Ardalan Shekarabi

Fru talman! Jag är mycket självkritisk. Jag borde ha gjort mycket mer för att få igenom förslagen för att skapa ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Vi lade fram ett förslag till kammaren om krav på villkor enligt svenska kollektivavtal i offentliga upphandlingar. Då gick Magnus Persson ihop med Timbro och Moderaterna och stoppade förslaget på krav på svenska löner och villkor i samband med offentliga upphandlingar. Än i dag är folk som jobbar i offentliga verksamheter inte garanterade tjänstepension eller försäkringar.

Jag borde ha gjort mer. Regeringen borde ha gjort mer. Vi borde ha ställt majoriteten till svars och försvarat den svenska arbetsmarknadsmodellen. Då hade Magnus Persson behövt åka till sin valkrets ännu mer för att förklara för människor varför Magnus Persson och Sverigedemokraterna springer Timbros ärenden och skadar den svenska modellen och gör livet sämre för Sveriges löntagare.

Det som sker på svensk taximarknad i dag är effekten av Magnus Perssons beslut. Det har han ansvar för.

Fru talman! Det är bråttom! Det är bara ett par veckor kvar av den här terminen, och massor av unga människor kommer att lämna gymnasiet – och som det ser ut just nu kommer de att mötas av långtidsarbetslöshet i många branscher.

Vi har inte råd att acceptera detta. Vi har inte råd att diskutera långa processer och att skylla på varandra. Vi har ansvaret och skyldigheten att lägga fram konstruktiva förslag på bordet, och Mats Persson har ansvaret att agera, styra myndigheten och föreslå riksdagen de beslut som krävs för att samhället ska göra det samhället kan göra för att människor inte ska hamna i långtidsarbetslöshet.

Jag tänker lägga fram några förslag som Socialdemokraterna har lyft upp.

Se till att öka satsningarna så att unga ska få sommarjobb! 250 miljoner har regeringen föreslagit i vårbudgeten. Det räcker absolut inte med tanke på det läge vi befinner oss i. Vi har i dag föreslagit 500 miljoner ytterligare till kommunerna, så att de i samverkan med näringslivet i kommunernas egen verksamhet och även i samverkan med den ideella sektorn kan se till att unga kommer i arbete.

Det handlar bland annat om sommarjobb, så att man får den där första raden i cv:t, etableringen på och kontakten med arbetsmarknaden. Det kan också handla om extrajobb på kvällar och helger, så att unga så tidigt som möjligt etablerar sig på arbetsmarknaden och får en relation till näringslivet och till jobb.

Se till att de unga som är inskrivna på Arbetsförmedlingen får körkort! Åtta av tio företag säger att de kräver körkort. 62 procent av de unga som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har inte körkort. Vi har föreslagit en halv miljard till detta. Om ministern inte gillar förslaget kan vi se till att de kan ta lån. Om de kan ta körkort kommer de ett steg närmare jobb. Det handlar om Sveriges framtid och Sveriges ungdomar. Vi får inte låta dem fastna i långtidsarbetslöshet.

(Applåder)

Fru talman! Jag fick inget svar på frågan vad som är regeringens plan. Enligt prognosen ska Arbetsförmedlingen betala tillbaka flera miljarder till regeringen, och man har inte kapacitet och förutsättningar att anvisa människor till arbetsmarknadsåtgärder och utbildningar som leder till jobb. Systemfel eller inte är det ministern och regeringen som har ansvaret.

Vad är regeringens plan för Arbetsförmedlingen år 2025, ett år med massarbetslöshet, för att åtminstone de resurser som har beslutats av Sveriges riksdag och som ska gå till att främja kampen mot arbetslösheten ska användas av Arbetsförmedlingen så att unga inte fastnar i långtidsarbetslöshet?

Fru talman! Arbetsmarknadsministern talar om arbetslösheten, men han verkar inte vilja ta ordet massarbetslöshet i sin mun. Vi har en halv miljon svenskar som är arbetslösa. Sverige har under början av det här året haft positionen som andra land i EU och OECD, alltså som det land som har näst störst problem med arbetslöshet. Trots det planerar Arbetsförmedlingen att lämna tillbaka en stor del av de resurser man fått till regeringen. Man kan nämligen inte göra av med sina pengar. Man har inte kapacitet och förutsättningar att anvisa folk till arbetsmarknadsutbildningar som leder till jobb.

Vad är arbetsmarknadsministerns och regeringens plan för att åtminstone de resurser som är beslutade ska användas så att unga inte fastnar i långtidsarbetslöshet? Vad är planen?

Fru talman! Arbetsmarknadsminister Mats Persson, Liberalerna, bär ansvaret för regeringens största misslyckande.

Fru talman! Det är inte mina ord, utan det var Liberala ungdomsförbundets ordförande Anton Holmlund som uttryckte de orden för några veckor sedan.

