Herr talman! Jag tackar David Josefsson för en väldigt smittande kärleksförklaring till småhus.

Jag tänker prata om en annan sak. I fredags höll regeringen en presskonferens om vikten av att vi svenskar sparar el. I grunden är det ett väldigt viktigt budskap. Att vidta åtgärder för att spara el är såklart viktigt för att minska Sveriges elanvändning, också för att långsiktigt skydda människor mot de skenande elpriserna och för att sänka elpriserna totalt.

Det är tydligt att inflationen nu drivs av de ökande elpriserna, som ger ökande boendekostnader. Elsparåtgärder är uppenbarligen viktiga av många skäl. Det tror jag också att vi är överens om över partigränserna.

För ganska exakt ett år sedan röstade de nuvarande regeringspartierna ned den dåvarande regeringens budget och strök samtidigt 1 ½ miljard till energieffektiviseringsåtgärder för flerbostadshus. I efterskott misstänker jag att även Moderaterna tycker att beslutet var ogenomtänkt.

När årets budget planerades var det redan tydligt att stigande elpriser på grund av krisen och Rysslands krig i Ukraina skulle bli en utmaning under vintern, inte minst för alla dem som bor i flerbostadshus och själva har svårt att vidta några åtgärder.

Att lägga pengar på att minska energianvändningen i stället för att betala människors elräkningar är både samhällsekonomiskt bra och långsiktigt bättre. Dock finns inte heller några pengar till Boverkets budget för detta kommande år i regeringens budget. Däremot ska 55 miljarder användas för att brett betala elräkningar. Men den 1 ½ miljard för förebyggande åtgärder finns inte kvar.

Jag skulle gärna vilja veta hur Moderaterna har tänkt runt detta och varför inga pengar har satsats på att energieffektivisera flerbostadshus i årets budget, när det är uppenbart för alla att det är en åtgärd som hjälper människors ekonomi men också minskar inflationen.

Herr talman! Med risk för att något lämna ämnet vill jag understryka att vi 1980 hade en folkomröstning, där folket bestämde att vi på sikt skulle montera ned vår kärnkraft. Sedan dess har olika regeringar tillsammans byggt upp ett elsystem i Sverige som faktiskt ger Sverige det stabilaste elsystem som vi någonsin har haft. Vi exporterar mer el än någonsin. Det vill jag bara understryka.

Men vi har fortfarande en utmaning med skenande energipriser på grund av ett krig som pågår, Rysslands krig i Ukraina. Därför behöver vi minska vår elanvändning, som det ser ut nu, för att stötta människor där.

Jag ser inte att det finns några lösningar i regeringens budget i dag för att hjälpa fastighetsägare och enskilda personer, förutom ett mindre stöd som går till villaägare. Det tycker jag är ett stort problem. Om det blir samma kyla och kriget fortsätter nästa år, är tanken att vi även då ska pumpa in ytterligare 55 miljarder för att betala svenskarnas elräkningar?

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet och för intressanta replikskiften.

Jag noterar att David Josefsson blandar och ger rätt friskt mellan olika typer av argument. Det är nästan lite svårt att hänga med. Jag tänker ändå kommentera historieskrivningen helt kort.

Givet vad som framförs i debatten bör det väl ändå poängteras att den förra borgerliga regeringen, alltså den moderatledda regeringen, lyckades producera 200 000 bostäder under sina åtta år, medan den förra socialdemokratiska regeringen producerade 450 000 bostäder på lika lång tid. Detta trots att man två gånger tappade en budget i denna kammare och moderata budgetar tog bort de stöd som fanns och skapade oreda i finanserna. Det bör ändå tas i beaktande i den typen av diskussion.

Det som gjorde att jag begärde replik är att min bild är att Moderaterna brukar vara stolta över att man är ett företagarvänligt parti, och jag vill veta hur det rimmar med att över en natt förändra spelreglerna för en hel bransch.

Herr talman! Det är lite provocerande att höra en ledamot stå i den här kammaren och vara stolt över att staten bryter ingångna avtal, för det är ju exakt vad som händer just nu.

