Peter Hultqvist

Fru talman! Som läget har utvecklat sig har vi en omvärldssituation som är minst sagt föränderlig och där det som man trodde var givet inte längre är givet i olika situationer.

Vi från vår sida har tidigare framfört kravet på att en ny säkerhetspolitisk analys ska genomföras, då vi anser att förhållandena har förändrats i hög utsträckning sedan försvarsbeslutet togs i december. Vi anser också att detta i förlängningen bör leda till ett tilläggspaket till nuvarande försvarsbeslut, som naturligtvis ska ligga fast.

När vi inledningsvis lyfte upp kraven angav vi ingen form, utan tanken var att regeringen skulle kunna ta något slags initiativ. Men nu har det gått lång tid utan att något initiativ har tagits, och vårt krav är därför att man ska återaktivera Försvarsberedningen. Min fråga till Pål Jonson är: När avser regeringen att aktivera Försvarsberedningen?

Herr talman! Jag är glad att få vara här i dag och att få vara med i denna debatt. Jag vill börja med att yrka bifall till föreliggande proposition.

Jag tror att man måste diskutera det som faktiskt händer i dag ordentligt, för det är så stort och omvälvande. Det är mycket tydligt att vi har en ny situation i Europa.

Bakgrunden känner vi alla till: tre års krig i Ukraina med stora offer och kamp för frihet och demokrati samt en historia av övergrepp, förstörelse och krigsbrott. Ukrainas försvarsmakt och befolkning har gjort en oerhörd insats för att få sitt land att överleva.

Nu är vi i en situation där det förs förhandlingar över huvudet på både Ukraina och Europa. Det är inte acceptabelt. Om ett så kallat fredsavtal ska vara gällande måste det accepteras av både Ukraina och Europa, och det måste vara på Ukrainas villor.

Tyvärr ser vi nu hur det ena så kallade förhandlingskortet efter det andra spelas ut i förväg av USA. Ukraina ska avträda land. Det förs någon sorts diskussioner om val i Ukraina; Trump säger att han vill ha det, trots att det är omöjligt att genomföra under kriget. Presidentens mandat förlängs stegvis av Ukrainas rada. Man säger att det inte kan bli något medlemskap i Nato för Ukraina. Utan att Ryssland officiellt har ställt sådana krav går man dem till mötes innan förhandlingen ens har börjat.

Frågan som måste ställas är: Ser vi nu början på det stora sveket mot Ukraina? Ska Ukraina svikas? Ska de tvingas till en förnedrande fred på Rysslands villkor? Det är faktiskt relevant att ställa den frågan med tanke på hur detta har utvecklat sig under den senaste tiden.

USA:s förre president Joe Biden sa till Ukrainas president Zelenskyj: I will not walk away from you. USA har stått för majoriteten av stödet till Ukraina. Det har varit en oerhört viktig och avgörande insats.

Från Trumpadministrationen är budskapet ett annat. Även innan Trump tillträdde var det en självklarhet att Europa måste öka sina insatser; detta måste ske oavsett vilket budskap som kommer från Washington. Nu ställs krav på att USA ska ha kontroll över delar av mineraltillgångarna i Ukraina. Jag tycker att detta är uppseendeväckande. Jag tycker att det är nykolonialt. Dessutom ställs krav som, precis som jag nyss sa, gör att Ryssland tillmötesgås innan förhandlingarna ens har börjat. Det är ett mycket märkligt sätt att förhandla. Man lägger inte korten på bordet innan förhandlingen har börjat. Man ger sig inte innan förhandlingen har börjat. Man förhandlar heller inte utan att den som förhandlingen gäller finns med vid bordet. Det här handlar faktiskt om Ukrainas och vår kontinents framtid.

Vi får inte glömma grundläggande fakta. Det var Ryssland som startade kriget. Det är de som agerar i strid med internationell rätt. Det är de som har hela skuldbördan. Det är de som ska ställas till svars för sina brott mot internationell lag och rätt. President Putin är faktiskt efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen för krigsbrott. Efterlysningen omfattar sammanlagt 123 länder. Det här är grundläggande fakta som man inte får glömma bort

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina

Trump försökte i ett uttalande i natt att måla upp bilden att Ukraina på något vis medverkade till att kriget startade. Det är ett så oerhört märkligt uttalande att man frågar sig var det kommer ifrån. Varför uppkommer det? Detta är ju fake news på riktigt.

Jag minns ett annat läge för tre år sedan. Då varnade USA andra länder. Jag var själv med på möten om detta där man från amerikansk sida talade om att man hade information om att inringningen av Ukraina skulle komma att leda till krig. Då var man konstruktiv. Då var man med och försökte förebygga och förbereda på ett oerhört allvarligt läge och på det krigsutbrott som planerades från Putins och Rysslands sida.

Nu är det tydligen tvärtom. Nu ska bilden av detta suddas ut. Man har gått från konstruktivitet till fake news. Jag tycker att det är väldigt anmärkningsvärt.

Att Europa och Ukraina ställs vid sidan i denna process försämrar förutsättningarna i hela det förhandlingsscenario som det nu resoneras om. Legitimiteten i det som nu sker kan ifrågasättas. Det är också så att Rysslands ambition att dominera de centrala delarna av Ukraina kvarstår. Imperiedrömmarna lever, och aptiten är större än vissa landavträdelser från Ukrainas sida. Framtida krig i Ukraina eller på andra ställen i Europa kommer att vara en existerande risk. I detta läge måste man också ställa sig frågan: Går det över huvud taget att lita på ett avtal signerat av Ryssland och Vladimir Putin?

Inget fritt och demokratiskt land på vår kontinent vill leva med en skugga eller under en stövel från Moskva. Därför är det så viktigt att Ukrainas dröm om att få vara ett fritt land som väljer sin egen framtid får leva vidare som en realitet. Annars är frågan: Vilket blir nästa land att utsättas för barbariet? Det är vad detta handlar om.

Vi måste ta fasta på Joe Bidens budskap – I will not walk away from Ukraine – oavsett vad den nuvarande amerikanske presidenten väljer att göra. Därför är dagens beslut om ett 18:e stödpaket till Ukraina bra. Det är också bra att detta stödpaket innefattar produktion som är direkt riktad till Ukraina; det är ett krav som Socialdemokraterna länge har haft.

Vi i Sverige och övriga Europa måste stå fast så länge Ukraina behöver vårt stöd. Vi ska inte vara svikare i ett kritiskt läge. Münchenöverenskommelsen från 1938, som kallades peace in our time, är inget scenario vi vill ha tillbaka. Endast ett tydligt stöd till Ukraina från demokratierna i världen och verkningsfulla säkerhetsgarantier som bygger på ordentlig militär avskräckande förmåga kan ge den stabilitet som avhåller Ryssland från nya krig. Det finns inte utrymme för naivitet eller för att låta sig luras i förhandlingsprocesser.

Jag yrkar för Socialdemokraternas del bifall till propositionen.

Herr talman! Jag har förstått att begreppet "två saker i huvudet samtidigt" är någonting som statsministern och olika statsråd med ökad frekvens använder. Detta ingår i någon sorts upplysning om att man inte ska lyssna så mycket på andra uppfattningar.

