Fru talman! Vi kommer inte att köpa några försämringar av akassan, sa Jimmie Åkesson under valrörelsen. Detta har dokumenterats flera gånger.

Här hörde vi nyss ledamoten säga att den förra regeringen inte har prioriterat akassan över huvud taget, samtidigt som det han har att komma med är en höjning av taket med 1 000 kronor. Förra regeringen höjde akassetaket vid två tillfällen, med flera tusen kronor per tillfälle. Den argumentationslinjen håller alltså inte. Det här kan inte vara att prioritera akassan; det är att göra någonting annat.

De flesta arbetare kommer inte upp i 34 000 kronor i månaden, och de som gör det förlorar ändå nu jämfört med för ett par år sedan, detta på grund av att inflationen och löneökningarna har varit högre än så för gruppen vid taket. Det här kan man knappast kalla särskilt stora förbättringar.

Det stämmer dock att vi köper övergången från en tidsbaserad till en inkomstbaserad akassa. Det finns ingen konflikt där. Däremot finns det en konflikt i hur man ser på svenska arbetare och deras behov av trygghet. När man skapar en brantare avtrappning vid 100 dagar och inte höjer taket nämnvärt innebär det rejäla försämringar för stora grupper.

Fru talman! Jag håller med ledamoten om att detta är en försäkring. Den ska finnas för att skapa trygghet för Sveriges arbetande befolkning, för dem som riskerar arbetslöshet i den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i och kommande. Vi vet inte hur det kommer att se ut. Det är väl kanske det som är det största problemet här.

Denna a-kasseförändring syftar till - det hör man om man lyssnar på alla regeringspartier - att skapa incitament för dem som blir arbetslösa att söka arbete, inte till att ge dem trygghet när de behöver det för att de ska kunna behålla sitt hus och för att de ska kunna betala mat och allt annat som man faktiskt behöver även när man blir arbetslös och under den tid man söker jobb.

Människor behöver den tryggheten för sin egen skull, för att de ska kunna känna att de kan försörja sin familj. Den tryggheten behövs också för att samhället ska kunna rulla vidare i stora lågkonjunkturer, under krascher eller när bankmän till exempel fifflar med olika lånemedel som gör att människor blir arbetslösa helt utan egen skuld.

Jag förstår att ledamoten är nöjd och glad. Han behöver framställa sig själv som det trots att han har gått med på dessa ganska rejäla försämringar. Det finns absolut många som tjänar över taket, och vi behöver höja taket mycket mer. Detta är knappt en takhöjning, som sagt, och det är rejäla försämringar på andra håll.

Man kan också fundera lite över pressträffen, när detta presenterades, där man slog på stora trumman för att karensen inte förlängdes. Var kom det ifrån egentligen? Vilka partier var det som ville förlänga karensen, och hur långt ville de göra det? Sverigedemokraterna framställde det som att det var deras vinst att karensen inte förlängdes, men vem ville egentligen göra detta?

Fru talman! Magnus Persson får givetvis köpa precis vad han vill. Jag utgår bara från vad jag noterat att Sverigedemokraterna tidigare har sagt och vad som har varit väldigt viktigt för dem.

Magnus Persson säger väldigt ofta: Jo, men vi har höjt taket. Men det är ju bara ett par hundralappar, eller hur? Samtidigt blir a-kassan mycket sämre för väldigt många av de personer som har väldigt låga inkomster. Väldigt ofta är det också de väljare som faktiskt tror på att Sverigedemokraterna ska vara deras röst. Men nu vet de kanske att de inte är det.

Fru talman! På vilket sätt menar Magnus Persson och Sverigedemokraterna att en lägre ersättning, till exempel, liksom ska öka gapet mellan de arbetslösas kompetensutveckling och arbetsmarknadens krav? Jag tror att det är bra att vi synar Sverigedemokraternas kort här och vet att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på Ulf Kristersson och en klassisk borgerlig politik. Det kommer inte att förändras. Hur mycket Magnus Persson än säger att man har motat Olle i grind är Olle i det fallet otroligt liten, och det är ändå regeringens politik som gäller.

Fru talman! Detta är som sagt viktigt. Oavsett om Magnus Persson köper detta eller inte tycker jag att han är skyldig att förklara för sina väljare hur detta förbättrar för människor som försöker ta sig mellan två jobb men som riskerar att få gå från hus och hem däremellan.

Fru talman! Vi står nu inför den största förändringen av a-kassan på väldigt länge, kanske sedan staten gjorde sitt intåg med stöd till erkända a-kassor 1935.

En del av förändringarna är bra, och mycket initierades av den förra regeringen i en utredning som den nuvarande regeringen baserar sina förändringar på. En sådan sak är naturligtvis den övergripande förändringen att gå från en a-kassa baserad på tid till att i stället basera den på lön.

Det handlar om att taket höjs med 1 000 kronor de första 100 dagarna. Det handlar om att fler får tillgång till a-kassa, även om det kan sägas vara en sanning med viss modifikation, vilket jag återkommer till senare.

Fru talman! Det finns också delar som vi socialdemokrater är väldigt kritiska till. Det handlar om hur den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna valt att skära ned och försämra samtidigt som de gör om systemet. Enligt riksdagens utredningstjänst sparar man in en och en halv miljard på bekostnad av alla dem som betalar in till försäkringen och arbetar i Sverige.

Jag tänker inte gå in särskilt mycket på de delar där vi är överens om regeringens förslag. Jag ska i stället ägna tiden här åt de delar där vi inte är överens. Jag yrkar därför bifall till våra två reservationer i ärendet, reservationerna 2 och 6.

Men innan jag går in på våra principiella åsikter om det förslag vi hanterar vill jag också ta tillfället i akt att tala lite om varför vi har valt att inte ha några skarpare förslag om förändringar i ärendet, fru talman.

Vi har under processen försökt att få klarhet i hur beräkningar har gjorts för vad olika delar i det här förslaget kostar. Det är underlag som vi i normalfallet skulle ha kunnat få via riksdagens utredningstjänst men som regeringen har valt att hålla inne med.

Detta är ett helt nytt system. Historiken finns heller inte att tillgå. Vi kan inte titta på tidigare år och se en rak överföring från vad nuvarande system betyder. De beräkningarna har regeringen vägrat att dela med sig av. Den har heller inte velat förklara varför den inte gör det. Jag hade en interpellationsdebatt med Johan Pehrson där jag ställde de frågorna där han absolut inte svarade på det.

