Oliver Rosengren (M) svarade Ciczie Weidby i en replik om En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster i debatten ”Protokoll 2023/24:134 Måndagen den 17 juni” den 17 juni 2024.
Ciczie WeidbyV· i en replikNär man säger "Det finns alltid några som ." och "Betänk att det här och det här finns" är det lite som att säga att man får knäcka ett par ägg om det ska bli en riktigt bra omelett. Den politiken är inte och kommer…Fru talman! Arbetslinjen är löftet att samhället kommer att fortsätta tro på din förmåga även om du har gett upp på dig själv. Arbetslinjen är övertygelsen om att ingen människa är oduglig, att alla behövs. Arbetslinjen är idén om arbetets egenvärde och betydelsen av arbete för en fungerande samhällsgemenskap. Nu förstärker vi arbetslinjen, eftersom vi tror på människor.
Fru talman! En fungerande och effektiv a-kassa och arbetslöshetsersättning är en viktig beståndsdel på en funktionsduglig arbetsmarknad. En välfungerande arbetslöshetsersättning fyller funktionen att vara ett tillfälligt ekonomiskt skydd för den som är mellan två jobb.
En för hög arbetslöshetsersättning riskerar att försvaga drivkrafterna för arbete och på så sätt göra att färre människor jobbar och att de som är arbetslösa är arbetslösa längre. Det är inte i de arbetslösas intresse, om man som vi tror att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös och att systemen som omgärdar den som är arbetslös spelar roll för arbetslösheten.
Politiken har den viktiga uppgiften att balansera mellan att vara tillräckligt restriktiv för att drivkrafterna att söka jobb ska vara höga men tillräckligt generös för att människor ska matcha sig till arbete som passar kompetens och förmåga.
Fru talman! Den nya arbetslöshetsersättningen kommer att baseras på inkomster, som redan i dag rapporteras till Skatteverket, inte på arbetstidsrapporter i arbetsgivarintyget, som kräver betydande administration för arbetsgivaren, för arbetslöshetskassorna och för den arbetslösa. Denna förändring innebär att 35 000 fler beräknas kunna omfattas av ett tryggare skydd vid arbetslöshet. Det gäller exempelvis personer som i dag arbetar oregelbundet eller deltid. Vår reformering anpassar på så sätt arbetslöshetsersättningen till vår tids arbetsmarknad.
Fru talman! Byråkratin minskar. Men det gör också riskerna för fusk och fel när ersättningen kommer att utgå från registerbaserade inkomstuppgifter. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens senaste rapport om felaktiga utbetalningar från arbetslöshetsförsäkringen visar att fel motsvarande 218 miljoner skattekronor upptäcktes 2023. Det är ungefär 1,5 procent av de totala utbetalningarna. Inspektionen uppskattar att man upptäcker 2 felaktigt utbetalda kronor per krona som läggs på kontroll. Det får sägas vara en god investering.
Reformeringen vi nu diskuterar gör kvalificeringens koppling till arbete och medlemskap i en a-kassa mer begriplig för den som är medlem och som söker a-kassa. Hur många ersättningsdagar a-kassan betalas ut för kommer att bero på antalet arbetade dagar med en inkomst över 11 000 kronor, och hur hög a-kassan blir beror på längden av medlemskapet i a-kassan.
Om man har både arbetat och varit medlem i en a-kassa i tolv månader eller mer får man den maximala nivån: 300 dagar med 80 procent av lönen under taket. När ersättningsdagarna är slut eller om man inte kvalificerar sig för a-kassa får man i stället aktivitetsstöd; jag ska återkomma till det. Antalet karensdagar förblir två. Det är ett välavvägt förslag.
Fru talman! Drivkrafterna att lämna arbetslöshet för arbete stärks med vår reformering. I dag minskar a-kassan i regel med 10 procentenheter efter 200 dagar och därefter med 5 procentenheter efter ytterligare 100 dagar. Det beslut som vi ska fatta i dag innebär starkare drivkrafter genom en brantare avtrappning. Förslaget är att a-kassan sänks med 10 procentenheter efter 100 dagar och därefter med 5 procentenheter per 100 dagar. A-kassan upphör efter 300 dagar.
