Herr talman! Det finns ett Sverige före och ett Sverige efter de fruktansvärda händelserna på Risbergska skolan i Örebro tidigare i år. Den värsta skolskjutningen i svensk historia är en nationell tragedi. De som miste sina liv gjorde det medan de strävade efter kunskap, utbildning och ett bättre liv. De bar på framtidstro.

Skolan ska vara en fristad. Den ska vara en plats där man i lugn och ro kan lära sig läsa för första gången, kämpa sig igenom nationella prov eller ta steget in i vuxenlivet genom en yrkesutbildning. Denna trygghet måste vi garantera för elever, för lärare och för hela samhället. Det lagförslag vi debatterar i dag syftar till detta.

Liberalerna är skolpartiet i svensk politik. I regeringsställning har vi drivit på för att skolan ska återvända till sina grundläggande uppgifter: riktiga läroböcker i varje klassrum, bemannade skolbibliotek och stärkt elevhälsa men också tydligare regler, bättre ordning och ett slut på vansinnet med att elever ska sitta på lektionstid och hålla på med Snapchat och att skrolla på Tiktok.

Vi har inlett ett arbete med att reglera lärarnas tid, minska den administrativa bördan och frigöra mer utrymme för undervisning. Vi driver också på för att införa ett nationellt maxtak för antalet elever per klass. Det handlar både om arbetsro för eleverna och om rimliga arbetsvillkor för lärarna.

Samtidigt, herr talman, har utvecklingen i Sverige gått i fel riktning när det gäller trygghet, säkerhet och brottslighet i skolan. Antalet anmälda brott i skolmiljö har ökat med 150 procent på tio år. Hot, våld och kränkningar blir allt vanligare i svensk skola. Lärare rapporterar om en försämrad arbetsmiljö. Elever rapporterar om växande otrygghet. Enligt Brottsförebyggande rådet har varannan elev i årskurs 9 antingen utsatts för eller själv begått brott i skolmiljö.

Vi kan inte blunda för detta. Vi kan inte nöja oss med symbolpolitik. Därför växlar regeringen nu upp arbetet för att stärka säkerheten i skolan. Förslaget vi behandlar i dag, Skolor mot brott, innehåller skarpa och konkreta åtgärder. Det innebär att ett nytt säkerhetskapitel införs i skollagen.

Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att hantera allvarliga våldssituationer och hot om våld. Det handlar om att beredskapsarbetet ska bedrivas löpande och att obehöriga inte ska ges tillträde till skolområdet under pågående verksamhet. Det handlar också om att rektorer ska ges möjlighet att besluta om undersökningar av elevers väskor när det är befogat för att skydda tryggheten. Det handlar om att brott i skolmiljön som huvudregel ska polisanmälas även om den misstänkte är under 15 år.

Detta är långtgående reformer, herr talman, men de är också helt nödvändiga. Vi går längre än Skolsäkerhetsutredningen, och det är vi i Liberalerna stolta över. Vi breddar möjligheten att undersöka väskor till att gälla hela grundskolan och komvux – inte bara högstadiet och gymnasiet. Vi förtydligar att även hot om våld ska omfattas av skolornas beredskapsplaner, och vi slår fast att varje misstänkt brott ska tas på allvar – även när barn är inblandade.

Det handlar om att samhället ska kunna markera, förebygga och erbjuda stöd i tid.

På ingen annan arbetsplats skulle man acceptera de hot och kränkningar som förekommer i vissa svenska skolor. Att alla brott ska polisanmälas kan låta självklart, men det är långt ifrån verklighet i dag. Genom att anmäla brott ger man samhället möjlighet att agera tidigare, att sätta in insatser och att hjälpa unga bort från en destruktiv väg.

Det är huvudmannen, kommunal eller fristående, som har det yttersta ansvaret, och regeringen är tydlig: Alla skolor måste arbeta mycket mer systematiskt med säkerheten. Men vi ger också förutsättningar. 68 miljoner kronor avsätts detta år för att skolorna ska kunna leva upp till kraven på beredskap och polisanmälan.

Vi ska inte belasta lärarna ytterligare. Det är rektorer som ansvarar för beslut om väskundersökningar. De ska endast genomföras om de är befogade och proportionerliga. Undersökningar kan utföras av särskilt utsedd personal eller av väktare, inte av läraren som samtidigt ska hålla lektion.