Jag har respekt för att moderater och andra högerpartier inte gillar investeringsstöd och vill göra något annat. Jag har respekt för att den debatten var för ett år sedan och att vi förlorade den debatten. Det har varit känt att stödet skulle avvecklas. Men sättet man gör det på - man förändrar spelreglerna över en natt och ger helt nya förutsättningar för företag som ibland dessutom redan har börjat bygga - är ju anmärkningsvärt. Det är ohederligt, och det uppfyller inte hygienfaktorer.

Jag får massvis med mejl, precis som ledamoten sa att han också får. Jag tänkte citera ett mejl från i går kväll:

"Med stor besvikelse och förtvivlan ser jag nu att civilutskottet föreslås stödja regeringens budgetproposition avseende investeringsstödet i hyresrätter. Det är flera hundra ärenden som står på kö, och jag är en av dem som har sökt stödet före den 31/12 2021. Länsstyrelsen har äskat pengar för mitt projekt, och jag har fått reda på ett preliminärt stödbelopp. Dessutom hör jag till dem som redan dragit igång. Mitt projekt pågår för fullt. Jag har följt allt till punkt och pricka. Jag har tecknat avtal med Hyresgästföreningen angående hyresersättningen, avtal med kommunen angående uthyrning, byggt mer energieffektivt och så vidare och så vidare. Jag har gjort allt jag kan och får nu detta till svar. Det är ett slag i ansiktet. Hoppas du kan göra någonting."

Jag tänkte svara på det här i kväll, och då tänkte jag låta David Josefsson ge mig ett medskick. Jag tänkte i mitt svar citera det du säger. Vad bör jag svara denna företagare?

Herr talman! Kostnaden för boendet är för de allra flesta den enskilt största utgiften varje månad. Ens bostad påverkar vilka arbeten man kan ta, var man kan studera och hur mycket av ens vakna tid som går till hantering av logistik såsom pendling. Det avgör om man kan flytta hemifrån och påverkar vilka förskolor och skolor som är tillgängliga för ens barn, och det påverkar möjligheten att känna ro.

Det finns människor, främst kvinnor, som inte kan lämna ett våldsamt förhållande eftersom de inte har någonstans att flytta, och det finns de som inte har någonstans att bo alls.

Därför är bra och trygga bostäder för alla en självklar prioritering och målsättning för oss socialdemokrater. Hemmet ska vara den trygga punkten i varje människas liv.

Detta förutsätter en nationell bostadspolitik som tar ansvar, är socialt hållbar och har den självklara målsättningen att utjämna klyftor - mellan dem som i dag har en bostad och dem som står utan och mellan dem som har kapital och goda inkomster och dem som inte har det. Den bör utgå ifrån tanken om allas lika värde och göra det möjligt att gå från hyresrätt till ägda boendeformer och vice versa i takt med ändrade livsvillkor och nya behov.

Dagens debatt om utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik handlar om just detta: vilka prioriteringar och vilket ansvar som partierna i Sveriges riksdag tar och vilka förutsättningar vi därmed ger.

Om mycket är vi ganska överens. Ingen vill att regler ska vara onödigt krångliga eller handläggningstider orimligt långa.

Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte ett antal utredningar i syfte att sänka trösklar och minska regelkrångel. Jag hoppas att den nya regeringen tar vara på resultaten och levererar förslag till riksdagen i takt med att de är remitterade och färdigberedda.

Om annat är vi djupt oense. Tydligast blir det i synen på behovet av incitament för att stimulera byggande av bostäder med rimliga hyror i hela landet, liksom energieffektivisering och, något otippat, långsiktiga och hållbara spelregler och hygienfaktorer. Det får också tydligt genomslag i budgetalternativen.

I budgeten från SD, M, KD och L återfinns inga förslag om energieffektivisering, detta trots att Sverige, Europa och världen befinner sig i en energi- och klimatkris. De åtgärder som fanns avvecklas, trots att det borde vara uppenbart också för regeringen att den klimatsmartaste och billigaste kilowattimmen energi är den som inte används.

Det är feltänkt och obegripligt. Vi socialdemokrater anser att behovet av riktade stöd för att förbättra befintliga byggnaders energiprestanda är minst lika viktigt och aktuellt som tidigare.