I dag har personer med barn a-kassa i 150 dagar extra. Det avskaffas genom denna reformering. Det är särskilt viktigt att föräldrar återgår i arbete, så att alla barn ser sina föräldrar gå till jobbet under uppväxten. Därför är det en viktig del av denna reformering.
I dag kan de som kvalificerar sig för arbetslöshetsersättningen få 20 000 kronor i månaden från dag 101 och fortsätta på den nivån i år efter år. Det påminner närmast om en medborgarlön för arbetslösa. Nu är det slut med det. Vår reformering innebär en avtrappning med 5 procentenheter per 100 dagar även i aktivitetsstödet. Det är en av de viktigaste delarna i reformeringen.
Bidrag till arbetslösa ska alltid vara förenade med tydliga incitament för att skaffa jobb och krav på att anstränga sig för att söka lediga jobb och utbilda sig för att kunna ta nya jobb.
Fru talman! Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen är ett styrkebesked för den moderatledda regeringen, inte minst eftersom Tidöavtalet bara innehåller en överenskommelse om att de nivåer som gällde i a-kassan under pandemin ska gälla tills vidare. Trots att det bara var det som fanns med i Tidöavtalet har vi nu kommit överens med Sverigedemokraterna om en reformering som också innehåller stärkta drivkrafter för arbete och en väsentlig förstärkning av arbetslinjen. Det är ett styrkebesked för samarbetet.
När vi beslutade om försämringarna av a-kassan tidigare under mandatperioden lovade jag bland andra ledamoten Cato i Centerpartiet att arbetslinjen kommer att förstärkas med andra reformer - var så god!
En dag som denna blir sprickan i Socialdemokraternas regeringsunderlag extra tydlig. Sprickan får närmast Grand Canyon att framstå som ett pittoreskt inslag i landskapet. Centerpartiet vill sänka a-kassan väsentligt. Vänsterpartiet vill som vanligt ha mer åt alla alltid. Miljöpartiet vill slopa nedtrappningen. Hur ska de egentligen ha det på vänstersidan? Det är inte tydligt. Och hur förhandlingarna ska kunna gå till för att något av partierna ska komma i närheten av vad de vill är inte uppenbart.
Fru talman! Alla utan jobb ska söka jobb, lära sig nya jobb och ta lediga jobb. Ni kanske tycker att jag låter lite jobbig nu. Men vänta bara! Vårt tjat om jobben har bara börjat.
Jobb är hopp - om kollegor, om lön och om semester. Jobb är att resa sig ur svårigheter, stå på sina egna ben, växa av egen kraft och bli sitt bästa jag. Jobb är ansvar. Vårt samhälle byggs med människors slit, flit och tillit till varandra. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Men ni vet redan vad jag tycker; Sverige jobbar när Sverige är som bäst.
Därför är arbetslinjen min ideologi. Därför kan arbetslinjen bli den lägereld som ersätter splittring med samling för Sverige. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag för minskad byråkrati för arbetslösa, arbetsgivare och a-kassorna, för minskad risk för fusk och fel med skattebetalarnas pengar och för stärkta drivkrafter för arbete i hela arbetslöshetsförsäkringen.
(Applåder)
Fru talman! Det är ett väldigt fint ode till arbetet, eller vad man ska kalla det, som ledamoten levererar. Det är naturligtvis jättefint när människor arbetar. Det är inte för inte man kommer från den rörelse man gör.
Men det är ändå märkligt att det skärs ned på nästan alla sätt som man kan stötta, hjälpa och få människor i arbete. Det handlar om utbildningar, om Arbetsförmedlingen och om andra stödtjänster. I stället ska arbetslinjen leverera människor i arbete genom att de får lägre ersättningar och sämre möjligheter att leva sitt liv när de blir arbetslösa.
Jag förstår att detta kommer från den människosyn man egentligen har. Den kan man ju inte släta över genom att prata väl om arbete. Frågan är egentligen: Hur tycker ni att arbetslinjen går? Varför är det alltid människors trygghet och människors liv som ska offras och deras utsatthet som ska bli högre för att de ska ta arbete? Det finns inte särskilt mycket som stöder tesen att detta är orsakerna till att folk inte tar ett jobb eller kommer i arbete.
