Linus Lakso

Fru talman! Tack för svaret, Andreas Carlson, och tack, Kadir Kasirga, för en viktig interpellation!

Fru talman! Andreas Carlson säger i sitt svar att eftersom detta regleras i Tidöavtalet är det inte aktuellt att avveckla Bromma. Jag skulle nog mer uppskatta en politik som utgår från verkligheten, där man tar av de ideologiska skygglapparna och rättar sig efter de fakta som ligger på bordet. Swedavia har gjort bedömningen att flygplatsen inte längre går att driva med lönsamhet och har vädjat till regeringen om att få lägga ned den eftersom den inte behövs.

I både januari och februari i år var alltså 89 procent av alla passagerarflyg privatjet, enligt Swedavias statistik. Som vi kunde läsa om i DN:s handlar det alltså om lyxresor till exklusiva skidorter i Alperna, som skattebetalarna ska finansiera. Man hade verkligen kunnat tro att det var ett aprilskämt, men så är det inte – det är alltså detta våra skattepengar går till. Då ska också nämnas att privatflyg har mellan 5 och 14 gånger så höga utsläpp som vanliga passagerarplan. Och tittar man på detta ur ett globalt perspektiv ser man att trafiken med privatjet ökat med ungefär 46 procent de senaste fyra åren.

Fru talman! Är det verkligen detta Andreas Carlson tycker att vi ska lägga våra skattepengar på? Det handlar om upp till 1,3 miljarder om vi inte ser till verkligheten och börjar fatta beslut om att avveckla Bromma flygplats i förtid. I en tid när över en fjärdedel av alla ensamstående föräldrar har svårt att sätta mat på bordet till sina barn ska våra skattepengar gå till sänkt skatt för de rika och, än värre faktiskt, till miljardärers lyxresor till Alperna. Jag tycker att detta är ett upprörande sätt att hantera skattepengar.

Min fråga till Andreas Carlson är: Finns det ingen möjlighet inom Tidöavtalet att utgå från verkligheten, se till hur förutsättningarna faktiskt ser ut och rätta sin politik efter det?

Fru talman! Andreas Carlson sa att vi behöver prioritera saker som får effekt här och nu. Men i nästa andetag sa ministern att regeringen maximerar vad Trafikverket kan upparbeta. Resultatet av det är att vi skjuter 90 procent av underhållsskulden framför oss fram till 2037. Ser statsrådet inte problemet? Hur ska vi någonsin kunna komma i kapp med underhållsskulden om vi inte har en myndighet som kan jobba snabbare än så? Det blir för mig väldigt märkligt.

Jag tycker inte att det håller att ställa nuet mot att faktiskt titta på hur man kan effektivisera framåt. Det minsta man kan göra är ju att utreda hur man kan organisera det här bättre samtidigt som man självklart gör vad man kan för att förbättra punktligheten för den svenska järnvägen inom det system vi har i dag. Här behöver man kunna tänka både och. Jag köper helt enkelt inte Andreas Carlsons ursäkt.

Fru talman! Tack för svaret, Andreas Carlson, och tack till ledamoten Adrian Magnusson för en viktig interpellation!

Vi har precis konstaterat att vi har haft den sämsta punktligheten på den svenska järnvägen på 14 år. Inte sedan Alliansen styrde senast, 2011, har fler fått stå och vänta på perrongen på försenade tåg och tåg som aldrig kommer. Inte mindre än 13 gånger de senaste 15 åren har Trafikverket fått svidande kritik, inte minst från Riksrevisionen, som i återkommande rapporter har påtalat brister.

Syftet med att slå ihop Banverket och Vägverket och ett antal andra myndigheter må ha varit gott. Men efter 15 år måste vi konstatera att det var ett fatalt misstag och rätta oss efter verkligheten. Medarbetare har till och med hört av sig till mig och beklagat sig – man vill göra ett bra jobb och få ordning på den svenska järnvägen, men man hindras av en dysfunktionell myndighetsstruktur.

En del av kritiken har bestått i att man förlorade väldigt mycket kompetens på järnvägssidan när man slog ihop de här två myndigheterna och att järnvägen skiljer sig lite grann från andra trafikslag i och med att det är ett system som behöver hålla ihop. Man behöver ha en helhetskontroll på systemet för att det ska fungera.

Trafikverket har dessutom konsekvent och notoriskt underskattat den ökade efterfrågan på att åka tåg i Sverige. De erkänner själva att bristande kapacitet, som är en följd av att man inte har sett att efterfrågan på tåg kommer att öka och har ökat mycket, är en delförklaring till de alla försenade tåg som vi ser. Ett annat problem är att Trafikverket inte klarar av att åtgärda det bristande underhållet på den svenska järnvägen.

Både i valrörelsen och när infrastrukturpropositionen presenterades gjorde Andreas Carlson själv ett stort nummer av att man vill återta det eftersatta underhållet. Det är en ambition som vi delar. Men vad är då resultatet? Fram till 2037 kommer man i bästa fall att lyckas återta 10–15 procent av det eftersatta underhållet. Med andra ord är Andreas Carlsons plan att skjuta 90 procent av eftersatt underhåll framför sig. Anledningen är helt enkelt att Trafikverket i dag är en så ineffektiv organisation att man inte klarar av att arbeta upp mer och snabbare arbeta i kapp det eftersatta underhållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Trots alla de här bristerna är Andreas Carlson alltså inte ens beredd att utreda frågan om en optimal myndighetsstruktur för att få ordning på järnvägen. Det tycker jag är lite märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Ebba Busch så mycket för svaret. Men vi är nog inte helt överens, fru talman, om huruvida regeringens politik för effekt ger någon effekt – utan att försöka ordvitsa. Det behövs betydligt kraftfullare satsningar för att få resultat. Det kan jag konstatera.

Framför allt instämmer jag inte i att det skulle räcka med bara effekt, som Ebba Busch försöker påskina. Vi behöver också få in många billiga kilowattimmar för att sänka elpriset i SE4. Det är ju här skon klämmer, och här saknar jag svaret på min fråga. Miljöpartiet har lämnat in ett förslag till utskottsinitiativ till näringsutskottet där vi uppmanar regeringen att skyndsamt ansöka om undantag från statsstödsreglerna, så att de 65 miljarder som ligger på Svenska kraftnäts konto – det är pengar som skåningarna och de andra i SE4 betalar in – i syfte att kunna utjämna priserna mellan elprisområden ska komma till användning, till exempel genom att man ansluter havsbaserad vindkraft och på så sätt får in många billiga kilowattimmar som sänker elpriserna i SE4.

Det är en väldigt konkret fråga. Jag hoppas att ministern kan ge besked om detta i dag. Om inte annat hoppas jag att hennes parti och Tidöpartierna röstar ja till vårt initiativ på torsdag för att få styr på frågan. Det här är helt orimligt, när det finns så mycket pengar. Vi har ett problem som behöver lösas. Men vi behöver ge Svenska kraftnät möjlighet att använda de här pengarna på rätt sätt.

