Fru talman! Jag vill i dag börja med att tala om idrottens drivkrafter. De är många. Det är glädje, gemenskap, stolthet, känslan av att bli starkare, att vinna eller att se andra växa.

Idrottsrörelsen vill och kan även fortsatt vara en central pusselbit i ett aktivt och friskare liv för oss som individer. Men den är också en hörnsten i ett hållbart samhälle som gynnar oss alla. Därför behöver idrotten finnas överallt i vårt land,

Jag är stolt i dag när jag ställer mig bakom den satsning som regeringen har gjort på det så kallade fritidskortet. Det innebär att just de som bor i socioekonomiskt utsatta områden har möjlighet att ta del av de förmånerna.

Det möjliggör fler glädjehistorier som denna. Han växte upp under enkla förhållanden och har bland annat berättat om avsaknaden av lagad mat hemma hos familjen och att det ofta var bråk. Men på grusplanen vid Cronmans väg började Zlatan Ibrahimovic att spela fotboll. Han fick sina första fotbollsskor när han var fem år och började spela i den lokala fotbollsföreningen 1988. Ni vet att resten är historia.

Idrottsrörelsen gör oss och Sverige starkare. En tredjedel av oss är engagerade på något sätt i idrottsrörelsen. Det är oerhört positivt. Det har bidragit till förbättrad hälsa, stärkt självförtroende, ökad besöksnäring och bättre integration. Men fler behöver givetvis bjudas in, och fler behöver stanna kvar längre tid.

Fru talman! Det finns någonting alldeles speciellt med den svenska idrottstraditionen. När vi träffas under idrottens fana för att träna eller tävla berättar många att de upplever en känsla av meningsfullhet och gemenskap. Det är en vi-känsla som vi inte bara delar med dem som vi träffas fysiskt där på plan. Det är en känsla av att kroka arm med dem som har gått före.

Fru talman! När jag är ute i Sverige och besöker olika idrottsföreningar ser jag nästan alltid tidningsurklipp på förebilder som har gått före hängande på väggarna. Även om papperet på urklippen ofta är solblekt och slitet är bilderna och minnena där för att inspirera och peppa dagens unga.

Ett sådant exempel är Nils "Mora-Nisse" Karlsson, född 1917 och en av de största Vasaloppsprofilerna genom tiderna. År 1943 var han bara 25 år gammal, ställde upp i sitt första Vasalopp och vann. Sedan vann han ytterligare åtta gånger. I dag kallas han för Hjälten i den röda mössan. Han har sannolikt varit tungt bidragande till att 1,7 miljoner deltagare har slitit men också glatt sig genom de nio milen mellan Sälen och Mora. Förebilder spelar en stor roll, fru talman.

Tillåt mig att stanna kvar vid Vasaloppet ett kort ögonblick till. I år uppmärksammar vi att det var 100 år sedan Margit Nordin som första kvinna åkte just Vasaloppet. Men efter det tilläts kvinnor inte att delta förrän 1979. Dock åkte flera kvinnor Vasaloppet i alla fall. Några åkte utklädda till män, några anonyma, andra startade utan nummerlapp och klev av innan målgång.

Jag är tacksam över att vi i dag har kommit mycket längre när det gäller jämställdhet inom idrotten. Jag är tacksam för alla de kvinnor som gått före och bokstavligen spårat för kommande generationer i såväl den här sporten som i alla andra. Men vi måste ändå erkänna att vi fortfarande har en liten bit kvar innan vi är helt jämställda också inom idrotten.

Med detta sagt har Sverige både i dag och historiskt fantastiska idrottskvinnor som har fått möjligheten att gå hela vägen från bredden där de upptäcks till den absoluta eliten.

Det finns många exempel unga talanger. Jag vill lyfta fram en. Det var en 14-årig tjej som med hårt arbete och gott humör uppnådde en enorm karriär sedan det första loppet. Då var hon 14, i dag är hon betydligt äldre. Det är nog tungt för henne att bära upp alla de 89 medaljer som hon har kammat hem på internationella mästerskap. Jag talar givetvis om Sarah Sjöström, en av de mest medaljhängda europeiska simmarna genom tiderna. Hon bär den svenska flaggan.