Eftersom vi är ett seriöst parti som tar dessa frågor på riktigt stort allvar har vi inte velat killgissa och lägga fram förslag här i dag om höjda tak, justerade avtrappningar eller andra förändringar. Vi har inte något gediget underlag som gör att vi kan säga vad det skulle kosta och hur det skulle bli. Därför får vi återkomma till sådana förändringar framöver.

Fru talman! Vad gäller taket i a-kassan är det naturligtvis bra att det nu höjs. Det kompenserar för att en del av avtrappningen blir kraftigare, och det gör såklart att några fler får en a-kassa som ligger närmare 80 procent av inkomsten än vad de annars skulle ha fått. Men det har väl inte undgått någon att vi har haft en rejäl inflation och att a-kassan redan sedan tidigare inte levererade tillräckligt god trygghet för alltför många människor?

Bara häromdagen aviserade LO att de ser ett större utrymme för löneökningar nästa år än vad de gjort på många år, detta eftersom ägarnas vinstandel ökat fem år i rad. Ägarnas andel av vad företagen i Sverige producerar har alltså gått upp, och arbetarnas andel, lönen, har minskat.

Det beror delvis på att de fackliga parterna i inflationsbekämpningens namn tog ansvar och höll nere lönekraven. Men för det är det nu dags att få en kompensation. På ett ansvarfullt sätt kommer LO och de andra fackföreningarna att kräva tillbaka de vinstandelar som man har avstått för inflationsbekämpningen. Företagen har faktiskt höjt priserna mer än både inflation och löneökningar.

Vad har då det med taket i a-kassan att göra? Jo, det innebär att justeringen av taket snabbt äts upp av att Sveriges löner går upp. Man kan säga att den höjning som nu sker inte ens täcker upp för de löneökningar som skett sedan förra höjningen och att den alltså ligger efter redan från början.

Om man dessutom räknar på nästa år, alltså året när förändringen kommer att träda i kraft, innebär höjningen knappt en kompensation för de löneökningar en individ med 33 000 kronor i månaden förväntas få nästa år. Det hänger knappt med, fru talman. Det blir alltså inte fler som kommer in under taket, utan de som i dag är ovanför det kommer att fortsätta att vara det. Färre än i dag kommer att få ut 80 procent av lönen.

Vi socialdemokrater vill i stället att fler ska få ut 80 procent av lönen. LO har som mål att 70 procent av löntagarna ska ha 80 procent av lönen i a-kassa och vill dessutom att a-kassan indexeras mot löneutvecklingen. Det vore en inte orimlig utveckling, och i varje fall en målsättning. Sverige är ett av världens rikaste länder. Det är helt sjukt att vi som en gång var föregångsland vad gäller arbetares trygghet nu ramlar efter mer och mer.

Fru talman! I det stora hela är vi som sagt positiva till att a-kassan görs inkomstbaserad, men det är inte bara positivt för alla. Grupper med låga inkomster men som varit anställda under lång tid, vilket förr har gett dem a-kassa, riskerar nu att bli utan trots att regeringen infört alternativa regler för att få in fler i a-kassan. Det slår lite olika.

Det handlar om grupper som arbetar deltid eller har låga löner trots heltid som får svårt att nå upp till totalinkomstvillkoret men som inte hade några problem att nå upp till de arbetstidskrav som finns i dag.

Enligt LO:s beräkningar rör det sig trots allt om tiotusentals människor. Det är en alldeles för stor grupp, enligt min mening. En lösning på det problemet vore att stryka kravet på totalinkomst. Det skulle ge den här gruppen löntagare som i dag har tillgång till a-kassa det även i fortsättningen.

Risken finns också att det här slår hårdare mot kvinnor, som i allmänhet är de som har både låga löner och mer deltidsarbete. Men hur det ser ut med den saken vet vi inte, fru talman, eftersom regeringen valt bort att göra den jämställdhetsanalys som man ska göra.

För att komma runt de här problemen och ändå ge fler tillgång till a-kassa än i dag har regeringen infört det som kallas för alternativregeln för kvalificering. Det är väl en okej lösning, kan man ändå säga. Men den medför vissa problem.

Människor som förvisso via regeln kvalificerar sig för a-kassa riskerar i många fall att få en så låg ersättning att de hamnar under eller strax över gränserna för försörjningsstöd. Även om det på flera sätt är bra att de får ersättning är det mest en omfördelning där det i själva verket är kommunerna och deras försörjningsstödsenheter som får en lägre kostnad än att människor får en ökad trygghet. Det är medel som tas från de människor som kvalificerar sig till a-kassa och ges till kommunerna i stället för att användas i a-kassesystemet. Det kan man också fundera över.

Vi behöver återkomma till detta framöver. Jag är rätt säker att det inte kommer att falla bra ut. Även om det ger regeringen en möjlighet att säga som man gör här i dag att fler kommer att få a-kassa finns det flera problem med det. Ett är att människor inte får en ökad trygghet trots att de kvalificerat sig till a-kassa.

Fru talman! A-kassan diskuteras ofta, som här, ur individens perspektiv. Självklart är det ett av de viktigare. Men det finns också andra aspekter. Hela samhället och även de människor som inte riskerar att bli arbetslösa har stor nytta av a-kassan. En av anledningarna till att den har stort stöd i samhället är att även människor som behåller jobbet har nytta av den. De delarna ger sig regeringen nu på. Det handlar alltså om de konjunkturdämpande effekterna av a-kassan.

Vi är nu i ett år som under våren har präglats av lågkonjunktur och varsel. Framför allt bygg- och träindustrin men också vården och omsorgen och andra branscher har drabbats. LO räknar med att runt 50 000 till kommer att bli arbetslösa i år. Det är naturligtvis dystra siffror för oss här och för dem som löper risk att bli arbetslösa men också för hela samhället. Det finns en risk för spridningseffekter när lägre inkomster för människor ger lägre köpkraft och ytterligare försämrar ekonomin.

Vi har tack och lov inte den här a-kassan i dag, och det är ett år tills den införs. Men lek med tanken att vi efter den här reformen får långvarig lågkonjunktur! Då får fler av dem som blir arbetslösa svårt att hitta jobb inom 100 dagar. Då kommer deras ytterligare sänkta ersättningar även att sätta extra press nedåt på konjunkturen.

Vi vet också att sådana här lägen slår hårdare mot vissa än mot andra. De som är äldre har i allmänhet svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden när de blir arbetslösa än andra. För dem som har lägre utbildning tar det längre tid att komma tillbaka. Det vet vi, fru talman, och det är också därför det här är ett stort svek mot stora grupper på svensk arbetsmarknad.

