Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Eva Lindh (S) om Kommunala frågor

Eva Lindh (S) höll ett anförande om Kommunala frågor i debatten ”Protokoll 2022/23:88 Torsdagen den 13 april” den 13 april 2023.

Fru talman! Jag är stolt över den svenska välfärdsmodellen: en god utbildning och start på livet för våra barn, vård när vi behöver den och en god omsorg när vi blir äldre.

Vår svenska välfärdsmodell har tjänat oss väl. Den har gett oss möjlighet att ha en hög sysselsättning, ett mer jämställt samhälle och en trygghet för oss samhällsmedborgare, vilket i sin tur har lett till att vår ekonomiska utveckling har varit god.

Men vår välfärdsmodell finns inte bara där av sig själv. Den behöver näring i form av resurser för att fortsätta att vara tillgänglig, jämlik och av god kvalitet. I höstens budget beslutade regeringen och Sverigedemokraterna om otillräckliga resurser till välfärden i en tid då behoven är stora. I stället prioriterade Sverigedemokraterna och regeringen skattesänkningar för den rikaste delen av vår befolkning. De satsade 13 miljarder på skattesänkningar, medan de lade 6 miljarder till välfärden. Det säger en hel del om vad Sverigedemokraterna och regeringen tycker är viktigast.

Låt mig ge en bild av läget i välfärden just nu. Vården har stora utmaningar efter tuffa år. Efter pandemin kämpar fortfarande många regioner med den uppskjutna vården. I större delen av välfärdssektorn råder det brist på personal med rätt kompetens, och listan på bristyrken är lång. Många kämpar med höga elpriser, högre räntor och höjda hyror för lokaler. Jag talar då inte bara om hushållen utan också om regioner och kommuner. Det var länge sedan kommunerna hade ett så svagt resultat som de riskerar nu. 48 kommuner budgeterar för underskott och 20 för nollresultat. 17 av 21 regioner budgeterar för underskott, och de svåra åren väntar runt hörnet.

Svårigheterna för kommuner och regioner är ojämnt fördelade. Vissa kommuner och regioner har det tuffare än andra. Vårt utjämningssystem utjämnar men utjämnar fortfarande för lite. Sveriges Kommuner och Regioner bedömer att underskottet för kommunerna kan uppgå till 24 miljarder för 2024, alltså det kommande året. Personal sägs upp på grund av det tuffa ekonomiska läget.

Trots detta väljer regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera bort våra kommuner och regioner, som står för all vår välfärd. De satsningar man gör duger inte i det här svåra läget. Den välfärdsmodell som vi stolt byggt upp riskerar att brytas sönder. Det är sorgligt hur tydligt det visar att politik gör skillnad. Den S-ledda regeringen prioriterade välfärden samtidigt som vi tog ansvar för ekonomin, vilket innebar 100 000 fler anställda i välfärden. I den budget som lades i höstas lade vi socialdemokrater dubbelt så mycket som regeringen och Sverigedemokraterna på välfärden.

Fru talman! Kommuner och regioner är grunden för Sveriges decentraliserade välfärdsmodell. Det lokala självstyret ger stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov. Det är en bra och välfungerande modell som ska utvecklas.

Förra mandatperioden beslutade riksdagen om en ny kostnadsutjämning, och nu tas större hänsyn till gles bebyggelse och socioekonomiska faktorer. Men skillnaderna är alltjämt för stora. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre så kallad skattekraft.

Nu pågår en utredning av hela det så kallade utjämningssystemet, det vill säga hur vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner. Det är en mycket viktig och avgörande utredning, och jag hoppas att vi får ett utjämningssystem som i större utsträckning än i dag kan främja en likvärdig välfärd i hela landet. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner för att hela Sverige ska leva och växa. Det är en fråga om rättvisa.

