Linus Lakso

Fru talman! Jag tyckte att det lät lite förvirrat från ledamoten. Jag har verkligen inte påstått att vi har elunderskott, utan det är precis som ledamoten konstaterar.

Jag brukar som exempel nämna att när högern styrde senast, alltså när nuvarande energiministerns parti senast var inblandat, då hade vi elunderskott på årsbasis i Sverige och var beroende av att importera tysk och polsk kolkraft. Detta gällde flertalet år som Alliansen styrde. Efter åtta år med en rödgrön regering hade vi, när vi lämnade över regeringsmakten, det största elöverskottet i EU. Vi har alltså ett stort överskott på el tack vare Miljöpartiets politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kapacitetsmekanism för elmarknaden

Jag tycker att det är bra att vi diskuterar effektfrågan, för Miljöpartiet är, mig veterligen, det enda parti som faktiskt har satt upp ett konkret mål om att få fram just mer reglerbar effekt. Regeringen har inget mål och ingen analys kring detta. Eller kan Jessica Stegrud svara på vad regeringsunderlagets analys är av hur mycket effekt som behövs och var den ska komma ifrån fram till 2040? Det är alltså Tidöpartierna som har frågor att besvara.

Apropå effektreserven kan jag bara konstatera att Stegruds påstående faller på sin egen logik. Effektreserven fanns ju även under den tid vi hade tolv reaktorer, och då hade vi ett elunderskott. Den logiken går bara inte ihop om man tittar på fakta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kapacitetsmekanism för elmarknaden

Herr talman! Vi är alla överens om att det fortsatt är klokt att ha en strategisk reserv. Som sades tidigare är det lite som en försäkring, en sista livlina och en backup för elsystemet. Det går dock en viktig skiljelinje här.

Det är bisarrt att vi har en regering som har gjort ett stort nummer av att man ändrar målet för elsystemet från förnybart till fossilfritt, men det första regeringen gör när man har ett val mellan fossilt och fossilfritt är att välja det fossila. Inte minst flera regeringsföreträdare har gjort ett stort nummer av att Karlshamnsverket körs på olja. Här har man det politiska valet att upphandla förnybart - eller fossilfritt, om man så vill; det är väl ingen skillnad i det här fallet - eller fossil olja för den strategiska reserven. Då väljer regeringen alltså det fossila. Det är faktiskt helt obegripligt!

Sedan ska man naturligtvis ta teknisk hänsyn. Man skulle kunna ha övergångsregler. Man skulle kunna se till att göra ytterligare testkörningar, så att man säkerställer att det fungerar. Men som nämndes tidigare har man provkört Karlshamnsverket på bioolja. Den är i princip identisk med fossil olja. Vad gäller gaseldade verk är det exakt samma molekyler som man eldar. Där finns det alltså över huvud taget ingen teknisk skillnad - om man vill upphandla gaseldade kraftverk i den strategiska reserven, som drivs av förnybart. Det finns alltså inga vettiga argument för att upphandla det fossila här, utan detta är bara en ren inkonsekvens från regeringen.

Sedan har det försökts göra gällande att detta skulle behövas på grund av att det kom in mycket förnybart i systemet. Detta behövs ju som en reserv för oförutsedda händelser av alla slag. Det kan vara snabbstopp i kärnkraften och så vidare. Men faktum är att effektreserven aldrig har behövt aktiveras sedan 2013 för det svenska elsystemet, och det ansågs vara klokt att ha den reserven även när vi hade tolv reaktorer. Dessa argument är alltså bara rent nonsens.

Det finns ett väldigt stort problem framåt med att man inte vågar ta ställning mot det fossila. Jag ska citera vad Svenska kraftnät skrivit i sin utredning om en långsiktig kapacitetsmekanism. Om fossilgaseldade kraftverk tillåts delta i upphandlingen kan det enligt rapporten innebära incitament för nyinvesteringar i kapitalintensiva och långlivade anläggningar med hög klimatpåverkan. Det konstateras vidare att eftersom det svenska elsystemet i stort sett är fritt från fossilbaserad produktion skulle nyinvesteringar i sådan produktion flytta Sverige i fel riktning, mot ett system med mer klimatpåverkan. Därför anser Svenska kraftnät att regeringen bör överväga om det är motiverat att ställa hårdare krav när det gäller koldioxidutsläpp än EU:s minimikrav.

Till och med Svenska kraftnät, som faktiskt ansvarar för effektreserven, rekommenderar regeringen att upphandla fossilfritt. Därför tycker jag inte att det håller att hänvisa till några expertutlåtanden. Det är precis tvärtom. Vår expertmyndighet eller vårt affärsverk här rekommenderar att man ska upphandla fossilfritt för att vi inte ska låsa in oss i ett fossilberoende elsystem eller i alla fall en fossilberoende effektreserv.

Sedan hänger det här med energi och effekt ihop. Vi behöver få in mer energi, och vi behöver få in mer effekt. Men även här misslyckas regeringen kapitalt. Sedan den här regeringen tog över har utbyggnadstakten av fossilfri kraft halverats till och med nu. Vi har gått från en utbyggnadstakt på två gigawatt per år till en gigawatt per år under denna regering, och prognosen är att det kommer att falla ytterligare, till en halv gigawatt, om två år. Pratet om att accelerera utbyggnaden av fossilfri kraft är just bara prat. I verkligheten är prognosen att utbyggnadstakten minskar med 75 procent under den här mandatperioden. Det är en katastrof med tanke på behovet av mer fossilfri el, framför allt i närtid men även på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kapacitetsmekanism för elmarknaden

Detta har många förklaringar, men vi vet att Tidöpartierna stoppar mellan 70 och 100 procent av vindkraften när de har möjlighet ute i kommunerna genom det kommunala vetot. Man har motarbetat solkraften genom att sänka det gröna avdraget och ta bort den så kallade 60-öringen. Man har stoppat nästan all utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Det gjorde man först i hela Östersjön genom att lägga en död hand över detta i stället för att försöka hitta samverkanslösningar mellan försvaret och energiintresset. Sedan, på luciaeftermiddagen, lade man en död hand över resterande havsbaserad vindkraft de närmaste tio åren genom förslag som är riktigt dåliga vad gäller att byta system för den havsbaserade vindkraften. Det finns i och för sig en klok tanke i detta, men på grund av det dåliga genomförandet finns det stor risk att det försenar utbyggnaden av vindkraft till havs med tio år.

