Herr talman! Jag ställde den första interpellationen under denna mandatperiod om just Vladimir Kara-Murza och insatser för att han skulle släppas fri och att man måste agera från svensk sida. Jag ställde då frågan om Magnitskijsanktioner gentemot de ansvariga. Då uteslöt utrikesministern inte några åtgärder. Sedan dess har det inte hänt någonting annat än att Kara-Murza nu har dömts till 25 års fängelse för landsförräderi. Jag ställde en ny fråga till utrikesministern som jag fick svar på alldeles nyligen. Där utesluts inte heller några åtgärder.

Herr talman! Jag tror i ärlighetens namn inte att vare sig Kara-Murza eller Navalnyj kommer att få ett lindrigare straff eller släppas fria på grund av att man inte utesluter några åtgärder från svensk sida eller på grund av att Margareta Cederfelt säger att vi ska arbeta för att de ska släppas fria. Det som händer är att det gång på gång visar sig att om man inte sätter hårt mot hårt och vidtar åtgärder - oavsett om det handlar om krig i Ukraina eller gripandet av Navalnyj, Kara-Murza eller andra - bryr sig regimen i Ryssland inte alls om detta.

Varför är då inte Moderaterna beredda att driva på för Magnitskijsanktioner, som Centerpartiet har gjort och som jag har gjort, för att det verkligen ska kosta för dem som är ansvariga för Kara-Murzas situation?

Herr talman! Det här betänkandet hanterar ett stort antal motioner som på olika sätt rör mänskliga rättigheter.

Den 10 december i år är det 75 år sedan deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FN. Tyvärr är det många stater som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna. I Iran har befolkningen, inte minst den kvinnliga delen av befolkningen, levt i över 40 år med islamistiskt förtryck. Mordet på Mahsa Jina Amini den 16 september 2022 var inte en isolerad händelse utan en del av en serie extremt våld mot kvinnor och flickor genomfört av den iranska regimen. En månad innan Aminis död signerade presidenten ett dekret som beordrade än hårdare repressalier när kvinnor inte bär sin hijab enligt regimens instruktion.

Under det senaste halvåret har vi sett hur iranska kvinnor modigt rest sig mot sina förtryckare och protesterat mot regimen och för sin rätt till frihet. De har samlat människor i alla delar av befolkningen, alla åldersgrupper och i alla delar av landet i viljan till förändring, i viljan till frihet och demokrati. På bilder från Iran ser vi i dag en förändrad stadsbild med kvinnor som modigt går på gatorna utan den obligatoriska hijaben.

Svaret från den iranska regimen har varit en fruktansvärd brutalitet. Enligt FN har minst 527 människor dödats, varav 71 barn. 22 000 har fängslats. Barn, kvinnor och män har brutalt förlorat sina liv för att de har stått upp för sina egna och sina landskamraters rättigheter.

FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran rapporterar om hundratals som fått allvarliga ögonskador eller helt förlorat synen på grund av användningen av metallpellets och gummikulor av säkerhetsstyrkor. Styrkorna har målmedvetet skjutit kvinnor vid protesterna i ansikte, bröst och kön för att skapa extremt svåra skador.

Av rädsla har många skadade inte vågat söka vård hos statliga vårdställen, och det rapporteras att ambulanser har använts för att köra demonstranter till häkte, att medicin har konfiskerats av revolutionsgardet vid checkpoints vid kurdiska städer och att medicinsk personal har tvingats utfärda dödscertifikat utifrån instruktioner från säkerhetsstyrkor.

Den iranska regimen har förlorat all form av legitimitet. Det enda som är kvar är en våldsapparatur. Det är en regim som lägger all sin legitimitet i sitt våldskapital, vilket sträcker sig långt utanför Irans egna gränser. Att Iran stöttar Ryssland med drönare i kriget mot Ukraina visar att den iranska regimen inte bara är ett hot mot sina egna medborgare utan även i vårt absoluta närområde.

Hur vi och andra länder agerar är avgörande. Som ordförandeland i EU blir just Sveriges hållning ännu viktigare. I och med betänkandet blir det nu äntligen en samlad riksdag som tillkännager för regeringen att Sverige ska verka för att skapa enighet inom EU för att lista det islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation under sanktionslagstiftningen för terrorism.

I mars kallade vi regeringen till överläggning för att göra det tydligt att en majoritet i riksdagen vill att Sverige ska arbeta för att terrorlista revolutionsgardet, men det tog ända till nu att få enighet. Om en terrorlistning ska bli möjlig måste det finnas medlemsstater som tar ledartröjan och arbetar aktivt för att samla stöd bland samtliga medlemsstater. Och vem kan vara mer lämpad att ta denna ledartröja än det land som för tillfället håller i klubban?

Jag beklagar att regeringen inte fick detta krav redan före jul. Jag beklagar att vi inte gick in i ordförandeskapet med krav på att regeringen skulle skapa enighet i EU för en terrorlistning, men jag gläds åt att budskapet är tydligt här i dag.