Fru talman! Tiotusentals nya medarbetare kommer att behöva anställas inom vården, äldreomsorgen och skolan. Särskilt gäller det äldreomsorgen, eftersom vi får fler äldre som kommer att behöva vård och omsorg. Då måste det finnas människor att anställa, annars har vi ingen välfärd. Man räknar med att 410 000 personer kommer att behöva anställas. Framför allt beror det här som sagt på demografin men också på att så många går i pension de närmaste åren.

Trots detta stora behov drog regeringen och Sverigedemokraterna undan resurser till utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska insatser i budgeten i höstas. Det var en dramatisk minskning. Efter år 2023 finns dessutom inga pengar till Äldrelyftet eller de kompetenssatsningar som den S-ledda regeringen tog fram inom hälso- och sjukvårdens område.

För en tid sedan gjorde dock regeringen en liten vändning. De kallade det själva en satsning på utbildningsplatser för att få fler i jobb. I verkligheten motsvarade det mindre än hälften av vad de redan hade dragit ned när det gäller utbildningsplatser.

Men lite är bättre än inget. Nu hoppas vi på samma vändning när det gäller resurser till välfärden. Lite mer är som sagt bättre än lite.

Fru talman! Falska betyg till elever inom vuxenutbildningen som aldrig gått de kurser de fått godkänt i, skolor som sätter glädjebetyg för att locka elever, skolor som drivs av våldsbejakande islamister, hemtjänst inom LOV som öppnat upp för välfärdsbrottslighet, stora ökningar av kostnader för insatser som inte genomförs och ungdomshem som tar ut miljonvinster för att driva boenden för barn och ungdomar som har behov av särskilt stöd - det finns tyvärr gott om exempel på att samhället håller på att förlora den demokratiska kontrollen över välfärden och att oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner med vinstjakt i välfärden och ökade klyftor som följd.

Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta stora pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Marknadiseringen har också inneburit försämrade arbetsvillkor för dem som arbetar inom välfärden och att vården splittras. På samma sätt har privat driven äldreomsorg på många håll lägre bemanning och otrygga anställningsformer för personalen.

Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård - inte till stora vinstuttag. Vi socialdemokrater vill ha en god och jämlik vård, och då måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Skattepengar som är avsedda för välfärden borde gå till välfärd, inte privata vinster.

Fru talman! Sverige kan verkligen bättre än så här. Socialdemokratin kommer att fortsätta att vara välfärdens förkämpar. Vi byggde upp den svenska välfärdsmodellen, och vi kommer att fortsätta att försvara och utveckla den. Vi socialdemokrater vill att skolan, äldreomsorgen och vården ska vara generell, öppen för alla, behovsstyrd och skattefinansierad och hålla god kvalitet. Våra gemensamma skattepengar ska gå till att göra skolan, vården och omsorgen bättre, inte till vinster.

Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! När jag lyssnar på Eva Lindh från Socialdemokraterna kan jag konstatera att vi är överens om att utjämningssystemet är en viktig del av den svenska välfärdsmodellen, det vill säga finansieringen av våra kommuner och regioner och att säkerställa att det finns resurser till välfärden. En justering har trots allt skett av det kommunalekonomiska utjämningssystemet under de föregående åren, för att just möjliggöra att kommuner som behöver stöd i större utsträckning får stöd. Det har alltså skett en omfördelning.

Det som gläder mig är framför allt att hjälpen till mindre kommuner i glesbygden har utökats. Det kan gälla kommuner som inte har samma geografiska förutsättningar eller invånarantal för att kunna bedriva en effektiv verksamhet i välfärden.

Det som däremot oroar mig är att större och större kommuner, framför allt storstadskommuner som Malmö och Göteborg, tar emot mer stöd. Grunden från början var att hjälpa mindre kommuner att bedriva välfärdsverksamhet, inte att utöka bidragen till stora kommuner som har bättre förutsättningar att bedriva verksamhet.

Anledningen till att det är så i dag, till exempel i Malmö och i Göteborg, är en följd av den tidigare förda migrationspolitiken. Den har skapat en ohållbar situation i kommunerna med stora sociala problem med till exempel utanförskap.