Hon och många andra av våra framgångsrika idrottare sätter Sverige på kartan och lär oss alla om hälsa, mental träning, rörelseglädje, teknik, om att sätta mål, om uthållighet och mycket mer.

Alla som har fångats in av breddidrotten inspireras av våra elitidrottsmän. Det är inte säkert att var och en av oss kommer att bli just elit. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att vi är med och att vi tränar för att må bra. Vi bidrar till den egna hälsan, men också till ett friskare och starkare Sverige.

Alla ni som ställer upp ideellt för att träna våra barn, för att skjutsa eller för att arbeta ideellt i en föreningskiosk eller liknande är också en del av rörelsen och spelar en viktig roll. Stort tack för ert engagemang!

Bredd och spets behöver lyftas fram i idrottssammanhang. För bredden är givetvis basen och otroligt viktig, men även eliten spelar en viktig roll. Båda behövs och är beroende av varandra. Bredden tar emot oss oavsett nivå och hjälper oss att utveckla spetsen. Den inspirerar och driver utveckling och forskning framåt.

Fru talman! Jag vill också kort nämna friluftsliv. Människors möjlighet att vistas ute och röra sig fritt i skog och mark måste främjas. Det är bevisat att utevistelse i naturen främjar välbefinnande och hälsa. Regeringen ser potentialen på detta område och är redan igång med konkreta åtgärder för att ta till vara den.

I mars i år meddelade regeringen att man nu gör en extra satsning på att öka användningen av just fysisk aktivitet på recept. Det är något som mycket väl kan utföras inom friluftslivet i vår svenska skog och mark. Jag ser fram emot att få läsa om effekterna av den satsningen.

Fru talman! Det är uppenbart att de olika politiska partierna delar synen på idrottens kraft, och vi delar synen på idrottens glädje. Vi ser en outnyttjad kraft och potential. Det är otroligt positivt att regeringen inte bara ser utan också går till handling när det gäller formulerad politik på område efter område. Vi gör tydliga satsningar på barn, unga, elit och bredd. Men det är bara början, fru talman. Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Detta motionsbetänkande innehåller många intressanta aspekter, och det är intressant att lyssna på kollegorna i kulturutskottet för att höra vad man från olika partier prioriterar. För mig finns det tre områden som jag vill ta upp inom området idrotts- och friluftsfrågor.

För det första gäller det parasporten och den utveckling som har skett och sker på området. Vi hade nyligen parasportens representanter på besök i kulturutskottet - ordförande Åsa Llinares Norlin och generalsekreterare Bo Sköld. Vi fick en genomgång av den positiva utveckling som har skett men också av utmaningar som funnits och som kommer.

En utmaning är rättvisa, det vill säga att ungefär samma insatser som krävdes för att killar och tjejer skulle ha samma förutsättningar också ska gälla för personer med funktionsnedsättning - och att det är helt naturligt.

Ett viktigt inslag i parasporten är de förebilder som finns och som tävlar på hög nivå. De är många, och Ebba Årsjö får som framgångsrik alpinskidåkare personifiera de många sportsliga förebilderna. Men det finns många, många fler. Vi kristdemokrater fortsätter att stödja parasporten.

Fru talman! En annan viktig utmaning är lokalfrågan. Nu kommer de idrottande tjejerna på bred front som också aspirerar på utrymmen, planer och hallar. Det är en utmaning. Vi vet hur viktig idrotten är för fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Därför kommer nu den så kallade LOA-fonden, en lokal- och anläggningsfond, efter dansk modell att förverkligas. Regeringen jobbar på att utforma detta, och tanken är att kommunerna ska stimuleras att söka pengar ur fonden och bygga fler nya idrottsutrymmen framöver eller renovera befintliga.