Det islamiska revolutionsgardet är en organisation som använder sig av samma verser för att uppmana till islamistisk jihad som flera andra kända terrororganisationer. Det är en organisation som kidnappar, torterar och mördar, en organisation som sprider skräck långt utanför Irans gränser.

Efter att tidningen Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer föreställande ayatollan höll IRGC:s överbefälhavare den 10 januari i år ett tal där han sa att Frankrikes regering och Charlie Hebdos personal hade begått ett stort misstag och att muslimer förr eller senare kommer att hämnas.

Det islamiska revolutionsgardet kan inte betraktas som något annat än en terrororganisation. Nu är det dags för EU:s ministerråd att göra det som Europaparlamentet har uppmanat dem till, det som till och med EU-kommissionens ordförande har uttryckt sitt stöd för. Det är dags för EU att lista det islamiska revolutionsgardet som en terrororganisation.

Herr talman! Innan jag lämnar frågan om Iran för den här gången vill jag vara tydlig om vägen framåt. Här behövs också en feministisk utrikespolitik. När Irans kvinnor modigt har rest sig mot decennier av förtyck måste vi ha respekten att möta dem med att lyfta fram dem som en del av lösningen. Det måste vara slut med att män ska bestämma över Irans kvinnor.

I politik och i fredslösningar slutar det ofta med att män sitter vid förhandlingsbordet och förhandlar om hur demokratiseringsprocesser ska se ut och hur fred och stabilitet ska bibehållas. Men detta kan och får inte lösas av män för män. Här måste Sverige, tillsammans med andra länder, aktivt arbeta för att lyfta fram kvinnor som en del av lösningen. Sverige måste göra allt vi kan för att möta det iranska folkets vilja till frihet. Jin, jiyan, azadi!

Herr talman! Den 20 maj 2016 biföll det turkiska parlamentet en konstitutionell ändring där den parlamentariska immuniteten upphävdes för totalt 154 ledamöter, varav 55 ledamöter från HDP. Kvällen den 4 november samma år frihetsberövades partiledarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag och flera andra parlamentsledamöter.

Europadomstolen har tre gånger slagit fast att Demirtas rättigheter har kränkts, och det har nu hunnit gå sex år sedan HDP:s två partiledare fängslades. Flertalet av HDP:s ledamöter och borgmästare är frihetsberövade, och tusentals andra sitter inspärrade.

Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Detta slår vi också fast i betänkandet. Vi i Socialdemokraterna menar att Sverige måste agera för frigivning av Selahattin Demirtas, Figen Yüksekdag och andra politiska fångar i Turkiet. Jag yrkar därför bifall till reservation 6.

Herr talman! Avslutningsvis har Ryssland under en längre tid utvecklats i alltmer auktoritär riktning. År 2012 antogs lagstiftningen om foreign agents, som var starten på en rad lagstiftningar som syftar till att tysta den ryska oppositionen och civilsamhället. I samband med inledningen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina förra våren förvärrades de demokratiska förutsättningarna i Ryssland. Det är i dag så gott som omöjligt att bedriva demokratiarbete i Ryssland och omöjligt att agera som civilsamhällesorganisation.

Arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor, främja rättigheter för kvinnor och hbtqi-personer och stötta civilsamhället är utslaget. Vi har träffat människor som i decennier har kämpat och arbetat för att främja demokrati i Ryssland men som nu fruktar inte bara för sitt eget liv utan också sina anhörigas och som inte har möjlighet att befinna sig i landet då risken att de fängslas är så stor. Människor som motsätter sig den ryska regimen och som använder sin rätt att yttra sig riskerar att förlora sina barn. Den ryska regimen använder alla möjliga medel för att kväsa alla röster för demokrati och stoppa allt motstånd.

I dag saknas förutsättningar för att demokratiska val ska kunna hållas. Sverige måste driva på för att Aleksej Navalnyj, Vladimir Kara-Murza och andra politiska fångar omedelbart ska släppas.

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att vi har haft många sådana här debatter den senaste tiden, och det är klart att det finns mycket vi alla kan fundera över i hanterandet av Iran under lång tid i svensk politik.

Det jag också konstaterar är att Sverigedemokraterna gärna håller fanan högt. Men faktum är, precis som jag tog upp i mitt anförande, att jag hade önskat att vi hade gått in med detta i det svenska ordförandeskapet. Det är Sverigedemokraterna som är skälet till att det inte blev fallet. Ni valde att vika er i EU-nämnden, Markus Wiechel; ni valde att gå på regeringens linje.

Hade du och dina partikamrater i höstas - den riksdagsgrupp som sitter nu - valt att stå upp för det ni säger att ni står för, det vill säga att ställa krav på Sveriges regering att verka för att samla EU:s medlemsländer för att terrorlista revolutionsgardet, hade det varit Sveriges linje. Då hade vi gått in i ordförandeskapet med exakt det uppdraget till regeringen.