När jag läser Socialdemokraternas förslag gällande det kommunalekonomiska utjämningssystemet kan jag inte någonstans i förslagen läsa sanningen bakom problemen, nämligen den förda migrationspolitiken.

Är Socialdemokraterna nu beredda, Eva Lindh, att erkänna problemen som migrationspolitiken har skapat för våra kommuner och regioner?

Fru talman! Det är lite svårt att veta var jag ska börja.

Sverigedemokraterna hänvisar alltid till att alla problem har att göra med invandring. Det har de inte. Vi vill ha ett utjämningssystem. Det ska vara ett system som utjämnar för det som vi brukar kalla opåverkbara faktorer. Jag håller med om att vi absolut ska utjämna för gleshet. Det är viktigt eftersom det kostar mer att bedriva välfärd i en kommun med stora avstånd och många gånger en mindre befolkning. Det kostar också att ha olika förutsättningar. Det är precis vad utjämningssystemet ska hantera.

Vi vill att alla barn ska få en god utbildning, och det finns skillnader mellan och inom kommuner. Det handlar alltså om att fördela resurser lika. Vilket barn ska inte få en god utbildning? För oss är alla människor lika värda, och det handlar om att ta hand om alla människor som bor i hela Sverige. Då ska de resurser som finns fördelas mer lika eftersom förutsättningarna skiljer sig mellan stora kommuner samt mellan gruppen stora kommuner och små kommuner. Vi tycker att det ska finnas en jämlik välfärd för alla.

Fru talman! Låt oss titta på exemplet Malmö i fråga om andelen bidragsförsörjda invånare. Där ligger procenttalet på 17,7, att jämföra med Sverigesnittet som är 11,9 procent.

Migrationspolitiken får till följd att det blir problem med att integrera människor, med utanförskap och segregation. De problemen tar sig naturligtvis också in i skolsystemet och påverkar, som Eva Lindh själv var inne på, barnens möjligheter till en god utbildning.

Socialdemokraternas lösning på problemen är att omfördela, omfördela och omfördela. Det vill säga att man inte vill se roten till problemen, nämligen den förda migrationspolitiken från statligt håll och från kommunalt håll. Kommunerna har ju ett ansvar för att de står bakom den förda migrationspolitiken från statligt håll och inte har hjälpt till med att sätta stopp för den. Lösningen är inte att omfördela, omfördela och omfördela, det vill säga Socialdemokraternas modell. Lösningen är att gå till botten med roten i problemet, nämligen den förda migrationspolitiken. Den har skapat utanförskap och segregation, och den leder till att fler och fler behöver försörja sig med hjälp av bidrag - i till exempel Malmö kommun.

Är man inte beredd att erkänna problemen med migrationspolitiken, som Socialdemokraterna uppenbarligen inte är beredda att göra, kommer vi aldrig att få någon förändring. Vågar man inte säga vad problemet är kommer man aldrig att kunna göra något åt det och få en varaktig förändring.

Vi sverigedemokrater har varit tydliga med att problemet i framför allt storstadskommuner, till exempel Malmö och Göteborg, är de svårigheter den förda migrationspolitiken under bland annat Socialdemokraterna har skapat. Följden är att Malmö och Göteborg behöver mer och mer försörjning från andra, trots att de har alla förutsättningar att lyckas själva, men de kan inte ändra sin politik.

Fru talman! Vi utjämnar mer, och det är bra. Vi står bakom den kostnadsutjämning vi gjorde. Vissa kommuner behöver mer statsbidrag än andra, och det är för att det ska bli mer lika.

Vi blundar inte för saker. Vi socialdemokrater för inte den typen av politik. Vi ser verkligheten, och politiken förs utifrån våra värderingar och hur verkligheten ser ut.