Vi föreslår därför ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus på 717 miljoner kronor för 2023, 1,5 miljarder kronor 2024 och 1,1 miljarder 2025. Vi föreslår också en höjning av rotavdraget till 50 procent för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan handla om installation av bergvärme, installation av vattenburen värme, installation av solceller, byte av dörrar och fönster eller tilläggsisolering, för att nämna några exempel. Subventionsgraden för övriga rotarbeten sänks. Det är smart för klimatet, konjunkturen och hushållens plånböcker.

Herr talman! SD, M, KD och L går också vidare med att avskaffa investeringsstödet.

Det är i och för sig ingen hemlighet att högerpartierna ogillar stödet, trots att det har varit framgångsrikt och bidragit till att cirka 60 000 lägenheter har byggts med hyror som är 20 procent lägre än genomsnittet och med en spridning över hela Sverige. Men kanske allra viktigast är att de har byggts också i kommuner där det annars inte hade byggts alls.

Beslutet togs redan när M-KD-budgeten för 2022 klubbades, men det är ändå olyckligt att man i rådande konjunkturläge väljer att fullfölja utan att ha några andra konkreta åtgärder.

Ett läge där vi är på väg in i en lågkonjunktur med ett osäkert världsläge, hög inflation, stigande räntor och hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop varje månad är ett osedvanlig dåligt tillfälle att avskaffa investeringsstödet, oavsett om man gillar det eller inte.

Svenska hushåll och företag står inför en krisvinter, och regeringens konjunkturpolitik består av neddragningar på arbetsmarknadspolitiken, 20 000 färre utbildningsplatser och avskaffat investeringsstöd för hyresrätter och studentbostäder. Det duger inte.

Än värre blir det när man beaktar att spelreglerna för hur stödet ska avvecklas nu förändras. I samband med att det togs beslut om att avskaffa stödet sattes den 31 december 2021 som slutdatum för när man skulle ha ansökt för att ha rätt till stöd om man uppfyllde kriterierna. Detta löfte upprepades sedan i juni när frågan var uppe i finansutskottet och återigen i valrörelsen av flera kandidater i den här kammaren.

När budgeten för 2023, som vi debatterar nu, presenterades i november kom ett nytt besked: Bara de ansökningar som uppfyllde kriterierna och var beviljade senast den 31 december 2022 skulle få stöd.

Det är en enorm skillnad. I dag finns det cirka 21 000 bostäder i den så kallade kön för investeringsstöd. Det är alltså bostäder där länsstyrelserna bedömer att man bör godkänna ansökningarna men där det saknas medel att betala ut. Ansökningarna uppgår till cirka 8 miljarder kronor. Därtill finns det ytterligare cirka 20 000 bostäder som inte är färdighanterade, då de behöver kompletteras.

Flera länsstyrelser uppger nu att de får signaler om att många projekt inte kommer att fullföljas. Men vi vet också att det finns exempel där projekt redan har påbörjats och där man nu, mitt under byggnationen, får besked om att förutsättningarna fullkomligt kastas omkull. Vad som händer med dem är mer ovisst.

Regeringens hantering av investeringsstödet är under all kritik. Man har från en dag till en annan dragit undan mattan för både byggbranschen och enskilda hyresgäster utan att presentera några andra lösningar. Man tycks ha gjort det utan någon som helst konsekvensanalys och utan att ange några som helst kriterier för hur urvalet i kön ska gå till. Det blir slumpen, eller möjligen enskilda tjänstemän på länsstyrelserna, som avgör vilka projekt som får eller inte får det utlovade stödet.

När vi nu går in i en lågkonjunktur ändrar alltså regeringen förutsättningarna för en hel bransch och bidrar aktivt till att byggtakten minskar. Man ändrar också förutsättningarna för enskilda hushåll och deras möjligheter att få ett boende till en rimlig hyra.

Detta är inte rätt sätt att möta en krisvinter. Därför har vi föreslagit att bemyndiganderamen för investeringsstödet höjs med 8 miljarder kronor, så att färdigberedda ärenden åtminstone kan godkännas och så att 21 000 bostäder med lägre hyror därmed kan byggas. Jag har noterat i debatten att flera av partierna inte förstår de budgettekniska implikationerna av detta, men jag förklarar gärna i ett replikskifte eller vid sidan av efter debatten.