Sedan har vi en utredning om finansieringen av kärnkraft. Man kan tycka vad man vill om den, men den har mött stenhård kritik även hos kärnkraftsförespråkare. Går man så tydligt in med stora subventioner till ett enskilt kraftslag drar andra investerare öronen åt sig när det gäller att investera i annan kraft, eftersom det inte går att konkurrera med en så subventionerad produktion. Även kärnkraftsförespråkare har sågat denna modell och pekat på att det kommer att leda till effektbrist de närmaste 20 åren om man inte får fart på den övriga energiproduktionen.

Det tar lång tid att bygga ut just kärnkraften, som är regeringens ensidiga fokus. Man fokuserar på det i stället för att fokusera brett, vilket är det minsta man borde kunna begära med tanke på att det låter så i retoriken. Till råga på allt kommer de totala utsläppen att vara 220 miljoner ton högre på grund av den tid som det tar att få kärnkraften på plats - jämfört med att man bygger ut det förnybara, som går snabbt att bygga ut och som är billigt.

Då kommer vi tillbaka till effektfrågan, fru talman. Även här misslyckas man. Effektreserven är ett sätt att säkerställa effekt som en backup, men den är bara tänkt att användas i yttersta nödfall och har faktiskt inte behövt användas sedan 2013.

Kristdemokraterna nämnde att det finns ett litet trevande försök att få fram mer effekt i det så kallade kraftsteget, men när jag hade en interpellationsdebatt med energiministern för någon vecka sedan fanns det absolut ingen aning till svar om hur mycket effekt som man faktiskt får fram genom den satsningen. Det borde rimligtvis finnas någon typ av tanke eller analys från regeringen, eftersom man har gjort ett stort nummer av att prata om effekt, men man har absolut ingen aning om hur detta ska gå till. Man har ingen plan och inget mål.

Flertalet tunga aktörer har nämnt att vi skulle behöva ungefär tio gigawatt reglerbar kraft till någonstans mellan 2030 och 2035. Men regeringen har absolut inte gjort någon analys av detta, och då får man ingen styrning på det. Miljöpartiet har föreslagit att vi ska sätta upp ett mål om tio gigawatt reglerbar kraft och flexibilitet till 2030. Det finns många tekniker som kan bidra till det: höjd effekt i vattenkraften, höjd effekt i kraftvärmen, olika typer av energilagringar - pumpkraft, vätgas och värmelagring - och användning av flexibilitet. Men det är en otroligt svag insats av regeringen när det gäller just effektfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kapacitetsmekanism för elmarknaden

Fru talman! Jag tycker att det behövs en rejäl skärpning av regeringens energipolitik på totalen. Man hade kunnat börja med att se till att upphandla effektreserven fossilfritt för att åtminstone försöka nå sina egna mål om ett fossilfritt elsystem.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till en av dem.

Fru talman! Tack för svaret, energiminister Ebba Busch!

Ja, man kan göra olika bedömningar, men jag känner mig inte alltför betryggad av svaret, vilket jag precis visade med faktiska siffror. Vad gäller utbyggnadstakten de senaste åren har vi en kraftigt avtagande trend. Vi riskerar faktiskt att gå från det stora elöverskott som vi byggde upp under vår tid i regering till ett effektunderskott om efterfrågan ökar men utbyggnadstakten fortsätter att minska.

Sedan vill jag göra energiministern uppmärksam på att det mellan kanske 2035 och 2045 kan falla bort så mycket som tio terawatt per år på grund av att man passerar åldersstrecket. Därför behöver vi verkligen få upp utbyggnadstakten när det gäller kraftproduktion de närmaste åren, och vi behöver kunna hålla takten ända fram till 2045 om vi ska klara elektrifieringen.

Man måste också komma tillbaka till: Vad är syftet med denna elektrifiering? Varför vill vi ha mer fossilfri el? Jo, det handlar om att fasa ut fossila bränslen, och där har väl denna regering kanske den största hemläxan att göra. Användningen av fossila bränslen ökar nämligen. Man beskattar, som sagt, en kilowattimme fossilfri el mer än en kilowattimme fossildiesel. Indragna stöd till elbilsförsäljning, till exempel, har gjort att det säljs 10 procentenheter färre elbilar. Utsläppen från nya bilar ökar för första gången på väldigt många år, och väldigt många projekt inom den gröna industrin har dragit i handbromsen på grund av regeringens misslyckade politik.

Sedan är det återigen väldigt förvånande att man inte kan ge ett svar på hur mycket effekt som regeringens politik ska ge med tanke på det höga tonläget. Den frågan kvarstår alltså som obesvarad.

Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret! Det var ju skönt att vi fick ett klargörande om att regeringen i alla fall i teorin inte avser att fortsätta motarbeta vindkraften. Men i verkligheten ser det inte lika ljust ut.

Vi har alltså gått från att, när vi lämnade över regeringsmakten till den här regeringen, ha haft en rekordstor utbyggnad av ny kraftproduktion, framför allt i form av vind, på cirka två gigawatt. Fram till i år, under Ebba Buschs två första år, har den halverats till en gigawatt, och prognosen är att den kommer att halveras igen 2026-2027. Facit av Ebba Buschs mandatperiod är alltså en minskning av utbyggnadstakten med 75 procent.

Detta beror på många faktorer. I hög grad handlar det om det faktum att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin på många olika sätt, inte minst ute i kommunerna, där man säger nej med hjälp av det kommunala vetot. Till exempel stoppade Kristdemokraterna 75 procent av all ny vindkraft genom veto. Bara Sverigedemokraterna har stoppat mer. Det är kraftproduktion som skulle vara väldigt välkommen även i SE4, plus reglerbar kraft, som vi talade om tidigare.

Miljöpartiet har i över tio år drivit på för att kommuner och närboende ska få ersättning när det byggs vindkraft. Här är vi glada över att andra partier har ändrat sig. Det återstår att se vilken effekt det får. Men faktum är att många kommunpolitiker redan i valet har lovat att säga nej till ny vindkraft, och det beror inte minst på den extremt hårda retorik som Ebba Busch har drivit mot vindkraften. Det är svårt att se att de skulle kunna ändra sig under den här mandatperioden.

