Fru talman! Jag begärde replik på Catarina Deremars anförande först och främst för att säga att jag verkligen uppskattar den tydliga markeringen för principen om armlängds avstånd och konstens och kulturens frihet. Det är smärtsamt tydligt att den typen av markeringar behövs här i kammaren, och det gläder mig att Centerpartiet så tydligt står bakom denna princip.

Jag reagerar ändå lite på det Catarina Deremar säger om vikten av att kultur ska finnas i hela landet och så vidare. Jag delar naturligtvis den synen; det är en väldigt viktig ambition. Men min fråga till Catarina Deremar är: Hur bidrar Centerpartiets kulturbudget till detta? Tyvärr ser jag mer än tidigare år och i tidigare budgetar tydliga neddragningar inom en mängd områden. Det gäller allt från konstnärsstipendier till hemslöjden, för att ta några exempel.

Catarina Deremar nämner att det är viktigt att förstärka folkbildningen, men samtidigt gör man det med en ganska blygsam summa: 85 miljoner. Det kan man jämföra med de stora neddragningarna på nära en halv miljard.

Min fråga är därför: Hur bidrar Centerpartiets budget till att förstärka tillgången till kultur i hela landet?

Fru talman! Så är det absolut, och det tycker jag var positivt med Centerpartiets budget - just förstärkningen av de generella statsbidragen. Vi har debatterat i kammaren flera gånger under eftermiddagen hur viktigt det är för att det inte ska bli neddragningar på vare sig kulturskolan, folkbiblioteken, stöden till den ideella kulturen, samlingslokalerna eller idrottsrörelsen. Det är allt sådant som är viktiga saker och som kommunerna och regionerna i huvudsak finansierar.

Jag tolkar Catarina Deremars anförande som att man kanske ändå hade velat se lite större kultursatsningar, till exempel på kultursamverkansmodellen, från nationell nivå. Jag kan bara hoppas att Centerpartiet höjer ambitionerna under mandatperioden så att vi gemensamt kan sätta tryck på regeringen i de här frågorna.

Före valet uttryckte Centerpartiet i en enkät att Sverige behöver växla upp arbetet med digitaliseringen. Det är ett sådant område där jag också är lite förvånad över att Centerpartiet inte har med några nationella satsningar. Man talar ju om att det både behövs resurser för att kommuner och regioner ska kunna göra sitt jobb och en tydlig nationell satsning. Det här är också något som Återstartsutredningen lyfter fram som viktigt. Vi behöver ta detta krafttag under ett antal år och satsa ganska stort på digitaliseringen, för Sverige ligger efter jämfört med andra länder.

Personligen ser jag att vi här har en möjlighet att se detta som en del i vårt säkerhetsarbete. Vi vet att kulturarvet är någonting som är sårbart i händelse av kris och krig.

Min fråga är hur Centerpartiet ser på digitaliseringssatsningar och varför man inte har med det i sin budget.

Fru talman! Jag vill börja med ensamheten. Man brukar säga att vi svenskar är det mest ensamma folket i hela EU. En del ensamhet är faktiskt självvald, men långt ifrån all. Den stora del som är ofrivillig är den som vi behöver prata om och sätta ljuset på i den liggande budgeten. Jag tror att både du och jag känner någon i vår närhet som sitter helt ensam.

Det har sagts tidigare i dag, men det är fortfarande aktuellt: Forskning visar att den ofrivilliga ensamheten påverkar den psykiska och fysiska hälsan negativt. Vi människor behöver vara en del av ett sammanhang för att må bra och känna mening.

När det gäller den fysiska hälsan går det tyvärr också åt fel håll. År 2021 var andelen överviktiga i Sverige över 50 procent, och andelen som har drabbats av fetma har mer än tredubblats på 50 år. Vi vet att övervikt är vanligare bland vissa grupper såsom män, äldre och dem som bor i socialt utsatta områden. Dessutom slår barnfetman olyckliga rekord. Det är hög tid att vi tar den frågan på allvar.