Det är en anständighetsfråga och en hygienfråga att ingångna avtal hålls. Företag och hushåll måste kunna lita på regeringen.

Herr talman! Eftersom våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet och i stället lämna ett särskilt yttrande.

Jag noterar att inget av regeringspartierna har begärt replik. Jag tycker att det är särskilt tråkigt att Sverigedemokraterna valde att inte göra det; jag hade nämligen sett fram emot att få fortsätta diskutera löftesbrott med Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkade inte bifall till vår reservation tidigare, så jag vill passa på att göra det nu.

Tack, Larry Söder! Jag har två frågor och börjar med den första. Den strukturella hemlösheten ökar runt om i Sverige. I min hemstad Malmö finns runt 1 800 strukturellt hemlösa. Det är människor som är hemlösa på grund av fattigdom - enbart fattigdom. De har inga missbruksproblem eller någon psykisk ohälsa.

En person som visades i ett reportage från Malmö heter Ove Andersson och är 58 år. Ove är en sjuk äldre man som tar sig fram med hjälp av rollator och som tvingas ut på gatan i denna kyla. Han spenderar sina dagar med att vandra runt i Malmö i desperat försök att hitta någonstans att få skydd på nätterna för att inte frysa ihjäl.

Det finns väldigt många människor som Ove som är hemlösa i dag - inte för att de har psykisk ohälsa eller missbruksproblem, utan bara för att de är fattiga. Och det i ett av världens rikaste länder.

Jag vill gärna veta vad regeringen gör för att hjälpa sådana som Ove och se till att ingen ska behöva vara hemlös i det här landet. Jag skulle vara tacksam om svaret inte blir att regeringen ska göra sitt bästa för att Bostad först ska bli nationellt, för Bostad först gäller andra målgrupper - inte dem som är fattiga.

Herr talman! Tack, Larry Söder! Vänsterpartiet är för Bostad först. Vi tycker att det är bra och att det ska utökas i hela landet. Den nationella hemlöshetsstrategin tycker vi också är bra, men den hjälper inte Ove och alla andra som i dag, i den här kylan när det är 13 minusgrader i Stockholm, inte har någonstans att ta vägen.

Regeringen måste ha en strategi för dessa människor. Vad gör man för att hjälpa dem? Vissa är äldre och pensionärer, andra är små barn eller barnfamiljer. I ett av världens rikaste länder ska det inte kunna vara möjligt.

Kristdemokraterna ingår i regeringen. Det kan vara bra om Larry Söder berättar för folk vad Kristdemokraterna och regeringen har för avsikt att göra för att hjälpa sådana som Ove.

Jag vill också passa på att ta upp att bostadsministern har upprepat att reformer som ger incitament till ökat byggande kommer att komma, inte minst för att tillgängliggöra bostäder för grupper som i dag har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det gäller Ove och flera andra.

Vad är det för reformer i budgeten som ska hjälpa dem som har svårt att komma in på bostadsmarknaden i dag? Jag är tacksam om svaret inte blir att folk ska köpa småhus. Vi talar om människor som i vissa fall inte ens har råd att köpa blöjor till sina barn. Det skulle vara intressant om Larry Söder berättade detta för oss. Vad är det för reformer som ska hjälpa människor att komma in på bostadsmarknaden om de nu inte har råd att köpa småhus?

Herr talman! I dag debatterar vi statens budget för 2023, utgiftsområde 18. Det är ett relativt litet utgiftsområde sett till den ekonomiska omslutningen: 6,1 miljarder av totalt drygt 1 300 miljarder, varav lejonparten dessutom avsätts till ett investeringsstöd som är under avveckling. Därför kommer jag att under den här debatten fokusera på bostadspolitiken i stort och de behov och utmaningar som jag och Centerpartiet ser de kommande åren.

Men först några korta kommentarer kring siffrorna i tabellen. När det gäller anslagen 1:4 Boverket, 1:5 Statens geotekniska institut, 1:6 Lantmäteriet, 2:1 Konsumentverket, 2:2 Allmänna reklamationsnämnden och 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen föreslår Centerpartiet att pris- och löneomräkningen justeras ned. Dessutom föreslås att anslaget 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen sänks med 1 miljon kronor för att finansiera andra prioriterade anslag. I övrigt följer Centerpartiet i den här budgeten i allt väsentligt regeringens beräkningar.