Vi har sett försämringar för solenergin också. Man har tagit bort den så kallade 60-öringen för överskottsel. Man har också sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur. Ostrategiskt!

Regeringen har tagit bort alla tidigare stöd för energieffektivisering. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens kommer att nå EU:s lågt satta mål till 2030, där en lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra hela 25 terawattimmar till 2030.

När det gäller havsvind är det välkänt att regeringen har lagt en död hand över hela Östersjön i stället för att hitta en lösning som kombinerar både energiintresset och försvarsintresset. Det är ju regeringens ansvar att göra det, inte Försvarsmaktens, och då behöver regeringen ta det ansvaret.

Sedan har man de facto satt stopp för resterande havsvind, i alla fall under de närmaste tio åren, genom att föreslå en ofärdig utredning om att byta till ett anvisningssystem, helt utan fungerande övergångslösningar. Det lägger en död hand över resterande havsvind.

Man kan tycka vad man vill om förslaget till finansiering av ny kärnkraft, men även kärnkraftsförespråkare är överens om att det lägger en död hand över investeringar i annan produktion. Om de kraftiga subventionerna införs riskerar den dessutom att konkurrera ut även befintlig kärnkraft. Det är ju en katastrof i sig.

Regeringens politik leder absolut inte till ökade investeringar i kraftproduktion, utan tvärtom minskar de kraftigt. Frågan är vad Ebba Busch har tänkt ändra på för att få fart på investeringarna.

Fru talman! Jag måste börja med att haka på lite grann om dessa energiföreläsningar som energiministern har tagit för vana att hålla. Jag behöver tyvärr korrigera en del.

Men till att börja med ställdes en väldigt relevant fråga här tidigare: Tycker energiministern att det är bra eller dåligt att vindkraften byggs ut? Svaret på det tycks vara ungefär lika volatilt som elpriserna var i december.

Sverige lider inte av effektbrist. Jag kan börja med att förklara det för energiministern. Om vi skulle göra det skulle ju frekvensen sjunka direkt. Det gjorde den faktiskt våren 2023, när ett fel i ett ställverk här i Stockholmstrakten gjorde så att två reaktorer i Forsmark och ett kraftvärmeverk, Värtaverket, slog ifrån. Då sjönk frekvensen till 49,3 hertz, vilket är en ganska kraftig avvikelse. Det är effektbrist.

Någon effektbrist har vi alltså inte i Sverige. Tvärtom har vi effektöverskott nästan alla timmar under året och exporterar el. Det är nämligen så att vi efter sju åtta år med rödgrön politik har ett stort elöverskott, vilket är väldigt bra. Det kan jämföras med när Kristdemokraterna styrde senast. Då var vi importberoende och importerade tysk och polsk kolkraft.

Sedan blir jag väldigt förvånad över det höga tonläget gällande effekt och den känga som Ebba Busch försöker ge mot att vi inte skulle ha något svar på effektfrågan. I interpellationssvaret finns det delar som jag verkligen håller med om, och det handlar om Kraftlyftet. Men det är av den enkla anledningen att det är en ren kopia av Miljöpartiets politik; i förra budgeten föreslog vi en satsning med namnet Kraftsteget och precis samma innehåll. Problemet är bara att regeringen inte har någon som helst aning om vad det här kommer att ge. Man har alltså inget mål för reglerbar kraft, det som Ebba Busch själv står här och säger behövs. Ordagrant är svaret: "Vad det innebär i tillkommande reglerbar kraft och flexibilitet är svårt att säga på förhand och beror helt på de investeringar som sker." Ja, det är väl klart att det gör. Men det är ju det som en regering behöver ha en plan för.

Miljöpartiet har i stället föreslagit dels en betydande större satsning i pengar för att verkligen få till mer reglerbar kraft, som vi ändå tycks vara överens om behövs, dels ett planeringsmål om 10 gigawatt till 2030 och 2035. Det här är helt i linje med vad väldigt tunga bedömare menar behövs. Min fråga till Ebba Busch är: Varför ställer ni er inte bakom ett sådant planeringsmål i gigawatt - eller föreslår ett eget mål - så att vi får en föraning om vad vi behöver och ett mål för aktörer att jobba mot?

Det finns en hel del att säga om utbyggnadstakten. Där går utvecklingen åt helt fel håll. Jag kommer att återkomma till det i mitt nästa inlägg. Vi ser en väldigt alarmerande trend: att mindre och mindre effekt tillförs och att utbyggnadstakten minskar. Elektrifieringen är också ett stort misslyckande av den här regeringen. Vi behöver en efterfrågan som gör att vi ersätter fossila bränslen med fossilfri el. Men det får jag återkomma till i nästa inlägg.

Herr talman! Problemet är att detta helt enkelt inte stämmer. På grund av inflation och kostnadsökningar innebär de medel som nu anslås att tillgängligheten försämras. Trafikverket har ju precis meddelat att man väljer att inte finansiera sträckorna Luleå-Kiruna och Luleå-Haparanda.

Vi lägger ändå många miljarder på att bygga infrastruktur, och då tycker jag att det är en rimlig fråga till statsrådet om man inte ska se till att tågen faktiskt också går på den rälsen. Även om man kan hänvisa till att det blir en jämförelse mellan äpplen och päron i budgeten tänker jag att människor i verkligheten förväntar sig att det går tåg när vi bygger tågräls. Det kommer det inte att göra om Andreas Carlson och staten får bestämma, för då går det inga tåg mellan Luleå och Kiruna och mellan Luleå och Haparanda.

Jag anser inte, som Andreas Carlson, att detta är att förbättra förutsättningarna för bibehållen tillgänglighet i hela landet, utan jag menar att det är en uppenbar försämring. Jag har lite svårt att förstå hur man kan tolka det på något annat sätt, herr talman.

Jag konstaterar att jag får förbli besviken på svaret från Andreas Carlson. Jag kan bara hoppas att det blir bättring framöver, men jag tror att många i norra Sverige och inte minst i Norrbotten kommer att bli väldigt besvikna på regeringens tågpolitik i det här fallet.