Herr talman! Avslutningsvis: Trygghet och kunskap hänger samman. Den som är rädd lär sig inte. Den som ser brott normaliseras i skolmiljön riskerar att förlora tilliten till rättssamhället. Därför jobbar vi nu mycket hårt med en rad långsiktiga satsningar – fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper, skolsociala team, akutskolor, stärkt elevhälsa, högre krav på lärarutbildningen och mycket annat. Vi ser helheten. Vi bekämpar både symtomen och orsakerna.

Den 4 februari i år blev en svart dag för Sverige. Men med dessa förändringar kan vi nu i alla fall lägga grunden till ett framtida ljusare kapitel – ett kapitel där skolan återigen kan bli en plats för framtidstro, för lärande och för trygghet.

Det finns, herr talman, ingen quickfix för skolans utmaningar, utan de kräver uthållighet, långsiktighet och en tydlig riktning. De kräver modet att återupprätta den svenska skolan som en kunskapsinstitution där läraren leder, eleven lär och samhället agerar förebyggande mot brott. Det är en skola som går tillbaka till grunderna.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Vi kan tänka oss en elev på högstadiet eller gymnasiet som har ett skjutvapen, en kniv eller narkotika i sin väska. Så kommer eleven till skolan och låser in väskan i skåpet. Sedan kommer det fram för skolans ledning att eleven langar narkotika eller har vapen i skolan. I dag har den svenska skolan möjlighet att öppna elevens skåp, men man får inte öppna elevens väska med hänsyn till elevens personliga integritet. Detta kommer vi nu att ändra.

Ändringen innebär att skolan kommer att kunna öppna väskan. Man kommer att kunna tillkalla polis. Man kommer att kunna hantera exempelvis olagliga vapeninnehav eller olagliga narkotikainnehav.

Detta beskriver Miljöpartiet som att rota i elevers väskor. Jag tycker att det är en mycket slapp syn som Miljöpartiet visar upp gentemot det faktum att vi i dag har brottslighet på skolor, en gängkriminalitet och personer som riskerar att utsätta andra elever för hot mot deras säkerhet, hälsa och välmående och till och med i förlängningen mot deras liv.

Jag tycker att det är självklart, herr talman, att dessa verktyg ska finnas för att vi ska kunna stävja brottslighet på skolor i Sverige.

Herr talman! Miljöpartiet har rätt i en sak, och det är att det är min uppfattning att Miljöpartiet har en slapp syn på dessa frågor. Det är mycket riktigt. Jag skulle nästan kunna dra det så långt som till att säga att Miljöpartiet har en jätteslapp syn på de här frågorna.

Det är väl alldeles uppenbart att om en elev har med sig ett skjutvapen till skolan och har det i en väska i sitt skåp måste skolan kunna öppna den väskan. Men det stämmer inte, som Miljöpartiet säger, att det måste vara matteläraren eller geografiläraren som ska öppna väskan. Det är klart att det inte behöver vara en lärare. Skolan kan tillkalla en väktare eller polis som gör det. Det kan vara annan personal i skolan – någon som inte har undervisning just då – som öppnar väskan. Det viktiga är att möjligheten att öppna den ska finnas.

Ibland undrar jag om Miljöpartiet så att säga cirkulerar i en egen omloppsbana runt planeten när det gäller de här frågorna. Ser inte Miljöpartiet den verklighet Sverige befinner sig i? Det var till och med i Camilla Hanséns egen valkrets som skoldådet begicks.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Ja, precis.)

Jag är helt övertygad om att vi måste skaffa oss fler verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Det är så att vi har skolplikt i Sverige, vilket innebär att vi har våra ungdomar på samma plats fem dagar i veckan, sju åtta timmar åt gången, tio månader om året. Det innebär att skolan är en nyckelplats för att kunna vända den här utvecklingen. Skolan är en rekryteringsplats för destruktiva krafter, men skolan är också en möjlighet att vända utvecklingen. Då måste skolan vara en trygg plats.

Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Socialdemokraterna i detta. Det finns aktörer som saluför olika upplägg till skolor. Det är så att säga paket med utbildningar – eller övningar, uppfattar jag det som i det här fallet – som handlar om att skapa ett säkerhetstänk på skolorna. De är inte kvalitetssäkrade. Om aktörerna inte är seriösa är det klart att de inte ska anlitas. Jag kan inte se att det skulle finnas någon som helst politisk konflikt i detta.