Svenskt Näringsliv då? Det är en organisation som företräder många av företagen i vårt land. Deras chefsekonom säger så här: ”Politiken verkar tycka att det är en naturlag att vi har så hög arbetslöshet. Det verkar som att man gett upp, ärligt talat.”

Vad säger då de företag som är verksamma i tjänstesektorn? Vad säger organisationen Almega? Jo, man säger: ”När Sveriges arbetslöshet når skyhöga nivåer är det just en bred och aktiv arbetsmarknadspolitik som krävs. Sverige kan inte vänta.”

Fru talman! Jag skulle kunna fortsätta att citera olika företrädare för Liberalerna, för näringslivsorganisationer, för fackförbund och för branschorganisationer som känner en enorm frustration över att vi har en regering som är nöjd trots att vi har en arbetslöshetsnivå som är bland EU:s högsta. Det här drabbar unga och gamla. Men det som är mest allvarligt, fru talman, är att massor med unga människor kommer att gå ut gymnasiet om ett par veckor och inleda sitt yrkesliv med arbetslöshet som riskerar att bli långtidsarbetslöshet.

Det behöver inte vara så här, fru talman. Vi skulle kunna ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi skulle kunna säga att vi inte kan tolerera att bara 6 000 personer per år går arbetsmarknadsutbildningar när vi har en halv miljon som är arbetslösa. Vi skulle kunna ha olika satsningar på just gruppen unga. Några förslag har vi presenterat så sent som i dag. Men regeringen gör inte det som krävs, och därför biter sig arbetslösheten fast i vårt samhälle.

Vi kommer att göra det vi kan som opposition för att driva på regeringen och tvinga regeringen att agera. Vi är ett land som kan lösa de samhällsproblem vi har. Vi är ett land som skulle kunna ha betydligt lägre arbetslöshet om politiken i kommuner och stat tillsammans med näringslivet och arbetsmarknadens parter gjorde det som krävs för att människor ska få de kompetenser som företagen behöver. Sverige förtjänar lägre arbetslöshet, och det kommer vi att kämpa för.

(Applåder)

Fru talman! Nyheten för ett par månader sedan var att Sverige hade näst högst arbetslöshet i både Europeiska unionen och OECD. Vi hade passerat Grekland och Colombia.

Massarbetslösheten drabbar unga och gamla människor i olika branscher och i olika delar av landet. Det är inte värdigt det svenska samhället. Alla som kan ska arbeta i Sverige. Det måste vara målet för politiken, och det kräver rimliga förväntningar på medborgarna men också aktiva insatser från samhällets sida genom aktiv arbetsmarknadspolitik. Därför har vi begärt denna debatt. Det är politikens ansvar att agera och bekämpa massarbetslösheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag misstänker att statsrådet kanske inte hörde min fråga. Vad avser regeringen att göra när det gäller Arbetsförmedlingens närvaro? Arbetsförmedlingen har nyligen rapporterat till regeringen att man inte kommer att kunna behålla samma tillgänglighet. Och då ska vi komma ihåg att tillgängligheten redan är riktigt dålig med anledning av de besparingar som myndigheten har gått igenom de senaste åren.

Nu stänger regeringen statliga servicekontor i svensk glesbygd och i storstäder. Detta drabbar de arbetslösa och möjligheterna att få stöd. Varför gör regeringen så här?

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsministern. Sverige har nu den högsta arbetslösheten på tio år, en ungdomsarbetslöshet som har tillåtits växa till riktigt höga nivåer och en långtidsarbetslöshet som fortsätter stiga och riskerar att leda till att massor av svenskar hamnar i totalt utanförskap.

I går höll arbetsmarknadsministern en presskonferens där det inte gavs några besked om hur man ska hantera det mycket allvarliga läget med anledning av Northvolts konkurs.

Det jag tänkte fråga om gäller Arbetsförmedlingen, i detta allvarliga läge med massarbetslöshet. Enligt en rapport från Arbetsförmedlingen till regeringen kommer tillgängligheten att minska ytterligare under det här året. Och regeringen passar på att lägga ned servicekontor, där de arbetslösa har möjlighet att möta statliga tjänstemän som stöttar dem. Vad är, fru talman, regeringens idé när det gäller Arbetsförmedlingens närvaro i landet i ett läge där massarbetslöshet drabbat vårt land?

(Applåder)

Fru talman! Jag undrar om den ärade ledamotens valkrets ligger så nära Norge att ledamoten följer den norska statsbudgeten och inte den svenska. Det blev ju inga stora satsningar på kommuner och regioner i den senaste budgeten. Detta var ju en del av kritiken mot budgeten – trots att den var rekordstor blev det inte mer pengar till välfärden, vilket innebär att många regioner och kommuner brottas med enorma svårigheter.

Magnus Jacobsson får gärna diskutera detta med några som är närvarande i den här kammaren. Den ärade kollegan från Jämtland kan nog vittna om hur det står till i Region Jämtland. Jag kan nog berätta om vad våra vänner i Region Uppsala brottas med just nu, hur det drabbar sjukvården och vilka konsekvenser detta i slutändan får för sysselsättningen och jobben i vårt land.