Vi vet att det finns en enorm klyfta mellan behoven av utbildad arbetskraft och den utbildning som människor har. Där borde väl fokus ligga i arbetslinjen? Nu har ni sparat en och en halv miljard på a-kassereformen. Vart ska ni skicka pengarna? Ska ni skicka dem rakt in i utbildningssystemet, eller kommer de snarare att gå till skattesänkningar för dem som inte förlorar jobbet och för dem som tjänar bra med pengar ändå?
Fru talman! Socialdemokraterna ställer ett par frågor om människosynen i detta. Det stämmer alldeles utmärkt att vi genomför den här reformeringen på grund av vår människosyn. Vi är övertygade om att ingen människa är oduglig. Vi vet att med rätt stöd och hjälp kan alla människor komma till sin rätt på arbetsmarknaden.
Vi tar samhällets ansvar på största allvar. Det handlar om att vi ska se till att arbetslöshetsersättningen, a-kassan och hela arbetsmarknadspolitiken aldrig ger upp för att den som har blivit arbetslös ska kunna komma tillbaka till arbete. Vi vet att drivkrafter för arbete spelar roll. Vi vet att det spelar roll att det lönar sig att arbeta. Vi vill att föräldrar som har hamnat utanför ska komma tillbaka till jobb och inte glömmas eller gömmas i utanförskap.
Socialdemokraterna är världsmästare på att gömma undan människor i utanförskap, att glömma människor i utsatta områden och att aldrig fråga dem som har blivit arbetslösa om de vill komma tillbaka till arbete. Man förtidspensionerade hundratusentals människor när man hade regeringsmakten. Man höjer skatten för dem som arbetar. Det finns alltid ett bidrag att höja för dem som inte arbetar.
Det är inte vår politik, för vi tror på arbete. Det är vår människosyn. Det är vår samhällssyn. Det hade varit önskvärt om också det gamla arbetarpartiet hittade hem till den.
(Applåder)
Fru talman! Det är uppenbart att ledamoten lever kvar under allianstiden, med sådant som Sverige jobbar, arbetslinjen och allt vad det nu är.
Verkligheten är ju den att det inte är lägre ersättningar som får människor i arbete.
Ledamoten nämnde utanförskap. De flesta människor som är i utanförskap har ju inte ens kvalificerat sig in till a-kassan. Där behöver man lägga mer resurser och se till att människor kommer från utanförskap in i samhället. Det kan man göra med flera olika metoder, men man kan inte göra det genom att sänka a-kassan för människor som har jobbat ett helt yrkesliv, gjort rätt för sig och varit en produktiv del av samhället men sedan blivit arbetslösa och riskerar att få se sitt liv slås i spillror. Det är inte vägen framåt.
Människor har enorma drivkrafter till arbete. Det behöver inte vara så att man också klämmer åt dem ekonomiskt när de hamnar i en situation som de själva inte har orkestrerat utan som drabbar dem på grund av omständigheter som kommer utifrån. Det är ju kärnan i den människosyn som svensk höger återigen verkar ha grävt upp, där människor ska sättas åt därför att de drabbas av olycka i arbetslivet och blir av med jobbet. Det är inte den människosyn jag har.
Människor vill arbeta och kan arbeta. De kan också få den möjligheten om vi stöttar lite. Kortare utbildningar är ett betydligt bättre steg för folk till arbete än sänkta ersättningar när de ändå inte har det som krävs för att få de jobb som finns tillgängliga för tillfället.
(Applåder)
Fru talman! Den reformering vi nu genomför innebär att fler personer, uppskattningsvis 35 000 fler, kommer att omfattas av arbetslöshetsersättningen. Genom att vi nu också inför avtrappning i hela arbetslöshetsersättningen betyder det att fler personer kommer att omfattas av drivkrafter för arbete som tidigare fanns i ersättningssystem som saknar drivkrafter för arbete, exempelvis försörjningsstöd. Det kommer att stärka arbetslinjen för fler personer.
Ledamoten Lundqvist nämner behovet av utbildningsinsatser. Låt mig göra ett par nedslag i detta. Vår regering utökar platserna inom yrkesvux. Vi utökar yrkeshögskolan. Vi har i regleringsbrev tydliggjort att Arbetsförmedlingen ska prioritera arbetsmarknadsutbildningen. Vi gör väsentliga insatser för att arbetslösa utan utbildning ska utbilda sig till arbete. Men det är inte bara en resursfråga.