Men i den här frågan tycker jag att det verkar som att hjärncellerna i Regeringskansliet inte harmonierar med varandra. Det kan inte vara så att man ena stunden med olika typer av statements talar om hur viktigt UNRWA är och andra stunden drar in stödet. Det här kommer att drabba stora grupper av palestinier. UNRWA är det FN-organ som bäst hanterar skolor, hälsovård och sjukvård. I praktiken innebär detta ett verkställande av den israeliska viljan, och det leder till att vi får stora problem i flyktingläger.

Jag vill än en gång upplysa om att det här inte bara handlar om flyktingläger på palestinskt område. Det handlar också om Libanon, Syrien och Jordanien.

Sedan har vi USA:s nya ambassadör. Vid den här tiden, när det talas om en tvåstatslösning, säger han om Västbanken att det heter Judeen och Samarien. Det är ett sätt att använda ord och benämningar som för det hela bort från att det är ockuperad mark och på något vis ger en bild av att det skulle vara okej att ha den här typen av bosättningar.

Det skulle vara väldigt välgörande om regeringen kunde vara oerhört tydlig gällande den olagliga bosättningspolitiken och de 750 000 bosättarna och i praktiken säga att det här inte får förekomma. Beskriv gärna också vad det finns för trovärdighet i den här tvåstatslösningsprocessen; just nu ser det rätt mörkt ut.

Herr talman! Även om man muntligen har försökt ge en bild av att man stöder UNRWA har man i praktiken gått Israels önskemål till mötes genom att ta bort pengarna. Det är den enda slutsatsen som kan dras, det vill säga att man har gett en bild utåt och sedan kommer man med en helt annan bild.

UNRWA är en organisation som bedriver verksamhet inte bara på palestinska områden utan också i Libanon, Syrien och Jordanien. Att ta bort pengarna kommer att slå brett mot verksamheten. Det är ett sätt för Israel att underminera verksamheten, och på det sätt regeringen agerar spelar man med i den rätt eländiga pjäsen. Vem är det som bestämmer i UNRWA-frågorna? Är det den svenska regeringen eller någon annan?

Jag har tidigare tagit upp tvåstatslösningen, och jag har frågat hur strategin egentligen ser ut. Jag förstår att detta måste ske i en bredare kontext, men den svenska regeringen kan vara aktiv. En gång i tiden var socialdemokratiska regeringar aktiva i frågan. Arbeiderpartiet i Norge gjorde stora insatser. Det ledde till att man så småningom tillsammans med andra banade väg för det som senare blev en överenskommelse, som i förlängningen skulle kunna leda till en tvåstatslösning där både Yassir Arafat och Yitzhak Rabin var med.

Hur ser regeringens strategi ut på den här punkten, mer än att man omnämner den med en mening i anföranden i olika sammanhang? På fråga säger man att man måste vara fler med en hänvisning till EU. Hur ser det ut?

Är man beredd att i någon mening sätta press på Israel, som har sagt nej till en tvåstatslösning? Hur ser den pressen ut? Är man beredd att på något sätt stärka den palestinska myndigheten, som egentligen är den myndighet på den palestinska sidan som har mandat att driva den typen av processer? Hur ska vi se på förhållandet att det råder vapenvila och att det sedan direkt efteråt utförs en omfattande militär operation i Jenin som bidrar till nya flyktingar, förstör infrastruktur och skapar oro och stora problem? Vad är fortsättningen på detta?

Hur ser regeringen på bosättningarna? Det finns i dag 750 000 bosättare, om man lägger ihop östra Jerusalem och Västbanken. Om man ska gå på internationell rätt i ett avtal ska Israel lämna alla dessa bosättningar. Då ska bosättningarna avskaffas genom att de från början strider mot internationell lag. Man får inte bygga sådana på ockuperat område. Det är tydligt. Hur ser regeringen på den frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU har diskuterat handelssanktioner mot Israel. Hur ser regeringen på det? Någonstans måste världen börja sätta press på Israel, också i mer konkret mening. Det finns gränser för olika typer av ageranden och brott mot internationell lag och rätt. Dessa bara pågår och pågår, och ingen säger någonting.

När katastrofen inträffade i Gaza och med Hamasattacken mot kibbutzerna började man prata lite försiktigt om en tvåstatslösning. Men jag ser ingen strategi någonstans. Jag ser inget genomtänkt agerande.

Fru talman! Ska vi fullfölja det som är naturligt enligt det internationella regelverk som vi själva har ställt oss bakom? Kommer vi att arrestera dessa personer om de besöker Sverige? Det borde inte vara svårt att säga ja, för det är konsekvensen av det regelverk som vi själva har skrivit under. Här skulle ministern i sitt nästa inlägg kunna rehabilitera sig genom att tydligt säga ja. Den chansen finns.

Jag lade märke till att frågan om proportionaliteten inte kommenterades i ministerns förra inlägg. Jag räknade upp en lång rad siffror - 46 913 döda, 110 750 skadade och så vidare. Det är hemska siffror och en eländig statistik. Det är ett fruktansvärt dödande som har ägt rum här. Anser ministern att detta stämmer med proportionalitetsprincipen? Det är viktigt att få det utrett.

Ministern hade heller ingen kommentar till uttalandet om en förhandlad tvåstatslösning. Mitt intryck är att detta är med i alla möjliga anföranden som en rad, men sedan säger man inget mer. Finns det någon strategi? Diskuteras det någon strategi? Hur tänker man gå till väga? Eller är det här bara ord som inte har någon betydelse i praktiken?

När det gäller internationell lag och rätt och de institutioner som ska upprätthålla detta måste man hela tiden vara mycket tydlig. Det här systemet är under ständig attack, inte minst genom den attack som Ryssland riktade mot Ukraina och genom det pågående kriget. Då kan man inte ha olika måttstockar, utan brott mot internationell lag och rätt måste hanteras på samma sätt och med samma tydliga uttalanden oavsett vem som begår dem. Därför är regeringens tystnad om exempelvis bosättningspolitiken anmärkningsvärd.

Fru talman! Det vore bra om ministern svarade rent ut på frågan om de här två personerna kommer att arresteras om de besöker Sverige och sa ett rakt ja. Då är frågan slutligen utklarad.

När det gäller bakgrunden, och om man ser på läget i Gaza nu, har vi 46 913 döda, varav 17 841 är barn och 12 298 kvinnor. Det är 110 750 skadade och 11 200 försvunna, och majoriteten av dem är barn. När det gäller sjukvårdspersonal är 1 068 döda, vi har 80 förstörda sjukvårdsanläggningar och 136 förstörda ambulanser.

Det är 1 930 000 personer som har förlorat sina hem och 1 600 000 som i dag betecknas leva som flyktingar. Bland dem finns människor som tvingats flytta upp till tio gånger. Av infrastrukturen i Gaza är 80 procent förstörd.

I internationell lag och rätt finns det någonting som heter proportionalitetsprincipen. Självklart tar jag avstånd från det som hände med kibbutzerna och från Hamas fruktansvärda attack, men när jag nu räknat upp detta undrar jag om ministern anser att proportionalitetsprincipen gäller. Har Israel utövat en auktoritet som står i relation till internationell lag och rätt? Jag tycker inte att det är särskilt svårt att se att så icke är fallet. Därför är också det som Internationella brottmålsdomstolen gjort väldigt motiverat.