Vad ska regeringen göra åt detta? Ja, i grunden är det ju skolor och kommuner som huvudmän – och är det fristående skolor är det de som är huvudmän – som anlitar de här aktörerna. Aktörerna marknadsför sig, och det är klart att man från kommunens eller huvudmannens sida måste kunna kvalitetssäkra att de aktörer en skola samarbetar med, om den nu gör det, är seriösa. Så tänker jag. Det är väl det som är viktigast.

Jag följde också detta, herr talman – jag läste något mediereportage om att man hade en övning på någon skola och inte hade informerat alla som arbetade i skolan om att övningen skulle pågå. Det fanns alltså personer – om det var städare eller vad det var – som befann sig i skolan när personer plötsligt kom in med tunga vapen och simulerade en attack. Det är självklart ett oerhört oseriöst agerande om det har skett på det sättet. Jag har ingen annan uppfattning än Åsa Westlund i detta.

Herr talman! Åsa Westlund säger att jag å regeringens eller majoritetens vägnar skulle slå ifrån mig ansvaret i den här frågan och hänvisa till att kommuner, skolor och huvudmän måste klara av att anlita seriösa aktörer. Ja, herr talman, det var ju för att Åsa Westlund i hela sin första replik använde det klassiska, och ganska banala, retoriska grepp som Socialdemokraterna använder sig av, nämligen att bara tala om den så kallade marknadsskolan.

Jag konstaterar att vi har privata säkerhetsföretag i Sverige. Det är en laglig bransch, och det finns aktörer i den branschen. Det finns aktörer som gör övningar, och det finns skolor som anlitar sådana företag. Jag skulle säga att det är väldigt långt draget att säga att det är skolministern eller Sveriges regering som är ansvarig för att en enskild skola någonstans i Sverige anlitar ett visst företag för en viss övning en viss onsdag en viss månad under läsåret. Det är så att säga ganska långt draget att lasta regeringen för att det anlitandet har skett.

Jag är övertygad om att Sverige har kapacitet att vända den här utvecklingen, herr talman. Jag är övertygad om att våra skolor, våra myndigheter – exempelvis länsstyrelserna – och våra kommuner har kapacitet att klara den här uppgiften. Vi behöver jobba gemensamt för ett gemensamt mål, och det är att stärka tryggheten i svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I samband med de tragiska yxmorden på två lärare vid Latinskolan i Malmö, min valkrets, våren 2022 valde den dåvarande regeringen med starkt och brett politiskt stöd att tillsätta en utredning som skulle ta fram regelverk för hur skolattacker ska kunna förhindras och skolsäkerhetsarbetet stärkas.

Skoldådet i Malmö var då, som vi också har hört här tidigare, den fjärde större våldsincidenten på skolor inom loppet av drygt ett år med Eslöv, Kristianstad och Varberg som andra brottsplatser. Att tillsätta en utredning var i och för sig ett lovvärt agerande, men utredningen var samtidigt snävt inriktad på att främst förebygga, förhindra och försvåra skolattacker och inte på att stoppa våldet på skolorna i allmänhet.

I samband med regeringsskiftet anslogs en ny ton mot det grova våldet i Sverige. Sverigedemokraterna och regeringen har sedan regeringstillträdet arbetat för att få till stånd ett skarpare regelverk för att stoppa våldet i samhället och därmed också i skolan. Skolsäkerhetsutredningen har därför genom tre tilläggsdirektiv fått en bredare ansats i syfte att motverka alla former av brott inom skolväsendet, det vill säga inte enbart skolattacker eller grövre våldsdåd. Detta arbete påskyndades i samband med den tragiska händelsen i Örebro.

Det här var en viktig skärpning av utredningens arbete. I flera rapporter och undersökningar framhölls att brott i skolans värld ökar dramatiskt. Skolundersökningen om brott 2023 visar att skolan är en vanlig brottsplats när det gäller elever i årskurs 9 i grundskolan. Det är den vanligaste brottsplatsen för både mindre grov och grövre misshandel samt för fysiska sexuella kränkningar bland pojkar.

Skolmiljön är också en vanlig brottsplats vid hot. Hot och våld i skolan kan riktas mot både elever och lärare. Det påverkar såklart både lärande och arbetsmiljö negativt, och det måste stoppas. Arbetsmiljöverkets rapport Hot och våld mot lärare, andra yrkesgrupper och elever inom skolväsendet visar att antalet anmälda allvarliga händelser i arbetet orsakade av hot och våld i skolan ökade med drygt 150 procent mellan åren 2013 och 2023.

