Fru talman! Linus Lakso har frågat mig om jag kommer att omvärdera beslutet att stoppa uppdraget till Svenska kraftnät att bygga ut anslutningspunkter till havs, om jag kommer att ta initiativ till någon annan typ av stöd till havsbaserad vindkraft, om jag i annat fall kan acceptera att det inte kommer att byggas någon havsbaserad vindkraft i Sverige under de kommande tio åren och hur jag avser att agera för att möta industrins behov av el till 2030 och 2035. Han har alltså ställt ett flertal frågor.

Jag vill börja med att understryka följande: Det var visserligen regeringens beslut att inte längre kräva av Svenska kraftnät att verket skulle bygga ledningar till havs, men även Svenska kraftnäts bedömning var att det skulle strida mot EU:s statsstödsregelverk att göra detta.

Linus Lakso vet att 10 gigawatt ny havsbaserad vindkraft bara möjliggör anslutning av 1,8 gigawatt ny elanvändning med bibehållen resurstillräcklighet. I den energipolitiska inriktningspropositionen skriver regeringen att vindkraften på kort sikt kan stå för majoriteten av tillkommande elproduktion men att vindkraften i ökad utsträckning behöver bidra med förmågor för ett leveranssäkert elsystem. Regeringen har därför i första hand fokuserat på att stärka vindkraftens och solkraftens bidrag till ett robustare elsystem och till att mer elanvändning kan anslutas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen gav den 12 december förra året Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen två gemensamma uppdrag som syftar till just detta. Det ena uppdraget fokuserar på tekniska krav och det andra på incitament. Vindkraften ska alltså bidra mer men också få betalt för det.

Regeringen har också i budgetpropositionen för 2025 aviserat flera åtgärder för att öka acceptansen för vindkraften genom stärkta incitament för kommunal tillstyrkan och genom ökad direkt lokal nytta. Detta gäller den landbaserade och den kustnära vindkraften. Det är också denna vindkraft som är billigast att bygga och som går snabbast att få fram.

Regeringen är angelägen om att mer fossilfri elproduktion snabbt kommer på plats. Bara under de två senaste åren ser elproduktionen ut att ha ökat med 6 100 megawatt, framför allt i form av sol- och vindkraft. Till 2030 är det bara landbaserad vindkraft och kraftvärme som kan förväntas tillkomma och bidra till att mer elanvändning kan anslutas. Solkraften byggs ut snabbt men bidrar i dagsläget i princip inte alls till att någon ny elanvändning kan anslutas, oavsett hur stor kapacitet som installeras.

Regeringen arbetar för att öka elproduktionen i Sverige och i synnerhet med att öka möjligheterna att effektivare använda den elproduktion som redan finns. Att elproduktionen som tillkommer också kan möjliggöra nya elkunder är avgörande för en välfungerande elmarknad och en kostnadseffektiv utbyggnad av elsystemet. Om detta till syvende och sist visar sig vara tillräckligt för att genomföra hela energiomställningen får framtiden utvisa. Linus Lakso kan dock känna sig trygg med att regeringen prioriterar industrins tillgång till billig el, vid varje tidpunkt året om, mycket högt.

Fru talman! Jag tackar Linus Lakso för interpellationen och Ebba Busch för svaret.

Sverige står i ekonomisk motvind. Arbetslösheten stiger, investeringarna minskar och regeringens passivitet gör att svensk industri hamnar på efterkälken.

Vi socialdemokrater vet att tillväxt inte uppstår av sig själv. Det krävs investeringar, långsiktiga beslut och en politik som vågar satsa på framtiden. Men vad ser vi i Sverige i dag? Jo, en regering som stoppar industrins elektrifiering genom att blockera vindkraft och som inte har någon strategi för hur Sverige ska locka investeringar. Vi ser också hur Kristdemokraternas partivänner i kommunerna gör precis samma sak som regeringen gör här i Stockholm: stoppar tillväxten, stoppar jobben och stoppar framtiden.