Herr talman! Det här utgiftsområdet innehåller också konsumentpolitiken. Jag passar på att säga några korta ord även om detta innan jag går vidare till bostadspolitiken.

När det gäller det konsumentpolitiska området har den enskilda konsumenten i dag större valfrihet och möjlighet att göra aktiva val än någonsin tidigare. Det finns ett stort utbud av varor och tjänster med gott om alternativ att välja mellan. Konkurrensen har också lett till sänkta priser.

Den ökade konsumtionen har dock en allvarlig baksida i form av en ohållbar miljöbelastning. Utvecklingen på konsumentmarknaderna, bland annat en ökad komplexitet hos varor och tjänster, har försvårat för konsumenterna att göra välgrundade val. Det är konsumentpolitikens uppgift att ge konsumenterna bästa möjliga förutsättningar att göra välgrundade och miljö- och klimatsmarta val.

Herr talman! Svensk bostadspolitik har alarmerande stora problem av strukturell karaktär. Behovet av bostäder är stort. Enligt Boverket rapporterar 204 av Sveriges 290 kommuner att de har underskott på bostäder i någon form. Även om antalet kommuner som rapporterar underskott har minskat de senaste åren är det tydligt att fler bostäder behöver byggas.

Det befintliga bostadsbeståndet måste dessutom nyttjas mer effektivt. Samtidigt behövs en större medvetenhet om att förutsättningarna för bostadsbyggandet och skapandet av bra boendemiljöer skiljer sig åt i olika delar av landet. En hållbar bostadspolitik måste därför utgå från lokala förutsättningar samtidigt som den måste anpassas till de mer övergripande samhällsutmaningar som vi står inför.

Centerpartiets bostadspolitik har fokus på att underlätta bostadsbyggandet. För att råda bot på bostadsbristen och öka antalet tillgängliga bostäder behövs ett fortsatt arbete med att undanröja hindren för nybyggnad. Staten behöver stödja och uppmuntra kommunerna i planeringsarbetet, och den regionala samordningen i planarbetet behöver förstärkas. Lantmäteriets handläggningstider måste förkortas, och de många och långa överklagandeprocesserna behöver begränsas. En kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser bör införas. Det bör vidare finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna. Digitaliseringen av plan- och byggprocesserna måste också fortsätta.

Men - och det är ett stort men - problemen är långt större än så: Skenande byggkostnader och priser på material men också arbetskostnader, kompetensförsörjningsproblem och brutna leveranskedjor i pandemins spår samtidigt som det högre ränteläget gör att finansieringen av byggprojekt blir allt dyrare. Detta sammantaget innebär att byggtakten av allt att döma kommer att halveras, om inte mer, de närmaste åren samtidigt som gamla problem med brist på bostäder inte hunnit åtgärdas och framtida problem att försörja bostadsbehovet hos den ökande befolkningen inte omhändertas. Det finns nämligen prognoser att Sveriges befolkning kommer att öka med drygt 1 miljon människor de närmaste tio åren. Det är bara att göra matteläxan.

Den kommersiella fastighetssektorn är högt belånad, så ränteökningarna kommer att slå hårt och innebära att bolag slås ut. Att bolag slås ut eller konsolideras är i sig varken ovanligt eller negativt. Men givet den extremt höga andelen av bnp, i alla fall med internationella mått mätt, och det korsägande som en del av ägarna till dessa bolag ägnat sig åt - med konsekvensen att de blivit mer eller mindre systemkritiska - finns det all anledning att hålla ett vakande öga på fastighetsmarknaden.

För den privata bostadsmarknaden är läget både stabilt och bekymmersamt. Lärdomarna från 90-talskrisen har gjort att både kreditgivare och bolåntagare står på stabil mark. Med höga kalkylräntor även när reporäntan var under noll finns det i alla fall kalkylmässiga förutsättningar för räntehöjningar mot historiskt sett mer normala räntenivåer. Men adderar man kraftigt ökade energikostnader, drivmedelskostnader och en inflationstakt på 11,5 procent som gör allt dyrare samtidigt som löntagare har reallönesänkningar blir situationen helt plötsligt mer bekymmersam.

