Det räcker alltså inte att Arbetsförmedlingen har försvunnit från kommun efter kommun och att arbetsförmedlarna inte har de lokala förutsättningarna att jobba med näringslivet och de arbetslösa. Nu ska folk få vänta i telefonen ännu längre, och ännu fler ska bli bortkopplade när de ringer Arbetsförmedlingen och behöver stöd.

Få ihop det med Magnus Perssons snack om stöd till funktionshindrade! Få ihop det med de inlägg som vi hört om aktiva insatser och utbildningar! Vilken verklighet lever vi i? Ser vi det som händer med den aktiva arbetsmarknadspolitiken i dag?

Då tänker man: Okej, men regeringen kanske bara försummar den aktiva arbetsmarknadspolitiken, försummar aktivitet och investeringar i utbildning. Den står ändå upp för ekonomisk trygghet för människor. Det skulle ju vara kul om vi kunde stå här och säga att regeringen i alla fall inte kommer att försämra för de arbetslösa. Den gör ingenting för att de ska få jobb eller komma i utbildning som leder till jobb, men den värnar de arbetslösas ekonomiska trygghet. Men då måste jag tyvärr avslöja att Sverigedemokraterna och regeringen under det här året också sänker nivån i akassan redan efter den 100:e arbetslöshetsdagen. Det kommer min kollega att gå in på lite närmare.

Nej, fru talman, Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik igen som utgår från idén att alla som kan jobba också ska jobba. Då behöver Sverige gå tillbaka till en ordning där vi investerar i människor, i utbildning, och där vi värnar och främjar omställning i arbetslivet så att människor får förutsättningar att röra på sig på arbetsmarknaden. Då behövs det en stat som tar ansvar och inte attackerar de arbetslösa utan attackerar arbetslösheten.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ärade Magnus Persson, för frågan!

Det är jobbigt att ha bakgrund som arbetare men varje dag gå till riksdagen och rösta mot arbetares intressen. Jag förstår frustrationen som Magnus Persson bär på, för det är arbetare som den här regeringen och Sverigedemokraterna sviker när de tillåter att arbetslösheten ökar till den nivå som vi har i dag.

Jag är väldigt stolt, fru talman, över att vi gått fram med förslaget om att erbjuda unga arbetslösa en bättre chans till jobb genom att finansiera körkortsutbildning.

Det handlar om 60 000 unga som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Av dem saknar 63 procent B-körkort. Svenskt Näringsliv gjorde en undersökning som kom fram till att sex av tio arbetsgivare ställer krav på körkort. Det vet Magnus Persson. Avsaknad av körkort leder till att folk inte kommer närmare jobb. Ska vi då passivt titta på, eller ska vi investera i Sveriges ungdomar och göra det vi kan för att våra unga inte ska inleda yrkeslivet med långtidsarbetslöshet?

Socialdemokraterna har en stolt tradition. Rätten till arbete, och människors plikt att agera för att komma närmare arbete, är helt central för vår syn på samhället och för vår människosyn. Magnus Persson borde ställa sig frågan varför Sverigedemokraterna och regeringen inte gör någonting åt det faktum att 60 000 unga är inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetslösa. Om nu 63 procent av de unga saknar körkort och vi vet att arbetsgivare kräver körkort för att anställa folk – varför agerar ni inte? Varför detta ständiga svek mot arbetare och arbetslösa från denna regering och Sverigedemokraterna?

Fru talman! Jag har ett väldigt tydligt besked till kommunalråden runt om i landet som känner regeringens svek, som sett Arbetsförmedlingen försvinna, som sett den statliga aktiva arbetsmarknadspolitiken monteras ned under den här regeringen och som nu går in och frivilligt erbjuder arbetslösa utbildningar och insatser, trots att det är ett statligt åtagande. De kompenserar för regeringens passivitet. Det är ett faktum att Magnus Persson har gett den mest passiva regeringen i Sveriges historia när det gäller arbetsmarknadspolitik fri lejd att montera ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Mitt svar till kommunpolitikerna är att vi ska göra vad vi kan för att sätta press på regeringen. Vi kan åtminstone fördubbla antalet personer i arbetsmarknadsutbildningar från 6 000 till 12 000. Vi kanske kan få arbetsmarknadsministern att jobba lite hårdare och kanske vakna? Sedan hoppas vi självklart på ett maktskifte för att få en aktiv arbetsmarknadspolitik som fokuserar på arbetsmarknadens och näringslivets behov och som på riktigt tror på tillväxt. Det är en politik som har ökad produktivitet och tillväxt som målsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Man kan säga väldigt mycket om Tidöavtalet. Det finns massor med åsikter om olika delar av avtalet. Men några saker är de flesta eniga om; det finns ingenting i det avtalet som handlar om hur Sveriges ekonomi ska växa, hur fler jobb ska skapas i Sverige, hur näringslivet ska öka produktiviteten, hur vi ska öka välståndet eller hur vi ska bekämpa arbetslösheten i vårt land. Det är blinda fläckar, fru talman, för den här regeringen, och det är blinda fläckar för Sverigedemokraterna. Priset betalar i slutändan våra medborgare om man accepterar 9 procents arbetslöshet och om man accepterar att tillväxten sjunker i vårt land. Det är dags att gå tillbaka till det som har gjort Sverige starkt och återigen kan bygga landet starkt.