Under Socialdemokraternas tid i regering accepterade man att var tredje yrkesvuxplats stod tom även om den var fullt finansierad. Man accepterade att bara var tredje person som av Arbetsförmedlingen anvisades till en arbetsmarknadsutbildning eller reguljär utbildning i utbildningssystemet skriver in sig på den. Det accepterar inte vi.
Därför skärper vi nu instruktionerna till Arbetsförmedlingen. Därför kommer vi att se till att skyldigheten att utbilda sig till arbete för den som är arbetslös för att den saknar utbildning blir tydligare. Man ska inte kunna leva på andra människor om skälet till att man själv inte har ett arbete är att man saknar utbildning och inte ens anstränger sig för att utbilda sig. Det är slut med den slappa politiken. Det blir tack vare vårt maktskifte en ny politik som kommer att se till att Sverige jobbar.
(Applåder)
Fru talman! Det var stora ord om arbetslinjen från Oliver Rosengren. Han sa: Var så god, ledamoten Cato, här kommer arbetslinjen! Men det borde nog ha varit ett tack i stället.
Detta är den första reform som Tidöregeringen presenterar när det gäller arbetslinjen. Då är det en genom januariavtalet tillsatt utredning som man levererar. Det var Centerpartiet som drev igenom att det kom på plats en utredning om förändrad arbetslöshetsförsäkring. Var så god, Oliver Rosengren!
Vi är överens om arbetslinjen. Det saknas dock en förklaring i ledamotens anförande. Det är två frågor jag vill ha svar på. För det första: Är det höjda taket en kompromiss, eller har Moderaterna svängt? För det andra: Hur bidrar det höjda taket till arbetslinjen? Om arbetslinjen är en ideologi borde man ju inte kunna kompromissa bort den.
Fru talman! Man får med jämna mellanrum intrycket av att centerpartistiska riksdagsledamöter gjorde en reboot när januariavtalet slöts. Man kan dra den slutsatsen av en hel del saker som kommer från partiet.
Jag vill ändå påminna ledamoten Cato om att Moderaterna har tyckt att avtrappningen ska komma tidigare, att avtrappningen ska göras brantare och att det ska finnas drivkrafter för arbete även i aktivitetsstödet - antagligen längre än vad vare sig jag eller du ens har varit medlemmar i något av våra respektive partier, eller kanske till och med någon annan i rummet. Detta har vi alltid tyckt. Det är alltså inte något som är resultatet av en utredning från januariavtalet, även om det är bra att ni tillsätter utredningar som vi sedan kan tillvarata och i detta fall med en skicklig utredare, som dessutom har blivit ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen.
Sedan var det frågan om att höja taket. Det är väl ingen hemlighet att vi inte har velat höja taket. Det är ingen hemlighet att den samlade empirin pekar på att höjningarna av taket bidrar till en högre arbetslöshet. De samlade effekterna av reformen kommer att innebära färre arbetslösa. Nivån på avtrappningen spelar en större roll än nivån på taket, av bland annat de skäl som har tagits upp av tidigare talare, nämligen att relativt få når taknivåerna.
Det är dessutom i linje med tillgänglig evidens att det inte är så skadligt att ha en något högre initial nivå av en arbetslöshetsförsäkring eftersom den bidrar till matchning på arbetsmarknaden, men det relevanta är att det blir en tydlig avtrappning så att drivkrafterna för att förkorta sin egen arbetslöshetstid blir så tydliga som möjligt. Det är därför som reformeringen sammantaget är väl avvägd och kommer att bidra till ökad funktionsduglighet och stärkt arbetslinje.
Fru talman! Jag tackar för det konkreta svaret!
På onsdag avslutar vi ett andra riksmöte i Sveriges riksdag. Vi har då genomfört nästan halva den här mandatperioden. Men den här regeringen har levererat en enda stor proposition på arbetsmarknadsområdet, och det är den vi diskuterar i dag. Ja, propositionen stärker delvis arbetslinjen, men den bidrar också till att delvis försämra arbetslinjen med höjt tak i a-kassan.
Man kan inte direkt säga att det finns en arbetslinje på Arbetsmarknadsdepartementet när det gäller att presentera stora reformer. Jag har tidigare sagt i talarstolen att till och med Statsrådsberedningen har haft fler propositioner än Arbetsmarknadsdepartementet under det här året.