Herr talman! Det är intressant med vem som har gjort vad, och vi kan nog leka den leken länge. Men faktum är att hårdast möjliga linje skapar en rad valmöjligheter, och det är också tydligt vad regeringen har gjort med de valmöjligheterna.

Vi ville i stället ha kravet att arbeta för att samla stöd för att terrorlista. Det hade varit ett tydligt skarpt krav. Som du är mycket väl medveten om, Markus Wiechel, är det som bestäms i EU-nämnden också det som gäller och det mandat som regeringen har i EU. Där och då i december hade vi kunnat göra skillnad.

Vi har inte slutat där, utan vi har fortsatt. Vi har beklagat att regeringen inte en enda gång har lyckats få upp Iran som en faktisk punkt på EU:s dagordning. Det har gjort att vi inte haft möjlighet att agera här i Sveriges riksdag, och då har vi försökt hitta de vägar som finns. En sådan var att vi socialdemokrater i utrikesutskottet krävde att utrikesministern skulle komma till utskottet för överläggning. Det var också det som gjorde att vi faktiskt fick framföra det besked till regeringen som kom i mars. Där blev det tydligt att utskottsmajoriteten sa att man verkar för en terrorlistning, och det är det första steget.

Yttrandet har nu återanvänts i betänkandet. Bland annat tillstyrker vi delvis en av era motioner. Även Centerpartiet och Socialdemokraterna har väckt motioner, men de har hamnat i EU-betänkandet. Frågan har lyfts upp i flera fall, och vi har gjort allt vi har kunnat för att driva på. Vi jobbade på i december, men ni stoppade förslaget. Sedan har vi försökt att hitta alla vägar som finns, men regeringen har behållit frågan på sitt bord och har inte agerat.

Herr talman! På agendan i dag har vi utrikesutskottets betänkande 15 som innefattar för oss särskilt viktiga frågor om mänskliga rättigheter. Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna och då intentionen i vår politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden avser jag att i dag lyfta några ytterligare frågor som vi vill framhålla. Inledningsvis yrkar jag därför bifall till Sverigedemokraternas reservation 10.

Herr talman! Det fruktansvärda inbördeskriget i Syrien och angränsande Irak, som smält samman till ett och samma krig och där den ena grymheten avlöser den andra, har efter Islamiska statens fall gått in i en mindre intensiv fas. Situationen är fortfarande svår för alla drabbade civila i området, men det finns anledning att lyfta just etniska och religiösa minoriteters situation som särskilt allvarlig och problematisk.

Redan från konfliktens början har de kristna minoriteterna haft det särskilt svårt som utsatt religiös grupp eftersom de kristna jämfört med exempelvis sunnitiska, shiitiska och kurdiska parter varit färre till antalet och inte haft stödjande grannstater eller större organisationer som försvarat dem. Det är ett uttryck för att kristna är den mest förföljda gruppen i världen. Det sker påfallande ofta i områden där islamistisk terrorideologi är närvarande med ett stort inflytande.

Herr talman! När Islamiska staten intog Iraks näst största stad Mosul kunde vi läsa om hemska övergrepp mot de 35 000 kristna invånarna. Det har kommit vittnesmål om att kristnas hem märktes upp med speciella symboler, varpå de gavs tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade eller betala en särskild muslimsk skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande. Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv.

I samband med övertagandet inledde även Islamiska staten sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med dess egen stränga tolkning av islam. Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak. Detta kan inte betecknas som något annat än ett religiöst och kulturellt folkmord.

Sverigedemokraterna ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter internationellt, av respekt för såväl de enskilda människornas liv som de uråldriga och skyddsvärda kulturerna. Vi är därför särskilt angelägna om att dessa utsatta gruppers framtid snarast möjligt säkras. Vi ser därför också med glädje på att utrikesutskottet under rubriken Religions- och övertygelsefrihet särskilt uppmärksammar de kristna minoriteternas situation. Vi kan särskilt notera behovet av stöd och lands- och regionanpassade insatser.

Herr talman! Under tusentals år har olika minoriteter i Irak, däribland kristna, bebott Nineveslätten, som ingick i det forntida assyriska riket. De senaste åren har antalet boende i området minskat drastiskt till följd av det försämrade säkerhetsläget i Irak och Kurdistan. När terrororganisationen Islamiska staten tog kontroll över området förvärrades situationen ytterligare. Islamiska staten fördrev och mördade ett stort antal människor, tog över deras tillgångar och förstörde deras hus, kyrkor och infrastruktur. Tusentals år gamla och ovärderliga kulturskatter förstördes.

Islamiska staten har tack och lov fördrivits från området, men terrorgruppen hann förstöra mycket. Trots detta har många människor önskat få möjlighet att flytta tillbaka till sina hem för att försöka bygga upp sina liv igen. Utöver detta kämpar syrianer, assyrier, kaldéer med flera grupper som bor i området för att få behålla sin identitet. Men i takt med att den kristna gruppen blir mindre finns också en risk för att deras språk, kultur och identitet hotas.