Fru talman! Nu kanske det hörs på min dialekt att jag inte är skåning, som föregående talare, men jag har ändå stor sympati för alla skåningar och alla som bor i SE4 som drabbas av orimligt höga elpriser. Jag känner till faktumet när ens landsändas problem inte tas på tillräckligt stort allvar av centralmakten i Stockholm – det har vi gemensamt från norr till söder.

De höga elpriserna i just SE4 har flera olika orsaker. En är att Tyskland inte har delat in sig i elprisområden, och nu säger ministern att man trycker på för detta. Det är bra, och jag skulle önska att mer gjordes. I grunden handlar elprisområdena också om fysiska fakta som vi behöver ta hänsyn till. De kan inte vara den enda lösningen, utan den primära lösningen behöver vara att bygga ut både mer effekt och mer energi snabbt i SE4. Där misslyckas regeringen med båda.

Regeringen har i praktiken stoppat den havsbaserade vindkraften genom att ta tillbaka Svenska kraftnäts uppdrag att bygga ut stamnätet till havs. Efter den omsvängningen meddelande bland annat Vattenfall att man pausar utbyggnaden av Kriegers flak, som skulle kunna ge många billiga kilowattimmar in till SE4 och sänka de genomsnittliga elpriserna i Skåne. Sedan stoppar inte minst Kristdemokraterna tillsammans med övriga Tidöpartier, när man får chansen, mellan 70 och 100 procent av den landbaserade vindkraften med hjälp av de kommunala vetot. Skånes effektkommission har konstaterat att både land- och havsbaserad vindkraft är viktiga parametrar för att sänka elpriserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det behövs också mer effekt. Även där har till exempel Skånes effektkommission och så även Miljöpartiet förslag på hur man kan få till mer effekt inom de närmaste 20 åren. Det handlar om höjd effekt och mer flexibilitet i kraftvärme, gasturbiner och batterier. Även där saknar regeringen i princip en politik. Det finns lite skvalp i budgeten, men pengarna är helt otillräckliga för att på allvar jämna ut och sänka elpriserna i Skåne.

Jag har en specifik fråga till energiministern apropå att få till den havsbaserade vindkraften. Clean Industrial Deal är nu på gång. Alldeles nyligen klubbades ett utkast till rådsslutsatser, underskrivet av statsministern, där man faktiskt uppmuntrar medlemsländerna att fortare godkänna undantag från statsstödsreglerna, i syfte att bygga ut den förnybara energin fortare.

Svenska kraftnät har nu 65 miljarder på sitt konto. Det är pengar vars syfte är att jämna ut elpriserna mellan elprisområdena och de facto sänka elpriserna i just SE4. Svenska kraftnäts finansdirektör säger att de är frustrerade över att pengarna inte kan göra mer nytta. Det som krävs är att regeringen snarast ansöker om undantag från statsstödsreglerna för att Svenska kraftnät ska få använda pengarna. Oavsett specifika uppdrag från tidigare regeringar är deras uppdrag att utjämna elpriserna med hjälp av dessa pengar. Ett sådant förslag kan vara att bygga ut stamnätet till havs för att få in stora mängder billig energi.

Herr talman! Vi står inför en stor uppgift när det gäller att ställa om till ett hållbart samhälle. Vi behöver skyndsamt fasa ut fossila bränslen och bygga ett resurseffektivt, långsiktigt hållbart och robust energisystem. Det är avgörande för att begränsa flera systemhotande klimat- och miljöförändringar som vi står inför. Men det handlar också om att stärka Sveriges både motståndskraft och konkurrenskraft.

Det behöver satsas på flera viktiga områden vad gäller forskningen. Det handlar naturligtvis om elektrifieringen, som är en av de stora bitarna. Men tätt ihop med det hänger en cirkulär ekonomi. Vi behöver vara väldigt varsamma med inte minst de sällsynta jordartsmetaller som vi behöver för de teknikerna. Vi behöver också forskning på hur vi kan cirkulera dem men även på hur vi kan utveckla till exempel batteritekniker som inte är beroende av just sällsynta jordartsmetaller. Och vi behöver se utveckling på effektiviseringsområdet, både på tekniknivå och på systemnivå, för att klara den här omställningen.

Herr talman! I propositionen skriver regeringen att den nya energipolitiska inriktningen innebär att man ska fokusera på vad energi- och kraftsystemet ska prestera snarare än på vilka energislag det ska bestå av. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Man gör nämligen precis tvärtom. Egentligen det enda och totalt enögda fokus man har är på kärnkraft och inte vilken kärnkraft som helst, utan det är just fissionskraft man ska ha.

Det är ett extremt snävt tänk. Det är en totalt politiserad forskning, som dessutom motverkar de mål som regeringen själv säger att man vill ha. När det gäller trygg energiförsörjning ser vi i Ukraina att det inte är kärnkraften som har gjort Ukraina tryggare, utan det är distribuerade energilösningar. Det konstaterar även till exempel FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Stärkt konkurrenskraft får vi inte med dyr el utan med billig el. Detsamma gäller för en samhällsekonomiskt effektiv klimatomställning.

Med detta sagt: Jag tycker att vi absolut ska ha forskning på kärnteknik. Det är väldigt förvånande att man kan vara för kärnkraft men inte se att det finns annan intressant teknik på gång. Jag tänker på fusionskraften. Den har i och för sig varit på gång länge, men så har det också varit med andra energikällor. Solceller fanns redan på 80-talet, men då var de outvecklade och jättedyra. Därefter har vi sett en dramatisk utveckling. Det finns potential för en sådan utveckling också för fusionskraften, även om det ligger lite längre fram i tiden.

Det är just ett långsiktigt tänk vi behöver ha när vi pratar om forskning. Kanske ligger fusionskraften inte heller så långt fram som vi tidigare har trott. Det har nämligen gjorts ganska stora genombrott inom just fusionskraft, och många av näringsutskottets ledamöter har besökt ett ledande företag i Sverige som sysslar med detta. Trots det gör man inga speciella satsningar på fusionskraft, vilket är märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Herr talman! En nyckelfråga för Sveriges klimatomställning och framtida konkurrenskraft är elektrifieringen. Oavsett vilken inriktning Sverige tar i framtiden ser vi att de förnybara energikällorna utvecklas snabbt. Det är också trenden i Europa. År 2021 kom 39 procent av EU:s elförsörjning från förnybara energikällor. År 2023 hade det ökat till 45 procent.

I Vetenskapsrådets underlag till regeringens innovationsproposition står det att eftersom dessa energikällor är på frammarsch behöver man ha ett systemperspektiv som inkluderar reglerbara energikällor, energilager och flexibilitet. Det tycker vi är ett betydligt klokare område att lägga pengar på än en riktad satsning på fissionskraft, som ju inte har framtiden för sig. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

Med ett samlingsnamn kallar vi dessa tekniker grön baskraft. Här ingår reglerbara tekniker såsom höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, energilagring i form av vätgas, pumpkraft, värmelagring och gasturbiner på förnybara bränslen. Även efterfrågeflexibilitet och systemflexibilitet, som smart styrning av elbilar och värmepumpar, ingår. Det behövs särskilda insatser för att få fram dessa tekniker ännu snabbare än vad som sker i dag.