Fru talman. Den tredje området som jag vill belysa är inte helt överraskande fritidskortet. Den 5 april i år beslutade regeringen om ett i mina öron historiskt uppdrag till fem myndigheter - jag ska återkomma till vilka de är. De ska göra de förberedelser som är nödvändiga för att fritidskortet ska kunna införas.

Någon har sagt att fritidskortet och dess första idé fritidspengen tillhör de mest debatterade av alla frågor vi haft i kulturutskottet. Från början handlade det om fritidspengen, en idé för barns och ungas ökade fysiska aktivitet som vi debatterat här i kammaren. Den var riktad till barn i familjer med socioekonomiska bekymmer som var i kontakt med socialtjänsten.

Min framgång med att i debatterna få med alla på fritidspengen var minst sagt begränsad. Det största motargumentet handlade om att dessa barn skulle bli stigmatiserade och att man i stället önskade vad man kallade en generell välfärd som inkluderade alla barn. Det kanske låg någonting i det, även om jag vid tillfället inte höll med. Framtiden för fritidspengen såg då ganska mörk ut.

Det som sedan händer är att vi kristdemokrater ser över fritidspengen och omformar den till fritidskortet. Det skrivs in i Tidöavtalet, vilket betyder att det verkligen kommer att genomföras. Enligt plan ska det ske under 2024. Det känns ju trevligt för mig som har stått här och propagerat för detta under så lång tid.

Vad är då fritidskortet för någonting, fru talman? Fritidskortet ska ge alla barn och unga i åldrarna 8-16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet.

Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

Under 2023 finns 50 miljoner kronor avsatta för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas hela 731 miljoner kronor avsättas för att införa reformen med fritidskort, och från och med 2025 beräknas årligen 792 miljoner kronor avsättas för samma ändamål. Det är en stor, historisk reform som lägger grunden för en mer jämlik hälsa i framtiden.

Vilka myndigheter är då inblandade? E-hälsomyndigheten får huvudansvaret för att förbereda, införa och förvalta fritidskortet. De har visat sig snabba och effektiva. Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd är också involverade så att rätt förutsättningar ska finnas för att införa fritidskortet under 2024. Sedan har vi Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet, och även Sveriges Kommuner och Regioner, som viktiga aktörer.

Sammanfattningsvis, fru talman: Fritidskortet handlar om att erbjuda alla - observera: alla - barn och unga i utvalda årskurser möjligheter till gemenskap och aktivitet. Barn från socioekonomiskt utsatta hushåll ska dessutom kunna få ett högre stöd. Vi behöver göra allt vi kan för att motverka fysisk och psykisk ohälsa och främja gemenskap.

Efter alla dessa intressanta och, ska vi säga, kreativa debatter som vi haft omkring detta hoppas jag att vi ska kunna enas om införandet av fritidskortet. Det finns inte med som en beslutspunkt i dag, så det här får ses som en hint om beslut som kommer. Ingen ska då kunna säga att fritidskortet har forcerats fram.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, fru talman.

Fru talman! Idrott kan vara skillnaden mellan liv och död, framför allt i våra utsatta områden. Nyligen besökte jag och några av mina liberala riksdagskollegor Huddinge Basket. Vi fick där träffa deras tränare Jonas Morin. Han har lyckats få massor med tjejer och killar att spela basket och sedan också bli ledare i basketföreningen. Han har fått in unga grabbar och tjejer från gatorna i Huddinges mest utsatta områden till basketen och har fått dem att känna stark tillhörighet till sin hemkommun och till basketen.

Genom att ungdomarna rekryterats till ledare har de också fått sina absolut första arbetslivserfarenheter, som de har kunnat skriva på sina cv:n. Morin berättade att han haft förmånen att vara referensperson till över 100 ungdomar från utsatta områden när de har sökt sina första arbeten. Genom att de deltog i idrotten och sedan blev ledare fick de den första vägen in i svenska samhället och till sitt första jobb. Det är därför idrotten är så viktig.