Vi framhåller därför att det är särskilt betydelsefullt att regeringen ger sitt fullödiga stöd till att de kristna minoriteter som bor på Nineveslätten ska kunna behålla sin identitet samt på olika sätt bidra i arbetet med att återuppbygga sitt samhälle efter islamisternas fruktansvärda härjningar. Sist men inte minst behöver de självförsvarsstyrkor som ger befolkningen skydd och trygghet återuppbyggas.

Herr talman! De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och fruktansvärda övergrepp i den kinesiska Xinjiangprovinsen är i dag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. Omfattande övergrepp begås mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter. Alla former av övergrepp från totalitära regimer mot folkgrupper eller religiösa grupper är oavsett motiv alltid helt förkastliga och måste strängt fördömas av den fria demokratiska världen. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats ihop för att på ett fruktansvärt sätt slussas till koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering och tvångsindoktrinering.

Herr talman! Den kinesiska kommunistiska diktaturen visar återigen att historien upprepar sig och påminner om ideologins förskräckliga intolerans mot folkgrupper och mot människovärdet. Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter. Den svenska regeringen bör även verka för att Europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik, riktar sanktioner mot dem som bär ansvar för dessa övergrepp.

Herr talman! Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket allvarlig. I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som gjort att landet i dag kan räknas som en av världens hårdföraste och farligaste diktaturer, med en fullkomlig avsaknad av respekt för de fundamentala fri- och rättigheterna. Särskilt personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor samt minoriteter är hårt utsatta för den iranska regimens systematiska och statligt subventionerade övergrepp.

Efter den iranska moralpolisens brutala mord på Jina Mahsa Amini har de största folkliga protesterna sedan islamisterna grep makten nått nivåer som visar att Irans befolkning är mer än redo för förändring. Regimens svar på detta blev som vanligt brutala övergrepp mot oppositionella, däribland dödligt våld mot barn och massakrer.

Det islamiska revolutionsgardet skyr inga medel när de utövar sin fanatism. Bestialiskt våld kan riktas mot vem som helst så länge det anses gynna dem. Även om IRGC är en del av Irans officiella militär spelar de en central roll i landets användning av terrorism som ett verktyg för den iranska staten. De planerar, organiserar och verkställer terrorism runt om i världen. Samtidigt har de skapat, stöttat och styrt andra terroristgrupper i hela världen och bistått militärt, ekonomiskt och politiskt. De har inte minst en central roll i att slå ned protesterna i Iran.

Herr talman! Det råder inget tvivel om att IRGC har haft en direkt roll i de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, där vi återkommande ser exempel på mord, tortyr och förtryck. Definitionen av terrorism är tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Det råder därmed inga tvivel om att IRGC ägnar sig åt terrorism.

Av den anledningen är det ingen slump att andra länder redan i dag betecknar IRGC som en terroristorganisation. Det märkliga i sammanhanget är att Sverige och EU inte gör det när också svenska och europeiska medborgare drabbas. Det är därför positivt att det nu finns en majoritet i utskottet för ett tillkännagivande om att Sverige ska skapa enighet inom EU för att lista IRGC som en terroristorganisation. Därmed tillstyrks delvis Sverigedemokraternas motionsyrkanden.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Det är klart att vi måste välkomna ledamoten Forssell tillbaka med ett klassiskt replikskifte!

Jag konstaterar att ledamoten i sitt anförande stämmer in i känslan av att det äntligen sker. Det är en känsla jag delar när det gäller terrorlistning av revolutionsgardet. Det jag ändå förundras över är varför Liberalerna aktivt har motarbetat att det ska vara den svenska linjen.

Precis som Sverigedemokraterna hade kunnat avge den avgörande rösten i EU-nämnden innan jul hade det även räckt med Liberalernas röst i EU-nämnden för att få en annan linje. Det är faktiskt EU-nämndens beslut som gäller.

Jag undrar därför hur ledamoten Forssell ser på regeringens insats under ordförandeskapet. Utrikesministern har valt att inte driva frågan om terrorlistning. Man har valt att inte försöka att samla stöd för detta. Man tycker inte att det har varit en framgångsrik linje.

Hur ser ledamoten på utrikesministerns och regeringens agerande i den här frågan, och också på Liberalernas agerande?

Herr talman! Jag instämmer fullt ut i att det är en styrka att vi nu är enade. Det gläds jag enormt över.

Men det är ändå väldigt konsekvent från Liberalernas sida att man gärna står här i talarstolen och pratar om att man är för en terrorlistning, och man står gärna på demonstrationer och pratar om samma sak. Men när det faktiskt gäller, när det kommer till besluten och när det avgörs - då viker man ned sig.

Jag kan berätta för dig, Joar Forssell, som har varit borta att vi så sent som i mars fick en majoritet i utskottet som var tydlig och sa att utskottet anser att regeringen ska verka för en terrorlistning. Men inte ens då ställde sig Liberalerna bakom detta, fast det till och med fanns en majoritet. Även då gick man emot beslutet och hade en reservation.