Vi tycker att det är helt fel att ta bort att forskningen också ska uppnå de miljöpolitiska målen. Utmaningen med biologisk mångfald är precis lika allvarlig som klimatförändringar, så detta är ett steg i helt fel riktning. Dessutom är det lite märkligt att det som först var ett planeringsmål nu har blivit ett mål om en viss mängd konsumtion. Ett planeringsmål betyder mig veterligen att man möjliggör för en viss mängd konsumtion men att marknaden sedan får avgöra hur mycket el Sverige behöver i framtiden.

Jag yrkar som sagt bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag börjar med lite bakgrundsinformation om hur elmarknaden har utvecklats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Senaste gången vi i Sverige hade en högerregering – alliansregeringen – var vi importberoende. Vi hade ett elunderskott och effektbrist ett flertal timmar per år. Vi importerade tysk och polsk kolkraft för att stötta upp elsystemet.

Sedan hade vi åtta år av aktiv, progressiv rödgrön politik där regeringen satsade på att bygga ut elsystemet. Med undantag för den period när vi verkligen byggde ut elsystemet – från mitten av 1900-talet – har vi aldrig sett den utbyggnadstakt som vi då kom upp i. Detta ledde till stora överskott av hållbart producerad el och låga elpriser. Trots Putins invasion och energikrig hade Sverige de lägsta priserna även under energipriskrisen. Vi kan tacka en proaktiv rödgrön politik för att vi stod betydligt bättre rustade än andra länder, eftersom vi hade byggt upp ett stort elöverskott. Nu har vi ett effektöverskott, eller ett elöverskott, och exporterar 99 procent av tiden. Sveriges energisystem har också utsetts till världens bästa av World Energy Council.

Nu testar vi högerns politik igen. Vad är det då som händer i verkligheten? Jo, utbyggnadstakten tvärnitar. Den låg på cirka 2 gigawatt per år när den här regeringen tog över, men nu är den nere på 1 gigawatt. Nästa år väntas den vara nere på en halv gigawatt. Det sker alltså en 75-procentig minskning av utbyggnadstakten för ny fossilfri kraftproduktion när den skulle behöva öka radikalt. Detta beror på att Tidöpartierna för ett kulturkrig mot billig och hållbart producerad el som kan byggas i närtid. Till råga på allt höjer Tidöpartierna elskatten två gånger under mandatperioden.

Tidöpartierna stoppar majoriteten av vindkraften på land när de får chansen. De säger nej till mellan 70 och 100 procent av det de kan säga nej till med det kommunala vetot. Detta drabbar naturligtvis speciellt södra Sverige, som skulle behöva få in fler billiga kilowattimmar för att trycka ned elpriserna. Som jämförelse kan jag nämna att Miljöpartiet och Centerpartiet är de som säger ja till mest ny vindkraft i kommunerna.

När det gäller havsvinden har Tidöpartierna lagt en död hand över hela Östersjön. Potentiellt 140 terawattimmar, vilket ungefär motsvarar hela Sveriges nuvarande konsumtion, tas bort i ett enda slag.

Tidöpartierna försämrar för solenergin genom att ta bort den så kallade 60-öringen, som man nu får i avdrag när man levererar el till nätet. De har också sänkt det gröna avdraget. Detta har de gjort i en lågkonjunktur. När vi dessutom har jättehög arbetslöshet slår de undan benen på en bransch som verkligen behövs och som behöver expandera.

Man har tagit bort alla tidigare stöd till energieffektivisering. Prognoser visar att vi kan frigöra hela 25 terawattimmar redan till 2030 om vi utnyttjar den potential för lönsam energieffektivisering som finns. Här har regeringen stoppat alla stöd och till och med tagit bort målet för energieffektivisering utan att återkomma med några som helst besked om vad som gäller.

Om man effektiviserar med bara 10 procent kan man få ned elpriset med så mycket som 50 procent, visar studier. Det ger en stor effekt att få bort de där sista timmarna som kan driva upp elpriset.

Man kan tycka vad man vill om ny kärnkraft, men faktum är att bara hotet om att gå in med de här gigantiska subventionerna till ett kraftslag, något som är helt och hållet byggt på ideologi, förstör elmarknaden och underminerar investeringsviljan för alla andra kraftslag. Det är en delförklaring till att vi ser att investeringsviljan i Sverige nu rasar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Detta kommer dessutom att bli fruktansvärt dyrt. Regeringen har sagt att man vill ha tio nya reaktorer. Det finns en hel del studier om detta från bland annat Chalmers och Blekinge tekniska högskola. IEA, Internationella energibyrån, och IFN har gjort jämförande analyser. Man kan även kolla på SVK:s långsiktiga marknadsanalys, där man jämför kostnaderna för olika energisystem. Det rör sig i häradet 2 000–3 000 miljarder i merkostnad för ett system med tio kärnkraftsreaktorer jämfört med ett system där vi bygger ut det förnybara och har reglerbara krafttekniker som balanserar systemet.

Det är alltså enorma belopp som den här regeringen vill kasta bort. Det motsvarar en kostnad på ungefär 1 000 kronor i månaden per hushåll. Regeringen vill finansiera det här inte bara genom lån, som man antagligen inte kommer att få tillbaka, utan även genom en straffskatt på elkonsumenterna – en Ebba Busch-skatt som gör elkostnaderna högre för svenska konsumenter i en tid när vi vill elektrifiera och vill att elen ska vara billig och konkurrenskraftig. Det är faktiskt ganska tragiskt att se den här utvecklingen i en tid när vi verkligen skulle behöva satsa på att bygga ut elsystemet.

En helt avgörande sak, på tal om hur en marknad fungerar, är att de som ska investera i ny kraftproduktion ser att det kommer en efterfrågan. Där kommer regeringens havererade klimatpolitik in. Så sent som i dag har man fått svidande kritik från OECD för sin misslyckade klimatpolitik. Tidigare har man fått svidande kritik från Finanspolitiska rådet. Vi ser också på siffrorna att utsläppen ökar kraftigt. Det gör att de som ska investera blir tveksamma. Vi ser att tunga investeringar i elektrifiering av industrin skjuts på framtiden i Sverige. Då förlorar vi jobb och konkurrenskraft, förutom att vi misslyckas med klimatomställningen.

Herr talman! Vi vill i stället se en snabb utbyggnad av billigt och hållbart producerad energi. Det är framför allt förnybara energikällor som vind och sol som kan leverera den. Sedan vill vi komplettera med reglerbara kraftkällor, energilagring och flexibilitet. Där har vi föreslagit mål för effekt, men regeringen har egentligen inget svar.

Jag noterar att Sverigedemokraterna har kopierat delar av det här och talar om gasturbiner. Skillnaden är att de vill inhandla fossil gas, potentiellt från Ryssland; vi importerar fortfarande rysk gas via gasnätet. Miljöpartiet vill i stället producera förnybar biogas, bland annat för att främja våra svenska bönder och bli mer oberoende av skurkstater för vår energiförsörjning.

En av de viktigaste sakerna i den här debatten rör utbyggnaden av stamnätet och elnätet, som är ett av de stora misslyckandena för regeringen. Detta misslyckande är en av anledningarna till att vi inte får till den gröna omställningen och de gröna industrietableringarna. Vi har ett stort elöverskott, men vi får inte fram elnäten tillräckligt snabbt. Vi får heller inte in tillräckligt med energi i södra Sverige, framför allt inte tillräckligt snabbt.