Det finns all anledning att fundera över att snarast möjligt slopa det skärpta amorteringskravet för att ge de trängda hushållen andrum.

Herr talman! I den här kontexten vill jag också lyfta fram det lilla bageriet eller pizzerian som efter nyår kommer att få kraftigt höjda hyror.

De flesta hyresavtal på den kommersiella sidan är KPI-reglerade, och det innebär automatiska hyreshöjningar på 10 procent i januari. Det är ett stort problem givet att just den här typen av extrakonsumtion är det första som vi drar ned på när ekonomin är ansträngd. Att se omsättningen krympa samtidigt som man har kraftigt höjda kostnader för hyror, el, råvaror med mera är ett dråpslag mot småföretagare som ännu inte hunnit hämta sig från pandemins effekter.

Herr talman! Det går inte att stå i denna talarstol i dag utan att ta upp investeringsstödet, som nu är under avveckling.

Enligt regeringens egna beräkningar saknas det 16 miljarder kronor för att täcka de ansökningar som inkommit och som den här kammaren i våras lovade att bevilja när vi fattade beslut om avvecklingen under ordnade former. Att regeringen nu väljer att frångå sitt eget löfte är inte bara problematiskt ur ett etiskt perspektiv utan också ett stort problem för de företag som byggt sina kalkyler på pengar som skulle ha kommit om regeringen inte agerat så vårdslöst.

Att man inte heller ger länsstyrelserna någon vägledning eller något ramverk för hur man bör prioritera mellan ansökningar riskerar att skapa förseningar men också frågor om rättssäkerhet och likabehandling över landet.

Att regeringen påtalar att inget annat parti avsatt pengar för detta i sina skuggbudgetar är inte bara fegt utan direkt vilseledande. Inget annat parti har haft insyn i inkomna ansökningar och totalbelopp. Självklart kan vi inte ta med siffror som vi inte känner till.

Herr talman! Om bostadsmarknadens funktionssätt och behoven av strukturreformer finns det mycket att säga. Tiden är dock knapp, så det får bli en annan gång. Men jag kan konstatera ett par saker.

Bostadspolitik lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Det finns enligt RUT över 60 bostadspolitiska utredningar sedan 2006. Det är faktiskt dags att sluta utreda saker och börja leverera. Att ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet i en välfärdsstat som Sverige.

Herr talman! Mycket av den bild som Miljöpartiet målar upp blir verklighet 2023. Jag tror att det är viktigt att man försöker hålla uppe bostadsbyggandet så mycket som möjligt men även göra reformer som gör att det kan öka i en bättre ekonomisk tid som givetvis kommer lite längre fram, kanske om tre fyra år.

Jag vet att Miljöpartiet förut har varit för till exempel småhusbyggnation och träbyggnation. Miljöpartiet talar om att till exempel startlån kan finnas med här. Jag tänker mig till exempel bosparande och andra sätt att reformera och hjälpa till så att träbyggnation kan komma till stånd.

Har Miljöpartiet några idéer och tankar kring detta vore jag väldigt tacksam. Jag tror att det finns en samklang här mellan Miljöpartiet och Kristdemokraterna - man ser att småhus kan vara en hjälp för att människor ska kunna flytta till rätt boende men också att vi kan bygga mer i trä. Just ur klimathänseende tror jag faktiskt att träbyggnation är betydligt bättre än att bygga i till exempel betong, som oftast är fallet när det gäller flerbostadshus. Jag tror att träbyggnation är bra för miljön och att vi bör främja det på något sätt.

Så min enkla fråga är om vi har några fler saker som vi kan komma överens om att föra vidare.

Herr talman! Jag tror att bostadsbyggandet måste genomgå en omställning, det vill säga vi måste bygga på ett annat sätt för att göra det både mer klimatmässigt riktigt och billigare. Jag tror att en cirkulär process vore bra, men även det industriella byggandet måste fram mer än i dag.

