Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson sa i talarstolen att vi har världens bästa munhälsa. Det är viktigt att ha det för ögonen. Vi har en väldigt välfungerande tandvård. Det gör att man måste vara försiktig i allt reformarbete.

Tidöregeringen har nu dragit igång en stor reformering - den största på 20 år, säger Jesper Skalberg Karlsson. Det är ett förslag som innebär att det är ålder och inte behov som ska styra vilka subventioner som ges, vilket i sig är tveksamt. Dessutom ska prisreglering vara det som "till alla lycka bär" enligt det förslag som nu är ute på remiss.

I dag publicerades en debattartikel i Dagens Samhälle undertecknad av ordföranden i Sveriges Tandläkarförbund, ordföranden i Sveriges Tandhygienister, ordföranden i Sveriges Tandteknikerförbund och ordföranden i Svenska Tandsköterskeförbundet. Det är samtliga de fack som är verksamma inom den svenska tandvården. De skriver så här: "För tandvården innebär förslaget ökad administration, minskade intäkter, och att mer tid måste läggas på att förklara vad olika behandlingar för olika tänder kommer att kosta för patienten."

De avslutar artikeln på följande sätt: "Vår stilla vädjan till politiken är att titta i backspegeln. - - - Håll gärna era löften till de äldre - men gör det på ett sätt som ger oss möjligheter att fortsätta göra vårt jobb." Inte minst på tandläkarsidan ser man alltså att detta förslag kommer att innebära en stor risk för att många och inte minst äldre tandläkare väljer att avsluta sin aktiva tjänst.

Min fråga till Moderaterna är: Kommer ni att titta i backspegeln och lyssna på de fackförbund som blinkar rött mot det förslag som ni har låtit ta fram?

Fru talman! Jag och Centerpartiet delar ambitionen att man måste ta ytterligare steg när det gäller subventionering av tandvård. Där är vi inte oeniga. Men det finns ett antal sätt på vilka man kan göra det som inte skapar nästan oöverstigliga problem för tandvården.

Efter att ha tagit del av förslaget signalerar här de yrkesverksamma - det här är ju inte bara fackförbund utan yrkesföreningar - att de ser uppenbara risker i det att till exempel ett antal tandläkare kommer att välja att sluta arbeta. Man kommer att få betydligt mer administration.

Det kanske största hotet är att vi får en tudelad tandhälsa. Redan i dag klarar uppåt 90 procent av de äldre av att betala sin tandvård. Det är en mediankostnad på 2 000 kronor per år. Om vi skapar ett administrativt tungrott system kommer många att säga: Jag betalar 2 000 kronor, för jag behöver inte de här subventionerna.

Då kommer vi att få en utveckling som vi haft inom sjukvården, det vill säga vi får privat-privat vård. Man väljer att ställa sig helt utanför ersättningssystemen från Försäkringskassan eller hittar olika försäkringslösningar.

Jag delar helt uppfattningen att man här måste gå fram väldigt försiktigt. Givetvis ska man kunna subventionera men kanske hellre genom att använda de gamla subventionssystem som alliansregeringen plockade fram och stärka dem ytterligare i stället för att göra något som bygger på prisreglering, ökad administration och större problem för dem som arbetar.

Min fråga kvarstår. Kommer ni att vara beredda att lyssna på professionen och tänka efter för att se till att tandvården inte försämras? Ambitionen är ju egentligen att förbättra den.

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt rosande anförande om hur det ser ut nu för tiden!

Jag skulle, fru talman, vilja referera till två tidigare utskottsinitiativ. Jag har ställt dessa frågor till ledamoten tidigare.

Det första gäller SOU 2021:8. Det rör sig om ett tillkännagivande om jämlikt införande av nya behandlingsmetoder. Syftet var att minska skillnader mellan patienter i landet och geografiska avstånd.

Det andra tillkännagivande vi tog emot gällde 2021/22:SoU21. Det handlar om en särskild nationell strategi och särskild finansiering för läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Även i detta tillkännagivande, fru talman, trycker man på att patienter i hela landet ska få tillgång till bästa vård på ett jämlikt sätt.

Detta var reservationer som Tidöpartierna då, i opposition, stod helt bakom.

Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg är följande. Ni har nu styrt i två och ett halvt år - detta är drygt tre år sedan. Ni hade otroligt hög svansföring i opposition när det gällde extrapengar till läkemedel och så vidare. Varför tillskjuter ni inte dessa extrapengar till de här grupperna, som ni var eniga om redan i opposition?

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för ditt svar!

Frågan från mig kvarstår. Det fattas i dag pengar i systemet när det gäller införande av läkemedel. Det är därför TLV har så tuffa kriterier och prioriteringar. När de godkänner nya läkemedel måste de ta hänsyn till många olika parametrar. När man i samtal med myndigheten frågar varför de gör denna stränga tolkning är ett av skälen ekonomiskt. De har inte resurser, och kostnaderna drar iväg. Detta kanske vi är överens om.

Men ledamoten svarar inte på frågan om finansiering. Visst, den nuvarande regeringen har många olika utredningar och uppdrag och har haft det under en längre tid. Sedan är frågan vad det blir för verkstad av detta. Jag är lite bekymrad över allt som sker.

Jag delar ledamotens uppfattning att vi måste ta ett helhetsgrepp om hela läkemedelsområdet. Men jag är, ledamoten, väldigt intresserad av att få svar gällande de tillkännagivanden ni gjorde förra mandatperioden, där ni var väldigt tydliga i era prioriteringar och dessutom öronmärkte ett antal miljarder för läkemedel för särskilda diagnoser.