Allt som allt är det förvånande, eller kanske inte förvånande men för jäkla dåligt, att de här aspekterna inte tagits i beaktande när den nya a-kassan tagits fram. Det här och såklart frågan om att göra en jämställdhetsanalys, vilket det till och med är lagkrav på att regeringen gör vid lagändringar, är aspekter som det verkar som att regeringen bara vill blunda för trots att det drabbar hela samhället, från företag till individer och staten, negativt.

Fru talman! I snitt tar det 79 dagar för män och 71 dagar för kvinnor som blir uppsagda i Sverige att få ett nytt jobb. Vi har hört liknande tidigare här i dag. En majoritet kommer alltså inte att drabbas av sänkta inkomster på grund av avtrappningen i den här regeringens förslag till ny a-kassa - om allt är lugnt och fint på arbetsmarknaden.

Det kommer heller inte att ha några större effekter på människors vilja att söka och ta ett nytt jobb. Pratet om incitament är ännu ett hittepå för att sänka människors trygghet. Människor är nämligen oftast som du och jag - de vill göra rätt för sig, och de vill kunna försörja sig själva och ha ett jobb att gå till.

Trots det, eller kanske just därför, är det här förslaget som sagt ett enormt svek av regeringen och SD mot alla de svenskar som går till jobbet varje dag. A-kassan är först och främst en trygghetsförsäkring och ett stöd i svåra tider. När man blivit av med jobbet på grund av nedskärningar, konkurs eller en enorm lågkonjunktur behöver man veta att man klarar av att sätta mat på bordet, betala barnens innebandyavgift och ha huset kvar tills det ordnar upp sig.

Som sagt, fru talman: I vanliga fall, när allt puttrar och går, är det inte ett problem. Men vad händer när det inte ser ut så - när byggmarknaden kraschar, när inflationen gör så att tusentals måste sägas upp inom vården, när nöjes- och restaurangbranschen står still under en pandemi på ett par år eller när en finanskris som den 2008 slår mot flera sektorer samtidigt över längre tid?

Exemplen är högaktuella. Vi har tusentals som inte vet när deras bransch kommer i kapp så att de återigen kan få ett jobb inom det område de är utbildade för eller som oroar sig för att de ska bli av med jobbet i närtid. Det är i just de lägena som det behöver finnas en a-kassa att lita på - även efter 100 dagar.

Anledningen till att fler löper risk att gå över den tiden är inte den som högern insinuerar - att de har det för bra, att de är för lata eller att de inte vill bidra till samhället och behöver ökade incitament för att ta ett jobb. Den är att omständigheter utanför deras kontroll gör att det under en period är sämre än annars och svårare att få jobb. Att då straffa människor med lägre ersättning ur en försäkring de själva betalat in till är galet.

Man kan missta sig och tro att det inte alls är så här. Men jo, människor i allmänhet är precis som du som lyssnar på den här debatten. De vill göra rätt för sig, precis som du. De vill ha ett jobb, precis som du. De vill kunna försörja sin familj och sig själva, precis som du.

När högern pratar om de här andra människorna som behöver incitament för att ta ett nytt jobb är det ingen annan än er de pratar om - ni som går till jobbet varje dag och gör rätt för er, försörjer er själva och förväntar er att den trygghet som er inbetalning till a-kassan ska ge finns där om något händer och just ni behöver en rimlig ersättning i några dagar till.

Fru talman! Den här a-kasseförändringen är utdaterad redan när den klubbas igenom och kommer att vara det när den träder i kraft. För i dag kommer det vi nu har på bordet att genomföras, men så fort vi har chansen kommer vi att återuppbygga a-kassan till vad den borde vara.

Tack för ordet! Vi socialdemokrater återkommer.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna vill att människor ska känna sig trygga och kunna ta rätt jobb, inte bara ett jobb till varje pris.

Det finns väldigt många teoribildningar runt incitament och annat inom frågan hur man får människor i arbete. Men verkligheten speglar inte teoribildningen. I verkligheten tar människor jobb långt innan ersättningarna sänks. Människor tar jobb därför att de faktiskt har ett hjärta, en själ, en moral och en vilja att göra rätt för sig. Det är det största incitamentet.

Jag har pratat här i dag om långvariga lågkonjunkturer och marknadskrascher där enskilda branscher mer eller mindre slås ut och väldigt många konkurrerar om ett minskande antal jobb. Att i det läget ge människor lägre ersättningar är inte ett incitament. Det är att slå sönder människors liv. Det är att försämra för Sverige i lågkonjunktur med lägre ersättningar och då också lägre köpkraft så att fler företag slås ut. Det är bevisat många gånger om, det också.

(Applåder)

Fru talman! Om Oliver Rosengrens regering hade varit transparent med beräkningsunderlagen hade vi kunnat lämna svar på frågorna här i dag. Då hade vi kunnat tala om med hur mycket vi vill höja taket och hur vi vill justera avtrappningen eller andra delar. Men det kan vi inte nu. Därför står mitt tidigare svar kvar.

Jag vill också återgå till det Magnus sa tidigare: Det här är inte ett bidrag. A-kassan är en försäkring. Det är någonting man skaffar, eftersom man har behov av trygghet och eftersom många omständigheter som man inte har kontroll över kan försätta en i arbetslöshet. Det är en försäkring. Det är inte ett bidrag.

Det är uppenbart att förhandlingarna som skett mellan majoritetspartierna inte har varit en sådan solskenshistoria som man skulle kunna tro. De här kontrasterna är minst sagt enorma.

Tidigare har vi hört om skillnaderna mellan partierna i vårt regeringsalternativ, men jag kan konstatera att när vi behövde göra de här svåra kompromisserna höjdes a-kassan med flera tusen kronor. Nu blir det knappt löneökningsnivån för nästa år. Där finns en stor skillnad.

Socialdemokraterna har ståndpunkten att alla som kan arbeta ska arbeta. Men det får inte ske genom att människors liv riskerar att slås i spillror. Det riskerar de här förändringarna att leda till om vi får en långvarig lågkonjunktur eller om något annat gör att många människor blir arbetslösa under lång tid.

(Applåder)

Fru talman! Det är ett väldigt fint ode till arbetet, eller vad man ska kalla det, som ledamoten levererar. Det är naturligtvis jättefint när människor arbetar. Det är inte för inte man kommer från den rörelse man gör.

Men det är ändå märkligt att det skärs ned på nästan alla sätt som man kan stötta, hjälpa och få människor i arbete. Det handlar om utbildningar, om Arbetsförmedlingen och om andra stödtjänster. I stället ska arbetslinjen leverera människor i arbete genom att de får lägre ersättningar och sämre möjligheter att leva sitt liv när de blir arbetslösa.