Jag tror att regeringen begick ett jättemisstag när man valde skattesänkningar för de rikaste i stället för investeringar i välfärden och jobben. Det var nog dumt, men ideologin styr politiken – så är det ju. Högerns ideologi handlar ju om att begränsa det offentliga åtagandet och sänka skatterna för dem som har högst inkomster. Detta leder till att man inte prioriterar välfärden. Därför har vi den kris vi har i svensk sjukvård och välfärd, och den får också konsekvenser för jobben.

Jag tror, utifrån min ideologiska hemvist, att detta är fel politik. Jag tror att det hade varit bättre att ta dessa pengar och investera dem i jobb, välfärd och sjukvård. Jag tror att Sverige hade mått bättre som land då, men det är ju i slutändan ideologin som avgör vad som prioriteras.

Fru talman! Vi borde i alla fall vara överens om att vi borde investera i människor. Då borde fler få möjlighet att utbilda sig till de jobb som näringslivet behöver tillsätta.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade tyvärr inte någon fråga från Magnus Jacobsson, men jag kan passa på att framföra ett stort tack för bibelreferenserna i olika inlägg här i kammaren. Det höjer allmänbildningen här; det är jag väldigt tacksam för.

Jag tror inte att människor i grund och botten vill gå runt och vara arbetslösa. Det är väl där vi skiljer oss åt. Jag tror att vi alla skulle behöva lägga mycket tid på att träffa folk som är arbetslösa och prata med dem. De flesta drömmer om ett jobb, en egen försörjning och den frihet som det innebär, och de flesta gör vad de kan med de förutsättningar de har.

Problemet är att vi inte i den utsträckning vi borde och i den utsträckning som vi traditionellt har gjort rustar dem med de kompetenser som krävs för att de ska kunna ta jobben. Om man ställer sig på Drottninggatan och intervjuar äldre som är på besök i Stockholm är det inte svårt att hitta några som gick AMU-utbildningar på 80- och 90-talet när de var arbetslösa. Det var faktiskt ett sätt att befria människor från de hinder som ekonomisk utsatthet och arbetslöshet innebär och rusta dem så att de kunde ta de jobb som växte fram.

Det gör vi inte i samma utsträckning i Sverige i dag, och det är det jag menar med att höger och vänster borde enas om att det nog är klokt att investera i människor. Det är klokt att se till att fler kommer i arbetsmarknadsutbildningar.

Jag tycker inte att det vore tillräckligt bra om 12 000 personer gick arbetsmarknadsutbildningar på årlig basis. Men det skulle i alla fall vara en fördubbling jämfört med dagens siffror. Då skulle Mats Persson i alla fall kunna säga att ni har fördubblat antalet. Men vi är tyvärr inte på väg dit, Magnus Jacobsson.

Vi borde hjälpas åt att sätta press på Mats Persson så att det sker lite förändringar och kommer lite fler initiativ från regeringens sida.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren!

Det är inte kraven som vi är oeniga om. Det är bra att samhället ställer krav. Hela den svenska modellen har byggt på rätt och plikt, investeringar i människor och rimliga förväntningar på människor. Där är vi inte oense. Det är bra att man har krav på aktivitet och att människor ska anstränga sig utifrån den förmåga de har. Det var faktiskt den förra regeringen som påbörjade arbetet med aktivitetskrav för försörjningsstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det vi inte är överens om är om det är rimligt att inte investera i utbildningar som leder till jobb. Det är vi inte överens om. Jag kan inte vara nöjd med att vi har en halv miljon arbetslösa och 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar. Det borde inte Oliver Rosengren heller vara. Oliver Rosengren borde i stället kalla arbetsmarknadsminister Mats Persson till den här kammaren och fråga honom vad han håller på med. Hur kan han vara nöjd med 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar i det här läget?

Hur ska en arbetsförmedling som ständigt får försämrade förutsättningar, som ständigt har sämre lokal och regional närvaro och som ständigt måste brottas med nya styrsignaler från höger och vänster ha de kunskaper som krävs – individuellt, lokalt och regionalt – för att människor ska kunna göra den här resan och ta sig till en utbildning som leder till jobb?

Här behöver vi tänka om. Jag tror att svensk höger och svensk vänster skulle behöva ta bort skygglapparna och kanske försöka enas om vilka förutsättningar Arbetsförmedlingen behöver ha för att långsiktigt kunna göra ett jobb som leder till att människor kommer i arbete i större utsträckning än vad de gör i dag.

Vi har möjlighet till att ha en betydligt lägre arbetslöshet än vad vi har. Men utvecklingen just nu går åt fel håll. Det krävs nu modiga politiker också på den högra sidan som säger ifrån och ställer krav på sin regering, och det hoppas jag kunna få se i den här kammaren.

