Maria Stockhaus

Herr talman! Jag vill inleda med en liten illustration av hur det kan vara. Det är måndagsmorgon. Klockan är strax efter sju. En sjuksköterska i Eskilstuna, en ingenjör i Södertälje och en lärare i Uppsala står på perrongerna och väntar. Tågen är försenade igen – inte för att det är ovanligt väder och inte för att något dramatiskt har hänt utan för att spåren är slitna och växlarna gamla och underhållet har eftersatts i decennier. Det här är ett systemfel. Det är ett systemfel som den moderatledda regeringen nu tar krafttag emot.

Svensk infrastruktur är ryggraden i vårt land. När järnvägarna fungerar, fungerar Sverige. Människor kommer till jobbet i tid, företag kan växa och konkurrenskraften stärks. Men när järnvägen brister får det stora konsekvenser för hela samhället. Pendlare står och fryser på perronger. Man vågar inte lita på att man ska komma fram i tid. Varje stopp på Malmbanan kostar LKAB 100 miljoner per dag.

Många av problemen i järnvägssystemet beror på år efter år av eftersatt underhåll. Det var år under övervägande socialdemokratiskt styre, då bandklippning i valrörelse för nya projekt var viktigare än att vardagen skulle fungera för människor.

Den moderatledda regeringen har bestämt sig för att vända på det här, men det låter sig inte göras på tre år. Vi talar om en Atlantångare som ska ändra kurs. Men vi har börjat, och vi kan redan se resultat.

Herr talman! Underhållsskulden på svensk järnväg uppgår till över 80 miljarder kronor i dag. Mot den bakgrunden gör regeringen den största satsningen på transportinfrastruktur i modern tid. I infrastrukturpropositionen avsätts 210 miljarder kronor för vidmakthållande av statlig järnväg under perioden 2026–2037. Det är den högsta nivå Trafikverket angett att de klarar av att omsätta i verkligt arbete. Det är en viktig poäng som jag ska återkomma till.

Trafikverket satsade 16 miljarder på järnvägsunderhåll under 2025. Det är en fördubbling på tio år. Antalet växelbyten har ökat från 30–40 per år till 100 under 2025, med en ambition om 200 per år framöver. Totalt planerades 1 800 underhållsarbeten under 2026, vilket är rekord.

Resultaten börjar synas nu för sjuksköterskan i Eskilstuna, ingenjören i Södertälje och läraren i Uppsala. Under 2025 kom resenärerna på nio av tio tåg fram i tid. Punktligheten förbättrades jämfört med de senaste åren trots att fler tåg och banarbeten än någonsin samsades i spåren. I oktober 2025 kördes över 95 000 persontåg, vilket är rekord sedan mätningarna startade 2001. Självklart är vi inte nöjda. Vi är långt ifrån klara, men att låtsas som att ingenting händer, något vi ibland hör från oppositionen, är inte ärligt mot de resenärer som märker förbättringar i sin vardag.

Herr talman! Mer pengar löser dock inte problemet helt och fullt, om vi inte också förändrar hur pengarna används. Det är här jag vill vara riktigt tydlig. Riksrevisionen har i ett flertal rapporter kritiserat Trafikverket för brister i planering, upphandling och genomförande. Det har lett till förseningar, kostnadsfördyringar och låg produktivitet.

Trafikverket har i egna mätningar konstaterat att enbart 30 procent av den tid som har reserverats för spårservice faktiskt har använts till underhållsarbeten. I Sverige tar det en vecka att byta en kilometerlång kontaktledning med traditionell utrustning, medan specialmaskiner i övriga Europa klarar samma sträcka på några timmar. Det här är inte bara ett tekniskt problem, utan det är ett organisatoriskt problem, vilket går att lösa.

Trafikverket behöver reformeras på djupet. Det räcker inte med justeringar i marginalen. Vi behöver en organisation som levererar, som håller tid och budget, som upphandlar smart och som tar den samhällsekonomiska konsekvensen av långa spärrtider på allvar.

Inspiration bör hämtas från länder som klarar det, till exempel Danmark, Australien och Nya Zeeland. Där analyserar och rangordnar självständiga organisationer infrastrukturprojekt utan att blanda ihop beställar- och utförarrollen.

Att kasta pengar på en myndighet som säger att de inte kan göra av med dem är ett spel för gallerierna. Det löser ingenting för sjuksköterskan som står och väntar på perrongen. Nu jobbar vi med Trafikverket. Vi ser till att det i den nya planen som kommer inom kort – jag vet att alla är nyfikna – finns tydliga skrivningar om och press på Trafikverket att utveckla och effektivisera sin myndighet.

Det är också viktigt för oss moderater att underhållet upphandlas i konkurrens. Utvärderingar har visat att vi får mer underhåll för pengarna om vi upphandlar det än om Trafikverket skulle göra det i egen regi.

Herr talman! Jag vill också säga något om ERTMS, det nya EU-gemensamma signalsystemet, som ska ersätta det gamla system som vi har i dag, ATC. Regeringens målsättning är att ERTMS ska vara infört i hela det statliga järnvägssystemet till år 2042, vilket är en avsevärd ambitionshöjning jämfört med den förra regeringen, då målet var 2070. Det är ett nödvändigt mål. ERTMS ökar kapaciteten, förbättrar säkerheten och möjliggör sömlös gränsöverskridande trafik.

I februari 2025 fick Trafikverket i uppdrag att utforma också ett ekonomiskt stöd för tågoperatörernas investering i ombordutrustning. Det är ett konkret steg för att säkerställa att omställningen kan genomföras i tid och inte stannar på papperet.

Herr talman! Jag förstår frustrationen hos alla dem som tycker att järnvägssystemet är opålitligt. Den frustrationen är helt befogad. Sjuksköterskan som missar ett vårdmöte, läraren som inte hinner förbereda lektioner och ingenjören vars arbetsdag börjar i otakt har rätt att vara frustrerade, och de har rätt att kräva bättre.

Det finns partier i den här kammaren som vill svara på frustrationen med att lova 450 miljarder till nya stambanor för höghastighetståg. Det är pengar som inte finns, och om de hade funnits hade de gjort oändligt mycket mer nytta i underhåll av den järnväg vi redan har och som pendlare använder varje dag. Det här är åtgärder som hade kunnat vidtas betydligt tidigare i stället för att man låter underhållsskulden växa ytterligare.

Den politiska debatten har alltför länge handlat om nationellt tågresande och prestigeprojekt. Men av de personresor som sker på svensk järnväg står pendlingen med regionala trafikaktörer för nästan nio av tio resor. Det är den resan som ska vara utgångspunkten för järnvägspolitiken, inte ett politiskt skyltfönster.