Regeringen behöver tänka om och se till att vi kan använda de stora belopp som ligger ansamlade hos Svenska kraftnät för att även bygga ut elnätet till havs. Det finns faktiskt ingen logik i att man kan använda de flaskhalsavgifter som elkonsumenterna har betalat in till att bygga elnät mellan elprisområden och sedan bygga ny kraftproduktion där, kanske till mycket högre kostnader då det blir längre avstånd, i stället för att bygga med kortare avstånd ut i havet och få in många kilowattimmar där. Detta behöver man omedelbart ändra på. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 12.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Det handlar också om att bygga upp en elberedskap. Ett förnybart energisystem med mycket energilagring går hand i hand med ett resilient energisystem. Där har vi en del förslag, bland annat om att främja energigemenskaper, något som jag tycker att Sverige har tittat för lite på. Genom att gå ihop på lokal nivå och samordna energikonsumtion och energilagring kan man bygga upp ett mer resilient elsystem. I Ukraina har småskalighet, solceller, vindkraft, lokal energilagring och batterier varit ett framgångskoncept i svåra tider.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om elnätstariffer, som har börjat införas. Jag har blivit kontaktad av flera medborgare om det här, och jag är väl i grunden positiv till någon typ av effekttariff. Men vi behöver verkligen styra upp systemet. Regeringen behöver ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se till att det blir en mer enhetlig modell. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att vissa elnätsbolag har infört en effekttariff som innebär att man bara får betala för en topplasttimme. Då straffas till exempel de som har gått före och skaffat elbil. Det kan vara effekttariffer som över huvud taget inte är kopplade till vilket utrymme som faktiskt finns i elnätet. Vi kan ha ett stort överskott på el och ha plats i elnätet – ändå får du betala en väldigt hög avgift om du laddar din elbil med hög effekt när det egentligen inte spelar någon roll.

Även detta är en väldigt viktig sak för regeringen att ta tag i omedelbart: att se till att få enhetliga effekttariffer som faktiskt motsvarar den fysiska belastningen på elnätet.

Fru talman! Jag välkomnar Riksrevisionens granskning av bildandet av Svevia och Infranord, men som redan har diskuterats flitigt här konstaterar jag samtidigt att den viktigaste frågan kanske ändå inte behandlas i rapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Det handlar om att bedöma detta jämfört med tiden innan underhållet bolagiserades och avreglerades. Vi får väl till viss del svaret genom att man pekar på de bristfälligt infriade intentionerna med bildandet av Svevia och Infranord, men det saknas som sagt en jämförelse med tiden före bolagiseringen och vad den har betytt för infrastrukturen.

Man pekar här på att Trafikverkets beställarkompetens lämnar en del att önska och att verket har svårt att främja innovation i upphandlingarna. Sedan kan vi konstatera att antalet bud per upphandling i stort sett ligger kvar på oförändrade nivåer.

Underhållet av både väg och järnväg har under lång tid lagts ut på entreprenad till privata utförare. Det vi kan konstatera om vi gör en liten omvärldsanalys är att flera länder – Storbritannien nämndes tidigare, och jag kan även nämna Estland och Nya Zeeland – har gått samma väg som Sverige. Vi kan dock konstatera att det inte har fungerat väl och att länderna har återtagit just järnvägsunderhållet i statlig regi.

Vi kan också bara utgå från hur det ser ut på svensk järnväg: Nu har vi alltså de värsta förseningarna och den sämsta punktligheten på 14 år, vilket väl är en ganska god indikator på hur det funkar i verkligheten.

Jag menar att det finns en skillnad mellan väg och järnväg, och jag är inte alls övertygad om att vi bör återförstatliga underhållet av väg på samma sätt. Det finns en stor skillnad. Järnvägen är ett mer komplext system där det handlar om att ha en övergripande kontroll över hela anläggningen och att hela tiden kunna göra det förebyggande arbetet för att få en effektivitet.

Det blev också en del frågor om ideologi här. Jag kan väl haka på den diskussionen genom att säga att det för min del inte över huvud taget handlar om ideologi. Jag ser i stället marknaden som ett verktyg som i många fall är effektivt när det gäller innovation, nytänkande, utvecklande av nya saker – såsom nya produkter – och så vidare. Marknadslösningar funkar i många delar av samhället, men jag ser inte att det har fungerat väl när det gäller just underhållet av järnvägen.

Det här hänger också ihop med det som vi ser var ett misstag, nämligen att slå ihop Banverket och Trafikverket och förlora viktig kompetens kring järnvägen. Återigen: Järnvägen skiljer sig lite grann från vägen, som man kan jämföra med, på så sätt att den är ett system där man behöver ha en helhetskontroll. För min del och för Miljöpartiets del handlar det alltså mer om att ha rätt lösning på rätt plats.

Vi kan som sagt konstatera att många av de länder som har gått samma väg som Sverige har insett att det inte funkade väl med ett så fragmenterat och privatiserat underhåll. I stället har man återtagit det i statlig regi, och jag tror att det sannolikt är den vägen som vi behöver gå i Sverige. Vi har ju redan i tidigare debatter diskuterat hur underhållsskulden skenar och att vi ser att vi inte får ut det effektiva underhåll som vi skulle behöva.

Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4 och tackar för en lång och härlig dag med debatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 februari.)

Herr talman! Jag undrar om Helena Gellerman kommer ihåg att även Liberalerna var en del av januariavtalet. Jag var faktiskt aktivt involverad i förhandlingarna gällande den nationella planen, och där höll Liberalerna emot och drog ned med säkert 100 miljarder; jag kommer inte ihåg exakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Tyvärr har vi haft en kraftig inflation de senaste åren, vilket har gjort att allting blivit rejält fördyrat. De historiska satsningar som regeringen skryter med lyckas därför knappt bibehålla de investeringar som redan låg i planen. Visst är det mer pengar, men räknar man bort inflationen är det knappast en ökning.

Som nämndes tidigare har det ökat hela tiden, vilket beror på att vi behöver satsa mer för att vi konstant har underinvesterat. Därtill har vi en inflation som gör att vi måste satsa mer eftersom priserna går upp.

När det gäller underhållet måste vi naturligtvis återta det mycket fortare. I mitt anförande och i tidigare replikskiften har jag nämnt olika sätt som jag tycker att vi behöver pröva för att bli mycket snabbare och effektivare på att återta underhållet. Att bygga ny järnväg för att bättre kunna leda om trafik är en del av det, men jag har även nämnt projektform och mer innovativa och storskaliga upphandlingar så att aktörer faktiskt får möjlighet att investera i den teknik och den maskinpark som behövs för att kunna utföra ett effektivt underhåll.