Fru talman! Oliver Rosengren är en person med bakgrund i det kommunala Sverige. Han är en duktig kommunpolitiker och har bra koll på verkligheten. Verkligheten är sådan att kommuner inte kan anvisa arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar. Det kan inte heller de privata företag som nu ska matcha och rusta. De får faktiskt inte ersättning för att anvisa folk arbetsmarknadsutbildningar. Då återstår att Arbetsförmedlingen ska anvisa de arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar och ge dem rätt förutsättningar. Men var är arbetsförmedlarna som ska ha de kunskaperna? Vad händer just nu? Jag frågar inte vad som hände för fem år sedan. Vad händer just nu med Arbetsförmedlingens närvaro i den verklighet som Oliver Rosengren och hans parti ansvarar för?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är katastrof, det som händer i dag. Arbetsförmedlingen klarar inte av att anvisa människor arbetsmarknadsutbildningar. De skickar årligen tillbaka pengar till regeringen samtidigt som vi har en halv miljon arbetslösa i vårt land, varav många skulle kunna få jobb i näringslivet. Näringslivet skriker efter arbetskraft. De arbetslösa hade kunnat få rätt kompetens och utbildningar som gör att de kan ta jobb. Men tron i den här regeringen är att om man sänker akassan och gör livet lite svårare för arbetslösa, då kommer de att få jobb.

Fru talman! Jag har lagt mycket tid på att träffa byggnadsarbetare som har blivit arbetslösa på sistone. Men jag har fortfarande inte förstått på vilket sätt de som precis förlorat arbetet kommer närmare jobb om akassan sänks. Det är även ett faktum att de betalar högre skatt nu när de är arbetslösa. På vilket sätt gör det dem mer anställbara?

Fru talman! Jag har ett väldigt tydligt besked till kommunalråden runt om i landet som känner regeringens svek, som sett Arbetsförmedlingen försvinna, som sett den statliga aktiva arbetsmarknadspolitiken monteras ned under den här regeringen och som nu går in och frivilligt erbjuder arbetslösa utbildningar och insatser, trots att det är ett statligt åtagande. De kompenserar för regeringens passivitet. Det är ett faktum att Magnus Persson har gett den mest passiva regeringen i Sveriges historia när det gäller arbetsmarknadspolitik fri lejd att montera ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Mitt svar till kommunpolitikerna är att vi ska göra vad vi kan för att sätta press på regeringen. Vi kan åtminstone fördubbla antalet personer i arbetsmarknadsutbildningar från 6 000 till 12 000. Vi kanske kan få arbetsmarknadsministern att jobba lite hårdare och kanske vakna? Sedan hoppas vi självklart på ett maktskifte för att få en aktiv arbetsmarknadspolitik som fokuserar på arbetsmarknadens och näringslivets behov och som på riktigt tror på tillväxt. Det är en politik som har ökad produktivitet och tillväxt som målsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Man kan säga väldigt mycket om Tidöavtalet. Det finns massor med åsikter om olika delar av avtalet. Men några saker är de flesta eniga om; det finns ingenting i det avtalet som handlar om hur Sveriges ekonomi ska växa, hur fler jobb ska skapas i Sverige, hur näringslivet ska öka produktiviteten, hur vi ska öka välståndet eller hur vi ska bekämpa arbetslösheten i vårt land. Det är blinda fläckar, fru talman, för den här regeringen, och det är blinda fläckar för Sverigedemokraterna. Priset betalar i slutändan våra medborgare om man accepterar 9 procents arbetslöshet och om man accepterar att tillväxten sjunker i vårt land. Det är dags att gå tillbaka till det som har gjort Sverige starkt och återigen kan bygga landet starkt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ärade Magnus Persson, för frågan!

Det är jobbigt att ha bakgrund som arbetare men varje dag gå till riksdagen och rösta mot arbetares intressen. Jag förstår frustrationen som Magnus Persson bär på, för det är arbetare som den här regeringen och Sverigedemokraterna sviker när de tillåter att arbetslösheten ökar till den nivå som vi har i dag.

Jag är väldigt stolt, fru talman, över att vi gått fram med förslaget om att erbjuda unga arbetslösa en bättre chans till jobb genom att finansiera körkortsutbildning.

Det handlar om 60 000 unga som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Av dem saknar 63 procent B-körkort. Svenskt Näringsliv gjorde en undersökning som kom fram till att sex av tio arbetsgivare ställer krav på körkort. Det vet Magnus Persson. Avsaknad av körkort leder till att folk inte kommer närmare jobb. Ska vi då passivt titta på, eller ska vi investera i Sveriges ungdomar och göra det vi kan för att våra unga inte ska inleda yrkeslivet med långtidsarbetslöshet?

Socialdemokraterna har en stolt tradition. Rätten till arbete, och människors plikt att agera för att komma närmare arbete, är helt central för vår syn på samhället och för vår människosyn. Magnus Persson borde ställa sig frågan varför Sverigedemokraterna och regeringen inte gör någonting åt det faktum att 60 000 unga är inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetslösa. Om nu 63 procent av de unga saknar körkort och vi vet att arbetsgivare kräver körkort för att anställa folk – varför agerar ni inte? Varför detta ständiga svek mot arbetare och arbetslösa från denna regering och Sverigedemokraterna?