Svensk idrottsrörelse, vars framgångsrika idrottstradition sträcker sig många generationer tillbaka, ser i dag stora utmaningar. Även om uppemot 80 procent av alla svenska barn och unga har anslutit sig till eller på annat sätt någon gång har varit med i en idrottsklubb droppar de av allt tidigare. Det är också svårt att nå barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, och det är tufft att engagera ideella som är viktiga för att leda och stötta upp idrottsrörelsen och göra detta möjligt.

Idrott som helhet är oerhört effektivt när det gäller hälsoeffekter, men det är också brottsförebyggande. Idrotten ger inte bara färdigheter som förbättrad kondition, koordination och uthållighet. Idrottsrörelsen och detta att vara med i en idrottsförening lär oss att samarbeta, ta ansvar, komma i tid, sätta upp mål och fungera i en social kontext.

Barn som idrottar regelbundet brukar också vara bättre på att planera sin tid, och ibland lyckas de också bättre i skolan. Därför satsar den här regeringen just på att stötta upp där det behövs som allra mest. Vi ger inte allt till alla, utan vi prioriterar det som behövs just här och nu för att motverka ensamhet, för att stärka folkhälsan och för att fler ska kunna engagera sig i idrotts- och föreningslivet.

Som vi redan har redan pratat om tidigare inför vi en satsning på fritidskortet. Det är lätt att glömma att det är en väldigt effektiv investering. Varje satsad skattekrona på idrotten ger 30 kronor tillbaka till samhället i form av samhällsnytta.

Men pengar ensamt är långt ifrån lösningen. Det behövs också annat som inte kostar pengar men som kräver fokus: information, inspiration och organisation. Kunskap om att till exempel mat, fysisk aktivitet, sömn och stress är faktorer som påverkar vår hälsa och livskvalitet behöver förmedlas. Att idrotta bidrar till bättre hälsa men också till glädje och gemenskap. Därför behöver fler komma till, men fler behöver också stanna kvar och fler behöver återvända och återupptäcka något nytt. Det hade varit fantastiskt att se att fler tränade tillsammans som familj och över generationer.

Jag vill också i det här sammanhanget passa på att lyfta svenskt friluftsliv som en viktig pusselbit till att motverka den ofrivilliga ensamhet och psykiska och fysiska ohälsa som vi ser i Sverige. Tyvärr visar mätningar att vi nyttjar denna stora tillgång allt mindre. Det är färre som regelbundet spenderar tid i skog och mark.

Ute i vår fantastiska svenska natur väntar roliga och lärorika äventyr på fjäll, i vatten, på sjön, på isen och i skogar - året runt, för alla. Det kostar ingenting. Jag vill också passa på att uppmärksamma Skogsmulle, som i år fyller 65 år. Skogsmulle har sedan 1957 inspirerat över 2 miljoner barn att komma ut och upptäcka den svenska naturen. Det är viktigt att också nästa generation barn får upptäcka glädjen i ett aktivt friluftsliv för sin hälsa, men också för förståelsen och respekten för djur, natur och miljö.

Jag är stolt över denna välavvägda budget där vi trots tuffa ekonomiska tider väljer att prioritera viktiga områden: ensamheten, idrottsrörelsen och mycket mer. Att bidra till att stötta idrotten är en positiv kraft som kan motverka dagens utmaningar.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen införde fri entré på statliga museer första gången 2005. Ambitionen var att tillgängliggöra våra gemensamt ägda museisamlingar för fler.

Reformen blev lyckad. Museernas besöksantal ökade kraftigt. Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 avskaffade den fria entrén varvid antalet besökare sjönk.

År 2016 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen åter fri entré på 18 statliga museer - återigen en lyckad satsning.

I den budget som de högerkonservativa nu presenterar slopas satsningen återigen. Redan från den 1 januari ska museerna bygga upp entrésystem och spärrar och kontrollera biljetter. Detta sker i en tid då kulturen fortfarande lider av sviterna efter pandemin och då inflation, elpriser och lågkonjunktur förändrar människors livsvillkor och beteenden. Ett museibesök är definitivt inget som prioriteras bland landets barnfamiljer eller pensionärer kommande vinter. Dessutom blir museerna dubbelt bestraffade i de högerkonservativas budget eftersom även återstartsstödet till kulturen försvinner.