Det är några saker som jag tror skulle behöva gå mycket snabbare och som jag hoppas att vi kan få på plats i Sverige. Som det är nu är det en helt ohållbar situation; vi har precis fått siffror som säger att vi har den sämsta punktligheten på 14 år. Jag ser, herr talman, inte riktigt den krisinsikten hos regeringen, utan man fortsätter helt enkelt i gamla hjulspår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Tack, Helena Gellerman, för bra frågor! Jag kan börja med att konstatera att jag tror att vi är rätt överens om att vi måste bli bättre och snabbare på att bygga järnväg i Sverige.

Ett av de problem som vi har är att det tar alldeles för lång tid att bygga järnväg. Det innebär att nyttan som vi får av ny järnväg fördröjs långt in i framtiden, men det innebär också att vi bygger järnväg mycket dyrare än vad som skulle behövas. Spanien är återigen ett exempel. Där har man byggt nya stambanor och ny järnväg i projektform, vilket vi även har testat i Sverige tidigare med goda resultat. Jag tror alltså att vi skulle kunna göra det mycket snabbare och billigare med en annan modell där vi bygger mer fokuserat och har en organisation som fokuserar på en uppgift, det vill säga att bygga den här nya järnvägssträckan och dessutom kanske även underhålla den.

Jag köper som sagt inte rakt av de beräkningsmodeller som i princip säger att all ny järnväg utom lite duttande är samhällsekonomiskt olönsam. Tvärtom har det ju visat sig att järnvägsinvesteringar som inledningsvis har bedömts som olönsamma har visat sig bli samhällsekonomiskt väldigt lönsamma när man har utvärderat i efterhand, vilket ger fog för att ifrågasätta den beräkningsmodellen.

Ledamoten får upprepa sina frågor om jag har missat någon.

Herr talman! Det märks att det har varit en lång debatt. Jag tror att Magnus Jacobsson slumrade till lite grann under mitt anförande.

Jag jämförde Sverigekortet med hur det är i Tyskland där man har en Tysklandsbiljett för 49 euro i månaden. Den jämförelse jag gjorde om tåg var att man har byggt ny järnväg betydligt snabbare i till exempel Spanien just genom att man har byggt med en projektmodell. Jag jämförde aldrig med Tyskland.

Nu var det väl ingen direkt fråga utan mer ett påhopp, men Trafikverkets egen analys visar att med regeringens alternativ är det alltså 35 mil dubbelspår längs den gamla järnvägen från 1800-talet som är alternativet. Magnus Jacobssons ord framstår därför som ganska pompösa, herr talman. Vi pratar alltså om en skillnad på 6 mil järnväg, så jag tror att vi får sänka tonen lite grann i den här frågan.

Herr talman! Vad gäller den samhällsekonomiska lönsamheten ifrågasätter jag kraftigt den beräkningsmodell som man använder för de här projekten, där man till exempel värderar en tågresenärs tid betydligt lägre än bilistens tid. Jag menar tvärtom att om det är någonting som har visat sig vara kloka investeringar historiskt så är det att investera i en fungerande järnväg. Det tror jag faktiskt att Sveriges befolkning och Sveriges tågresenärer förväntar sig.

Med den totalt otillräckliga politiken vad gäller både nyinvesteringar och underhåll kommer problemen att fortsätta, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Magnus Jacobsson lyckas motsäga sig själv direkt när han säger att det är Miljöpartiets plan som gäller. Samtidigt konstaterar han att regeringen har tagit bort nya stambanor. Den logiken får han gärna utveckla lite mer. Den är obefintlig.

Tvärtom har regeringen havererat extremt nödvändiga investeringar för svensk järnväg. Precis som Trafikverket konstaterar har vi sett en kraftig ökning av efterfrågan på att åka tåg. Vi behöver mer kapacitet på järnvägen.

Herr talman! Många av de tågförseningar som vi ser beror på att vi inte har en tillräcklig kapacitet jämfört med vad vi skulle behöva på svensk järnväg.

Det är tvärtom så att med regeringens politik kommer svenska tågresenärer att fortsätta stå på perrongen och vänta på tåg som aldrig kommer eller som är försenade. Det är tyvärr konsekvensen.

Som jag också konstaterade tidigare i mitt anförande är man inte i närheten av att ta in underhållet under nästa planperiod. Däremot vet jag att jag och Magnus Jacobsson är helt överens om att vi behöver tänka om när det gäller finansieringen för att kunna fixa detta.

Vi behöver ha en investeringsbudget. Därom är vi helt överens. Jag hoppas verkligen att vi kan pressa på i den frågan och se till att få en majoritet i Sveriges riksdag för att investera tillräckligt i svensk järnväg vad gäller både att återta underhållet fullt ut så fort som möjligt och att investera i den kapacitet som behövs på svensk järnväg.

Herr talman! Jag tycker att frågan blir rätt magstark när man precis har varit med och fattat det katastrofala beslutet att stoppa nya stambanor.

Det var i princip det enda rimliga sättet som vi hade för att kunna återta underhållet i rimlig tid. Genom att få alternativa omledningsvägar hade vi kunnat underhålla den gamla järnvägen. Vi hade dessutom kunnat få den kapacitet som vi ser att Sverige behöver.

Jag redogjorde i mitt anförande för flera olika förslag som jag tror skulle kunna effektivisera underhållet rejält. Där är nya stambanor och ny järnväg en viktig del. Man måste förstå att det hänger ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Detta med att vi bara ska underhålla den befintliga järnvägen faller på Maria Stockhaus eget resonemang. Det blir för stora avstängningar under överskådlig framtid.

Vi behöver innovation vad gäller både organisationsformer och teknik. Är det någonting som jag kan vara mer självkritisk till när det gäller tidigare regeringar är det att vi inte har testat fler nya organisationsformer.

Vi såg med till exempel Botniabanan och Öresundsbron att det fungerade väldigt bra att bygga i projektform. Det tycker jag att man ska göra mer vad gäller både nyinvesteringar och underhåll av olika sträckor. Det handlar om en effektivare organisation som har fokus på uppgiften.

Vi tycker återigen att man behöver dela upp Trafikverket. Tanken var god, men det blev inte ett bra resultat när man slog ihop Banverket och gamla Vägverket. Det blev betydligt sämre. Vi behöver en myndighet som fokuserar på underhållet.

Jag är ganska agnostisk när det gäller marknaden. Marknaden är fantastiskt bra på vissa saker. Men när det gäller att ha översyn över ett helhetssystem, som järnvägen är, ser jag att staten är en bättre aktör.

Herr talman! Jag tackar Maria Stockhaus för en relevant fråga. Jag kan bara konstatera att vi naturligtvis var långt ifrån nöjda med allt som vi kompromissade fram inom januariavtalet. Det hade nog rört sig om kanske 100 miljarder mer i den förra nationella planen om Miljöpartiet hade fått bestämma. Då hade det gått betydligt fortare än till 2042 att införa dessa nödvändiga system för järnvägen.

Det var faktiskt framför allt så att Liberalerna, med högerpartierna som hävstång, lyckades förhindra att en tillräckligt ambitiös investeringsplan för Sveriges infrastruktur kom till stånd. Man satte krokben för det arbetet, och det kan jag bara beklaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Ytterst kan man bara ta ansvar för den politik som man själv driver. Den förra planen lämnade absolut vissa saker att önska. Vi hade velat se betydligt högre ambitioner, och redan då drev vi en investeringsbudget.