Min fråga till ledamoten blir följande: När kommer övriga reformer på plats för att stärka arbetslinjen? Dagens beslut blir någon form av ett steg framåt och ett steg tillbaka, det vill säga att vi står still.
Fru talman! Jonny Cato har varit ledamot i arbetsmarknadsutskottet en längre tid, och han känner därför såklart till att arbetsmarknadspolitiken, eller jobbpolitiken, inte enbart finns i arbetsmarknadsutskottet. Att därför tänka sig att det är Arbetsmarknadsdepartementet eller arbetsmarknadsutskottet som ska bära hela jobbpolitiken är i strid med riksdagens regelverk för utskottens ansvarsområden och regeringsdepartementens ansvarsfördelning. De kanske viktigaste delarna av arbetslinjen har årligen genomförts av regeringen i och med förstärkningar av jobbskatteavdraget, men det är kanske för Centerpartiet inte längre arbetsmarknadspolitik. Det är kanske inte fråga om arbetslinjen att se till att det lönar sig mer att arbeta.
Att utöka resurserna och förstärka yrkesutbildningen är kanske inte heller arbetslinjen för Centerpartiet längre. Vi har tagit krafttag mot fusk så att det är de som är berättigade till bidrag som ska få bidrag, inte bedragare. Det kanske inte längre är arbetslinjen att se till att transfereringar går till dem som faktiskt behöver bidragen.
Vi har skärpt direktiven till Arbetsförmedlingen, tillsatt en ny generaldirektör, bytt ut hela styrelsen och skärpt tilldelningen av medlen för inspektionsmyndigheten att följa upp Arbetsförmedlingens arbete. Är inte heller det arbetslinjen?
Vi vräker på en arbetslinje, men Centerpartiet vill ha propositioner i arbetsmarknadsutskottet. Ja, här kommer en, och det kommer garanterat fler, men det avgörande här är att arbetslinjen stärks del för del. I dag diskuterar vi en reformering som inte heller jag trodde att vi skulle lyckas få på plats den här mandatperioden eftersom den inte ingick i Tidöavtalet.
Men Tidöavtalet är starkare än vad Centerpartiet har lyckats med i sina samarbeten. Därför finns reformen på plats.
(Applåder)
Fru talman! Först tänkte jag inte ta replik eftersom det är så uppenbart att Vänsterpartiet och Moderaterna står så milsvitt från varandra. Men jag måste ändå poängtera hur anmärkningsvärt det är att Moderaterna har ett så otroligt högt tonläge i att verkligen markera hur mycket man föraktar personer som är arbetslösa och vilken cynisk ton man har om människor över huvud taget.
Jag hävdar att de allra flesta verkligen vill arbeta. Jag vet inte om Oliver Rosengren har varit arbetslös i sitt liv, vilka anställningar han har haft och vad som har hänt emellan.
Om han har varit arbetslös vet han också att man vill ingenting hellre ha än ett nytt jobb. A-kassan ger inte alls någon tillvaro bland rosa moln, utan man vill absolut gå tillbaka till ett fast arbete.
Låt oss titta på politiken som råder i Sverige nu, det vill säga försämringar i arbetsrätten, lättare att säga upp och så vidare. Det måste matchas med andra försäkringssystem. I andra nordiska länder, till exempel Danmark, pratar man om flexibilitet och security, det vill säga flexicurity. Då kan man inte försämra i alla system samtidigt, utan då måste det finnas en stark a-kassa som gör att människor kan gå mellan jobb utan att förlora på det.
Den här hungriga-vargar-jagar-bäst-politiken är lite cynisk. Vad är arbetsmarknadspolitiken?
Fru talman! Det här handlar om att människor som är arbetslösa ska få stöd att komma tillbaka till arbete. Det är precis som ledamoten Weidby säger, nämligen att de flesta människor vill arbeta. Tyvärr har en rad olika ekonomiska system skapat en situation där det finns människor som blir fast i bidragssystem och andra ersättningar. Reformeringen handlar om att vi inte vill att bidrag och andra ersättningar ska hindra människors drivkrafter för arbete att ta dem tillbaka till jobb. Därför stärker vi drivkrafterna för att arbeta.