Min fråga kvarstår: När kommer den särskilda potten i budgeten? Den kommer inte i år i alla fall. Kommer den nästa år?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Det här betänkandet behandlar vansinnigt många olika frågor, så jag har delat upp detta för att det ska bli någorlunda begripligt.

Jag börjar med tandhälsa. Det råder en levande kris, kan man säga, vilket framgår när man träffar och pratar med regionala och privata tandläkare. Vi kan också se att tandläkarna inom den regionala tandvården mest får jobba med barn och unga; det blir utträngningseffekter. De får liksom ingen utväxling och får inte lära sig speciellt mycket. Kompetensutvecklingen för tandläkarna inom den regionala sektorn har minskat. Har ni tittat på detta? Man kanske kan tycka att även privata tandläkare skulle ta ansvar för barn och unga så att man fick en mer jämlik hållning.

Jag går vidare till läkemedel. Högkostnadsskyddet ska höjas, inte sant? Det kanske vi ska ha en specifik debatt om. Detta kommer att slå väldigt hårt - kanske inte, fru talman, mot sådana som ledamoten och jag själv utan mot personer som exempelvis är arbetslösa eller fattiga och har barn som har astma och så vidare. Det kan bli ganska svårt. Jag undrar om ledamoten känner till om det har gjorts någon som helst konsekvensanalys av detta. Redan i dag är det många som inte hämtar ut sina läkemedel för att de inte har råd. Riskerar inte detta att förvärra situationen för människor som är rejält fattiga?

Detta med läkemedel är svårt - införande och så vidare. Vi har allihop tittat på detta och skakat bekymrat på huvudet. Det gäller exempelvis fungerande kostnadsmodeller för specialdesignade läkemedel och hur man kan förbättra dem. Jag ser fortfarande inte, fru talman, om detta blir bättre, utan det känns lite rörigt. Finns det svar på det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Angående tandhälsan tror jag att man måste börja titta på att staten tar över stora delar av utbildningen, för det behövs. Och detta med att regionens tandläkare får färre barn och unga som patienter stämmer inte riktigt. De har ju hela skolan, hela det perspektivet. I vissa regioner är det svårt att få en tandläkartid i dag om man är 48 år och har dålig tandhälsa. Detta måste man göra något åt för framtiden.

När det gäller högkostnadsskyddet för medicin hoppas jag att man ser över förutsättningarna. Annars kommer det att bli vansinnigt tufft för dem som redan har det tufft ekonomiskt i samhället.

Läkemedel är en jättefråga. Börjar man fördjupa sig i den blir man alltid förundrad och behöver borra ännu djupare. Med tanke på det som vi nu ser med handelskrig och så vidare måste vi kanske ha ett helt annat förhållningssätt när det gäller läkemedel och kanske producera mer i Sverige och Europa. Men det är en annan debatt. Det är klart att det skakar betänkligt.

När det gäller läkemedel till små patientgrupper är det väldigt ojämlikt. Det handlar ju helt om vilken region man befinner sig i. Jag skulle önska att det fanns en rejäl nationell pott för regioner. Annars blir det ojämlikt, helt enkelt. Jag tror att detta skulle vara väldigt bra. Vi har själva lagt in det i vår budget, för vi tycker att det är det bästa.

Sedan har jag en sista fråga, innan replikskiftet är slut: Ert förslag för 67-plussarnas tandvårdsförsäkring, blir det verkligen mer jämlikt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15, Översyn av apoteksmarknaden, men vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer.

När man får ett recept hos läkaren och går till apoteket för att hämta ut sin medicin tänker nog de flesta i vårt land att medicinen självklart ska finnas på apoteket. Likaså när vi behöver vård. Då tänker vi att sjukvården finns där för oss när behov uppstår och att vi ska få den bästa behandlingen.

Men är det så? Nej, så är det inte alltid. Vi ser fortfarande att antalet restnoterade läkemedel är ett problem. Så har det varit i många år, vilket ska erkännas. Vi ser att vården är ojämlik, och vi ser också att vilken medicinsk behandling man får varierar beroende på var man bor.

För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att all vård ska vara tillgänglig, oavsett vem man är eller var i landet man bor. Man ska också ha tillgång till läkemedel för en rimlig kostnad. Det är grundförutsättningar som måste fungera, men de nödvändiga reformerna för att lösa problemen lyser med sin frånvaro.

Fru talman! Glädjande sker det en revolutionerande utveckling med nya innovativa läkemedel och vacciner. Fler behandlingar ger botande effekt på allvarliga sjukdomar. Det är också av vikt att hälso- och sjukvården kontinuerligt utvecklar sina organisationer och patientflöden for att maximera nyttan av nya moderna läkemedel.

För att man ska lyckas med helheten måste flera förändringar göras inom sjukvården och på läkemedelsområdet. Inte minst måste finansieringen stärkas, vilket mitt parti föreslagit i samtliga sina budgetmotioner. Men Tidöregeringen prioriterar skattesänkningar för rika höginkomsttagare.

Dessutom har vi nyligen genomgått en pandemi med djupa effekter och erfarenheter. Tyvärr lever vi i en alltmer orolig omvärld, med krig. Vi måste naturligtvis planera beredskapen ännu mer effektivt.

Redan under den S-ledda regeringens tid påbörjade vi en resa för att höja beredskapen inom sjukvården och omsorgen. Flera av våra yrkanden i dagens betänkande handlar just om att få kontroll och robusthet när det gäller läkemedel och apotek.