Utrikesministern säger också att man ser en förhandlad tvåstatslösning som grunden för hur det här ska lösas. Nu finns ett israeliskt beslut i knesset från juli förra året om att en tvåstatslösning absolut inte är aktuell. Vi har en amerikansk ambassadör, som ska verka i Israel, som pratar om Judeen och Samarien som någon sorts bibliska områden på Västbanken. Han pratar inte om ockuperade områden. På ockuperade områden får man exempelvis inte bygga bosättningar, vilket man har gjort sedan 1967. Vi ser ett allt mer fragmenterat palestinskt samhälle, och det finns alltså en oerhört stark motvilja mot en tvåstatslösning.

Hur ser regeringens strategi ut för att verka för en tvåstatslösning i praktiken, mer än allmänna deklarationer på en rad i olika typer av anföranden?

Vi har byggt internationell rätt, och det har handlat om att slå vakt om de enskilda nationernas suveränitet. Med samma tydlighet som man fördömer det ryska kriget i Ukraina kan vi också markera mot de brott som sker i Mellanöstern mot internationell rätt och folkrätt och som skett konsekvent under lång tid i form av bosättningspolitiken på Västbanken.

Det är som sagt viktigt att vi värnar om de institutioner vi har skapat för ansvarsutkrävande. ICC är en central sådan, så säg ja på den fråga jag ställde inledningsvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot svar.

Fru talman! Jag vet inte hur mycket statsrådets psykologiska analys av begreppet frustration fördjupar eller förtydligar kärnfrågan i denna debatt, för kärnfrågan handlar faktiskt om någonting mycket enkelt: Är man beredd att se till att höginkomsttagare och de med stora kapitalvinster ska vara med och finansiera försvarssatsningarna, eller är man det inte?

Uppenbarligen är det något som döljer sig bakom statsrådets ordsvall här. Det är intressanta svängningar med ord som disparat och så vidare för att skapa lite ytterligare tyngd i det hela. Det är väl bara så enkelt som att vi står för en mer solidarisk fördelning än vad ni gör. Det är så sanningen ser ut, och då är det lika bra att få det sagt. Det är detta som döljer sig bakom alltihop.

Jag hade också tänkt ta upp en annan fråga. Statsrådet säger att man renodlar MSB. Jag tycker att man då ska se till att man inrättar en statlig myndighet för räddningstjänst. Jag tycker att man ska inrätta en statlig myndighet för näringslivets beredskapsplanering och ekonomiska försörjningsberedskap och för krigsviktiga företag.

Detta är så stora och specialiserade uppgifter att den nuvarande organisationen, med MSB:s mångfasetterade uppdrag, inte kommer att lösa det på ett bra sätt. Det är lika bra att inse att det är hit man måste för att det ska bli rätt tyngd i verksamheten eller - om jag ska använda ett ord som kanske ligger i statsrådets linje - mer stringens och större effekt av verksamheten.

Detta är ett förslag från vår sida som jag tycker att statsrådet i sin sista replik skulle kunna kommentera i positiv mening.

(Applåder)

Fru talman! Man måste ha en tårtbotten, precis som civilförsvarsministern sa. Det är då i stor utsträckning kommunerna och regionerna. Om inte kommunerna och regionerna fungerar ordentligt i fredstid fungerar de inte heller ordentligt i vare sig kris eller krig. Den civila sjukvården behövs. Det civila skolväsendet behövs. Äldreomsorgen behövs. Allt detta ska fungera även i en krigssituation. Därför krigsplacerar man personal, och därför ingår den personalen i den civila beredskapen.

Då är det klart att det är intressant att diskutera pengarna till både kommuner och regioner och vilken standard man upprätthåller i verksamheten även i fredstid. I min värld hör dessa frågor ihop. Om vi ska prata tårtbottnar vill jag säga: Det är nog väldigt viktigt att man ser till att det blir en tårtbit innan man har någonting att fördela. Då kan man inte bara snäva in denna debatt - där har Hanna Gunnarsson helt rätt.

Jag ställer samma fråga till dig som jag ställde till Pål Jonson. Vad är det egentligen som hindrar er från att ställa er bakom en beredskapsskatt? Svaret att ni har ekonomisk täckning i er budget räcker inte, enligt min mening. Det säger egentligen ingenting om viljan.

Det är klart att jag kan tolka det som att ni har en ovilja när det gäller att de som har kapitalvinster och de som har de högsta inkomsterna ska vara med och betala dessa stora satsningar. Vi är överens om satsningarna. Jag vill påminna statsrådet om att vi har varit överens om varje steg även när det gäller civilförsvarets uppbyggnad. Detta är alltså inget nytt påfund, som den här regeringen har kommit på. Här är grunden breda överenskommelser sedan lång tid tillbaka.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker inte att ministern ska komma och prata med mig om att lyssna på Försvarsmakten. Jag tog över ett departement efter en försvarsminister och en regering som hade låtit relationen till Försvarsmakten haverera. Vi byggde upp den relationen i dialog, och vi hade den under åtta år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Men jag har lärt mig att man i en dialog faktiskt kan ställa en del krav. Och det är inte alltid så att det Försvarsmakten säger är rätt. Man kan hantera det här på olika sätt i ett ledarskap. Jag skulle ha valt att agera så att man hade legat kvar vid 2032 men varit öppen för att eventuellt göra justeringar senare, när man ser hur saker och ting faller ut.

Jag skulle, precis som Pål Jonson säger, ha haft ett annat förhållningssätt. Men kom inte och prata med mig om bristande dialog, för jag var med och byggde upp en dialog som hade havererat!

Man bör bära bördorna på ett rättvist och solidariskt sätt i samhället. Många har det svårt i dag. De ekonomiska klyftorna har ökat, och de som tjänar mest och har gjort mest pengar på kapitalvinster skulle kunna vara med och bidra i de enorma satsningar som sker på Försvarsmakten. Men även på den här punkten har vi olika förhållningssätt. Det är en värderingsmässig skillnad i hur vi vill att samhället ska fungera.

Jag skulle också vilja höra vad det är som hindrar er från att analysera möjligheten att beställa en tredje ubåt när vi ska inrätta en ny ubåtsklass. Det är en analys vi var överens om i försvarsöverenskommelsen, men ni har inte tagit med det i propositionen. Vad är det som hindrar er från det? Det är inte något stort åtagande att göra denna analys. Jag ser också fler ubåtar framför mig på sikt.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja korrigera mina tidigare yrkanden. Jag yrkar bifall till reservation 10, reservation 35 och reservation 42.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga försvarsminister Pål Jonson: Vad är det som hindrar er från att ställa upp på en beredskapsskatt? Det här är 64,5 miljarder. Det är alltså oerhört stora belopp, och det är klart att det hamnar i en konkurrenssituation med andra områden som vård, skola och omsorg, där det bevisligen behövs mer pengar. Vi har också en situation inom sjukvården där det behövs mer pengar, och samtidigt ser vi att vi behöver bygga upp den civila beredskapen på sjukvårdssidan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

En jämnare fördelning när det gäller att bära de här bördorna tycker vi är rimlig. Då handlar det framför allt om att de i de högre inkomstskikten och de med stora kapitalvinster bör bidra. Vad är det egentligen som hindrar er på den här punkten?

