Herr talman! Den svenska migrationspolitiken har under mycket lång tid varit ohållbar; låt oss vara ärliga med det. Invandringen har varit för stor, och integrationen har brustit. Problemen påverkar hela det svenska samhället med bland annat segregation, arbetslöshet och bidragsberoende, dåliga skolresultat, brottslighet och hedersförtryck.

Många hundratusentals människor från andra länder har kommit till Sverige bara det senaste årtiondet. Sverige har haft sådana så kallade tilldragandefaktorer som gjort det mer attraktivt att som migrant söka sig till norra Europas utkant för att låta sin sak prövas här än att göra det i andra EU-länder. Asylinvandringen, anhöriginvandringen och arbetskraftsinvandringen har varit för stor. Så kan vi uppenbarligen inte fortsätta att ha det.

Migrationsfrågor

Självklart ska man ha stor respekt och också förståelse för människors önskan om och längtan efter ett bättre liv och att för man sett Sverige som ett land att söka sig till för att skaffa sig en bättre tillvaro. Det är djupt mänskliga drivkrafter. Men vi har, och ska värna, principen om reglerad invandring, bland annat för att våra välfärdssystem förutsätter detta. Alla undantag, amnestier och generösa regelverk som införts har motverkat detta under alldeles för lång tid.

Det krävs ett paradigmskifte inom svensk migrationspolitik, och det är precis det som den moderatledda regeringen med sina samarbetspartier är i färd med att genomföra.

Tidöavtalet lägger stor vikt vid migrationspolitiken eftersom det är helt nödvändigt att vi nu agerar, precis som svenska folket också gett uttryck för i det senaste valet. Det finns nu en majoritet i denna kammare för att bedriva en stram och hållbar migrationspolitik eftersom vi vet att det för att få ordning på integrationen krävs att vi minskar invandringen.

Herr talman! Kammaren har nu att ta ställning till socialförsäkringsutskottets betänkande nummer 15, som gäller just migrationsfrågor. Betänkandet behandlar motioner på området från den allmänna motionstiden. Utskottets majoritet föreslår att kammaren avslår samtliga motionsyrkanden, i huvudsak därför att arbetet med många av de förslag som lagts fram i motionerna redan behandlas och bereds av regeringen på olika sätt. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Tidöavtalet lägger grunden för en hållbar migrationspolitik. Vi moderater är tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna överens om att Sverige inte ska vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer som förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktater. Tilldragandefaktorerna till just Sverige måste helt enkelt minimeras.

Vår inriktning är att den som får ett lagakraftvunnet avslagsbeslut på sin ansökan om uppehållstillstånd ska lämna landet. Man ska inte ha rätt till offentligt stöd i form av bidrag samtidigt som man kan uppehålla sig illegalt i landet. Fler inre utlänningskontroller behövs, och preskriptionstiden avseende utvisningsbeslut, som i dag är på inte särskilt långa fyra år, kommer att förlängas eller helt avskaffas för att minska incitamenten att gå under jord.

Uppemot en fjärdedel av alla ansökningar om asyl i Sverige kommer från personer som redan fått en asylansökan bedömd och avslagen, med alla rättssäkerhetsgarantier som det svenska systemet erbjuder. Denna karusell har tidigare regeringar inte tagit tag i, men det gör vi nu.

Arbetet med återvändande när det gäller dem som inte har rätt att befinna sig i landet intensifieras också. Anhöriginvandringen ska skärpas när det gäller bland annat en begränsning av undantagen från försörjningskraven, och villkoren ska skärpas för att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning.

Vi kommer också att föreslå en modell för successiv kvalificering till den svenska välfärdens förmåner genom till exempel arbete eller medborgarskap. Krav på att lära sig svenska och krav på försörjning ska införas för att få svenskt medborgarskap.

Herr talman! Om detta är vi samarbetspartier överens. En gedigen reformagenda är sjösatt, med majoritetsstöd i Sveriges riksdag, som vi successivt kommer att leverera på. Asylrätten kommer att upprätthållas, och Sverige kommer att följa internationella åtaganden.

Mot Moderaternas och samarbetspartiernas politik står dock en spretig opposition. Det socialdemokratiska alternativet till regeringsunderlag har nämligen en fullständig tombola av förslag som alla motverkar en hållbar migrationspolitik.

Även om socialdemokraterna säger sig stå för en restriktiv migrationspolitik har det i praktiken visat sig att man agerat annorlunda när det kommer till kritan, och så blir det också om man behöver förhandla med partier som vill något helt annat - i det här fallet Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Miljöpartiet vill som bekant återföra den svenska migrationspolitiken till det som kulminerade i kaos år 2015, med permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och utökade möjligheter till anhöriginvandring. Det vill säga ännu kraftigare tilldragandefaktorer till Sverige som land.

Vänsterpartiet vill införa det som kallas regularisering, det vill säga att den som olagligt vistas i Sverige efter viss tid ändå ska få stanna. Incitamenten att gå under jorden skulle öka kraftigt, särskilt för dem som inte har skyddsskäl, och den som inte rättar sig efter rättssäkra beslut skulle belönas.

Dessutom vill Centerpartiet exempelvis behålla det så kallade spårbytet, alltså möjligheten för asylsökande som saknar skyddsskäl att på plats i Sverige kunna bli arbetskraftsinvandrare - i motsats till hur det egentligen går till när man arbetskraftsinvandrar från ett annat land. Systemet med spårbyte, som starkt har kritiserats av bland annat Riksrevisionen och som vi avser att avskaffa, är inte bara orättvist, utan det skapar en helt felaktig incitamentsstruktur för personer som inte är skyddsbehövande.

Herr talman! Frågan blir därför hur detta över huvud taget ska gå ihop för Socialdemokraterna utan att det leder till att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land som sticker ut med alldeles för hög invandring och för dålig integration. På detta hoppas jag, och säkert flertalet som lyssnar, få svar på under denna debatt.

Svenska folket vet vad man får med en moderatledd regering. Vi levererar nu, tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ett efterlängtat paradigmskifte i den svenska migrationspolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Att Centerpartiet och Moderaterna har gjort olika vägval i migrationspolitiken tror jag inte har undgått någon, faktiskt. Därför lyfte jag i mitt anförande fram att det nu finns en majoritet för en annan inriktning som inte hoppar mellan olika majoriteter som försvagar och försämrar migrationspolitikens utfall och utgångspunkter framöver.

Det är ändå viktigt att signalera att så är fallet, och det är också viktigt att signalera att den andra sidan, där man har Magdalena Andersson som statsministerkandidat, inte alls är överens om den inriktning som krävs för att migrationspolitiken ska hålla ihop.

Jag delar Jonny Catos bild vad gäller migrationspolitiken i stort. Det är en internationell fråga. Det är också en nationell angelägenhet, och därför är det vi har tagit fram i Tidöavtalet och som vi nu arbetar på så viktigt att få på plats.

Det vi nu vet sker på EU-nivå med de förhandlingar som förs angående asyl- och migrationspakten kommer vi att få arbeta vidare med. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det krävs enighet i EU. Det krävs en garant för att EU till exempel ska hålla de yttre gränserna och se till att det fungerar med de gränsdragningar som krävs. Vi kommer att fortsätta att förhandla i den riktning som regeringen har meddelat, nämligen att den här pakten behöver komma till stånd.

De tvingande omfördelningsmekanismer och annat som har varit uppe här tidigare har ju förtjänstfullt förhandlats bort av Tomas Tobé i Europaparlamentet, för vi såg att det inte var en framkomlig väg för oss. Det fanns inte möjlighet att finna stöd för det.

