Ida Gabrielsson (V) om Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Den 12 mars i år hände det som många av oss hade sett komma ganska långt dessförinnan: Northvolt ansökte om konkurs.

Jag och flera av mina partikamrater har stått just i den här talarstolen och uppmanat övriga i den här kammaren att inte gå in med skattebetalarnas pengar i detta högriskprojekt. Men inte ville man lyssna, och nu har inte bara skattebetalarna mot sin vilja förlorat pengar, utan även pensionärerna har blivit fattigare. AP-fonderna 1, 2, 3 och 4 har investerat nästan 6 miljarder kronor i projektet, herr talman, och dessa 6 miljarder kronor är i dagsläget värda exakt noll kronor.

Andra partier måste börja lära sig av sina misstag. Det gäller i synnerhet Socialdemokraterna. Den här bubblan kom till under Socialdemokraternas styre. Den hade inte blåsts upp och spruckit utan den politiska upphaussning, uppbackning och direkta påverkan som fanns. Här går det inte att skyffla bort det ansvar man har. Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen bör be om ursäkt till landets 2,3 miljoner pensionärer eftersom de nu kommer att få en lägre pension än de hade fått utan det här debaclet.

Jag tycker att det är ledsamt, herr talman, att se med vilken nonchalans vissa partier i denna kammare behandlar skattebetalarnas pengar. Nu har i alla fall Sverigedemokraterna sett till att det inte kommer att ske några utbetalningar av skattepengar till ett annat högriskprojekt, nämligen Stegra.

Så här är det: Det finns en fullt fungerande privat kapitalmarknad där den som vill låna kan göra det, där den som vill låna ut kan göra det och där den som vill investera kan göra det. Men gör det med era egna pengar, inte med skattebetalarnas eller pensionärernas pengar!

Herr talman! Vad gäller tandvården är vi nu i färd med att driva igenom världshistoriens tandvårdsreform. Den kommer på plats den 1 januari 2026, och sedan är vår förhoppning att den ska fortsätta rullas ut även 2027.

Sedan är det en jätteolycklig situation med läkemedlen, men det funkar inte så att det sitter ett antal politiker och beslutar hur mycket läkemedel kostar. Jag tror inte att någon är förtjust i situationen att läkemedel har blivit dyrare, herr talman – inte jag i alla fall. Men det är alltså inte ett politiskt fattat beslut att läkemedel ska vara dyra. Läkemedel har gått upp i pris, som ganska mycket annat.

Jag vågar inte ta gift på att jag har siffrorna rätt, herr talman, men jag tror att staten står för 41 miljarder av den totala kostnaden för läkemedelsförmånerna, som är 50 miljarder kronor per år. Den absoluta lejonparten står alltså staten för. Den andel som staten står för visavi brukaren eller konsumenten är också högre än vad den varit historiskt.

Men det är jätteolyckligt att läkemedel har blivit dyrare. Det är inget beslut som jag, finansministern eller statsministern har fattat. De har gått upp i pris.

Herr talman! Så mycket förstår jag också. Men anledningen till att man gjort denna förändring i högkostnadsskyddet är ju att läkemedel har gått upp i pris. Hade vi inte haft en situation där läkemedel i sig hade blivit dyrare hade det inte funnits något motiv till att göra några förändringar i högkostnadsskyddet. Vi pratar väl förbi varandra – eventuellt medvetet; jag vet inte.

Sedan ställer Mikael Damberg upp en falsk motsättning, tycker jag, med våra väldigt höga marginalskatter. De är fortfarande för höga, om jag ska vara helt ärlig. De låg på 55 procent; nu har vi fått ned dem till 52 procent. Internationellt sett är det väldigt högt. Den reformen, herr talman, hade en så kallad självfinansieringsgrad på så mycket som 125 procent och finansierade alltså sig själv med råge. Staten får genom den skattesänkningen in mer skatteintäkter. Det låter som trolleri, men det är det inte. Förklaringen är att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar så att staten får in mer skatteintäkter. Det finns alltså inget motsatsförhållande på det sättet.

Herr talman! Det blir lite svårt att hinna med i ett så här kort replikskifte. Jag är väldigt nöjd med den satsning på vägunderhåll som vi skjuter till. Den kommer att gynna människor som bor i sådana delar av landet som jag själv bor i, det vill säga glesbygdskommuner där vägunderhållet har varit väldigt eftersatt, herr talman. Vi fortsätter upprustningen av de rättsvårdande instanserna och ger nästan en halv miljard kronor till Kriminalvården, en myndighet som befinner sig i en expansionsfas som jag inte tror att någon svensk myndighet någonsin har befunnit sig i – och så vidare, och så vidare.

Sedan skriver jag givetvis inte under på den beskrivning som vi här får höra från Ida Gabrielsson, men det är kanske inte helt otippat.

Det här är en vårbudget. Lägger man ihop den med den höstbudget där vi stöttade ekonomin, både hushåll och företag, med 60 miljarder kronor ser man att vi på det stora hela för en klok och väl avvägd ekonomisk politik från Tidöpartiernas sida.