Vi lade för några månader sedan fram ett förslag om 300 riksapotek över hela landet. Syftet med detta är att säkra tillgången till mediciner i krig och kris. Statliga Apoteket AB föreslås få ett samhällsuppdrag att driva de 300 apoteken. De ska vara placerade på ett sådant sätt att 90 procent av landets invånare har ett riksapotek inom 20 kilometers avstånd.

Vi socialdemokrater anser att det behövs en översyn av apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen 2009 eftersom monopolet i stort sett fungerade bra. Det vi ser nu är en förlust av samhällelig kontroll av apoteksmarkanden.

Det finns en befogad oro kring apotekens tillgänglighet i framför allt glesbygd, och detta med brist på läkemedel är ett problem - för att inte tala om, fru talman, det växande problemet med välfärdskriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi socialdemokrater yrkar också på att man ska se över hela läkemedelsområdet. En sådan utredning behöver ta ett grepp kring hur läkemedel tillhandahålls till patienter, vårdgivare och apotek, vilket kostnadsansvar som ska falla på staten, hur förhandlingen ska ske och vilka rekommendationer det ska vara.

I dag har vi tre parallella system för introduktion av läkemedel. Det är inte optimalt. Det är staten via TLV, och så har vi NT-rådet, bland annat. Det finns alltså skäl att se över läkemedelsorganisationen, fru talman.

Vi måste också korta tidsspannet för nya läkemedel som ska introduceras i Sverige. Det tar i dag lång tid från att det godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten.

Allt detta skulle ge ett attraktivt Sverige. Vi behöver mer life science, framför allt mer life science-investerare.

Fru talman! Jag går över till tandvård. Precis som jag började mitt anförande med ska all vård utgå från behov och vara jämlik. Det gäller naturligtvis också tandvården. Tandhälsan har blivit bättre, om man tittar på befolkningsnivå. Samtidigt kvarstår skillnader i tandhälsa mellan grupper. Och i den senaste kostnadskrisen, som vi lever i, ser vi tyvärr att allt fler människor tvingas avstå från tandläkarbesök av ekonomiska skäl. Det är en sorglig utveckling, som man hade kunnat förhindra om regeringen hade prioriterat att satsa mer pengar på människor med lägre inkomster.

Det här var också en del av skälen till att den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen gjorde en större tandvårdsutredning, vilken lämnade sina slutsatser redan 2021. Utredningen föreslog incitament för ett kostnadstak för tandvården, liknande ett högkostnadsskydd, det som diskuteras i dag. Men det fanns även förslag, vilket kanske är minst lika viktigt, om att de med stora behov och med de största bekymren kanske skulle ha någon form av förtur. I dag är det så att tandvården inte i första hand prioriterar utifrån behov.

Utredningens förslag skulle ha lett till en jämlikare tandvård, efter behov, och till sänkta ekonomiska trösklar. Det är synd att regeringen inte valde att gå vidare med utredningens förslag, i alla fall i helheten, för då skulle vi i dag ha varit betydligt närmare ett högkostnadsskydd.

Fru talman! Även inom tandvården råder det stor kompetensbrist, precis som det gör inom all offentlig verksamhet. Tillgängligheten är försämrad. Det ser vi speciellt på landsbygd och i glesbygd. Det finns naturligtvis andra undantag också. Men det är klart att när marknadskrafterna styr - det är ju marknadens drivkrafter - etablerar man sig där det finns en bra marknad. Då blir det bland annat en överetablering i städerna. Det finns även rapporter som visar på överbehandlingar och kostnadsfördyringar i den privata sektorn. Därför vill vi se en större kontroll av privata vårdgivare, med bland annat tillståndsplikt.

(Applåder)

Fru talman! Den här debatten följs av många som har barn med sällsynta diagnoser eller som själva har det. De har drabbats hårt av att vi i Sverige har ett system som gör att även om det finns effektiva läkemedel kommer de inte dessa patienter till godo.

Många av dem har haft väldigt stora förhoppningar. Före valet var nämligen i stort sett alla partier överens - KD var drivande i detta, Liberalerna var drivande och Centerpartiet var drivande - om att kräva att regeringen skulle göra ändringar som innebar att även svenska patienter med sällsynta diagnoser i behov av särläkemedel skulle få tillgång till dessa. Förhoppningarna var jättestora.

Jag har fått många samtal om detta. I dag på eftermiddagen fick jag ett samtal från en pappa, Jens. Han har en fantastisk dotter som lider av akondroplasi, en skelettdysplasi som gör att skelettet inte växer som det ska. Armarna blir korta, benen blir korta och därtill leder sjukdomen till ett antal mycket svåra komplikationer.

Det finns ett aktivt läkemedel, Voxzogo. I Frankrike, Tyskland och i de flesta andra EU-länder får barnen tillgång till detta, men så inte i Sverige. KD har i regeringen gömt sig bakom att TLV skulle få ett uppdrag. Det uppdraget var begränsat av ekonomi och av att det inte skulle föreslås lagändringar. Det kommer inte att innebära någon skillnad för den här flickan. Det kommer att innebära positiva effekter för få men inte för alla.

Dessutom är många av dessa läkemedel så kallade rekvisitionsläkemedel, vilket innebär att de hanteras av regionerna. Där innebär det här förslaget ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Dessa föräldrar och patienter förväntar sig ett besked från KD: Vad kommer man att göra för att barn med sällsynta diagnoser även i Sverige ska få tillgång till de verksamma läkemedel som finns?

Fru talman! Det här är ju lite upprörande. Man väntar på Socialstyrelsens rapport, men regeringen var ju noga med att säga till Socialstyrelsen att de över huvud taget inte fick beröra frågan om särläkemedel. Nu står man här och hänvisar till att i den rapporten kanske det finns en lösning.