(Applåder)

Fru talman! Oliver Rosengren är en person med bakgrund i det kommunala Sverige. Han är en duktig kommunpolitiker och har bra koll på verkligheten. Verkligheten är sådan att kommuner inte kan anvisa arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar. Det kan inte heller de privata företag som nu ska matcha och rusta. De får faktiskt inte ersättning för att anvisa folk arbetsmarknadsutbildningar. Då återstår att Arbetsförmedlingen ska anvisa de arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar och ge dem rätt förutsättningar. Men var är arbetsförmedlarna som ska ha de kunskaperna? Vad händer just nu? Jag frågar inte vad som hände för fem år sedan. Vad händer just nu med Arbetsförmedlingens närvaro i den verklighet som Oliver Rosengren och hans parti ansvarar för?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är katastrof, det som händer i dag. Arbetsförmedlingen klarar inte av att anvisa människor arbetsmarknadsutbildningar. De skickar årligen tillbaka pengar till regeringen samtidigt som vi har en halv miljon arbetslösa i vårt land, varav många skulle kunna få jobb i näringslivet. Näringslivet skriker efter arbetskraft. De arbetslösa hade kunnat få rätt kompetens och utbildningar som gör att de kan ta jobb. Men tron i den här regeringen är att om man sänker akassan och gör livet lite svårare för arbetslösa, då kommer de att få jobb.

Fru talman! Jag har lagt mycket tid på att träffa byggnadsarbetare som har blivit arbetslösa på sistone. Men jag har fortfarande inte förstått på vilket sätt de som precis förlorat arbetet kommer närmare jobb om akassan sänks. Det är även ett faktum att de betalar högre skatt nu när de är arbetslösa. På vilket sätt gör det dem mer anställbara?

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren!

Det är inte kraven som vi är oeniga om. Det är bra att samhället ställer krav. Hela den svenska modellen har byggt på rätt och plikt, investeringar i människor och rimliga förväntningar på människor. Där är vi inte oense. Det är bra att man har krav på aktivitet och att människor ska anstränga sig utifrån den förmåga de har. Det var faktiskt den förra regeringen som påbörjade arbetet med aktivitetskrav för försörjningsstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det vi inte är överens om är om det är rimligt att inte investera i utbildningar som leder till jobb. Det är vi inte överens om. Jag kan inte vara nöjd med att vi har en halv miljon arbetslösa och 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar. Det borde inte Oliver Rosengren heller vara. Oliver Rosengren borde i stället kalla arbetsmarknadsminister Mats Persson till den här kammaren och fråga honom vad han håller på med. Hur kan han vara nöjd med 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar i det här läget?

Hur ska en arbetsförmedling som ständigt får försämrade förutsättningar, som ständigt har sämre lokal och regional närvaro och som ständigt måste brottas med nya styrsignaler från höger och vänster ha de kunskaper som krävs – individuellt, lokalt och regionalt – för att människor ska kunna göra den här resan och ta sig till en utbildning som leder till jobb?

Här behöver vi tänka om. Jag tror att svensk höger och svensk vänster skulle behöva ta bort skygglapparna och kanske försöka enas om vilka förutsättningar Arbetsförmedlingen behöver ha för att långsiktigt kunna göra ett jobb som leder till att människor kommer i arbete i större utsträckning än vad de gör i dag.

Vi har möjlighet till att ha en betydligt lägre arbetslöshet än vad vi har. Men utvecklingen just nu går åt fel håll. Det krävs nu modiga politiker också på den högra sidan som säger ifrån och ställer krav på sin regering, och det hoppas jag kunna få se i den här kammaren.

Fru talman! Jag uppfattade tyvärr inte någon fråga från Magnus Jacobsson, men jag kan passa på att framföra ett stort tack för bibelreferenserna i olika inlägg här i kammaren. Det höjer allmänbildningen här; det är jag väldigt tacksam för.

Jag tror inte att människor i grund och botten vill gå runt och vara arbetslösa. Det är väl där vi skiljer oss åt. Jag tror att vi alla skulle behöva lägga mycket tid på att träffa folk som är arbetslösa och prata med dem. De flesta drömmer om ett jobb, en egen försörjning och den frihet som det innebär, och de flesta gör vad de kan med de förutsättningar de har.

Problemet är att vi inte i den utsträckning vi borde och i den utsträckning som vi traditionellt har gjort rustar dem med de kompetenser som krävs för att de ska kunna ta jobben. Om man ställer sig på Drottninggatan och intervjuar äldre som är på besök i Stockholm är det inte svårt att hitta några som gick AMU-utbildningar på 80- och 90-talet när de var arbetslösa. Det var faktiskt ett sätt att befria människor från de hinder som ekonomisk utsatthet och arbetslöshet innebär och rusta dem så att de kunde ta de jobb som växte fram.

Det gör vi inte i samma utsträckning i Sverige i dag, och det är det jag menar med att höger och vänster borde enas om att det nog är klokt att investera i människor. Det är klokt att se till att fler kommer i arbetsmarknadsutbildningar.

Jag tycker inte att det vore tillräckligt bra om 12 000 personer gick arbetsmarknadsutbildningar på årlig basis. Men det skulle i alla fall vara en fördubbling jämfört med dagens siffror. Då skulle Mats Persson i alla fall kunna säga att ni har fördubblat antalet. Men vi är tyvärr inte på väg dit, Magnus Jacobsson.

Vi borde hjälpas åt att sätta press på Mats Persson så att det sker lite förändringar och kommer lite fler initiativ från regeringens sida.