Moderaterna väljer att göra det som fungerar. Vi väljer underhåll framför prestige. Vi väljer att hålla löften till sjuksköterskan, ingenjören och läraren och till alla de miljontals människor som varje dag förlitar sig på att tåget går. Det är ansvarsfull järnvägspolitik, och det är vad Sverige behöver.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Om man tror på teknikutvecklingen bör man se att det finns möjligheter att flyga in till huvudstaden. Även om man på en flygplats räcker upp handen och säger att man vill ha elflyg är väl hela vitsen med flyget att man ska ta sig mellan punkt A och punkt B. Vi behöver alltså se till att det finns elflygskapacitet på alla svenska flygplatser. Många kommer att vilja flyga till Stockholm och komma in till stan snabbt, och då är Bromma helt fantastiskt.

Fru talman! Jag tycker ändå att det är lite intressant att ledamoten Kasirga i andra replikskiften och även i sitt anförande gick väldigt hårt på att regeringen skulle lägga ned flygsträckor. Jag försöker då att förklara att det här är en fråga för budgeten 2027.

Tidöpartierna har alla en väldigt positiv inställning till flyget. Det har vi visat genom ett antal beslut och propositioner. Om det nu behövs extra medel i budgeten 2027 är min fråga – och nu det blir en retorisk fråga: Vilken regering tror Kadir Kasirga har störst chans att få till en höjning av budgeten för upphandlade flygsträckor?

Med tanke på Miljöpartiets och Vänsterpartiets inställning till flyget har jag väldigt svårt att tro att man kommer att räcka upp handen och säga att det är där pengarna ska satsas. Man vill ju lägga ned flygsträckor och höja flygskatten, och under pandemin visade man väldigt tydligt att man inte ville att flygplatser söder om Stockholm över huvud taget skulle överleva.

Hur ska man få till de miljoner som krävs för att säkra trafiken till Hagfors, till exempel, och till Kramfors och mellan Umeå och Östersund? För alla dem som värnar de flygsträckorna känns det nog väldigt osäkert att rösta på Socialdemokraterna i valet i höst.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Fru talman! Jag tycker att man kanske ska lägga lite band på sig när det gäller raljerandet. Jag har varit ute och träffat privatjet-aktörerna som har flygtrafiken ute på Arlanda. De beskriver att stora svenska företag är helt beroende av denna verksamhet, så det handlar om betydligt mer än rika affärsmän som flyger mopsar till Alperna.

Bromma flygplats är också viktig ur beredskapssynpunkt. När man har med viktig infrastruktur att göra kan man inte titta på ett separat år eller på ett eller två år framåt. Man måste höja blicken och titta kanske 50 år framåt. Om vi lägger ned Bromma och bygger bostäder där kommer vi aldrig att kunna återskapa en flygplats så nära Stockholm city.

Vi vet också att ett svenskt företag är på väg att lansera elflyg, och nu senast testkördes mindre transportdrönare på Bromma flygplats. Den här utvecklingen är på gång. Vi vet att den kommer, och den typen av verksamhet går inte att ha på Arlanda. Det går inte att blanda stora jetplan med de här mindre farkosterna, för de dyker i backen om det inte är väldigt lång tid mellan start och landningar. Det handlar om stora plan och mindre plan.

Det är jätteviktigt att vi bygger bostäder, men problemet är att vi har så mycket regler i Sverige att när vi bygger bostäder är det ingen som har råd att efterfråga de hyresrätterna. Jag är ordförande i Sollentunahem. Vi har renoverat och byggt bostäder och har svårt att hitta människor som har råd att hyra dessa. Det beror inte på att vi inte försöker att bygga billigt, utan det beror faktiskt på att det är svårt att göra det med de regelverk och de kostnader vi har. Bostadspolitiken kanske hör hemma någon annanstans.

Man måste som sagt höja blicken. Vi måste våga säga att vi kan satsa på Arlanda och utvecklingen där, men med tanke på den framtid som flyget har och den teknikutveckling som finns har vi inte råd att lägga ned väl fungerande infrastruktur i ett sådant fantastiskt läge som Bromma har.

Fru talman! Jag tackar för en spänstig debatt om flyget.

Flyget är viktigt för tillväxt och utveckling i alla delar av landet. Utan flyget går det inte att driva företag och rekrytera personal på alla platser i Sverige. Frågan är vilken regering som skulle vara bäst för flyget i Sverige och för flygets framtid.

Den moderatledda regeringen har bland annat höjt stödet till de regionala flygplatserna, tagit bort flygskatten och gett uppdrag att ändra resepolicyer så att man inte väljer bort flyget per automatik. Vi har återupptagit arbetet med att utveckla Arlanda och har en utredning igång som ska titta på Brommas framtid med tanke på all den teknikutveckling som sker inom flyget.

På den andra sidan i politiken spretar det ordentligt. Socialdemokraterna och deras stödpartier införde flygskatten. När det var pandemi fick flygplatser söder om Stockholm inget stöd.

Det är lite underhållande att höra ledamoten Kasirga tala sig varm för Arlanda. Det är lite märkligt med tanke på att när den slutrapport som Arlandarådet tog fram förra mandatperioden, som innehöll ett antal förslag för att utveckla Arlanda flygplats, var klar och skulle presenteras ställde man in en presskonferens som redan var planerad. Allt det ställdes in, och rapporten hamnade i papperskorgen.

Tidöpartierna är rörande överens om flygets betydelse för Sverige och vikten av att ha en politik som ger bra förutsättningar för flyget.

Fru talman! Vi ser en fantastisk teknisk utveckling. Flygmarknaden kommer att förändras, och i ljuset av det är det faktiskt många länder som tittar på hur man ska kunna anlägga en flygplats som har ett citynära läge.

Med tanke på osäkerheten kring vart flygmarknaden ska ta vägen och den enorma tekniska utveckling som är på gång vore det direkt oansvarigt att lägga ned Bromma flygplats. Det finns ingen motsättning mellan Bromma och Arlanda. De kan ha helt olika funktioner på en framtida flygmarknad i Sverige. Vi vill utveckla Arlanda men är också rädda om Bromma eftersom flyget är under stor omdaning.

Sedan skulle jag vilja lämna en sakupplysning. Kadir Kasirga låter påskina att regeringen skulle lägga ned flyglinjer till flera orter i Sverige. Det är en ren osanning.

Det som har hänt är att Trafikverket har signalerat att för nästa period, det vill säga 2027, kommer pengarna inte att räcka till alla de flygsträckor som i dag är upphandlade. Men det gäller ju nästa årsbudget; det vill säga att det finns gott om tid att ta fram förslag för att rädda de här flyglinjerna.

Fru talman! En sak är helt säker: Med Socialdemokraterna och deras stödpartier kommer flygets förutsättningar i Sverige att bli betydligt sämre. Frågan är hur i hela friden Socialdemokraterna ska kunna säkra pengar till de upphandlade flygsträckorna om man ska samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det skulle vara riktigt dåligt för tillväxt och utveckling och för förutsättningarna för svenskt flyg med en socialdemokratiskt ledd regering med de stödpartier som man har i dag.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår frustrationen hos alla dem som tycker att vårt järnvägssystem är opålitligt. Samtidigt måste man titta på vad som de facto händer där ute. Man måste titta på statistiken. Det har blivit bättre, även om vi självklart är långtifrån nöjda. Att vända den här atlantångaren – åratal, eller rättare sagt decennier, av eftersatt underhåll – för att få ordning på svensk järnväg låter sig inte göras på tre år.

