Jan Ericson

Fru talman! Den här debatten blir nästan lite absurd. Nu hör man alltså Vänsterpartiet kritisera regeringens linje att annullera utsläppsrätter för att uppnå EU:s klimatmål utan att i onödan skada svenska hushåll och företag. Det är alltså samma förslag som Vänsterpartiet har drivit i denna kammare vid upprepade tillfällen genom åren - precis samma sak.

Man har kritiserat sittande regeringar för att de inte har annullerat utsläppsrätter, men när vi nu väljer att göra det i stället för att klämma åt svenska bilister tycker Vänsterpartiet plötsligt att det är fel. Det tycker jag är lite fascinerande, och det visar att det enda syftet med Vänsterpartiets politik är att till varje pris vara emot regeringen. Det spelar ingen roll vad vi gör - vi har alltid fel, och Vänsterpartiet tycker alltid tvärtom.

När Kajsa Fredholm talar om att vi borde göra andra kraftiga utsläppsminskande åtgärder vet vi vad det handlar om och vad det betyder. Det betyder att vi ska klämma åt svenska bilister, svensk landsbygd, svenska företag och hushållens ekonomi genom fullständigt horribla priser och beskattning av drivmedel. Men precis som jag sa förut finns det inte någon väg tillbaka till den politiken. Svenska folket har tröttnat på den.

Svenska folket vill kunna ta sig till sina arbetsplatser. De vill kunna leva på landsbygden, och de gröna näringarna på landsbygden kräver faktiskt att det bor människor där. Annars kommer vi inte att ha någon livsmedelsförsörjning. Vi kommer inte att ha någon gruvdrift. Vi kommer inte att ha några företag på landsbygden, ingen turism och ingen besöksnäring.

Alla de saker som Vänsterpartiet brukar prata om slår man undan benen för genom en fullständigt horribel beskattning av drivmedel. Det håller inte.

Fru talman! Efter den långa budgetdebatten om kommande årsbudget återstår att hantera höständringsbudgeten för innevarande år, där regeringen gör vissa förändringar i den redan beslutade budgeten för 2023. Det är en sedvanlig justering av inkomster och utgifter som beror på uppdatering eller aktuella händelser som inte kunnat förutses när budgeten antogs för ett år sedan. I propositionen föreslås att ett fyrtiotal olika poster ökas eller minskas, med en total budgeteffekt på cirka 25 miljarder, varav största delen avser stigande räntor på statsskulden med 22 miljarder till följd av högre ränteläge.

Samtliga partier i finansutskottet står bakom propositionen, med undantag för Vänsterpartiet och Miljöpartiet som reserverar sig på två punkter. För det första vill dessa båda partier svälta våra regionala flygplatser genom att säga nej till ett ökat anslag på 3,9 miljoner kronor. Dessa 3,9 miljoner är en väldigt liten post i statens totala budget, men trots det reserverar de sig. De gör verkligen allt för att till varje pris försvåra resande inom landet och motarbeta flyget. Jag är stolt över att konstatera att Sverige nu har ett nytt regeringsunderlag som stoppar vänstersidans hetsjakt på inrikesflyget.

För det andra vill Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte att Sverige ska annullera utsläppsrätter för att uppnå EU-kravet på minskade svenska utsläpp. De påpekar att detta skulle kunna medföra ett intäktsbortfall på cirka 1 miljard per år under åren 2025-2030. Det är närmast rörande att dessa två partier plötsligt bryr sig så mycket om en minskad intäkt på 1 miljard per år samtidigt som de själva lägger orimliga summor på meningslös så kallad klimatpolitik. Exempelvis vill Miljöpartiet i sin budgetmotion för kommande år öka kostnaderna för klimatpolitiken med minst 100 miljarder per år, alltså 100 gånger mer än det man nu kritiserar.

Båda partierna har dessutom lagt fram budgetmotioner med enorma budgetunderskott för kommande år. Vänsterpartiet budgeterar ett underskott på 175 miljarder kommande år, och Miljöpartiet toppar upp detta med ett underskott på 220 miljarder för åren 2024-2026. Underskotten lär dessutom bli ännu större eftersom de budgeterar med intäkter från skatter som omöjligen hinner införas till årsskiftet.

I den höstbudget vi nu debatterar är en av de stora tillkommande posterna stigande räntor på statsskulden, hela 22 miljarder - detta trots att vår statsskuld är en av EU:s lägsta. I många högt skuldsatta EU-länder kommer en betydande del av statsbudgeten framöver att gå åt till att betala räntekostnader.

Jag tycker att det är väldigt oroväckande att två av Socialdemokraternas tänkta regeringskollegor, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, driver frågan om att kraftigt öka den svenska statsskulden och därmed låsa en allt större del av statens budget för framtida räntekostnader. Detta är extremt oansvarigt. Att de samtidigt med denna totalt oansvariga budgetpolitik bekymrar sig om en enskild miljard per år i utebliven intäkt är inget annat än ett försök att blanda bort korten och dölja sin egen totala brist på ansvarstagande för statens finanser.

Med tanke på att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet dessutom genom åren högljutt krävt att Sverige skulle annullera överblivna utsläppsrätter känns partiernas omsorg om statens intäkter från detta område ganska krystade. Det handlar bara om politik och att vara emot regeringen, oavsett vad vi föreslår.

Som tur är har Sverige nu en regering som har gjort upp med meningslös eller rent samhällsskadlig så kallad klimatpolitik och som tar ansvar för statens finanser - detta till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som driver en fullständigt oansvarig ekonomisk politik som kraftigt skulle öka statsskulden, försämra Sveriges ekonomi och driva upp inflationen. Hur Socialdemokraterna och Centerpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle kunna få ihop en gemensam budget är en gåta. Så många förslag spretar i helt olika riktningar. Vissa vill höja skatter medan andra vill sänka. Vissa vill ha budget i balans medan andra vill ha gigantiska budgetunderskott. Summan av allt detta skulle riskera att bli en mardröm för svenska hushåll och företag, och det förtjänar svenska folket att få veta.

Medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill uppnå EU:s klimatmål genom väldigt stora pålagor på svenska bilister väljer regeringen att lätta bördan för bilisterna och transportnäringen och i stället välja andra vägar som inte slår mot hushåll och företag. Det finns ingen väg tillbaka till den oansvariga rödgröna politiken om vi vill värna om svenska hushåll, svenska företag, svenska jobb och svensk samhällsekonomi.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! Det är också välkommet att den starka enigheten i EU om fortsatt stöd till Ukraina står fast. Det gäller allt från ansträngningar att konfiskera beslagtagen rysk egendom och att försöka bevaka efterföljandet av sanktioner till att arbetet med krigsförbrytardomstolen fortskrider.

Ukrainas folk gör enorma uppoffringar för att skydda sitt land mot rysk aggression, och det tydliga stödet från EU har en stor betydelse för det ukrainska folket.