Fru talman! Morin är en av de tusentals vardagshjältar i Sverige som ger barn och unga en meningsfull vardag och framtidstro. Samtidigt är föreningen öppen med att det finns ungdomar som hoppat av basketen och i stället hamnat i de kriminella gängens klor. Det är bland annat unga grabbar som inte ens lever längre på grund av gängvåld och på grund av att samhället inte kunde hålla dem kvar i basketen, i skolan eller på något annat sätt.

Det finns olika skäl till att man inte idrottar. Dessa klumpas i dag ihop av Riksidrottsförbundet med ett begrepp: idrottssvaga områden. Jag och Liberalerna är övertygade om att det behövs en särskild strategi och ett särskilt arbete för att öka idrottsdeltagandet i våra utsatta områden.

Riksidrottsförbundet har nyligen tagit fram statistik. Där framkommer stora skillnader. I dag är i genomsnitt 40 procent av ungdomarna i Sverige aktiva i en idrottsförening, 42 procent av pojkarna och 37 procent av flickorna. Men i våra utsatta områden är det markant färre, framför allt bland flickor. Det beror, enligt min mening, på att vi i stället för att finansiera idrottsföreningar har finansierat spelkortsklubbar för vuxna män.

I min hemstad Göteborg är det bara 8 procent av flickorna i Bergsjön som idrottar, trots att 24 procent av pojkarna deltar i idrotten. Det måste ändå sägas att den skillnaden är relativt stor. Man kan inte bortse från att hedersnormer och andra normer kring flickors möjlighet att idrotta har stark inverkan här.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det. Det är därför glädjande att regeringen och Sverigedemokraterna gör en enorm satsning inom området. Regeringen satsar 100 miljoner på idrott i utsatta områden och angränsande områden, som ofta riskerar att bli utsatta i framtiden. Nu har det rullats ut pengar till 13 olika idrottsförbund som alla har verksamheter i våra utsatta områden. De har tilldelats medel.

Jag ser fram emot att se vad förbunden lyckas göra i de utsatta områdena. Jag vet att exempelvis Svenska Basketbollförbundet gör ett fantastiskt arbete med att nå ut till ungdomar i dessa områden, och med de nya medlen kommer de att kunna göra otroligt mycket mer, säger de själva. Vi får se vad de satsar på. En stor chansning är att Huddinge Basket kommer att satsa på att göra ungdomarna till ledare och utbilda dem, så att de i framtiden kan rekrytera fler.

Fru talman! Det är inte nog där. Nu går också startskottet för regeringens omfattande satsning på ett fritidskort som ska ge en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga mellan 8 och 16 år. Det är Kristdemokraternas förslag från början. Det är ett väldigt bra förslag, som regeringen nu genomför. Liberalerna välkomnar att kortet inte bara gäller idrott utan även andra fritidsaktiviteter.

Förhoppningen är att kortet kan börja användas redan nästan år. Beloppets storlek kommer att vara högre för barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll. Därmed kommer det också att gynna barn och unga i våra utsatta områden.

Fru talman! Idrott, lek och rörelse är viktigt för alla, inte bara för dem som vill och kan elitsatsa. Idrottsrörelsen behöver erbjuda verksamhet också för dem som inte kan eller vill tävla.

Det är även viktigt att idrottsarenorna i Sverige anpassas för personer med funktionsnedsättningar så att de kan vara en del av idrotten, både som aktiva och faktiskt som en del av publiken.

Vi jobbar också med att se till att få igenom en LOA-fond, en anläggningsfond. Det är enorm brist på idrottsanläggningar i Sverige. Moderaterna och Sverigedemokraterna har varit pådrivande för en sådan anläggningsfond. Min förhoppning är att vi de kommande åren kan lansera en sådan fond och se till att breda ut en matta med nya idrottsanläggningar i Sverige för att få ungdomarna som nu kommer att rekryteras genom fritidskortet och satsningen i våra utsatta områden till idrotten.

Det finns mycket att göra, och regeringen gör ett bra arbete här. Det kommer att behövas ännu mer i framtiden.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Bland de förslag som ska diskuteras här i dag kommer tre från Vänsterpartiet. De förslag vi har på friluftslivsområdet kommer att debatteras av utbildningsutskottet, eftersom vi anser att skolan behöver jobba mer för att ge alla barn inblick i friluftslivet och ökad kunskap om allemansrätten.