Nu blir det sannolikt regionerna som får gå in och täcka upp, trots att regeringen menar att det är ett ansvar att upprätthålla interregional tågtrafik.

Dessutom har man skurit ned medlen till sjukvården med 7 miljarder och de generella statsbidragen med 1 miljard - en kraftig nedskärning. Återigen: Det blir knapert för regionerna, och tågresenärerna drabbas.

Herr talman! Tack, Andreas Carlson, för svaret, även om jag befarar att många nog tycker att det är otillräckligt och djupt otillfredsställande.

Enligt mitt minne klubbade vi igenom utgiftsområdet om kommunikationer i onsdags, men om regeringen fortfarande är öppen för att ändra på det kanske det går att ordna. Det är högst angeläget.

Det är ganska orimligt att man inte kan skjuta till ynka 48 miljoner kronor när man har lagt fram en infrastrukturbudget på 1 171 miljarder. 48 miljoner kan låta mycket i allmänhetens öron, men det är en bråkdel av en promille av det som läggs på all infrastruktur.

Det blir lite märkligt att miljardbelopp läggs på Malmbanan men att man inte ska ha råd att köra persontåg på banan. Att lägga väldigt mycket pengar på infrastrukturen men inte se till att den faktiskt trafikeras så att människor kan åka tåg på rälsen är för mig en otroligt märklig prioritering.

Återigen: Trafikverket har utgått från regeringens eget uppdrag att upprätthålla tillgänglighet och även utgått från helt rimliga kostnadsökningar på grund av inflation. Detta fick regeringen veta i god tid, redan i våras.

Om man hade brytt sig om att fråga Trafikverket om konsekvenserna av att inte skjuta till tillräckligt med medel hade man ju känt till dem. Jag vet inte om Andreas Carlson gjorde det när man valde att inte tillskjuta de medel som Trafikverket äskade. Nu blir konsekvensen, om regeringen får bestämma, att hela sträckorna Luleå-Kiruna och Luleå-Haparanda dras in. Vi hoppas såklart att det finns mer ansvarstagande parter här än regeringen så att det inte behöver hända, men kortsiktigheten i regeringens politik tycker jag faktiskt är häpnadsväckande.

Det är inte orimligt, herr talman, att Andreas Carlson rättar till sitt misstag. Det är inte ovanligt att man skjuter till lite extra medel i en vårändringsbudget. Det handlar om ytterst små pengar i en statsbudget, men det skulle göra väldigt stor skillnad för människorna i Norrbotten och egentligen hela Norrland, där Norrtåg verkar, om det fanns en god tillgänglighet och att tågen går.

Jag menar att detta är ett grundläggande ansvar för en infrastrukturminister, så jag tycker faktiskt att det är svagt och lite av en besvikelse att Andreas Carlson inte kan ta ansvar här och vara lite mer tydlig mot dem som förväntar sig att tågen ska gå.

Herr talman! Tack till Andreas Carlson för att han är här och tar debatten! Jag är dock inte alls nöjd med svaret. Jag tycker faktiskt att det är ett rent haveri av infrastrukturministern. Regeringen har nämligen gett Trafikverket i uppdrag att analysera vilka avtal med staten som behövs för de här trafikslagen för att upprätthålla god tillgänglighet.

Trafikverket har analyserat den föreslagna nivån enligt de instruktioner som regeringen har gett till myndigheten. Man har kommit fram till att det behövs ytterligare 195 miljoner i budgeten för trafikavtal för att finansiera den tillgänglighet som regeringen anser är rimlig. Den analysen delar jag. Men det är ju helt orimligt av regeringen och infrastrukturministern att inte tillskjuta de medel som behövs.

Trafikverket har förlängt vissa av de här avtalen efter att ha satts under hård press från inte minst Miljöpartiet och en enad opposition. De förlängningarna har gjorts utan att ytterligare medel tillskjutits. Det är alltså ofinansierat. Det är ansvarsfullt av myndigheten att täcka upp för regeringens misslyckande, men tyvärr når man inte hela vägen. Det saknas fortfarande 48 miljoner, och det är Norrtåg som drabbas.

Trafikverket har nu meddelat vilka sträckor man inte avser att finansiera. Det är Luleå-Kiruna och Luleå-Haparanda. Vet Andreas Carlson hur lång tid det tar att köra mellan Luleå och Kiruna? Att man tar bilen när det inte går några tåg är nämligen konsekvensen av Andreas Carlsons politik och att regeringen får bestämma. De drar in finansieringen av otroligt viktig tågtrafik i norra Sverige där det inte finns någon alternativ regiontrafik.

Jag menar att det här är raka motsatsen till Andreas Carlsons ambitioner och vackra ord och radikalt försämrar tillgängligheten i landets norra delar. Min fråga är om det verkligen är rimligt. Förbättrar detta förutsättningarna för tillgänglighet i hela landet? I verkligheten blir det ju precis tvärtom.

Det rimliga vore om infrastrukturministern i dag gav besked om att man i vårändringsbudgeten skjuter till de pengar som behövs om så krävs för att upprätthålla god tillgänglighet i hela landet. Jag vet inte hur det kommer sig att pengarna saknas. Det kanske var ett misstag. Misstag kan man göra, men då behöver man ta ansvar för dem och rätta till dem. Ett rimligt besked i dag vore att man skjuter till pengarna så att god tillgänglighet kan upprätthållas även i Norrbotten och norra Sverige. Min fråga är alltså om Andreas Carlson kan ge ett sådant besked i dag. Jag tror att väldigt många som är beroende av tåg i norra Sverige undrar vad som händer med den regionala tågtrafiken framöver.

Jag tycker inte heller att jag har fått svar på vad infrastrukturministern anser om långsiktigheten i de här avtalen. Det skulle jag också gärna vilja att Andreas Carlson utvecklar i sitt svar.

Fru talman! Jag har inte så mycket mer att säga i just denna fråga. Jag håller med om problembilden, men jag tycker att man kanske borde undersöka det.