Det är intressant att det är ett språk när vi samlas utåt och ett annat när vi ses här. Och man ska ha med sig att om det inte hade varit en majoritet i utskottet skulle inte regeringspartierna ha tagit den här linjen i dag heller, i alla fall inte utifrån hur det lät i utskottsrummet.

Herr talman! Iran har vi debatterat många gånger i denna kammare, framför allt de senaste sju månaderna sedan mordet på den unga kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini. Den stora iranska diasporan i Sverige har gång på gång visat sitt stora engagemang, och i november fyllde de riksdagens läktare till sista plats när det var interpellationsdebatt om Iran. Jag vet att några av dessa aktivister också i dag sitter på läktaren och lyssnar. Det tycker jag i sig är imponerande.

Herr talman! I dag kan dessa aktivister känna en stor seger, för i dag är Sveriges riksdag enig i att det iranska revolutionsgardet, IRGC, den mest brutala delen av regimen, borde terrorklassas under EU:s sanktionsregim för terrorism. Alla partier i Sverige är nu överens om att den svenska regeringen tillsammans med andra regeringar måste driva på för att skapa enighet i EU, så att sanktionsregimen kan införas.

En del har menat att detta kan bli svårt. Men den iranska diasporan är inte bara stark i Sverige; den är stark i många europeiska länder. De är trötta på en regim som har tvingat dem på flykt och tystat deras släktingar. Det är en regim som dagligen förtrycker kvinnor och en regim som utför tortyr, mord och dödsstraff mot dem som är oliktänkande. Det är en regim som inte ens tillåter dans på offentliga platser.

Därför är jag övertygad om att vi en dag kommer att lyckas, även i EU. Tills den dagen är här kommer vi att fortsätta att ropa: Kvinna, liv, frihet!

Herr talman! I måndags öppnade förtidsröstningen vid Älvsjömässan i Stockholm för alla i Sverige som har turkiskt medborgarskap. Jag var där på besök. I måndags ringlade köerna flera timmar långa trots regn och kyla när människor skulle rösta i de två - det är endast två - bås som den turkiska staten har satt upp.

Engagemanget är stort, och det är tydligt att valet den 14 maj kan bli en avgörande punkt för Turkiet och för dess demokrati. Opinionsmätningar visar att Erdogan är på väg att tappa makten och förlora såväl presidentval som parlamentsval. Samtidigt är det tydligt att han och AKP inte har några planer på att ge upp utan motstånd. I förra veckan greps 125 oppositionella företrädare. Det är politiker, journalister, jurister och kulturarbetare som grips just för att de gör motstånd mot en auktoritär despot - Erdogan.

Turkiet är ingen demokrati, och valet är inte fritt och rättvist. Ändå kan valet bli folkets sätt att sätta punkt för Erdogans styre. Men det kräver att omvärlden är med och följer utvecklingen i Turkiet och framför allt talar klarspråk om vad Erdogan gör.

Det har varit tydligt under det senaste året att detta inte längre gäller Sverige. I valrörelsen visste inte Socialdemokraternas partiledare, den dåvarande statsministern, vem HDP:s förre partiledare Selahattin Demirtas var. När Tobias Billström blev utrikesminister kallade han Turkiet för en demokrati. Statsminister Kristersson säger inte emot Erdogan när han på deras gemensamma presskonferens namnger personer som han vill ha utvisade ur Sverige. Så ser det ut när svenska politiker kryper för Erdogan.

I det betänkande vi nu debatterar är det något bättre. Det konstateras att utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med frågan om att Selahattin Demirtas bör friges omedelbart.

I oppositionens gemensamma reservation konstateras följande: "Det har nu gått sex år sedan HDP:s partiledare fängslades." Man fortsätter: "Vi konstaterar att flertalet HDP-parlamentsledamöter och borgmästare är frihetsberövade och tusentals andra sitter också inspärrade för sina åsikters skull." Vidare skriver man: "Vi vill därför framhålla vår uppfattning att Sverige bör agera för frigivning av Selahattin Demirtas och andra politiska fångar i Turkiet."

Vi går nu in i några avgörande veckor. Krypandet för Erdogan måste nu vara slut. Det är enbart med en seger för oppositionen som demokratin i Turkiet har en chans att återställas. Därför måste den svenska regeringen nu sluta krypa för Erdogan och i stället stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet.

I detta betänkande om mänskliga rättigheter tar vi också upp ett flertal av de yrkanden som Vänsterpartiet hade i vår motion om Ryssland i höstas. Vladimir Putin har nu styrt Ryssland i över 20 år, och under hans tid vid makten har landet blivit alltmer odemokratiskt. Under åren efter Sovjetunionens fall fanns det något slags hopp om ett annat Ryssland. Men i dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare samt agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken.

Den auktoritära utvecklingen har kulminerat i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. I strid med folkrätten valde Putin den 24 februari 2022 att anfalla Ukraina militärt.

Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot mot sin omgivning. Länder som Ukraina, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien har länge tvingats förhålla sig till den ryska imperialistiska politiken och risken för ryska aggressioner. Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtqi-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen ett dagligt säkerhetshot.

Samtidigt är det viktigt att vi klarar av att se att den ryska befolkningen inte är ansvarig för Putins krig. Vi måste understryka vikten av att alla modiga människorättsförsvarare och ryska oppositionella ges stöd i sitt arbete och, om det finns behov, ges en fristad här i Sverige. Sverige behöver vara en tydlig och konsekvent röst för demokrati, folkrätten och de mänskliga rättigheterna i våra relationer med Ryssland, även om de just nu inte är så omfattande.

Vänsterpartiet har i dag nio reservationer. Jag vill yrka bifall till reservation nummer 5, men framför allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till tillkännagivande om Iran, som i dag är en stor och viktig seger för Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! För länge sedan i en galax långt, långt borta - eller åtminstone några mil bort och på flera platser runt om på vår egen planet kämpar olika folk för rätt till självbestämmande, rätt till demokrati och rätt till liv. De kämpar med samma övertygelse och beslutsamhet som ewoker på Endors måne slåss mot imperiet.

Mänskliga rättigheter ska såklart gälla oavsett kön, ålder eller om man tillhör en minoritet eller ett urfolk. De ska gälla oavsett språk, tro, sexuell läggning eller hudfärg. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är just universell. Det innebär att de är lika giltiga oavsett om man bor i Sverige, Turkiet eller Västsahara, oavsett om man bor på jorden, på Tatooine eller i de yttre territorierna.

Herr talman! Under lång tid har vi på jorden lyckats arbeta tillsammans för att minska sjukdomar, fattigdom och hunger. Vi har gjort stora framsteg vad gäller rätten till utbildning, särskilt för flickor, yttrandefrihet, mödravård och sexuella rättigheter. Och vi har gjort framsteg med växande ekonomier.

Men på senare år har en del trender vänts i fel riktning. Coronapandemin har lett till ökad fattigdom. En hel generation av barn har missat år av utbildning, och hungern har ökat till följd av torka och missväxt på flera ställen. Och Rysslands oprovocerade och folkrättsvidriga attack på Ukraina, likt imperiets attack på Alderaan, har lett till högre mat- och energipriser globalt och till kraftig inflation, som bidragit till ökad barnfattigdom och ökande klyftor även i Sverige.

Som om dessa negativa trender inte var illa nog har vi sett att allt fler regimer runt om i världen gått över till den mörka sidan och blivit alltmer auktoritära. Det handlar om inskränkningar vad gäller yttrandefrihet, hbtqi-rättigheter, tillgång till sjukvård och även tillgång till utbildning.

Nu mer än någonsin krävs det att vi är en stark röst som står upp för mänskliga rättigheter, humanitära principer och fredlig utveckling. Men då väljer vår regering att lägga ned vår feministiska utrikes- och utvecklingspolitik och skära ned kraftigt på och lägga om biståndet. Den biståndsbudget som finns kvar riktas till stor del om till vårt närområde och bort från det långsiktiga uppbyggandet av demokratiska samhällen runt om i världen.

De av världens länder överenskomna globala utvecklingsmålen, särskilt målen om jämställdhet och fredliga och inkluderande samhällen, riskerar med regeringens nedskärningar och förändrade biståndspolitik att missas lika grovt som vi vet att imperiets stormtroopers missar sina mål.

Herr talman! I utskottet kivas vi ofta om politiken. Och inom just utrikespolitiken blir det ofta diskussioner om nyanser. Men i en fråga står vi i dag eniga. Det är jag mycket glad för. När det kommer till Iran, dess regim och revolutionsgardet, som ibland överträffar till och med The First Order i sin grymhet och repression av befolkningen, är vi enade om att försöka få en enighet inom EU om en terrorklassning av IRGC. Det är ett viktigt steg för att kunna få till ännu kraftfullare sanktioner som riktar in sig på just de personer som ansvarar för utvecklingen i Iran.

Herr talman! Då robotar och droider inte är välkomna att hålla anförande i riksdagens talarstol blev jag tvungen att be C-3PO, eller snarare hans kusin Chat GPT, att sammanfatta det viktigaste inför denna debatt. Här följer alltså droidversionen av mitt anförande.

"Herr talman, åhörare och republikens senatorer! I dag debatterar vi Utrikesutskottets betänkande UU15 - en resa till avlägsna galaxer, där Sveriges utrikespolitik kämpar för att upprätthålla rättvisa och frihet i en tid av ökande spänningar och hot.

Precis som i Star Wars, möter vi också i vår verklighet konflikter och hot från ondsinta krafter - från Rysslands aggression mot Ukraina till utmaningar i Afrika och på andra platser i världen. Men vi kan inte svika våra allierade, precis som Rebel Alliance inte kunde svika varandra när de stod inför det ondskefulla Imperiets makt. Vi måste samarbeta tillsammans, med EU och andra länder, för att stärka vår allians och upprätthålla fred och stabilitet.