(Applåder)

Fru talman! Jag undrar om den ärade ledamotens valkrets ligger så nära Norge att ledamoten följer den norska statsbudgeten och inte den svenska. Det blev ju inga stora satsningar på kommuner och regioner i den senaste budgeten. Detta var ju en del av kritiken mot budgeten – trots att den var rekordstor blev det inte mer pengar till välfärden, vilket innebär att många regioner och kommuner brottas med enorma svårigheter.

Magnus Jacobsson får gärna diskutera detta med några som är närvarande i den här kammaren. Den ärade kollegan från Jämtland kan nog vittna om hur det står till i Region Jämtland. Jag kan nog berätta om vad våra vänner i Region Uppsala brottas med just nu, hur det drabbar sjukvården och vilka konsekvenser detta i slutändan får för sysselsättningen och jobben i vårt land.

Jag tror att regeringen begick ett jättemisstag när man valde skattesänkningar för de rikaste i stället för investeringar i välfärden och jobben. Det var nog dumt, men ideologin styr politiken – så är det ju. Högerns ideologi handlar ju om att begränsa det offentliga åtagandet och sänka skatterna för dem som har högst inkomster. Detta leder till att man inte prioriterar välfärden. Därför har vi den kris vi har i svensk sjukvård och välfärd, och den får också konsekvenser för jobben.

Jag tror, utifrån min ideologiska hemvist, att detta är fel politik. Jag tror att det hade varit bättre att ta dessa pengar och investera dem i jobb, välfärd och sjukvård. Jag tror att Sverige hade mått bättre som land då, men det är ju i slutändan ideologin som avgör vad som prioriteras.

Fru talman! Vi borde i alla fall vara överens om att vi borde investera i människor. Då borde fler få möjlighet att utbilda sig till de jobb som näringslivet behöver tillsätta.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med några reflektioner över den debatt som vi har här i dag. Att lyssna på regeringspartierna är lite grann som att höra en popcornmaskin poppa. Det är olika käcka idéer som kommer upp. Man har olika önskningar och tankar om vad som skulle vara bra för Sverige och motverka arbetslösheten.

Det som jag anser att regeringspartierna missar är att det faktiskt är de som styr landet och har ansvar för att genomföra de här olika käcka och bra idéerna. Till exempel säger man att det är bra om människor har utbildning. Vi är helt överens om det. Det vore superbra om regeringen då också kunde se till att människor kan utbilda sig och få arbete. Man pratar om att det är bra om konjunkturen vänder och Sverige blir ljust igen. Även det är vi helt eniga om. Men vad gör regeringen för att vända konjunkturen och få igång hjulen på landet? Ingenting, vad jag kan se.

Oliver Rosengren talade om att sänkta skatter ger incitament till arbete för människor. Faktum är att regeringen har sänkt skatterna. Han talar om att all forskning tyder på att det minskar arbetslösheten. Men verkligheten är ju att vi nu ser hur arbetslösheten ökar. För mig blir detta en väldigt obegriplig ekvation. Regeringen genomför den här politiken och får svart på vitt att den faktiskt inte fungerar som arbetsmarknadsåtgärd. Det är inte de med de högsta lönerna som kommer att konsumera mer och få hjulen på det här landet att snurra. Tvärtom kommer de att lägga sina pengar på något ISK-konto som de också har skatteavdrag på. Vi fortsätter att se samma låga utvecklingstakt i det här landet.

Även Socialdemokraterna var inne på att arbetslösheten nu är rekordhög vid drygt halvtid för den här regeringen. Det är 10 procents arbetslöshet, men regeringen sitter på händerna. De som har fått förtroendet att styra över landet säger saker som att det ljusnar för ekonomin men tittar passivt på när det inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag tror att många människor där ute känner att det definitivt inte ljusnar. Den som har blivit eller kommer att bli varslad får se en akassa som den här regeringen aktivt har sänkt. Man möter en arbetsförmedling som är sönderprivatiserad på en massa olika aktörer, som kanske inte ens finns på den ort där man bor och som den här regeringen har gett för lite resurser för att den skulle klara av att matcha folk med de arbeten som finns. Man möter en vuxenutbildning som regeringen skurit ned på.

I dag kom ett dystert besked: Northvolt går i konkurs. Man kan då bara hoppas att Arbetsförmedlingen har väldigt många handläggare i Skellefteå. Det tror jag kanske inte är fallet, men det är väl någonting jag får skicka med regeringen.

Vi har stora investeringsbehov i vårt land. Vi har till exempel vatten- och avloppsrör i akut behov av upprustning, bostadsbrist och behov av järnvägsunderhåll som borde ha utförts för decennier sedan. Om vi investerade i de här sakerna i stället för att exempelvis sänka skatten för dem med allra högst löner skulle fler kunna få arbete. Satsningarna behöver såklart kombineras med utbildning som behövs för arbete i de branschernas yrken.

Trots att förskolor går på knäna, undersköterskor sliter ut sig på äldreboendena och personal i vården får fortsätta springa mellan patienterna varslas personal just nu i välfärden – allt för att ha råd med skattesänkningar för de mest välbetalda.

Man kan förstå att regeringsföreträdarna inte är så oroliga för långtidsarbetslöshet och aldrig har behövt fundera på hur det skulle vara att leva på en akassa som sänks efter 100 dagar. Vi har ju sett hur det är när man tillhör något av regeringspartierna. Blir man av med sitt jobb för att man har misskött sig får man en tjänstebil innan kontraktet ens är påskrivet, och sedan har man ett annat jobb någonstans. Man missköter sig och glömmer några papper någonstans, och helt plötsligt har man ett annat arbete i något kansli. Så kan det gå om man tillhör den här regeringen. Jag förstår alltså att man inte är särskilt upprörd över hur det kan vara. Man känner helt enkelt inte så starkt hur det skulle kunna vara att vara arbetslös i det här landet.

Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Den omfattande privatiseringen och nedmonteringen av myndigheten är och har varit förödande. Människor behöver kunna få stöd för att komma tillbaka i arbete. Det behövs en tonvikt på god matchning, så att man kan hjälpa människor till utbildning och arbete.

I ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten ökar är behoven stora av en aktiv arbetsmarknadspolitik inriktad på att rusta arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram. Vänsterpartiet anser därför att fler arbetslösa behöver få möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. Vi i Vänsterpartiet har också föreslagit en satsning som vi kallar Sverigejobb, en ny arbetsmarknadspolitisk insats riktad till arbetslösa med kompetens inom bygg och anläggning. Modellen innebär en form av anställningsstöd där staten tar 80 procent av kostnaden för anställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

För att skapa starka och trygga löntagare är det avgörande med en arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Jag kan bara beklaga de kraftiga nedskärningar som den här regeringen och Sverigedemokraterna genomför och som träder i kraft i år. Det kommer att bli ett enormt hårt slag mot de hundratusentals arbetslösa som får se sin akassa försämras. Samtidigt har vi just nu en enorm kostnadschock för svenska hushåll, med matpriser som rusar. Detta gör regeringen inte heller någonting åt.

Enligt Vänsterpartiet bör akassan ha som mål att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin lön. För 2025 föreslog Vänsterpartiet en kraftig förstärkning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen för att kunna uppnå detta.

När det gäller arbetslivspolitiken vill jag understryka den centrala betydelse som Arbetsmiljöverket har. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs fler inspektörer och en kraftig utökning av myndighetens anslag. Jag beklagar att regeringen inte ser behovet av detta.

Många människor hamnar i dag i limbo mellan sjukförsäkringen och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan bedömer vissa människor som för friska medan Arbetsförmedlingen bedömer samma människor som för sjuka för arbete. Ett betydande antal av de människor som har utförsäkrats från sjukförsäkringen hamnar i dag i limbo. De uppbär många gånger försörjningsstöd. Skälet till detta är att Arbetsförmedlingen bedömer dem som för sjuka för arbete. Dessa individer löper stor risk att inte få det stöd som de behöver för att kunna återgå till arbete, eftersom ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och Försäkringskassan riskerar att leda till att deras behov inte identifieras.

Det är bra att Arbetsförmedlingen nu har fått tydliga uppdrag inriktade på att ta till vara sjukskrivnas arbetsförmåga, men till skillnad från utskottet menar jag att betydligt mer behöver göras för de individer som har utförsäkrats. Jag anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd för att återgå till eller få arbete.

Avslutningsvis vill jag säga att regeringen behöver ta ansvar nu. Att vi har 10 procents arbetslöshet är en kris. Det går inte längre att använda ideologiska skygglappar och hävda att arbetslösheten skulle bero på utrikes födda eller på att människor är lata – eller vilka argument det nu må vara som högern tycker om att använda. Det är dags att ta ansvar. Det är ingen korvkiosk ni driver. Det är ett land ni har ansvar för.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.

Fru talman! Tack så mycket, Oliver Rosengren, för vad du anser är ett förtydligande om vad sänkta skatter leder till i form av ökat incitament för arbete.

Jag blir ändå lite nyfiken på hur ledamoten ser på att en kraftigt sänkt skatt för till exempel Ulf Kristersson eller någon annan höginkomsttagare skulle leda till fler arbeten. Det har jag väldigt svårt att förstå.

Den stora delen av de pengar som regeringen nu har lagt på skattesänkningar under innevarande år riktar sig till dem som har väldigt höga inkomster. Jag har väldigt svårt att förstå hur det leder till fler arbetstillfällen.

Faktum är att det är ni som styr det här landet. Ledamotens regering har aktivt valt att sänka skatterna. Samtidigt ser vi nu hur enormt många människor blir av med sina arbeten. De fastnar i långtidsarbetslöshet.

Regeringen avstår från att göra de saker som har evidens för att få människor tillbaka till arbete. Det är till exempel att utöka antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar och att se till att man investerar i branscher som nu har det väldigt tufft, exempelvis bygg- och anläggningsbranschen.

Samtidigt som byggbranschen varslar en massa människor ser vi hur vi har enorma behov i det här landet. Vi ser hur bostadsbristen är akut. Vi ser hur tågen inte går. Vi ser en massa saker som vi i det här landet skulle behöva investera i.

Regeringen väljer att lägga merparten av sina pengar i budgeten på skattesänkningar. Vi ser samtidigt hur arbetslösheten ökar.

Fru talman! Jag kan till vissa delar hålla med om att låga ersättningar skapar incitament för arbete. I den verklighet som jag lever i ser jag nu väldigt många människor som beskriver sin verklighet som att de behöver ta extrapass för att kunna sätta mat på bordet till sina barn.

De jobbar heltid som undersköterskor. Det är ensamstående mammor som nu säger: Jag tar alla extrapass jag kan få. Jag tar allt jag kan få, för annars har jag inte råd att sätta mat på bordet till mig och mina barn. Det är det Sverige som regeringen har skapat, fru talman.

Jag har väldigt svårt att förstå hur man menar att de skattesänkningar som regeringen har genomfört nu leder till att människor får det bättre. Det är en verklighet som väldigt många människor inte delar.