Sverigedemokraterna och regeringen arbetar intensivt med att öka säkerheten och tryggheten för elever, lärare och annan personal i skolan. Det handlar om åtgärder på både kort och lång sikt, som ökar säkerheten och tryggheten och som stärker det viktiga förebyggande arbetet. Efter skolskjutningen i Örebro blev det uppenbart att det behövde vidtas omedelbara och långsiktiga åtgärder för att säkerställa säkerheten och tryggheten i Sveriges skolor. Just därför är lagförslaget på plats.

Sverigedemokraterna har varit pådrivande för att förslagen ska vara så långtgående som möjligt, och vi är nöjda med att regeringens proposition går längre än utredningen när det gäller vilka situationer skolorna ska ha beredskap för och att även förskoleklass, låg- och mellanstadium i grundskolan samt komvux omfattas av möjligheten att undersöka väskor. Det är också bra att alla brott i skolan som huvudregel ska polisanmälas, även i de fall den elev som misstänks för exempelvis skadegörelse är under 15 år.

Herr talman! Propositionen tar sikte på fyra punkter.

Den första punkten är att alla skolor ska ha en beredskapsplan. Situationer med grovt våld i skolmiljö kan se olika ut. Gärningspersonerna kan också ha olika motiv. Det är därför viktigt att dels arbeta förebyggande, dels agera mot och förhindra våld som förekommer i förskolan och skolan och på fritidshemmet.

Svaren på de enkäter som Skolsäkerhetsutredningen lät genomföra visar att cirka 30 procent av rektorerna saknade en aktuell krisplan för sin skolenhet, som inkluderar situationer med väpnat våld. Bara drygt hälften – 59 procent – uppgav att de har utbildat personalen i hur man ska agera i en krissituation med väpnat våld. Det finns alltså anledning att tydligare reglera skolornas skyldighet att ha strategier för hur sådana eventuella situationer ska hanteras på bästa sätt.

Sverigedemokraterna och regeringen föreslår i propositionen att alla skolor ska ha en beredskapsplan och ett löpande beredskapsarbete. Det handlar om att planera, utbilda och öva för att ha beredskap när en kris uppstår, till exempel genom planering av inrymning och utrymning samt en tydlig rollfördelning för alla och all personal på skolan. Vi har här valt att gå ett steg längre än utredningen och utöka förslaget till att omfatta inte bara allvarliga våldssituationer utan även hot om allvarliga situationer. På så vis säkerställer vi att skolan är redo att agera i en situation där allvarligt våld ännu inte uppkommit.

Herr talman! Den andra punkten handlar om att stoppa farliga föremål. En viktig del i säkerhetsarbetet är att förhindra att farliga föremål tas in i skolmiljön. Det är tyvärr ganska vanligt i dag. Det känner vi till. Det kan handla om knivar, skjutvapen och andra saker som är ägnade att störa ordningen på skolan. Det kan vid vissa tillfällen, till exempel nollning, handla om föremål som är avsedda att användas för att utöva kränkningar – det jag vill kalla psykisk misshandel, enligt den korrekta, straffrättsliga terminologin – mot andra elever.

En bred möjlighet att undersöka och kontrollera väskor är en viktig del i detta arbete. Utredningen föreslog att väskor skulle få undersökas i högstadiet och gymnasieskolan. I propositionen utvecklas det nu till att omfatta hela den obligatoriska skolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, den anpassade gymnasieskolan samt den kommunala vuxenutbildningen. Det är bra att detta görs.

Undersökning av väskor behöver heller inte aviseras i förväg. Detta är en viktig del i det förebyggande arbetet, och den försvårar planering av införsel av farliga föremål. Vet man om att det ska vara en granskning av väskorna dagen innan är man ganska dum om man tar med sig farliga föremål till skolan. Vi sverigedemokrater tycker att det är bra att man inte behöver avisera det i förväg.

En stor del av dagens våld är förknippat med gängkriminalitet, och därför måste alla eventuella luckor täppas till. Om förslaget bara skulle gälla exempelvis högstadiet och gymnasieskolan skulle det finnas skäl för de kriminella gängen att smuggla in vapen och narkotika med hjälp av allt yngre personer. Man har redan sett en sådan trend. Den trenden skulle fortsätta och dessutom utökas. En sådan utveckling skulle också sätta hela lagförslaget ur spel. Från Sverigedemokraternas sida har vi varit tydliga med att det inte får finnas så uppenbara hål i lagstiftningen.