Jag hoppas naturligtvis att det ska finnas ett brett stöd för den linje som regeringen väljer, även i Sveriges riksdag.

Herr talman! Vi är överens i regeringsunderlaget om att Sverige inte kan sticka ut och ha tilldragande faktorer som är för extensiva och som gör att fler människor väljer att söka sig till Sverige än till andra europeiska länder för att få sina skyddsskäl prövade. Detta är vi helt överens om, och där har Annika Hirvonen helt rätt.

Sedan har vi de ukrainska migranter som har tagit sig till Sverige och beviljats uppehållstillstånd med massflyktsdirektivet som grund. Låt oss först konstatera det förfärliga i situationen med Putins olagliga invasion av Ukraina, som har lett till att dessa människor har behövt fly sitt hemland och ta sig till andra delar av Europa.

Vi har en situation i Sverige där det är massflyktsdirektivet som gäller. Vi har haft diskussioner i bland annat socialförsäkringsutskottet om hur man bäst ska ta sig framåt vad gäller de ukrainska flyktingarnas situation.

Vi har en regering som har agerat i frågan och som tidigare under våren har gett i uppdrag till Förenta nationernas migrationsorganisation IOM att undersöka ukrainska migranters situation i Sverige för att få ett bättre underlag kopplat till vad vi kan göra för att se till att de på ett snabbare och bättre sätt kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden i väntan på att de kan återvända till ett fritt Ukraina.

Därutöver har vi i vårbudgeten aviserat att vi ska ersätta de kommuner som väljer att erbjuda sfi, svenska för invandrare, till de ukrainare man har i sin kommun. Detta är helt frivilligt för kommunerna, och ett flertal kommuner har gjort det. Vid sidan av det som annars finns - Svenska från dag ett, som är ett annat system som ukrainska migranter har tillgång till - kan man alltså erbjuda sfi. Jag tycker att det är bra att vi nu säger att kommunerna ska få ersättning för detta.

Herr talman! Det är en svår situation för alla ukrainare som har tvingats på flykt från sitt hemland. Det är vi helt överens om. Men det är, vilket jag är helt övertygad om att ledamoten Hirvonen vet, massflyktsdirektivet som reglerar detta och alltså ger ett temporärt skydd.

Ukrainarna anses inte behöva uppehållstillstånd av den karaktär som man får därför att man är skyddsbehövande. Det har alltså inte genomförts någon typ av prövning av deras skyddsbehov hos Migrationsverket, utan det är ett temporärt skydd som ges alla ukrainare som kommer till Sverige. Detta medför att det finns ett antal regelverk som aktiveras. Bland annat har ukrainarna alltså inte rätt till sfi enligt de regelverk som annars finns när uppehållstillstånd beviljas på grund av att man har skyddsskäl.

Vi adresserar nu i budgeten att kommunerna ska få kostnadstäckning om de vill erbjuda ukrainarna möjlighet till sfi. Det kan vara så att vi behöver återkomma med andra typer av förslag som ger ukrainarna ännu bättre möjligheter att använda sig av exempelvis sfi.

Det är väl inte så konstigt om man vill be expertis att titta på hur situationen ser ut. Det är därför vi har gett Förenta nationernas organ IOM i uppdrag att titta på ukrainarnas situation, för att få en bild av vad som bäst behövs.

Det som behövs i det här läget är naturligtvis att se till att de kommer in på arbetsmarknaden fram till dess att de kan återvända till ett fritt Ukraina, som vi också understöder på en massa andra vis, bland annat med beslut här i Sveriges riksdag om att skicka materiel och annat till landet så att de kan försvara sig mot angriparen.

Det är massor av åtgärder som genomförs. Regeringen tar detta på fullaste allvar. Vi har signalerat på olika sätt att detta behöver ses över vidare, och vi kommer att återkomma i frågan.

Att ta till brösttoner i denna fråga tror jag inte är rätt väg att gå, utan det är bättre att vi gör detta på rätt sätt, ett gediget sätt, som kommer ukrainarna till del.

(Applåder)

Fru talman! Det är alltid underhållande att lyssna på Ola Möller. Det är betydligt mer underhållning än innehåll. Men när förslagen saknas måste man fylla anförandena med något.

Socialdemokraterna har tre reservationer i detta betänkande. Och för dem som tittar och lyssnar på detta kan jag säga att reservationer alltså oftast är egna förslag. Men så är det inte i detta fall. Socialdemokraterna har inga egna förslag, utan reservationerna handlar om att regeringen ska göra det som regeringen redan gör. Men, som sagt, man måste fylla anförandena med någonting. Det skulle vara pinsamt om det var helt tomt.

I en av reservationerna står det: "Det bör ställas kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd. Regeringen bör därför utan dröjsmål utarbeta ett lagförslag när den pågående utredningen lämnat förslag om hur kraven på språk- och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd ska utformas".

Det står: utan dröjsmål, Ola Möller.

Under den senaste mandatperioden, och kanske även under den som var innan, har det funnits en riksdagsmajoritet för detta förslag.

Utredningen som skulle undersöka hur detta förslag kan bli verklighet tillsattes alltså den 23 juni 2022. Då hade Socialdemokraterna suttit vid makten i nästan åtta år, och det var ett par månader kvar till valet.

Utan dröjsmål, står det nu i deras reservation i betänkandet.

Min enkla fråga är: Tycker Ola Möller att den förra regeringen agerade utan dröjsmål när den väntade åtta år med att tillsätta utredningen?

Fru talman! Det är som vanligt - gott om underhållning men väldigt lite information och inga konkreta svar. Min fråga var ganska enkel: Tycker Ola Möller att Socialdemokraterna agerade utan dröjsmål under förra mandatperioden, när man väntade åtta år med att tillsätta en utredning i en fråga där man visste att man hade riksdagens stöd, i alla fall under de sista fyra åren? Det är detta som står i reservationen nu: Utan dröjsmål vill man se dessa förslag komma på plats.

Det vill jag också. Och nu kommer vi att utan dröjsmål få se dessa förslag komma på plats. Det kommer att ske. Man blir dock lite fundersam. Det kanske finns en anledning till att Anders Ygeman inte ville hålla huvudanförandet.

Vad gäller rättsstatens principer kan vi konstatera att Ola Möller inte vet någonting om internationell rätt eller om rättsstatens principer och vad de innebär i dessa fall. Det finns en absolut rättighet för alla stater att bestämma vilka utlänningar som får befinna sig på deras territorier. Det är en grundläggande princip inom den internationella rätten. Det innebär inga som helst inskränkningar i rättsstatens principer att utvisa personer för bristande vandel. Detta borde Ola Möller känna till med tanke på att denna lagstiftning har funnits i Sverige förut, då införd av - kan han gissa vilket parti? - hans eget parti.

Fru talman! Socialdemokraterna säger sig värna en långsiktigt hållbar migrationspolitik, och det välkomnar jag verkligen. Det viktiga är dock att ord och handling hänger ihop och att man har ett regeringsunderlag som kan komma överens om den inriktning man påstår sig driva.

Som jag tog upp i mitt anförande är det svårt att se hur Socialdemokraterna ska få ihop en regering som bottnar i en stram och reglerad invandring. Den forna regeringspartnern Miljöpartiet vill återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Vänsterpartiet, som har visat sig vara berett att fälla S-regeringar som inte gör som partiet behagar, vill ha amnestier för alla som illegalt gått under jorden efter utvisningsbeslut. Och Centerpartiet, den nya koalitionspartnern för framtiden, vill ha kvar spårbyten för dem som inte har skyddsskäl.