Det är uppenbart att det förslag som TLV har lagt fram innebär förbättringar på vissa punkter. Det räcker dock att läsa igenom det för att inse att en stor del av de särläkemedel som TLV hanterar inte kommer att påverkas. Dessa patienter kommer, i likhet med den flicka jag beskrev, inte att få tillgång till särläkemedel.

Dessutom har vi NT-rådet och de läkemedel som inte är förskrivna på recept utan rekvirerade. De berörs över huvud taget inte av detta.

Det är därför jag frågar KD:s representant vad man tänker göra. Antingen kan man säga att man är nöjd med TLV-förslaget, som alla vet inte kommer att räcka, eller att man kommer att ge TLV ett nytt uppdrag, utan restriktioner gällande ekonomi, där de kan komma med lagförslag som kan lösa problemet med de förskrivna läkemedlen.

Det tredje man kan säga är: Vi kommer att ta frågan på allvar eftersom vi lovade detta före valet. Vi är inte de som säger en sak före valet och en helt annan sak efter valet, utan vi kommer att se till att vi löser helheten, det vill säga även NT-rådet och de rekvirerade läkemedlen.

Att däremot stå här och hänvisa till Socialstyrelsens rapport som kommer om några månader och som över huvud taget inte kommer att beröra detta är ett direkt hån mot de föräldrar och patienter som sitter och följer den här debatten.

Ni lovade en sak före valet. Vi var många som hoppades att man med KD på sjukvårdsministerposten skulle kunna lösa det här problemet. Det är inte enorma pengar som krävs. Det är inte jättelika lagförändringar. Man behöver inte göra om hela systemet. Men det kräver att man tar frågan på större allvar än vad KD-ledamoten nu har visat.

Fru talman! Nu har ledamoten Anders W Jonsson förtjänstfullt tagit upp detta med särläkemedel. Vi är många i den här salen och i socialutskottet som i åratal har träffat de människor som berörs. Det kommer att uppstå en otrolig svekdebatt, tror jag, om man inte lyfter detta och åtgärdar det ganska raskt. Man har faktiskt lovat att detta ska fixas. Gör man inte det tror jag att det blir minst sagt besvärligt för de människor som sitter hemma med sina barn och inte får tillgång till läkemedel.

Jag går över till högkostnadsskyddet, som ni vill höja. Ni har lagt ut förslaget på remiss, så att säga. Eftersom ledamoten sitter i det parti som är sjukvårdsansvarigt undrar jag om ni har ägnat er åt något konsekvenstänk. Många av dem som inte tar ut sina mediciner gör så av ekonomiska skäl, och nu kommer deras situation att förvärras. Då kanske man i stället ska titta på överförskrivningen av läkemedel. Jag tänker på nätläkare, reklam i tunnelbanan för diverse läkemedel och så vidare. Är det så vi ska ha det? Marknaden kan regleras på olika sätt, och det här är kanske ett sätt.

En annan fråga gäller den stora tandvårdsreformen. Om jag inte är helt ute och cyklar ska reformen rulla vidare till ytterligare grupper. Ni börjar med 65-plussare - eller var det 67-plussare? - och sedan ska reformen rulla ut i hela Sverige. Det låter som Vänsterns dröm. Kommer det att bli så?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Partierna som ni samverkar med i Tidögänget har också tittat på vad man ska göra åt hela situationen för tandläkare. Om inte något görs finns risk för en extrem tandläkarbrist i både regionerna och på det privata området. Det här drabbar specifikt den regionala tandvården, som har en stor del av ansvaret för barn och unga. Även om ni tar bort den reform som vi genomförde har den regionala tandvården ändå ansvar för barn och unga från 0 till 19 års ålder. De tandläkare som jobbar där gillar säkert barn, men de är översköljda av just barn. De vuxna går till privata tandläkare. Tandläkarna i den regionala tandvården får ingen kompetens eller vana vid olika typer av tandproblem, och det är därför ganska urgent att lösa frågan.

Låt mig snabbt hinna med frågan om psykofarmaka. Det är bra att det finns potenta läkemedel, psykofarmaka, för olika typer av tillstånd. Men om 1,2 miljoner patienter - 11 procent av befolkningen - hämtar ut antidepressiva läkemedel måste vi börja fundera över vad detta handlar om. Sker det någon uppföljning? Eller fungerar psykiatrin så dåligt att patienterna i stället får läkemedel? Säger jag lite ansvarslöst från mitt håll.

Här finns problem. Även förskrivningen till barn och unga har ökat. Vad ska vi göra åt det? Eller ska vi bara passivt titta på?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 25.

Tandhälsan är en grundläggande del av vår allmänna hälsa och välbefinnande. Forskning visar att många sjukdomar har kopplingar till munhälsan. Därför är jag glad över att arbetet fortgår med en historisk tandvårdsreform som syftar till att kraftigt stärka tandvårdens högkostnadsskydd.

Den första etappen kommer att omfatta personer som är 67 år och äldre, och tanken är att den ska träda i kraft den 1 januari 2026. Men modellen är också skalbar, vilket ger en möjlighet att på sikt inkludera övriga befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Som en del i förberedelsearbetet med detta ändrades nyligen åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården för unga eftersom denna grupp generellt sett har en bättre munhälsa än våra äldre. Det finns i dag en begränsad kapacitet i tandvården, och den behöver vi använda så bra som möjligt. För att mildra effekterna för den grupp som inte längre omfattas av fri tandvård ökar i stället det allmänna tandvårdsbidraget.