Vi har talat i utskottet om att regeringen vill förlänga effektreserven, dock utan att ställa om den till fossilfri el. Det är jättemärkligt. Vi vill att den ska ställas om så att den går på fossilfri el. Då hade man kunnat tänka sig att kanske sätta ett pristak för när effektreserven ska gå in.

Vi vill se ett investeringsstöd för det vi kallar grön baskraft, för att få in mer effekt. Där skulle man kunna tänka sig ett motkrav - att den som mottar ett investeringsstöd ska gå in och trycka ned elpriset när det blir alltför högt.

Jag tror att det kan finnas modeller som rättar till felet eller det missöde som uppstår när det blir sådana här extrema priser. Det handlar om att jobba långsiktigt med mer elproduktion och mer reglerbar kraft på marknaden, men det kanske faktiskt också behövs ett pristak på el för att undvika extremerna.

Fru talman! Tack så mycket, Birger Lahti, för en bra fråga!

Jag gör egentligen samma analys - att prismodellerna inte funkar riktigt bra, speciellt inte i sådana extrema situationer som vi ser i Skåne och också i SE3 och SE4 i dag. Generellt funkar den så kallade energy-only- marknaden bra, men här behöver vi nog se om något behöver göras.

Jag har faktiskt analyserat Vänsterpartiets förslag noggrant. Vi hade nog gärna stöttat det på något sätt, i alla fall när det gäller att hitta en ny modell, om jag hade trott att det hade varit genomförbart.

Om man skulle lägga olika bud på en nationell marknad och en exportmarknad kommer ju ändå alla att vilja lägga ett bud på exportmarknaden för att sätta exportpriset på sin el. Alla kommer ju att buda in på den marknaden där priset är högre. Vem ska man då tvinga att lägga ett lägre bud?

Jag har stor sympati när det gäller problembilden. Jag ser bara inte hur just detta förslag skulle funka. Däremot tycker vi att man kanske borde utreda ett pristak för el för att undvika extrema situationer, för där tycker jag inte att marknaden funkar bra med tanke på hur det skenar i Skåne i dag.

Generellt finns det jättemycket vi kan göra för att undvika extrema situationer, men där har regeringen misslyckas kapitalt. Ett pristak är något som vi är beredda att undersöka för att undvika sådana situationer.

Fru talman! De som röstade på Tidöpartierna för att det skulle bli lägre elpriser känner sig nog ganska lurade i dag. Regeringens havererade energipolitik ser vi nu konsekvenserna av i södra Sverige.

Under Ebba Buschs ledning har utbyggnadstakten när det gäller fossilfri elproduktion i närtid minskat när den i själva verket skulle behöva öka kraftigt för att möta framtidens behov av mycket mer hållbart producerad el.

Anledningen till att Timbros vd PM Nilsson utsåg Miljöpartiet till Sveriges enda energirealister är nog inte att han har blivit miljöpartist, men han hade väl inget annat val. Jag ser det som en vädjan till borgerligheten om att man ska sansa sig, ta av de ideologiska skygglapparna och utgå från verkligheten och utgå från fakta när man formar sin politik.

För Tidöpartierna verkar energipolitik framför allt vara ett kulturkrig mot billig el. Man gör allt för att stoppa mer kraftproduktion i närtid. Man har stoppat viktiga åtgärder för energieffektivisering, och man gör alldeles otillräckligt för att få till mer reglerbar kraft.

Det var dessutom helt fel tillfälle att införa den nya modellen för överföring, så kallad flödesbaserad mätning, när inga åtgärder gjorts för att säkra att elpriserna inte skenar. Det är otroligt oansvarigt av både Ebba Busch och Ulf Kristersson. Det var riktigt taskig tajmning. Man har dessutom höjt elskatten två gånger under mandatperioden. Men framför allt har man stoppat utbyggnaden av mer kraftproduktion i närtid.

Tidöpartierna stoppar majoriteten av vindkraften på land, som skulle kunna komma till före 2030. Man stoppar mellan 70 och 100 procent med det kommunala vetot när man får chansen. Detta har stoppat cirka 100 terawattimmar i ny produktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det är bra att man äntligen har gått fram med en ersättning. Det är något som Miljöpartiet länge har drivit på för - en ersättning till kommuner och närboende. Men faktum kvarstår: Många kommunala politiker har redan lovat sina väljare att säga nej till vindkraft, inte minst på grund av det kulturkrig som Ebba Busch har fört mot vindkraften.

Nyligen lade dessutom regeringen en död hand över all vindkraft till havs i hela Östersjön utan att ha försökt hitta en lösning där man balanserar energiintresset och försvarsintresset. Energiintresset är dessutom en form av försvarsintresse eller ett beredskapsintresse. Vi behöver mer energiproduktion i Sverige för att säkra tillgången.

Det ser inte bättre ut än att det verkar som att man i morgon kommer att lägga en död hand över resten av den havsbaserade vindkraften de närmaste tio åren i och med att man inte verkar presentera en vettig övergångslösning när det gäller det system som man själv förespråkade och nu kallar kaossystem. Man förespråkade det själv när man gjorde energiöverenskommelsen, när bland annat Miljöpartiet förespråkade en mer ordnad process, som man nu verkar vilja övergå till. Problemet är att det kommer att försena utbyggnaden med ytterligare tio år om man inte har någon vettig övergångslösning.

Man har gått fram med försämringar för solenergin. Man tar bort den så kallade 60-öringen nästa år - något som alla villaägare och andra som har investerat i sol, och som är mikroproducenter, har räknat med i sin investering. De har gjort en insats för Sveriges elproduktion och för miljön, och så ska de bli straffade för det av denna regering.

Det är dessutom riktigt dålig tajmning att sänka det gröna avdraget när marknaden sviktar och vi skulle behöva få till mer elproduktion.

Man har avskaffat alla tidigare stöd för energieffektivisering. Dessutom tog man död på en utredning om att få ett långsiktigt stöd för energieffektivisering på plats. Detta skulle kunna frigöra 25 terawattimmar el redan till 2030. Det är alltså potentialen för en lönsam energieffektivisering. Då är dessutom frågan: Vad hade det gjort med priserna?