I min valkrets på Öckerö ser vi precis detta. Där säger den borgerliga kommunledningen, ledd av Ebba Buschs partikamrat, nej till Västvind, ett projekt som kan leverera 5,5 terawattimmar fossilfri el, skapa hundratals arbetstillfällen och dra in miljardinvesteringar till Västsverige. Detta projekt ser Göteborgs Hamn och Volvo Cars som en nyckel i sin elektrifiering. Men i stället för att möjliggöra dessa investeringar säger högern nej. I stället för att stärka Sveriges konkurrenskraft blockerar man den.

Högerpartierna pratar om att Sverige behöver mer el men säger ändå nej till projekt efter projekt som kan ge mer el här och nu, inte om 10–15 år. Regeringen säger att man vill ha investeringar men skrämmer bort företag med en orealistisk energipolitik. Regeringen säger att man vill ha en stark arbetslinje men stoppar de jobb som hade kunnat skapas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta handlar om en större fråga. Vad händer när man inte har en fungerande tillväxtpolitik? Det är det vi ser i Sverige nu. Vi ser en arbetslöshet som stiger, investeringar som släpar efter och en skattetillväxt som inte riktigt tar fart.

Skillnaden mellan oss socialdemokrater och regeringen är att vi vet att svensk tillväxt bygger på tre saker: investeringar, innovation och industriell utveckling. Vi vet att det krävs en energipolitik som är pragmatisk, inte kärnkraftsdogmatisk. Låt oss vara ärliga. Ebba Buschs vurm för kärnkraft och kraftiga motstånd mot vindkraft – eller stålskogar, som regeringspartierna kallade det under valrörelsen – kan vara det största hindret för Sveriges tillväxt.

Hur ska Sverige klara omställningen, få fram mer el och få de investeringar som krävs för en stark jobbtillväxt? Näringslivet är tydligt. Man vill ha mer fossilfri el i närtid, fortsatt konkurrenskraftiga elpriser och tydliga spelregler. Västvind hade kunnat vara en del av lösningen, men Ebba Buschs partikamrater i Öckerö väljer att sätta stopp.

Ebba Busch! Vad hände med den borgerlighet som såg tillväxten som något viktigt? Har den havsbaserade vindkraften någon framtid i Ebba Buschs Sverige? Ny kärnkraft om i bästa fall 10–15 år tryggar inga investeringar, skapar inga jobb och ger oss ingen tillväxt här och nu.

Fru talman! Det vi nu ser är inte tillväxtpolitik, och det är svensk arbetskraft, svenska företag och svenska hushåll som får betala priset.

Fru talman! Jag begärde ordet för att näringsministern i slutet av sitt svar till Linus Lakso nämnde att hon prioriterar industrins tillgång till el väldigt högt. Jag hörde dock inte i svaret hur detta ska gå till.

Hjärtat av svensk kemiindustri ligger i Stenungsund på västkusten. Drygt 2 500 jobb är i dag beroende av en omställning till fossilfrihet. Till 2030 eller möjligtvis något år senare behöver därför 5, eller kanske 15, nya terawattimmar vara på plats. Ska detta åtgärdas genom gasturbiner, som har varit uppe på bordet, eller genom vindkraftsparker till havs?

Det är de två realistiska alternativ som finns just nu, för den landbaserade vindkraft som Ebba Busch hänvisar till har vi inte sett till i någon större omfattning, framför allt inte på västkusten. I så fall måste statsrådet ha något annat i bakfickan eller kännedom om vad som ska generera el.

För att den kemiindustri som vi har på västkusten, som är världsledande inom sina segment, ska kunna ta ytterligare steg behöver den på olika sätt tillföras fossilfri energi och fossila råvaror. Då kan det stora oljeberoende som industrin har fasas ut. För att den ska vara konkurrenskraftig behöver det komma politiska förslag om hur det ska gå till och hur vi ska säkra den kemiindustri som är viktig för hela landet.