Om det är någonting som den här regeringen gör är det att försöka styra upp Trafikverket. Generaldirektören skulle nog säga att det här är en ganska besvärlig regering. Han skulle nog dessutom säga att vi i trafikutskottet är ett ganska besvärligt gäng som också kräver att få träffa honom för att få höra hur man jobbar med utveckling och med alla de uppdrag som man har fått av regeringen för att effektivisera sin verksamhet.

Det sker oerhört mycket på detta område. Det är ett arbete som är långsiktigt, och det kanske kommer att behövas större åtgärder. Den utredning som kom i går, som pekar på ett statligt bolag i stil med Nye Veier i Norge, är ju jätteintressant. Detta är någonting som regeringen kommer att ta tag i för att försöka skapa en situation där vi kan få fram mer järnvägsunderhåll, vägunderhåll och nybyggnation snabbare än vad vi får i dag.

Det är intressant, fru talman, att Mattias Ottosson säger att han tror att Trafikverket skulle må bra av att ha mer underhåll i egen regi. Som politiker kan vi absolut tycka saker, men vi måste också titta på vad utredningar och experter säger.

Anledningen till att Socialdemokraterna lade Gunnar Alexanderssons utredning i papperskorgen var ju att han så tydligt pekade på att man inte behöver ha underhållet i egen regi för att ha tillgång till kunskap. Det här handlar om brister i Trafikverket. Gunnar Alexandersson är tydlig med att Trafikverket kan skaffa sig den kunskapen. Han är också tydlig med att vi får ut mer underhåll för samma pengar om vi har den modell som vi har i dag.

Vad man mår bra av är väldigt subjektivt. Jag tycker att det var ett märkligt uttalande från den här talarstolen.

Fru talman! Mycket har sagts från talarstolen och även i replikskiftena. Sammanfattningen är lite grann: Sent ska syndaren vakna. Ledamoten säger att det har gjorts en del misstag, men jag skulle säga att det har gjorts en hel del historiska misstag. Jag är lite nyfiken på inställningen att totalt ta avstånd från historien och säga att den inte är intressant, för historien är ju anledningen till att vi är där vi är nu.

Tågen har blivit punktligare; tittar man på statistiken genom åren ser man att tågen, tack vare de underhållsinsatser som nu görs, oftare går i tid nu. Sedan är det självklart ett elände för varje enskild person som står på en perrong och fryser, men fler tåg går i tid och kommer fram i tid än tidigare.

Jag är också, apropå den utredning som Gunnar Alexandersson gjorde för tio år sedan, lite nyfiken på varför det var så viktigt för Socialdemokraterna att i första hand förstatliga järnvägsunderhållet i stället för att ta tag i alla de olika förslag som Gunnar Alexandersson hade, som skulle ha effektiviserat hur Trafikverket jobbar med underhåll. Varför lade man bara den utredningen i byrålådan?

Det finns en sak som jag aldrig har fått svar på, trots att jag frågat olika socialdemokrater om den vid ett flertal tillfällen. Den förra regeringen slog ihop sak- och förvaltningsanslag för Trafikverket. Det här är väldigt tekniskt, men det innebar att Trafikverket ökade antalet anställda med 4 000 i stället för att satsa på räls och asfalt. Det var de facto detta som hände. Man gav Trafikverket fritt spelrum.

Den här regeringen försöker ta tag i Trafikverket, styra det och få det att bli ett mer effektivt verk. Det är ingen hemlighet att vi moderater inte tror att det kommer att räcka, men detta arbete är ändå påbörjat. Det händer väldigt mycket på Trafikverket, vilket det inte gjorde tidigare. Då gav man Trafikverket fritt fram att öka antalet anställda med 4 000 i stället för att se till att det kom ny asfalt på vägen och att det lades ny räls.

Fru talman! Det är viktigt att man lyssnar på den expertmyndighet man har och att man samtidigt styr den och ställer höga krav på att den förändrar sitt arbetssätt. Det är viktigt när det gäller järnvägsunderhållet. Att göra som Miljöpartiet gör – slänga en massa pengar på Trafikverket som de säger att de inte har möjlighet att göra av med – är liksom ett spel för gallerierna.

Alternativet är naturligtvis – och detta kanske Miljöpartiet vill, fru talman – att man stänger anläggningar så att folk inte kan åka tåg alls och sedan lägger alla de här pengarna där. Det är den enda möjligheten med de metoder vi har i dag.

Det är viktigt att man ser till att Trafikverket utvecklar sina metoder så att vi kan få ut mer. Det handlar om att få ut mer underhåll för de pengar vi faktiskt satsar, och där finns det mycket kvar att göra.

När det gäller de satsningar som Linus Lakso lyfte upp handlar det mycket om elektrobränslen, som fortfarande är ganska omogna. Vi vet liksom inte vart detta tar vägen och hur marknaden ser ut för just elektrobränslen. Som läget är just nu blir de också väldigt, väldigt dyra.

Det som är intressant att titta på är hur vi får biobränslen. Det finns raffinaderier på gång i Sverige och även raffinaderier som är beredda att ställa om till produktion av hållbart flygbränsle och sådant som kan användas även i sjöfart.

Fru talman! Tidöregeringen satsar också på att få igång produktion av hållbart flygbränsle i Sverige, men det spelar inte så stor roll om det inte finns några flygplatser kvar att flyga till. I och med att ni drar in stödet till de regionala flygplatserna är den risken ganska uppenbar. Det finns alltså en risk för att det inte kommer att finnas någon möjlighet att flyga inrikes i Sverige, för flygplatserna dit flygen skulle gå finns inte kvar längre. Dem har man inte råd att ha kvar.

När det gäller järnvägsunderhållet är det viktigaste, som Tidöregeringen verkligen har satt fokus på till skillnad från den förra regeringen, att försöka förändra hur Trafikverket jobbar med underhåll. Det framgår väldigt tydligt av Riksrevisionens olika rapporter att det finns stora brister.

Det gjordes en utredning för tio år sedan av Gunnar Alexandersson. Där föreslogs ett helt paket med åtgärder för att få fart på underhållet av svensk järnväg. Inget av detta blev verklighet, för den förra regeringen snöade in på att man skulle återta underhållet i egen regi. Det var bara det som var viktigt, och det fanns inte ens med i utredningen. Därför lade man utredningens förslag i en byrålåda, vilket är väldigt tråkigt. Annars hade vi kunnat ha en annan situation när det gäller hur Trafikverket jobbar med upphandlingar och hur man främjar innovationer när det gäller underhåll.