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 10.

Vad händer med vårt land, fru talman? Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har arbetslösheten ökat med 70 000 personer. Det är en gammal siffra – arbetslösheten har ökat sedan den togs fram. Vi har över en halv miljon svenskar som är arbetslösa i dag, och nu är vi med och tävlar i toppen av EU-ligan när det gäller arbetslöshet. Se upp, Grekland! Vi är på väg att närma oss er i nivån på arbetslöshet.

När man såg siffrorna från januari tänkte man: Hur hamnade Sverige här? Och när man ser siffrorna i dag blir man återigen förundrad. Hur kan vi ha en regering som är nöjd med en utveckling där en halv miljon svenskar står utanför arbetsmarknaden, där ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet och där långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet?

Fru talman! Man skulle kunna säga att det är konjunkturen. Så här ser det ut i världen. Så här ser det ut i Europa. Men trenden är att Sverige sticker ut. Vi halkar efter. Och vi ser rapporter som visar att hade vi haft en aktiv arbetsmarknadspolitik och samma utveckling som resten av Europa, ja, då hade vi haft betydligt lägre arbetslöshet.

Fru talman! Samtidigt som över en halv miljon svenskar är arbetslösa med den här passivitetslinjen från Sverigedemokraterna och regeringen har vi rekordfå svenskar som är i arbetsmarknadsutbildningar. Hur går det ihop? Jag skulle vilja förstå detta. Jag skulle vilja förstå hur man som högerpolitiker kan gå till riksdagen på morgonen och inte skämmas över att vi har en halv miljon svenskar som är arbetslösa och bara 6 000 på årsbasis som är i arbetsmarknadsutbildningar – när vi vet att vi har ett näringsliv som är i behov av kompetent arbetskraft och som skulle växa och bidra till ökad tillväxt och produktivitet i vårt land om staten gjorde det staten behöver göra, nämligen investera i människor och ge dem rätt kompetens och utgå från det klassiska förhållningssättet i svensk aktiv arbetsmarknadspolitik: rimliga förväntningar på medborgarna och investeringar i utbildning som gör att vi kan ställa om och hålla nere arbetslösheten.

Hur kan högerpartierna tolerera att vi har en arbetsmarknadsminister, Mats Persson, som inte klarar av att leverera fler än 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar när en halv miljon människor är arbetslösa i vårt land?

Lägg undan höger och vänster! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan ideologiska skygglappar! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan snacket om att jag skulle vilja göra det här och det här och titta på verkligheten som den ser ut här och nu! Arbetslösheten växer och drabbar vårt land. Och arbetslösheten drabbar inte bara de arbetslösa, utan det som händer är att tillväxten och produktiviteten i vårt land sjunker. Det skadar vår ekonomi. Det skadar vår förmåga att investera i skola och sjukvård och i teknikutveckling som gör att Sverige kan ta nya kliv.

Det finns ett skäl till att Sverige fokuserade så mycket på den aktiva arbetsmarknadspolitiken under hela 1900-talet och till att Sverige återigen skulle behöva fokusera på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och utgå från rimliga krav på medborgarna men också investeringar i medborgarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Jag vet inte om jag ska gå in i diskussionen om Arbetsförmedlingen, för samtidigt som vi hör om en av de största konkurserna i Sveriges moderna historia och har läst om tusentals konkurser under de senaste månaderna och samtidigt som bransch efter bransch drabbas och fler och fler blir arbetslösa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna påbörjat nedmonteringen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att ytterligare försämra närvaron från Arbetsförmedlingens sida.

Jag tror att många som hör den här debatten tänker: Är det möjligt att försämra Arbetsförmedlingens närvaro? Ja, det är det. Vi kunde läsa i artiklar förra veckan att Arbetsförmedlingen nu berättar i sin rapportering till regeringen att om regeringens styrning av Arbetsförmedlingen fortsätter på det här sättet kommer tillgängligheten att försämras ytterligare.

Det räcker alltså inte att Arbetsförmedlingen har försvunnit från kommun efter kommun och att arbetsförmedlarna inte har de lokala förutsättningarna att jobba med näringslivet och de arbetslösa. Nu ska folk få vänta i telefonen ännu längre, och ännu fler ska bli bortkopplade när de ringer Arbetsförmedlingen och behöver stöd.

Få ihop det med Magnus Perssons snack om stöd till funktionshindrade! Få ihop det med de inlägg som vi hört om aktiva insatser och utbildningar! Vilken verklighet lever vi i? Ser vi det som händer med den aktiva arbetsmarknadspolitiken i dag?