Slutligen har jag en fråga med koppling till krigen i både Ukraina och Mellanöstern. Det blir allt tydligare att den islamistiska regimen i Teheran har ett finger med i båda dessa krig och att man på olika sätt stöder Ryssland, Hamas och andra grupperingar på olika sätt. EU skulle kunna möta detta genom att skärpa sanktionerna, genom att ta upp ytterligare företrädare för den islamistiska regimen på sanktionslistorna och även genom att terrorstämpla det iranska revolutionsgardet. Jag är medveten om att åsikterna i dessa frågor går isär bland medlemsstaterna, men jag är ändå lite nyfiken på om frågorna var uppe i de informella diskussionerna under rådets möte.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Som statsministern har konstaterat är det en mörk tid just nu med krig i både Ukraina och Mellanöstern, kombinerat med terrorhot, oacceptabla extremistiska strömningar och en växande antisemitism i hela Europa. Det var mycket glädjande att Europeiska rådets slutsatser om kriget mellan Israel och Hamas blev betydligt mer nyanserade och balanserade än i det första utkastet. Man tar tydligt avstånd från Hamas terror och konstaterar Israels självklara och folkrättsliga rätt att försvara sig med respekt för internationella lagar och humanitär rätt.

Statsministerns tydlighet är oerhört välkommen när det gäller avståndstagandet från de demonstrationer som sker i både Sverige och EU till stöd för Hamas terror och med tydligt våldsbejakande budskap, liksom det starka avståndstagandet från antisemitiska budskap, som skapar en oro och rädsla hos många judiska familjer.

Den antisemitism som syns i det svenska samhället just nu är oerhört tragisk och skrämmande, och jag är inte säker på att svenska folket i allmänhet vet vad som egentligen drabbar en del judiska familjer i dag. Det är judar som inte har med kriget att göra och som bara vill leva i fred i Sverige, precis som alla andra.

I går besökte jag tillsammans med fyra andra västsvenska moderata riksdagsledamöter Judiska Församlingen i Göteborg, både för att visa vårt stöd och för att få en bild av hur antisemitismen yttrar sig i vardagen för judar i Göteborg. Det handlar om öppna hot i sociala medier, att enskilda personer hängs ut som judar med uppgivande av adress och andra uppgifter. Det handlar om att judiska barn inte vågar gå till skolan. Det handlar om att man inte vågar bära smycken och judiska symboler offentligt. Det handlar om att demonstranter uttalar direkta hot mot judar och att judiska verksamheter behöver kraftigt ökat skydd.

Jag vet att det är oerhört välkommet för den judiska minoriteten i Sverige att höra statsministern så tydligt markera att regeringen kommer att bekämpa detta.

Hur togs statsministerns mycket tydliga budskap emot i Europeiska rådet, och hur uppfattar statsministern att man agerar mot antisemitismen i andra medlemsstater? Det här är ju ett gemensamt europeiskt problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

Fru talman! Det är lite märkligt att en miljöpartist står i talarstolen och pratar om att andras politik leder till samhällsproblem. Det var Miljöpartiets politik som ledde till att Sverige kastades ut i en energikris med skenande energikostnader samtidigt som utsläppen ökade. Inte ens en miljöpartist kan slå sig för bröstet och tycka att det var jättebra.

Det finns många olika aspekter som man ska ha med när man gör en upphandling. Som jag nämnde kan en del av dessa aspekter faktiskt strida mot varandra. Jag tog som exempel att miljöaspekten och klimataspekten kan strida mot varandra. Ett väldigt känt exempel är konflikten mellan vindkraft och energiproduktion - miljöaspekter kan vara ett problem, samtidigt som vindkraften i sig kan medföra klimatfördelar. Den konflikten finns, och det finns många andra sådana konflikter. Det finns sociala aspekter som man också vill lyfta in i sådana här avtal. Det är inte säkert att dessa sociala aspekter går hand i hand med hållbarhetsaspekterna i övrigt. Vi har som sagt också den ekonomiska aspekten.

Det är väldigt enkelt att raljera om att man inte behöver ta hänsyn till det här och att man alltid ska göra en bedömning av vad som är rätt och fel, men ni i Miljöpartiet vill ju ställa vissa krav som ska vara överordnade allting annat. Då går det inte längre att göra en sådan bedömning, för hur ska man bedöma detta?

Jag tycker att det är en väldigt allvarlig väg som Miljöpartiet vill gå. Den vägen innebär också att man går mycket längre än det som föreslås i denna motion, för här pratar vi ju bara om uppföljning. Jag ser med väldigt stor oro på hur Miljöpartiet ser på dessa frågor, framför allt när det gäller hur kommunerna ska ha råd med detta.

Fru talman! Som vanligt gör Miljöpartiet det väldigt enkelt för sig. Hållbarhetskraven ska ställas över allting annat. Jag har två frågor till Janine Alm Ericson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

I rapporten från Riksrevisionen och skrivelsen från regeringen framgår det att det är många olika krav som ställs vid upphandlingar och att dessa krav ibland kan strida mot varandra. Till exempel vet vi att klimatkrav kan strida mot miljökrav. Det kan vidtas klimatåtgärder som skadar miljön och tvärtom. Vi kan ha säkerhetspolitiska krav som står i strid med miljökrav. Vi kan ha en massa olika viktiga samhällsfrågor där saker står i strid med varandra. När Miljöpartiet föreslår att ett krav ska överordnas alla andra undrar jag om man över huvud taget har tänkt igenom vilka konsekvenser detta kan få. Det var min första fråga.

Min andra fråga är: Finns det någon som helst begränsning för Miljöpartiet när det gäller hur mycket det får kosta att ett krav om hållbarhet ska överordnas alla andra anbud? Någonstans finns det ju också en ekonomisk prislapp på detta. En sund bedömning säger att det helt enkelt inte är realistiskt eller rimligt om myndigheten - eller, som Miljöpartiet pratar om, kommunen - ska kunna få sin ekonomi att gå ihop. Finns det över huvud taget någon begränsning hos Miljöpartiet för att ta ekonomiska hänsyn till vad som är rimligt för skattebetalarna och vad en kommun eller myndighet har råd med?

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om miljömässig hållbarhet vid statlig upphandling, där man riktar en del kritik mot upphandlande myndigheter.

Som ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen vill jag först framhålla betydelsen av vår riksdagsmyndighet Riksrevisionen som gör ett väldigt viktigt arbete med att granska både årsredovisningar och effektiviteten hos våra myndigheter.

För den som följer denna debatt kan det vara av intresse att jag också berättar lite grann om hur riksdagen brukar hantera dessa granskningar.

Den sedvanliga hanteringen av Riksrevisionens rapporter är att regeringen i en skrivelse ger sin syn på Riksrevisionens uttalanden och rekommendationer. Sedan redogör man i denna skrivelse för vad man avser att göra i den aktuella frågan. Sedan skickas detta över till riksdagen, och då tar vi ställning i lämpliga utskott beroende på vad frågorna gäller till regeringens skrivelse. Och det är alltså detta som vi gör i dag.

Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

När det gäller denna konkreta fråga om krav på miljömässig hållbarhet vid upphandling har riksdagen tidigare uttalat att statens myndigheter bör vara ett föredöme. Det är därför viktigt att ta Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer på allvar. Det gör också regeringen.

I betänkandet från finansutskottet nämns bland annat ett antal punkter där regeringen redan bedriver ett arbete i linje med Riksrevisionens rekommendationer.

Fru talman! I en motion föreslås att riksdagen ska uppmana regeringen att ändra lagen så att det föreskrivs att just hållbarhetskrav vid upphandling ska följas upp. I sammanhanget kan nämnas att myndigheter och andra offentliga aktörer, exempelvis kommuner och regioner, ofta har ett betydande antal viktiga krav inom olika områden som villkor vid upphandlingar. Att lagstifta om att just en av dessa parametrar, alltså hållbarhet, ska följas upp på ett speciellt sätt skulle bli lite konstigt.

Man måste rimligen kunna förutsätta att alla som gör upphandlingar sedan följer upp alla de krav och villkor som är del av ett träffat avtal. Tyvärr ser det inte alltid ut så, vilket Riksrevisionen konstaterar. Men då bör frågan rimligen ställas till den som upphandlar: Vad det är för mening med villkor vid en upphandling om man sedan inte följer upp om villkoren i ett träffat avtal verkligen efterlevs? Det är välkommet om Riksrevisionens rapport får igång en viktig diskussion om detta. Här kan vi själva som politiker bidra genom att lyfta frågan i olika politiska sammanhang.

Till skillnad från motionären anser finansutskottet däremot inte att resultatet av Riksrevisionens granskning motiverar att riksdagen gör tillkännagivanden om ändringar i själva regelverket. Som framgår av skrivelsen bedriver regeringen alltså ett aktivt arbete när det gäller miljöhänsyn vid upphandling, och utskottet förutsätter att regeringen vid behov själva återkommer med eventuella förslag till nödvändiga förändringar av regelverket.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag att avslå motionen och lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Fru talman! Givmild säger Eva Lindh att regeringen var. Jag kommer ihåg hur det gick till. Jag satt i finansutskottet under alla de här åren. Jag var med och skrev utskottsinitiativen som kom från Moderaterna och från Vänsterpartiet. Ibland gjorde vi det gemensamt och med de andra oppositionspartierna. Det var vi som drev regeringen framför oss och sköt till de här pengarna till kommunsektorn. Regeringen gjorde inte det i sina budgetar. Det var vi som tog fram det från oppositionens sida i finansutskottet. Annars hade inte kommunerna fått de här pengarna.

Trots detta skedde alltså de här uppsägningarna under 2020-2022, enligt Omställningsfonden - när Socialdemokraterna styrde, så kom inte och påstå att det är den socialdemokratiska politiken som värnar välfärden! Det är det faktiskt inte.

Återigen: Vi skjuter till nästan så mycket pengar som Sveriges Kommuner och Regioner har begärt till kommuner och regioner sammantaget. Då kan man inte påstå att vi drar ned på välfärden. Jag tycker inte att det är seriöst över huvud taget.

Återigen: Man kan inte ha goda tider varje år - inte i ett företag, inte i statens budget och inte i en kommun. När det är goda tider sparar man på kistbotten, och när det är dåliga tider får man använda de pengar som man har lagt undan.

Är det riktigt dåliga tider måste man också prioritera. Vad är det som är viktigast för våra kommuninvånare? Då vill jag fråga Eva Lindh om hon tycker att det är helt ointressant för en kommun att prioritera vad man använder sina pengar till när det är dåliga tider. Är det så att staten alltid ska garantera att precis all verksamhet som man någon gång har startat i en kommun alltid ska fortsätta, oavsett hur ekonomin ser ut och oavsett vad utmaningarna är på andra områden i en kommun? Eller finns det utrymme för att prioritera?

Fru talman! Jag ska börja med en rättelse av det som Eva Lindh just sa i sin replik. Hon påstod att regeringen drar ned på resurser till välfärden. Som jag visade på tillför vi kommunsektorn ungefär 18 miljarder i rena pengar. Hur det kan vara att dra ned vet jag inte riktigt.

Eva Lindh upprepade i sitt anförande att personal sägs upp på grund av det ekonomiska läget. Jag ställde frågan förut vilka kommuner det är som har sagt upp personal det senaste halvåret. Om Eva Lindh kan precisera det skulle jag vara väldigt tacksam.

Samtidigt sa Eva Lindh i sitt anförande att 410 000 rekryteringar behöver göras inom kommunsektorn de närmaste åren. Det går inte ihop. Man kan inte både prata om att vi behöver rekrytera 410 000 personer och samtidigt påstå att det sker stora uppsägningar i kommunsektorn. Detta är inte sant. Det behövs rekryteringar, och om personer blir övertaliga kommer man att placera in dem på andra tjänster. Det är så det ser ut i de flesta kommuner och regioner i dag.

Det är faktiskt så här, Eva Lindh. Det finns en rapport från Omställningsfonden, som har hand om omställningen av offentliganställda, där man konstaterar att under 2020-2022 sades det upp mellan 500 och 1 000 anställda inom välfärden varje år - och då styrde Socialdemokraterna. Där finns det siffror på att man faktiskt har gjort uppsägningar. Däremot får Eva Lindh som sagt gärna tala om för mig vilka kommuner som har sagt upp personal det senaste halvåret sedan den nya regeringen tillträdde.

Fru talman! Jag fick alltså inget svar på vilka kommuner som planerar uppsägningar. Det fanns kanske inga sådana när Eva Lindh började gräva i sina papper.

Vi är fullt medvetna om att ett antal kommuner kommer att ha underskott det här året, och jag påpekade just det att det har varit ett par år med väldigt goda överskott och att många kommuner och regioner alltså har lagt pengar i resultatutjämningsreserver som man nu kan använda när det är dåliga tider.

Det är så det här systemet ska fungera. När det är goda tider kan man lägga undan pengar, och när det är dåliga tider kan man använda de pengar man har lagt undan, precis som länge varit möjligt för näringslivet. Nu har vi äntligen fått på plats att även vår offentliga verksamhet kan agera på samma sätt.

För Socialdemokraterna är det alltid så att om det är ont om pengar ska man skära i välfärden. Jag gav ett exempel, och det finns ganska många andra. Malmö stad kan ju börja med att sparka sina 170 kommunikatörer, så kan man låta bli att sparka 170 anställda i äldreomsorgen eller skolan. Någonstans måste även kommuner prioritera när det är dåliga tider. Vad är viktigast för medborgarna? Är det kommunikatörerna, eller är det personalen i äldreomsorgen? Det valet har varje kommun, och det valet måste varje kommun göra.