Om vi ska arbeta in underhållsskulden för järnvägen snabbare är detta en av nycklarna. DN gjorde en uträkning där man kom fram till att det skulle ta ungefär 250 år att arbeta in underhållsskulden för järnvägen. Men nu är bedömningen att man kan få bort det mesta till 2050. Regeringens politik har gjort en ganska stor skillnad. Vi har kunnat snabba upp arbetet.

Sedan är vi inte nöjda med det. Vi vill gärna att det går ännu fortare och kommer att fortsätta ha en diskussion och en press på Trafikverket att utveckla sina metoder, så att vi får ett effektivare järnvägsunderhåll.

Fru talman! Svensk infrastruktur är ryggraden i vårt land. När vägar och järnvägar fungerar och flygplatser och hamnar är tillgängliga fungerar hela Sverige. Människor kommer till jobbet i tid, företag kan växa och vår konkurrenskraft stärks.

När infrastrukturen brister får det stora konsekvenser för hela samhället. Varje stopp på Malmbanan kostar LKAB 100 miljoner kronor per dag. Pendlare fryser på perronger, och man vågar inte lita på att man ska komma till jobbet i tid när tågen står stilla på grund av att underhållet inte har skötts.

Detta är den verklighet som vi ärvde efter den socialdemokratiskt styrda regeringen, som bland annat lät underhållsskulden växa okontrollerat för att kunna fokusera på att klippa band i valrörelsen. Den förra regeringen lät underhållsskulden för järnväg och vägar växa till över 100 miljarder kronor mellan 2014 och 2022. De prioriterade bort det som verkligen behövdes. Nu städar vi upp efter dem, och det gör vi med historiska satsningar.

Fru talman! Regeringen föreslår 106,7 miljarder kronor till kommunikationer och infrastruktur 2026. Det är en kraftfull ökning som visar att vi menar allvar med att se till att det som vi redan har på plats fungerar.

Under hösten har vi moderater i trafikutskottet besökt flera platser i landet. Det är tydligt att regeringens satsning på underhåll verkligen gör skillnad. Flera av dem som vi har mött, som jobbar med att planera och genomföra underhållsåtgärder, vittnar om att de nu tack vare regeringens satsning på underhåll kan genomföra förebyggande underhåll och inte bara rycka ut när problem och skador redan har uppstått. Under nästa planperiod kommer vi att nolla underhållsskulden på väg helt, och på järnvägssidan tillför vi resurser motsvarande den högsta nivå som Trafikverket säger sig kunna klara av och fortfarande ha trafik igång.

Detta innebär inte att vi är nöjda med hur Trafikverket genomför underhåll på järnväg. De har i uppdrag att effektivisera och utveckla sin upphandling så att det går att genomföra mer underhåll utan att behöva stänga anläggningen. Beställningen av nya underhållståg är ett steg i rätt riktning. Trafikverket säger själva att med den ökade takten på järnvägsunderhåll kommer hela underhållsskulden på järnväg att vara borta 2050. Men redan nu har punktligheten förbättrats, vilket är glädjande för många resenärer.

Vi satsar 41 miljarder kronor på utveckling av ny infrastruktur och 40,3 miljarder på underhåll nästa år. Riksdagen beslutade i december 2024 om en långsiktig ekonomisk ram på 1 171 miljarder för infrastruktursatsningar under perioden 2026–2037. Detta ger förutsägbarhet och möjlighet att planera långsiktigt. Det är så man bygger ett land.

Fru talman! En stor skillnad mellan den här regeringen och den förra är synen på flyget. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill dra ned på flygstödet med flera hundra miljoner. De säger att flygresorna behöver minska och kallar det problematiskt att regeringen arbetar för fler direktlinjer till och från Arlanda under den pågående klimatkrisen. Vi ser också att flyget släpper ut. Vi vill att flyget ska ställa om. Vi vill dra ned på utsläppen men inte på resandet.

Vad är alternativet – att folk från Norrland inte ska kunna flyga till Stockholm och att företag ska flytta sina huvudkontor utomlands? När företag själva får lista viktiga faktorer för etablering och tillväxt är fler direktlinjer ut i världen något som hamnar högt på listan.

Vi tror på flyget och vill att det ska ställa om, inte läggas ned. Vi satsar 10 miljoner kronor per år för att möjliggöra nya internationella direktlinjer till Sverige och Arlanda, och nästa år startar fem nya flyglinjer från Arlanda. Det är så man skapar jobb och tillväxt.

Flyget är nödvändigt för tillgängligheten inom Sverige och mellan Sverige och andra länder. Vi fortsätter att stödja de regionala flygplatserna för att säkra en god tillgänglighet i hela landet.

Fru talman! Låt mig tala om något som ofta glöms bort, även om Thomas Morell förtjänstfullt tog upp det i sitt anförande. Det handlar om sjöfarten. 95 procent av allt det vi importerar och exporterar går någonstans i fraktkedjan via sjöfart. Nästan 70 000 båtar anländer varje år till svenska hamnar, och 164 miljoner ton varor lastas. Ändå har svensk sjöfart länge tyngts av högre avgifter och mer byråkrati än andra länders sjöfart.

Regeringen har agerat och förändrat en hel del förutsättningar för svensk sjöfart. Den 1 juli togs stämpelskatten för nya fartyg bort. Vi gör det enklare att hyra in och hyra ut huvudsakligen obemannade fartyg. Vi arbetar vidare med att förändra tonnageskattesystemet. Det har gett resultat: Rederier flaggar nu om sina skepp till svensk flagg. Senast i förra veckan flaggade Stena Line in ett fartyg. Där är man också väldigt tydlig med att det är regeringens politik och förändrade förutsättningar för svensk sjöfart som gör att man flaggar in.

Detta är viktigt inte bara för svensk sjöfart generellt utan också för vår nationella säkerhet och för vår förmåga att hantera kriser. Det är en ansvarsfull politik att värna svensk sjöfart på riktigt.

Fru talman! Det är naturligt med tanke på hur budgeten är fördelad att tåg, flyg, sjöfart och vägtrafik tar stort utrymme i vår budgetdebatt. Men budgeten på vårt område innehåller också digitaliserings- och postfrågor. Tack vare bredbandsstödet har de allra flesta hushåll i Sverige i dag tillgång till 5G. Regeringen har också påbörjat arbetet med att implementera de förslag som AI-kommissionen kommer med. Efter nyår kommer det en AI-strategi. AI har potential att öka effektiviteten och kvaliteten, inte minst i offentlig sektor. Möjligheterna är stora, och regeringen är angelägen om att utvecklingen fortsätter samtidigt som vi hanterar de risker som finns med AI.

Fru talman! Jag har naturligtvis läst oppositionens olika budgetförslag inför den här debatten och kan konstatera att det är en långt ifrån samlad opposition. Det spretar ordentligt. Socialdemokraterna har väldigt små förändringar i förhållande till regeringens budget. Centerpartiet vill satsa på vägar och tillväxt, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet kraftigt vill öka underhållsskulden på svenska vägar, som i dag har potthål och köer, och bara satsa på cykel och järnväg.