I debatten har det framkommit kritik mot att skolpersonal ska ägna sig åt att kontrollera elevers väskor. Det finns dock ingenting i lagförslaget som säger att det måste vara skolpersonal som utför kontrollerna. Det är möjligt att det blir så på vissa håll. Det är möjligt att det finns skolpersonal som är frivilliga att göra detta och som vill göra det.

Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara skolpersonal som undersöker väskor. Den som sägs är att endast rektor kan fatta beslut om detta när det gäller ett obestämt antal elever, alltså en generell kontroll, samt att rektor eller någon som rektorn har utsett får besluta om undersökning när det gäller en enskild elevs väska. Till skillnad från vad utredningen föreslog behöver det inte vara skolpersonal som utför undersökningarna, utan det kan till exempel vara väktare eller någon annan.

I propositionen betonas att utsedda personer bör avstå från undersökning när de bedömer att en sådan kan leda till en konfrontation som kan vara farlig. Om man inser att situationen kan innebära att vapen kan brukas, eller om man misstänker att väldigt mycket vapen har tagits in, ska man kontakta polisen. Det är viktigt att få fram i debatten att detta är tydligt i propositionen.

Den tredje punkten handlar om att fler brott ska polisanmälas. Utredningens bedömning när det gäller polisanmälan av elever under 15 år innebär i princip att endast mycket allvarliga brott, som exempelvis mord, grov misshandel, våldtäkt och rån, ska polisanmälas. En sådan reglering skulle missa de brott som oftast förekommer på skolorna, till exempel misshandel, skadegörelse, stöld, kränkande fotografering och olaga integritetsintrång. Den typen av brott ansåg inte utredningen skulle föranleda polisanmälan om den misstänkta eleven var under 15 år. I praktiken innebär det att samhället inte tydligt aviserar sin vilja att stävja brott i skolan.

Vår linje har varit att upprätthålla nolltolerans. Sverigedemokraterna och regeringen har därför landat i att fler brott som huvudregel ska polisanmälas, förutom rent bagatellartade brott. Anledningen till detta är att polis och socialtjänst ska kunna sätta in stöd och åtgärder så tidigt som möjligt. Jag noterar att flera oppositionspartier har invändningar mot detta och kan bara konstatera att vänsterpartierna fortsätter att hantera minderårigas brott med silkesvantar. Vi menar tvärtom att det finns en poäng med att samhället reagerar tidigt för att minimera risken för fortsatt brottslighet.

Propositionen föreslår att rektor ska vara skyldig att anmäla brott. Det är en viktig reglering. I dag vet vi om att många skolor mörkar händelser för att inte dra åt sig uppmärksamhet och därmed tappa i anseende och attraktivitet. Genom att låta rektor vara skyldig att anmäla brott signalerar vi tydligt att en skola måste ta tag i händelser i tid och inte får riskera att oordning eskalerar.

Den fjärde punkten handlar om att stoppa obehöriga från att ha tillträde till skolans område när verksamheten pågår. Elever, lärare, övrig skolpersonal och föräldrar ska känna sig trygga i verksamheten.

Det allra bästa vore förstås om man kunde låsa alla skolor och införa ett passersystem, men det är förmodligen inte praktiskt möjligt att genomföra på alla skolor på kort sikt. Många skolor är byggda med många in- och utgångar som gör det svårt att upprätthålla ett sådant system. Det krävs mycket förberedande arbete för att detta ska ske. Det är alltså desto viktigare, i avvaktan på eventuella ytterligare regleringar, att tydligt avgränsa området och informera om att obehöriga inte har tillträde. Det går att kombinera med det nya regelverket för exempelvis kameraövervakning. Därmed inte sagt att vi inte återkommer om det behövs ytterligare reglering för att stoppa obehörigas tillträde till skolor.

(Applåder)

Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod frågan. Jag tolkade det som att Centerpartiet anser att det finns lärare som är problematiska och exempelvis utövar våld och som att frågan handlade om hur det ska stoppas. Jag vet inte om det var detta som var frågan, men det är ingenting som Sverigedemokraterna säger nej till. Om man förekommer i något register och detta gör att man är olämplig som lärare, då ska man inte vara lärare; det vill vi vara väldigt tydliga med. Om man tycker att det är jättekul att ägna sig åt våldsbejakande extremism eller att hålla på och indoktrinera barn med terroristliknande fasoner ska man inte vara lärare. Det är vi de första att säga. Där måste vi vara väldigt tydliga.