Det kan inte vara så att staten alltid ska garantera den volym på verksamheten som en kommun eller en region har, oavsett vad den innefattar. Nu är det skarpt läge. Nu gäller det att man prioriterar och använder pengarna klokt och att de kommuner som har kunnat lägga undan pengar kan använda dem nu när det är bistra tider.

Jag tycker att det är en lite konstig bild från Socialdemokraterna att det alltid är staten som ska skjuta till mer pengar när det fattas någonstans.

Jag sa tidigare att staten följer detta. Finansministern följer detta, och skulle läget bli mycket värre är det klart att staten återkommer. Men i dagsläget ser vi det inte.

Fru talman! Detta är lite lustigt med tanke på att jag ägnade ungefär halva mitt anförande åt att just förklara att kommunerna faktiskt har fått nästan exakt de pengar som de själva har efterfrågat. Man kan lägga ihop statsbidragen, elstöden och de andra reformer och saker som vi gör i budgeten, som direkt påverkar regeringens ekonomi. Det handlar till exempel om att hålla nere kostnaderna för försörjningsstöden, som ofta ökar i dåliga tider. Nu tillför vi statliga medel i olika typer av stöd, och då slipper kommunerna dessa kostnader.

Om man lägger ihop alla de åtgärder regeringen gör kan man se att det ligger ganska nära det som kommunerna själva begär. Samtidigt har finansministern varit väldigt tydlig med att vi följer utvecklingen, att vi har reserver och att vi kan tillföra mer pengar om det behövs. Men vi kan inte slösa bort pengar om vi inte vet hur läget ser ut.

Det som Eva Lindh säger om att många kommuner planerar uppsägningar är faktiskt lite grann en nyhet för mig. Den bild jag har är att det största problemet i dag handlar om att klara personalförsörjningen och att rekrytera personal till viktiga poster. Jag har inte någon bild av att det planeras omfattande uppsägningar inom kommunsektorn. Vi kan titta på arbetslösheten totalt. Det kom siffror i dag som visar att arbetslösheten just nu sjunker. Det finns alltså ingen dramatik som handlar om att det planeras stora uppsägningar.

Jag skulle gärna vilja veta från Eva Lindh: Vilka kommuner är det som planerar gigantiska uppsägningar av personal?

Fru talman! Avgående regeringar talar ofta om det dukade bordet som den nya regeringen har fått ta över. Frågan är då vad bordet var dukat med när den nya moderatledda regeringen tog över regeringsmakten i höstas.

Den rikliga buffé som dukats upp bestod bland annat av EU:s lägsta ekonomiska tillväxt 2022, den fjärde högsta arbetslösheten i hela EU, världens högsta dieselpriser redan före Putins invasion av Ukraina, allvarliga brister i elförsörjningen med hotande elbrist samt snabbt stigande inflation och räntor. Man hade också dukat fram en skenande gängkriminalitet med rekordhögt antal ihjälskjutna människor och dödliga uppgörelser mellan kriminella grupperingar, något som saknar motstycke i svensk historia.

Mitt på bordet hade man dessutom ställt fram ett gigantiskt och växande utanförskap i våra förorter.

Den nya regeringens uppgift är att så snabbt som möjligt duka av denna illasmakande buffé och ersätta den med något bättre.

Fru talman! Utöver alla de problem den nya regeringen ärvde har det tillkommit nya. Den globala ekonomin har mattats av, och i Europa råder redan lågkonjunktur kombinerat med hög inflation och stigande räntor. I skuggan av Rysslands barbariska anfall på Ukraina behöver Sverige samtidigt rusta upp sitt försvar och anpassa sig till ett kommande medlemskap i Nato.

Jag tror att de flesta sunt tänkande människor inser att det är en lång och mödosam väg som Sverige och svenska folket har framför sig. Samtidigt vet vi att vänstersidan och deras kompisar bland journalister och massmedier kommer att göra allt för att lägga skulden för alla samhällsproblem på den regering som faktiskt äntligen försöker lösa dem.

Men vi är beredda och kommer aldrig att vika ned oss. Steg för steg kommer vi att presentera förslag om en ny politik samtidigt som vi försöker lösa akuta problem i vårt land.

Fru talman! Kommuner och regioner är alltid den viktigaste leverantören av välfärdstjänster. Det gäller skola, äldreomsorg, sjukvård och offentlig samhällsservice. Inte minst är det kommunerna som är den sista garanten för att människor som hamnar i en plötslig och allvarlig ekonomisk situation ska få tillfälligt extra stöd av samhället.

Under pandemin fick kommunsektorn mycket stora extra tillskott, ofta efter direkta initiativ från oss moderater och andra oppositionspartier. Detta var värdefullt och medförde att kommunsektorn och inte minst regionerna fick lite ekonomiskt andrum och kunde fokusera på sina kärnuppgifter i ett mycket ansträngt läge. Tack vare dessa stora tillskott har kommunsektorns samlade resultat legat på historiskt höga nivåer de senaste två åren. Många kommuner har skapat reserver i sina resultatutjämningssystem. Det är pengar som kan användas nu när tiderna blir sämre.

En av de första frågor jag drev som nybliven riksdagsledamot 2006 var just att vi borde införa någon form av resultatutjämningssystem för kommuner och regioner. Detta blev också verklighet under Alliansens regeringsår. En stor majoritet av kommunerna och regionerna har använt denna möjlighet att spara överskott från goda år och använda pengarna när tiderna blir sämre. Resultatutjämningsfonderna skapar en bättre balans mellan goda och dåliga år.

År 2021 var det 203 av landets 290 kommuner som hade satt av sammanlagt 30 miljarder i denna typ av reserver, och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, tror att ytterligare ett antal kommuner kommer att sätta av pengar för 2022. Det är också 13 av 21 regioner som har sparat totalt 10 miljarder i resultatutjämningsreserv. Man kan alltså konstatera att dessa reserver blev precis den framgång som jag och andra hoppades när de infördes, och dessa dryga 40 miljarder i avsättningar - eller kanske ännu mer - kommer nu väl till pass när tiderna försämras.

Samtidigt var överskotten 2021-2022 av tillfällig natur till följd av stora pandemistöd. De kommande åren kommer att bli svårare rent ekonomiskt. Skatteintäkterna påverkas av både arbetslöshet och demografi, och kostnaderna påverkas av inflation, löneutveckling, räntehöjningar och energipriser.

I budgetpropositionen tillför regeringen därför ökade statsbidrag till kommuner och regioner med totalt nära 13 miljarder kronor, varav hälften är generella statsbidrag. Utöver dessa ökade statsbidrag får kommuner och regioner också del av elprisstödet. SKR uppskattar att detta stöd tillför kommunsektorn 5 miljarder.