Det här visar bara vad som händer när man är dumsnål med investeringar i livsviktig och för Sverige nödvändig infrastruktur. Jag hoppas att Moderaterna precis som Kristdemokraterna ämnar tänka om i den situation som vi befinner oss i vad gäller finansieringen av så här viktig infrastruktur. Det handlar om både klimat- och beredskapsfrågor.

Därmed får jag passa på att ställa frågan, eftersom den berör ämnet, till Maria Stockhaus om Moderaterna har några planer på att tänka om vad gäller ett balansmål för att kunna låna upp pengar till investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Jag önskar att jag kunde inleda den här debatten med att tala om hur fantastiskt det är att åka tåg. Det är vi nog många som tycker, både bland Sveriges befolkning och i trafikutskottet. Men tyvärr måste jag börja med att konstatera att punktligheten på svensk järnväg numera är rent ut sagt kass, herr talman. Ny statistik från Trafikverket visar att den är sämre än den varit på 14 år. Vi har sämre punktlighet på tågen i Sverige än man har i Ukraina.

Det här beror i mångt och mycket på klassisk högerpolitik med utförsäljningar, avregleringar och underinvesteringar utan tanke på att tågen behöver fungera för vanligt folk som ska ta sig till jobbet och till olika aktiviteter. Under 2024 nådde bara 87,2 procent av tågresorna målet om punktlighet. Det innebär ändå att tåget kan vara upp till 5 minuter och 59 sekunder försenat. Det är som sagt den sämsta siffran sedan 2010.

Trafikverket lyfter fram flera olika anledningar. Bland annat har trafikvolymen ökat med 40 procent, vilket de anser vara en delförklaring. Svenskarna vill åka mer tåg helt enkelt, trots de problem vi ser.

Vad bör man då göra när vi ser en kraftigt ökad efterfrågan på att åka tåg i Sverige? Ska man investera i mer järnväg? Nej, inte om vi frågar den här regeringen. Bland det första Tidöpartierna gjorde var att sätta stopp för nödvändiga och historiska investeringar i ny järnväg i Sverige.

Herr talman! Vi behöver en regering som både återtar underhållet i egen regi och investerar i mer järnväg i Sverige. Vi står i dag med en paralyserad infrastrukturminister som inte har en aning om hur han ska komma till rätta med problemen och som vägrar att ta av sig de ideologiska skygglapparna för att se vilka lösningar som behövs.

Regeringen har motiverat att man har stoppat mer järnväg med att man ska prioritera underhållet. Absolut – vi är helt överens om att man måste återta underhållet på svensk järnväg i egen regi. Det borde ha gjorts för länge sedan. Det hänger säkert i mångt och mycket ihop med det som Kristdemokraternas ledamot anförde tidigare: att vi inte har haft en investeringsbudget sedan 1980.

Man kan då tänka att regeringens fokus är att återta underhållet i egen regi. Då borde man åtminstone lyckas med det. Här får jag tyvärr återigen göra Sveriges tågresenärer besvikna. Regeringens plan är att återta 10–15 procent av underhållet till 2037. Det är en brutalt låg ambitionsnivå. Regeringen planerar alltså i praktiken att låta järnvägen fortsätta förfalla i decennier framåt.

Det var 2010 som regeringen Reinfeldt valde att privatisera järnvägsunderhållet. Det var också ett katastrofbeslut. Underhållet fungerar nämligen inte som det är organiserat i dag.

Vi skulle behöva en myndighet som fokuserar fullt ut på järnvägen och som kan bygga kompetens kring det komplexa system som järnvägen faktiskt utgör. Vi behöver återta underhållet i statlig regi. Men det räcker inte. Vi behöver också nya, innovativa metoder. Vi behöver nya sätt, både vad gäller teknik och organisation, för att bli mycket snabbare och effektivare med att underhålla svensk järnväg.

Dessutom behöver vi parallellt bygga ut järnvägen, för att vi behöver mer kapacitet men också för att det i sig underlättar för att komma i kapp med underhållet. När vi har alternativa vägar som tågen kan köra på får vi större möjlighet att leda om trafik. Det är, som jag ser det, det enda realistiska sättet att faktiskt både få en kapacitet som svenska tågresenärer förtjänar och att återta underhållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

På tal om nya stambanor har det nämnts tidigare att Trafikverkets utredning visar att alternativet till att bygga nya stambanor på 41 mil är att bygga stickspår, dubbelspår och så vidare för 35 mil. Skillnaden är alltså högst marginell när det gäller hur mycket ny järnväg som behöver byggas. Då ska de nya dubbelspåren ändå byggas parallellt med de gamla stambanorna, som är byggda på 1800-talet och är rätt så krokiga. Man kan föreställa sig att det blir betydligt krångligare att bygga ny järnväg parallellt med den gamla. Det innebär större risk för stopp i trafiken och så vidare, och det blir ett sämre resultat.

Helst borde man bygga med en statlig investeringsbudget och en speciell projektorganisation som man har gjort i andra länder, till exempel Spanien, och fokusera på att snabbt få nya stambanor på plats. Då skulle vi kunna få en utbyggnad på ett kostnadseffektivt sätt.

Det behöver också bli lättare att transportera gods på svensk järnväg. Längre godståg bidrar till ökad konkurrenskraft. I dag är standarden 630 meter. EU har en ambition om 740 meter. Det klarar inte svensk järnväg i dag.

I Tyskland prövas nu tåg på 835 meter. De körs upp till Malmö. Jag menar att det blir en onödig omväg att försöka bygga om våra tågsystem två gånger. Det vore rationellare att direkt satsa på godståg på 835 meter.

Som nämnts tidigare i debatten öppnar Fehmarn Bält-förbindelsen snart. Om vi inte kan motta de ökade volymerna på järnvägen är risken stor att det i stället kommer att bli lastbil, med stora konsekvenser för både vägtrafiken och klimatet.

Det finns väldigt mycket jag skulle vilja kommentera angående järnvägen och det här betänkandet, men talartiden är trots allt begränsad.

Äntligen har besked kommit om Norrbotniabanan! Jag hoppas verkligen att regeringen ser till att få på plats en projektmodell, så att den byggs så snabbt det bara går. Detsamma gäller Ostkustbanan. Vi skulle behöva nattåg som går ända till Trondheim. Vi behöver säkra nattågen mellan Göteborg, Umeå och Jämtland. Det finns väldigt mycket som behöver göras på järnvägsområdet.

Jag skulle också vilja säga några ord om kollektivtrafiken. Bilens andel ökar i 13 av 21 regioner. I 5 regioner är andelen oförändrad. I endast 3 regioner ökar kollektivtrafikens andel gentemot bilen.

Det uppenbara problemet, menar jag, är den totala avsaknaden av nationell politik för kollektivtrafiken, som knappt nämns över huvud taget i regeringens infrastrukturproposition. Vi saknar ett nationellt mål för kollektivtrafiken, som också har nämnts här tidigare. Branschen har satt upp ett mål som jag definitivt tycker är fullt realistiskt att nå.