Jag förstår att detta kommer från den människosyn man egentligen har. Den kan man ju inte släta över genom att prata väl om arbete. Frågan är egentligen: Hur tycker ni att arbetslinjen går? Varför är det alltid människors trygghet och människors liv som ska offras och deras utsatthet som ska bli högre för att de ska ta arbete? Det finns inte särskilt mycket som stöder tesen att detta är orsakerna till att folk inte tar ett jobb eller kommer i arbete.

Vi vet att det finns en enorm klyfta mellan behoven av utbildad arbetskraft och den utbildning som människor har. Där borde väl fokus ligga i arbetslinjen? Nu har ni sparat en och en halv miljard på a-kassereformen. Vart ska ni skicka pengarna? Ska ni skicka dem rakt in i utbildningssystemet, eller kommer de snarare att gå till skattesänkningar för dem som inte förlorar jobbet och för dem som tjänar bra med pengar ändå?

Fru talman! Det är uppenbart att ledamoten lever kvar under allianstiden, med sådant som Sverige jobbar, arbetslinjen och allt vad det nu är.

Verkligheten är ju den att det inte är lägre ersättningar som får människor i arbete.

Ledamoten nämnde utanförskap. De flesta människor som är i utanförskap har ju inte ens kvalificerat sig in till a-kassan. Där behöver man lägga mer resurser och se till att människor kommer från utanförskap in i samhället. Det kan man göra med flera olika metoder, men man kan inte göra det genom att sänka a-kassan för människor som har jobbat ett helt yrkesliv, gjort rätt för sig och varit en produktiv del av samhället men sedan blivit arbetslösa och riskerar att få se sitt liv slås i spillror. Det är inte vägen framåt.

Människor har enorma drivkrafter till arbete. Det behöver inte vara så att man också klämmer åt dem ekonomiskt när de hamnar i en situation som de själva inte har orkestrerat utan som drabbar dem på grund av omständigheter som kommer utifrån. Det är ju kärnan i den människosyn som svensk höger återigen verkar ha grävt upp, där människor ska sättas åt därför att de drabbas av olycka i arbetslivet och blir av med jobbet. Det är inte den människosyn jag har.

Människor vill arbeta och kan arbeta. De kan också få den möjligheten om vi stöttar lite. Kortare utbildningar är ett betydligt bättre steg för folk till arbete än sänkta ersättningar när de ändå inte har det som krävs för att få de jobb som finns tillgängliga för tillfället.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för det konkreta svaret!

På onsdag avslutar vi ett andra riksmöte i Sveriges riksdag. Vi har då genomfört nästan halva den här mandatperioden. Men den här regeringen har levererat en enda stor proposition på arbetsmarknadsområdet, och det är den vi diskuterar i dag. Ja, propositionen stärker delvis arbetslinjen, men den bidrar också till att delvis försämra arbetslinjen med höjt tak i a-kassan.

Man kan inte direkt säga att det finns en arbetslinje på Arbetsmarknadsdepartementet när det gäller att presentera stora reformer. Jag har tidigare sagt i talarstolen att till och med Statsrådsberedningen har haft fler propositioner än Arbetsmarknadsdepartementet under det här året.

Min fråga till ledamoten blir följande: När kommer övriga reformer på plats för att stärka arbetslinjen? Dagens beslut blir någon form av ett steg framåt och ett steg tillbaka, det vill säga att vi står still.

Fru talman! Först tänkte jag inte ta replik eftersom det är så uppenbart att Vänsterpartiet och Moderaterna står så milsvitt från varandra. Men jag måste ändå poängtera hur anmärkningsvärt det är att Moderaterna har ett så otroligt högt tonläge i att verkligen markera hur mycket man föraktar personer som är arbetslösa och vilken cynisk ton man har om människor över huvud taget.

Jag hävdar att de allra flesta verkligen vill arbeta. Jag vet inte om Oliver Rosengren har varit arbetslös i sitt liv, vilka anställningar han har haft och vad som har hänt emellan.

Om han har varit arbetslös vet han också att man vill ingenting hellre ha än ett nytt jobb. A-kassan ger inte alls någon tillvaro bland rosa moln, utan man vill absolut gå tillbaka till ett fast arbete.

Låt oss titta på politiken som råder i Sverige nu, det vill säga försämringar i arbetsrätten, lättare att säga upp och så vidare. Det måste matchas med andra försäkringssystem. I andra nordiska länder, till exempel Danmark, pratar man om flexibilitet och security, det vill säga flexicurity. Då kan man inte försämra i alla system samtidigt, utan då måste det finnas en stark a-kassa som gör att människor kan gå mellan jobb utan att förlora på det.

Den här hungriga-vargar-jagar-bäst-politiken är lite cynisk. Vad är arbetsmarknadspolitiken?

Fru talman! När man säger "Det finns alltid några som ." och "Betänk att det här och det här finns" är det lite som att säga att man får knäcka ett par ägg om det ska bli en riktigt bra omelett. Den politiken är inte och kommer aldrig att vara Vänsterpartiets politik. Vi vill ha en social trygghet som gäller för alla, alldeles oavsett. Det är och kommer att vara vår politik.

Arbetslöshetsförsäkringen är just en försäkring. Den kommer ur att jag betalar varje månad för att hjälpa den av mina kamrater som blir arbetslös - och vice versa. Det är alltså en solidaritetshandling. Jag förstår att det är svårt för moderater att förstå sådana saker som solidaritet.

Jag hörde tidigare Oliver Rosengren raljera över att Vänsterpartiet säger: "Mer åt alla, alltid!" Vänsterpartiets politik skulle kunna vara detta, men den är också "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" - till skillnad från Moderaterna, som alltid tycker: "Mer åt dem som redan har, och de som inte har ska fortsatt ha det dåligt!"

Jag har inte fått svar på min första fråga, så, återigen: När man nu genomför dessa förändringar och vill blåsa på människor blir frågan hur man gör det. Hur ska människor kompetensutvecklas mellan två olika jobb om det inte finns en ordentlig, bra arbetsmarknadspolitik som faktiskt får människor i sysselsättning? Man kan inte bara rycka undan mattan för människor; man måste också ge ett alternativ.

Fru talman! I det gamla bondesamhället var arbetslöshet en helt okänd företeelse. Det fanns arbete åt alla, och det var andra problem som gjorde tillvaron osäker, som missväxt, torka, sjukdomar, olyckshändelser och krig.

Arbetslösheten kom först med skapandet av industrier, när människor faktiskt blev anställda. Även om lönerna var låga innebar en anställning ändå pengar till mat, boende och kläder. Men när anställningen upphörde och arbetaren blev arbetslös försvann också den ekonomiska tryggheten.