Det finns också andra poster och förslag i budgeten som direkt stärker kommunsektorns ekonomi. Exempelvis avskaffas avfallsförbränningsskatten och straffskatten på kraftvärme. I min egen hemkommun, Mark, stängde man elproduktionen i kraftvärmeverket när straffskatten infördes. Nu finns en möjlighet att återstarta och utöka den lokala elproduktionen. I stället för att behöva betala straffskatt kan kommunen nu få intäkter från såld el.

Samtidigt hänger all politik ihop. De storsatsningar vi gör på polisen och rättsväsendet är till nytta för alla invånare och givetvis även för kommunerna. Hög brottslighet, omfattande skadegörelse, bilbränder, social utslagning och brottslighet som styrs av kriminella gäng medför enorma kostnader för vissa kommuner. Kan vi vända detta har det även stor ekonomisk betydelse för kommunerna. Det är samma sak när vi nu stramar upp migrationen och minskar invandringen. Det kommer att ha stor betydelse långsiktigt för kommunsektorns ekonomi.

En annan viktig post i statsbudgeten är åtgärderna för att minska kostnaderna för transporter med bil. Vi tar nu de första stegen, och mer kommer att följa. Efter vår skattesänkning kostar drivmedlen en krona mindre per liter än vad de annars skulle ha gjort. För en landsbygdskommun med omfattande körning med kommunala fordon betyder en krona lägre drivmedelskostnad mycket. Ett ordentligt förbättrat reseavdrag underlättar också för kommunens anställda. För en landsbygdskommun kommer minskade resekostnader dessutom att ha stor betydelse för möjligheten att rekrytera personal.

Sammantaget betyder regeringens politik faktiskt att kommunsektorn i år stärks med ganska nära de 20 miljarder som kommunsektorn själv anser att man behöver.

Fru talman! Kommunerna kan samtidigt på många sätt själva påverka sin egen framtid.

Ett gott företagsklimat, rimliga tillsynsavgifter och hög service gentemot företagen lägger grunden för en kommuns tillväxt och befolkningsutveckling. Att ha en mångfald av utövare som erbjuder olika välfärdstjänster är också värdefullt för att utveckla verksamheten. Dessa viktiga frågor tas upp i flera motioner som behandlas i detta betänkande.

Samtidigt måste vissa av våra kommuner prioritera mycket bättre. Exemplen på kommunalt slöseri är numera många och uppseendeväckande. Att hushålla med de skattepengar man har är en självklarhet för en ansvarsfull kommun.

Behövs exempelvis 170 anställda kommunikatörer i Malmö stad eller 200 i Stockholm? Det är bara ett exempel i raden på hur byråkrati och administration sväller medan antalet anställda inom äldreomsorg och skola tyvärr får stå tillbaka. Så länge kommuner lägger pengar på sådant som är mindre viktigt än kärnverksamheterna finns det utrymme att stärka välfärden utan vare sig ökade statsbidrag eller höjd kommunalskatt.

Fru talman! Inflationen är det största hotet mot människor som har svag ekonomi och som är utan ekonomisk buffert. I det ekonomiska läge vi har i dag med hög inflation och stigande räntor kan därför inte staten ge svenska folket breda och omfattande ekonomiska kompensationer för alla stigande priser och räntor. Om vi gjorde det skulle det direkt driva upp inflationen. Det skulle inte bara äta upp nyttan av de statliga stöden utan också mötas av Riksbanken med ännu högre räntor för att motverka inflationen. Nettot för utsatta hushåll skulle tyvärr bli negativt. I detta läge väljer regeringen därför att mer riktat stötta hushåll som är särskilt utsatta, och det har stor betydelse för kommunerna.

Redan vid det senaste årsskiftet höjdes bostadsbidrag, garantipensioner, studiemedel och ett stort antal andra ersättningssystem för att kompensera för inflationen. Utöver detta valde regeringen att permanenta den tillfälliga högre nivån i a-kassan, som infördes under pandemin.

Första delen av det omfattande elstödet har nu nått i stort sett alla hushåll i elområde 3 och 4, och i närtid kommer ett andra elstöd att betalas ut till alla svenska hushåll och företag. Vid årsskiftet sänktes som sagt också drivmedelsskatterna, och utan denna sänkning hade bensin och diesel i dag alltså kostat en krona mer per liter vid pump. Dessutom infördes vid årsskiftet en kraftig förbättring av reseavdraget, och hushåll med stora resekostnader kan faktiskt ta del av detta höjda reseavdrag direkt varje månad om de begär skattejämkning hos Skatteverket.

Regeringen aviserar nu också ytterligare förstärkning av bostadsbidraget för barnfamiljer, eftersom vi vet att dessa ofta har det extra tufft.

Alla dessa stöd minskar belastningen på kommunerna när det gäller försörjningsstöd. Det är väldigt viktigt att ha med sig det i bilden.

Fru talman! I betänkandet behandlas motioner om det kommunala utjämningssystemet. Frågan utreds just nu. Eftersom jag sitter med i den utredningen tänker jag inte föregripa utredningens arbete, men det är en mycket seriös utredning som går på djupet med kommunsektorns kostnader och hur man på bästa sätt ska skapa en rimlig likvärdighet mellan kommuner utan att skada tillväxten i framgångsrika kommuner och utan att minska incitamenten för egna insatser i kommuner som inte är lika framgångsrika eller som har en svår demografisk situation. Jag ser fram emot utredningens fortsatta arbete. Nästa sammanträde har vi faktiskt redan nästa vecka.

Fru talman! I betänkandet behandlas som sagt ett antal motioner som pekar på olika problem och utmaningar inom kommunsektorn. I ett antal frågor lär regeringen återkomma. Och flera frågor utreds just nu, exempelvis utjämningssystemet. Vi lär få många nya debatter om detta i framtiden, men i dag yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Situationen i Ukraina är en självklar fråga på alla möten i EU. Det var väldigt välkommet med det fortsatt starka och eniga stöd för Ukraina som rådet uppvisar, att man också framhåller vikten av att förhindra kringgående av sanktioner mot Ryssland och att det nu verkar finnas en mycket tydligare strategi för detta och att motverka att varor hittar andra vägar.

Det var också värdefullt med det upprepade stödet för att på ett strukturerat sätt registrera de skador som Ryssland har orsakat i Ukraina. Det handlar inte minst om att arbeta för att använda Rysslands frysta tillgångar till återuppbyggnad av Ukraina. Det är något som vi har talat om många gånger.

Min andra fråga till statsministern är om det kom några nya signaler om öppningar från medlemsstaterna i den ganska komplicerade frågan om de frysta tillgångarna. Jag tror att många underskattar hur svår den frågan är juridiskt och hur olika som olika länder ser på den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Det var utan tvivel en stor framgång för regeringen att den prioriterade svenska frågan under ordförandeskapet, EU:s långsiktiga konkurrenskraft, fick så stort utrymme trots att andra akuta frågor, som krig, energiförsörjning och inflation, av naturliga skäl tar väldigt mycket utrymme just nu.