Vi är såklart beredda att göra skärpningar även på denna punkt om det skulle behövas. När det uppdagas att någon är olämplig som lärare, exempelvis på grund av att personen ägnar sig åt kriminalitet, som barnmisshandel, sexuella kränkningar eller vad det nu kan vara, ska personen väck från skolan, och den ska inte få komma tillbaka. Det är Sverigedemokraternas inställning.

Jag går vidare till det som gäller misstanke om vapen. Om man på en skola upptäcker eller misstänker att det finns vapen – kanske skarpladdade sådana – är väl det brukliga att man kallar på polis. Man ska kalla på polis; det är detta som propositionen pekar på. Rektorn har en skyldighet att anmäla. Man ska anmäla alla brott, och man ska också se till att det görs en undersökning av väskor. Propositionen lämnar dock åt skolan att besluta om vem som ska göra det.

Jag vill återigen reservera mig för att jag inte riktigt förstod frågan.

Herr talman! Det var klart och tydligt!

Vi har ingen annan uppfattning. Vi har exakt samma uppfattning. Vi vill ha ett brett register, och jag tror att flera av mina Tidökollegor kan stämma in i det.

Vi har inte sagt nej. Det vi däremot säger nej till är att slå in öppna dörrar. När det redan pågår ett arbete, och när det redan är planlagt att man ska ta fram den här typen av bestämmelser, röstar vi inte för ett utskottsinitiativ. Det är inte brukligt att göra så. I slutändan skulle man kunna använda utskottsinitiativ till att ta fram allting – till att utskott ska besluta om saker som redan finns på bordet och som kommer att leda fram till propositioner och liknande i framtiden. Det är inte riktigt så arbetet funkar.

Ett utskottsinitiativ ska ju handla om någonting som regeringen inte har observerat tidigare. Den här frågan har varit uppe och diskuterats. Redan förra mandatperioden diskuterade vi den, och då ledde det inte till någonting. Nu är detta uppe på bordet, och det kommer att komma en ändring när det gäller registerkontrollen och vilka brott som ska omfattas av den. Då är det helt orimligt att rösta för ett utskottsinitiativ som säger att regeringen ska inleda ett arbete som man redan håller på med. Det är inte en linje som Sverigedemokraterna tycker är tilltalande.

I de fallen röstar man nej till utskottsinitiativet. Det betyder dock inte att man har någon annan uppfattning i sak.

(Applåder)

Herr talman! Skolan ska vara en trygg plats för lärande. Sverige har skolplikt, och vi förväntar oss att barnen ska vara i skolan. Då har vi också en skyldighet att säkerställa att skolan är den trygga plats den behöver vara för att eleverna ska kunna uppnå sina drömmar att lära sig det de vill och det vi förväntar oss.

Även skolans personal ska känna sig trygg. Var femte anmälan till Arbetsmiljöverket kommer från skolpersonal. Inte undra på att vi har 30 000 utbildade lärare som väljer att inte arbeta i skolan.

Vi vet att trygghetsfrågorna är ett stort och viktigt problem i den svenska skolan, och det behöver vi ta på stort allvar.

Herr talman! Utvecklingen har gått åt fel håll under ganska lång tid, men nu gör vi upp med det.

Vi ser i rapport efter rapport och hör från skolpersonal och elever att tryggheten i skolan minskar. En större och större andel av eleverna uppger att de är otrygga i skolan, och skolan är i dag den vanligaste brottsplatsen bland unga. Vi har en skyldighet att ta detta på största allvar.

Brottsförebyggande rådets skolundersökning visar att skolan som sagt är den vanligaste brottsplatsen, och Arbetsmiljöverkets statistik är alarmerande. På tio år har antalet anmälningar om hot och våld i skolan ökat med över 150 procent.

Vi förväntar oss att barn ska vara i skolan för att lära sig. Då måste vi ta detta på allvar.

Det här är inte några enstaka händelser. Det här är en utveckling som vi nu har ganska god kunskap om. Vi måste vända utvecklingen, och vi kan vända den. Vi i den här kammaren har ett ansvar att agera, och det gör vi nu.

Herr talman! Detta är bakgrunden till propositionen Skolor mot brott, som vi debatterar här i kammaren och som vi kommer att besluta om i dag. Det är ett kraftfullt och samlat åtgärdspaket som för första gången gör att skolans säkerhetsarbete tas på allvar i vår lagstiftning. Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om konkreta åtgärder som är efterfrågade i skolan.