Deras budgetförslag skiljer sig åt med tiotals miljarder per år. Miljöpartiet vill öka anslaget med 39,5 miljarder kronor på ett år. Vänsterpartiet vill ha en Sverigebiljett för 2,5 miljarder. Miljöpartiet vill ha ett Sverigekort för 11,1 miljarder. Det är samma idé men väldigt olika kostnader.

Inte ens oppositionen kan komma överens om vad deras egen politik ska kosta. Hur ska de få ihop det hela, och hur ska de kunna komma överens när de ser så olika framför allt på hur de olika trafikslagen ska hanteras?

Fru talman! Regeringens budgetförslag för utgiftsområde 22 är balanserat, genomförbart och ansvarsfullt. Vi satsar rekordmycket på infrastruktur, men vi gör det på ett sätt som fungerar. Vi ser till att alla fyra trafikslag – väg, järnväg, flyg och sjöfart – får möjlighet att utvecklas i Sverige. Vi ser till hela Sverige, inte bara till storstäderna. Vi prioriterar jobb, tillväxt och tillgänglighet.

Hela Sverige ska fungera. Det är därför jag vill yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Att flyget ska ställa om och att vi ska ha ett grönt flyg är nog en självklarhet för oss alla här i kammaren. Det är viktigt att vi stöttar flygets omställning och möjliggör till exempel tankning med biobränsle liksom produktion av biobränsle i Sverige. Jag skulle säga att det är jätteviktigt för både sjöfarten och flyget.

Det här var dock inga lugnande besked för alla oss som gärna vill flyga och för dem som bor i delar av Sverige där det krävs flyg för att man till exempel ska kunna ta sig fram och tillbaka till Stockholm över dagen. Det är en oroande utveckling som väntar med tanke på hur flyget hanterades av tidigare regeringar.

Jag har ytterligare en fråga, fru talman. Ulrika Heie talade sig varm för underhållet, något som den här regeringen har prioriterat upp. Det märks väldigt tydligt i budgeten och även i den infrastrukturproposition som antogs i kammaren 2024. Men när Centerpartiet utgjorde stöd till den förra regeringen var Trafikverket tydligt med att anläggningen skulle komma att vara i sämre skick vid planperiodens slut med anledning av den nationella planen och infrastrukturpropositionen som då lades fram. Man hade inte skjutit till de medel som behövdes för underhållet.

Min fråga till Ulrika Heie är därför: Ångrar Ulrika Heie i dag att Centerpartiet gav sitt stöd till en infrastrukturproposition och en plan som inte satsade på det underhåll som våra vägar och järnvägar behöver?

Fru talman! När jag lyssnade till Ulrika Heie blev det tydligt för mig att Tidöpartierna och Centerpartiet delar syn på hur viktigt flyget är för att hela Sverige ska leva och på flygets tillväxt. I Centerpartiets budgetmotion finns till och med ett förslag om att satsa pengar på att få fram el- och hybridflyg, vilket jag tycker är väldigt intressant.

Ingen av oss här i kammaren har dock egen majoritet utan måste komma överens med andra partier. Därför undrar jag hur Ulrika Heie ser på möjligheten att komma överens om flyget med sina tänkta koalitionspartner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har en helt annan syn på flyget. De styrde och ställde bevisligen med Socialdemokraterna tidigare och till viss del även med Centerpartiet för att kunna dra ned på stödet till flygplatser och annat. Det gäller även hur man hanterade stödet under covidpandemin.

Jag är därför nyfiken på hur Ulrika Heie ser på flygets framtid, om det nu skulle bli en annan regering. Hur kommer man att klara av att få tillgänglighet i hela landet om det inte finns något stöd till de regionala flygplatserna? Det är ändå bara ett exempel på alla de tokigheter för flyget som finns hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Fru talman! Det är en ära att få inleda debatten om Norden och Arktis. Det nordiska samarbetet har alltid varit viktigt, men i den tid vi nu befinner oss i är det viktigare än någonsin.

Den nordiska familjen hör till de äldsta och mest omfattande regionala samarbetena i världen. Vi i Norden har mycket gemensamt, till exempel gemensamma värderingar, ett samhälle som är jämställt, utbyggda välfärdssystem och starka socialförsäkringssystem. Inte minst har vi i Norden det som många kallar Nordens guld, tilliten till varandra, som en grundpelare i det nordiska samarbetet.

Vi samlas här i en tid av djupa globala omställningar. Demokratin ifrågasätts. Klimatet förändras i allt snabbare takt. De säkerhetspolitiska spänningarna ökar i vårt närområde och bortom det. I den verklighet som vi lever i är det nordiska samarbetet inte bara önskvärt utan också nödvändigt.

Sedan bildandet av Nordiska rådet 1952 och Nordiska ministerrådet 1971 har vi byggt upp en samarbetsmodell som grundar sig på gemensamma värderingar som demokrati, jämlikhet, mänskliga rättigheter och tillit mellan medborgare och institutioner. Det nordiska samarbetet hör som sagt till de äldsta och mest omfattande samarbetena i världen. Det är viktigt att vi fördjupar det här samarbetet, inte minst med tanke på hur omvärlden ser ut. Det är viktigt att vi arbetar strategiskt, tänker långsiktigt och är konkreta.

Fru talman! Säkerhetsläget i Norden och Östersjöområdet är i dag det mest instabila på decennier. Rysslands invasion av Ukraina har ritat om kartan både säkerhetsmässigt och moraliskt. Som svar har Finland och Sverige valt att fullt ut integreras i Nato, vilket i sin tur har öppnat för ett ännu tätare försvarssamarbete inom Norden.

Vi måste nu bygga upp vår gemensamma försvarsförmåga, stärka civil beredskap och samordna vår säkerhetspolitik. Genom Nordefco, genom bilaterala avtal och inom ramen för Nato behöver vi samverka om övningar, cybersäkerhet, underrättelsearbete och totalförsvar.

Nordiska rådet har också arbetat fram och beslutat om en rekommendation att inrätta en nordisk försvarskommission. Rekommendationen är skickad till Nordiska ministerrådet. Frågan är dock om det är rimligt att begränsa ett sådant samarbete till bara de nordiska länderna. Det finns ju andra likasinnade länder runt Östersjön som vi också behöver ett utökat samarbete med. Det är inte längre tillräckligt att tänka nationellt. Vi måste tänka nordiskt men också inkludera andra allierade och närliggande länder.

Säkerhet är inte bara militär. Det handlar också om försörjningskedjor, energisystem, social sammanhållning och demokratiskt motståndskraftiga samhällen. Det väletablerade nordiska samarbetet i både Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är en styrka. Vi har etablerade kanaler för kommunikation och samarbete, vilket är en tillgång i dessa oroliga tider.