Det oroar mig mycket - precis som andra ledamöter har uttryckt tidigare - att många lever ett alltför stillasittande liv. Det påverkar människors hälsa och blir i slutändan ett stort samhällsproblem. Med stillasittande ökar risker för en rad fysiska sjukdomar men även demens och depression.

Det är oerhört viktigt att tidigt etablera hälsosamma vanor. Därför behövs ett extra fokus på alla politiska nivåer för att uppmärksamma barns och ungdomars situation. Samhällena och barnens dagar på förskola och skola behöver planeras utifrån tanken att stimulera till rörelse.

För oss i Vänsterpartiet är det självklart att uppmärksamma att inte alla barn har samma möjligheter till en aktiv fritid i dag. De vars föräldrar har en god ekonomi och hög utbildning deltar i mycket högre utsträckning i idrottsföreningar. Spontanidrott i ens bostadsområde är också värdefullt för hälsan, men det är inte rimligt att de miljarder skattekronor som satsas på föreningsidrotten i så stor utsträckning nyttjas av dem som redan har det bäst ställt.

Från Vänsterpartiets sida ser vi att det behövs en rad olika insatser för att bryta den här utvecklingen. Här behöver alla föreningar och kommuner samarbeta. Var lägger man idrottsplaner och hallar? Vad kostar det att ta sig dit? Hur informeras barn och deras föräldrar om vilka aktiviteter det finns att välja på? Vilka insatser kräver man från föräldrarna? Vad kostar det för en familj med flera barn att låta dem vara med i en idrottsförening?

Fritidskortet kan vara en dellösning, och jag är positiv utifrån det som Roland Utbult berättade om vilken inriktning regeringen ser för detta kort. Jag hoppas att vi kommer att kunna vara eniga om den satsningen framöver, men det är bara en dellösning.

Ett annat stort hinder i många delar av landet är bristen på plats för idrottande och därmed träningstider. Det är flera före mig som har pratat om det här. De senaste åren har flera undersökningar bland kommuner och föreningar gjorts om lokalsituationen. Det har visat sig att drygt var fjärde förening svarar att de har ett stort behov av fler tider och att bristen leder till att föreningar tvingas tacka nej till nya medlemmar. I storstäderna är det så många som 43 procent av föreningarna.

De föreningar som i störst utsträckning bedriver barn- och ungdomsverksamhet är hårdast drabbade. Varannan förening anger att det finns ett stort behov av renovering av den plats man idrottar på. Samtidigt har få kommuner analyserat sina behov av idrottsytor och gjort upp långsiktiga planer för nybyggnation och renovering.

För att komma till rätta med den här situationen och få fler att motionera behövs en tydlig plan från kommunerna, och Vänsterpartiet tycker också att det behövs ett tydligt stöd från nationell nivå. Kommunerna har i dagsläget stora renoveringsbehov och investeringsbehov i nya förskolor, skolor och äldreboenden. Ett mycket stort antal kommuner kommer i år att behöva skära ned på personal och stänga verksamheter, eftersom regeringen prioriterade en skattesänkning till höginkomsttagare i stället för ökade bidrag till kommunerna. Till exempel i min egen hemkommun Arboga kommer en förskola att stängas under det här året.

När verksamheter som är lagstyrda har stora behov är det stor risk att kultur, idrotts- och fritidslokaler får stå tillbaka. Vänsterpartiet har under många år föreslagit ett statligt investeringsstöd för nybyggnation och ombyggnation av idrottshallar. Vi ser också behov av nytänkande för att få ökad tillgänglighet för flera grupper och möjlighet att använda samma hall för många olika typer av aktiviteter. Den förra regeringen jobbade på med den här frågan och beställde ett flertal utredningar. Nu måste det bli verkstad! Det finns ju faktiskt en bred enighet.