Jo, analyser har visat att om vi effektiviserar med 10 procent kan elpriserna sjunka med så mycket som 50 procent. Det hade nog alla i södra Sverige varit ganska glada för i dag. Men den möjligheten har inte regeringen gett. 25 terawattimmars effektivisering skulle alltså motsvara 20 procents effektivisering på totalen. Det skulle ge en rejäl effekt på elpriserna att faktiskt stimulera energieffektivisering. Men man har i stället rivit upp målet för energieffektivisering.

Till råga på allt går man fram med ett förslag till finansiering av kärnkraft som till och med sågas av kärnkraftsförespråkare. Den främsta kritiken är att detta lägger en död hand över all elproduktion som kan komma till i närtid. Det skapar nämligen stor osäkerhet på marknaden att man vill subventionera in ett specifikt kraftslag.

Om man inför detta riskerar det dessutom att konkurrera ut den resterande befintliga kärnkraften, som har högst marginalkostnader. Då har man inte vunnit någonting i slutändan.

Det är otroligt märkligt att man inte klarar av att tänka längre och se på systemeffekterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Sedan är det så att vi behöver vänta i ungefär 20 år om man skulle bygga ny kärnkraft. Skulle man vänta 20 år på billig el? Nej, jag skulle inte tro det.

Det är ganska många som har analyserat vad systemkostnaden för tio nya reaktorer skulle bli. Kostnaden utslagen per hushåll och månad motsvarar en merkostnad för el på ungefär 1 000 kronor i månaden i ungefär 40 år. Detta ska man ta in via en straffskatt - en Ebba Busch-skatt - på el. Det är ett rejält haveri.

Apropå kärnkraft kan vi konstatera att Forsmark 3 ligger nere sedan i september på grund av sprickbildningar. Reaktorn väntas vara i drift igen den 1 januari, så det är inte alls så att man alltid kan lita på kärnkraften.

Jag fick en fråga som jag inte hann svara på, men nu har Camilla Brodin gått. För att vara tydlig: Nej, vi vill inte lägga ned någon kärnkraft med politiska beslut, och vi har heller inte lagt ned någon kärnkraft med politiska beslut.

Sedan är det mycket riktigt så att vi behöver mer el men också mer effekt för att få stabila priser, och då behöver vi mer reglerbar kraft. Här vill jag passa på att ge lite beröm till regeringen, om än kanske lite sparsmakat. Det finns ett bra förslag, det som heter Kraftlyftet. Anledningen till att jag tycker att det är bra är att det är en ren kopia av Miljöpartiets politik.

I förra budgeten hade vi något som kallades för Kraftsteget, med precis samma innehåll. Nackdelen med förslaget nu är att det är ren symbolpolitik, för med 100 miljoner kronor per år kommer vi absolut inte att få tillräckligt med reglerbar kraft för att råda bot på sådana extrema situationer som vi ser i södra Sverige i dag.

Miljöpartiet har i stället föreslagit en betydligt större satsning och satt ett konkret mål som är i linje med vad flera tunga bedömare menar behövs i form av reglerbar kraft, nämligen 10 gigawatt till 2030, eller 2035, som vi kan sträcka oss till. Det handlar om mer effekt från vattenkraften, mer effekt från kraftvärmen, pumpkraft, batterier, flexibilitet och utökad energilagring. Där hör jag att många partier, inte minst regeringspartierna, har nyktrat till lite grann då de nämnde dessa satsningar i sina anföranden.

Sedan behöver vi definitivt stötta kraftvärmen. Det är ett otroligt viktigt energislag i vårt energisystem. Där tycker vi att man ska ta bort skatten på el så att vi, under de perioder då vi faktiskt har överskott på el och elpriserna är negativa, kan köra in överskottselen i kraftvärmen i stället för att reglera ned vindkraft. Den kan lagras då många har ackumulatortankar. Detta är smartare. På så sätt kan vi sänka priserna för fjärrvärmekunderna och dessutom öka lönsamheten för fjärrvärmebolagen. Det är en otroligt viktig del i vårt energisystem.

Jag hörde att några regeringsföreträdare nämnde att en av regeringens ambitioner med energipolitiken är att minska andelen fossila bränslen. Där vet man inte riktigt vad man ska tänka. Det enda regeringen gör är ju att kraftigt öka beroendet av fossila bränslen. Regeringens politik har nu fått genomslag i utsläppen, och vi såg redan under första och andra kvartalet i år att utsläppen ökar kraftigt. Där får man nog gå och göra sin hemläxa, helt enkelt.

Sammantaget leder regeringens misslyckade energipolitik till att det råder stora osäkerheter om huruvida det kommer att finnas tillräckligt med fossilfri elförsörjning till 2030 och 2035.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det saknas en tydlig plan för att öka tillgången på reglerbar kraft och flexibilitet, och det saknas en plan för att bygga ut elnäten mycket snabbare. Alla lösningar som vi vill ha här kan ni läsa mer om i Miljöpartiets budget, som tyvärr inte kommer att gå igenom denna gång.

Fru talman! Jag vet inte om Camilla Brodin ska ha en så hög svansföring och prata om fysikens lagar om hon inte kan skilja mellan energi och effekt. Min fråga rörde just effekt och reglerbar kraft. Jag fick inte svar på min fråga om hur många gigawatt Kraftlyftet kommer att leverera. Jag kan informera om att vi hade en satsning med exakt samma innehåll som hette Kraftsteget i förra budgeten. Det är i så fall lite märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Vi har dessutom satt ett mål för effekt, och det är flera tunga bedömare som menar att vi behöver ungefär tio gigawatt reglerbar kraft för att komplettera mycket väderberoende kraft. Vi har ett svar där. Men för regeringen är det oklart om man över huvud taget vill ha mer energi här och nu, och framför allt finns det inget mål för att få mer effekt som löser just sådana situationer som vi ser i dag. Det är så som Birger Lahti är inne på, nämligen att det inte finns en fungerande prismodell för just sådana extrema situationer. Jag tror att vi är överens om att pressa på Tyskland att dela upp landet i elprisområden, precis som Sverige har gjort.