Frågan blir därför vilka av dessa förslag som Ola Möller och Socialdemokraterna tänker sig kunna gå med på efter nästa val när det ska byggas en ny majoritet. Blir det en återgång till 2015, återgång till amnesti eller fortsatt spårbyte?

Det var intressant att lyssna på ett tidigare replikskifte. "Avkall" kallade Ola Möller det man gjorde i regeringsställning för. Vad ska det nu göras avkall på i förhållande till den egna linjen?

Fru talman! Det ska verkligen bli intressant att se hur den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställer sig till de olika propositioner som kommer att levereras på detta område framöver. Jag tror att det vore bra för migrationspolitiken om vi brett kunde vara överens om att det är skärpningar som nu krävs. Anledningen till att jag ställer denna fråga är att det är relevant att få veta vad Socialdemokraterna är beredda att så att säga reversera eller att inte göra för att få regeringsmakten om, gud förbjude, det blir regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna talar ofta om att det var det egna partiet som ledde omläggningen av migrationspolitiken - att det minsann var Socialdemokraterna som ledde ett paradigmskifte, som man kallar det. Samtidigt ska man komma ihåg att vi hade en migrationsminister som, när Moderaterna lyfte frågan om att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd, beskyllde oss för att inte längre vara människor. Ett sådant debattklimat rådde för drygt åtta år sedan, när detta kom på tal. Det tycker jag att man ska ha i minnet.

Jag tycker att det vore bra om vi kunde hitta en bred majoritet och Socialdemokraterna kunde ansluta sig och även garantera att man inte reverserar till förmån för Miljöpartiets eller Vänsterpartiets olika idéer om amnestier eller andra återgångar till det som tidigare har varit, som har lett till att vi har fått en alldeles för hög invandring till det här landet och ett stort integrationsproblem som vi nu måste hantera.

Vandelsprövningen, som Ola Möller tog upp, är ett institut som finns i andra delar av rättsordningen, bland annat när det gäller prövning av medborgarskapsansökningar och prövningar av andra uppehållstillståndsansökningar. Det är inget nytt eller konstigt. Man slår på stora trumman när det gäller en del av de förslag som läggs fram för att man ska ha någonting att slå på, men man kan inte säga vad det är man vill reversera eller vad man är beredd att kompromissa bort.

Jag upprepar frågan: Vad är Socialdemokraterna beredda att ge avkall på till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet?

Fru talman! Som någon tidigare talare sa är det intressant att lyssna till Ola Möller, som säger sig se behovet av förändring. Det såg vi 2015. Det som Ola Möller kanske inte tänker på är att det fanns socialdemokrater, tror jag, som under 2014 sa att man inte behövde ändra migrationspolitiken. Jag tror nog att man kan ta ansvar för den situation som rådde tidigare.

Det är korrekt att en stor del av politiken såg att det behövde ske en förändring, och en sådan skedde också. Vi kan nu konstatera att Ola Möllers partiledare, Magdalena Andersson, efter att Tidöpartierna hade samrått och presenterat förslag sa att förslagen i stort sett var bra och kunde genomföras.

I Ola Möllers anförande här i riksdagen lät det som att allt det goda kommer vänsterifrån och allt det onda högerifrån. Vi kan väl tvingas acceptera det.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Ola Möller. Vi kan bortse från det som har diskuterats till nästan hundra procent, nämligen vandelskravet, som de facto finns i rättsskipningen i svensk lag. Vi lägger det åt sidan, för det har ju Ola Möller berört i sina två replikskiften.

Ser Ola Möller samma stora problem med de övriga förslagen, eller kan det vara så att Ola Möller har samma uppfattning som sin partiledare, nämligen att detta är lämpliga förslag för att hantera den migrationspolitik som vi har för framtiden? Vissa saker är ju en fortsättning, som Ola Möller konstaterade, men vi behöver göra mycket mer. Förslagen är presenterade och ska utredas. Jag skulle gärna vilja höra Ola Möllers syn på de övriga förslagen. Och ta inte upp vandeln - den har vi hört tillräckligt om!

Fru talman! Återigen får vi höra om det förträffliga som kommer vänsterifrån, men vi får sällan höra om de förslag som nu läggs fram i riksdagen.

Låt mig lyfta angiveridiskussionen en nivå. Tycker Ola Möller att det är korrekt att socialförvaltningar betalar ut bidrag till människor som har fått beslut om att de inte får vara i Sverige? Vi pratar ju om att det finns ett skuggsamhälle. Är det då bra att Sveriges myndigheter talar med olika tungor? En tunga säger att personer inte har rätt att vara i Sverige, medan andra myndigheter säger: "Javisst, ni kan stanna kvar och få bidrag!" Anser Ola Möller att detta - att man säger nej och det blir ett nja - är en bra migrationspolitik? Jag tycker inte att det är det.

På samma sätt kanske Ola Möller kan sätta kvotflyktingarnas andel i förhållande till detta. Vår nivå har ju varit att vi har tagit emot 5 000 kvotflyktingar. Den nya nivån är 900. Är inte denna nivå procentuellt ungefär vad Sverige på EU-nivå borde ta emot?

Jag vill fortfarande säga att Ola Möller låter mer negativ till förslagen än vad hans partiledare Magdalena Andersson låter. Vi får väl se hur det blir i framtiden. När förslagen är utredda hoppas jag, precis som andra talare, att Socialdemokraterna håller sig till denna strama migrationspolitik.

Jag vill ställa en sista fråga, för jag tror inte att vi riktigt har fått svar på detta. Är Socialdemokraterna beredda att utgöra regeringsunderlag tillsammans med de partier som har en inriktning för migrationspolitiken som är ungefär som deras egen? Ser Ola Möller inga problem med att det underlag som just nu finns för regeringen - om nu S skulle bilda regering tillsammans med C, V och MP - har en väldigt spretig politik?

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på alla motionsyrkanden inom området migration.

För Kristdemokraterna är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, rättssäker, human och överblickbar. Tyvärr har den inte fungerat så fullt ut sedan ett antal år. Vi kan se att Sverige har tagit emot fler asylsökande än vad vi har klarat av att integrera, att samhället inte har tagit tillräckliga krafttag mot utnyttjandet av asylsystemet och att framväxten av parallellsamhällen inte har kunnat stoppas.

Kristdemokraterna ser därför ett behov av att ha en stram migrationspolitik för att komma till rätta med de problem som vi på många sätt och många platser ser i vårt land.

Målet för den totala migrationen i Sverige bör vara i nivå med våra nordiska grannländer, och med denna målsättning är det rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna. Säkra och lagliga vägar, som kvotflyktingsystemet, bör vara den huvudsakliga metoden för människor att söka asyl i Sverige. Utgångspunkten är att flyktingar, alternativt skyddsbehövande, söker asyl i första säkra land. Så värnas asylrätten.

Men för att försvara öppenheten och den fria rörligheten inom EU måste vi också se en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns. För att förhindra att människor utnyttjas, skadas eller tragiskt omkommer i rangliga båtar på Medelhavet måste EU på gemensam nivå motverka irreguljär migration och människosmuggling och ha ett större fokus på att hjälpa flyktingar i närområdet.

Fru talman! Det senaste året har i stor utsträckning präglats av Rysslands fruktansvärda invasion av Ukraina. Kriget har drivit miljontals på flykt och föranlett den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget.

I mars 2022 aktiverades det så kallade massflyktsdirektivet, som innebär att personer på flykt från Ukraina ges tillfälligt skydd. Av de cirka 50 000 flyktingar som kommit till Sverige bedöms ungefär 30 000 vara kvar, men det är osäkert.