Det fanns en fattigvård, men kraven för att kunna få hjälp var väldigt hårda, och ersättningen - om man över huvud taget fick någon, som sagt - var minimal. Att tvingas gå till fattigvården upplevdes av många som väldigt förnedrande. För att stärka sin ställning gentemot arbetsköparna började de anställda runt om i Europa därför att bilda fackföreningar.

I takt med att man började organisera sig på det viset föddes också idén att starta egna arbetslöshetskassor, som såklart finansierades av medlemmarna och där den arbetslöse kunde få hjälp. Tanken var en väldigt enkel typ av solidaritet: Alla som arbetar lägger en slant varje månad för att kunna hjälpa den som för tillfället inte har någon försörjning, så att denne inte behöver gå från hus och hem mellan jobben.

Fru talman! Enligt regeringen behöver arbetslöshetsförsäkringen förändras. Rätten till akassa och storleken på ersättningen bör, enligt regeringen, baseras på inkomster i stället för arbetad tid. Enligt regeringen behöver arbetslöshetsförsäkringen på ett bättre sätt än i dag bidra till omställning mellan arbeten vid arbetslöshet. Enligt regeringen syftar propositionen till att skapa en tydligare omställningsförsäkring som stärker arbetslinjen - det har vi hört tidigare - och minskar risken för fusk samtidigt som den administrativa bördan minskar.

Fru talman! Den enda av regeringens uppfattningar som Vänsterpartiet delar är den att arbetslöshetsförsäkringen behöver förändras. Fler löntagare behöver omfattas av försäkringen, en högre andel av de arbetslösa behöver få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning, ersättningsnivåerna behöver höjas och indexeras och den successiva nedtrappningen av ersättningen bör slopas.

Fru talman! Vänsterpartiet anser, precis som LO, att en inkomstbaserad akassa med ett inkomstvillkor är helt fel väg att gå. Ett inkomstvillkor skapar nämligen per definition en inbyggd orättvisa eftersom löntagare med högre lön kvalificerar sig till akassan snabbare än löntagare med lägre lön. Till exempel kommer en löntagare med en lön på 30 000 kronor per månad bara att behöva jobba i fyra månader medan någon som bara har 20 000 kommer att behöva arbeta i sex månader för att uppnå samma resultat. Det är varken rimligt eller rättvist.

Fördelen med ett arbetsvillkor är dessutom att det är mer kopplat till arbetsmarknadsförankring, vilket bör vara en av förutsättningarna för att få arbetslöshetsersättning. Arbete är nämligen inte samma sak som inkomst, utan arbete är de arbetsuppgifter som utförs under en viss tid. En person som är arbetslös under en tid arbetar inte men söker jobb. Få arbetade timmar med hög timlön bör inte betraktas som en högre grad av arbetsmarknadsförankring än en låg timlön.

Ett av skälen till att regeringen vill ha en inkomstbaserad akassa är att det ska förenkla handläggningen, öka förutsebarheten, motverka felaktiga utbetalningar, minska den administrativa bördan och så vidare. Man menar också att den reform om arbetsgivardeklarationer på individnivå som genomfördes för ett antal år sedan ger möjlighet att på ett bra sätt få tillgång till uppgifter om en persons inkomster.

Det är bra att använda arbetsgivardeklarationerna eftersom det ökar transparensen, minskar risken för fusk och lättar på den administrativa bördan. Vänsterpartiet menar dock - precis som LO, för övrigt - att arbetstiden bör inkluderas i deklarationen och att uppgifter om arbetstid och arbetsinkomster bör hänföras till den kalendermånad då arbetet för inkomsten utfördes. Det skulle då vara fullt möjligt att använda arbetsgivardeklarationen som grund och därmed som sagt minska den administrativa bördan, samtidigt som det mer rättvisa och praktiska arbetsvillkoret kan fortsätta att vara grunden i arbetslöshetsförsäkringen.

Ett annat skäl regeringen har för att övergå till en inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring är att försäkringen förväntas leda till att fler kvalificerar sig för akassa. Samtidigt kan vi konstatera att den utredning som ligger till grund för propositionen har beräknat att täckningsgraden bland arbetslösa endast kommer att öka från 40 till 47 procent om man övergår från dagens villkor till dessa. Alltså kommer en majoritet av de arbetslösa även fortsättningsvis att stå utanför ersättningssystemet. Detta kan jämföras med år 2000, då omkring 80 procent av de arbetslösa hade en inkomstbaserad arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd med arbetsvillkor som grund.

Om regeringen på allvar vill att fler ska omfattas av ersättningen finns det helt andra vägar att tillgå. Dessa kan man läsa om i LO:s remissyttrande, där det också finns fler förslag. Det är bara att läsa in sig på dem.

Fru talman! Vänsterpartiet är, i likhet med LO, TCO och Saco, starkt kritiskt till regeringens förslag om en så mycket tydligare nedtrappning av ersättningsnivåerna.

För det första saknas det tydligt stöd i forskningen för att nedtrappningen faktiskt leder till kortare tid i arbetslöshet. För det andra är en nedtrappning inte nödvändig av incitamentsskäl eftersom det via Arbetsförmedlingen finns befintliga kontroll- och sanktionssystem för att säkerställa att de sökande vidtar de åtgärder som krävs för att ställa om till ett nytt arbete. För det tredje leder den föreslagna nedtrappningen till ett alltför lågt inkomstskydd och i förlängningen också en press nedåt på lönerna. Det kan Vänsterpartiet aldrig acceptera. Vänsterpartiet anser, i likhet med flera fackförbund, att ersättningsnivån bör vara 80 procent under hela ersättningsperioden samt under hela den period man uppbär aktivitetsstöd.

Fru talman! Att, som regeringen föreslår, kraftigt försämra akassan pressar inte ned arbetslösheten. Arbetslöshet bekämpas genom en ekonomisk politik för full sysselsättning, genom investeringar som ger jobb och genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram.

Det faktum att regeringen inte bedriver denna ekonomiska politik, inte genomför de stora investeringar som ger jobb och inte heller tydligt bedriver en aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet innebär att regeringen frånsäger sig ansvaret för att pressa ned arbetslösheten. I stället lägger regeringen ansvaret på individen. Det är djupt cyniskt och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

Att sänkt akassa skulle leda till lägre arbetslöshet utgår från en nationalekonomisk teori där minskad ersättning alltid leder till att arbetslösa accepterar en lägre lön när de söker jobb. Det är inte positivt för vare sig ekonomin eller arbetslösheten, vilket modern arbetsmarknadsforskning visar. Snarare skadar det produktivitetsutvecklingen och riskerar att få långsiktigt negativa konsekvenser på sysselsättningen.