Då tänker man: Okej, men regeringen kanske bara försummar den aktiva arbetsmarknadspolitiken, försummar aktivitet och investeringar i utbildning. Den står ändå upp för ekonomisk trygghet för människor. Det skulle ju vara kul om vi kunde stå här och säga att regeringen i alla fall inte kommer att försämra för de arbetslösa. Den gör ingenting för att de ska få jobb eller komma i utbildning som leder till jobb, men den värnar de arbetslösas ekonomiska trygghet. Men då måste jag tyvärr avslöja att Sverigedemokraterna och regeringen under det här året också sänker nivån i akassan redan efter den 100:e arbetslöshetsdagen. Det kommer min kollega att gå in på lite närmare.

Nej, fru talman, Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik igen som utgår från idén att alla som kan jobba också ska jobba. Då behöver Sverige gå tillbaka till en ordning där vi investerar i människor, i utbildning, och där vi värnar och främjar omställning i arbetslivet så att människor får förutsättningar att röra på sig på arbetsmarknaden. Då behövs det en stat som tar ansvar och inte attackerar de arbetslösa utan attackerar arbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet använder sin tid sedan till att ta tillbaka det han sa om arbetsmarknadsåtgärder.

Vi människor är rustade med förnuft, med förmåga att basera våra beslut och uttalanden på kunskap och med respekt för människor. De människor som jobbar under Utrikesdepartementets myndighet i Västernorrland har en enorm kompetens och erfarenhet av det arbete de utför, betydligt mer erfarenhet än jag och statsrådet har på det här området. Jag uppmanar statsrådet att visa respekt för de människorna och visa respekt för svensk statsförvaltning.

Vi behöver inte bli inspirerade av Elon Musk och Donald Trump i synen på förvaltningen. Vi bor i Sverige, ett land med en extremt stolt historia av god förvaltning, av effektivitet i förvaltningen och av tillit mellan människor och den statliga förvaltningen.

Vi ska inte ha en utveckling där statsråd kallar statligt anställdas insatser arbetsmarknadsåtgärder bara för att de råkar vara utanför tullarna i Stockholm. All kompetens i det här landet är inte koncentrerad till Stockholms innerstad. Det säger jag med all respekt för Stockholm; här finns enormt mycket kompetens. Men det finns också väldigt många kompetenta människor i den statliga förvaltningen runt om i vårt land som gör fantastiska insatser, och de förtjänar respekt – av oss i riksdagen, av regeringen och av statsrådet.

Jag vill ödmjukast uppmana statsrådet att ta tillbaka uttalandet om arbetsmarknadsåtgärder och visa respekt för de människor som tjänar vårt land och den svenska staten varje dag i Västernorrlands län.

Herr talman! Sverige börjar inte på Södermalm och slutar på Östermalm i Stockholm. Sverige är ett stort land, och Stockholm skulle inte vara något utan Västernorrland och utan den kraft som finns i hela samhället. Ett statsråd med ansvar för handelsfrågor borde känna till hur beroende nationen Sverige är av det som sker i Västernorrland.

Herr talman! När jag var statsråd och ansvarig för statlig förvaltning blev det uppenbart för mig att ett av de misstag som begåtts de senaste decennierna var centraliseringen av offentlig verksamhet till Stockholm. Man ger bilden av att en flytt av verksamheter från Östergötland, Västernorrland eller Skåne till Stockholm är effektivisering. Men jag har hittills aldrig sett en rapport eller utvärdering som visar att en flytt av verksamhet till Stockholm skulle vara kostnadseffektiv – och då ägnade jag ändå sex år av mitt liv åt förvaltningspolitik. Men normen är att verksamhet blir effektiv om den flyttas till Stockholm och ineffektiv om den ligger kvar ute i landet.

Denna norm har styrt svensk statsförvaltning sedan 90talet, och det har skadat vårt land och tilliten till offentlig förvaltning och till staten. Denna tillit är det viktigaste vi har i vårt samhälle. Sveriges största tillgång är den höga graden av tillit mellan människor och mellan människor och offentliga institutioner. Om vi tillåter att denna tillit skadas, vilket jag menar att statsrådet gör och är ansvarig för, går vi miste om det finaste med Sverige.

Herr talman! I åtta år fattade vi beslut om att flytta verksamheter från Stockholm till andra delar av landet, inte av välgörenhet utan för att vi ville ta del av hela Sveriges kompetens och kraft. I åtta år fattade vi beslut om att starta statliga servicekontor runt om i landet eftersom vi insåg att det var ett misstag när staten övergav kommun efter kommun och att vi behövde få upp den svenska fanan igen med statlig servicenärvaro i hela landet. Men nu fattar regeringen beslut om att lägga ned dessa servicekontor. Det är ett misstag. Det är ett misstag, herr talman.

Det är möjligt att statsrådet tänker att det är effektivt och bra att koncentrera verksamheter, men då skulle jag vilja ta del av det kunskapsunderlag, den utvärdering och den forskning som visar att centraliseringen i vårt land alltsedan 90-talet har varit till nytta. Jag lovar, herr talman, att om jag får ett sådant underlag presenterat kommer jag att sprida det i mina kanaler, för jag har verkligen efterlyst det i många år men aldrig fått något.