Fru talman! Detta sker i en tid då tillgänglig kultur blir alltmer viktig och museernas roll som samhällsbärare inte nog kan betonas.

Våra museer är en källa till kunskap om vårt förflutna och om vår samtid. De är en mötesplats där barn och vuxna över generationsgränserna kan dela glädjen över en kulturupplevelse som genom sina berättelser för människor närmare varandra.

För nya och ovana besöksgrupper, för barnfamiljer och för dem som inte har möjlighet att ekonomiskt prioritera ett museibesök har fri entré-reformen gjort skillnad. Trösklarna har sänkts. Möjligheten att slinka in på ett museum om så bara för en liten stund, upptäcka en tavla eller ett föremål för att sedan gå ut igen och komma tillbaka inom en snar framtid för ytterligare ett besök är något som både varit uppskattat och möjliggjort för fler besök.

Alla vi som gått på museum med barn kan också vittna om att det där museibesöket mer än en gång har fått avbrytas i förtid för att små magar kurrade, för att någon ramlade eller helt enkelt för att energin plötsligt förvann.

Den kritik som under åren framförts från högerpartierna har bland annat varit att reformen främst gynnat Stockholmsbor. Men vi har Marinmuseet i Karlskrona, Järnvägsmuseet i Gävle, Skoklosters slott i Håbo kommun, Världskulturmuseet i Göteborg och Flygvapenmuseet i Linköping. Trots det: Ja, de flesta av våra statliga museer har sina utställningslokaler i Stockholm.

Det faktum att många statliga museer ligger i Stockholm utgör också en spegling av den historiska utvecklingen. Det kan därmed inte vara ett argument för att minska en kulturbudget. Med sina 2,4 miljoner invånare i länet, och med 15,2 miljoner gästnätter på hotell och vandrarhem, är Stockholm förstås också den folktätaste regionen i landet.

Fru talman! Debatten kring fri entré-reformen förefaller i stället visa på gamla och djupt ideologiska skillnader, inte bara genom den pingpongpolitik som förts vid de senaste regeringsskiftena utan också rent historiskt. Det traditionella museet, så som det utvecklades i Europa, var ursprungligen en elitistisk institution direkt utformad för att begränsa tillträde för alla som inte tillhörde de privilegierade klasserna.

Fru talman! För oss socialdemokrater finns en stark drivkraft att genom kulturen öka bildningen hos befolkningen för att åstadkomma ett demokratiskt samhälle och adressera den ojämlika strukturen. Upplysta, bildade människor kan ta makten i egna händer och vägra acceptera en underordnande struktur.

För oss socialdemokrater har därför kulturen och demokratin gått hand i hand, varigenom en aktiv kulturpolitik alltid varit demokratins katalysator. Vi socialdemokrater menar att våra museer, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter. Museerna ska utifrån sina ämnesområden främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Detta är en del av vårt gemensamma kulturarv i Sverige, som människor av demokratiska skäl ska ha tillgång till.

Fru talman! Vi vill att satsningen på fri entré på statliga museer permanentas och förstärks. Ska det verkligen vara så att museerna återigen ska bli en exklusiv plats för några få i stället för en öppen plats för alla?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för anförandet! Jag har en fråga som jag egentligen hade velat ställa till kulturministern, men eftersom Carl Nordblom nu tar upp de satsningar som kulturministern presenterade i måndags tänkte jag ställa den till honom i stället.

