Herr talman! Den svenska gruv- och mineralnäringen var med och byggde Sverige rikt och är nu helt avgörande för att vi ska klara att minska våra utsläpp och ställa om vårt samhälle. Den är också av stor vikt för vår industris fortsatta utveckling och konkurrenskraft. Men den har under många år bromsats av onödiga stoppklossar.

Från att ha varit på världens tio-i-topp-lista har Sverige rasat till plats 36. Utvecklingen har skett gradvis, och trenden har varit tydlig i många år. År 2016 låg Sverige på plats 8, 2018 på plats 21 och nu på plats 36 när attraktiva gruvnationer rankas. Det, herr talman, är ett politiskt slöseri med fantastiska förutsättningar.

Framför allt handlar detta om orimligt långa och oförutsägbara tillståndsprocesser som leder till att investeringar uteblir, arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt går förlorade och klimatnyttan inte fullt ut realiseras. Ska den svenska gruvnäringens potential tas till vara måste vi bryta ned det berg av byråkrati som står i vägen. Det, herr talman, avser den här regeringen att göra.

Sveriges gruv- och mineralnäring har stor betydelse för att förse såväl Sverige som andra länder med olika metaller och mineral. Och på många håll i landet, så även i mitt hemlän Sörmland, ser vi betydelsen som näringen har för en framgångsrik och jobbskapande industri.

EU-kommissionen har pekat ut Sverige som ett land med mycket goda förutsättningar att möta den ökande efterfrågan av kritiska råmaterial för att säkra EU:s självförsörjningsgrad. Över hälften av råmaterialen på EU:s kritiska lista finns det potential att bryta här i Sverige. Frågan om försörjningsberedskap har ökat i aktualitet också på senare år när Kina dominerar marknaden för de råmaterial som behövs för klimatomställningen.

Omställningen till fossilfritt ökar också efterfrågan på en rad olika mineral. Enligt en rapport från Internationella energirådet kräver en elbil i regel drygt sex gånger mer mineral än en fossildriven bil och ett vindkraftverk nio gånger mer än en fossil gasanläggning. Internationella energirådet menar att det totalt sett kommer att krävas mellan fyra och sex gånger så mycket metaller och mineral för att nå klimatmålen i Parisavtalet.

Det är tydligt, herr talman, att gruvbrytning är en förutsättning för att klara klimatomställningen. För svensk del är detta en stor möjlighet att ta ännu större plats på både den europeiska och den globala marknaden för metaller och mineral. Som gruvnation har vi flera fördelar gentemot många andra, såsom en lång tradition och erfarenhet av gruvbrytning, framstående forskning och hög kompetens inom företagen.

Därtill har svensk gruvnäring kommit långt med innovativa tekniska och utsläppssnåla lösningar och är redan i dag världsledande när det kommer till att klimatanpassa sin verksamhet. Vår gruvnäring uppfyller också höga säkerhetskrav och krav på goda arbetsvillkor.

Trots alla fördelar har Sverige haft svårt att nå sin fulla potential. En stor anledning till detta är den förda politiken från den förra regeringen, framför allt oförmågan att ta tag i tillståndsprocesserna. Det behövs ett omtag i svensk gruv- och mineralpolitik, och detta omtag gör nu den moderatledda regeringen tillsammans med samarbetspartierna.

Tillståndsprocesserna ska bli enklare och mer rättssäkra, och en ny strategi måste på plats som tar i beaktande inte bara hur vi säkrar konkurrenskraften för gruv- och mineralnäringen utan också hur dess potential kan nyttjas bättre i klimatomställningen.

Till sist måste såklart långsiktiga förutsättningar ges när det kommer till bland annat elförsörjning. Så, herr talman, stärker vi förutsättningarna inte bara för den gröna omställningen utan för svensk industri och svensk konkurrenskraft.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag, med undantag av tillkännagivandet enligt reservationen om myndigheters roll vid tillståndsprocesser. Ett sådant tillkännagivande gjordes redan till den förra regeringen och finns alltså redan. Detta drev Moderaterna fram under den förra mandatperioden, och nu genomför vi arbetet i regeringsställning.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: För tydlighets skull: Innebär detta att Anna af Sillén yrkar bifall till reservation 5?)