Många av Sveriges pensionärer har arbetat hårt genom livet. De har i många fall låga pensioner, vilket kan göra det svårt att prioritera tandvården. Genom att i den första etappen prioritera äldre kan fler i denna grupp få möjlighet att åtgärda sina problem, och vi hoppas kunna minska det lidande som den dåliga tandhälsan orsakar. Dålig munhälsa kan leda till både fysisk smärta och psykisk ohälsa, och många undviker tandvården av ekonomiska skäl eller på grund av skam.

Fru talman! Betänkandet som nu ligger ute på remiss syftar inte endast till att stärka högkostnadsskyddet i sig, utan där föreslås också åtgärder för att möta vissa av de utmaningar som finns i dag inom tandvården. En av de svåraste är kompetensförsörjningen över landet, där det i dag finns relativt god tillgång till tandvård i större städer medan det råder en brist på landsbygden.

Hur ska vi locka mer tandvårdspersonal att vilja bo och verka på landsbygden? Det är en stor fråga som handlar om mer än själva tandvårdssystemet. Men ett verktyg som skulle kunna utgöra ett steg i rätt riktning är det kommuntypstillägg som föreslås i utredningen. Det innebär att vårdgivare inom tandvården erhåller en extra ersättning på 10 procent för patienter i storstadsnära områden och 20 procent för patienter i glesbygd. Denna indelning är baserad på Tillväxtverkets kommuntypsindelning, vilket är en tydlig och rättvis grund för tillämpning.

Ur Sverigedemokraternas perspektiv är det mycket glädjande att den första etappen av den kommande reformen träder i kraft redan nästa år. Vår långsiktiga vision är att reformen ska vidgas stegvis, och till sist ska alla över 20 år få tillgång till den tandvård som ska vara en del av det förstärkta högkostnadsskyddet. Tänderna är en del av kroppen och ska vara en del av vården.

Fru talman! Den tandvårdsreform som snart kommer att påbörjas utgör ett viktigt steg för att förbättra folkhälsan, minska lidandet och säkerställa att fler får tillgång till den vård de behöver. Jag ser fram emot att fortsätta arbetet med att utveckla tandvården och göra den tillgänglig för alla, oavsett ålder och ekonomiska förutsättningar.

Jag är glad att regeringen i januari 2025 gav Försäkringskassan direktiv om att påbörja förberedelserna för att implementeringen ska komma igång redan 2026. En befolkning med frisk och fungerande munhälsa gynnar hela samhället.

Fru talman! Nu tänker jag gå över till läkemedelsfrågan.

Vi befinner oss i en tid av snabb teknisk och medicinsk utveckling. Nya genombrott förändrar människors liv. Vem hade kunnat tro att ett nytt läkemedel mot diabetes också skulle visa sig vara effektivt mot fetma och därigenom ge hopp till människor som kanske kämpat med sin vikt i hela livet? Vi ser också lovande framsteg inom behandlingen av Alzheimers och andra svåra sjukdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Trots dessa framsteg halkar Sverige efter när det gäller tillgången till nya läkemedel. Det beror på att olika aktörer i läkemedelssystemet inte kommer överens, vilket gör att patienterna hamnar i kläm. Godkännandeprocesserna tar alldeles för lång tid, och i en global kontext är Sverige en relativt liten aktör. Därför måste vi stärka vår roll på den internationella arenan och säkerställa att svenska patienter inte behöver vänta längre än nödvändigt på livsförbättrande behandlingar. Vi bör också verka för att effektivisera våra egna processer genom bättre samordning mellan myndigheter och sjukvård.

Fru talman! Situationen är ännu mer bekymmersam för patienter med sällsynta diagnoser. Där kan särläkemedel vara skillnaden mellan ett värdigt liv och ett liv i lidande. Men vad är egentligen särläkemedel? Det är läkemedel som är avsedda att behandla sällsynta sjukdomar och tillstånd som drabbar en mycket liten patientgrupp. Eftersom marknaden för dessa läkemedel är begränsad är utvecklingen ofta kostsam och kommersiellt utmanande. Därför behövs särskilda regelverk och incitament för att säkerställa att dessa patienter inte glöms bort.

I dag ser vi patienter som tvingas flytta utomlands för att få tillgång till mediciner som redan är godkända i andra länder. Det är inte värdigt en välfärdsnation som Sverige. Vi måste därför arbeta för att påskynda godkännandet av särläkemedel och skapa en mer flexibel prissättningsmodell som gör det möjligt att snabbt ge patienter tillgång till behandlingar utan att riskera ohållbara kostnader för staten.

Utöver det mänskliga lidandet är detta också en ekonomisk fråga. När patienter inte får tillgång till rätt behandling i tid leder det ofta till förvärrade sjukdomstillstånd och ökade vård- och omsorgskostnader. Ett snabbare godkännandesystem skulle därmed inte bara rädda liv utan även minska de långsiktiga kostnaderna för vården och samhället i stort.

TLV:s nyligen släppta rapport om särläkemedel var en besvikelse. Den innehåller inga tydliga eller konkreta förslag på hur vi snabbare kan godkänna dessa läkemedel. Vi behöver en bredare syn på sjukvårdens ekonomiska ekosystem. Om en patient genom rätt medicinering kan bli friskare och mer självständig kan det minska behovet av exempelvis assistans och därmed leda till besparingar på andra håll i samhället. Vi måste ta ett helhetsgrepp om denna fråga.