I slutsatserna från rådsmötet nämns bland annat enklare regler och minskad administrativ börda som viktiga åtgärder för att främja tillväxt och konkurrenskraft. Här är det viktigt att även Sverige gör sin del och att vi efter åtta förlorade år nu på allvar försöker göra Sverige till ett föredöme när det gäller regelförenkling för både företag och privatpersoner. Jag är lite nyfiken på om statsministern kan skvallra lite om vilket arbete som pågår inom Regeringskansliet i den här frågan.

Herr talman! I slutsatserna från rådets möte nämns på flera ställen behovet av att stärka tillgången till viktiga produkter inom EU och minska beroendet av en osäker omvärld. Läkemedel nämns som ett konkret exempel. Men det finns många andra saker som EU är beroende av att importera från länder som inte alltid är demokratiska och stabila. Det handlar om såväl råvaror och nyckelkomponenter som färdiga produkter.

Att minska sårbarheten är en viktig fråga för att stärka EU:s konkurrenskraft. Jag vill därför fråga statsministern hur resonemangen gick kring detta och om det kom några konkreta förslag på hur EU kan öka sin självförsörjningsgrad och kanske även sin lagerhållning av viktiga produkter.

Herr talman! Tack vare att regeringen har valt en ansvarsfull linje för statens utgifter har Sverige i dag den lägsta statsskulden på länge, och regeringen har god kontroll på statens finanser. Det ger, som finansministern har sagt, ett bra handlingsutrymme om tiderna blir ännu sämre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt fick grupper med traditionellt svag ekonomi inkomstökningar vid årsskiftet. Det gällde alltifrån garantipensionärer till studenter och barnfamiljer med bostadsbidrag. Även ett antal andra ersättningar och bidrag höjdes också vid årsskiftet. Regeringen har också stöttat hushållen med både elprisstöd, sänkt drivmedelsskatt och höjda reseavdrag.

Med detta sagt finns ett pedagogiskt problem att trots starka statsfinanser vara tvungen att stå emot ökade förväntningar från hushållen på bidrag och stöd när tiderna blir sämre. Allt beror på den ganska ovanliga situationen med en lågkonjunktur och hög inflation samtidigt.

Jag skulle gärna vilja att finansministern utvecklar lite hur hon ser på dagens ganska komplicerade ekonomiska läge.

Herr talman! Riksrevisionens rapporter brukar alltför sällan leda till längre anföranden i Sveriges riksdag. Men som ordförande för riksdagens råd för Riksrevisionen tycker jag att fler av de utmärkta rapporterna från Riksrevisionen borde uppmärksammas mer.

Riksrevisionen är en av de myndigheter som lyder direkt under riksdagen, och att ha en kompetent och självständig riksrevision som både granskar ekonomi och utfall av politiska beslut är oerhört viktigt för oss folkvalda politiker.

I dag tänker jag uppmärksamma en rapport från Riksrevisionen som har den minst sagt uppseendeväckande rubriken På skakig grund. Detta är nog den mest allvarliga rapport jag sett under mina år som riksdagsledamot, och den riktar kritik mot regeringar av olika färg. Redan rubriken antyder att granskningen inte direkt fallit väl ut, och att Riksrevisionen väljer rubriken På skakig grund efter en granskning av stora politiska reformer är faktiskt alarmerande.

Vad är det då Riksrevisionen har granskat? Jo, den har granskat om ansvariga regeringars förslag till beloppsmässigt stora reformer har varit välgrundade och väl analyserade. Granskningen har avgränsats till 25 stora reformer som genomfördes 2000-2017. Granskningen omfattar därmed fem olika regeringar av olika politisk färg - tre socialdemokratiskt ledda regeringar och två alliansregeringar.

Riksrevisionen har granskat hur väl regeringarnas propositioner beskriver olika frågeställningar med betoning på vilka samhällsproblem som ska åtgärdas, vilka mål och effekter man har eftersträvat, vilka konsekvenser som förslagen kan förväntas få, vilka kostnader som reformerna kan beräknas medföra samt hur målen är tänkta att utvärderas.

"Den generella slutsatsen är att reformförslagen för ovannämnda områden alltför sällan uppfyller de krav man kan ställa för att underlaget ska kunna anses vara välgrundat och väl analyserat. I mer än hälften av fallen bedömer vi att det saknas en tillfredsställande beskrivning av reformernas förväntade effekter eller mål."

Det är rimligt, enligt Riksrevisionen, att regeringen i möjligaste mån redogör för en reforms förväntade effekter eller dess mål i kvantitativa termer. Det är centralt att det finns tydliga mål och förväntade effekter inför en framtida utvärdering.

Detta är Riksrevisionens slutsats, och den är svår att säga emot.

Riksrevisionens uttalanden är faktiskt en riktigt rejäl sågning. Man säger alltså rakt ut att det läggs fram politiska förslag om beloppsmässigt stora reformer utan att det finns någon tydlig konsekvensanalys och inte heller några förväntningar på effekter eller uttalade mål med reformerna. Dessutom görs alltför sällan utvärdering i efterhand av reformernas effekt. Jag tycker att det är en närmast häpnadsväckande hård kritik.

Jag vill återigen påpeka att det här inte är någon kritik mot någon specifik regering eller mot ett specifikt politiskt parti. Rapporten avser alltså fem olika regeringar av olika färg från 2000 till 2017. På en direkt fråga från finansutskottet när Riksrevisorn föredrog rapporten svarar man att man inte ser någon större skillnad mellan olika regeringar, oavsett politisk färg, och inte heller någon större förändring över tid.

Faktum är att jag som riksdagsledamot skäms lite grann över det som Riksrevisionen skriver. Det borde helt enkelt inte vara så här. Men tyvärr ser vi hela tiden resultat ute i samhället som beror på bristfälliga politiska beslut utan konsekvensanalys.

Ett aktuellt exempel är energipolitiken, där man ju är nyfiken på hur konsekvensanalysen såg ut inför beslutet att avveckla kärnkraft i förtid och ersätta den med väderberoende elproduktion. Vi har också sett stora brister i konsekvensanalys på fler områden genom åren, exempelvis inom migrationspolitiken, klimatpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och kriminalpolitiken. Effekter av dåligt genomtänkta beslut syns hela tiden i vår vardag.

Även när det gäller infrastruktur syns problemen. Tågtunneln Västlänken i Göteborg är ett aktuellt exempel. Delsträckan förbi Liseberg, inklusive stationen vid Korsvägen, budgeterades till 3,7 miljarder kronor. Det var det vinnande anbudet. I dag är 40 procent av sträckan färdigbyggd, och redan har entreprenören fakturerat ut 5,7 miljarder kronor. Det är alltså en kostnadsökning på 2 miljarder eller över 50 procent. Då återstår 60 procent att bygga. Hur kan det ens bli så här illa? Vad gjorde man för konsekvensanalyser innan?

Herr talman! Jag kan räkna upp en massa exempel, men jag ska inte ta fler nu. Jag tycker att det räcker.