Först och främst vill jag säga att jag välkomnar engagemanget mot antisemitism. Det är jätteviktigt, och det är viktigt att vi kan jobba vidare och bygga vidare på de satsningar som har gjorts och se till att det sker på ett strukturerat och strategiskt sätt. När Carl Nordblom nu lyfter fram att det är viktigt att agera och inte bara ha tomma ord hoppas jag att han inte avser den rödgröna regeringen, för de facto har vi gjort väldigt stora, konkreta satsningar under den mandatperiod som har gått, inte minst under Stefan Löfvens ledning. Han hade själv ett stort personligt engagemang för detta. Det har handlat om ett förintelsemuseum, hågkomstresor och de åtaganden som gjordes efter Malmöforum - alltifrån språk till att tillsätta utredningen om en strategi för judiskt liv och också ett antal kunskapshöjande insatser inom skolväsendet.

Jag delar riksdagsledamotens uppfattning att mer behöver göras. Därför var jag väldigt glad när det kom besked om att hågkomstresorna får en fortsättning nästa år. Jag delar den bild som har framförts här i kammaren tidigare att detta var ett misstag och att man nu har hittat pengar för att rätta till det. Det är bra.

Min första fråga är: Vet riksdagsledamoten varifrån dessa pengar tas - är det någon annan del av budgeten där man nu skär ned? Detta framgick inte av kulturministerns anförande i måndags. Min andra fråga är: Vad är det mer för konkreta nya satsningar man har? Det nämndes en utbildningssatsning. Kan riksdagsledamoten berätta lite mer om den, och är det nya friska pengar det handlar om där?

Fru talman! Det är inte min ambition att förlänga den här debatten, men jag måste ändå få framföra några korrigeringar till anförandet.

Det är riktigt att man analyserade den bidragsgivning som fanns på statlig, regional och kommunal nivå. Myndigheten för kulturanalys fick i uppdrag av den tidigare regeringen och den dåvarande kulturministern Amanda Lind att titta vidare på detta.

En rapport föreslog ett flertal åtgärder. Åtgärder vidtogs direkt av kulturminister Amanda Lind och den S-ledda regeringen för att ta bort de skrivningar som fanns i regleringsbrevet.

En annan punkt som fanns med i rapporten var att man skulle vidta åtgärder för kunskapshöjning avseende de delar som handlar om regionala och kommunala verksamheter för att upprätthålla principen om armlängds avstånd. Det arbetet åligger den nuvarande regeringen och dess samarbetspartier.

Men med kunskaper från Myndigheten för kulturanalys ser jag att det nu är helt andra ambitioner som man har på kommunal och regional nivå. Man lägger ned populära sagostunder som har pågått sedan 2017. Det är ingen som har reagerat på dem. Tvärtom har mammor, pappor och föräldrar kommit dit. Det har varit populära sagostunder. Det har varit intressanta samtal som man har bjudit in till. De har skett öppet på folkbiblioteken i Kalmar, Malmö och flera andra städer. Men nu plötsligt tycker en sverigedemokratisk kommunal företrädare att de ska läggas ned.

Under gårdagen skulle ett luciatåg ha ägt rum. Man hade planerat och vidtagit åtgärder för att det skulle få lyfta verksamheten. Men det kom en sverigedemokrat och ville avbryta den verksamheten. Det var en regional företrädare. Detta understöds också av nationella företrädare, inte minst ledamoten själv, som i talarstolen uttryckt att man har problem med dessa.

Hur tänker Sverigedemokraterna leva upp till principen om armlängds avstånd när man nu uttrycker att man vill stoppa dessa verksamheter, mot bakgrund av det som också framfördes i rapporten från Myndigheten för kulturanalys?

Fru talman! Det finns mycket att oroa sig över. I dagens debatt har det framförts att det ska göras ett alexanderhugg. När det gäller nästa budget, för 2024, ska vi nog vänta oss att Sverigedemokraterna har ännu mer att säga till om och att det inte kommer att vara en budget motsvarande den som nu har presenterats.

Nu framförde också ledamoten att man ska definiera en armlängds avstånd utifrån Sverigedemokraternas reflektioner och värderingar. Det tycker jag känns mycket oroväckande. Det behöver inte göras några större definitioner av principen om en armlängds avstånd. Åtgärder för hur man ska tolka och förstå detta vidtogs av historiska företrädare, inte minst Winston Churchill i hans ambition att demokratisera Europa efter andra världskriget.