Vi verkar också vara överens om att trähusbyggnation är framtiden och att vi ska bygga så mycket som möjligt i trä. Varför vill då Miljöpartiet att vi ska bevara så mycket skog och inte använda skogen som det är tänkt, det vill säga låta skogen växa, använda den och sedan låta ny skog växa upp? Miljöpartiets idé är att skogen ska stå kvar, men då kan vi ju inte bygga hus i trä i den omfattning som vi vill. Låt oss komma överens om att skogen är guld för Sverige. Flyger man över landet ser skogen helt bedårande ut, men vi ska inte bara titta på den utan använda den också.

Kan Miljöpartiet tänka sig att ändra sin ståndpunkt när det gäller skogen för att vi ska kunna använda träet på det sätt som är tanken i träbyggnation?

Herr talman! Allt fler har svårare att få ekonomin att gå ihop. Utöver strukturella orättvisor påverkar dagsaktuella faktorer såsom ökande inflation med stigande räntor, ökade elkostnader och dyrare mat. Detta slår hårdast mot dem som lever med de minsta marginalerna. Det visar sig genom att allt fler barnfamiljer, pensionärer och asylsökande i Sverige inte har råd med mat och besöker Stadsmissionens butiker.

Det högernationalistiska styrets nedskärningsbudget kommer inte att lösa dessa orättvisor och problem.

Jag vill tala extra mycket om en grupp som pengarna inte räcker till för och som styret har prioriterat bort i denna budget. Det är de drygt 160 000 i Sverige som lever på existensminimum på grund av skulder och de 400 000 som är inskrivna hos Kronofogden på grund av skulder. Detta larmar Kronofogden om.

Maria Eriksson som bor i Kil i Värmland har fått skuldsanering och lever sedan drygt två år tillbaka på existensminimum. Hon säger att utan sin mamma som kan skjuta till pengar under denna ekonomiska kristid hade hon hamnat i ett missbruksåterfall. Hon har dessutom ett barn att försörja och hushållskostnader att täcka.

Herr talman! Det finns som sagt 160 000 personer i Sverige som riskerar att ha denna förfärliga utgångspunkt i livet. Dessa personer ska klara sig på det som kallas normalbeloppet. Efter att kostnader för till exempel bostad, barnomsorg, arbetsresor och mediciner är betalda ska det bara finnas 5 158 kronor per månad kvar för en ensamstående vuxen. Det ska täcka kostnader för bland annat el, kläder, försäkringar och mat.

Konsumentverket pekar särskilt på att många barn kommer i kläm på grund av detta. Ungefär vart tolfte barn i Sverige lever med en förälder som har löneutmätning eller skuldsanering.

Dessutom ökar skuldbeloppet bland unga med skulder hos Kronofogden, och ökningen är störst bland unga kvinnor. Det är oroväckande att unga skuldsätter sig med så stora skuldbelopp, som till största delen handlar om konsumtionslån och krediter. Marknadsföringen bakom dessa lån är oftast väldigt aggressiv, och potentiella kunder lockas med snabba pengar utan kreditupplysning. Ofta vänder man sig till dem som redan är enormt skuldsatta. Det är tufft att starta vuxenlivet med skulder.

Samtidigt blir det allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter men ställer också konsumenten inför större utmaningar. Årligen får tre av fyra konsumenter problem med något de köpt.

Skulder påverkar livet så pass mycket att människor upplever en sämre livskvalitet. Enligt en rapport från Konsumentverket drabbas gruppen skuldsatta fem gånger oftare av depressioner, ångest och psykisk ohälsa än genomsnittsbefolkningen. Många drabbade ser helt enkelt ingen ljuspunkt bakom skuldberget. Var sjätte skuldsatt person har till och med försökt ta sitt liv.

Om man inte får hjälp är risken stor att man fastnar i en långvarig och negativ skuldspiral. Detta kan hända vem som helst, för många tappar kontrollen över sin ekonomi i samband med oförutsedda och omvälvande och livshändelser, till exempel arbetslöshet, sjukdom, separation eller konkurs - detta i kombination med låga inkomster och redan små marginaler.