Herr talman! Det är ganska uppenbart. Framför allt har vi sänkt skatten för pensionärer, inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen. Vi har också höjt garantipensionen ganska kraftigt. Pensionärerna har fått en starkare köpkraft 2022, 2023, 2024 och 2025, herr talman.

Återigen tror jag inte att någon, möjligen bortsett från läkemedelsbolagen själva, tycker att det är en jätterolig situation att det blivit dyrt med medicin och läkemedel. Jag gör det i alla fall inte, men det är detta som är förklaringen.

I Ida Gabrielssons värld kanske allt som sker i största allmänhet är politiska beslut. Det finns dock ingen som har tagit det politiska beslutet att medicin ska gå upp i pris och vara dyr. Här har vi haft en inflation, precis som i mycket annat, och den inflationen har varit lite högre. Det är jätteolyckligt, men det är så. Det ligger ingen konspiration eller något politiskt beslut bakom det. Det är en olycklig situation, helt enkelt.

Herr talman! Jag håller med helt och hållet, men att Centerpartiet har ett siffersatt mål är fullkomligt ointressant.

Det vi har gjort är att sänka skatten till EU:s miniminivåer för jordbruksdiesel, det vill säga att vi gör det i praktiken billigare att vara bonde. Gör vi det billigare i producentledet blir det i slutändan också billigare i konsumentledet, och vi stärker därmed hela vår livsmedelssektor. Vi har sänkt bränsleskatterna i största allmänhet, vilket jag tog upp i mitt anförande – och det gynnar bönderna.

När jag har grottat ned mig i dessa frågor har förklaringen till att det ser ut som det gör varit olika typer av pålagor i klimatets tecken, inte minst på EU-nivå. Det är lite som ni kokar ihop på hemmaplan i Sverige – tyvärr, men inte minst på EU-nivå. EU är den största boven mot en högre självfinansieringsgrad.

Herr talman! Jag menar inte att det är en dålig idé att ha mål. Det var inte riktigt så jag menade. Men jag menar att bara för att Centerpartiet fladdrar ur sig en siffra – 80 procent i det här fallet – har man fortfarande inte åstadkommit något över huvud taget. Om vi hittar en framkomlig väg för att gå från typ 50 procent till 80 procent är jag idel öra. Det här är i allra högsta grad ett problem som vi behöver ta på allvar.

Jag ställer ett par motfrågor tillbaka: Med vem ska Martin Ådahl genomföra den hemliga planen som ska leda fram till 80 procent? Ska vi gå tillbaka till en situation där dieseln kostar 27–28 kronor? Det är vad som förespråkas från oppositionens sida. Men vi vet vad vi får med den politiken.

Vad händer med bönderna? Nu är kostnaden för en liter diesel under 16 kronor. Ska den kosta 28 kronor i stället? Är det något som kommer att öka självförsörjningsgraden? Absolut inte – såklart.

Herr talman! Jag sa i och för sig inte exakt så, men strunt samma. Det är klart att det finns en poäng. Jag tror faktiskt att finansministern sa något klokt, nämligen att den som påstår sig veta exakt hur det landar med allt som händer i världen just nu ska man inte lyssna på. Det var klokt sagt. Det rör på sig så mycket. Det kanske händer något under det här replikskiftet; det kommer ett nytt besked, och sedan försvinner det beskedet lite senare i kväll. I morgon kommer ett tredje besked, och sedan ändras det. Det var min poäng.

Vad är alternativet? Det går inte att lägga fram en vårbudget i ett klimat som är djupt beroende av nyckfullheten från den amerikanska administrationen i frågan. Vad är alternativet? Att inte lägga fram en vårbudget över huvud taget är ett dåligt alternativ. Men det rör sig så fort, och det tycker jag att Janine Alm Ericson ska ha lite respekt för.

Herr talman! Jag kan hålla med om att regeringen bör ha en plan. Vad är det som säger att vi inte har det? Det är en mängd utfall och parametrar att hålla koll på.

Nu är det något slags respit på 90 dagar, och det ska förhandlas fram avtal med hela världen. Jag vet inte om det kommer att gå eller hur det kommer att påverka oss. Sverige är beroende av den tyska ekonomin. Kommer Sverige eventuellt inte att drabbas utan i stället tyskarna med den fordonsindustri de har? Det kommer att spilla över på Tyskland.

Att de amerikanska konsumenterna kommer att drabbas av högre inflation är säkert, till och med uppenbart. Kommer det att spilla över på oss? Eller kommer handelsflödena att justeras på ett sådant sätt att det blir ett deflationistiskt tryck? Det är inte alls omöjligt att handelsflödena från andra delar av världen i stället för att riktas mot USA landar i Europa och Sverige, och därmed blir det ett deflationistiskt tryck.

Det finns en mängd utfall, och givetvis finns en plan för att hantera alla olika typer av utfall.