Faktum är att skattesänkningen för vanligt folk kanske uppgår till en hundralapp eller 200 kronor. Samtidigt ser man hur matpriserna rusar upp i taket. Att köpa ett paket kaffe och en juice gör redan där att man ser 200 kronor försvinna. Jag tror att ledamoten inte riktigt förstår hur det är att vara vanlig svensk i Sverige numera.

Man talar om att lägre ersättningar skulle ge incitament till arbete. Det kanske är en nationalekonomisk dogm. Jag tror att de allra flesta människor är extremt angelägna om att arbeta och kunna sätta mat på bordet till sig själva och sina barn.

Det visar också all statistik. Människor vill arbeta. Regeringen har ansvar för att se till att människor också får förutsättningar att kunna göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt att vi i debatten håller oss till hur saker är. I Jonny Catos inlägg, fru talman, sa han att var tionde svensk är arbetslös. Det är väldigt allvarligt med den höga arbetslösheten i Sverige. Det är ett samhällsproblem som drabbar många människor, som drabbar ekonomin och som försvagar Sverige som land och vår sammanhållning.

Men var tionde svensk är inte arbetslös. Jag tror att det är viktigt att vi inte bidrar till en större alarmism än den redan mycket allvarliga situation som vi har renderar. Det är 480 000, alltså ungefär 500 000, som är arbetslösa i Sverige. 500 000 gånger 10 blir ungefär 5 miljoner, och vi är fler än 5 miljoner människor i Sverige. Arbetslösheten mäts inte på befolkningen utan på arbetskraften, och arbetskraften är de som deltar på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

En mycket viktig del av att stärka arbetsmarknadspolitiken i Sverige är just att få många att delta i arbetskraften och att sedan se till att arbetslösheten är så låg som möjligt.

När Centerpartiet var med och styrde Sverige genomfördes en reformering av Arbetsförmedlingen. Min fråga till Jonny Cato är: Hur nöjd är han med den reformering av Arbetsförmedlingen som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Centerpartiet? Och vilka konsekvenser bedömer Jonny Cato att den får i dagens läge på arbetsmarknaden?

Fru talman! Arbetsförmedlingen har fått en helt ny styrelse för att vända utvecklingen för myndigheten.

Arbetsförmedlingen har fått en ny generaldirektör med ett tydliggjort uppdrag om styrningen av Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen har i sitt regleringsbrev fått en skärpt uppgift med ett tydligare fokus på vad de ska göra, bland annat att skifta från sin djupt ingrodda daltandekultur till mer av krav och kontroll. De ska exempelvis se till att de fyller platserna inom arbetsmarknadsutbildningen, rikta insatser mot dem som är långtidsarbetslösa och lämna det kundperspektiv som lyckades etablera sig på myndigheten när Centerpartiet var regeringsunderlag till Socialdemokraterna och som gjorde att man i stället fokuserade på att stötta personer med relativt goda chanser att få ett arbete till ett arbete och lade mycket resurser på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Arbetsförmedlingen har fått ökade resurser för krav- och kontrolluppdraget.

Tillsynsmyndigheten, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, har fått utökade befogenheter och ett tydliggjort uppdrag.

På det hela taget kan man säga att med alla de verktyg regeringen kan använda för att tydliggöra inriktningen för Arbetsförmedlingen har detta gjorts.

Trots det, fru talman, tror Jonny Cato att det är den reformering av Arbetsförmedlingen som får regalskeppet Vasas jungfruresa att framstå som en triumffärd vi har att tacka för att det finns saker som går bra och att om denna bara hade tagits i hamn hade det varit toppen. Då skulle jag vilja rekommendera den utvärdering av de delar där reformen fick fullt genomslag som har gjorts av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering: mycket dyrare och ingen effekt. Det brukar sällan vara ett bra betyg.

Fru talman! Så är det. Men det finns en liten skillnad, och den avser arbetsmarknad, arbetslinjen och att genomföra en politik som bygger på att man jobbar och gör rätt för sig och därmed också skapar möjlighet till ett trygghetssystem. Där är vi överens inom Tidösamarbetet.

Det är helt korrekt att jag har pekat på ett alternativ och ett annat sätt att tänka. Vi är nämligen också kristdemokrater. Vi tar oss friheten att faktiskt diskutera och tänka i kammaren, vilket gör att medborgarna har en möjlighet att fundera över olika partier.

Men när vi sedan landar in har jag yrkat bifall till utskottets förslag i dagens betänkande. Jag har tre andra parter som har en hyfsat likadan verklighetsuppfattning. Jag tyckte att de tidigare anförandena här var lysande. De beskrev väldigt väl vad regeringen redan gör.

Då återkommer jag till frågan: Om man är den helt främmande fågeln i en annan eventuell regeringskonstellation, vem ska man genomföra sin politik tillsammans med?

Fru talman! Trots att den här debatten spänner över många ämnen väljer jag att tala om Arbetsförmedlingen och kompetensförsörjningen, två avgörande frågor för en fungerande arbetsmarknad. Det är här grunden läggs för att människor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden, för att företag och välfärd ska hitta rätt kompetens och för att Sverige ska ha en arbetsmarknad som klarar både dagens och framtidens utmaningar.