Principen har legat fast i förvaltningsstrukturen. Den har legat fast i många av de västerländska demokratierna. Den förra regeringen har redan utrett och tittat vidare på frågorna genom att ålägga Myndigheten för kulturanalys att ta fram den här rapporten. Därefter vidtogs åtgärder. Dessa kunskaper finns. Rapporten finns. Åtgärder har vidtagits.

Där man inte har vidtagit åtgärder är väl på kommunal och regional nivå. Där möter man nu också stort motstånd av sverigedemokrater. De går in i kulturella verksamheter och säger att detta ska stoppas. Om vi inte ser till att detta får ett slut här och nu är jag oroad över att de kommer att börja stoppa fler verksamheter och fler kulturella innehåll som inte är i enlighet med det som Sverigedemokraterna tycker är kultur.

Låt kulturen vara fri! Låt konsten och kulturen vara baserade på en armlängds avstånd! Vi politiker ska inte definiera innehållet. Vi ska understödja verksamheten så att våra medborgare nås av en mångfald av kulturella yttringar och själva får kapacitet att ta ställning till vad de gillar och vad de inte gillar. Den värderingen behöver inte Sverigedemokraterna sätta på verksamheter.

(Applåder)

Fru talman! Idrotten får samhället att hänga ihop. Det är en del av det ideella Sverige som är kittet mellan oss människor. Det är många gånger helt oberoende av bakgrund, ekonomiska förutsättningar, om man har bott i Sverige hela livet eller i flera generationer eller om man har levt en kort tid i Sverige. Idrotten för människor samman.

Idrottsföreningar finns över hela landet, och de flätar effektivt ihop olika delar av samhället. Det är förmodligen viktigare än någon av oss kan ana. Till det kommer all den glädje och samhörighet som idrotten ger, den integrationsmotor som idrotten är och allt den bidrar till gällande folkhälsan.

Nästan 150 000 barn och ungdomar går till träning varje dag. Det är en fantastisk folkrörelse.

Riksidrottsförbundet har uppskattat att om man skulle ersätta ledarna med en fritidsledarlön skulle kostnaden uppgå till omkring 20 miljarder. Varje investerad krona i idrottsrörelsen ger mångfalt tillbaka till samhället.

Det viktigaste politiken kan göra är att underlätta för föreningar att bedriva sin verksamhet. Därför behövs det enklare och bättre anpassade regler för hur idrottsrörelsens samarbete med det offentliga ska se ut.

Centerpartiet vill förbättra möjligheterna för det civila samhället att göra samhällsinsatser. Ett sätt handlar om bättre kunskap om de utmaningar som finns i samhället. Här kan det offentliga bli mycket bättre på att samarbeta med det civila samhället.

Det måste också finnas tillgång till samlingslokaler till rimlig kostnad även i städer för att möjliggöra denna typ av aktiviteter. Därför behöver det offentliga på alla nivåer bli bättre på att tillgängliggöra sina lokaler för föreningslivet på tider som annars är outnyttjade.

Fru talman! Jämlikheten är en annan viktig fråga att lyfta fram. I dag slutar flickor idrotta alltför tidigt. Sökljuset är satt på frågan, men än mer ljus behövs för att man ska komma till rätta med detta. Flickor och pojkar ska med självklarhet ges lika förutsättningar för sitt idrottande.

Lagstiftningen när det gäller sponsring av idrott är fortsatt ojämlik. Den behöver göras om och, som sagt, anpassas för att fungera i ett jämlikt samhälle.

För personer med funktionsnedsättning kan det ibland vara svårt att hitta en lämplig idrottsaktivitet. Parasport kan vara en väg in i fysisk aktivitet. Men det är långt ifrån alla ungdomar som har möjlighet att delta i den idrott som finns på orten eller i den idrott som de brinner för. Har man en funktionsnedsättning kan man till exempel behöva färdtjänst för att komma till träningen. Man kan behöva en ledsagare för att kunna delta. Man kan behöva speciella hjälpmedel. Man kan också behöva en ledare som är kunnig i parasport.