Jag är glad att den vårbudget som just har lämnats till riksdagen har som inriktning att dessa ukrainska flyktingar genom ett riktat ekonomiskt stöd till kommunerna får större möjlighet till undervisning i svenska språket. Detta gör att de från Ukraina som tagit sin temporära tillflykt till Sverige kommer att ha större möjlighet till kontakter och arbete under sin tid här.

Under coronapandemin kom det färre flyktingar till Sverige, men nu ser vi en ökning i mottagandet. Därför måste åtgärder vidtas för att kunna integrera dem som redan finns i vårt land och ännu inte är en del av vårt samhälle vad gäller exempelvis arbete och annan samhällsgemenskap. Detta innebär att vårt lands migrationspolitik behöver förändras, och det arbetet påbörjades efter regeringsskiftet för sex månader sedan.

Fru talman! Tidöpartierna har förhandlat fram ett stort antal punkter i Tidöavtalet som gör att inriktning och innehåll i politiken förändrats. Under åtta år med S-regering var det svårt att se en rak linje i migrationspolitiken, och det föranledde ett behov av förändring.

Det stämmer att Socialdemokraterna genomfört förändringar, men den koalition av olika partier och viljor som präglat flertalet av de senaste åtta årens regerande gav ett resultat som knappast kan ses som lyckosamt, snarare en situation som det tar tid att rätta till.

Vi i Tidöpartierna samarbetar och tar oss an frågorna med ett samarbetsklimat och en inriktning som gör att vi inte bakbinder eller låser varandra. Migrationsområdet behöver styras upp för att vi tillsammans ska kunna komma till rätta med problemen i vårt samhälle. Dagens regeringssamarbete ger den grund för handlingskraft som Sverige behöver.

Fru talman! Jag ser att samarbetet kommer att ge resultat, och jag bedömer att när förslagen i Tidöavtalet har utretts och genomförts blir resultatet till exempel att antalet asylsökande till Sverige minskar, att ett nej betyder nej och att vi får efterlängtade åtgärder mot skuggsamhället. Fler personer som fått avslag kommer att återvända, och personer med uppehållstillstånd som inte lever ett hederligt liv kommer att riskera utvisning. Det är bland annat så Sverige kommer på rätt köl.

I denna debatt kan man också fråga sig om det finns en samlad opposition. Olika socialdemokratiska företrädare, senast här, säger att Socialdemokraterna står upp för en hållbar migrationspolitik. Det är verkligen dags att vakna, och jag välkomnar detta ställningstagande eftersom det krävs en åtstramning av det flyktingmottagande vi har haft de senaste åtta åren.

Kan vi se ett samlat regeringsalternativ där S kommer att kunna hålla sig på denna nya väg framåt när vi vet vad målsättningarna för migrationspolitiken är hos de oppositionsvänner de har och som vi kan tolka är basen för ett framtida regeringsalternativ?

Jag har svårt att se att den åtstramning som S förespråkar kan bli verklighet med dessa samarbetspartier. De kompromisser som ett samarbete kräver kommer troligtvis att innebära att resan mot en åtstramning blir väldigt krokig om MP, V och C ska få sina krav tillgodosedda, krav som på olika sätt tar oss tillbaka till den migrationspolitik som rådde före 2015. Frågan hänger i luften. Vad blir det för politik som S tänker sig kunna driva tillsammans med MP, V och C när de har fått efterfråga sitt?

Fru talman! Vi Tidöpartier lovar att leverera. Redan nu är utredningar igång och är i planeringsfas för ett stort antal frågor.

Kristdemokraterna ser att migrationspolitiken måste ändra inriktning. Men det måste ske så att vi behåller fokus på att de som behöver skydd också får det och så att ansvaret för att ge stöd till flyktingar sker på ett sådant sätt att alla EU-länder tar sitt ansvar utifrån storlek och förmåga. Som det står i Tidöavtalet ska förändringarna också ske så att de möter de förpliktelser och krav som EU-rätten och andra internationella traktat anger.

Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en ansvarsfull och medmänsklig migrationspolitik, där människor Sverige tar emot ges goda förutsättningar till integration i vårt samhälle.

Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på alla motionsyrkanden.

Fru talman! Det är intressant att ledamoten citerar ur en skrift som jag läser ofta. Samtidigt handlar det om att hantera en situation.

Jag tycker att det är relevant att vi ställer lämpliga krav på dem som kommer till ett nytt land. Vi kan konstatera att vi innan 2015 hade ett flyktingmottagande som föranledde den situation som vi nu ser i Sverige där vi inte har lyckats integrera människor. Människor kommer inte i arbete och lär sig inte språket. Barn lär sig inte svenska i tillräcklig mån. Vi kan alla inse att det inte går att möta de krav som vi ser i samhället på utbildning och kunskap om man inte har ett språk.

Det som vi nu utreder är att sätta relevanta krav på familjeåterförening. Jag tycker att det är relevant att man ska kunna försörja dem i sin familj som man vill ha hit och att man sätter de kraven. Jag kan konstatera att det finns en stor samsyn om ett kravsättande - sedan kan vi diskutera detaljer, och det ska utredas vidare. Men jag ser inga problem med att se till det. För det är faktiskt inte Sverige som har splittrat familjerna. Det är någon som har lämnat sin familj.

Fru talman! Det är bra att Jonny Cato sätter in mig i ärendena. Jonny Cato har lång erfarenhet inom socialförsäkringsutskottet; jag är ganska ny inom migrationsområdet. Man kan ju konstatera att lagrådsremissen naturligtvis kommer att visa på om det är något vi behöver justera, men det finns alltså en politisk enighet om att genomföra det. Vi är beredda att göra det.

Naturligtvis är familjen viktig, men samtidigt måste vi sätta upp krav för familjeåterförening. Det tycker jag inte är oskäligt. Sedan kan man alltid diskutera vilka krav på det vi ska ha, och där är kanske inte Jonny Cato och jag överens. Man kan fundera på vilken politik som Jonny Cato skulle driva, och det får han ju argumentera för.

Vi kan konstatera att det nu, som Jonny Cato förnämligt har upplyst mig om, finns en lagrådsremiss. Den kommer att gå iväg. Vi får se och hantera om den visar någonting ytterligare som vi behöver justera. Men det kommer att komma nya krav. Precis som tidigare kanske vi inte gör vågen för alla förslag, men i en regeringssituation måste man försöka förhandla fram de bästa förslagen som går att få fram. Nu är vi där. Lagrådsremissen kommer, och det blir förslaget som kommer att genomföras.

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga som handlade om de ukrainska flyktingarnas brist på rättigheter i Sverige, och Ludvig Aspling nämnde inte det med ett ord.

Jag fick heller inget svar från Moderaterna tidigare, annat än att de har frågat FN:s flyktingorgan vad man kan göra för att integrera ukrainska flyktingar bättre.

Jag räknade upp saker från en lång lista över sådant som inte var mer kreativt än att det var saker som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige får. Det handlar om rätt till svenskundervisning inom ramen för sfi, etableringsinsatser genom att ingå i etableringsprogrammet och ersättning som går att leva på, det vill säga etableringsersättning i stället för den dagersättning som asylsökande och nu även personer som omfattas av massflyktsdirektivet får. Den är så låg att den bara är lite mer än hälften av existensminimum. Det handlar också om rätt till sjukvård.

Har de så få rättigheter för att Sverigedemokraternas ambition eller den gemensamma ambitionen i Tidöpartierna är att ukrainska flyktingar ska avskräckas från att komma till Sverige? Jag får inga svar. Regeringen gör ingenting annat än det jag fick lära mig nu, det vill säga skicka frågor till FN om vad man skulle kunna göra.