Fru talman! Klimatutmaningen är vår tids ödesfråga. Norden har potential att vara en global ledare i den gröna omställningen. Våra länder har redan visat vägen genom fossilfri elproduktion, cirkulär ekonomi och innovation inom grön teknik.

En svensk prioritering på miljö- och klimatområdet är att de nordiska länderna fortsatt ska vara en stark och tydlig röst för att främja effektiva lösningar i internationella miljö- och klimatförhandlingar. Sverige har prioriterat att lyfta fram näringslivets roll i klimatanpassningsarbetet och omställningen till en fossilfri transportsektor.

Vi behöver stärka det nordiska samarbetet också för att förebygga och bekämpa spridning av invasiva främmande arter, förhindra avfallsbrottslighet och begränsa spridningen av inte minst PFAS. Utsläpp och miljöproblem vet inga gränser. Att samarbeta för att hitta lösningar är den enda möjligheten att klara av de utmaningar vi står inför.

Fru talman! Inom det nordiska samarbetet har Arktis fått en långt mer framträdande roll. Klimatförändringarna slår snabbast och hårdast här, med smältande isar, förändrade ekosystem och ökade geopolitiska intressen. Arktis är inte längre en isolerad periferi. Det är en strategisk region där miljö, säkerhet, ekonomi och urfolksrättigheter möts. Det är också en region där flera av våra länder har direkt ansvar. Jag talar här om Norge, Sverige, Finland, Island och Danmark, genom Grönland och Färöarna.

Att Arktis är strategiskt viktigt är tydligt i den internationella debatten – nu mer än någonsin. Trumpadministrationens agerande när det gäller Grönland kan, även om det är märkligt, ses som ett tydligt exempel på Arktis strategiska betydelse. Nordiska rådet har tydligt markerat mot USA:s och Trumps märkliga agerande mot Grönland. Det är grönlänningarna som ska bestämma om Grönlands framtid.

Vi måste värna Arktis som ett fredligt samarbetsområde. Det innebär att stå upp för internationell rätt, att säkerställa urfolks inflytande och att slå vakt om miljön. Det innebär också att aktivt delta i dialoger om säkerhetspolitik och geopolitik i regionen, särskilt i en tid när Ryssland militariserar sina norra gränser och intresset från globala stormakter ökar.

Fru talman! Låt oss inte glömma de mjuka värdena. Språk, kultur och utbildning har alltid varit bärande pelare i vårt nordiska samarbete. I en tid av ökad polarisering och social fragmentering behöver vi satsa ännu mer på det som binder oss samman. Ungdomens nordiska råd och våra nordiska priser är viktiga delar i vårt nordiska samarbete. Ungdomar från hela Norden får till exempel en chans att mötas på sommarläger på Utøya varje år, och de nordiska priserna uppmärksammar bland annat nordiska författare och filmmakare. Ungdomens nordiska råd och de nordiska priserna stärker och bygger den framtida nordiska identiteten samt fördjupar den folkliga förankringen i vårt samarbete.

Fru talman! Det nordiska samarbetet är inte ett nostalgiskt projekt, utan det är ett strategiskt redskap för att möta framtiden. Det är ett ansvar, ett löfte och en möjlighet. Vi har en skyldighet att utveckla det, inte minst för nästa generation. Ett starkare Norden är ett säkrare Norden. Ett integrerat Norden är ett mer hållbart Norden. Ett mer närvarande Norden i Arktis, i Europa och i världen är ett viktigare Norden.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! Jag delar otåligheten, men jag har respekt för att det är stora och komplicerade frågor och dessutom ett decentraliserat politiskt system som vi har i vårt land.

Det finns uppdrag att titta på säkra sätt att dela data mellan myndigheter. I dagsläget kan man inte ens ha utbyte mellan regioners journalsystem då man har organiserat data på helt olika sätt. När det gäller den frågan har vi jättemycket data, och där pågår ett arbete för att säkerställa hur vi kan hitta säkra sätt att dela data. Det är grundläggande, inte minst för AI-utvecklingen, att vi får detta på plats.

Jag har respekt för att det här är svåra frågor. Vi ska inte stå stilla, men vi måste se till att vi inte äventyrar integritet och säkerhet i Sverige.

Fru talman! Jag delar otåligheten. Man hade önskat att en AI-kommission hade tillsatts betydligt tidigare, men jag är tacksam för att vi fick en kommission och att de har förslag så att vi får en tydlig ram.

Sedan vet ledamoten precis som jag att vi har ett beredningstvång i den här världen. AI-kommissionens rapport är förträfflig, men den är ingen statlig utredning. En del av de förslag som ligger i AI-kommissionens rapport kommer att behöva utredas. En del kommer i digitaliseringsstrategin, som uppdateras nu. Den nya strategin kommer att presenteras nu i vår, och en del av frågorna kommer att tas om hand där.

Något som Carl-Henrik Svanberg lyfte fram tydligt var vikten av att se till att det finns en bra digital infrastruktur på plats. Där satsar regeringen pengar på att bygga ut bredband och satsar dessutom på forskning om 6G, till exempel, för att säkerställa att vi har en infrastruktur som håller i dag och som också kan hålla i framtiden. Det är alltså flera saker som görs, och mer kommer. Men vi har ett beredningstvång.

En fråga som jag lyfte upp i mitt anförande och som är en utmaning är att vi har ett antal regioner och kommuner som är självstyrande och som bestämmer över sin egen utveckling. Där har regeringen ett samarbete med SKR för att stötta kommuner och regioner, men till syvende och sist handlar det om politiskt ledarskap ute i kommuner och regioner och om att våga ta de nödvändiga stegen.

Jag hoppas bli inspirerad av de kommuner som jag ska möta i nästa vecka. Några har vågat ta tag i inte minst AI-frågan, men många har inte ens vågat ta fram en AI-strategi i sin egen kommun.

Herr talman! Tänk er en läkare i norra Sverige som med hjälp av AI i realtid kan analysera röntgenbilder och rädda liv utan att patienten behöver skickas 30 mil söderut! Tänk er en lantbrukare i Småland som med AI-optimerade sensorer förstår exakt när grödan ska skördas så att inget går till spillo! Eller tänk er en myndighet som tack vare automatiserad handläggning kan korta väntetider från månader till dagar och samtidigt förbättra rättssäkerheten!

När man pratar digitalisering och AI får åtminstone jag lite av den känsla som Jim Carrey förmedlade i filmen The Cable Guy. Många här är säkert så unga att de inte kommer ihåg den. Han står på en stor satellitdisk och säger: ”There’s no end to the possibilities.” Det handlar om stora möjligheter men också om utmaningar med integritet, säkerhet och sårbarhet.

Herr talman! I dag listade man i Svenska Dagbladet en lång rad misslyckade digitaliseringsprojekt inom offentlig sektor. Både centraliserade politiska modeller med självständiga myndigheter och 290 kommuner och 21 regioner är en fördel i många sammanhang, men AI och digitalisering för med sig en del utmaningar.