Fru talman! Svaret visar med all önskvärd tydlighet att vår energiminister har noll koll på fysikens lagar och hur ett elsystem faktiskt fungerar.

Först och främst har Sverige absolut inte Europas största effektbrist. Vi har snarare Europas största effektöverskott. Ebba Busch avser kanske SE4, där det finns ett lokalt produktionsunderskott. Det är precis därför vi behöver mer produktion i södra Sverige, till exempel havsbaserad vindkraft.

Det enda som Ebba Busch har rätt i, fru talman, är att vi behöver olika förmågor. Det som havsvinden, och i ännu högre grad den landbaserade vindkraften, kan leverera till elsystemet är stora mängder billig el.

Grundproblemet här och skälet till att Ebba Busch hänvisar till det hon benämner som resurstillräcklighet är att Ebba Busch och regeringen totalt saknar en realistisk politik för effekt. Vi behöver nämligen komplettera väderberoende energikällor med reglerbar kraft.

Miljöpartiet har föreslagit ett mål om 10 gigawatt reglerbar kraft till 2030, men regeringen har absolut inget mål och ingen egen bedömning av hur mycket effekt i form av reglerbar kraft och flexibilitet som faktiskt behövs. Det är ju detta som kan möjliggöra mer förnybart på kort sikt. Det hänvisade Ebba Busch till själv och underströk också att det står i regeringens proposition att det är detta som kan leverera energi på kort sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man blir helt paff över svaret när de uppenbara bristerna ligger i regeringens egen energipolitik.

Som sagt har alltså utbyggnadstakten minskat, eller kommer att ha minskat, med 75 procent under Ebba Buschs tid som energiminister. Sverige går mot ett elunderskott. Ja, vi har ett elöverskott i dag. Det som dessutom saknas är att få fart på industrins och transportsektorns elektrifiering. Det är regeringens stora misslyckande. Hela poängen med att vi ska bygga ut mer fossilfri el, oavsett kraftslag, är ju att vi vill fasa ut den fossila energin, och där misslyckas regeringen totalt.

Användningen av fossila bränslen ökar inom transportsektorn. Vi ser att projekt efter projekt pausas eller skjuts på framtiden. Volvo skjuter fram sina planer på elektrifiering. Hybrit skjuts på framtiden. Flera stora projekt för att producera till exempel elektrobränslen i Sverige har flyttat utomlands.

Det är alltså en skrämmande utveckling vad gäller både att behålla en grön industriutveckling i Sverige och att leverera mer förnybar energi. Jag hör inga realistiska svar från Ebba Busch om hur det ska gå till. Tvärtom stoppas nu i realiteten utbyggnaden av all havsvind, antingen genom bristande politik eller genom att Kristdemokraterna använder det kommunala vetot lokalt.

Jag förstår helt enkelt inte hur regeringen har tänkt leverera när det gäller industripolitiken eller att få till energiutbyggnaden.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är självklart så att situationen i Sudan är otroligt allvarlig. Att vi har ett överskott av el och levererar el utomlands är också korrekt, men vi har också stora behov här och nu. Då kan man fundera på varför vi behöver bygga ut svensk kraftproduktion så snabbt. Jo, det är för att det handlar om jobben.

Det vi pratar om är också situationen i Västsverige, och det här är inte någonting som bara vi socialdemokrater säger. I en artikel i Göteborgs-Posten betonar Västra Götalandsregionen, Business Region Göteborg och Västsvenska Handelskammaren att om vi inte får den här havsvindkraften och utökad elproduktion på plats till 2030 riskeras fram till det året 25 000 arbetstillfällen och på lång sikt 70 000 arbetstillfällen i Västsverige. Det är klart att situationen då blir väldigt allvarlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller det här påståendet som jag hört flera gånger har jag haft debatter med statsrådet tidigare om energipolitiken och frågan om teknikneutralitet. Jag menar, fru talman, att det är teknikneutralt att exempelvis ta anslutningskostnaderna till havsvindkraftsparkerna.