Fru talman! Givet de stora försämringar som regeringens förslag innebär kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom propositionen. Jag yrkar därför bifall till reservation 1, som innebär avslag.

Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen måste förändras för att fler löntagare ska omfattas och känna ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen omfattar en majoritet av löntagarna och att en majoritet av löntagarna kan få en ersättning som grundar sig på den faktiska tidigare inkomsten.

Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet, indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen och höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd.

Rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på arbetad tid. Den som ansöker om arbetslöshetsersättning ska uppfylla ett arbetsvillkor. Arbetsvillkoret ska utformas på ett sätt som gör att en majoritet av löntagarna kvalificerar sig för detta. Tid med graviditetspenning, föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning, smittbärarpenning, närståendepenning och sjuklön bör räknas in i arbetstiden de månader som inte är överhoppningsbara. Dessutom bör det vara den underliggande lönen, inte den tillfälliga ersättningen, som ligger till grund för arbetslöshetsersättningen när denna tid räknas in i arbetstiden.

Utöver detta bör arbetssökande med barn under 18 år även framgent ges möjlighet till en förlängning av ersättningsperioden med 150 dagar. Därtill bör den så kallade 100-dagarsregeln, det vill säga att den arbetssökande ges möjlighet att söka jobb inom sitt yrkesområde under de första 100 dagarna, återinföras.

Fru talman! Med dessa förslag till förändringar yrkar jag även bifall till reservation 3.

Slutligen vill jag tacka arbetsmarknadsutskottets personal, kammarkansliet och såklart AU:s alla förträffliga och fina ledamöter för ett väl genomfört riksmöte. Jag hoppas på och önskar alla en riktigt trevlig och somrig sommar.

Fru talman! Tack så jättemycket, Oliver Rosengren, för att du begärde replik på mitt anförande så att jag får möjlighet att säga att Vänsterpartiet inte är ett parti som säger att man inte behöver göra någonting och att det inte finns några som helst krav! Så har det såklart aldrig varit.

Vi menar att det är rimligt att ersättningen inte bara ska vara okej de första 100 dagarna. Det är alltså tre månader, och det är inte en jättelång tid. Allt beror så mycket på vilken typ av bransch man är i och vilket annat jobb man kan ta.

Inte någonstans i mitt anförande säger jag att det inte finns olika typer av rekvisit som man ska uppfylla för att fortsatt få sin arbetslöshetsersättning. Inte någonstans säger jag att den arbetslösa kan sitta och rulla tummarna i en faslig massa dagar. Inte någonstans säger jag detta.

Det jag däremot säger är att vi ska ha en bra akassa eftersom det gör att människor kan fortsätta att ha den levnadsstandard de har. Det är också bra för samhället att människor inte kastas ut och behöver gå från det de har innan de kommer i nytt arbete. Jag säger också att man inte ska misstro personer för att de inte hittar ett arbete och straffa ut dem för det direkt. Det är bara detta jag har sagt i mitt anförande och som Vänsterpartiet tycker.

Fru talman! Det är jätteförvirrande, för jag vet inte om det var en komplimang eller inte. Jag har svårt att uppfatta om "hederlig" är bra eller inte när vi nu pratar om olika ord och vad "cynisk" och "hederlig" är.

Oliver Rosengren beskrev vår politik som allt åt alla. Vi menar att alla individer har ett ansvar men att alla också har ett ansvar att se till att alla i samhället har det bra. Det är socialism, och det är så fint att alltid se till att höja golvet och inte bara ge till dem som redan har mest.

Att försämra akassan så här mycket slår otroligt hårt mot jättemånga av dem i min gamla bransch, inom handel, hotell och restaurang och så vidare. De kämpar redan för att få en heltidsersättning och riskerar nu att snabbt bli utblottade.

När det gäller hederligheten försöker jag komma på något att säga om Socialdemokraterna, men det får jag återkomma till. Jag har bara 20 sekunder på mig, och det är alldeles för kort tid. Men jag tackar för dina frågor och för möjligheten att prata om Vänsterpartiets politik: åt alla efter behov och av var och en efter förmåga.

Fru talman! Äntligen får vi på plats en reformerad akassa, en akassa som Centerpartiet så länge efterfrågat. Äntligen presenterar också regeringen skarpa reformer inom utskottets ansvarsområde. Det är minst sagt dags. Vi får verkligen hoppas att detta är starten på en mer aktiv arbetsmarknadspolitik från regeringen.

Fler svenskar behöver ha ett arbete att gå till. Fler svenskar behöver bidra till vår gemensamma välfärd. Ska så bli är det en bärande del av en liberal ekonomisk politik att det alltid ska löna sig att arbeta.

Den mycket höga inflationen innebär att riksnormen i försörjningsstödet, garantipensionen och ett antal andra stöd och bidrag har räknats upp mycket kraftigt, i nominella termer. Ökningarna har varit klart större än löneökningarna. Det innebär att det i dag lönar sig sämre, inom vissa trygghetssystem, att gå från bidrag till arbete. Så kan vi helt enkelt inte ha det.

Regeringen har samtidigt permanentat de högre nivåer inom arbetslöshetsförsäkringen som tillkom under pandemin och höjt arbetsgivaravgifterna kraftigt. Detta är inte en rimlig prioritering för en borgerlig regering, och det visar tydligt att det är Sverigedemokraterna som lägger kursen för arbetsmarknadspolitiken.

Centerpartiet står bakom att det grundläggande ekonomiska skyddsnätet är prisindexerat, men i tider av hög inflation ökar behovet av åtgärder som säkerställer att arbetslinjen inte undergrävs.

I förslaget om en arbetslöshetsförsäkring baserat på inkomst som vi debatterar här i dag har regeringen presenterat en ny arbetslöshetsförsäkring, baserad på en utredning som Centerpartiet var med om att tillsätta inom ramen för januariavtalet. Precis som jag sa här tidigare skulle man väl kunna säga att när regeringen väl levererar arbetsmarknadspolitik är det tack vare januariavtalet.

Den nya arbetslöshetsförsäkringen kommer genom utredningens förslag att moderniseras på flera viktiga punkter, inte minst genom att arbetslöshetsförsäkringen på ett mer flexibelt sätt baseras på faktisk inkomst.

Dessutom kommer den, vilket Centerpartiet drev fram, att trappas av något snabbare än tidigare, samtidigt som den är mer generös inledningsvis - det vill säga en riktig omställningsförsäkring.

Det är bra. Men - för tyvärr finns här ett stort men - genom att permanenta de höga tak i arbetslöshetsförsäkringen som tillfälligt fanns under pandemin har regeringen gått på tvären mot vad arbetslinjen faktiskt borde innebära.