Jag yrkar bifall till utskottets förslag med undantag för punkt 5.

Herr talman! Låt mig förtydliga så att det inte blir några missuppfattningar. Regeringen tittar inte, utan regeringen har en verkstad igång kring detta.

Jag tror säkert att Elin Söderberg förstår att en nytillträdd regering behöver se över det material som den förra regeringen lämnade efter sig innan man släpper iväg det.

Men återigen: Jag är övertygad om att alla goda förslag i fråga om detta kommer att beaktas.

Elin Söderberg undrade: När sker vad? Låt mig då bara påminna om vilken situation vi befinner oss i, nämligen en situation där den nytillträdda regeringen har hanterat en omfattande energikris, i större utsträckning skapad av beslut som Miljöpartiet har tagit tillsammans med Socialdemokraterna i den förra regeringen. Så när vi talar om att underlätta för våra företag och för vårt näringsliv när det gäller tillståndsprocesser och när det gäller att ha goda förutsättningar och rätt styrning av myndigheterna så sker nu betydande förändringar i detta arbete. Och det kommer att vara väldigt gynnsamt för svenskt näringsliv och för svensk konkurrenskraft.

Herr talman! Jag begärde egentligen inte replik med anledning av det ledamoten Delgado Varas framförde under sitt anförande, utan jag tänkte uppehålla mig vid något som ledamoten tog upp i sitt replikskifte med Moderaterna tidigare. Det gäller frågan hur man kan effektivisera myndighetsutövningen.

Där har ju Sverigedemokraterna ett konkret förslag, nämligen att ändringstillstånd så att säga ska vara normaltillståndet. Det ska vara det som tillämpas när man gör ändringar i befintlig verksamhet. Om man i dag gör någon form av förbättring eller nyinvestering - det kanske inte ens höjer produktionen utan är bara någon form av ändring av verksamheten - är det väldigt ofta så att hela verksamheten tillståndsprövas på nytt. Det är inte bara oerhört kostsamt för företagen utan även oerhört resurskrävande för de myndigheter som hanterar detta.

När det finns ett förslag på bordet undrar jag varför Vänsterpartiet inte följer upp det om man nu är bekymrad över att myndigheterna har så mycket att göra.

Herr talman! Sverige ska ha uppnått nettonollutsläpp 2045, och Europa ska 2050 ha blivit världens första klimatneutrala världsdel. Det är viktiga mål. Vi har i internationella sammanhang förbundit oss till många av dessa mål, och det är viktigt att vi fortsatt ser till att beskriva de målen så att industrin vet exakt vart vi är på väg.

Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel slog fast att det går att minska utsläppen, att det går för långsamt och att det är nödvändigt med teknik av alla slag för att hela världen ska lyckas.

Herr talman! Sverige är en gruvnation. Detta har byggt och fortsätter att bygga Sverige starkt. Jag hade dock aldrig kunnat tänka mig att jag skulle hålla ett anförande där klimatförbättringar och gruvnäring skulle vara förutsättningar för varandra.

År 2020 släppte LKAB och Boliden ut ungefär 5 miljoner ton koldioxid. Det är nästan 10 procent av Sveriges utsläpp. Det är inte bara avgörande för oss i Sverige att dessa industrier kan ställa om för att få ned våra egna utsläpp, utan det kan vara helt avgörande för världen.

Fortsatt innovation, forskning, demonstration och uppskalning behövs för att detta ska bli verklighet. Just nu pågår många banbrytande projekt för att få ordning på koldioxidutsläppen, på vår gruvverksamhet och på vår stålframställning. De entreprenörer och initiativtagare som jobbar med dessa projekt är helt övertygade om att de kommer att lyckas.

Det är helt nödvändigt för Sverige att vara med i denna omställning. De som säger att det är bättre att vänta och se vilken teknik som kommer att vara framgångsrik vilar på ganska gamla sanningar. Vi måste såklart vara ödmjuka inför att det kommer att bli bakslag i alla dessa innovativa tekniska framställningsprocesser. Det är lite grann som med vintern, som just nu bråkar med våren. Vi kommer att bli besvikna, men våren kommer att vinna - den ger sig inte!