Fru talman! Ett annat område som kräver vår uppmärksamhet är kliniska prövningar. De har minskat i Sverige, men nu finns det initiativ för att vända trenden genom ökade resurser, förbättrade samarbeten mellan olika aktörer och förenklade regelverk. Genom att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar kan vi både ge svenska patienter tidig tillgång till nya behandlingar och stärka Sveriges ställning som en ledande innovationsnation inom medicin.

Det är också en ekonomisk fråga. En starkare forskningssektor skapar tillväxt och stärker vår konkurrenskraft globalt.

Samtidigt ser vi en annan förändring inom läkemedelsområdet: den aviserade höjningen av högkostnadsskyddet som är planerad att träda i kraft till sommaren. Denna förändring görs eftersom läkemedelskostnaderna ökar med cirka 6-7 procent per år, delvis till följd av att nya och mer avancerade behandlingar introduceras. För att systemet ska vara långsiktigt hållbart är detta en nödvändig justering.

Men det är avgörande att säkerställa att patienter som är beroende av särskilda läkemedel snabbt når frikortsgränsen, så att deras ekonomiska börda inte ökar oproportionerligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Det räcker dock inte. Vi måste också se över hela systemet för läkemedelskostnader och skapa en rättvisare och mer långsiktigt hållbar modell. Vi bör utreda möjligheten att differentiera subventioneringen så att livsavgörande läkemedel får en högre grad av ersättning medan generiska preparat kanske kan finansieras på ett annat sätt. Det skulle säkerställa att vi fortsatt kan erbjuda de mest avancerade och effektiva behandlingarna utan att systemet riskerar att krascha.

Sverige har alla förutsättningar att vara en ledande aktör inom läkemedelsinnovation och patientvård, men det kräver reformer. Vi måste minska byråkratin, snabba upp godkännanden av nya behandlingar och säkerställa att patienter inte tvingas lämna landet för att få vård. Vi kan inte tillåta att svenska patienter hamnar i skuggan av ineffektiva processer och utdragna beslut.

Fru talman! Det är dags att agera. Sverige behöver en läkemedelspolitik som sätter patienterna i centrum, som främjar innovation och som snarare ser helheten än har ett stuprörstänkande. Vi anser oss ha råd att hjälpa hela världen, men först måste vi säkerställa att de svenskar som har betalat skatt och bidragit till vår välfärd får den vård de förtjänar när de blir sjuka. Endast genom att vi själva håller oss friska kan vi hjälpa våra grannar när deras hälsa sviktar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Som jag sa till Anders W Jonsson tidigare sitter vi nu och diskuterar en budget med de andra inom vårt samarbete. Det går att göra en riktad insats till SKR och säga vad som ska göras, men jag tänker inte stå här och tala om exakt hur vi pratar i vår budgetprocess just nu.

Jag är besviken på TLV-rapporten. Precis som Anders W Jonsson hade jag hoppats på mer. Jag tänkte: Nu kommer den här TLV-rapporten med bra satsningar! Men det blev inte så mycket. Varför blev det inte det? Det är synd. Jag är besviken och hade hoppats på mer.

Vi kan påverka regeringen, men vi har inte 51 procent. Hade vi haft det hade det blivit en helt annan politik. Men en besparing som vi skulle kunna göra om fler partier ställde sig bakom den är en sänkning av biståndet. Det hade kunnat ge väldigt mycket pengar till det här också.

Fru talman! Med risk för att vara som en jojo i talarstolen tar jag replik igen. Skälet till att jag lyfter den här frågan är den starka oro som finns hos människor med sällsynta diagnoser och behov av särläkemedel.

Vi har nu fått ett antal olika svar från tre av regeringsunderlagets partier. KD säger att den här frågan löses i en stor läkemedelsutredning eller genom att man väntar in Socialstyrelsens strategi för sällsynta diagnoser; regeringen har dock redan från början sagt att den inte får handla om särläkemedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Sverigedemokraterna säger att det här är något man får ta i budgetförhandlingar.

Det spelar ingen roll om man lägger 10 miljarder extra på kontot. Det kommer inte att göra någon skillnad alls om man inte ändrar regelverket.

Jag vet att Liberalerna och Lina Nordquist var drivande i frågan före valet. Men var är de konkreta förslagen? Hur ska man gå vidare? Vi måste lösa frågan om de rekvirerade läkemedlen, de som regionerna i dag helt och hållet bekostar och samordnar via NT-rådet.

Dessutom finns förslaget från TLV. TLV har gjort ett bra jobb med rapporten givet de låsningar som fanns i det uppdrag som regeringen gav: Inga mer pengar, och inga ändringar i regelverket.

Det vore intressant för dem som lyssnar att få höra: Vad är det som Liberalerna driver för att tillgången till särläkemedel ska bli lika god i Sverige som det är i Tyskland, Frankrike, Danmark och så vidare?

Fru talman! De som lyssnar på den här debatten och som är berörda av behovet av särläkemedel kan de här frågorna väldigt väl. Den fråga de ställer är: Vad är nästa steg?

Det är därför det blir så oroande att höra att företrädare för Tidöpartierna säger att Socialstyrelsens förslag till strategi kommer att bidra. Nej, det kommer det inte. Regeringen har sagt att det över huvud taget inte får beröra särläkemedel.

Än mer orolig blir man när man hör företrädare prata om den stora läkemedelsutredning som man nog ska tillsätta under året. Den är säkert viktig, men det ligger många år framåt innan en stor läkemedelsutredning är klar med förslag som kommer att påverka den akuta frågan för de här familjerna. Det handlar om hur flickan med akondroplasi ska kunna få sina läkemedel. Vi kan inte säga att vi ska vänta på en stor läkemedelsutredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Sedan säger man att det ska in i budgetförhandlingar. Alla vet att även om man i budgetförhandlingarna kommer fram till att vi ökar kontot med 10 miljarder eller 1 miljard påverkar det inte någonting om man inte samtidigt ändrar regelverket.