Jag är fullt medveten om att vi kan behöva göra justeringar i det som vi nu tar ställning till. I ett försämrat säkerhetspolitiskt läge behöver vi kanske fundera på om vi måste ta in fler värnpliktiga än det antal som nu ligger i förslaget. I Försvarsberedningen kom vi överens om 12 000, och det skulle vara klart till 2032. Men enligt det förslag som nu föreligger ska det läggas i intervallet 2032-2035. Man motiverar det med att Försvarsmakten inte sägs orka med den tidsplan vi har föreslagit.

Men vi har sju år på oss. Varför kan man inte ta ställning till det här i ett senare läge? Varför öppnar man redan nu upp för en eventuell tidsförskjutning som kan leda till nya tidsförskjutningar i ett läge där det till och med kanske är så att säkerheten kräver fler värnpliktiga?

Fru talman! Vi lever i en farlig och föränderlig tid. Vi måste ha klart för oss att Ryssland har ett långsiktigt perspektiv på den krigsutveckling vi ser i Ukraina. Det handlar om ett krig som ska omvandla Europa och vara en del av omvandlingen av den regelbaserade världsordningen.

Det här är någonting man måste ha mycket klart för sig i dessa tider, när det talas om förhandlingar. Vi kan inte ha något avtal över huvudet på Ukraina eller Europa. Hur ett eldupphör kommer till definierar hela vår framtid, och Ukraina måste garanteras ovillkorlig säkerhet. Det bästa för Ukrainas säkerhet är ett Natomedlemskap.

Grundfrågan är om den ryska regimen över huvud taget är intresserad av fred. Imperiedrömmarna är en realitet, och Georgien och Moldavien är i fara. Det finns risk för provokationer mot Natos gränsområden, och min bedömning är att den ryska drömmen om nya landområden och imperiebyggande är starkare än eventuella fredstankar. Ryssland menar allvar med sitt tal om att ändra världsordningen. Det innebär den starkes rätt att i strid med FN-stadgan och internationell lag erövra andra länders markområden.

Just nu faller en järnridå över Europa, och var den faller avgörs av utvecklingen vid frontlinjen i Ukraina. Europa kommer att få ta ett ökat ansvar för stödet till Ukraina. Vi kommer att få ta ett utökat ansvar för vår egen säkerhet. USA:s nya administration, som tillträder i början av nästa år, måste inse sitt långsiktiga åtagande gentemot Ukraina. USA:s stöd hittills har varit ovärderligt, och att svika Ukraina nu vore inte acceptabelt på något sätt.

Kriget pågår med oförminskad kraft. Förstörelsen och skändandet av Ukraina fortsätter dagligen, och den ryska regimens ondska exponeras hela tiden. Det är i ljuset av den här svåra situationen som Sverige nu ska fatta sitt totalförsvarsbeslut. Det förslag som ligger på bordet är en fortsättning på besluten 2015 och 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

För vår del är vi glada över att åtta partier tillsammans har kunnat resonera sig fram till underlaget för propositionen. Enigheten visar att vi alla förstår allvaret i situationen, och det är en bra signal till svenska folket, Försvarsmakten och omvärlden.

Det är en mycket stor satsning som ska ske. Det handlar om 64 ½ miljard i ekonomiskt tillskott till totalförsvaret mellan åren 2025 och 2030. Omläggningen från det så kallade insatsförsvaret till ett nationellt försvar fortsätter. Det är en utveckling som inleddes med försvarsbeslutet 2014 och följdes upp med försvarsbeslutet 2020.

Trots den grundläggande enighet som föreligger vill jag göra några kommentarer.

Försvarsberedningen var överens om att Sverige ska ha 12 000 värnpliktiga år 2032, men i propositionen följer man inte det utan säger att det ska ske 2032-2035. Det har sin bakgrund i att Försvarsmakten har haft synpunkter på möjligheten att fullfölja det här till 2032. Vi anser att det är nödvändigt att ändå markera det som Försvarsberedningen var överens om. Det finns nämligen ett stort behov av att utöka framför allt armén, och det finns ett stort behov av fler värnpliktiga.

Det här handlar om att vi från politikens sida måste orka vara tydliga. Om det under de sju åren fram till 2032 händer något eller framkommer argument som gör det rimligt att göra en tidsförskjutning kan man ta beslutet i det läget, men vi behöver inte göra det redan nu. Att redan nu öppna för detta tidsintervall kan också innebära ytterligare tidsförskjutningar. Vi måste vara distinkta i vad som är vår kravbild.

Samma sak gäller när det handlar om de fyra brigader som ska vara på plats 2030. Det måste nu verkställas, och egentligen är det försvarsbeslutet 2020 som ska verkställas. I 2020 års försvarsbeslut stod det att Sverige skulle ha fyra brigader till 2025. Så blir inte fallet, och det beror bland annat på det materielstöd som har riktats till Ukraina. Nu handlar det om att tre mekaniska brigader och en infanteribrigad ska verkställas till 2030. Det här är en väldigt viktig prioritering, och för mitt parti har det varit en av huvudfrågorna. Det gäller att undanröja alla hinder som finns i denna process.

I Försvarsberedningens överenskommelse ingick också att det ska göras en analys gällande ytterligare en ubåt. Det finns inte med i propositionen. Jag tycker inte att det är bra. Ubåtar är en svensk styrkeförmåga och ett väsentligt säkerhetsintresse. Förekomsten av operativa och fungerande ubåtar i Östersjön är en styrka inte bara för Sverige utan även för hela Nato. Det är ett vapen som är väldigt avskräckande och som även kan användas effektivt ur underrättelsesynpunkt. Sverige är dessutom ett av få länder i världen som kan producera ubåtar. Socialdemokraterna tycker inte att det är bra att den eniga uppfattningen i beredningen inte har följts upp i propositionen.

Vi vill också inrätta en myndighet för räddningstjänsten - ett räddningsverk. Vi tror inte att det kommer att vara den mest effektiva organisationen om det görs inom ramen för MSB. Att i stället inrätta en specialinriktad myndighet för detta skulle ge högre effektivitet åt verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Vi vill också inrätta en statlig myndighet som ansvarar för näringslivets beredskapsplanering, ekonomisk försörjningsberedskap och krigsviktiga företag. Det här är ett så stort och omfattande område att det krävs en egen myndighet som kan bygga från grunden. Sverige har ett oerhört långt byggnadsarbete framför sig i det här sammanhanget. En gång i tiden fanns Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, och även om vi nu lever i en annan tid där nya metoder och nya samarbeten kanske krävs kan man ta intryck av hur den arbetade. Området är dock så pass omfattande att man inte klarar detta inom ramen för den mångfasetterade och omfattande myndigheten för samhällsberedskap.

I Försvarsberedningens rapport var vi också överens om att inrätta Norrlands infanteriregemente. Det är tre skyttebataljoner som i första hand skulle ägna sig åt skydd av transporter och värdlandsstöd samt åt att på olika sätt bana väg för införsel av både materiel och soldater i Sverige. De skulle också utgöra en viktig del av vårt nationella försvar - territorialförsvaret.