Digitaliseringen har också inneburit nya möjligheter för icke-demokratiska krafter. Desinformation kan spridas i rasande takt, och integriteten kan hotas. Vi får inte vara naiva inför det här. Det kräver ansvar, struktur och politik som håller för verkligheten. Men det värsta vi kan göra är att stå stilla och titta på när andra länder formar framtiden medan vi fastnar i utredningar, tvekan och retorik. Sverige måste ligga i digital framkant, inte för att det är tekniskt spännande utan för att det är avgörande för välfärden, konkurrenskraften och människors frihet.

Det är precis detta den moderata regeringen arbetar för. Vi har exempel på internationellt kända svenska företag som bygger sin affärsidé på digitala lösningar. Sådant vill regeringen se fler exempel av.

Herr talman! Sverige är ett digitalt utvecklat land. Sverige ligger bland topp fem i EU när det gäller digital kompetens och digital användning. Av alla svenskar använder 97,6 procent internet. Det kan jämföras med EU-snittet som ligger på drygt 91 procent. I EU:s Digital Decade-rapport presterar vi mycket väl, även om Danmark, Finland och Nederländerna ligger före oss. Men marginalerna är små.

Sverige halkar dock efter inom offentlig sektor. Företag som utsätts för konkurrens har en annan press på sig att hänga med eller försvinna. Därför är det viktigt att politiker på alla nivåer lyfter frågorna. Nästa vecka är jag värd för ett AI-seminarium här i riksdagen som ska fokusera på AI i den kommunala sektorn. Då kommer flera kommuner som har exempel på implementeringar av AI att vara med och berätta om sin resa.

Regeringen har tagit flera initiativ för att offentlig sektor ska få bättre framdrift när det gäller digitalisering och AI. Det handlar bland annat om uppdrag om kompetenshöjande insatser för AI inom socialtjänsten och uppdrag att underlätta användningen av generativ AI inom offentlig sektor. När det gäller AI mer generellt tillsatte regeringen AI-kommissionen, som levererade sina slutsatser i förtid. Nu förbereds förslagen på Regeringskansliet, och några av dem har redan blivit satsningar i vårpropositionen. Det gäller AI-verkstäder och regulatoriska sandlådor.

Herr talman! Vi har ett tydligt mål. Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Vi levererar med detta mål i sikte, men vi nöjer oss inte med det. Just nu pågår en översyn av hela digitaliseringsstrategin. Mycket har hänt, och utvecklingen går snabbt. Det är hög tid för en uppdatering och nya förslag som stöttar Sveriges digitala utveckling.

Herr talman! Även om de flesta i Sverige är digitala finns det människor som av olika anledningar tycker att det är svårnavigerat eller som på grund av någon funktionsvariation har svårt att vara delaktiga i det digitala samhället. Av alla svenskar använder 95 procent internet dagligen. För dem som fortfarande står utanför har regeringen bland annat tagit initiativ till Ring Digitalidag, lanserat av PTS i år. Det är ett konkret stöd där digitala nybörjare kan få hjälp över telefon.

Förutom att kunna ta del av information med mera som digitala verktyg erbjuder ger ofta digitala tjänster snabbare och effektivare samhällsservice. Det vill vi att fler ska kunna ta del av. I december fick regeringen en återkoppling på uppdraget att föreslå insatser för att öka andelen individer som är digitalt inkluderade. Dessa förslag bereds nu i Regeringskansliet.

När det gäller digitalisering i offentlig sektor är regeringens ambition tydlig. Sverige ska vara ledande i utvecklingen av öppna, säkra och effektiva offentliga tjänster. Det är glädjande att se att andelen användare av digitala tjänster har ökat från 93 till 96 procent mellan 2022 och 2024. Det är ett bevis för att vi är på rätt väg, men som jag nämnde tidigare finns mer att göra.

För att få bättre styrning och framdrift i digitaliseringsfrågorna har PTS och Digg fått i uppdrag att förbereda ett sammangående. Digg går upp i PTS för att man ska få bättre samordning mellan initiativ inom digitalisering.

Om digitala lösningar ska fungera i Sverige och Sverige fullt ut ska kunna ta del av de möjligheter som AI ger krävs en fungerande infrastruktur, något som AI-kommissionen lyfter fram. Regeringen satsar 3,8 miljarder kronor på att snabba på bredbandsutbyggnaden i glesbygd.

Fru talman! Det betänkande vi debatterar heter Digitaliserings- och postfrågor. Frågan om framtidens postutdelning har vi diskuterat vid ett flertal tillfällen i utskottet. Faktum är att brevvolymen har halverats på bara tio år. Samtidigt ökar ehandeln och paketleveranser dramatiskt. Detta innebär utmaningar. Regeringen följer utvecklingen och har beredskap för att vidta åtgärder för att säkra postutdelningen i hela landet. Detta är viktigt inte minst ur beredskapssynpunkt.

Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Fru talman! Enligt den utredning som gjordes för tio år sedan får man ut 9 procent mer underhåll med en upphandling på marknaden än om Trafikverket gör det i egen regi. Denna siffra talar för sig själv, och jag tror inte att situationen har förändrats. Vill man ha mer underhåll för pengarna är det detta man ska satsa på.

Debatten handlar inte om Trafikverket, men Trafikverket har fått kritik under många år. Den här regeringen har verkligen tagit tag i det, och det finns ett antal uppdrag till Trafikverket om hur man behöver förändra sin verksamhet. Både regeringen och Tidöpartiernas gruppledare har regelbundna möten med generaldirektören för att följa upp förändringsarbetet inom Trafikverket.

Den stora frågan är varför ni inte gjorde något åt det när ni satt i regering. Snarare gav ni Trafikverket ännu större möjlighet att öka sin personal genom att slå ihop sakanslagen med förvaltningsanslagen. Detta är anledningen till att Trafikverket har kunnat öka antalet anställda med 4 000 utan att egentligen leverera något mer.

Debatten handlar visserligen om Svevia och Infranord, men det vore intressant att ha en debatt om styrningen av Trafikverket. Jag menar att regeringen tar sitt ansvar och nu försöker styra myndigheten på ett sätt som den förra regeringen över huvud taget inte gjorde.

Fru talman! På slutet sa jag att genom ägardialog och kontinuerliga förbättringsåtgärder vill vi få ordning på detta. Det är så man styr bolag. Man går inte in och talar om exakt hur de ska göra. I ägardialogerna har regeringen fokus på effektivitet och att ekonomiska mål ska uppnås.

Beställarkompetens och koll på sina anläggningar kan man ha utan att man är den som genomför själva underhållet. Ett antal rapporter från Riksrevisionen pekar på detta, både när det gäller effektivitet i upphandling och huruvida Trafikverket har koll på sina anläggningar.