Om det inte hade funnits något sådant, om allt detta hade varit som ledamoten Weidbys kollega sa tidigare, hittepå, vad är det då som gör att när man i svensk och internationell forskning mäter effekter av exempelvis aktivitetskrav eller avtrappning i ersättning ökar andelen som går till arbete? Om detta inte fanns, om ekonomiska drivkrafter inte spelade roll, varför blir det så? Jag skulle verkligen vilja att Vänsterpartiets Ciczie Weidby förklarar vad Vänsterpartiet grundar sin politik kring arbetslöshetsförsäkringen på. Det kan uppenbarligen inte vara tillgänglig kunskap om arbetsutbud och hur människor beter sig på arbetsmarknaden. Då hade man landat i andra och mer balanserade slutsatser där man inte tror att man för att man vill stärka drivkrafterna att arbeta ser ned på arbetslösa. Tvärtom förstår man att det handlar om tro och hopp i fråga om människors vilja att arbeta, men systemen håller dem tillbaka. Det är vad vår politik grundar sig i.
Fru talman! När man säger "Det finns alltid några som ." och "Betänk att det här och det här finns" är det lite som att säga att man får knäcka ett par ägg om det ska bli en riktigt bra omelett. Den politiken är inte och kommer aldrig att vara Vänsterpartiets politik. Vi vill ha en social trygghet som gäller för alla, alldeles oavsett. Det är och kommer att vara vår politik.
Arbetslöshetsförsäkringen är just en försäkring. Den kommer ur att jag betalar varje månad för att hjälpa den av mina kamrater som blir arbetslös - och vice versa. Det är alltså en solidaritetshandling. Jag förstår att det är svårt för moderater att förstå sådana saker som solidaritet.
Jag hörde tidigare Oliver Rosengren raljera över att Vänsterpartiet säger: "Mer åt alla, alltid!" Vänsterpartiets politik skulle kunna vara detta, men den är också "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" - till skillnad från Moderaterna, som alltid tycker: "Mer åt dem som redan har, och de som inte har ska fortsatt ha det dåligt!"
Jag har inte fått svar på min första fråga, så, återigen: När man nu genomför dessa förändringar och vill blåsa på människor blir frågan hur man gör det. Hur ska människor kompetensutvecklas mellan två olika jobb om det inte finns en ordentlig, bra arbetsmarknadspolitik som faktiskt får människor i sysselsättning? Man kan inte bara rycka undan mattan för människor; man måste också ge ett alternativ.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken förstärks ju i alla väsentliga delar.
Den som är arbetslös och saknar en utbildning kan mer eller mindre vilken dag som helst gå en utbildning. Det finns tomma platser; var tredje - fullt finansierade - plats inom yrkesvux är exempelvis tom. Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera arbetsmarknadsutbildning, för nivåerna är alldeles för låga.
Arbetsmarknadspolitiken är alltså på plats eftersom det kanske största skälet, bland annat enligt Finanspolitiska rådets senaste rapport, till att arbetslösheten i Sverige är högre än den borde och hade kunnat vara är brist på utbildning till arbete - att för många arbetslösa utan utbildning inte utbildar sig till arbete. Det ändrar vi på nu.
Det är synd att Vänsterpartiet hellre ser till att höja ersättningarna för dem som inte arbetar än förbättrar stöden för dem som inte arbetar. Då hade fler människor kunnat vara med och bidra, och då hade vi kunnat hålla ihop Sverige bättre.
Jag skulle vilja avrunda det här replikskiftet med att säga att detta verkar vara kontentan i hur vi skiljer oss åt inte bara i synen på politikens möjligheter utan också i tron på människan. Vi är övertygade om att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös - att den som är arbetslös kan ta sig till arbete med ett fungerande stöd från samhället och med egen ansträngning. Vänsterpartiet vill öka ersättningarna och se till att drivkrafterna minskar. Man vill avskaffa avtrappningen, för man verkar inte tro att det spelar någon roll för den enskilde hur samhällets system runt den som är arbetslös ser ut - hur drivkrafter och stöd ser ut.
Vi är tvärtom övertygade och vill använda alla redskap vi kan inom arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att så få som möjligt ska lida av arbetslöshet. Därför för vi den här politiken.