Jag litar på ministerns löfte att vi ska ta ställning till detta i oktober och på att löftet står fast med utgångspunkt i att Nato ska komma med sina kapacitetskrav. Jag är rätt säker på att detta är en verksamhet som kommer att behövas för att vi ska klara den här typen av transporter och ansvarstagande för både trupp och materiel som ska föras in i Sverige.

Stridsflyget är en annan punkt som jag vill nämna. Där har ett enigt utskott höjt ambitionsnivån i jämförelse med det som står i propositionen. Utskottet markerar tydligare att ett svenskt eller svensk-utländskt alternativ när det gäller nästa generations stridsflyg ska föras fram i en tydligare balans i förhållande till ett utländskt alternativ. Det är jag glad för. Från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vi dock i ett särskilt yttrande sagt att vi vill se att förutsättningarna för ett svenskt eller svensk-utländskt alternativ är realiserbara.

Det är viktigt att slå vakt om de svenska jobben, den svenska förmågan, den svenska forskningen, den svenska utvecklingskapaciteten och framför allt den svenska rådigheten när man utvecklar ett nytt flygsystem. Det ska vara svenska och nordiska förhållanden, och en design som passar vår operativa miljö, som styr arbetet med detta.

Det här är ett väldigt långsiktigt beslut. Det är svårt att se in i framtiden och att se vad detta kommer att innebära efter Jas 39 E, som man har beslutat om och som nu förbandssätts, men det är viktigt att vi slår vakt om det vi har byggt upp. Sverige är ett av få länder i världen som klarar att producera stridsflyg.

Framtida utmaningar inkluderar sådant som att rekrytera och behålla personal, att åtgärda personalbrist inom kategorier som piloter, tekniker och specialister, att hantera risker för förseningar och hög prisutveckling på materiel samt att se till att stödet till Ukraina - som får starka fördröjningseffekter i förhållande till uppbyggnaden av svensk försvarsmakt - kan ersättas. Ytterligare en framtida utmaning är att hantera brist på koordinering av och samövning mellan förband samt brister när det gäller materiel och infrastruktur.

För det civila försvaret handlar det om att sjukvård i kris och krig måste byggas upp. Näringslivets roll i kris och krig måste kartläggas och planeras. Den ekonomiska försörjningsberedskapen måste byggas upp. Arbetet för att kunna möta cyberattacker, störningar och sabotage mot samhällets infrastruktur måste hela tiden vara under utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Jag yrkar bifall till reservation 13 under punkt 11, till reservation 34 under punkt 29 och till reservation 9 under punkt 8.

(Applåder)

Herr talman! Det är bra att det blev tydliggjort. Det är lätt hänt att det går för snabbt både i det politiska språket och i besluten. Då kan de som eventuellt tycker att man inte ska ha ett sådant infanteriregemente ta det till intäkt för att det inte är aktuellt, och sedan försvinner det på vägen. Nu har vi kommit tillbaks till ursprunget i det här. Det är förmodligen oktober som gäller för när frågan ska avgöras på riktigt.

Jag förutsätter att vi är i en förutsättningslös situation och att regeringen inte räknar med att bara meddela vad som gäller i den här Natoplaneringen och att det sedan får vara på ett visst sätt, utan att man är beredd att diskutera att det här infanteriregementet ska åstadkommas. Det ska enligt den planering som fanns baseras i Sollefteå och Östersund. Jag hoppas att det är ett förutsättningslöst läge och att vi inte har låst upp oss före oktober.

Den andra frågan jag vill ha svar på gäller att vi har föreslagit att Myndigheten för totalförsvarsanalys ska ha i uppdrag att även följa upp målen för samhällets samlade krisberedskap, inte bara målen för det militära respektive det civila försvaret utan för den samlade krisberedskapen. Det är en helt annan och betydligt bredare och djupare dimension. Det här avslår ni. Varför gör ni det?

Herr talman! Jag reagerade på några saker.

När det gäller Norrlands infanteriregemente, som vi var överens om i Försvarsberedningen, säger Alexandra Anstrell nu att regeringen har gjort en annan prioritering och att man i likhet med Försvarsmakten anser att vi ska satsa på att bygga upp armébrigaderna. Därför ska det här stå tillbaka och kan inte omfattas av ett beslut nu.

Den information jag har fått direkt från försvarsministern är att vi ska skjuta på hanteringen av Norrlands infanteriregemente till oktober nästa år, då Nato ska presentera sina så kallade capability targets. Det är direkt kopplat till vad det är för typ av förband som ska skydda eventuell införsel av materiel och personal till Sverige i händelse av att vi hamnar i en kris- eller krigssituation. Tanken var att de här förbanden skulle stå för det.

Ska vi ta upp den frågan till diskussion igen i oktober, när vi har fått Natos synpunkter på det hela, och eventuellt avgöra det då i någon riktning? Är det vad som gäller? Eller säger du att den är utrangerad ur diskussionen, att det inte blir någonting och att man i så fall tar upp det igen vid nästa försvarsbeslut? Det skulle jag vilja ha utrett.

Det är faktiskt en ganska viktig fråga. De här förbanden är av det slaget att de vid en fördelning av resurser i en krigssituation blir de nationella försvarsförbanden, utöver hemvärnet.

Herr talman! Samtidigt som vi samlas här i dag fortsätter kriget i Ukraina med oförminskad kraft. Varje dag och varje natt pågår attacker mot den kämpande demokratin i Ukraina. Vår solidaritet med Ukraina måste vara tydlig, stabil och långsiktig. Den omfattar hela kriget. Den omfattar också en eventuell fred. Uppbyggnaden av Ukraina är i det läget en viktig uppgift.

Hela Europa måste stå bakom Ukraina, och stödet får inte svikta även om det i dag kommer olika typer av signaler på den internationella arenan. Vi kan också med viss fundersamhet se fram emot nästa år. Vad kommer att hända om stödet till Ukraina från exempelvis USA skulle minska? Då måste Europa ta ut steglängden ytterligare, och Sverige är en del i detta arbete. De nordiska länderna, de baltiska länderna, Polen, Tyskland och så vidare kan ta en viktig roll i arbetet för att behålla en stabilitet i stödet till Ukraina.

Det som händer i Ukraina är också avgörande för vår framtid. En järnridå faller sakta genom Europa, och var den faller handlar egentligen om vad som sker vid fronten i Ukraina och var den befinner sig, geografiskt sett. Uppbyggnaden av svensk försvarsförmåga är en del av en politik för att klara en framtid med frihet och demokrati.

Utgiftsområde 6, som vi i dag har att hantera, omfattar ett anslag på 169 miljarder. Det är en konsekvens av utvecklingen i försvarsbesluten 2015 och 2020.

Den svenska försvarsförmågan har stärkts. Det konstaterar även regeringen i sin budget. Man hävdar att det finns god förmåga att hävda Sveriges territoriella integritet och värna suveräna rättigheter i linje med internationell rätt. Man pekar ut de finsk-svenska och nordiska samarbetena och samarbetet med andra europeiska länder samt USA som en central del i Försvarsmaktens förmågeutveckling. Man konstaterar att värnplikten är en grundförutsättning för försvarets fortsatta tillväxt. Det innebär också ett erkännande av att återaktiverandet av värnplikten var ett strategiskt och viktigt beslut.