Fru talman! Arbetsförmedlingen har en central roll i att hjälpa människor ut i arbete. Men i dag brister myndighetens närvaro i många delar av landet. Vi ser hur kontor har lagts ned, hur digitaliseringen inte har kunnat ersätta det personliga mötet och hur vissa grupper har svårare än andra att få rätt stöd. Särskilt personer med funktionsnedsättning, äldre eller de som av andra skäl har svårt att ta till sig digitala system behöver ett mer personligt stöd.

Arbetsförmedlingen måste vara en myndighet som kan möta alla som vill arbeta oavsett deras individuella behov. Arbetsförmedlingens bristande närvaro är särskilt problematisk i områden med socioekonomiska utmaningar, där behovet av stöd och vägledning är som störst och är avgörande för att integrationen ska lyckas. Därför anser vi att Arbetsförmedlingen måste stärka sin fysiska närvaro över hela landet med särskilt fokus på de socioekonomiskt utsatta områdena.

Samtidigt har privata aktörer fått en större roll i arbetsmarknadspolitiken. Men utvärderingar visar att de inte har levererat förväntade resultat – trots att deras verksamhet kostar betydligt mer än Arbetsförmedlingens egna insatser. Vi måste därför ifrågasätta en arbetsmarknadspolitik där vi lägger mer pengar på ineffektiva privata lösningar än på att rusta upp den myndighet som faktiskt har erfarenhet och kompetens att hjälpa människor till arbete. Vi har reducerat Arbetsförmedlingen till en tillsynsmyndighet, men dess kärnuppdrag måste återigen vara att rusta människor för arbetsmarknaden och aktivt förmedla jobb.

Utan en fungerande arbetsförmedling och en politik som säkerställer att rätt kompetens finns på rätt plats kommer vi att fortsätta se företag lida av kompetensbrist, välfärden dräneras på personal och människor fastna i arbetslöshet – trots att det finns jobb att få.

Fru talman! Samtidigt har vi en annan stor utmaning, nämligen kompetensbristen. I både privat och offentlig sektor ser vi hur demografiska förändringar och en åldrande befolkning skapar stora rekryteringsproblem. Det gäller alltifrån industrin och den gröna omställningen till vården och skolan.

Miljöpartiet vill se ett tydligare ansvar för kompetensförsörjningen. I dag delar Myndigheten för yrkeshögskolan och Arbetsförmedlingen på ansvaret för kompetensförsörjningen, men i praktiken saknas tydlighet. Vem tar helhetsansvaret? Vem ser till att företagens behov matchas med utbildningssystemets utbud? I dagsläget sker det för lite långsiktig planering och samordning, vilket leder till ineffektiv resursanvändning och brist på riktade insatser. Därför vill Miljöpartiet att regeringen inrättar en nationell samordnare för kompetensförsörjning. En sådan funktion skulle ha i uppdrag att samla och analysera arbetsmarknadsdata från olika aktörer för att säkerställa att utbildningen matchar efterfrågan. Vidare skulle funktionen samordna statliga, regionala och lokala insatser för att effektivisera kompetensutvecklingen och se till att resurser för kompetensomställningen fördelas dit där de behövs mest, särskilt i bristyrken och i de regioner där behoven är störst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Omställningsstödet måste breddas och stärkas. I dag fokuserar det främst på rådgivning. Men vad hjälper det en undersköterska som vill bli elmontör om utbildningsmöjligheterna är begränsade eller om hon inte har råd att studera? För att vi ska kunna möta arbetsmarknadens behov måste omställningsstödet ge människor de faktiska möjligheterna att vidareutbilda sig till de yrken där arbetskraften behövs. Därför vill vi att omställningsstödet breddas och förstärks med målet att fler ska få möjlighet att utbilda sig till bristyrken. Det kan innebära ekonomiskt stöd för utbildning i yrken där det råder arbetskraftsbrist.

Fru talman! Det handlar inte bara om utbildningsplatser. Arbetsmiljön och de dåliga arbetsvillkoren i välfärden är i dag ett av de största hindren för kompetensförsörjningen. Det spelar ingen roll hur många undersköterskor vi utbildar om de sedan lämnar yrket på grund av stress, låga löner och ohållbara arbetsförhållanden. Vi behöver se över arbetsvillkoren och arbetsmiljön för dem som arbetar inom välfärden om vi ska kunna möta framtidens behov.

Fru talman! Vi står inför stora utmaningar när det gäller att skapa en arbetsmarknad som fungerar för alla. För att lyckas med det måste vi säkerställa att Arbetsförmedlingen får de resurser och förutsättningar som krävs för att verkligen kunna stödja alla som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Det är också hög tid att ta politiskt ansvar för att förbättra arbetsvillkoren inom välfärdsyrkena. Utan förbättrade villkor kommer vi inte att kunna behålla eller rekrytera den kompetens som är avgörande för att upprätthålla och utveckla vår välfärd. Kompetensförsörjningen måste samordnas bättre på både kort och lång sikt för att möta de växande behoven i samhället. Det handlar inte bara om att utbilda människor för de jobb som finns i dag utan också om att förbereda dem för de yrken som kommer att vara avgörande i framtiden.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 3 och 7.

Fru talman! En av alla olika saker som vår regering fick ärva och sedan styra upp efter den socialdemokratiska regeringens åtta år var hur vi ställer krav på arbetslösa att göra sig anställbara, som ledamoten uttryckte var ett konstigt ord.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens granskningar visar exempelvis att var femte arbetsförmedlare godkänner jobbansökningar till jobb där det finns krav på körkort fast den som söker jobbet inte har något körkort. En annan granskning visar att Arbetsförmedlingen har struntat helt i att ställa krav på att man ska flytta till lediga jobb eller vara beredd att byta bransch om det finns lediga jobb i andra branscher.