Herr talman! Samtidigt som vår tusenåriga vanliga gruv- och stålverksamhet ställer om måste vi börja bryta ny malm. Grunden för detta är såklart vår ambition att uppnå klimatmålen och framtidssäkra både de tillgångar vi har i landet och våra jobb.

Jordartsmetaller är, som vi har pratat om under dagen, en grupp av sällsynta mineraler som används i en mängd olika produkter och teknologier som är viktiga för klimatomställningen. Det handlar om batterier till elbilar, energilagringssystem, solpaneler, vindturbiner och många andra teknologier som vi i dag inte ens vet namnet på men som vi är helt säkra på kommer att utvecklas.

Det är viktigt att säga att utvinning av jordartsmetaller har miljöpåverkan. Mineralerna finns ofta i väldigt små mängder i jordskorpan, vilket gör att utvinning kan vara både kostsam och energiintensiv. Dessutom kan all gruvbrytning och utvinning av jordartsmetaller ha negativ påverkan på miljön, till exempel genom att man måste använda kemikalier eller genom utsläpp av olika föroreningar.

Därför är det viktigt att utvinning av jordartsmetaller sker på ett ansvarsfullt sätt och med hänsyn till miljön. Detta kan ske genom att vi använder innovativ teknik och metoder som minimerar miljöpåverkan och genom att vi säkerställer att utvinningen sker i överensstämmelse med höga miljöstandarder.

I dag är Sverige och EU i hög grad beroende av import från ett fåtal länder, vilket gör tillgången sårbar och säkerhetspolitiskt ganska riskabel. Samtidigt har Sverige avsevärda fyndigheter av dessa metaller och goda förutsättningar att bedriva en hållbar utvinning, vilket också skapar betydande exportmöjligheter och därmed jobb i Sverige.

Därför måste en ordentlig genomlysning av möjligheterna till en långsiktigt hållbar utvinning av innovationskritiska metaller och mineral göras. Centerpartiet förordar ett tillkännagivande om att utvinna mer mineral och metaller i Sverige i stället för att fortsätta importera från länder som har mycket större klimatavtryck och sämre arbetsvillkor.

För att lyckas med detta krävs det, som vi har pratat om här i kammaren, prospekteringsmöjligheter och tillstånd. Prospektering är ett fint ord för att hitta en ny fyndighet. Hur intressant det är att hitta en ny fyndighet beror givetvis på efterfrågan och världsmarknadspriset, men tydligen inte bara på det.

År 2022 lämnades det in 104 ansökningar om undersökningstillstånd. Detta kan jämföras med rekordåret 2006, då det lämnades in 500 ansökningar. Då hade vi inte ens kommit på att vi behövde jordartsmetaller, för vi hade inte kommit på hur vi skulle elektrifiera och ställa om våra fordon.

Att Sverige anses mindre attraktivt som prospekteringsnation beror på att Sverige har tappat status i internationella rankningar, vilket har nämnts tidigare i dag. Detta beror inte på att vi har oattraktiva tillgångar utan på att vi har långa och framför allt osäkra tillståndsprocesser. Det har vi inte råd med när det handlar om klimatet, arbetstillfällena och, faktiskt, försvarsberedskapen.

Förutom att vi måste få ordning på prospekteringstillstånden måste de andra tillstånd som krävs under den tid man tittar på en gruvmöjlighet bli mycket bättre. Det finns ett antal utredningar som förhoppningsvis kommer till riksdagen så fort som möjligt. Dessutom vill Centerpartiet införa en handläggningsgaranti och en sanktionsavgift för de myndigheter som bryter mot reglerna för handläggningstiderna.

Vi vill att det ska finnas en avvägningsregel för klimatnytta i miljöbalken. Vi vill också införa en proportionalitetsprincip - ett obetydligt fel i en ansökan, ofta kallat en petitess, bör inte fälla en hel tillståndsansökan på tusentals sidor.

Vi vill även införa ett styrmedel liknande det som finns på Irland och i Nederländerna, där företag som gör miljö- och klimatsmarta investeringar tillåts att skriva av värdet på dessa investeringar snabbare för att de investeringarna ska göras mycket mer intressanta.