Alla nordiska grannländer är bättre på att få ukrainska flyktingar att etablera sig på arbetsmarknaden. Ukrainska flyktingar vill precis som alla andra försörja sig själva. De vill ha en meningsfull sysselsättning och bli en del av ett sammanhang.

Fru talman! Vi debatterar i dag en lång rad motioner inom migrationsområdet. I detta sammanhang har jag valt att koncentrera mig på två kommittémotioner som går i diametralt motsatt riktning mot vad majoriteten i denna kammare anser nödvändigt inom detta område. Dessa motioner skulle, om de skulle bifallas, leda till en mycket betydande invandringsvåg med svåra sociala och politiska konsekvenser för landet i stort. Båda dessa motioner är från Vänsterpartiet, men Miljöpartiet har också ställt sig bakom många förslag i desamma.

Fru talman! Som bekant finns det i dag i riksdagen en stor majoritet som hävdar att en restriktiv migrationspolitik behövs med tanke på följderna av den påfallande obalans som under lång tid har funnits mellan en dåligt fungerande integrationspolitik och en mycket stor invandring. Detta gäller i synnerhet den asylrelaterade invandringen. I det avseendet återspeglar majoriteten i denna kammare en sedan mycket lång tid tillbaka dominerande inställning bland allmänheten.

Utslagning och utanförskap, parallell- och skuggsamhällen, gäng- och klanvälde, omfattande hedersförtryck, normsystem som strider mot det fria och jämställda samhällets grundprinciper, våldsbejakande islamism och farlig separatism är några kända uttryck för en alltmer hotande utveckling i landet. Riksdagens majoritet anser att det under dessa omständigheter vore fullständigt ansvarslöst att driva fram en politik som skulle leda till en ännu större flyktingrelaterad men också rent illegal invandring än den som vi redan haft. Men, fru talman, det är precis en sådan politik som Vänsterpartiet förordar och Miljöpartiet i stort sett stöder.

Låt mig kort summera några av de förslag som återfinns i Vänsterpartiets kommittémotioner, så att vi alla kan förstå vad det handlar om.

En amnesti eller regularisering bör införas för de personer som under en längre tid levt i Sverige, oavsett tidigare uppehållsrättslig status - legalt eller illegalt spelar ingen roll.

Dagersättningen för asylsökande ska höjas till nivån för riksnormen för försörjningsstöd och indexeras på samma sätt som denna norm, det vill säga med inflationen. Dessutom ska rätten till bistånd och boende också gälla vuxna utan barn som fått avslag på sin asylansökan.

Rätten till familjeåterförening ska stärkas. 18-årsregeln vad gäller barns rätt att återförenas med föräldrarna ska avskaffas. Barnen kan alltså vara 45 år eller 60 år - rätten gäller ändå. Den så kallade sista länken-bestämmelsen ska återinföras.

Personer vars utvisnings- eller avvisningsbeslut av praktiska skäl inte kan verkställas ska få uppehållstillstånd.

Vi bör återgå till de migrationsbestämmelser som gällde fram till 2016, med permanent uppehållstillstånd som huvudregel.

Antalet kvotflyktingar ska åter bli 5 000 per år.

Ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Den europeiska gräns- och bevakningsstyrkan, Frontex, ska avvecklas. Ni kan tänka på konsekvenserna av detta. Det står inte att den ska ersättas av någonting annat, utan den ska avvecklas - punkt slut.

Asylvisum ska utfärdas för de personer som vill komma till Sverige för att söka asyl - alla antagligen; det finns inga begränsningar här.

Transportörsansvaret avskaffas. Mycket bra, enligt Vänsterpartiet!

Listan med visumpliktiga länder kortas ned i syfte att underlätta för eventuella asylsökande att komma till Sverige.

Avtalet mellan Turkiet och EU angående irreguljär migration ska sägas upp. Det handlar om det avtal som till stor del satte stopp för migrationskrisen 2015/2016. Dess avskaffande skulle innebära att miljontals nya migranter skulle kunna söka sig till Europeiska unionen.

Fru talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att vi till fullo ska inse den samlade effekten av den politik som Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar. Den skulle med all säkerhet leda till en omfattande invandringsvåg mot Sverige.

Jag undrar, fru talman, om Vänsterpartiets och Miljöpartiets företrädare har funderat på de oändligt långa köer som skulle bildas utanför de svenska ambassaderna och konsulaten på många håll i världen för ansökan om asylvisum. Begriper man den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla personer som oavsett uppehållsrättlig status befunnit sig i Sverige under en viss tid skulle innebära? Och om en sådan massiv regularisering genomförs, vem skulle övertyga potentiella migranter och inte minst människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?

Har man förstått att detta de facto legaliserar den illegala invandringen? Tror Vänsterpartiet att en omfattande flykting- och invandringskris skulle kunna undvikas om Frontex avskaffas och avtalet med Turkiet sägs upp? Förstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet att krisen 2015 skulle ihågkommas som en västanfläkt i jämförelse med en sådan kris? Har man uppskattat kostnaderna för ett sådant massivt inflöde av nya migranter? Och sist men inte minst - tror dessa partier att den majoritet av det svenska folket som vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik skulle finna sig i en sådan situation?

Fru talman! I dag finns det en bastant majoritet i denna kammare som hindrar att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag genomförs. Men det skulle kunna ändras om dessa partier får en maktposition där de kan villkora ett eventuellt parlamentariskt stöd till en ny regering med att alla eller åtminstone många av deras förslag genomförs. Det borde alla tänka på när de lägger sina röster på vissa partier.

Fru talman! Det finns hundratals miljoner människor i vår värld som gärna och på mycket goda grunder skulle vilja komma till oss för att söka skydd eller helt enkelt bättre levnadsvillkor. Förenta nationerna uppskattar att över 100 miljoner människor var på flykt 2022, en siffra som tyvärr växer oavbrutet. Var och en av dessa människor är värd vår omtanke och solidaritet, och den avgörande frågan är hur vi agerar inför en så omfattande mänsklig tragedi.

För oss liberaler är detta förpliktande, men vi tror inte att vi hjälper genom att i vårt land skapa en kaotisk flyktingkris som skulle ha svårförutsägbara sociala och inte minst politiska konsekvenser. Den vägen leder inte till en bättre värld utan till ett sämre Sverige för alla.

Fru talman! Låt mig avsluta detta anförande genom att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja veta om någonting av det jag sa är fel och om några av mina tolv påståenden om Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik inte stämmer med de motioner som vi diskuterar i dag. Stämmer det inte att det skulle leda till en fruktansvärd kris i Sverige som inte skulle hjälpa någon och få mycket allvarliga politiska och sociala konsekvenser som skulle göra Sverige sämre och inte bättre?

Det är inte liberalt att alliera sig med partier som vill ha sådant. Det skulle bli så om ni på något sätt vill bilda en majoritet och påverka det som händer i Sverige. Vad ska ni acceptera av de tolv förslagen? Är det amnestin, att avskaffa Frontex eller att avsluta avtalet med Turkiet?

Vilka av de tolv förslagen som Vänsterpartiet har handlar det om? Vänsterpartiet kommer utan tvekan att ingå i någon regeringskoalition om ni skulle få majoritet genom dem, eller Miljöpartiet. Vad är ni överens om? Vad är det liberala i att göra så?

Vad är det liberala i att förvärra de problem vi har redan i dag i Sverige? Har du inte hört talas om sprängningar och skjutningar, utanförskap och allt det som vi har talat väldigt mycket om? Det gjorde vi mycket tidigare än när andra vaknade, fru talman.

