Mattias Ottosson

Fru talman! Det var många frågor där! Det känns nästan som att regeringen är i opposition och oppositionspartiet Socialdemokraterna är i regeringsställning, och så kan jag upplysa ledamoten om att det inte är.

Vi gör satsningar på järnvägen, och det här handlar om den långsiktiga plan som gäller nu. Det är ju så med de långsiktiga planerna att man finansierar dem varje år; de är inte finansierade från början. Det handlar alltså inte om den plan som kommer att gälla från och med nästa år, utan det handlar om innevarande plan. Där ser vi att vi behöver göra en större satsning på järnvägen, och den behöver inte ställas mot vägen eller någonting annat.

Vi tror att man kan satsa på järnvägen. Vi är inte så förtjusta i det upplägg regeringen nu har, det vill säga att den inte kan satsa mer på järnvägen därför att Trafikverket har bestämt det. Ibland undrar man ju om det är regeringen som styr Trafikverket eller om det är Trafikverket som styr regeringen. Det kanske Magnus Jacobsson kan svara på.

Fru talman! Sverige är ett avlångt land. Vår välfärd, vårt näringsliv och vår vardag bygger på att människor och gods kan ta sig fram tryggt, punktligt och hållbart. Därför är utgiftsområde 22 Kommunikationer en grundbult i samhällsbygget.

Fru talman! Under den här mandatperioden har vi tyvärr sett en utveckling som går i fel riktning. Det är en transportpolitik som tappar fart och en regering som inte förmår att ta ansvar för infrastrukturen och som samtidigt backar från klimatambitionerna.

Låt mig börja med helheten. Socialdemokraternas budgetalternativ är ett sammanhållet förslag som syftar till att stärka Sveriges konkurrenskraft, klimatomställning och sammanhållning. Vi vill rusta upp det som redan finns, utveckla det som behövs framåt och skapa framtidstro i hela landet.

Regeringens politik gör motsatsen. Underhållsskulden växer. Förseningarna ökar, och det blir allt svårare för människor att lita på tåget, bussen eller färjan. När regeringen borde investera i ett fungerande transportsystem skär man i stället ned.

Fru talman! Socialdemokraterna prioriterar ett underhållslyft. Vi föreslår en ökning med 500 miljoner av anslaget Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur. Det handlar om att tåg ska gå i tid och att potthål på våra vägar ska lagas innan olyckorna sker. Underhållet är grunden för ett fungerande transportsystem, men regeringen fortsätter att skjuta problemen framför sig. Resultatet ser vi redan nu: fler inställda avgångar, eftersatta banor och vägar som sliter sönder både fordon och tålamod.

Fru talman! Vi ser också en försämrad tillgång till nattåg, flygförbindelser och färjor. Linjer mellan norra och södra Sverige har dragits in, och biljettpriserna har skenat. Det försvagar sammanhållningen i landet och försämrar beredskapen. Därför föreslår vi 300 miljoner kronor mer till Trafikavtal så att staten kan säkra grundläggande kommunikationer där marknaden inte räcker till.

Det här är en fråga om hela Sveriges tillgänglighet. När staten drar sig tillbaka blir avstånden längre mellan människor och mellan orter.

Fru talman! Socialdemokraterna vill också stärka ungas möjligheter att resa. Vi föreslår 750 miljoner kronor för att återinföra avgiftsfri kollektivtrafik för unga mellan 12 och 19 år på kvällar, helger och lov samt för heltidsstudenter upp till 24 år under terminerna. Det här är en investering i både jämlikhet och klimat. Vi vill att kollektivtrafiken ska vara en naturlig del av ungas liv, inte en lyx för dem som har råd.

Dessutom vill vi återinföra CSN-lånet för att ta körkort, något den här regeringen avskaffade. I många delar av landet är körkort en förutsättning för att få jobb. Därför föreslår vi 75 miljoner kronor till körkortslån. Det är en konkret åtgärd för att fler ska kunna arbeta och försörja sig själva.

Den socialdemokratiska politiken på transportområdet har alltid haft ett mål – att binda samman landet, stärka industrin och minska klimatpåverkan. Men vi kan inte göra detta om investeringarna urholkas.

Regeringen pratar gärna om infrastruktur, men i verkligheten drar projekten ut på tiden. Den nationella planen har blivit en lång lista av försenade satsningar. Samtidigt har regeringen gjort det dyrare att resa klimatsmart och lättare att köra fossilt.

Det är orimligt. Vi behöver en transportpolitik som bidrar till klimatomställningen, inte motverkar den. Vi behöver krafttag för att elektrifiera transportsektorn, stöd till klimatsmarta miljötransporter och investeringar i järnväg och kollektivtrafik. När andra europeiska länder går före med nattåg, snabbspår och kustsjöfart står Sverige stilla.

Fru talman! Sjöfarten är ett annat område där regeringens passivitet är påtaglig. Vi socialdemokrater ser sjöfarten som en avgörande del av både transportförsörjningen och beredskapen. Svenska hamnar och rederier måste ha långsiktiga och konkurrenskraftiga villkor, men regeringen har inte visat någon riktning när det gäller vare sig farledsavgifter, isbrytning eller övergången till fossilfria bränslen.

I stället för en hamnstrategi får vi stillestånd. Det är olyckligt, för en stark svensk sjöfart är också en del av vårt totalförsvar. Den insikten verkar ha gått regeringen förbi.