I propositionen har regeringen förslag inom ett flertal olika områden. Det handlar om ett helt nytt kapitel i skollagen om skolsäkerhetsarbetet. Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att stoppa obehörigas tillträde till skolan. Skolan ska i första hand vara till för elever och lärare – de som har skolan som arbetsplats – och ska inte vara en plats för allmänheten.

Rektor behöver ha mandat att undersöka väskor och föremål, och brott som begås i skolan ska polisanmälas. Det här är punkter som borde vara en självklarhet och som redan borde vara verklighet men som inte är det i dag. Nu säkerställer vi att det kommer på plats.

Herr talman! Det här är inga extrema förslag, utan det är naturliga och också kraftfulla verktyg för skolan som skolorna själva har efterfrågat. Det handlar inte om att misstänkliggöra elever, som vissa har gett uttryck för i debatten här i dag, utan det handlar om att skydda elever och lärare – de som verkar i skolan. Det är vårt viktigaste uppdrag.

Detta är vårt besked till alla de rektorer, lärare och elever som varje dag befinner sig i verkligheten i den svenska skolan och som måste förhålla sig till hot, våld, trakasserier och otrygghet: Vi ser er. Nu ger vi er ytterligare några verktyg som ni har efterfrågat för att ni på ett bättre sätt ska kunna utföra det som är ert viktiga uppdrag, nämligen kunskapsuppdraget i den svenska skolan.

Vissa partier i denna kammare menar att det här är fel väg att gå och att man i stället ska fokusera på relationellt arbete. Då vill jag vara tydlig och säga att det ena inte utesluter det andra. Vi menar att det är viktigt med utbyggd elevhälsa. Det är viktigt och helt avgörande med det förebyggande arbetet i skolan. Men det räcker inte, för när hotet är konkret måste skolorna få verktyg för att kunna agera. När någon har medfört farliga föremål och när skolledningen får signaler om att något kan hända måste det finnas ett tillräckligt lagstöd för skolan att agera. Det handlar om ansvar.

Herr talman! Vissa partier i denna kammare menar att förslagen går för långt, att det är integritetskränkande att undersöka väskor och att det är fel av skolor att polisanmäla brott som begås av någon som är under 15 år. Jag menar att det är ett betydligt större problem att behöva gå till skolan med rädsla och en klump i magen. Jag menar att det är ett betydligt större problem att vi i dag ser unga som tidigt uppvisar ett normbrytande beteende men där instans efter instans avstår från att agera tidigt med hänsyn till att barnen är för unga. När de sedan slutligen begår ett brott är det för sent. Vi har en skyldighet gentemot dessa barn att agera tidigt och tydligt när det går att förebygga och stoppa denna typ av kriminalitet.

Dessutom vill jag konstatera att om det är något som är integritetskränkande är det att bli trakasserad, att bli rånad, att bli utsatt för våld och att bli slagen i skolan. Det perspektivet saknar jag från vänsterkanten här i kammaren.

Herr talman! Vissa partier menar att det här går för fort och att vi måste vänta med att agera. Då blir min fråga: Vad är alternativet? Är det att inte göra något alls? Är det att låta hotbilden växa, att låta skolledare fortsatt stå utan rätt att agera och utan tillräckliga verktyg och att lämna rektorer och lärare ensamma, utan tillräckligt lagstöd?

Det har nu gått fyra månader sedan den värsta skolattacken någonsin i svensk historia. Vi har en skyldighet att skyndsamt agera och säkerställa att vi får tillräckliga mandat och befogenheter på plats för att man ska kunna agera i den svenska skolan. Allt annat vore ett svek mot eleverna och lärarna där.

Herr talman! Vi vet att de här brotten ofta begås av ett fåtal individer. Vi vet också att många av dessa individer är unga när de första gången är i riskzonen för att dras in i kriminalitet. Det är därför det är avgörande att vi agerar tidigt. Det handlar inte om att stämpla barnen, utan det handlar om att bry sig om barnen.

Att sätta in relevanta stödinsatser men också ge tydliga normer handlar om att stärka den viktiga samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att vi ska fånga upp fler barn tidigare. Vi behöver återupprätta respekten för skolan, både som kunskapsinstitution och som normbärare. Skolan ska inte vara neutral inför brott, utan det ska vara en plats där vi tydligt markerar att hot, våld och kränkningar inte hör hemma i den svenska skolan. Det ska vara glasklart.

Herr talman! Den här regeringen står inte och väntar, utan den agerar. Det vi har sett hända i Sverige – skolattacker, våldsdåd och barn som rekryterats till kriminella gäng redan i mellanstadiet – skapar en skyldighet för oss i denna kammare att agera.