Det är liberalt att ha ett bra land där det inte finns stora konflikter. Där kan vi hjälpa så många vi kan på de platser som är bäst lämpade för det och inte förstöra Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vår nuvarande migrationspolitik finns i någonting som heter Tidöavtalet. Där sägs det att det ska vara 900 kvotflyktingar och inte 5 000. Det är vad partiet vill i dag, och det är vad partiet kommer att genomföra i dag.

Sedan handlar det om vad vi gör i morgon. Jag sa samma sak för några månader sedan, fru talman, till samma ledamot. Det får vi diskutera när vi får ordning på Sverige med utanförskap, skjutningar, hedersförtrycket och allt det som är oerhört viktigt.

Det håller på att splittra vårt land på ett sätt som är farligt för alla. Det gäller inte minst för sådana som jag och många andra som har kommit från andra länder och ser annorlunda ut. De kommer säkerligen att drabbas om det blir allt värre.

Reaktionerna mot ett kaos i ett samhälle är mycket starka. Det vet vi från alla kriser. Det vill jag inte ha. Det är inte liberalt, ledamoten, att skapa förutsättningar för en sådan kris.

Du kan säga vad du vill om Vänsterpartiets eller Miljöpartiets migrationspolitik. Det kan också Socialdemokraterna säga. Men om ni får en chans att regera kommer ni att göra det tillsammans. Då måste du ta ansvar.

Du säger att jag ska ta ansvar. Vi har gjort det i Tidöavtalet. Du ska också skriva under ett speciellt Tidöavtal. Jag frågar dig om de tolv förslagen. De är inte bara tolv utan många fler. De skulle verkligen leda till en fullständig migrationskris. Vad gör du med dem?

Fru talman! Det här är intressant. Jag läste upp tolv förslag. Miljöpartiet står bakom de flesta - dock inte att avskaffa Frontex, om man ska vara ärlig. Men resten av förslagen tror jag att ni står bakom.

Ledamoten säger ingenting om det. Jag säger att konsekvenserna skulle bli en stor flyktingkris i Sverige, som skulle göra Sverige sämre. Det skulle skapa ännu fler konflikter, och det skulle inte hjälpa ett dugg vad gäller integrationen och så vidare. Men man säger ingenting om det. Jag antar att ledamoten vet att det skulle bli så men att hon inte bryr sig om det.

Vad gäller återföreningar av familjer var det för några minuter sedan en ledamot här som sa: Om jag skulle ha ett barn någonstans som jag inte kan krama eller se skulle jag inte kunna läsa, inte kunna bilda mig och inte kunna jobba, för det skulle vara så hemskt!

Då tror jag inte att man fattar någonting om vad en förälder skulle kunna göra för att förenas med sitt barn. Man skulle jobba så många timmar som möjligt och läsa så mycket som möjligt. Vi som har gått igenom detta vet att vi kan göra det och mycket mer.

Bry er inte så mycket om vad människor inte skulle kunna! Människor kan mycket mer än vad ledamoten tror, fru talman.

Fru talman! Enligt ett pm från Utrikesdepartementet som tidningen Fokus har tagit del av reser hundratusentals personer från Sverige till länder som UD avråder från resor till. Väldigt populära resmål är till exempel Irak, Iran och Somalia. Det handlar uppenbarligen om personer som har rötter i de här länderna, som har kommit till Sverige och sökt asyl, som har fått sina uppehållstillstånd och som sedan åker hem på semester.

Detta är ett beteende som borde leda till eftertanke.

Ledamoten från Vänsterpartiet sa att man inte sätter sig själv i en båt om inte båten är tryggare än det land man kommer ifrån. Det kanske stämmer. Det må vara sant. Spegelbilden av det argumentet borde vara att man inte åker på semester till ett land som man har flytt ifrån. Då har man nämligen inte flytt ifrån det landet, utan då är man snarare en ekonomisk migrant.

Vi kan alla sympatisera med att personer flyttar till andra länder för att få en bättre ekonomisk situation. Jag klandrar inte dem. Jag tycker inte att det är omoraliskt på det sättet. Däremot finns det absolut inget som helst krav på att Sverige ska dela ut uppehållstillstånd till sådana personer, även om beteendet inte är så klandervärt.

Vad detta handlar om, skulle jag säga, är ett organiserat bedrägeri. Man kommer till Sverige och säger: Jag behöver bo i Sverige. Jag kan inte bo i mitt hemland, för det är för farligt. Sedan får man ett uppehållstillstånd i Sverige, och det första man gör är att åka på semester till det hemland som man precis har flytt ifrån. Då har man inte varit ärlig.

Jag skulle vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring detta. Det gäller nämligen inte en eller två personer, utan här pratar vi om hundratusentals personer. Planen går i skytteltrafik till de här länderna från Europa. Är dessa personer verkligen flyktingar?

Fru talman! Jag tror att ledamoten från Vänsterpartiet blandar ihop två olika saker. Det finns en lista på säkra länder, och personer från sådana länder får sedan genomgå ett påskyndat förfarande när de kommer till Sverige. Men det är något helt annat.

Nu talar vi om personer som kommer och söker asyl, får uppehållstillstånd och sedan åker på semester till sitt hemland. Det är den situationen vi talar om.

Ledamoten från Vänsterpartiet säger att hon inte kan bekräfta uppgiften. Men det är inte detta jag kräver. Jag säger bara att vi tar ett hypotetiskt fall. Vi säger att en person kommer till Sverige, söker asyl, får uppehållstillstånd och sedan åker på semester till sitt hemland - det land som personen har sökt asyl gentemot och påstår sig ha skyddsskäl i förhållande till. Jag kan lova ledamoten från Vänsterpartiet att det finns tusentals sådana personer. Danmark har jobbat aktivt med detta under en längre period. Där har man hittat hur många som helst. Vi kommer också att hitta dem. Var så säker på det!

Jag undrar hur Vänsterpartiet resonerar kring dessa fall. Anta att en person kommer till Sverige och säger: Det är för farligt att bo kvar i mitt hemland; jag är rädd för mitt liv! Sedan får personen uppehållstillstånd, och det första personen gör är att åka på semester till sitt hemland - samma land som personen hävdar att han inte kan bo kvar i. Är en sådan person en riktig flykting? Vi kan se det som ett helt hypotetiskt fall. Är detta en riktig flykting - ja eller nej? Det är en enkel fråga.

Fru talman! Tack, Frida Tånghag, för anförandet! Jag skulle vilja fråga, inte om de tolv olika förslag som jag lyfte fram utan om fyra, för att hinna med.

För det första: Ni säger i kommittémotionen att ni vill avveckla Frontex. Då skulle jag vilja veta om ni har tänkt på konsekvenserna av det. Har ni gjort en analys: Vad skulle hända utan Frontex? Skulle det komma något annat, eller ska det bara försvinna?

För det andra står det i motionen om asylvisum för alla personer som vill söka asyl i Sverige. Ni begränsar det inte på något sätt. Har Vänsterpartiet funderat på hur många det kan bli? Hur ska det prövas så att det inte blir 100 000 som kommer hit? Hur funkar detta egentligen? Det är ett oerhört förbryllande förslag.

För det tredje vill ni säga upp avtalet med Turkiet. Då undrar jag om ni har tänkt på konsekvenserna av detta. Det finns ungefär 4 miljoner personer som Turkiet då skulle kunna hjälpa att vandra mot Europa.

Till sist undrar jag över detta med amnestin. Oavsett tidigare uppehållsrättslig status skulle man få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Menar ni på riktigt att vem som helst, lagligt eller olagligt, skulle få stanna om personen har varit gömd i Sverige under en lång tid?