Den här frågan är akut och brinnande för de människor det handlar om. Då krävs det att regeringen gör två saker. Den ena är ett nytt uppdrag till TLV där man säger: Okej, vi kommer att öka på pengarna. Kom med ett nytt förslag som innebär att vi löser det vad gäller de förskrivna läkemedlen.

När det sedan gäller de rekvirerade läkemedlen som regionerna har krävs ett annat grepp. Det är en överenskommelse med SKR för att kortsiktigt lösa detta i avvaktan på att man gör en större förändring av hur läkemedlen finansieras i Sverige.

Det människor förväntar sig är ett besked. Vad händer här och nu? Partierna gick till val på och sa: Det här ska lösas. Nu kommer svar som innebär att vi om ett antal år kanske kommer att ha löst det.

Det jag efterfrågar är att Liberalerna kan redovisa detta. Vilka är de konkreta stegen för att det ska vara löst under mandatperioden?

Fru talman! Detta betänkande handlar om en mängd saker, men jag börjar med att tala om tandvård.

Vi har haft kris i tandvården länge. Vi anser att det behövs en nationell styrning av tandläkarutbildningen. Det gäller hur många som behöver utbildas, olika regionala satsningar och så vidare.

Vi anser också att privata tandläkare borde ha samma villkor som regionerna, det vill säga att behandla barn och unga. Annars får den regionala tandvården nästan endast ha barn och unga som patienter. Det blir undanträngningseffekter, och tandläkare får ingen möjlighet till kompetensutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi går också vidare med vårt förslag om högkostnadsskydd i tandvården precis som i den vanliga sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden steg för steg urholkats. Neddragningar, passivitet och naiv tro på marknaden har fått styra. Den utvecklingen vill Vänsterpartiet vända. Nu är det dags att bygga ut välfärden och ta ett steg framåt. Behovet av en jämlik tandhälsa är stort.

Höga kostnader för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkare mer sällan. Det kan man se i väldigt många undersökningar. De med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder är därmed en klassfråga.

Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Alla unga har inte en perfekt ekonomi, exempelvis studenter eller de som har en lön som inte täcker det nödvändigaste.

Tack vare Vänsterpartiet höjdes åldersgränsen för fri tandvård till 23 år från 2019. Nu har den reformen tagits bort. Det är kanske inte så förvånande. Vi har Tidöpartierna som styr som kanske inte alltid kör med jämlika reformer.

Vi har i varje fall tagit fram ett högkostnadsskydd som är helt finansierat. Nu kommer ni kanske att ramla baklänges och säga att Vänsterpartiet inte har någon koll på pengar. Vi har räknat på detta. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5 miljarder kronor för att sätta det i sjön.

För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska det införas stegvis och vara fullt utbyggd under nästa mandatperiod. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärden. Vi tar också sikte på att få bort den klassmässiga skillnaden i tandvård.

Det ska bli intressant att följa hela det tandvårdspaket som Tidöpartierna har fått rull på. Det sägs nu att det ska omfatta hela befolkningen. Det ska vi följa, så att det inte blir så att tandvård för den ensamstående fattiga mamman blir någonting väldigt exklusivt.

Fru talman! Jag går nu över till att prata om läkemedel. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra och specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar riktade mot små patientgrupper. Människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling då den inte anses vara tillräckligt kostnadseffektiv. Vi har en nationell ojämlikhet och även en regional ojämlikhet när det gäller läkemedel.

Den grundläggande principen är att vården ska ges utifrån människors behov, inte utifrån om man till exempel har en privat försäkring eller egna medel som möjliggör privata lösningar och utlandsresor.

Anders W Jonsson från Centerpartiet har förtjänstfullt lyft frågan om särläkemedel, någonting som vi har pratat om länge i många grupperingar. Jag kan bara säga att man borde befria särläkemedlen för de patientgrupper detta handlar om. Vänsterpartiet har också budgeterat pengar för denna typ av läkemedel; det är ganska viktigt att ha det med sig. Vi vill även att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten ska ge ett särskilt stöd till regionerna för de behandlingsmetoder och mediciner som är extra kostsamma, så att det blir jämlikt över Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

I dag krävs det att en farmaceut är närvarande på ett apotek för att det ska kunna hålla öppet. Men det är ett fåtal arbetsmoment som kräver att farmaceuten är på samma plats som läkemedlen. Det råder brist på farmaceuter, som vi vet, och vissa apotek kan behöva stänga trots att de behövs och trots att de bär sig ekonomiskt och har tillräckligt med kundunderlag.

En modell som skulle kunna användas för att möta detta problem kallas farmaceut på distans. Det innebär att en farmaceut möter kunden digitalt och erbjuder samma service som vid ett fysiskt möte. De arbetsuppgifter som innebär kontroller av läkemedel kan antingen delegeras eller genomföras när en farmaceut kan vara på plats. Det här behöver man utreda.

Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och undfly sitt politiska ansvar. Vänsterpartiet vill att regeringen snabbt tar fram förslag för att garantera hela landets befolkning tillgång till läkemedel.

Vi menar också att ytterligare privatiseringar på apoteksmarknaden är fel väg att gå. Apoteket AB ska i stället fortsätta att ha ansvaret för en god läkemedelsförsörjning i hela landet, inklusive glesbygden. Vi vill se ett lagförslag på hur apoteksombudsverksamheten ska regleras med intentionen att verksamheten även fortsatt ska ske i Apoteket AB:s regi.