Det positiva är att regeringen tar Riksrevisionens kritik på stort allvar. I regeringens utmärkta skrivelse om rapporten från Riksrevisionen instämmer man i bedömningen att arbetet med konsekvensutredningar och utvärderingar kan förbättras. I skrivelsen redovisar regeringen också ett antal åtgärder.

Riksrevisionens rapport om besluts-underlag inför stora reformer

Bland annat föreslås att konsekvensutredningar ska tas fram tidigare i processerna, och man ger också Ekonomistyrningsverket ett uppdrag att försöka att koordinera det här och att utveckla metoder, vägledning och utbildning när det gäller att göra konsekvensutredningar. Det föreslås också att konsekvensutredningar ska innehålla kriterier och indikatorer för uppföljning och utvärdering, vilket borde vara en självklarhet, samt att man också ska ange vilken aktör som så småningom ska göra utvärderingen av reformerna.

Jag passar därför på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Riksdagen tar ut nästan världens högsta skatter av svenska folket. De har i sin tur rätt att förvänta sig att vi värnar om skattepengarna. I detta ligger att alla politiska beslut måste föregås av en grundlig konsekvensutredning, att beslut är väl genomtänkta och har ett tydligt mål som man kan följa upp och att man verkligen utvärderar väntade effekter av ett beslut. Om inte effekten blir den önskade måste man rimligen också kunna ändra det aktuella beslutet.

Av denna anledning ville jag särskilt lyfta fram denna rapport. Vi måste bli bättre - mycket bättre. Det ansvaret har vi mot våra väljare, oavsett parti.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Det var ju en glädjande nyhet att det faktiskt rör på sig i den frågan. Olika länder har ju olika lagar och regelverk, och som jurist ser jag att det är oerhört komplicerat att få till det här.

En annan fråga som diskuteras mycket är möjligheten att sätta upp en särskild tribunal eller domstol för att pröva de misstänkta krigsbrott som kan ha begåtts under kriget i Ukraina. Statsministern berörde även detta i sin återrapport.

Jag är lite nyfiken om statsministern kan nämna mer om hur samtalet gick i den här frågan - om det finns en enighet bland länderna att man vill ha en sådan här domstol eller tribunal eller om det finns olika synsätt på den saken.

Fru talman! Tack, statsministern, för en tydlig återrapport!

Man kan säga att Sveriges ordförandeskap i EU genomförs under en mycket svår tid, kanske den mest utmanande och dramatiska sedan EU bildades. I detta allvarliga läge är behovet stort av ledarskap med förmåga att samla EU:s 27 medlemsländer till rimliga kompromisser.

Hittills har faktiskt EU:s gemensamma beslutsamhet imponerat på många och visat att EU verkar vara som bäst när det verkligen gäller. Samtidigt tror jag att alla inser att det allvarliga läget ställer oerhört höga krav på Sverige att försöka värna denna förhållandevis goda enighet. Jag tycker att statsministerns redogörelse visar att Sveriges regering verkligen tar den viktiga och svåra uppgiften på allvar.

Kriget i Ukraina är den värsta konflikt som drabbat Europa sedan andra världskriget, i vart fall om man räknar antalet döda. Utöver detta är förstörelsen av ukrainska städer katastrofal. För Sverige, EU och hela den demokratiska västvärlden är den viktigaste uppgiften nu i första hand att hjälpa Ukraina med allt från humanitärt stöd till vapen för att kasta ut ockupationsmakten ur landet så snabbt som möjligt.

Det är glädjande att den nya svenska regeringen så tydligt deklarerat, både i regeringsförklaringen och i andra sammanhang, att man vill öka Sveriges stöd till Ukraina och att det också finns politiskt stöd för detta i riksdagen. Hittills har regeringen verkligen levererat det man lovade. Jag vill också instämma i statsministerns tydliga besked häromdagen till Ukrainas president Zelenskyj om att Ukraina tillhör den europeiska familjen. Det värmde många ukrainska hjärtan och har också uppmärksammats stort i ukrainska medier. Det är mycket välkommet. Men den dagen Ukraina har återtagit sitt territorium och kriget förhoppningsvis är slut vidtar den större uppgiften att hjälpa Ukraina att återuppbygga landet, och då är frågan hur det ska finansieras.

Därför skulle jag vilja be statsministern att berätta lite mer om hur diskussionen gick i EU kring att använda frusna ryska tillgångar och om det kom några öppningar i den frågan. Den är ju ganska komplicerad.

Fru talman! Denna debatt handlar om regeringens syn på Riksrevisionens granskning av omräkningen av myndigheternas anslag. Det är en fråga som kan låta teoretisk men som handlar om hur vi ger resurser så att myndigheternas verksamhet ska fungera, även när kostnaderna för lokaler, löner, it och annat ökar.

Riksrevisionens rapport om den årliga omräkningen av myn-digheternas anslag

I dagens modell räknas anslagen upp i takt med stigande priser och lönekostnader, och från detta görs ett avdrag för förväntad produktivitetsutveckling i linje med den privata tjänstesektorn. Det vill säga att vi förväntar oss att myndigheterna ska ha ungefär samma utveckling som motsvarande privata sektor. Modellen hindrar naturligtvis inte att politiken gör prioriteringar när det gäller att förstärka, avveckla eller ombilda myndigheter och ge dem nya uppdrag eller ta bort gamla.

Riksrevisionen tycker att dagens modell har fungerat bra som styrsignal för effektivisering och att den inte har hindrat myndigheterna från att utföra sina uppdrag. Den bedömningen delas av regeringen med instämmande av sex av riksdagens åtta partier. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill däremot helt eller delvis avskaffa kravet på ökad produktivitet hos våra myndigheter. För mig och oss moderater är det en mycket märklig ingång. Vi värnar om skattebetalarnas pengar och effektiva myndigheter. Det är det enda jag tänker säga i det här ärendet. Det här är det kortaste inlägg jag haft på länge.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Extra ändringsbudget för 2023 - Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser

Herr talman! För nästan exakt två år sedan stod jag i denna talarstol och debatterade det årets budgetbeslut om EU-avgiften. Jag framförde då min och Moderaternas stora oro för en kraftigt stigande EU-avgift de kommande åren. Då visste vi inte att det inte bara skulle bli en kraftig svensk avgiftshöjning 2021. Vi skulle även tvingas delta i en omfattande så kallad återhämtningsfond där vi med lånade medel skulle sätta kommande generationer i skuld för att ge bidrag till europeiska länder som misskött sin ekonomi under många år.

Tyvärr gick inte förhandlingarna Sveriges väg. Den förra regeringen hade uppenbara problem att ta till vara Sveriges intressen i EU. Det gäller inte bara EU-avgiften och misslyckandet med återhämtningsfonden. Vi såg det även på andra områden, exempelvis rörande beslut om minimilöner, taxonomi, blyförbudet i ammunition, värnandet av vår skogsnäring och andra frågor. Den tidigare regeringen lämnade i vissa fall närmast walkover, vilket har skadat viktiga svenska intressen.