Fru talman! Man kan mycket väl diskutera Frontex befogenheter och mycket annat. Men det här är mer radikalt än så. Man vill avveckla Frontex, och man har inget annat att sätta i dess ställe. Jag undrar: Är detta på allvar? Är det så man bedriver politik? Har man tänkt på konsekvenserna av detta?

Avtalet med Turkiet - tar man bort det är det ungefär 4 miljoner människor som skulle beröras. Har man tänkt på vad detta betyder för hela den europeiska migrationspolitiken och för Sverige?

Asylvisum ska alltså alla som vill få söka. Ska Vänsterpartiet ha några speciella kriterier för detta? Ska man begränsa det eller pröva det på något sätt? Eller är detta bara prat och retorik som är väldigt ihålig egentligen?

Sist med inte minst har vi detta med regularisering oavsett tidigare uppehållsrättslig status. Har man funderat på att denna signal överallt skulle uppfattas som att det nu är dags att åka till Sverige och stanna en viss tid där, och sedan regulariseras man oavsett hur man gör för att stanna i Sverige och oavsett uppehållsrättslig status? Har man tänkt på människosmugglare? Det skulle vara fest för dem! Hur skulle det påverka resandet över Medelhavet - skulle det minska om man har ett sådant förslag? Det undrar jag verkligen. Jag tycker inte att det är seriöst.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.

Från överenskommelse om vård för papperslösa, från ett stort mottagande av människor på flykt och från öppenhet, tolerans och medmänsklighet till slutenhet och intolerans. Från öppna hjärtan till en konstant tävling om vem som har den mest restriktiva migrationspolitiken och framför allt vem som kan framstå som kallast och tuffast. De migrationspolitiska debatterna brukar se rätt lika ut här i kammaren, så när jag satt och funderade på mitt anförande tänkte jag på den större bilden och återkom konstant till en och samma fråga: Hur hamnade vi här?

Ja, hur hamnade vi egentligen här? Låt oss börja med att göra en liten tillbakablick. Jag vill inleda med att säga att jag är stolt över att Sverige har varit ett land som stått för öppenhet, givmildhet och tolerans och att vi har sett olikheter som en styrka och något som berikar. Jag är stolt över att bo i ett land som har tagit ansvar och som har hjälpt några av de mest utsatta människorna.

Åren 2015 och 2016 får ses som avgörande år i migrationspolitisk nutidshistoria. Många fick hjälp i Sverige, samtidigt som alldeles för många som fick avslag på sin ansökan om skydd valde att stanna kvar här i alla fall.

Det är bara att konstatera att Sverige där och då inte hade en migrationspolitik som kunde klara det höga tryck som det blev på att söka skydd i just Sverige. Migrationspolitiken lades snabbt om, och de hastigt framtagna tillfälliga lagarna, med lappande och lagande, blev precis så dåliga som Centerpartiet sa från första början. I stället behövdes en ny, långsiktig migrationspolitik.

År 2021 fick Sverige en ny migrationspolitik. Den gäller fortfarande i dag. Den var i Centerpartiets värld långt ifrån perfekt, men den var tillräckligt bra för att vi skulle ställa oss bakom den. Där är svaret på den fråga som har ställts återkommande här i dag: om vi kan komma överens. Ja, vi gjorde det 2021.

Politiken kombinerade verkligen medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Det var en bred humanitär grund. Barn fick möjlighet att återförenas med sina föräldrar samtidigt som vi närmade oss andra EU-länders migrationspolitik och gick från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel.

Som centerpartist saknade jag dock förslag om återvändande, och jag saknade förslag om ökad rättssäkerhet. Jag saknade också förslag om hur vi skulle sänka kostnaderna för migrationen med kvalificering in i välfärden.

Jag hade hoppats att vi 2021 skulle få en bred migrationspolitisk överenskommelse på plats, men tyvärr vägrade Moderaterna att överge sitt absoluta krav på ett volymmål för migrationen. Nu kan jag konstatera att volymmålet är helt försvunnet. Jag har inte hört en enda moderat prata om det efter valet.

Det är dags att konstatera att en bred överenskommelse aldrig var aktuell för Moderaterna, inte för att det skulle ha varit dåligt i sak utan därför att det av partistrategiska skäl hade blivit svårare att närma sig Sverigedemokraterna och på så sätt ta makten i förra årets val. Taktik gick före sak. Taktik gick före människor.

Tidöpartierna var före valet tydliga med att de skulle riva upp Sveriges nya migrationspolitik vid en valseger. Ett paradigmskifte skulle ske, men om jag ska vara riktigt ärlig trodde jag i min naivitet att skiftet skedde 2015-2016 och att det till viss del permanentades 2021.

Regeringen hävdar att det vi nu ser från Tidöpartiernas sida är ett paradigmskifte. Jag får nog hålla med om att det är ett paradigmskifte, men det är långt ifrån ett sakpolitiskt paradigmskifte. Det är framför allt ett skifte i synen på människor, i synen på några av vår tids absolut mest utsatta. Det är ett skifte från ett öppet, givmilt och tolerant Sverige till ett slutet, kallt och intolerant Sverige.

Sverige är och har länge varit en stolt mottagare av kvotflyktingar. Nu ska vi gå eller har redan gått från 5 000 till 900 om året. Vi ska dessutom frångå principerna för hela systemet och hjälpa dem som har störst integrationsförmåga i stället för att hjälpa de allra mest utsatta, som är hela tanken med systemet.

Vi ska få en helt ny rättspraxis där positiva myndighetsbeslut ska kunna återkallas. Människor som varit här, som är etablerade och som har kommit in i och blivit en del av det svenska samhället ska helt plötslig kunna bli av med sina permanenta uppehållstillstånd.

Låt mig citera Tidöavtalet: "att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter." Jag hade tyvärr kunnat stå här hela kvällen och läsa upp förslag efter förslag där Tidöpartierna tar steg efter steg mot ett nytt Sverige, mot en ny människosyn.

Hur hamnade vi då här? Det är bara att vara ärlig och säga att Sverige har haft en alldeles för dålig integrationspolitik. Detta bär alla partier i Sverige ett ansvar för, även mitt eget. Att Sverige och människor som söker skydd här förtjänar en bättre integration tror jag att vi alla kan vara överens om.

Men Sveriges dåliga integration löser vi inte genom att gå från 5 000 till 900 kvotflyktingar eller genom att ge flyktingar så få rättigheter som möjligt, utan den löser man genom konkreta integrationslösningar.

Tidöavtalet är en kopia av Sverigedemokraternas migrations- och integrationspolitik. Det ser man på att migrationskapitlet i avtalet innehåller förenklade, populistiska och kalla migrationslösningar samtidigt som integrationskapitlet innehåller en enda sak: blanksteg. Det är helt tomt.

Jag har i såväl integrationsdebatterna som i migrationsdebatterna i flera års tid försökt få svar på frågan vad som är Sverigedemokraternas integrationspolitik. Jag har letat och letat och frågat och frågat, och jag kan bara konstanterna en sak: De har ingen integrationspolitik.

Migration och integration hänger ihop. Men migration är inte integration, och integration är inte migration. Jag kan konstatera att Tidöpartierna påstår sig ha fullt med integration i sitt avtal, men det är bara ren och skär migration.

Regeringen tycker många saker om migration - det får man ändå säga. Förenklat kan man säga att de tycker att människor är en stor belastning, att människor inte ska komma hit och att människor som redan är här ska lämna landet. Det seriösa vore satsningar på integration, att göra allt man kan för att bryta utanförskap. Men där ekar det tomt, och det är kanske inte så konstigt när man baserar hela sin regeringsförklaring på Sverigedemokraternas partiprogram.