Självklart har den som kommer som ny till Sverige svårare med utbildningen än vad andra har på grund av språket. Men det innebär inte att det är för alltid. Dessutom står jag bakom de politiska beslut som vi fattade på migrationsområdet. Det var färre invandrande till Sverige redan innan Sverigedemokraterna kom till makten. Nu säger man ofta att det beror på beslut som har fattats, men så är det inte. Det handlar också om att ha ett gott mottagande på rätt nivå. Kommuner och regioner ska ta emot alla, både dem som redan bor här och dem som efter att ha fått asyl har rätt att bo i Sverige.

Det här handlar om att förenkla, ett sätt att bara prata om integration och migration. Det är inte det enda. Svårigheter kan finnas på många sätt, och mer resurser behövs.

Det som Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen är att dra ned på resurser till välfärden, och därmed är välfärden på väg att försämras på många områden. Jag tror inte att det är vad många röstade på. Sverigedemokraterna har ofta sagt att ni står för en bättre välfärd, speciellt i äldrepolitiken. Men det är inte vad vi ser i dag. Att bara prata om en sak, när vi pratar om en välfärdsfråga som är viktig för många, är besvärande.

Fru talman! Jag ska börja med en rättelse av det som Eva Lindh just sa i sin replik. Hon påstod att regeringen drar ned på resurser till välfärden. Som jag visade på tillför vi kommunsektorn ungefär 18 miljarder i rena pengar. Hur det kan vara att dra ned vet jag inte riktigt.

Eva Lindh upprepade i sitt anförande att personal sägs upp på grund av det ekonomiska läget. Jag ställde frågan förut vilka kommuner det är som har sagt upp personal det senaste halvåret. Om Eva Lindh kan precisera det skulle jag vara väldigt tacksam.

Samtidigt sa Eva Lindh i sitt anförande att 410 000 rekryteringar behöver göras inom kommunsektorn de närmaste åren. Det går inte ihop. Man kan inte både prata om att vi behöver rekrytera 410 000 personer och samtidigt påstå att det sker stora uppsägningar i kommunsektorn. Detta är inte sant. Det behövs rekryteringar, och om personer blir övertaliga kommer man att placera in dem på andra tjänster. Det är så det ser ut i de flesta kommuner och regioner i dag.

Det är faktiskt så här, Eva Lindh. Det finns en rapport från Omställningsfonden, som har hand om omställningen av offentliganställda, där man konstaterar att under 2020-2022 sades det upp mellan 500 och 1 000 anställda inom välfärden varje år - och då styrde Socialdemokraterna. Där finns det siffror på att man faktiskt har gjort uppsägningar. Däremot får Eva Lindh som sagt gärna tala om för mig vilka kommuner som har sagt upp personal det senaste halvåret sedan den nya regeringen tillträdde.

Fru talman! Den S-ledda regeringen tillförde väldigt mycket resurser till kommuner och regioner under alla de åtta år då vi styrde. Vi gjorde det i generella statsbidrag och även i riktade med resurser till välfärden för att behålla den höga kvalitet som finns inom välfärden.

Under pandemin tillförde vi dessutom tre gånger så mycket som man förlorade i skattekraft. Det är anledningen till att det finns goda resurser, som Jan Ericson pratar så mycket om. Många kunde sätta av pengar eftersom vi var vad man kan kalla - ibland drar jag mig lite för ordet - givmilda med bidrag till kommuner och regioner. De bidragen finns inte för evigt, men de gjorde att en del kommuner kunde sätta av pengar. Inte alla, för alla kunde inte göra det; en del gick precis så att de klarade sig. Men en del kunde avsätta resurser, och det är det man kan använda nu när det blir tuffare.

Jag sa i mitt anförande och även i min replik att man planerar att säga upp därför att man inte klarar välfärden nu.

Jag vet inte vad Jan Ericson gör. Träffar inte Jan Ericson kommunpolitiker ute i Sverige som ser hur det här faktiskt påverkar? Även kommuner som annars har haft ganska hyggliga förutsättningar säger att de nu står inför svåra, tuffa utmaningar därför att de inte har fått tillräckliga resurser. Då blir det ju ännu svårare för dem som redan tidigare har haft det tufft. Då planerar man för uppsägningar. Det är det man gör.