På punkt efter punkt visade det sig att Sveriges tidigare regering inte kunde stå emot starka krafter i EU som driver på för beslut som missgynnar Sverige. För oss moderater, som är positiva till det svenska EU-medlemskapet, var det olyckligt att Sveriges S-ledda regering inte lyckades bättre. Man prioriterade inte EU-frågorna, och statsråden kom ofta inte in i diskussionerna tidigt i processerna utan lät förhandlingarna skötas helt av tjänstemän.

Nu ser vi andra hot framöver, nya förslag om gemensam lånefinansiering av gigantiska EU-fonder för olika ändamål, nya förslag om utökad EU-budget, orealistiska klimatförslag med begränsningar för det svenska skogsbruket och starka röster för införande av EU-skatter och överföring av mer makt från nationella parlament till EU. Detta är en oroväckande utveckling som riskerar att underminera förtroendet för EU i en tid då en orolig omvärld gör ett enat och fokuserat EU viktigare än någonsin.

Herr talman! Detta betänkande är en del av regeringens budgetproposition, och det innebär att riksdagen beslutar om ett anslag om 45,9 miljarder kronor som avgift till Europeiska unionen nästa år. Det är oerhört mycket pengar, och Sverige förpliktas att noga följa upp hur EU:s medel används och att verka för att budgetramar respekteras.

Målet för den svenska budgetpolitiken i EU fastställdes faktiskt av riksdagen redan 1994, och det innebär att Sverige ska prioritera gemensamma frågor som hanteras mer effektivt på EU-nivå än av de enskilda medlemsländerna var för sig. Sverige ska också verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU, där utgifter med ett tydligt europeiskt mervärde ska prioriteras. Sverige ska också verka för en mer kostnadseffektiv användning av EU:s budgetmedel. Dessa mål medför som sagt förpliktelser i det löpande arbetet med EU-frågorna i riksdagen.

Den nytillträdda moderatledda regeringen framhåller i budgetpropositionen särskilt att det är av stor vikt att respektera de finansiella ramarna i EU:s fleråriga budgetram och att verka för realistiska prognoser, och regeringen driver tillsammans med andra budgetrestriktiva medlemsstater på i den riktningen. Detta är mycket viktiga och välkomna markeringar.

Jag vill redan här passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! När det gäller EU blir det ofta mycket diskussioner om budget, pengar och hur maktfördelningen mellan EU och de nationella parlamenten ska se ut. Det finns tyvärr mycket att kritisera, och för egen del tycker jag att utvecklingen i EU tyvärr ofta går i fel riktning mot mer överstatlighet, en svällande budget och bristande förståelse för olika förutsättningar i olika medlemsstater. Alltför lite fokus läggs också på grundläggande frågor om EU:s konkurrenskraft och näringslivsklimat. Men det blir samtidigt lätt så att kritik mot EU tar överhanden och att man glömmer de grundläggande värden och tankar som var grunden för att EU bildades. Dessa värden är minst lika aktuella i dag.

Det handlar om värnandet av det öppna demokratiska samhället, yttrandefriheten, fria val, fri press, medborgerliga fri- och rättigheter och politikens respekt för medborgarna. Men det handlar också om samarbete i stället för protektionism och överdriven nationalism. EU är en viktig aktör för att lösa gemensamma gränsöverskridande frågor, som exempelvis just nu när det gäller att vara en stark och enad röst när det gäller stödet till Ukraina i försvaret mot den ryska aggressionen och gemensamma sanktioner mot Ryssland.

Andra gränsöverskridande frågor rör gemensam europeisk säkerhet, hantering av flyktingströmmar till EU och motverkande av gränsöverskridande brottslighet. EU:s konkurrenskraft och ekonomiska utveckling är en annan, numera alltför försummad, fråga som borde lyftas upp på EU:s dagordning. Även energifrågorna måste givetvis lyftas långsiktigt. Med en gemensam energimarknad kommer varje land som för en oansvarig energipolitik att orsaka problem för andra medlemsländer, vilket vi ser tydliga exempel på i dag.

Herr talman! Vid årsskiftet, om drygt två veckor, tar Sverige över ordförandeskapet i EU för ett halvår framåt. Förra veckan redogjorde statsminister Ulf Kristersson här i riksdagen för de svenska prioriteringarna under ordförandeskapet. Han konstaterade att Sveriges ordförandeskap riskerar att överskuggas av Rysslands krig mot Ukraina och den europeiska energikrisen. Samtidigt kommer Sverige att verka för att EU också ska ha kraft att hantera andra mer långsiktiga frågor. Sverige kommer att vara en konstruktiv kraft som försöker samla EU-länderna i viktiga frågor, och statsministern har uttalat att han vill att EU ska vara lite bättre när Sverige lämnar över ordförandeskapet än när vi tog över det.

Sakpolitiskt kommer Sverige att ha fokus på flera olika frågor.

För det första handlar det om EU:s yttre och inre säkerhet när det gäller både stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland, gemensam hantering av migrationen, bättre gränsbevakning och utökat polissamarbete och kamp mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

För det andra handlar det om miljö- och energifrågor, med minskat beroende av rysk gas och fokus på trygg elproduktion och en stabil europeisk energimarknad.

För det tredje handlar det om långsiktigt fokus på europeisk konkurrenskraft, så att vi får fler företag att investera och växa i Europa. EU har släpat efter i dessa frågor på senare år. USA och Kina investerar alltmer i forskning och utveckling, mer än EU. EU måste komma ifatt.

För det fjärde handlar det om värnandet av demokratiska värderingar, grundläggande rättsstatliga principer, att avtal efterlevs samt att det är fokus på en ansvarsfull hantering av EU-medel.

För det femte - det var det jag började med - handlar det om att EU ska göra rätt saker och vara bra på det men inte lägga sig i sådant som varje land bäst beslutar självt.

Jag tror och hoppas att alla i riksdagen ser fram emot det svenska ordförandeskapet och vill försöka bidra till att göra något bra av det, som är till fördel både för Sverige och för EU.

Herr talman! Jag är nu inne på mitt 17:e år som ledamot i Sveriges riksdag och kan konstatera att varje riksdagsår är unikt. Men i en turbulent politisk vardag står alltid finansutskottets och EU-nämndens kanslier för stabilitet och proffsig kompetens. Jag vill särskilt tacka kollegor och tjänstemän i finansutskottet och EU-nämnden för trevlig stämning, gott humör och god kreativitet när det gäller att hantera praktiska problem. Det verkar inte finnas några problem eller någon arbetsbelastning som får våra kanslier att tappa humöret. Ni förtjänar alla en skön julledighet. Jag önskar er alla och även talmannen och tjänstemännen i kammaren en riktigt god jul och ett gott nytt år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgiften till Euro-peiska unionen

(Applåder)