Det läggs för lite pengar på regionala trafikavtal. Det har vi debatterat tidigare i den här kammaren, men det är lika skamligt nu som då. Den här regeringen tog också bort stadsmiljöavtalen, som underlättade för kollektivtrafiken. Det enda vi egentligen har sett på nationell nivå är alltså försämringar för kollektivtrafiken.

Detta är fallet i ett läge där det har blivit väldigt dyrt att åka kollektivt. Kostnaden för en kollektivtrafikresenär har ökat med 140 procent de senaste 20 åren. Det är nästan dubbelt så mycket om man jämför med till exempel bilen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Miljöpartiet menar att vi behöver ta krafttag här. Vi vill med inspiration från bland annat Tyskland införa ett Sverigekort, med vilket man för 499 kronor ska kunna åka kollektivt i hela Sverige. Detta kan göras – apropå att kostnader nämnts tidigare i debatten – till en bråkdel av kostnaden för regeringens subventioner av fossila bränslen.

Det är 81 procent av svenskarna som använder kollektivtrafiken. Det görs 1,7 miljarder resor per år. Det är väldigt många människor som är beroende av en fungerande kollektivtrafik och som dessutom i svåra tider skulle behöva ha råd att ha ett månadskort för att kunna ta sig till jobbet på ett snabbt och smidigt sätt.

För att förekomma frågor om att kollektivtrafik naturligtvis inte är ett alternativ för absolut hela landet kan jag också nämna, även om det är lite vid sidan av just den här debatten, att vi behöver en aktiv politik för hållbara resor i hela landet. Vi vill se ett leasingstöd för elbilar så att alla, även de som i dag inte har råd att köpa bil eller inte vill det, ska kunna leasa en elbil, oavsett var man bor i landet och vilken inkomst man har. Vi vill sänka skatten i glesbygd och inflationssäkra flera stöd som är viktiga för Sveriges barnfamiljer. Det var några exempel på hur vi vill möjliggöra hållbara resor i hela landet.

Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men jag väljer att yrka bifall enbart till reservation 19.

Fru talman! Den siffra Ebba Busch är ute efter, när det gäller det hon tidigare har kallat kapacitetsfaktor och nu kallar resurstillräcklighet, är 18 procent. Detta visar bara att Ebba Busch inte förstår hur ett elsystem fungerar.

Jag tror att Ebba Busch behöver resa runt och vara ute i verkligheten för att se vad som är på gång i Sverige. Besök till exempel Juktans pumpkraftverk utanför Storuman, som har 315 megawatt reglerbar kraft. Besök Göteborg Energis gasturbiner, som står beredda att leverera effekt när den behövs. Varför inte besöka värmelagret i bergrummet i Västerås eller titta på något av de batterier motsvarande 1 gigawatt som har installerats de senaste åren? Detta är tekniker som finns redan i dag.

Att bara hänvisa till tillgänglighetsfaktorn för ett enskilt kraftslag är totalt missvisande. Det är inte så man bygger ett energisystem. Det vi behöver göra nu är att se till att både få in mycket – billig – el och att få in tillräckligt med reglerbar kraft. När det gäller detta misslyckas regeringen totalt. Det är därför vi faktiskt står med ett fortsatt stort överskott, enligt prognos. Vi ser inte den gröna industriomställningen hända i den takt den skulle behöva hända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hänvisa till ett stort överskott som vi inte kan använda är – återigen – bara ett misslyckande. Det beror dessutom på en misslyckad näringspolitik. Vi har inte rätt förutsättningar för svensk industri att investera och dra nytta av den relativt billiga el vi faktiskt har.

Fru talman! Svaret visar med all önskvärd tydlighet att vår energiminister har noll koll på fysikens lagar och hur ett elsystem faktiskt fungerar.

Först och främst har Sverige absolut inte Europas största effektbrist. Vi har snarare Europas största effektöverskott. Ebba Busch avser kanske SE4, där det finns ett lokalt produktionsunderskott. Det är precis därför vi behöver mer produktion i södra Sverige, till exempel havsbaserad vindkraft.

Det enda som Ebba Busch har rätt i, fru talman, är att vi behöver olika förmågor. Det som havsvinden, och i ännu högre grad den landbaserade vindkraften, kan leverera till elsystemet är stora mängder billig el.

Grundproblemet här och skälet till att Ebba Busch hänvisar till det hon benämner som resurstillräcklighet är att Ebba Busch och regeringen totalt saknar en realistisk politik för effekt. Vi behöver nämligen komplettera väderberoende energikällor med reglerbar kraft.

Miljöpartiet har föreslagit ett mål om 10 gigawatt reglerbar kraft till 2030, men regeringen har absolut inget mål och ingen egen bedömning av hur mycket effekt i form av reglerbar kraft och flexibilitet som faktiskt behövs. Det är ju detta som kan möjliggöra mer förnybart på kort sikt. Det hänvisade Ebba Busch till själv och underströk också att det står i regeringens proposition att det är detta som kan leverera energi på kort sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man blir helt paff över svaret när de uppenbara bristerna ligger i regeringens egen energipolitik.

Som sagt har alltså utbyggnadstakten minskat, eller kommer att ha minskat, med 75 procent under Ebba Buschs tid som energiminister. Sverige går mot ett elunderskott. Ja, vi har ett elöverskott i dag. Det som dessutom saknas är att få fart på industrins och transportsektorns elektrifiering. Det är regeringens stora misslyckande. Hela poängen med att vi ska bygga ut mer fossilfri el, oavsett kraftslag, är ju att vi vill fasa ut den fossila energin, och där misslyckas regeringen totalt.

Användningen av fossila bränslen ökar inom transportsektorn. Vi ser att projekt efter projekt pausas eller skjuts på framtiden. Volvo skjuter fram sina planer på elektrifiering. Hybrit skjuts på framtiden. Flera stora projekt för att producera till exempel elektrobränslen i Sverige har flyttat utomlands.

Det är alltså en skrämmande utveckling vad gäller både att behålla en grön industriutveckling i Sverige och att leverera mer förnybar energi. Jag hör inga realistiska svar från Ebba Busch om hur det ska gå till. Tvärtom stoppas nu i realiteten utbyggnaden av all havsvind, antingen genom bristande politik eller genom att Kristdemokraterna använder det kommunala vetot lokalt.

Jag förstår helt enkelt inte hur regeringen har tänkt leverera när det gäller industripolitiken eller att få till energiutbyggnaden.

Fru talman! Jag tackar Ebba Busch för svaret.

Ebba Busch tog upp att den fossilfria elproduktionen har ökat med 6 gigawatt de senaste åren. Låt oss titta lite grann på historien.

Senast KD styrde var Sverige beroende av import av bland annat tysk och polsk kolkraft, men tack vare åtta år av kraftfull rödgrön energipolitik hade Sverige år 2022 det största överskottet av el i Europa och en historiskt hög utbyggnadstakt. Sedan Ebba Busch tog över rodret har utbyggnadstakten vikt nedåt kraftigt – den har gått från 2 gigawatt år 2022 till 1 gigawatt i år och väntas gå ned till en halv gigawatt. Det motsvarar en minskning med 75 procent under mandatperioden. Detta gör mig absolut inte trygg med att vi kommer att ha en tillräcklig elförsörjning framöver.