Arbetsmarknadens funktionssätt försämras när man inte får tillräckligt mycket rörlighet eller har tillräckligt höga förväntningar på att alla faktiskt kan vara med och bidra i ekonomin och få en ny egen inkomst.

Fru talman! Jag vill fråga kollegan från Socialdemokraterna vad Socialdemokraterna tycker om problemen med Arbetsförmedlingens daltande kultur, som fanns under deras regeringstid och som vi nu försöker åtgärda. Och vad tycker Socialdemokraterna om att vi nu skärper kraven, exempelvis att vi har tydliggjort att kraven på att flytta till jobb och att byta bransch givetvis gäller även personer som är föräldrar?

Fru talman! Körkort har varit en avgörande faktor på arbetsmarknaden under mycket lång tid. Det är inte ett nytt fenomen på något sätt. Unga människor har sommarjobbat från ganska ung ålder och lagt undan några kronor. Föräldrar har kanske, i de fall det har varit möjligt, stoppat undan några kronor i månaden under hela uppväxten. En och annan känner kanske igen sig i att man gjorde en deal om godisförbud och fick sätta av lite pengar till det framtida körkortet. Människor ser genom slit och flit till att rusta sig för att vara redo för jobb och för arbetsmarknaden.

För Socialdemokraterna finns givetvis inga sådana begränsningar. De ska i stället beskatta en ensamstående undersköterska ännu hårdare, för att de som inte har satt undan de där kronorna genom slit och flit månad ut och månad in för att barnen eller de själva ska kunna ta körkort bara ska få ett körkort av det gemensamma. Det är lätt när dragningsrätten till andras plånböcker är helt fri.

Fru talman! Så ser inte vi på saken. Vi menar i stället att det i första hand är ett eget ansvar att skaffa sig ett arbete och se till att man har de förmågor och det körkort som behövs.

Jag vill återkomma till mina frågor. Vad tycker Socialdemokraterna om kraven på att den som är arbetslös inte bara ska söka ett visst antal jobb utan också ska vara beredd att flytta till jobb och byta bransch för att få ett ledigt jobb och att det kravet även gäller föräldrar till barn? Det skulle vara ett bra besked att få.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Jag håller med Patrik Lundqvist. I den bästa av världar skulle alla svenska löntagare få vara delaktiga och aktiva i fackföreningarna. Men så ser det inte ut i dag, tyvärr. Det är många som nekas uppdrag. Men det är en annan fråga.

Det är glädjande att höra att Patrik Lundqvist inte låser fast sig vid fackföreningarnas makt över a-kassorna. Det har ofta tidigare i denna diskussion sagts att detta är något som staten ska hålla sig borta från och som fackförbunden ska sköta, för det är en del av deras arbete. När organisationsgraden nu minskar ganska ordentligt, framför allt inom LO-facken, bör man kanske, enligt mitt sätt att resonera, hitta andra sätt att sälja in medlemskap i fackförbundet och i ett LO-förbund. Den svenska modellen bygger ju, som Patrik Lundqvist sa tidigare, på jämbördiga parter. Försvagas den ena parten riskeras hela den svenska modellen. Nu ser vi tyvärr att den ena parten försvagas hela tiden i och med att organisationsgraden minskar. Men det är en annan fråga.

En annan fråga till Patrik Lundqvist gäller den stora överfinansieringen av a-kassan. Enligt TCO var den mellan 2007 och 2018 ungefär 166 miljarder – pengar som gick rakt in i statskassan i stället för att kanske användas för att utveckla a-kassan. Hur ser Patrik Lundqvist på det scenariot när det gäller överfinansieringen av a-kassan?

Sedan vill jag göra ett inlägg till som egentligen inte har med detta att göra, men jag vill göra en rättelse. Nu har arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ardalan Shekarabi lämnat debatten, men han påstod här i kammaren att Mats Persson gjorde sig osynlig för alla angående det som hänt i Northvolt. Vi har i arbetsmarknadsutskottets presidium fattat beslut om att Mats Persson ska komma till utskottet i morgon, och det visste Ardalan Shekarabi mycket väl. Jag tycker alltså att det var lite dålig stil – jag vill ha det fört till protokollet.

Fru talman! Det är tydligt att vårt land är inne i en lågkonjunktur med alla de konsekvenser det för med sig för hela samhället men också för alla enskilda individer runt om i hela vårt land. Jag skulle därför vilja ägna en del av denna debatt och mitt anförande åt att lyfta en grupp som är extra utsatt på arbetsmarknaden, särskilt i de tider som vi befinner oss i just nu. Det handlar om den stora grupp unga människor som just nu inte har ett arbete eller en sysselsättning att gå till.

Enligt de senast släppta siffrorna från Arbetsförmedlingen är det ungefär 60 000 unga människor mellan 18 och 24 år som är inskrivna hos myndigheten. Det är en stor ökning i jämförelse med samma period förra året och en ännu större ökning om man jämför med när regeringen tillträdde 2022. Vi kan tyvärr konstatera att nästan var fjärde ung människa i landet är arbetslös.

Att så pass många unga dag ut och dag in inte har ett arbete att gå till är ett klart underkänt betyg till regeringen och något som vi måste hantera. Det får stora konsekvenser för samhället i stort men givetvis också för de enskilda individerna. Det kan handla om unga som nyligen blivit av med jobbet och ännu inte kvalificerat sig för a-kassa eller om unga som inte lyckas ta det första viktiga steget ut på arbetsmarknaden och nu riskerar att hamna i ett utanförskap.