Jag vill påminna om att det en gång i tiden var en borgerlig majoritet som gjorde värnplikten vilande, vilket ledde till en situation då vi inte kunde rekrytera fullständiga förband att öva med inom Försvarsmakten. Det var en viktig åtgärd som vidtogs av den socialdemokratiska regering som tillträdde 2014.

Jag kan också konstatera att man säger att föranmälda och oanmälda beredskapsoperationer är krigsavhållande och bidrar till stärkt förmåga. Också detta var något som påbörjades under vår regeringstid i samarbete med de andra länderna. Ett 20-tal olika avtal om fördjupat samarbete och ytterligare ett 30-tal liknande avtal var vad som åstadkoms. Detta lade grunden till dessa samarbeten, som i praktiken också har underlättat processen in i Nato.

Det som presenteras i budgeten är alltså i mycket en uppföljning av och en fortsättning på den politik som bedrevs under 2014-2022. Detta arbete har således haft en avgörande effekt på situationen i dag.

Jag kan också konstatera att de olika försvarsbeslut som har fattats har fattats med relativt breda majoriteter. Det har inte varit i fullständig enighet, men i stort sett har det varit enigt. Jag förväntar mig att vi nu får en fullständig enighet kring nästa försvarsbeslut som vi kommer att hantera inom någon vecka.

I budgetpropositionen står också att regeringen avser att presentera en försvarsindustristrategi. Frågan är hur långtgående den blir. Kommer vi nu att gå från ett otidsenligt marknadstänkande som inte fungerar i verkligheten till en mer planerad och långsiktig relation med svensk försvarsindustri?

Vi har ändå lyckan att ha en väl fungerande försvarsindustri i Sverige, men vi har ännu inte fått det att fungera i balans mellan politiken och försvarsindustrin. Det handlar om produktionslinjer som kan öka vår förmåga dels i våra egna förråd, dels när det gäller att leverera till Ukraina. Det handlar om en planering som gör att man kan vara säker på att det blir en produktutveckling som också gagnar svenska förhållanden och där det finns en beställningsbas utifrån svenska statens intressen.

Jag är glad för att vi har lämnat det gamla insatsförsvaret och att det fanns en bred enighet om detta. Det är det som också präglar det här budgetförslaget, för det bygger på en helt annan konstruktion än den som rådde under den tid som Fredrik Reinfeldt var statsminister.

Den förändring som har skett sedan 2015 och som fortfarande pågår och är långt ifrån avslutad är dramatisk i och med att man går från ett litet insatsförsvar till ett nationellt försvar. Det är två helt olika saker, som bygger på helt olika tänkanden och militära principer och principer om civilförsvar. Det här visar också hur oerhört feltänkt insatsförsvaret var - det som ytterst syftade till att bidra i olika typer av internationella operationer. Jag vill bara konstatera att det är väldigt bra att vi nu bygger vidare på det som vi startade 2015.

Jag kan se ett antal utmaningar som vi måste hantera. Det handlar om att rekrytera och behålla personal. Det är en väldigt viktig fråga. Vi har personalbrist inom viktiga kategorier som piloter, tekniker och specialister. När det gäller materielsidan har vi stora risker för förseningar och hög prisutveckling. Det här handlar naturligtvis om att försvarsmateriel i dag är efterfrågat i stort sett överallt och att efterfrågan till Ukraina är särskilt stor.

Vårt stöd till Ukraina får starka fördröjningseffekter i förhållande till uppbyggnaden av svensk försvarsmakt. Detta har bland annat haft en direkt inverkan på vår förmåga att bygga upp brigader enligt det beslut som vi tidigare har fattat, vilket jag tycker att man ska konstatera.

Vi har fortfarande en brist på koordinering och samövning mellan olika förband, och det finns brister i materiel och infrastruktur. Det är särskilt viktigt att tänka på det sistnämnda, materiel och infrastruktur, eftersom det nu finns stora ambitioner att öka värnplikten.

Det civila försvaret är i likhet med det militära försvaret inne i en stark tillväxtfas. Det har vidtagits åtgärder som ökad och mer omfattande övningsverksamhet, exempelvis övningsverksamhet där både det militära och det civila övas samtidigt och där en lång rad civila myndigheter deltar. Man har krigsplacerat personal i olika delar av den offentliga sektorn. I dag finns också en uppmärksamhet på att kommuner och regioner måste fungera i sin civila verksamhet även i en kris- och krigssituation. Aktivering av civilplikt inom räddningstjänst och elförsörjning är viktigt liksom aktualisering av att förbättra och skapa nya skyddsrum. Det handlar också om att utveckla kommuners och regioners engagemang i krisberedskap.

Jag vet också att det runt om på länsstyrelserna finns ett stort engagemang i att samordna den här typen av verksamhet i respektive län.

Men det återstår mycket att göra på det civila området. Sjukvård i kris och krig måste byggas upp; där ligger vi långt efter. Näringslivets roll i kris och krig måste klarläggas och planeras. Det är ett stort arbete, som enligt vår mening kräver en egen myndighet. Den ekonomiska försörjningsberedskapen måste byggas upp. Arbetet för att kunna möta cyberattacker tar aldrig slut utan måste ständigt utvecklas och förnyas. Störningar och sabotage i samhällets infrastruktur är något som man ständigt måste vara uppmärksam på och hela tiden hitta metoder för att förebygga och bekämpa.

Ett fungerande civilt försvar är grundläggande för att Försvarsmakten ska kunna fungera i en kris- och krigssituation. Totalförsvarsperspektivet är helt avgörande.

Från socialdemokratiskt håll vill vi göra följande markering: De svenska materiellagren bör fyllas upp som en konsekvens av stödet till Ukraina. Det finns en klar risk för stor osäkerhet om hur just bristsituationen påverkar förmågetillväxten i svensk försvarsmakt. Det ställer stora krav på regeringen men också på den information som försvarsutskottet får när det gäller de här frågorna. Det är inte enkelt att hänga med eller att kunna se detta transparent. Uppföljningen av de omfattande kompensatoriska materielbeställningarna måste vara mycket effektiv och tydlig.

Kriget i Ukraina och erfarenheterna av detta ska vara dimensionerande för svensk försvarsmakt.

Värnplikten bör utvecklas till att omfatta 12 000 värnpliktiga kopplade till bland annat fyra armébrigader.

Svenskt stridsflyg bör även i nästa generation präglas av en svensk-nordisk design. Utgångspunkten ska vara nationella krav och behov. Stridsflyget är ett svenskt nationellt säkerhetsintresse som måste värnas.

Nästa ubåtsklass ska även den präglas av de krav som svensk-nordisk miljö, det vill säga Östersjöns operativa förhållanden, ställer. En analys av att tillföra ubåtsförbanden ytterligare en ubåt, vilket vi var överens om i Försvarsberedningen, är någonting som vi anser ska genomföras. Det gäller att värna även detta nationella säkerhetsintresse.