Herr talman! Man gör fel ibland som statsråd. Man gör fel som regering. Jag kan erkänna att jag själv har varit med och fattat beslut som jag inte tycker blev så bra. Men när man är statsråd och bär ansvaret måste man ha modet att erkänna när det inte blir bra. Två beslut som statsrådet har varit med och fattat – att lägga ned verksamheterna och att lägga ned servicekontoren runt om i vårt land – är katastrofala beslut.

Jag uppmanar ödmjukast, utan partipolitiska intressen, statsrådet att erkänna dessa misstag och att göra om och göra rätt.

Herr talman! Låt mig uttrycka min glädje över att Magnus Persson lyfter fram frågan om just preskriptionstider. Vi har nämligen precis fått ett förslag på bordet om preskriptionstider som inte löser det problem som Magnus Persson vill lösa. Det vore därför väldigt bra om Magnus Persson är beredd att ta regeringen i örat och faktiskt säga att detta ska hanteras. Det är klart att vi måste hantera preskriptionsreglerna. Men det räcker inte med det.

Vi skulle behöva ha en behovsprövning av arbetskraftsinvandringen. Det vet Magnus Persson, och det behöver jag inte berätta. Vi skulle också behöva se till att vi får offentliga upphandlingar som skyddar svenska villkor och kollektivavtal. Vi skulle behöva ha mycket starkare fackföreningar och en skyddsorganisation som är tillräckligt stark så att man kan få bort fusk, utnyttjande och arbetslivskriminalitet. Vi vet att det aldrig går att bekämpa arbetslivskriminaliteten utan en stark organisering. Det krävs riktigt starka fackföreningar, en riktigt stark skyddsorganisation och trygga löntagare för att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Det finns inte en myndighet i världen som kan krossa arbetslivskriminaliteten om inte arbetstagarna har rätt organisering. Och hur ska arbetstagarna kunna vara organiserade i ett system där vi inte ens har behovsprövning av arbetskraftsinvandring? Den frågan tycker jag att Sverigedemokraterna borde ställa sig om de menar allvar med att vilja lösa de här frågorna.

När det gäller preskriptionsreglerna kommer vi verkligen att göra det vi kan för att det här ska lösas så fort som möjligt. Jag blev lite besviken på att detta inte fanns med i de förslag som lagts fram. Jag trodde att den höga svansföringen i den här typen av frågor också skulle leda till någon förändring på riktigt på i alla fall något område, när man nu går med på att sänka nivån i a-kassan redan efter 100 dagar.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först tacka Magnus Persson för att han nämner ordet fusk i arbetsmarknadspolitiken. Det är väldigt bra. Det är fantastiskt om vi kan prata om dessa frågor och om att det förekommer fusk. Inte minst har vi nystartsjobb som leder till väldigt mycket utnyttjande, dumpning och undanträngningseffekter. Låt oss prata om hur vi kan lösa den frågan. Detta är regeringens och Sverigedemokraternas politik, där man passivt tittar på hur detta utnyttjas och inte gör det som krävs.

Låt oss titta på de privata inslag inom Arbetsförmedlingen som inte har varit så lyckade och som leder till fusk. Det gör jag jättegärna. Vi är väldigt aktiva. Det står väldigt tydligt i vår motion, i betänkandet och i våra särskilda yttranden hur vi vill se till att det ska bli ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Det är jättebra med extratjänster och andra typer av riktade subventionerade anställningar. Folk ska inte vara i passivitet. Folk ska få jobb. Och behöver de hjälp för att få det första jobbet ska samhället in och stötta och se till att de kommer in och får sin arbetslivserfarenhet. Det är helt rätt att använda sig av subventionerade anställningar riktade till de grupper som behöver detta stöd. Däremot går det att ifrågasätta om det är rätt att ha generella nedsättningar av kostnader för anställningar som inte är riktade till de grupper som behöver det. Det skulle vi behöva diskutera i svensk arbetsmarknadspolitik. Men självklart behövs det extratjänster och andra typer av subventionerade anställningar för de grupper som behöver detta stöd. Det var det som byggde Sverige starkt under 1900-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Återigen: Det behövs riktade insatser till de grupper som behöver hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. Ingen ska vara passiv. Alla som kan ska jobba i Sverige. Det måste vara utgångspunkten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Fru talman! Jag kom till Sverige vid årsskiftet 1989/90. Innan dess bodde jag utanför Irans huvudstad Teheran under mina första tio år.

När folk var arbetslösa i lilla Shahriyar, där jag växte upp de första tio åren, fick de gå till det stora torget och stå där och vänta på att arbetsgivare skulle komma och hämta dem till ett dagsjobb. De var daglönare. Arbetslöshet var lika med passivitet och väntan på att få den dagliga försörjningen - om någon arbetsgivare dök upp och hämtade dem.