Herr talman! Allt detta vet det högernationalistiska styret. De vet att det är ekonomisk kris, och de känner till det låga normalbeloppet. De vet att vem som helst kan hamna i en långvarig skuldspiral, att konsumenter är starkt utsatta på konsumtionsmarknaden och att psykisk ohälsa är överrepresenterat bland skuldsatta. Varför är de politiska åtgärderna för att motverka överskuldsättningen frånvarande och bortprioriterade av detta styre?

Kronofogden planerar att skriva upp normalbeloppet vid årsskiftet men säger att det krävs ett politiskt initiativ för ett extra tillskott på grund av den ovanligt höga inflationen. En sådan politisk vilja saknar det högernationalistiska styret.

Nära och fördjupat stöd och rådgivning till konsumenter gällande krångliga avtal eller vägledning inför lånebeslut minskar risken för överskuldsättning. Men i takt med att kommunernas ekonomi blir mer ansträngd avskaffas konsumentvägledningen i allt fler kommuner. Enbart 179 kommuner har i dag någon form av konsumentvägledning. Slottsavtalets budgetproposition levererar inga förslag för att öka anslagen och säkerställa kommunal konsumentvägledning över hela Sverige.

I en debattartikel i januari 2022 sa Sverigedemokraterna att överskuldsättningen är en tickande bomb. Likadant har sagts i deras interpellationer, skriftliga frågor och motioner. De har lyft fram möjligheten till konsumentrådgivning som ett förfilter till budget- och skuldrådgivning och att detta borde tillgängliggöras för fler, oberoende av var i landet man bor. Därför budgeterade Sverigedemokraterna för detta i sin förra budgetmotion, men inte i årets budgetproposition. De andra 19 punkterna i deras åtgärdsprogram emot överskuldsättning saknas också.

Många säger att Sverigedemokraterna är den största vinnaren i valet. Den största delen i slottsavtalet handlar ju om migration, och de har till och med sett till att en liberal driver deras migrationspolitik.

Mina frågor är: Varför är inte den lokala konsumentvägledningen tillräckligt budgeterad? Varför planerar man inte för att skriva upp normalbeloppet med ett extra tillskott på grund av den höga inflationen? Varför stärker man inte stödet till civilsamhället, som kan ge stöd och information om konsumtion? Vad hände med alla de 20 förslagen i Sverigedemokraternas åtgärdsprogram för att lösa överskuldsättningen?

Men det var ju det där med att säga en sak före valet och en sak efter valet. Uppenbarligen förändrades allt när Sverigedemokraterna trädde in i Tidö slott med borgarna.

Men, herr talman, Vänsterpartiet tar i alla fall överskuldsättningen på allvar. Vi anser att det är ovärdigt att unga, barnfamiljer och kvinnor lever i fattigdom men också att människor inte får det stöd de behöver, vilket riskerar att öka deras skuldsättning och kan sluta med att människor tar sitt eget liv.

Vänsterpartiet vill vända denna anskrämliga utveckling och föreslår 100 miljoner mer varje år än vad det högernationalistiska styret gör, jämnt fördelat mellan landets kommuner. Vi vill garantera att alla människor har tillgång till god konsumentvägledning, och då behöver fler kommuner ha tillgång till det.

Vi tycker att det är viktigare än någonsin att stödja organisationer som ger stöd och information om konsumtion, såsom Sveriges Konsumenter. Därför avsätter Vänsterpartiet 10 miljoner mer till civilsamhällets organisationer inom konsumentområdet än vad styret gör.

Slutligen, herr talman, sa Ulf Kristersson i regeringsförklaringen den 18 oktober att han skulle bilda en regering för hela Sverige och för alla som bor här och att han som statsminister skulle leda Sverige till ett enat land. Men det är uppenbart att det, när Ulf Kristersson och hans högernationalistiska styre talar till "hela Sverige", är få som känner igen sig och tryggas av deras ekonomiska politik.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsu-mentpolitik

Sedan valresultatet kom har det framkommit lögner och svek när vallöften inte har förverkligats samtidigt som låginkomsttagare, unga, skuldsatta, arbetslösa, pensionärer och utförsäkrade har känt av en tydlig negligering i uppbyggandet av Kristerssons Sverige. Detta kommer starkt till uttryck i styrets budgetproposition. Det kommer hela Sverige att minnas till nästa val 2026.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Energi