Med tanke på att de som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen har goda möjligheter att få ett nytt jobb jämfört med andra grupper är det en mycket märklig prioritering som är kostsam i form av både högre arbetslöshet och utrymme i budgeten.

Regeringen bedömde själv, i budgetpropositionen för 2023, effekten av sin politik som följer: "De bedömningsbara reformer i denna proposition som föreslås och aviseras för att genomföras 2023 bedöms emellertid på lång sikt minska sysselsättningen och antalet arbetade timmar, samtidigt som arbetslösheten ökar. Detta är en följd av att de negativa effekterna för sysselsättningen och arbetslösheten av att bibehålla dagens nivå på arbetslöshetsersättningen bedöms vara större än de samlade positiva effekterna av övriga reformer."

Samtidigt har Konjunkturinstitutet riktat liknande kritik.

Inga åtgärder har genomförts av regeringen därefter för att motverka dessa effekter, och utifrån innehållet i propositionen kommer de höga beloppen inte heller nu att justeras.

Med Centerpartiets förslag kombineras ett fortsatt relativt högt lönetak med en förhållandevis snabb och symmetrisk avtrappning. Det införs också en bortre tidsgräns för aktivitetsstöd på tre år. Arbetslöshetsförsäkringen blir på detta sätt en trygg omställningsförsäkring som bidrar till såväl trygghet som minskad arbetslöshet.

I kommuner och regioner runt om i landet är det nu oerhört tufft ekonomiskt. Det är tufft på riktigt. Kommuner kämpar inte bara med kvaliteten i skolor och förskolor, utan med att kunna behålla förskolor och skolor öppna. I min hemkommun har vi en stor politisk strid om huruvida vi ska kunna behålla landsbygdsskolorna öppna.

Landets regioner sliter också med ekonomin.

Antingen kan man höja skatten eller så kan man effektivisera, prioritera och framför allt se till att öka intäkterna till välfärden. Det gör vi på ett enda sätt - genom fler arbetade timmar. Då krävs en återupprättad arbetslinje där det lönar sig mer att arbeta.

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Så var det debatt i Sveriges riksdag om valet 2026 - som vanligt. Det är det enda vi pratar om i arbetsmarknadsutskottet.

Jag kan stilla Oliver Rosengrens oro med att vi ser vad som händer när Centerpartiet kompromissar, förhandlar och samarbetar. Då kommer utredningen på plats som vi ska fatta beslut om här under morgondagen.

Det är alltid intressant att prata om framtiden, enligt Moderaterna. Låt oss då göra det. Vilka kompromisser om arbetslinjen kommer Moderaterna att behöva göra när Sverigedemokraterna kanske blir riksdagens näst största parti? Jag förutsätter att Magnus Persson kommer att vilja ha mer inflytande för sin arbetsmarknadspolitik om Sverigedemokraterna blir större. Kommer Magnus Persson kanske till och med att vara arbetsmarknadsminister i nästa regering - vem vet? Men om vi ska sia om framtiden är det ungefär någonstans där vi kan lägga nivån.

Jag hade alltså oroat mig mer för mitt eget regeringsunderlag, med trollfabriker och annat, än att sia om vad som eventuellt ska hända med oppositionen i framtiden.

Jag kan i alla fall konstatera att när Centerpartiet förhandlar och kompromissar blir det en borgerlig, liberal arbetslinje. Det blir sänkta arbetsgivaravgifter. Det blir förslag om reformering av akassan. Det blir en reformering av Arbetsförmedlingen. Det blir förändrade regler om LAS.

Med tanke på vad Centerpartiet åstadkom under förra mandatperioden hade jag nog varit mer orolig för mitt eget regeringsunderlag, om jag vore Oliver Rosengren.

Fru talman! Det är något magstarkt att ställa en fråga om politiskt spel och anklaga mig för att hålla på med politiskt spel. Hela frågan grundar sig ju i vad som händer när ni ska styra tillsammans. Centerpartiet har inte ens tagit ställning i regeringsfrågan. De enda som verkar veta vad Centerpartiet tycker om den är Oliver Rosengren och Moderaterna.

Centerpartiet är en aktiv opposition, och vi driver vår politik. De enda som verkar veta vad som ska hända 2026 är Lars Beckman och andra på Twitter. Jag har inte varit med i några sådana diskussioner. Men Socialdemokraterna och Centerpartiet har klart visat att vi kan kompromissa om svåra frågor. Det gjorde vi i januariavtalet. Vi har också visat att om man har samma värderingar om människors lika rätt och värde kan man kompromissa om rätt mycket annat.

Jag ska ge ett ärligt och tydligt besked: Jag kompromissar mycket hellre om arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik än om människors lika rätt och värde. I det vägvalet är det alltid enkelt att veta vad Centerpartiet kommer att välja. Vi väljer mänskliga rättigheter. Vi väljer öppenhet och inkludering. Vi väljer att alla människor är lika mycket värda. Det kan jag inte kompromissa om. Men jag kan kompromissa om ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik. Centerpartiet har gjort det förut, och vi kommer att göra det igen.

(Applåder)

Fru talman! Det går inte att undvika att ta replik när ledamoten på ett rätt märkligt sätt verkar vilja släta över de lagkrav och beredningskrav vi har i Sverige. Jämställdhetsanalys är en del av lagstiftningsprocessen - det är ingenting man kan hänskjuta till senare arbete, utan det ska göras när man lägger fram nya lagförslag. Detta har dock inte gjorts.

Det är väl jättebra om man har en ambition att komma med detta i efterhand; det uppskattas naturligtvis. Men det vore också fint om man bara erkände och sa: Det här sket sig för oss. Vi gjorde inte det vi skulle, och det ber vi om ursäkt för. Det ska inte upprepas.

Detta är den linje man borde ha. Vi har till och med hört här i kammaren att Sverigedemokraterna ställer sig bakom denna ståndpunkt, även om deras representant kanske uttryckte sig lite svagare än vad jag gör.

Jag tycker inte att det är rimligt att försöka släta över detta genom att hänvisa till annat arbete som regeringen ska göra med förordningar och annat.

Fru talman! Återigen hamnar vi där. Ledamoten talade om "inte tillräckligt", eller hur hon nu uttryckte sig - jag minns inte riktigt. Det finns ju ingen analys alls; det är det som är grundproblemet. Hade det gjorts en för svag, för dålig eller för liten analys hade den i alla fall funnits där. Det gängse sättet att smita undan saker som man inte vill göra är ju att göra dem lite halvdant men ändå uppfylla minimikraven, men det har inte skett här.