Betänkandet rekommenderar att Sverige bör vara en aktiv aktör i EU:s sanktionsregim mot Ryssland, precis som när rebellerna gick i krig mot Imperiet. Vi måste försvara de demokratiska principerna och internationell rätt, och visa att vi inte kommer att backa ner från dessa värderingar.

Precis som Jedis använde kraften för att bekämpa mörkret, så måste vi använda vår makt och inflytande för att hjälpa de som lider i Afrika och andra delar av världen. Betänkandet betonar vikten av att fortsätta stödja utvecklingen i Afrika genom humanitärt bistånd och ekonomiskt samarbete, och det är en uppgift som vi måste ta på oss för att bygga en mer rättvis och fredlig värld.

Vi måste också vara modiga och stå fast vid våra värderingar, precis som Luke Skywalker stod fast vid sin tro på Kraften och bekämpade det onda Imperiet. Betänkandet uppmanar till att fortsätta att utveckla samarbetet med både USA och Kina, trots de utmaningar som finns. Vi måste hålla oss engagerade i internationella frågor och försöka bygga broar mellan olika länder och regioner.

Så låt oss stå enade, precis som rebellerna, i vår kamp för rättvisa och frihet. Låt oss kämpa mot det onda och ta upp utmaningen att upprätthålla fred och stabilitet i vår värld. Betänkande UU15 är vår karta, vårt ljus i mörkret, och vi måste följa den för att säkerställa en trygg och fredlig framtid. Må kraften vara med oss alla."

Det var allt från droiden.

Herr talman! Jag ville få in något om att vi kan förledas att tro att det är Ulf Vader som styr i vår galax men att vi alla innerst inne vet att det är kejsare Åkesson som drar i trådarna. Men min politiskt sakkunnige tyckte att det nog var på gränsen.

Hur som helst - jag bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer givetvis står. Men för tids vinnande jag bara reservation 8 yrkar på. I have spoken.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Margareta Cederfelt säger. Det är absolut viktigt att se över vad Sverige ger pengar till. Vi har fått några signaler från regeringen, och det blir intressant att se den stora reformagendan gällande biståndet när den presenteras. Vi har hört att väldigt mycket av biståndet ska fokuseras på och flyttas till närområdet, framför allt Ukraina. Det innebär att pengarna måste tas någon annanstans ifrån.

Vi har också hört att det ska fokuseras mycket på humanitärt bistånd. Det är jätteviktigt med humanitära insatser, men de innebär också att man tar mycket pengar från där biståndet har allra störst långsiktig effekt, det vill säga i uppbyggandet av demokratiska stater och demokratiska organisationer. Om pengarna inte tas från det övriga biståndet, varifrån ska de då tas nu när det skärs ned på så mycket och bistånd flyttas från både Afrika och Latinamerika över till vår närregion?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Detta motionsbetänkande behandlar som bekant en lång rad väldigt viktiga frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det berör således en lång rad frågor där Sverigedemokraterna har haft ett mycket stort engagemang.

Mot bakgrund av att Rasmus Giertz på ett förtjänstfullt sätt tidigare redogjorde för huvuddragen i Sverigedemokraternas politik i betänkandet kommer jag att fokusera specifikt på en fråga. Det är inte helt oväntat Iran.

Herr talman! Äntligen - det får man ändå säga - står samtliga partier enade i fråga om att verka för en terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Det innebär därmed att riksdagen kommer att bifalla en sverigedemokratisk motion.

Det finns få frågor där det borde vara så självklart som i detta fall. Definitionen av terrorism är nämligen väldigt tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller politiken utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Att IRGC sysslar med terrorism är med andra ord glasklart.

I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som har gjort att landet i dag kan räknas som en av de mest brutala och hårdföra diktaturerna i världen. Resultatet av revolutionen 1979 blev med andra ord ett land som präglas av förtryck. Stommen och det som på riktigt upprätthåller detta förtryck är IRGC. Det är en organisation som genomsyrar hela det iranska samhället, från toppen till den absoluta makten. IRGC finns överallt.

Herr talman! IRGC är inte vilken organisation som helst, utan det finns omfattande dokumentation som visar på vad de sysslar med. Vi ser tortyr i form av misshandel, piskrapp, skenavrättningar, sexuellt våld och så vidare. Denna tortyr har i kombination med det iranska rättsväsendets ökända brutalitet visat på vad dessa metoder gör med människor. Det har skapat en utpräglad tystnadskultur som i dag präglar hela det iranska samhället, såväl innanför som utanför de iranska landgränserna. Detta har medverkat till att mullorna har kunnat bibehålla makten i Iran, trots ett enormt folkligt motstånd.

Därtill kan vi räkna IRGC:s olika aktiviteter utomlands. De sysslar med alltifrån kartläggning av oliktänkande till andra grova former av ljusskygga aktiviteter, såsom att planera, organisera och genomföra terroristaktioner utomlands.