Ett av de första beslut som regeringen tog var att stoppa Svenska kraftnäts uppdrag att bygga anslutningspunkter till den havsbaserade vindkraften. Detta fick hård kritik av både experter och företag, som konstaterade att havsvinden är avgörande för att man ska få fram billig el till 2030 och 2035. Energiforsk har visat att elpriserna skulle kunna sänkas med upp till 50 procent i elområde 4, som ligger i södra Sverige, med en utbyggnad av havsbaserad vindkraft på tre och en halv gigawatt.

Energiministern har påstått att havsvindkraften kommer att byggas ut ändå, utan att staten ansvarar för att bygga ut stamnätet till havs, men verkligheten visar ju det motsatta. Vattenfall valde att pausa ett av sina mest mogna projekt, Kriegers flak, som redan före 2030 skulle kunna leverera el motsvarande 20 procent av Skånes elbehov. Även Skånes effektkommission, som leds av Moderaterna, har sagt att detta är otroligt avgörande för södra Sveriges elförsörjning. Vattenfall har även flaggat för att samma beslut – av samma anledning – kan tas för den planerade parken Kattegatt Syd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom kommer väldigt tydliga besked från regeringens egen utredare för ett nytt anvisningssystem för den havsbaserade vindkraften, som skriver så här:

Våra förslag leder inte i sig, vare sig när det gäller auktionssystemet eller när det gäller regelförenklingar för befintliga projekt, till någon utökad utbyggnad av vindkraften till havs. Det beror på att marknadsförutsättningar för närvarande saknas. Utbyggnaden med stöd av auktionssystemet kommer tidigast att kunna ske under andra delen av 2030-talet. Med andra ord handlar auktionssystemet inte om att på kort sikt lösa behovet av snabbt utbyggd elproduktion. Befintliga projekt är den enda möjlighet som finns för havsvindkraften att bidra med ytterligare produktion till runt år 2030.

Det är mot denna bakgrund jag frågar Ebba Busch om hon är nöjd med att det inte ser ut att bli någon vindkraft till havs under överskådlig framtid. Det måste vara något slags rekord i passivitet att svara att vi får vänta och se om detta är tillräckligt för energiomställningen. Det låter mer som en mañanaminister än en energi- och näringsminister. Jag vill ge Ebba Busch chansen att ändra sig och frågar därför åter: Är Ebba Busch nöjd med att det inte kommer att byggas någon havsvindkraft de närmaste tio åren? Är det verkligen beskedet om att vänta och se som hushållen och företagen vill ha?

Fru talman! Miljöpartiet anser att staten ska vara en aktiv och ansvarsfull ägare av våra statliga bolag som ser till att de inte bara genererar vinst utan också bidrar till samhällets långsiktiga, hållbara utveckling. Vi tycker att bolagen ska vara med och visa vägen till ett fossilfritt samhälle och vara föredömen i frågor som klimat, biologisk mångfald och jämställdhet.

Statliga bolag har en unik position med möjlighet att göra stor skillnad inom områden som energi, transport, skog och infrastruktur. Men för att det ska vara möjligt behövs tydlig styrning som sätter klimat och hållbarhet i fokus.

En stor majoritet av Sveriges befolkning tycker att det är väldigt viktigt att vi når våra miljö- och klimatmål. Det vore väl konstigt om det inte återspeglades i de bolag som vi som medborgare äger tillsammans.

Vattenfall, LKAB, Postnord och Sveaskog står för ungefär 99 procent av de utsläpp som genereras av statligt ägda bolag. Vi tycker därför att framför allt de men egentligen alla statligt ägda bolag borde sätta vetenskapligt baserade klimatmål för att ha en aktiv roll i att uppfylla Parisavtalet.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 7.

Jag tänkte också passa på att nämna några ord om bland annat Swedavia och Bromma flygplats. Vi har ju hört från flera Tidöpartier att man tycker att det är viktigt att statliga bolag drivs på marknadsmässiga grunder. Swedavia konstaterar själva att det inte finns ekonomiska förutsättningar för att driva Bromma flygplats vidare. Tvärtom blöder man pengar, och det avgår i princip inga flyg därifrån. Samtidigt har Stockholm som stad ett akut behov av fler bostäder. Det blir då faktiskt lite märkligt att man av ideologiska skäl hindrar Swedavia från att göra det som är marknadsmässigt rationellt.

2024 års redogörelse för företag med statligt ägande

Jag vill också passa på att nämna lite grann om SJ och om tågen. Vi har haft den sämsta punktligheten på järnvägen på 14 år. Det behövs många åtgärder för att komma till rätta med det. Jag tror att Sveriges befolkning förväntar sig detta av både regering och riksdag.

Det finns många större reformer som kanske är viktigare, som att dela upp Trafikverket, att se till att få ett banverk och att underhållet sköts långsiktigt och i statlig regi. Framför allt behöver vi investera i ny järnväg.

På kort sikt finns det dock en åtgärd som vi kan göra här och nu när det gäller just styrningen av de statliga bolagen. Det är att åtminstone under en övergångsperiod ge SJ ett samhällsuppdrag för att säkerställa att vi får nattåg som går mellan Göteborg och Umeå och mellan Göteborg och Östersund, till exempel. Senast jag kollade hade 78 000 skrivit på ett upprop för att bevara just den sträckan. Jag tycker att det behövs en tydlig styrning i detta.

Det var också en intressant ideologisk diskussion här som jag tyvärr inte hinner ge mig in i på grund av begränsad talartid.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera Stegrud. Vi har absolut inte EU:s sämsta effektbalans. Det faller på sin egen orimlighet om man kan fysikens lagar, för om vi har ett stort överskott av el och exporterar 99 procent av årets alla timmar har man också ett överskott på effekt. Jag tror därför att Jessica Stegrud behöver läsa på lite grann om fysikens lagar.

Det som Stegrud antagligen syftar på är att vi har ett produktionsunderskott i SE4 men inte ett effektunderskott, och för att förstå skillnaden måste man förstå fysikens lagar. Det är inte ett effektunderskott eftersom vi har ledningar som exporterar el - ungefär sex gigawatt om jag inte kommer ihåg fel - till SE4 som upprätthåller balansen.

Med det sagt vore det definitivt välkommet med mer produktion i SE4, vilket är något som inte minst Miljöpartiet driver på. Vi vill ju se till att vi inom kort ansluter mer havsbaserad vindkraft till SE4. Det skulle pressa ned elpriserna rejält. Vi behöver även bygga ut den landbaserade vindkraften, men där sätter framför allt SD men även resten av Tidöpartierna stopp i och med det kommunala vetot.

Det är inget snack om att vi behöver mer effekt; det har jag förespråkat länge. Det är klart att när man har mer väderberoende kraft behöver man också mer reglerbar kraft. Därom är vi överens i vissa delar.

Vi är också överens om att gasturbiner är ett väldigt bra komplement. Den stora skillnaden är att Tidöregeringen vill upphandla fossila resurser, medan Miljöpartiet föreslår att vi upphandlar förnybara resurser som kan produceras till exempel av svenska bönder i form av biogas, vilket vore en stor vinn-vinn för det svenska näringslivet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)