Jag ser också fram emot det jobb som kommer att göras, och jag hoppas verkligen att man kommer att leverera. Men detta är ganska allvarligt. Enligt LO:s beräkningar kommer tiotusentals människor som har låga löner och deltidsanställningar att ramla ur akassan på grund av detta, som jag sa i mitt anförande. Det kan man inte hantera på det här viset.

Jag tycker att det är under all kritik att ens lägga fram ett förslag som får konsekvensen att människor förlorar den trygghet som akassan innebär. Sedan säger man att man ska återkomma till det senare och sätta lite lullull på slutet. Det finns dessutom, som sagt, ett krav på att detta ska ske.

Jag får tacka för svaret - det kommer någonting. Sedan får vi väl se vilken granskning KU kommer att göra av det här i framtiden. KU kommer säkert inte att använda samma ord som jag, men jag är övertygad om att man kommer att landa i samma slutsats.

Fru talman! Jag står här i stället för vår representant i arbetsmarknadsutskottet, som tyvärr har fått förhinder i dag. Jag ska säga några ord, för jag tycker att detta ärende är så viktigt att det behövs någon form av anförande också från Miljöpartiet.

Vi har länge dragits med problem i våra trygghetssystem på arbetsmarknaden. Det gäller inte bara det som detta ärende huvudsakligen handlar om, det vill säga arbetslöshetsförsäkringen, utan också sjukförsäkringen, som har varit trasig. Det handlar framför allt om att dessa två system har lirat ihop på ett riktigt dåligt sätt.

Jag har träffat många människor - och läst ännu fler berättelser från andra människor - som har blivit sjuka, sökt sig till Försäkringskassan för att få sjukpenning och då fått veta att de inte är tillräckligt sjuka eller, ännu mer bisarrt, att de är sjuka på fel sätt och därför inte kan kvalificera sig för sjukpenning eller sjukersättning. Då har de blivit bollade till Arbetsförmedlingen, där de fått höra att de inte har någon arbetsförmåga och är för sjuka för att få akassa. De är alltså för friska för att få sjukpenning men för sjuka för att få akassa.

Därför har Miljöpartiet länge drivit linjen att vi ska slå ihop dessa två försäkringar till en arbetstrygghetsförsäkring. Om vi slår ihop de två myndigheterna och försäkringarna kan vi ha samma arbetsmarknadsbegrepp och liknande ersättningsnivåer. Tjänstemännen talar då också på samma sätt till den enskilde personen. Miljöpartiet har ett förslag om detta i det här ärendet.

I övrigt tycker vi att denna proposition är positiv. Precis som vi drev på för och genomförde ganska stora positiva förändringar i sjukförsäkringen under förra mandatperioden har vi drivit på för förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. Därför är vi positiva.

Vi har dock en hel del synpunkter på detta ärende, och de finns med i våra reservationer. Bland annat tycker vi att nedtrappningen har blivit alldeles för brant. Vi tycker att man ska få behålla sin ersättning hela tiden; den ska inte trappas ned på det här sättet. Vi tycker också att 300 dagar ska gälla för alla - inte 100 eller 200 dagar, eller 66 dagar för vissa.

Ålderskraven har vi också synpunkter på. Vi anser att både yngre och äldre personer än vad som tillåts i propositionen ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring.

Här kan jag även slänga in att vi tycker att studenter som kanske tar examen och inte får ett arbete direkt ska ha tillgång till akassa och arbetslöshetsförsäkring. Vi tycker att studier borde kunna kvalificera människor till akassa.

Det gäller också en del andra grupper, till exempel arbetssökande med barn under 18 år och konstnärer. De som vistas utomlands som medföljande till biståndsarbetare behöver få förtydliganden och bättre villkor, vilket jag tycker att man har glömt. Även företagare behöver få bättre villkor.

Vi tycker att det borde komma med i denna proposition och i denna lagstiftning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 om den sammanslagna arbetsmarknadsmodellen.

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för frågan!

Utgångspunkten här är att både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är omställningsförsäkringar. Vi har också utgångspunkten att de allra flesta faktiskt vill återgå till arbete. Om man har blivit av med sitt arbete är det detta man verkligen vill. Det är min absoluta erfarenhet efter att ha pratat med framför allt sjuka personer. Jag har arbetat med de frågorna snarare än med arbetslöshetsfrågorna, men jag föreställer mig att det hade varit precis samma sak om jag hade träffat arbetslösa som haft svårt att få jobb.

Naturligtvis får många ett jobb inom de första 100 dagarna - vi har tidigare i debatten hört om genomsnittstider och så vidare. Men det finns ändå några som lämnas kvar och som behöver den här försäkringen ytterligare en liten tid. Det tycker vi att de ska kunna få. Det är därför vi åtminstone vill att den här branta nedtrappningen inte ska genomföras men också att de 300 dagarna ska gälla för alla.

Sedan tror vi kanske inte att de behövs för alla, men detta ska inte ses som något bidrag. Det är fortfarande en försäkring - absolut!

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för att du upplyser mig om den ekonomiska forskningen! Jag är inte så bevandrad i den. Som jag sa tidigare har jag framför allt sysslat med sjukförsäkring och kanske då också den sociologiska forskningen, och därmed tycker jag nog att premissen för ledamotens fråga, att det skulle bli fler arbetslösa på grund av mer generösa regler, faktiskt faller. Jag tycker inte att det överensstämmer med den sociologiska forskning jag har läst.

Tvärtom handlar ju arbetslinjen, så som den formulerades av den dåvarande borgerliga alliansen, om att successivt försämra villkoren för dem som inte är på arbetsmarknaden av olika skäl, som att man blivit av med jobbet eller blivit sjuk. Men kopplingen att man kommer tillbaka till arbetsmarknaden för att man får sämre villkor och sämre möjligheter tycker jag nog saknas när jag pratar med människor och läser den sociologiska forskningen.

Snarare ser vi, som jag var inne på i mitt anförande, att man i stället för att gå från sjukförsäkring eller möjligen arbetsmarknadsförsäkring till jobb går från sjukförsäkring ned till försörjningsstöd - eller kanske inte ens försörjningsstöd, om man inte är kvalificerad till det därför att man han lite för mycket pengar på banken eller någonting. Detta har jag pratat med väldigt många människor om som just har halkat ned från sjukförsäkringen i försörjningsstödet, helt enkelt därför att sjukförsäkringen har varit för sträng så att man inte har fått tillräckligt stöd.

Vi vill ge stöd till dem som är sjuka och arbetslösa så att de kan komma tillbaka. Det är där den stora insatsen måste vara.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)