Till dess tycker vi att det är dags att utreda ett elpristak. Jag har frågat Ebba Busch om det är något som Kristdemokraterna är öppna för, men jag fick inget svar. Därför passar jag på att fråga Camilla Brodin om Kristdemokraterna är öppna för något sådant. Det är inte sant att det råder effektbrist. Jag kollade precis på Svenska kraftnäts hemsida; vi exporterar 190 megawatt. Det är inte heller effekten som är problemet, utan det är prissättningen. I och med att industrin behöver mer el är det elnäten som behöver byggas ut snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Fru talman! Jag har några frågor till Camilla Brodin.

Ledamoten påstod att den här regeringen inte motarbetar det förnybara. Det är en ganska enkel logik att om vi har mer kraftproduktion generellt får vi generellt lägre priser.

Inte minst Kristdemokraterna har stoppat ungefär 70 procent av den landbaserade vindkraften genom det kommunala vetot. Man har lagt en död hand över all havsbaserad vindkraft i Östersjön utan att utreda hur man faktiskt kan samsas med försvarsintresset. I morgon väntas en ny utredning presenteras som kommer att lägga en död hand på resten av havsvindkraften under de närmaste tio åren. Enligt den information som jag har fått har man i alla fall ingen vettig övergångslösning för de projekt som redan har kommit långt.

Man försämrar också för solkraften genom att ta bort den så kallade 60-öringen och sänka det gröna stödet till dem som faktiskt vill producera sina egen el.

Det är alltså en lång rad försämringar för det förnybara som genomförs. Det leder till att investeringarna i ny kraftproduktion avstannar.

För att råda bot på situationen med extremt höga elpriser behöver vi först och främst mer reglerbar kraft. Det är faktiskt bra att regeringen och Camilla Brodin har nyktrat till där och lyssnat på Miljöpartiets förslag. Vi föreslog redan i förra budgeten det som vi kallar grön baskraft. Där ser vi nu en blek kopia där man satsar alldeles för lite på det som heter Kraftlyftet. Hur många gigawattimmar reglerbar kraft kommer den satsningen att ge?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Vi har extremt höga elpriser i dagsläget. Det är naturligtvis en konsekvens av regeringens kulturkrig mot billig förnybar el.

KD stoppar ungefär 75 procent av vindkraften på land genom det kommunala vetot. Man stoppade nyligen 140 terawattimmar havsbaserad vindkraft. Man försämrar för solkraften genom att ta bort 60-öringen och minska det gröna avdraget.

Framför allt har man tagit bort alla tidigare befintliga stöd för energieffektivisering. Det är saker som skulle kunna ge mer billig el här och nu och sänka elpriserna.

Dessutom har man haft otroligt taskig tajmning med att införa de flödesbaserade mätningarna som ytterligare höjt elpriserna. Att ljuga om vem som lade ner kärnkraften vet vi ju inte leder till lägre elpriser.

Min fråga till Ebba Busch är: Är det rimligt att ha hur höga elpriser som helst, eller borde vi utreda ett elpristak?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Jag tackar Andreas Carlson för svaret.

Då får jag ställa en mer öppen fråga: Är Andreas Carlson nöjd med att bara återta 10-15 procent av underhållet av järnvägen? Man kan ju ha olika bilder, men min bild är att den här regeringen har haft ett väldigt högt tonläge när det gäller att det har varit för lite fokus på att återta underhållet. Det är därför min förvåning över att man i så låg grad lyckas återta det eftersatta underhållet är ganska stor.

Jag har varit inne på hur man skulle kunna göra detta bättre. Det är något vi får undersöka över tid - vi har ju tolv år på oss under den här planperioden att förbättra effektiviteten i underhållet.

Vi tror att underhållet behöver återtas i statlig regi och att det behövs en myndighet som fokuserar på järnvägen. Vi tror att det behövs innovationsupphandlingar. Vi tror också att man behöver jobba mer i konsortier med ett långsiktigt ansvar för underhållet i stället för att det, som nu, är uppdelat mellan olika aktörer. Detta var några exempel.

Jag har några ytterligare frågor. Som vi har varit inne på lite grann under debatten, och som jag nämnde i mitt tidigare anförande, står transportområdet för ungefär 30 procent av utsläppen. Här ser vi kraftigt ökade utsläpp på grund av regeringens politik, inte minst på grund av en misslyckad elektrifiering. Detta kombineras med att infrastrukturpropositionen framför allt satsar på ökad vägtrafik, speciellt om man räknar i absoluta tal och personkilometer. Är Andreas Carlson nöjd med att regeringen kraftigt ökar utsläppen och missar klimatmålen, och är han nöjd med att de ökade utsläppen framför allt sker inom just transportsektorn?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hans närvaro i debatten. Mycket trevligt!

Vi har ju varit inne på detta ganska mycket under debattens gång. Trots väldigt mycket prat, väldigt många stora ord och ett nästan totalt enögt fokus tidigare i debatten, inte minst från Andreas Carlson, återtas alltså bara 10-15 procent av underhållet. Det är väl ändå ärligt att Andreas Carlson konstaterar att han inte är nöjd med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Det är ju alltid tråkigt när man misslyckas i en förhandling. Jag vet att Kristdemokraterna har velat se en investeringsbudget och investeringar i nya stambanor, men i politiken är det ju så att man inte alltid får sin vilja igenom.

Min fråga är ändå varför man inte har försökt lite mer. Vi vet bland annat att det har funnits ganska omfattande kritik gällande underhållet av Västra stambanan, som vi har diskuterat i trafikutskottet flera gånger. Där har det gjorts en upphandling. Man har egentligen inte ställt krav på att det ska gå fort utan bara gått på lägsta pris, med resultatet att det tar väldigt lång tid att genomföra underhållet.

Detta är en uppenbart lågt hängande frukt för att kunna genomföra mer underhåll under kortare tid. Trafikverket skulle kunna ställa hårdare krav på att det faktiskt ska gå fort att genomföra underhållet, och vi vet att det finns maskiner som kan göra det mycket fortare än det görs i dag. Varför har Andreas Carlson inte undersökt dessa möjligheter mer noggrant när han ändå är missnöjd med att bara kunna återta 10-15 procent av underhållet av järnväg?

Fru talman! Det var en ganska stor fråga på två minuter, Helena Gellerman!