Mot bakgrund av de enorma belopp som totalförsvaret hittills tillförts och kommer att tillföras understryker vi behovet av en solidarisk finansiering. Vi anser att en särskild beredskapsskatt ska införas och betalas av de högre inkomstskikten i samhället.

I en reservation vi har i anslutning till detta skriver vi: Myndigheten för totalförsvarsanalys får ett särskilt uppdrag att följa upp målen för samhällets krisberedskap. Målen för samhällets krisberedskap och det civila försvaret är ömsesidigt förstärkande och bidrar till en effektivare användning av samhällets resurser i kris och höjd beredskap.

Vi tycker att det är jätteviktigt att just det här perspektivet blir belyst och analyserat.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Vi har den senaste tiden sett uppgifter om att två kablar har skadats i Östersjön. Med anledning av detta skulle jag vilja fråga civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin om han ser ett scenario med en hybridattack där kinesiska intressen, med kopplingar till ryska intressen, kan vara orsaken till den situation som har uppkommit. Det var min ena fråga.

Min andra fråga är: Varför har inte regeringen tagit initiativ till att informera försvarsutskottet i den här frågan? Detta offentliggjordes på en presskonferens i måndags. I dag är det torsdag. Eftersom vi inte har fått någon information, och eftersom det inte har förekommit någon kontakt med oppositionen, har vi i dag tagit initiativ till att begära att ansvarig minister kommer och informerar om detta på utskottet. Vi tycker att det är särskilt viktigt eftersom man själv har bedömt situationen som allvarlig. Om frågan är allvarlig är det en bredare fråga än en som bara rör regeringen.

Fru talman! Jag är inte så säker på att vi befinner oss i ett läge att vi har täckt upp allt som krävs för att manegen ska vara så pass krattad att svensk tillverkning alternativt svensk tillverkning ihop med en utländsk aktör är realistiska alternativ.

Jag är fullt med på att vi ska utreda det här. Det har vi ställt upp på, och det är sunt att vi gör det med en sådan bredd. Men är det så att man inte skapar de riktiga förutsättningarna för att de svenska möjligheterna att hålla i styråran ska vara på plats så starkt som det går är risken att man förlorar det här. Demonstratorprojekt räcker liksom inte i sammanhanget.

Vi måste så småningom säga att svenskt stridsflyg är så nationellt viktigt att det här ska ske på svenska villkor och nordiska villkor när det gäller den operativa förmågan; då handlar det inte om att det behöver ske ett samarbete om tillverkning. Vi måste så småningom uttala detta på ett tydligt sätt och rangera in det i en tydlig fålla. Signalen till industrin ska vara att man är beredd att satsa de belopp som är nödvändiga i ett sådant här utvecklingsarbete. Detta kommer naturligtvis att kosta pengar, men det har en avgörande roll när det gäller dels arbetstillfällen i vårt land, dels tekniknivå. Det är fråga om en spridning långt utöver bara flygsystemen; även annat påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här ger oss också en bra position inom ramen för Nato. En del säger att vi ska avsluta det här med svenskt stridsflyg eftersom vi nu är med i Nato och kan gå ihop med de andra. Men så ser inte vi det. Vi menar att Jas och den svenska typen av förmågeutveckling är ett väldigt bra komplement till de system som finns inom ramen för Nato.

Tack så mycket för en bra diskussion!

Fru talman! Jag tror att försvarsministern missuppfattade vad jag försökte säga. Jag pratar om svenska och nordiska operativa förhållanden och att designen på ett nytt stridsflyg ska utgå från det precis som man gjort vid designen av Jas 39 E och Jas 39 C/D. Det är detta jag är ute efter.

De operativa förhållandena i de nordiska länderna är så pass likartade att Jas 39 E är ett oerhört väl lämpat flygplan för den operativa miljön. Ett djupare samarbete för att ta fram stridsflyg är det ju kört för, eftersom de har valt andra alternativ. Så ser det ut, och det finns ingen oenighet på den punkten. Men det är viktigt att beskriva detta på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt korrekt att vi inte gör något vägval här och nu. Men om det här ska utredas, vilket vi i så fall ställer oss bakom i Försvarsberedningen, måste både regeringen och utredarna driva ett arbete på sådant sätt att man upprätthåller möjligheterna för svensk produktion. Det gäller även för svensk produktion i fråga om samarbete med ett utländskt alternativ för att svenskt kunnande och svensk förmåga ska finnas med som en viktig del i detta.

Vi har sett tidigare hur svårt det har varit att ta tillbaka förlorad kompetens, exempelvis när vi avvecklade produktionen av ubåtar på Kockums men sedan kom fram till att vi skulle ta upp den igen. Det har lett till att man varit tvungen att bygga upp det hela igen från ett nolläge. Vi får inte hamna i en så utdragen process att vi hinner förlora kompetens och produktionskapaciteter när det väl är dags så att vi inte klarar av att ta oss an uppgiften.

Jag ser också fram emot att vi kan få fler internationella order, vilket hjälper oss. Jag hoppas nu att ett vägval för transportflyget också kan göra att vi får effekter i positiv mening när det gäller stridsflyget.

Det krävs aktivitet och arbete som skapar förutsättningar för det svenska alternativet och alternativet att ha Sverige i samarbete med en utländsk partner. Det krävs också ett arbete för att förutsättningarna för detta ska vara realistiska.

Detta är som sagt ett väsentligt säkerhetsintresse, så det är inte vilket vapensystem som helst. Men anledningen till att jag väljer att beskriva hela djupet i själva systemet med all forskning, allt utvecklingsarbete, allt kunnande och all ingenjörskunskap är att det är ett system som påverkar svensk industri och svenska småföretag i bredare mening. Här finns många underleverantörer.

Det är korrekt som ministern säger att vi alltid har haft utländska komponenter i de svenska stridsflygen. Så är det, men grejen är den att vi måste hålla i styråran när det gäller att ta fram det system som ska gälla i slutändan. Man kan ha utländska komponenter och utländska samarbeten, men det handlar om vem som håller i styråran. Det är en kärnfråga i det vi diskuterar.

Därför måste utredningarna också göras med detta perspektiv, så att vi inte släpper styråran. Om vi skulle släppa den kommer all kompetens och allt det vi har byggt upp snabbt att försvinna och skingras för vinden, och vi har det inte längre. Om vi ska bygga upp det sedan igen kommer det att ta jättelång tid.

Det är detta perspektiv jag vill beskriva. Här har regeringen ett tydligt ansvar att agera så att det är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Just nu är Jas 39 E på väg ut för leverans till förbanden. Jas 39 E är det i särklass bästa stridsflygplanet för operationer i nordiska förhållanden. Det är ett högt stående exempel på svensk ingenjörskonst och ett högt stående exempel på svensk flygteknologi. För att ge de nordiska flygvapnen maximal slagkraft vid jakt, attack och spaning är Jas 39 E nödvändigt vid sidan av F-35, som Danmark, Norge och Finland valt.

Det här flygplanet kommer att vara operativt under mycket lång tid framöver - kanske 40 år. Men vi ska ändå inom en inte alltför avlägsen framtid bestämma oss för vad som kommer efter Jas 39 E. Redan nu höjs det röster som är väldigt bestämda och som tycker att det blir för dyrt med ett svenskt alternativ. Man tycker att Sverige inte kan bära kostnaderna och att Sverige inte har tillräcklig egen teknikpotential. Jag har till och med läst ledarartiklar där man skriver att Gripenprogrammet måste tänka på refrängen.