Jag tyckte att Roland Utbult signalerade att regeringen är på gång med den här frågan och att hans partikamrat ministern också kommer att ta tag i de underlag som den förra regeringen tagit fram. Jag håller tummarna för att även detta är på rull snart.

Fru talman! En grupp som särskilt hamnar i kläm när man dras med gamla idrottsanläggningar och bristande kunskap i kommunerna är personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet har gjort en kartläggning av möjligheterna till att ha en aktiv fritid, och den visar att många personer med funktionsnedsättning vill utöva fler aktiviteter på sin fritid än vad de har möjlighet till.

Anledningen till att de avstår är till exempel bristande tillgänglighet i samhället. Det kan även vara avsaknad av information om tillgänglighet i aktiviteterna - att det helt enkelt inte går att veta om de passar dem. Det kan också handla om svag privatekonomi, otillgängliga transporter och bristande socialt stöd inför och i samband med aktiviteter.

Myndigheten pekar på att ganska små förändringar skulle kunna göra stor skillnad. En större medvetenhet om dessa hinder skulle kunna göra att fler kan ta del av generella aktiviteter inom dagens befintliga fritidsutbud. Men självklart kan det också behövas riktade aktiviteter för de personer som har en funktionsnedsättning.

Parasport Sverige har gjort en studie för att identifiera dessa hinder och begränsningar. I rapporten tar man ett helhetsgrepp och tittar på alltifrån habilitering, som är regionernas ansvar, till rehabilitering, syncentral, färdtjänst, bemötande och kompetens, ekonomi, sysselsättning, familjens förutsättningar och så vidare. När resultatet redovisades sa man att det liknade en hinderbana - det är svårt att ta sig fram till en aktivitet.

Fru talman! Vänsterpartiet menar att vi inte kan ha det så här. Vi behöver jobba mycket mer målinriktat för att leva upp till vårt åtagande. Vi har skrivit under FN:s deklaration om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning, och där ingår idrott och rekreation. Vi tycker att det är dags att riva de hinder som Parasport Sverige lyfter fram och möjliggöra för fler människor i vårt land att leva ett aktivt och hälsosamt liv.

Vi har både i år och tidigare haft ett helt batteri med förslag för att riva hindren. Vi har förslag som rör rätten att ta med sig idrottsutrustning i färdtjänsten, vilket faktiskt inte har varit möjligt, liksom rätten att åka på tävlingar med färdtjänst. Man tycker att det skulle vara en självklarhet att den som är beviljad färdtjänst ska kunna tävla i hela landet, men så är det inte i dag. Det behövs också en utredning för att se över själva finansieringen av parasporten. Där lyfte Amanda Lind fram positiva exempel från andra håll där man har gjort en öronmärkt satsning. Vi tror att detta kan ge ett uppsving.

Man kan titta på vad det kostar för en privatperson med funktionsnedsättning - alltså inte bara på föreningssidan - att skaffa den utrustning som kan krävas. Om man exempelvis vill hålla på med rullstolsrugby kan en specialrullstol kosta upp till 75 000 kronor. För den som är blind och behöver en guide eller ledsagare för till exempel skidåkning eller löpning blir det väldigt kostsamt.

Ofta är grundregeln att kommun och landsting, eller region som vi säger nu, inte ansvarar för sport- och fritidshjälpmedel. Det krävs oftast medicinska argument för att få sådana hjälpmedel. En speciell benprotes för att kunna springa eller en cykel för tävlande omfattas till exempel inte av regelverket, och det är problematiskt. Det blir en klassfråga. Den som har en stark privatekonomi kan ta del av hjälpmedlen, medan många utestängs från sporter som de annars kunde utöva.

Samtidigt vet vi att personer med funktionsnedsättning har en svagare ställning på arbetsmarknaden och låga ersättningar och att familjer med barn med funktionsnedsättning har en svagare ekonomi. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att samhället erbjuder den hjälp som behövs för att alla ska ha inte bara rätt till idrott och motion utan också verklig möjlighet. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 8, som tar upp dessa frågor.