Sedan förklarar det ju en del att man inte kan se att det kan finnas både behov av att säga upp för att man inte har resurser och samtidigt kompetensbrist. Ja, så är det i ganska många kommuner.

Fru talman! Givmild säger Eva Lindh att regeringen var. Jag kommer ihåg hur det gick till. Jag satt i finansutskottet under alla de här åren. Jag var med och skrev utskottsinitiativen som kom från Moderaterna och från Vänsterpartiet. Ibland gjorde vi det gemensamt och med de andra oppositionspartierna. Det var vi som drev regeringen framför oss och sköt till de här pengarna till kommunsektorn. Regeringen gjorde inte det i sina budgetar. Det var vi som tog fram det från oppositionens sida i finansutskottet. Annars hade inte kommunerna fått de här pengarna.

Trots detta skedde alltså de här uppsägningarna under 2020-2022, enligt Omställningsfonden - när Socialdemokraterna styrde, så kom inte och påstå att det är den socialdemokratiska politiken som värnar välfärden! Det är det faktiskt inte.

Återigen: Vi skjuter till nästan så mycket pengar som Sveriges Kommuner och Regioner har begärt till kommuner och regioner sammantaget. Då kan man inte påstå att vi drar ned på välfärden. Jag tycker inte att det är seriöst över huvud taget.

Återigen: Man kan inte ha goda tider varje år - inte i ett företag, inte i statens budget och inte i en kommun. När det är goda tider sparar man på kistbotten, och när det är dåliga tider får man använda de pengar som man har lagt undan.

Är det riktigt dåliga tider måste man också prioritera. Vad är det som är viktigast för våra kommuninvånare? Då vill jag fråga Eva Lindh om hon tycker att det är helt ointressant för en kommun att prioritera vad man använder sina pengar till när det är dåliga tider. Är det så att staten alltid ska garantera att precis all verksamhet som man någon gång har startat i en kommun alltid ska fortsätta, oavsett hur ekonomin ser ut och oavsett vad utmaningarna är på andra områden i en kommun? Eller finns det utrymme för att prioritera?

Fru talman! Jag tycker att det är lite hånfullt mot en hel del kommuner som verkligen effektiviserar. De tittar på sina kronor och räknar. Det är faktiskt inte så att man lättvindigt slänger iväg pengar. Det är lite den bilden som Jan Ericson visar i sin replik.

Vi socialdemokrater vill ha en stark välfärd. Vi tycker att det är viktigt för alla - för vårt samhälle, för att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle men också ha den här goda välfärden. Det handlar om resurser. Självklart ska kommuner och regioner effektivisera. Det gör de också.

Jag blir lite upprörd när ni säger att ni ger de resurser som Sveriges Kommuner och Regioner ber om och att det handlar om 20 miljarder. Ni räknar ju ihop allt möjligt som ska in i det där. Det är faktiskt inte det det handlar om. Man behöver mer tillskott än det som regeringen gör.

Dessutom är inflationen hög och räntorna höga. Kostnaderna är högre för kommuner och regioner nu än de var tidigare, så det är klart att man måste tillägga. Kommuner och regioner måste ju också få elprisstöd, precis som hushållen, för att kunna klara sin verksamhet.

Kompetensbristen är också en stor utmaning för kommuner och regioner, och det är någonting man behöver jobba med. Det kommer inte av sig självt. Man kommer att behöva anställa väldigt många människor i äldreomsorgen för att ha en god omsorg för våra äldre.

Då finns det en väldigt bra insats som vi socialdemokrater beslutade om som heter Äldreomsorgslyftet. Det har varit väldigt bra. Man har kunnat få in fler som fått kompetens att jobba i äldreomsorgen. Den insatsen vill ni ta bort.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.