För det första blir man ganska förvirrad av Tidöpartiernas företrädare. Det sägs att det faktiskt går att göra effektivare - nu säger Helena Gellerman att det visst går. Flera är också inne på att vi kan och behöver reformera Trafikverket för att underhållet ska bli effektivare. Men samtidigt är det omöjligt enligt Trafikverket, och då går det ju inte att öka underhållet. Jag hör en otrolig motsägelse i argumentationen.

Om Helena Gellerman nu menar att det går att göra effektivare kan man alltså återta mer av underhållet än det som regeringen lagt som förslag. Det är precis vad Miljöpartiet vill göra, och vi tror att det går att göra med innovationsupphandlingar med en myndighet som faktiskt är dedikerad och har en bättre översyn över hela järnvägssystemet. Vi tror att vi behöver både underhålla och bygga ut kapacitet så att man kan styra om trafik i högre utsträckning än man gör i dag.

Det är i princip omöjligt att besvara den breda frågan på en minut, kan jag tyvärr konstatera, så vi får återkomma till det i kommande debatter. Vi kan dock konstatera att vi återtar underhållet på både väg och järnväg. Vi har också en offensiv för att elektrifiera hela transportsektorn och en politik för att producera hållbara biodrivmedel till både vägtrafik, flyg och sjöfart. Vi har i vårt förslag satsningar på intermodala lösningar där vi nyttjar sjöfarten mer.

Vi har alltså en politik för alla transportslag och för att de ska kunna bli hållbara. Det är en politik som faktiskt når klimatmålen, till skillnad från Liberalerna, som - i alla fall i samarbete med övriga Tidöpartier - ökar utsläppen kraftigt och missar klimatmålen.

Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för frågorna!

För det första kan jag konstatera att det är tur att man faktiskt ganska enkelt kan räkna på ekonomi. Det har vi naturligtvis också gjort när vi har lagt fram den här investeringsbudgeten. Vi har satt en ram på upp till 100 miljarder per år i tio år just för att klara klimatomställningen och för att kunna göra de investeringar som behövs. Det är en investering vi gör för flera hundra år framåt, för om vi inte klarar klimatutmaningen får vi lida av det länge och väl.

Sverige har numera en av världens lägsta statsskulder, men vi har eftersatta investeringar. Det vore ganska dumsnålt att låta järnvägen förfalla och inte ha den infrastruktur som behövs både för att nå klimatmålen och för att faktiskt ha kapacitet för hållbart resande under lång tid framåt.

Med den investeringsbudget vi lägger klarar vi klimatmålen, och vi klarar dem på ett sätt som gör att vi investerar i Sveriges näringsliv så att det kommer att generera mer jobb och utveckling i hela landet än om vi inte gjorde det. Trots investeringsbudgeten går vi från 30 till 45 procent av bnp i statsskuld. Det innebär att vi även efter en sådan kraftig investering, där vi får väldigt många fördelar, fortsatt kommer att ha en av världens lägsta statsskulder.

Vi resonerar som så - till skillnad från Liberalerna, uppenbarligen - att vi tycker att det är värt att faktiskt nå klimatmålen. Det är inte ett stort problem att skicka vidare en hållbar värld och fortfarande ha en av världens lägsta statsskulder.

Fru talman! Underhållsskulden har som nämnts ökat ända sedan vi tog bort möjligheten till en investeringsbudget 1980. Jag menar att det är ett systemfel. Det är bara att beklaga att vi inte har kommit till rätta med det tidigare.

Men med den insikten kastar Patrik Jönsson ganska mycket sten i glashus här. Vi kan konstatera att med den infrastrukturproposition som nu läggs fram kommer underhållsskulden bara att växa och växa. Man återtar bara en bråkdel av underhållsskulden. Den kritiken kan jag bara skicka iväg som en tillbakakaka, för här misslyckas man lika kapitalt.

Jag ska nämna att vi faktiskt har höjt anslagen till underhåll ganska rejält. Men det är bara att konstatera att det är ett systemfel på flera nivåer. Vi behöver en myndighet som är mer fokuserad. Vi behöver återta underhållet i statlig regi likt många andra länder som först har lagt ut det på marknaden och sedan insett att det inte var någon bra idé, i varje fall inte just för järnvägen.

Vi behöver också en investeringsbudget där man separerar löpande utgifter, som underhåll, och stora investeringar som man gör mer sällan. Det görs ju inte med den här regeringens politik heller. Det är bara att beklaga att man trots denna vetskap och trots att det faktiskt finns en majoritet i Sveriges riksdag för att åtgärda i alla fall några av dessa problem inte gör det.

Konsekvensen är ju att folk - trots Patrik Jönssons goda ambitioner - kommer att få fortsätta stå och vänta på försenade och inställda tåg.

Fru talman! Tack, Patrik Jönsson, för frågan!

Jag kan absolut ställa om frågan. Jag blev faktiskt inte riktigt klok på svaret. Jag uppfattade det som att Patrik Jönsson inte var nöjd med att bara återta 10-15 procent av underhållet. Om det är så att Patrik Jönsson är väldigt nöjd med det är det bra med ett förtydligande. Jag tycker att det är ett stort misslyckande.

Det är visserligen så att Trafikverket säger att med nuvarande struktur och nuvarande arbetsform klarar man inte av att återta mer. Men med tanke på att jag vet att Patrik Jönsson är väldigt kritisk till nuvarande struktur och nuvarande arbetssätt är det väldigt förvånande att vara nöjd med det och att inte se att här är det politikens - regeringens och riksdagens - roll att se till att vi har myndigheter som jobbar effektivt och att vi har ett underhåll som sköts på ett effektivt sätt.

Det är klart att man inte kan vara 100 procent säker på att man skulle lyckas göra det effektivare. Men jag är 99 procent säker på att det skulle gå att göra effektivare än i dag. Att inte ens försöka och bara acceptera Trafikverkets "Nej, tyvärr, det går inte att göra effektivare" tycker jag faktiskt är rätt häpnadsväckande från Tidöpartiernas sida. Där skulle man verkligen behöva se över de strukturer som vi vet kanske inte är optimala för att kunna återta underhållet. Men förtydliga gärna svaret på frågan.

Det är säkerligen 1 500 slitna växlar. Jag kan varken säga bu eller bä om det, för jag har inte hört just den siffran. Men det kan säkert stämma.