Det är såklart väldigt svårt att sätta ett exakt pris i kronor och ören för idrotten. Men ett är säkert: Idrotten behöver de allra bästa förutsättningarna för att ge möjligheter till både elitsatsningar och OS-medaljer men kanske mest för folkhälsans, samhörighetens och glädjens skull.

Fru talman! Jag hade tänkt prata kulturarvsfrågor, men jag måste bara få kommentera det här med ett svart hål.

Det är väl ändå så att det pågår så mycket bra folkbildningsarbete runt om i vårt land. Jag tycker att ledamoten verkligen skåpar ut allt som görs dagligen av ideella aktörer och studiecirkelledare. Ledamoten ignorerar så mycket fin verksamhet på våra folkhögskolor och studieförbund. Jag vill bara markera mot det, för jag tycker att det är väldigt konstigt.

Under de fem år som jag har suttit i kulturutskottet har jag noterat ett förslag från Sverigedemokraterna som jag har tyckt varit bra, så det tänkte jag passa på att ta upp. Det är ett förslag som har legat väldigt nära Vänsterpartiets politik när det gäller hur vi skulle kunna utöka fri entré-reformen till att gälla hela landet. Ledamotens företrädare Aron Emilsson lyfte ofta att vi behöver se till att det blir fri entré även på kommunala och regionala museer. Det finns det dock inte ett spår av i den här budgeten. Man har snarare gått åt andra hållet och tar nu bort fri entré-reformen.

Det är väldigt beklagligt, för det försvårar verkligen tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv. Från Vänsterpartiet ser vi att det är just vårt gemensamma kulturarv som ska vara tillgängligt för ännu fler, men här har Sverigedemokraterna gått med på att gå åt ett helt annat håll.

Min fråga till ledamoten är om man helt har släppt sina ambitioner på kulturarvsområdet och köpt den syn som kanske framför allt Moderaterna har drivit här tidigare, nämligen att det behövs avgifter framför allt för de vuxna till museerna. Vi ser att detta kommer att försvåra även för barn att besöka museer, eftersom de behöver en vuxen att hålla i handen vid sitt besök. Det här är därför en mycket beklaglig utveckling.

Fru talman! Det finns en rad satsningar på kulturarvet i vår budget i år liksom det gjorde förra året och även året innan det. Vi har gjort stora satsningar på kulturarvsdelen, men jag hann inte nämna dem alla i mitt anförande tidigare.

Till exempel finns det en digitaliseringssatsning på 65 miljoner som sträcker sig över flera år för att vi ska kunna digitalisera samlingarna och göra dem tillgängliga både för allmänheten och för forskare. Vi har lagt pengar på kulturarvsmiljöer så att länsstyrelserna ska få mer bidrag att fördela ut för att underhålla och tillgängliggöra kulturarvet ute i landet. Vi har pengar för att dokumentera romska bosättningar och för att ta hand om arkeologiskt material som kommer in till staten från regionerna. Vi har genom åren också föreslagit en höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen. På punkt efter punkt föreslår vi olika typer av satsningar och fokus på kulturarvsfrågorna.

Det som ledamoten inte svarade på var just hur man kan ha gått med på någonting som går på tvärs mot det man har drivit tidigare. Det blir ett väldigt stort steg om det är så att ledamoten fortfarande menar att ni vill utöka fri entré till hela landet. Att ta bort den fria entrén för en väldigt stor grupp är verkligen att börja i fel ända.

Vi har sett tidigare när man har gjort den här förändringen att det innebär väldigt stora omställningskostnader. Vi hörde från socialdemokraten tidigare här i talarstolen hur snabbt museerna nu måste agera för att bygga spärrar och ordna nya betalningssystem. Det är väldigt kostsamt för museerna med de tvära kasten varje gång det kommer en högerregering till makten. Det är verkligen inte bra, för museerna behöver satsa på att ta hand om sina samlingar, vårda dem, göra dem tillgängliga och se till att fler kan besöka våra museer. Man försvårar verkligen med den drastiska neddragning som gäller från årsskiftet.