Alla sådana tveksamheter är sådant som noteras av eventuella konkurrenter. Jag har varit på ett antal stridsflygsseminarier om det framtida stridsflyget och noterat att konkurrenter sitter där och suger åt sig alla nyanser i debatten. Man förväntar sig och väntar bara på att hitta en väg att slå ut Gripen som flygsystem. Man vill slippa Gripen som konkurrent. Under min tid som försvarsminister hade jag möjlighet att verka i lite olika delar av världen och fick då klart för mig att det finns de som tydligt ser att det finns ett flygplan för mycket i Europa, och det är Gripen som pekas ut.

På den här marknaden handlar det inte bara om pris och prestanda. Informella relationer betyder också mycket, och även informella löften om säkerhetsskydd är en del av marknadsföringen när den ställs på sin yttersta spets. Vi får aldrig glömma att vi har stor kompetens och att vi befinner oss i världsklass. Vi är ett av få länder som faktiskt kan tillverka stridsflyg.

Vi har möjligheter och förutsättningar att finnas med och leverera även när det gäller nästa generations stridsflyg för svensk del, men då krävs det markeringar av att det här är ett nationellt utvecklingsprojekt. Det krävs ett långsiktigt handslag mellan staten och industrin, och det krävs deklarationer om att det här är ett kärnintresse för försvaret av Sverige. Det kräver en tydlighet från både regering och riksdag.

Vi har i Försvarsberedningen kommit överens om att låta utreda ett svenskt alternativ kopplat till en utländsk samarbetspartner och att köpa utländskt. Men vi måste välja väg här, och det får inte ta alltför lång tid. Vi får inte heller välja väg på ett sådant sätt att det svenska kunnandet, den svenska förmågan och de svenska forskningsresultaten rangeras ut till marginalen. Vi ska söka samarbetspartner, men vi måste också veta att det vi kan bidra med - vårt kunnande och vår erfarenhet - värderas i ekonomiska termer.

Det är svårt att se in i framtiden, men det svenska stridsflyget måste vara ett långsiktigt nationellt utvecklingsprojekt. Vi får inte sälja ut svensk förmåga, svenskt kunnande, svenska forskningsresultat och svensk kompetens.

Fru talman! Jag tycker att Pål Jonson på slutet här kom in på det som jag egentligen är ute efter, alltså att försöka definiera några utvecklingsprojekt som staten står bakom. Det leder till ett gemensamt ansvarstagande som i förlängningen breddar hela synsättet.

Jag väljer att ta fasta på det som är positivt i det svar som Pål Jonson gav mig här. Jag hoppas att det skulle kunna utgöra någon form av plattform för den typen av MOU - alltså en förnyelse av MOU:et från 1995, som är lite för gammalt för att passa ihop med dagens förhållanden. Jag vill uppmuntra en start på det arbetet. Jag skulle bli förvånad om man inte var intresserad av detta i Finland.

När det gäller ett svensk-finskt kontra ett nordiskt samarbete menar jag att det inte finns någon motsättning där. Det ena utesluter inte det andra, och det kan också vara så att ett fördjupat svensk-finskt samarbete med vissa utvecklingsprojekt faktiskt kan ha en positiv inverkan också i det nordiska perspektivet. Jag tror alltså inte att man ska låsa in sig i att det är det ena eller det andra, utan här handlar det om att kunna spela över hela paletten. Man kan dock skapa kärnbitar som gör att exempelvis Sverige och Finland tillsammans kan bidra på ett positivt sätt till Norden.

Jag tycker att det finns många bra saker i den diskussion som vi har fört här, men när det gäller informationsutbytet och den operativa planeringen - övningarna med och samordningen av de militära förbanden - har vi kommit betydligt längre än när det gäller det försvarsindustriella. Nu handlar det om att gå vidare i utvecklingsprojekt, vilket jag tror skulle kunna vara väldigt positivt.

Fru talman! Frågan om samarbete mellan Finland och Sverige har varit aktuell länge. Det var en huvudprioritet under de åtta år som vi satt i regeringsställning. Det handlar om informationsutbyte, operativ planering, övningar och samordning av de militära förbanden.

Vi kunde alltså redan före inträdet i Nato hantera situationer bortom fred gemensamt, och mycket av grunden för detta lades då. Jag menar att vi på den tiden inte, och heller inte nu, kommit lika långt när det gäller det försvarsindustriella samarbetet.

Den typ av konferenser som försvarsministern hänvisar till är bra, men de har förekommit tidigare och är egentligen inte ett mått på djupet i själva projekten. Men det är bra att man har den träffpunkten.

När det gäller avtalen om försörjningssäkerhet för exempelvis ammunition menar jag att det måste kontrolleras hur försörjningssäkerheten egentligen ser ut, i praktiken. Att skriva ett avtal är en sak, men det praktiska utfallet är en annan. Att ett avtal har skrivits innebär inte att man har nått upp till det som kan kallas försörjningssäkerhet.

Såväl Finland som Sverige har skickat mycket ammunition till exempelvis Ukraina, och detta har lett till att vi har en del att ta igen i jämförelse med hur det såg ut tidigare. Därför ser jag inte säkerställandet av försörjningssäkerhet som något som med självklarhet är uppfyllt bara för att ett avtal har signerats.

Det jag egentligen är ute efter är vilken typ av långsiktiga utvecklingsprojekt som Sverige och Finland som nationer skulle kunna ta fram gemensamt och involvera försvarsindustrin i. Jag menar att det perspektivet inte är tillräckligt diskuterat. Vi är inte där ännu. Jag håller med om att det finns många samband mellan svenska och finska företag, men den där kappan som ger en huvudinriktning och som knyter ihop allt ordentligt finns inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man ställer en fråga om hur läget egentligen är kan man få många olika typer av svar beroende på hur man vill ha det. Därför krävs nog en betydligt djupare diskussion med branschen innan man med tvärsäkerhet kan säga att allt som nu har gjorts är tillräckligt. Jag delar därför inte uppfattningen att allt jag säger här i stort sett är tillgodosett.

Jag menar att om man menar allvar med avtalet från den 16 september 2024, där bilateralt samarbete kopplat till försvarsindustrin nämns, bör ambitionen vara betydligt högre än i dag. Jag kan inte se vad som skulle vara problemet med att en svensk och en finsk regering sinsemellan jobbar fram en ordentlig uppfattning och strategi för hur vi vill se försvarsindustrisamarbetet mellan våra länder utvecklas och hur försvarsindustrin kan kopplas till det.

Finns det egentligen något problem med att göra den typen av avtal och plattform för kommande utvecklingsarbete? Det skulle självfallet ge en betydligt större tyngd från regeringsnivån i förhållande till industrin om det fanns en klar och tydlig viljeinriktning.

Jag tycker att detta är logiskt också utifrån att Finland, oavsett Natomedlemskap och annat, sedan lång tid tillbaka och även i dag är vår närmaste försvarspolitiska partner. Vi jobbar mycket tillsammans med Finland. Vi har till och med folk representerade i båda ländernas staber.