Samtidigt är jag genuint orolig över vart vi är på väg, för i regeringen tävlar man med varandra om vem som kan vara hårdast. Och man blandar ofta ihop alla möjliga typer av invandring. Det är inte bara invandring, utan det är arbetskraftsinvandring, asylinvandring, vidarebosättning, studentvisum och så vidare.

Jag kan bara ställa frågan: Vad är nästa steg? Ska det bli svårare för utländska studenter att studera i Sverige? Jag hoppas inte det, men just nu vågar jag inte tro någonting. Jag är genuint orolig.

Jag har i dag försökt rama in de senaste årens migrationspolitik i någon form av större kontext. Jag tycker att det är riktigt när vi nu är på väg att fatta beslut om en helt ny migrationspolitik för Sverige. Då kan man inte utelämna en viktig slutsats.

Många partier i denna kammare, inte minst regeringspartierna, har på senare år närmat sig Sverigedemokraterna. Vad händer då? Jo, då blir Sverigedemokraterna lite mer extrema. Och vad händer då? Jo, då följer Moderaterna efter. Det är en genuint farlig utveckling. Jag inledde med att fråga hur det kunde bli så här, men jag vill avsluta med att fråga: Vart är vi på väg? Vi är delvis här av partistrategiska skäl. Det är därför vissa partier har närmat sig Sverigedemokraterna. Och den resan fortsätter.

Då är svaret på vart vi är på väg väldigt enkelt. Vi är på väg mot ett ännu mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Men det finns en annan väg, en väg där man kan kombinera en reglerad invandring med en stor givmildhet mot människor i vår omvärld.

Jag personligen tycker att olikhet är någonting fint och att det berikar oss. Jag är övertygad om att öppenhet i grunden alltid är bättre än slutenhet. Jag tror att medmänsklighet är någonting som vi klarar av om vi är förberedda och om vi har en integration värd namnet. Men jag är rädd för att vi är på väg mot ett mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Det är upp till Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst de 16 liberaler som sitter i denna kammare att motbevisa mig.

Jag var mindre orolig när jag klev in i kammaren i dag än vad jag är efter inte minst Liberalernas anförande. Nu är det upp till bevis.

Jag kan bara konstatera att provanställningen är över och att det är dags att leverera. Jag hoppas att ni levererar på många områden, men kanske inte just på detta.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte egentligen inte begära replik, men ledamoten Hirvonen berättade om att barn kommer att få olika förutsättningar. Jag växte upp i Rosengård och Lindängen, och jag bor i Nydala. Barn har länge haft olika förutsättningar i Sverige på grund av massinvandringen. Man har skapat utanförskapsområden med de sämsta skolorna, och där har barnen helt olika förutsättningar jämfört med i andra områden där det finns en större andel med etniskt svensk bakgrund. Så har det varit länge. Att man sedan säger att detta är orsakat av Tidöavtalet är anmärkningsvärt.

Så här var det när jag växte upp, och med tiden förstod jag att det var på grund av att Sverige hade haft en invandringspolitik som man inte kunnat hantera. Nu ska vi ställa om detta så att de barn som växer upp kommer att göra det i ett samhälle där det är möjligt att integrera sig, bli en del av samhället och gå i skolor där man faktiskt har möjligheter. Så är det inte i dag, och så har det inte varit på rätt länge.

Att ledamoten Hirvonen säger att vår politik kommer att skapa det samhälle som Socialdemokraterna har skapat med sin utanförskapspolitik chockar mig.

Herr talman! Ledamoten Hirvonen pratar om vissa rättigheter. Den rättighet man saknat är rätten till det svenska språket. Den rätten ger andra rättigheter, som rätten till jobb. Det är det migranter saknat i detta land. Man har kommit hit, hamnat i utanförskap och blivit valboskap för partier som Socialdemokraterna. Det är vad som hänt och en beskrivning av verkligheten som många känner igen.

Ledamoten Hirvonen pratar om skolsegregationen. Skolsegregationen beror på bostadssegregationen. Och bostadssegregationen finns för att vi tar emot så många invandrare att vi får placera dem i vissa områden. De kan bara bo i vissa områden eftersom de inte har råd att bo i de mer välbärgade områdena. Detta är anledningen till skolsegregationen. Det är därför Rosengårds skolor har mer än 90 procent elever med utländsk bakgrund. Det beror på massinvandringen och inget annat.

Dessa människor i dessa områden har i decennier saknat vissa rättigheter. Rätten att bli en del av samhället har inte kommit naturligt till dem, för de växer upp i ett samhälle där ingen talar svenska. De går i skolor som lärare flyr från - inga legitimerade lärare vill arbeta där. Deras rektorer byts ut hela tiden, för de lever i utanförskap.

Det är rättigheten att bli en del av samhället som de behöver, och det är detta vår politik kommer att skapa, ledamoten Hirvonen.

Herr talman! Sverigedemokraterna har lämnat in kommittémotioner avseende områdena asylpolitik, anhöriginvandring, medborgarskap och illegal migration som går längre än förslagen i Tidöavtalet. Detta beror på att Tidöavtalet endast är en början på den förändring som Sverige behöver när det gäller migrationspolitiken.

Fortfarande är det så att asylsökande kommer till Sverige från länder som Afghanistan, Syrien och Irak. Inget av dessa länder gränsar till Sverige eller är ens i närområdet. Det innebär i praktiken att dessa asylsökande passerar flera säkra länder innan de kommer till Sverige.

Sverigedemokraterna menar att människor på flykt ska söka asyl i första säkra land. Asylrätten gäller, men asylrätten innebär inte att man får välja vilket land som ska tillgodose ens skyddsbehov. Ekonomisk migration får inte förväxlas med människor som är förföljda och som i desperation söker sig till en fristad och bort från våldsverkare. Det måste finnas en skillnad.

Den som är flykting turnerar inte genom europeiska länder utan stannar kvar i det första säkra land som kan tillgodose flyktingens skyddsbehov. Detta innebär att vi i Sverige i normalfallet endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer eller länder i vårt omedelbara närområde. En sådan asylpolitik resulterar även i att integrationsproblemen motverkas, då det är lättare för migranter från länder i närområdet att integrera sig i Sverige, precis som det är lättare för syrier att integrera sig i Jordanien. Asylsökande från säkra länder ska helt enkelt inte släppas in i Sverige, eftersom de inte har några skyddsbehov när de befinner sig i säkra länder.

För att garantera att ekonomiska migranter inte tar sig till Sverige är det viktigt att hela asylprocessen äger rum utanför EU. Asylprocessen kan förläggas till ett tredjeland utanför EU, och om migranten skulle ha skyddsbehov skulle han eller hon få uppehållstillstånd i detta tredjeland. Rätten till asyl behöver inte alltid innebära att man har rätt till asyl i Sverige. Rätten till asyl ska innebära just rätten till asyl, även om man skulle få asyl i ett land utanför EU.

Sverige har tagit emot alltför många människor från länder som har helt andra värderingar. Resultatet är utanförskapsområden, upplopp, konflikter och ett ifrågasättande av Sveriges nationella identitet.

Man är inte en sämre människa om man stannar upp, ser över problemen i landet och säger stopp. Nu måste vi bygga upp Sverige innan vi kan ta emot fler människor vars vistelse i Sverige både kommer att vara resurskrävande och leda till konflikter och radikala samhällsförändringar.

Vi lever i en tid då yttrandefriheten i Sverige är ifrågasatt på grund av invandringen från muslimska länder. Det är dags att våga säga stopp innan andra viktiga värderingar också börjar bli ifrågasatta.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 2.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)