Fru talman! Nu går jag över till ett helt annat ämne. Det handlar om psykofarmaka.

Det är väldigt bra att vi i dag har så otroligt potenta läkemedel för psykisk ohälsa. Det betyder så mycket för så många, som i och med det kan ha ett normalt liv där de kan jobba, gå i skolan och så vidare. Men Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel under 2023. Det är alltså 11 procent av befolkningen. Det kan inte bara vara ett problem som handlar om ensamhet, utan det här är någonting annat.

Den största ökningen under de senaste fem åren finns bland barn och unga. Andelen flickor i åldrarna 10-14 år som fått ett antidepressivt läkemedel förskrivet ökade från 1,2 procent 2019 till 2,0 procent 2023, medan andelen pojkar i samma åldrar ökade från 1,0 procent 2019 till 1,4 procent 2023. Det kan låta lite, men sammanlagt blir det här väldigt höga siffror som också är ständigt ökande.

Man kan fråga sig om de här behandlingarna används i stället för andra behandlingsterapier. Är det resursbrist eller kompetensbrist som gör att människor i stället får dessa medel? Och följer läkarna upp det här? Det är också viktigt. Läkarna bör fråga: Hur fungerar det här för dig? Vad händer? Ska vi börja trappa ned?

Alla dessa frågor är inte utredda. Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen utreder hur medicinering vid depression har utvecklats under en tioårsperiod och om medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa bland befolkningen. Vi vill också att man utreder hur uppföljningen av medicinering inom psykiatrin kan förbättras och öka patientsäkerheten.

Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har ökat markant i Sverige. Detta är bekymmersamt eftersom evidensen är skakig när det handlar om vad det här innebär. Vänsterpartiet anser att regeringen omedelbart behöver göra en översyn av förskrivningen till barn och unga samt säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av exempelvis resursbrist inom bup eller andra överväganden. Vi vill att regeringen tillsätter en instans för en nationell utvärdering av hur medicinering av barn och unga med psykiska diagnoser har utvecklats över tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Fru talman! Det är väldigt intressant och lärorikt att sitta och lyssna på debatten. Vi är en liten trogen skara kvar här.

Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 14 under punkt 7 om läkemedel och miljö.

Det är ett stort problem med läkemedels miljöpåverkan. Många av de läkemedel som säljs i Sverige tillverkas i länder som Indien och Kina, där kraven på rening är otillräckliga. Detta leder till omfattande miljöproblem och skadar både människor och djurs livsmiljöer. Även i Sverige har vi läkemedelsrester i både vatten och mark, och det finns flera exempel på lokala överskridanden av gränsvärden.

Vi måste göra allt vi kan för att minimera risken att läkemedelsrester sprids i miljön och orsakar skador på fiskar, mikroorganismer och ekosystem - och i förlängningen även på oss människor.

Ett av problemen är det svenska generikasystemet, även känt som "månadens vara". Systemet premierar det billigaste läkemedlet utan att ta hänsyn till de miljöeffekter som produktionen orsakar. Detta skapar en felaktig styrning där läkemedel med hög miljöpåverkan kan konkurrera ut mer hållbara alternativ.

Företag som tar ansvar för miljön har svårare att klara sig på marknaden, och det innebär också risker för människors och djurs hälsa. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör låta se över frågan och återkomma med ett förslag på ett förändrat system där miljöaspekter beaktas.

Samtidigt ser vi att receptbelagd förskrivning av vissa läkemedel, såsom antibiotika och diklofenak, har minskat i Sverige. Det är ett resultat av regionernas arbete med att öka medvetenheten om läkemedels miljöpåverkan.

Samtidigt har vi sett att försäljningen av receptfria läkemedel som innehåller diklofenak - ett av våra mest miljöstörande ämnen - har ökat. Naturvårdsverket lyfter i sin uppföljning av de nationella miljömålen 2024 fram att det finns flera möjliga åtgärder för att begränsa miljöskadliga läkemedel, exempelvis genom receptbeläggning, begränsningar i marknadsföring och restriktioner för försäljning. Miljöpartiet anser att regeringen bör gå vidare med dessa förslag och vidta konkreta åtgärder.

Läkemedel och tandvård

En annan viktig fråga är allas rätt till en jämlik och god sjukvård. Så småningom, under våren, kommer vi att ha en annan intressant debatt, om förändringarna i högkostnadsskyddet för läkemedel. Det kommer att bli konsekvenser. Kostnaderna för läkemedel har ökat, precis som tillgången till nya läkemedel, men en av de saker som har ökat minst är inkomsterna för de mest marginaliserade grupperna i vårt samhälle. Det är till exempel personer med varaktig sjukersättning, försörjningsstöd eller långtidssjukskrivning. De drabbas mycket hårt av den stora ökningen.

Principen måste vara att vård ges utifrån behov, inte betalningsförmåga. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra, specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar för små patientgrupper. Detta innebär att människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling eftersom den inte bedöms som tillräckligt kostnadseffektiv.

I en av våra motioner lyfter vi särskilt fram vissa preventivmedel och även läkemedel för behandling av endometrios. Trots att dessa läkemedel finns tillgängliga omfattas de i dag inte av läkemedelssubventionen. Det innebär en ekonomisk börda för många patienter och skapar en ojämlik tillgång till vård. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör ge Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i uppdrag att se över kriterierna för läkemedelssubventionen, med syfte att inkludera fler preventivmedel och särskilt framtagna läkemedel mot endometrios.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)