Vi ser hur skolpersonal larmar om ökad otrygghet, att elever tar in farliga föremål och att brott begås utan konsekvens. Som någon var inne på här i debatten får man visst öppna ett skåp, men man får inte lov att titta i väskan i skåpet för att se om där finns några droger eller liknande som har förts in i skolan. Det här är orimligt. Vi måste ge skolpersonalen tillräckliga mandat. Propositionen ger skolorna mandat att sätta ned foten, och den ger samhället möjlighet att visa att vi ser vad som händer i den svenska skolan. Nu ger vi ytterligare mandat för att man ska kunna agera. Vi kommer inte att blunda för detta.

Skolan ska vara en plats där barn kan växa, lära sig och utvecklas. Det är vår skyldighet att säkerställa att det är en trygg plats där vi skapar förutsättningar för lärare att bedriva sitt viktiga undervisningsuppdrag och där elever får förutsättningar att lära sig. Då är det en förutsättning att skolan är trygg, för trygga skolor ger trygga och starka elever som kan fokusera på att lära sig.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Ja, det gläder oss mycket att Centerpartiet har börjat engagera sig i de här frågorna. Det är bra om vi kan få till stor samsyn i de här frågorna.

Skolan ska vara en trygg plats för bildning. Den ska inte vara en grogrund för grov kriminalitet, för att säga det helt uppenbara. Personer som har begått grova brott ska inte kunna arbeta i skolan. De har inte i skolan att göra. Här önskar jag att tidigare regeringar hade agerat, även de regeringar som Niels Paarup-Petersens parti tidigare har stöttat.

Den här regeringen tar de här frågorna på största allvar. Vi agerar. Vi tillsatte i april 2024 en utredning för att skärpa kraven kopplat till utdrag ur belastningsregister för personal i skolan. Vi moderater tycker att detta är en otroligt viktig fråga. Det handlar om att vidga vilka brott som ingår. Det handlar om att göra kontroller regelbundet, inte bara vid anställning. När man till exempel byter arbetsplats hos samma arbetsgivare måste detta hänga med. Vi vill se till att man återigen ska kunna arkivera de här registren, inte att man som i dag inte får spara dem. Det finns områden på områden där vi behöver se till att det kommer förändringar.

Den här regeringen har agerat. Som jag misstänker att Niels Paarup-Petersen känner till kom det för ungefär en månad sedan ett färdigt förslag på det här området som nu ska ut på remiss för att bli lagstiftning, för den här regeringen tar de här frågorna på största allvar och kommer att säkerställa att detta blir lagstiftning innan mandatperioden är slut.

Herr talman! Jag är stolt över att representera ett parti och en regering som tar trygghetsfrågorna i skolan på allvar – det behövs. Detta har varit eftersatt under väldigt många år. Den tidigare regeringen blundade helt för dessa frågor. Nu städar vi upp på område efter område och säkerställer att skolan får både mandat, befogenheter och, på sina håll, en skyldighet att agera.

Ett av de områden som detta gäller är det som Niels Paarup-Petersen är inne på, nämligen krav på skolan att begära utdrag ur belastningsregistret när man anställer personal. Alla som befinner sig i skolan ska kunna känna sig trygga med att skolan är en plats som är fri från kriminalitet och kriminella. Där ska man kunna känna sig trygg.

Niels Paarup-Petersen kan också vara trygg med att regeringens och Moderaternas politikutvecklingsarbete inte utgår från Centerpartiets initiativ i utskottet. Detta är frågor som vi har berett under lång tid. Det är frågor som funnits i Moderaternas politik under lång tid, och vi har en plan för att agera och få detta på plats den här mandatperioden. Det var också, som Niels Paarup-Petersen mycket väl känner till, bakgrunden till att vi röstade nej till Centerpartiets utskottsinitiativ eftersom det syftade till att tillkännage för regeringen att man vill göra något. Men regeringen har redan ett pågående arbete på detta område, och det vill jag att Niels Paarup-Petersen både ska känna till och kunna känna sig trygg med.

Detta är frågor som vi prioriterar och sätter högt. Vi önskar att tidigare regeringar hade gjort mer på det här området. Nu agerar vi och säkerställer att vi skyndsamt får ny lagstiftning på plats som möjliggör, och som innebär att vi kräver och förväntar oss, att skolor agerar när man anställer personal. Skolan ska vara en plats som är fri från kriminella.