Sedan kom jag hit. Mitt emot den första lägenhet som vi bodde i fanns en stor skylt där det stod AMU. Jag trodde att det skulle uttalas "amo" som på persiska betyder farbror. Jag frågade därför min bror och andra som hade varit här lite längre varför det stod "farbror" på skylten på andra sidan gatan. Då fick jag ett svar som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. De sa att om någon i Sverige är arbetslös går man dit och då får man en utbildning så att man kan ta de jobb som företag har. Jag minns att jag tänkte: "Wow! Vilket smart samhälle! Här finns inga daglönare, ingen passivitet eller fattigdom, utan de går dit och får rätt utbildning och kan ta de jobb som finns."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

I ärlighetens namn är detta precis den aktiva arbetsmarknadspolitik som under hela 1900-talet gjorde Sverige riktigt starkt. Det gjorde Sverige till en förebild och ett föregångsland i fråga om arbetsmarknad, ekonomisk trygghet och välstånd för löntagare.

Vad har hänt med den aktiva arbetsmarknadspolitiken under de senaste åren, fru talman? Sedan hösten 2018 då oppositionens budget gick igenom, något som påhejades av Sverigedemokraterna, har vi haft neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och aktiva insatser för att få människor i arbete har ersatts med passivitet. Vi ser nu effekterna.

I dag är nästan en halv miljon svenskar arbetslösa, och arbetslösheten stiger i olika branscher och drabbar unga och gamla i många olika regioner i vårt land. Trots att snart en halv miljon svenskar är arbetslösa finns bara 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar.

Samtidigt finns det företag som behöver rekrytera. Arbetslösheten kombineras alltså med arbetskraftsbrist. Näringslivet behöver arbetskraft, men man behöver utbildad arbetskraft och personer med rätt kompetens. Det är där arbetsmarknadsutbildningarna kommer in i bilden, för de är anpassade till näringslivets behov och de förutsättningar som den arbetslöse har.

Regeringen, med stödpartiet Sverigedemokraterna, ser inte den aktiva arbetsmarknadspolitiken som en viktig del av den framtida svenska framgångssagan. Det är därför man inte gör någonting, trots att bara 6 000 personer befinner sig i arbetsmarknadsutbildningar i dag. Det är därför det inte kommer några extraordinära insatser när arbetslösheten stiger. Den senaste rapporten kom i dag om ett ökat antal varsel och växande arbetslöshet. Trots det kommer det inga åtgärder.

När man tittar på utgiftsområde 14 och läser regeringens förslag tänker man: Men gud, har jag hamnat i fel parlament? Är det ett annat lands parlament som bearbetar dessa förslag?

Dessa förslag är inte särskilt radikala i ett läge där en halv miljon människor är arbetslösa. Eller är det så att regeringen och Sverigedemokraterna har abdikerat och tolererar att en halv miljon människor är arbetslösa?

Herr talman! Det som krävs är aktiv arbetsmarknadspolitik som går ut på att människor ska få förutsättningar att göra sig tillgängliga för de jobb som finns. Det som krävs är aktiva insatser för att människor ska ha rätt kompetens. Vi ska ha rimliga förväntningar på våra medborgare. Man ska göra sig anställbar. Man ska vara beredd att flytta. Och man ska vara beredd att gå en utbildning. Men då måste samhället erbjuda de aktiva insatserna. Då måste vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik och inte minst stora satsningar på arbetsmarknadsutbildningar.

Herr talman! Regeringens och Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är ett svek mot de arbetslösa. Men det är ett lika stort svek mot näringslivet och mot vår ekonomiska utveckling, för en halv miljon arbetslösa innebär fattigdom i vårt land och lägre tillväxt. Men det innebär också att vårt näringsliv inte kan rekrytera rätt personal. Och därmed får vi inte den utveckling och den produktivitetsökning som vi vill se i näringslivet för fortsatt välstånd.

Socialdemokraterna anger därför i det särskilda yttrandet behovet av de förslag som vi har lagt fram. Det handlar om ökade anslag just till utbildningar och just till aktiva insatser för att människor ska komma i arbete. Det handlar faktiskt om att prioritera den aktiva arbetsmarknadspolitiken och se till att Arbetsförmedlingen finns i hela landet, även där arbetslösheten är hög, och har förutsättningar att anvisa människor till de utbildningar som vi vill se. Socialdemokraternas förslag är ett nej till neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken under ett år då vi tyvärr har massarbetslöshet i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Jag vill avsluta mitt anförande med att framföra en vädjan till de högerledamöter som är närvarande och till dem som senare kanske kan lyssna på denna debatt. Gör om och gör rätt! Satsa på det som historiskt har byggt Sverige starkt och rikt, nämligen en aktiv arbetsmarknadspolitik. Välj inte passivitet! Välj inte att vänta på att marknaden ska vända, utan använd tiden till att utbilda människor till rätt kompetens så att de kan ta jobben där de finns!

(Applåder)