Vi såg att när Kriegers flak inte kom på plats släckte man ned det projektet. Jag tror att det finns risk att det får en dominoeffekt på andra havsvindkraftsparker. Tillbaka till teknikneutralitet: Man tog anslutningskostnaderna när vi byggde ut landvindkraften, kärnkraften och så vidare. Ska man ha teknikneutralitet borde man rimligen ta den kostnaden också för havsvindkraften så att vi får det här på plats snabbare.

Mina frågor kvarstår, då jag inte kände att jag fick något svar. Hur ser statsrådet på att partikamraterna på Öckerö lutar åt att säga nej till havsvindkraftsparken, som är så viktig för Västsverige? Och har statsrådet några tankar om hur man ska kompensera för detta om det inte kommer på plats?

Fru talman! Den här regeringen kommer inte att ta bort rätten till kommunalt veto. Vi har inte för avsikt att köra över kommuner som absolut inte vill ha vindkraft. Vi tror att det blir dåligt.

Däremot gör vi det som de rödgröna inte lyckades med i regeringsställning förra gången. Vi avsätter mer resurser till länsstyrelserna för att kunna hantera vindkraftsbeslut snabbare. Vi har avsatt mer resurser på Regeringskansliet för att kunna hantera vindkraftsbeslut. I stället för att hantera bara ett vindkraftsbeslut på åtta år har vi nu hanterat väldigt många med en del ja och en del nej till havsbaserad vindkraft från regeringens sida.

Vi har nu gått till botten med frågan om Försvarsmaktens intressen. I stället för att pytsa ut det ärende för ärende lade vi flera månader på att i detalj gå igenom allt sekretessbelagt och säkerhetsklassat underlag för att kunna se var Försvarsmakten kan släppa fram mer vindkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Något vi också gör är att ändra den open-door policy som gjort att man kunnat lägga miljoner på ansökningsprocesser utan att veta var det är produktivt att ens försöka lämna in en ansökan. Bland jämförbara länder är Sverige bland de senare att lämna det här systemet, men vi gör det tack vare den här regeringen och inte under den rödgröna regeringen.

Vi tar också tag i frågan som den rödgröna regeringen under åtta år aldrig mäktade med – den om att öka de ekonomiska incitamenten att säga ja till vindkraft lokalt. På åtta år lyckades man inte med det, men nu har vi fattat beslut om detta och kommer att verkställa det under det här året.

Chansen att få ett ja går ned med 11 procent om Miljöpartiet är med i en koalition, visar ett av underlagen. Vi säger ja och vi säger nej med olika partier på olika håll. Det gör både kristdemokrater, moderater och sverigedemokrater och socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Vi ämnar inte ändra på det, utan vi ämnar ändra på annat sätt.

När det gäller teknikneutralt vill jag faktiskt ha svar på om Joakim Järrebring, Mattias Jonsson och Lakso vet hur mycket anslutningsbar el som tillförs om de här havsbaserade vindkraftsparkerna kommer på plats. Har ni någon aning, mellan tummen och pekfingret, om vad som finns tillgängligt? Kan ni ringa upp Perstorp och säga: Om vi får det här vindkraftverket på plats kommer ni att ha så här mycket tillgänglig el?

Industri som håller på med kemi är inte en verksamhet som kan slå på och av. Då är det otroligt viktigt att man har el tillgänglig där det behövs, när det behövs. Det är därför jag är besatt av att prata om effektbalansen, om anslutningsbar el, inte bara mer el i största allmänhet som försvinner ut någonstans. Där är ni svaret skyldiga. Har ni någon aning om hur mycket mer industri och hur många fler företag som kan ansluta?

Detta är Sveriges riksdags kammare, fru talman. Jag får påståendet ”noll koll” slängt i ansiktet från Lakso när jag hänvisar till Entsoe:s Winter Outlook, som konstaterar att vi har en av de värsta effektbristerna. Det tycker jag inte är seriöst. Jag tycker inte att det är respektfullt.

Låt oss stöta och blöta! Sitter Lakso med några andra fakta?