Herr talman! De som har följt mig de senaste åren vet att jag har ett långt men också brett engagemang i denna fråga. Jag vet att även andra ledamöter har ett starkt intresse för den. I utrikesutskottet har vi till exempel Håkan Svenneling, som alldeles nyss deltog i debatten. Det finns flera. Jag uppskattar verkligen engagemanget, och jag blir glad över att engagemanget och intresset har vuxit och att allt fler ledamöter har valt att sluta upp bakom de krav som inte minst vi har ställt på en betydligt tuffare Iranpolitik.

Samtidigt, herr talman, blir jag förtvivlad när samma ledamöter eller partier som nu säger sig ha en hårdare linje inte fullföljer vad de har sagt. Vi ser att ränderna aldrig tycks gå ur.

Vad talar jag om då? Jag hade ett replikskifte tidigare i dag. I regeringsställning utmärkte sig Socialdemokraterna för att ha Europas kanske lamaste hållning, om man får säga så, gentemot den iranska förtryckarregimen. Jag nämnde några exempel. Socialdemokraterna skickade en slöjbeklädd delegation till Iran för att bedriva handel och skapa handelssamarbeten med förtryckarstaten. Ett parti protesterade högljutt mot detta. Det var Sverigedemokraterna.

Vi såg hur Socialdemokraterna välkomnade islamisten och Irans förre utrikesminister Mohammad Javad Zarif till Stockholm. Återigen var det ett parti som vid en offentlig utfrågning ställde honom mot väggen. Det var Sverigedemokraterna genom undertecknad och Ludvig Aspling. I övrigt var det närmast tyst.

Sist men inte minst vill jag ta upp det jag inte fick något svar på från Socialdemokraternas företrädare. Det gällde det faktum att Ann Linde firade den islamiska revolutionens 40-årsdag, det vill säga 40 år av förtryck. Jag behöver inte säga mer om vad vi tyckte om detta.

Det finns en rad fler exempel, men vi kan lämna dem tills vidare.

Herr talman! Jag ska egentligen inte prata historia. Jag delar bilden att vad som hände för några år sedan inte spelar någon stor roll. Huvudsaken är vad man står för i dag och vad man vill göra framöver. Men det är ändå rätt talande hur ett parti fullkomligt ändrar åsikt i en viktig fråga - i min värld en så självklar fråga - direkt efter att man har lämnat makten efter att ha suttit vid makten i åtta år och inte har gjort något. Plötsligt agerar man på direkt motsatt vis mot hur man har gjort tidigare.

Det blir helt enkelt en fråga om trovärdighet. Jag menar bestämt att Socialdemokraterna inte är trovärdiga i denna fråga. Men ingen blir gladare än jag om de kan motbevisa mig.

Så sent som i höstas sökte jag stöd från Moderaterna och Socialdemokraterna för att inom ramen för arbetet i Europarådets parlamentariska församling få signaturer för att uppmana medlemsländerna och medlemsländernas parlamentariker att terrorlista IRGC - den fråga som vi i dag behandlar här. Jag fick stöd från Moderaterna, men jag fick inte stöd från Socialdemokraterna som därmed inte undertecknade detta. Det här var alltså en deklaration och en motion som fick stöd från en lång rad parlamentariker från flera olika länder och från partiföreträdare från olika partigrupper.

Herr talman! Jag gläds verkligen åt att det ser annorlunda ut här i Sveriges riksdag och att Socialdemokraterna sluter upp bakom Sverigedemokraternas motion. Jag hoppas att detta ska leda till någonting positivt. Jag vill dock med detta inlägg direkt uppmana Socialdemokraterna att fullfölja sin nyfunna Iranpolitik. Det gör ni bäst genom att stötta vår kamp för det iranska folket och mot förtryckarstaten på annat håll, exempelvis i internationella delegationer. Visa att er nya Iranpolitik är på riktigt!

Med detta sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 10. Jag står naturligtvis också bakom övriga SD-reservationer.

I detta anförande instämde Rasmus Giertz (SD).

Herr talman! Återigen, att det blev som det blev i EU-nämnden handlar inte på något sätt om att inte driva på för en terrorlistning. Alla, inklusive regeringen, var ju överens om och ville driva på för detta.

Sedan var det så att delar av oppositionen hade en kompromisslös linje som, med tanke på att det inte fanns enighet inom EU, riskerade att lamslå hela arbetet för hårda åtgärder.

Med tanke på Socialdemokraternas track record i Iranfrågan, där man har haft den nästan lamaste politiken i hela Europa gentemot den iranska skurkregimen, tycker jag som sagt att det är lite magstarkt att det här kommer från en socialdemokrat. Jag har dragit upp en lång rad exempel, och ledamoten har fortfarande inte svarat på om hon står bakom eller backar från Ann Lindes deltagande i det här firandet eller om hon backar från Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden.

Hon har inte kunnat svara, och jag förstår henne. Jag hade inte heller velat svara på den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)