Dessa rapporter från Riksrevisionen har kommit under åtta år, och det stora problemet är att den förra regeringen inte gjorde något åt det Riksrevisionen rapporterade. Man ställde inte krav på Trafikverket att förbättra sin beställarkompetens. Socialdemokraternas enda lösning är att Trafikverket, som har stora effektivitetsproblem och nu håller på med en stor omorganisation, självt ska ta hand om underhållet. Jag tror inte att denna lösning på något sätt kommer att göra att vi får ut mer underhåll för pengarna på vare sig väg eller järnväg.

Att vidareutveckla Svevia och Infranord är viktigt liksom att ställa högre krav på Trafikverket att ha koll på sina anläggningar och göra upphandlingar på ett mer effektivt sätt.

Fru talman! Det här handlar som sagt om en rapport från Riksrevisionen. Det har faktiskt gjorts ganska många sådana som berör både vägunderhåll och järnvägsunderhåll, och det är ju bra att Riksrevisionen tittar på dessa frågor ur många olika perspektiv.

Det viktigaste för oss moderater är att skapa en så effektiv och hållbar infrastruktur som möjligt. Når man detta genom att ha allting i statlig regi eller genom att i stället se om man kan använda marknadsincitament och få konkurrens och innovation genom att upphandla denna typ av verksamhet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Syftet med att bolagisera var från början att tydliggöra rollerna, öka effektiviteten och minska riskerna för korssubventionering. En del av detta har uppnåtts, fru talman, framför allt när det gäller att undanröja riskerna för korssubventionering.

Samtidigt är det viktigt att se frågan om bolagen Svevia och Infranord i ljuset av hela vår infrastruktur. Trafikverket upphandlar årligen stora underhållskontrakt. Jag tror att alla är överens om att högre beställarkompetens är nyckeln till att få ut mer infrastruktur och underhåll för de pengar vi satsar. Detta kommer att vara regeringens prioritering. Trafikverket har tydliga uppdrag att se till att man skaffar sig den beställarkompetens man behöver, att man blir mer effektiv i sin upphandling och att man tar hänsyn till och främjar innovation.

En del av debattörerna i denna kammare gör ibland någon form av historisk tillbakablick och tror att allt var bättre förr, då ett statligt verk utförde allting i egen regi. Detta är i grunden en ideologisk fråga – tror man på fri företagsamhet och konkurrens, eller tror man att staten, och inte marknaden, gör det mesta bäst? Vi moderater anser att detta skulle höja kostnaderna och försämra incitamenten till ständiga förbättringar.

Fru talman! Vi pratar nu om järnvägsunderhåll, vägunderhåll, Svevia och Infranord. Det finns någonting väldigt sorgligt med detta. År 2015 presenterades en utredning som hette Koll på anläggningen. Den fick tilläggsdirektiv av den förra regeringen som gick ut på att titta på just återförstatligande av underhållet. När utredaren, som tillsattes av alliansregeringen, sedan levererade sin utredning avrådde han från återförstatligande. Men i stället för att titta på om det i utredningen fanns andra bra förslag för att förbättra och effektivisera underhållet valde man att kasta utredningen i papperskorgen eftersom den inte kom fram till det man av ideologiska skäl ville att den skulle komma fram till.

Utredaren påpekade att konkurrensutsättningen genom bland andra Svevia och Infranord har lett till åtminstone 9 procents effektivare underhåll. Vad skulle vara motivet till att återförstatliga underhållet av både väg och järnväg när vi vet att vi får underhåll för pengarna om vi låter bland andra Svevia och Infranord ta hand om detta på en upphandlad marknad där det finns incitament att få ned kostnaderna och ta vara på ny teknik?

Fru talman! Mycket handlar om att vi behöver ha ett trafikverk med beställarkompetens som kan göra upphandlingar som håller måttet så att vi får det vi behöver för svensk infrastruktur. Svevia och Infranord är viktiga spelare i detta för att få till fungerande underhåll, och genom ägardialog och kontinuerliga förbättringsåtgärder är vi övertygade om att det går att driva upp både produktivitet, punktlighet och kvalitet. Sverige behöver det för att få ordning på sin infrastruktur. Detta är något Moderaterna och regeringen prioriterar högt under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Sitter man i regering tar man ansvar för regeringens politik och de kompromisser som man gör. Det är ett lite märkligt resonemang från Linus Lakso, tycker jag, särskilt när han tar i med ord som klimatförräderi mot en plan som är mycket ambitiösare än den som den förra regeringen stod för.

Jag har en annan fråga också. Den gäller diskussionerna kring järnvägsunderhållet och att det läggs för lite. Jämför man 2024 med 2003 var det 18 procent mer som lades på järnvägsunderhåll. I den nya planen, som är på väg att tas fram, får Trafikverket de pengar som de efterfrågat och säger sig kunna klara av att göra av med. Jag vet inte om Linus Lakso har missat att infrastrukturministern är tydlig med att det finns en ambition att justera upp den här summan när Trafikverket börjar leva upp till de krav som regeringen ställer på dem att effektivisera sitt järnvägsunderhåll.

Om man nu öser över en massa pengar på Trafikverket redan under nästa år eller året efter och de inte har kapacitet är alternativet att stänga ned. Hur ser den planen ut?

Vi ser till att Trafikverket får de medel som de säger att de kan göra av med utan att det skulle påverka järnvägstrafiken alltför negativt.

Om man säger att man skulle dubblera anslaget, eller vilka siffror man nu leker med, är frågan: Hur mycket förseningar ska vi tolerera? Hur många nedstängningar och ytterligare tågproblem kommer det att det bli?

Hur påverkar det människors tilltro om man slänger ut ännu mer pengar? Alternativt kommer Trafikverket inte att göra av med dem. Eller så innebär det enorma problem i vår järnvägstrafik.

På vilket sätt leder det till att allmänheten får större tilltro och förtroende för tåg och tågresande om man skulle hantera pengarna och underhållet på det sättet?

Herr talman! Jag skulle vilja uppehålla mig lite grann vid ERTMS. Reservation 9 av Miljöpartiet handlar om ERTMS. Där står det att regeringens mål att man ska försöka bli klar till 2042 med att implementera ERTMS i vårt svenska järnvägssystem är klimatförräderi.

Det intressanta är att man i den förra planen, som Miljöpartiet var med och tog fram, gjorde en halvering av anslagen till ERTMS för att kunna hantera alla kostnader för höghastighetsbanorna. Det innebar att 2070 var målåret för att få ut hela ERTMS.

När Riksrevisionen granskade arbetet med den nationella planen, som Miljöpartiet var med och tog fram, tittade man på vad Trafikverket hade sagt: att den försämring som den förra regeringen gjorde var systemhotande.

Om 2042 är ett klimatförräderi undrar jag hur Linus Lakso ser på det målår som den regering hans parti satt i hade, nämligen 2070. Vad kallar man det för, om 2042 är ett klimatförräderi?