Sveriges unga hade förtjänat en arbetsmarknadspolitik som tog ungdomsarbetslösheten på allvar – en politik som hade vidtagit kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas etablering på arbetsmarknaden och en politik som hade sett de stora konsekvenser som nuvarande situation för med sig.

Det är därför vi socialdemokrater bland annat driver att Arbetsförmedlingen ska ha de verktyg och resurser som krävs för att stötta denna grupp och stärka deras etablering på arbetsmarknaden. Vi vill att unga ska få en lättare väg in på arbetsmarknaden genom att de rustas med rätt kompetenser inom utbildningssektorn men också att vi ska genomföra ett så kallat körkortslyft, där många av de unga som i dag saknar ett arbete får möjlighet att ta körkort. Det är tydligt att de som har ett körkort lättare kan ta del av arbetsutbudet på arbetsmarknaden. När över 60 procent av alla unga som är inskrivna på Arbetsförmedlingen saknar B-körkort tycker vi att detta är en möjlig väg framåt. Vi tror därför att detta kan vara en viktig pusselbit i arbetet med att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten.

Tyvärr verkar varken regeringen eller utskottet dela vår oro och vår insikt om behovet av kraftfulla åtgärder för att bekämpa den stigande ungdomsarbetslösheten. Vi socialdemokrater tycker att det är beklagligt och kommer att fortsätta att bevaka den här frågan länge.

Fru talman! Ytterligare en grupp på arbetsmarknaden som likt unga är extra utsatt är de människor som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Denna grupp har under lång tid haft betydligt högre arbetslöshetssiffror än befolkningen i övrigt, något som gör att den har varit extra utsatt under lång tid. Nu kan vi se hur arbetslösheten ökar också i denna grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Om man tittar enbart på långtidsarbetslösheten kan man se att hela 31 procent av de långtidsarbetslösa har någon form av funktionsnedsättning. Det är betydligt mer än i befolkningen i övrigt. Det är en förhållandevis kraftig ökning sedan regeringen tillträdde och ett problem som vi som samhälle behöver hantera.

Vi socialdemokrater har som utgångspunkt att alla människor är en tillgång och att vi bör ta vara på alla människors erfarenheter och kunskaper på arbetsmarknaden. Våra bevekelsegrunder för detta har att göra med dels vår syn på människans värde och dels att vi kan se den stora kompetensbrist som finns inom både privat och offentlig sektor, där det finns massor av arbeten som behöver göras. Då krävs det att alla människor får rätt förutsättningar för att kunna ta steget ut på arbetsmarknaden och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det tycker vi är en fråga om anständighet.

I dagsläget menar vi dock att inte alla människor med funktionsnedsättning får det stöd de är i behov av när de exempelvis söker ett arbete. Som situationen ser ut i dag tar det ofta på tok för lång tid innan människor får det stöd de är i behov av. Ofta beror detta på att det tar lång tid att få rätt kodning i Arbetsförmedlingens interna system, även om detta är en siffra som det arbetats med på senare år. Vi får också rapporter om hur handläggningen av exempelvis lönebidrag tar på tok för lång tid, vilket kan leda till att engagerade arbetsgivare väljer att inte fortsätta att erbjuda lönebidragsanställningar utan backar ur.

Nyligen släpptes också en granskning av privata utförare som erbjudit Arbetsförmedlingen insatsen Steg till arbete. Det är en insats som riktar sig till människor med funktionsnedsättningar och andra former av ohälsa. Granskningen visar på tydliga brister i insatsen. Bland annat lyfter man fram att kompetensen hos personalen är för låg, att deltagarna inte får tillgång till sina utlovade praktikplatser och att det är undermåliga lokaler för verksamheten.

Ytterligare ett viktigt verktyg för att skapa meningsfulla arbeten för människor här i landet är det statliga bolaget Samhall. Samhall levererar varje dag trygga och bra jobb till väldigt många människor runt om i det här landet, men även här finns det självklart brister som vi behöver arbeta med.

Riksrevisionen har ju tidigare granskat bolagets verksamhet, och bland annat har man funnit att det affärsmässiga perspektivet har vägt för tungt på bekostnad av det mänskliga perspektivet och att anpassningen av arbetsuppgifter inte alltid har varit tillräcklig.

Vi har givetvis likt utskottet också noterat den utredning avseende Samhall som inom kort kommer att presenteras. Den är givetvis välkommen, även om vi är kritiska till delar av den. Exempelvis har utredaren i praktiken förbjudits att utreda organisationsformer för verksamheten. Vi ser fram emot att ta del av utredningens slutsatser och kommer fortsatt att bevaka frågan nära. Den är avgörande för väldigt många människor i vårt land.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det uppenbart att för lite görs för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna ta klivet ut på arbetsmarknaden. Vi menar att det hade behövts ett starkare och mer individanpassat stöd för dessa människor för att stötta dem i klivet ut i arbetslivet. För att detta ska fungera menar vi att Arbetsförmedlingen behöver säkerställa att man faktiskt har de specialistkompetenser och resurser inom den egna verksamheten som krävs för att ge stöd till den grupp jag talar om här.

Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Alla människor som har en funktionsnedsättning hade förtjänat en arbetsmarknadspolitik som tog deras utmaningar på allvar – en politik som faktiskt hade klarat av att leverera. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Vi socialdemokrater vet att vårt Sverige kan så mycket bättre.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)