Herr talman! Vi behöver stärka förutsättningarna för utvinning av innovationskritiska metaller och mineral för att göra oss mindre beroende av import av dessa. Därför yrkar jag bifall till reservation 18 under punkt 12.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Som vi har konstaterat flera gånger här i salen: Utan metaller och mineral kommer vi inte att kunna producera de klimatteknologier som behövs för den gröna samhällsomställningen. Vindkraftverk, solpaneler, elbilar och batterier kräver metaller i mycket högre grad än de teknologier som vi hittills har förlitat oss på.

Detta är naturligtvis en utmaning, men det kan också skapa möjligheter för Sverige. I en internationell jämförelse har den svenska gruv- och mineralnäringen redan i dag rätt så låga klimatutsläpp. Detta är tack vare det nästan fossilfria elsystemet och investeringar i ny, klimateffektiv teknik. Därmed har Sverige också möjlighet att ta en mycket större roll globalt för klimatomställningen.

Vi behöver ta till vara svensk gruvindustris specifika möjligheter. Med rätt förutsättningar från oss i politiken tror jag att branschen kan utvecklas och bidra till det globala, och för den delen det svenska och europeiska, klimatarbetet.

Sverige har potential att bryta många av de energi- och innovationskritiska metaller och mineral som krävs för klimatomställningen. Hälften av metallerna och mineralen på EU:s lista över råmaterial som bedöms som kritiska för vårt samhälle och vår välfärd har vi hittat i den svenska berggrunden.

Marknaderna för dessa metaller är globala, och den efterfrågan som vi inte kan tillgodose importeras i stället från andra aktörer runt om i världen. Vi har vid ett flertal tillfällen, inte minst nu nyligen, sett bilder från exempelvis gruvnäringen i Kongo och de förhållanden som råder där. Kan svensk gruvnäring hjälpa till att förändra hela branschens förutsättningar tror jag att vi kan ta en global ledarroll i att förbättra hela verksamheten.

Men för att den svenska gruvnäringen ska kunna göra just detta, fortsätta bedriva sin produktion, vara innovativ och ha ledartröjan i den gröna omställningen behöver vi hantera de problem som har lyfts här flera gånger och som gäller även för gruvnäringen. Vi har för lite energiproduktion. Vi har för höga elpriser. Vi har oerhört svårt att få tag på kvalificerad arbetskraft. Detta gäller, vilket har lyfts här i kammaren flera gånger i dag, inte minst inom den här branschen. Vi behöver många fler ingenjörer i Sverige. Jag kan inte nog betona vikten av att fler söker sig till STEM-utbildningarna.

Vi behöver också se över tillståndsprocesserna - det tror jag är alldeles självklart - och kraftigt korta de ledtider som finns för att få de tillstånd på plats som behövs för att kunna utveckla branschen.

Specifikt för det här området - detta har lyfts förtjänstfull av flera av ledamöterna här - handlar det om att hantera de målkonflikter som finns. Det behöver vi göra med varsamhet och stor respekt för alla inblandade.

Med det sagt yrkar jag bifall till näringsutskottets förslag till beslut i betänkandet.

Herr talman! Jag delar helt den problembilden. Vi har ett stort underskott på inte minst ingenjörer i Sverige. Det fylls inte heller på i den takt vi hade önskat i STEM-utbildningarna. Färre och färre söker sig till utbildningar inom de tekniska områdena. Det är precis här vi i stället behöver se ännu fler som får en grundläggande förståelse genom ingenjörsutbildningar eller liknande.

Här behöver vi göra stora utbildningsinsatser. Och det kan inte börja när man söker till universitet och högskolor, utan det behöver börja i mycket lägre åldrar. Vi behöver stärka svenska grundskoleelevers förmåga i matematik, till exempel, och också öka intresset för den här typen av STEM-utbildningar och liknande.

Jag delar helt bilden: Vi behöver ha många fler som jobbar inom branschen. Vi behöver också ha många fler som söker sig till Sverige som kan de här yrkena och har den kompetensen med sig i bagaget.