Fru talman! Även digitaliseringen halkar efter. Utbyggnaden av robusta elektroniska kommunikationer går för långsamt, och anslagen till bredbandsutbyggnaden har inte förstärkts. I en tid när allt fler samhällsfunktioner är digitala måste staten ta ett större ansvar för att hela Sverige ska vara uppkopplat, inte bara storstäderna. En strategi saknas för verkliga åtgärder inom området, och nu halkar Sverige efter.

När regeringen pratar om effektivisering handlar det ofta om att lägga ansvaret på andra – på regioner, på kommuner och på marknaden. Men vi vet att ett fungerande transportsystem kräver statligt ansvarstagande och långsiktighet.

Vi socialdemokrater vill att tågen ska gå i tid, att vägarna ska hålla och att unga ska kunna resa. Vi vill att Sverige ska fortsätta vara ett land som hänger ihop – från Ystad till Haparanda och från Göteborg till Gotland. Vi vill se en transportpolitik som stärker jobb, jämlikhet och klimatomställning, inte en som monterar ned förtroendet för staten.

Avslutningsvis, fru talman: Socialdemokraternas politik på utgiftsområde 22 är tydlig. Vi rustar upp järnvägar och vägar. Vi säkrar grundläggande kommunikationer i hela landet. Vi investerar i unga och framtida transporter. Vi stärker sjöfarten och totalförsvarets förmåga, och vi sätter klimatet i centrum.

I regeringens förslag finns inget av detta. Det är ett stillastående Sverige i en tid som kräver rörelse. Därför har vi vårt särskilda yttrande och vår egen politik för att Sverige ska hålla ihop. Vi vill ha ett Sverige som rör sig framåt och som investerar i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med lotsavgiften, för jag tycker att det är intressant. Staten kan naturligtvis ta större ansvar för lotsavgiften, men jag tror också att man kan utveckla den tekniken på ett bra sätt. Med framtidens fartyg kommer det att gå ännu snabbare, för det är klart att digitalisering och AI kommer att bli del av sjöfarten precis som av luftfarten och vägtrafiken. Där tror jag att man kan sänka kostnader.

Ledamoten är från området nära Vänern. Där kommer nya slussar på plats, och de kan ge möjlighet till större fartyg.

Jag tror också att det är viktigt hur Göteborgs stad uppträder. Jag ska inte lägga mig i den inre planeringen i Göteborg eller hur det fungerar där, men det är klart att många broar över Göta älv inte är bra. Passageavgifter är inte bra. Är man stor ska man vara snäll! Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att ta ut sådana. Det är ett sätt att få bättre ekonomi i det hela.

Jag vill avsluta med att säga att jag tror att det är viktigt att få lika konkurrensvillkor. Man tar ut en hel del avgifter för sjötrafiken. Men det är klart att om den ska kunna konkurrera med vägtrafiken måste det ske på liknande villkor. Det säger de flesta transportköpare som jag träffar.

Jag kommer från en pappersbrukstät kommun på östkusten. Jag tror att vi har fyra bruk igång just för tillfället. De använder sjöfarten för att de tycker att det är viktigt och ger en bra bild av verksamheten. Men de säger också att det alltid är billigare att skicka med lastbil ut i Europa. Det måste man komma ihåg när man ska välja väg.

(Applåder)

Herr talman! Jag har sett problemet med att det kostar mycket. Det handlar framför allt om den typ av gods som är volymkrävande. Jag tog tidigare upp exemplet spannmål, som oftast fraktas mellan svenska hamnar redan i dag. Det går att hitta ännu billigare lösningar.

Något jag kan skicka med är följande. Ett fartyg kommer från Europa till Karlshamn. Det finns en farledsavgift och en hamnavgift, men sedan kostar det inte mer att angöra flera svenska hamnar. Det skulle kunna vara en variant att det kostar att komma till Sverige men att kostnaderna sänks om man besöker fler hamnar. Då skulle man också kunna feedra mellan de hamnarna eller gå in vid flera ställen. Många redare och transportköpare säger att det är alldeles för dyrt i dag att gå in på flera ställen, men om man kunde göra det skulle man även sprida det på ett annat sätt. Det är en sak jag skickar med.

Herr talman! Låt mig börja med tonnageskatten.

Vi har fått lite olika bud under debatten, alltifrån innan midsommar till hösten, om när förslaget ska komma. Jag ska inte raljera eller göra mig lustig över den saken, utan jag hoppas att ett förslag ska läggas fram så fort som möjligt som kommer svensk sjöfart till godo så att man kan konkurrera på samma villkor som de nordiska konkurrenterna. Det är oerhört viktigt.

Det blir lite konstigt när vi diskuterar tonnageskatt. Det är precis som du säger, nämligen att det var Socialdemokraterna som införde skatten. Men nu ska 2.0 komma. Det blir lite konstigt i diskussionen när jag ställs till svars för vad den här regeringen gör. Det känns som att Jimmy Ståhl och Sverigedemokraterna har närmare kontakt med regeringen än vad jag har. Med tanke på hur väl du pratar om tonnageskatten 2.0 är jag lite förvånad över att den inte redan är genomförd. Du borde ha läxat upp regeringen och talat om för dem att göra det.

Sjöfartsverket är en lite udda fågel i den svenska förvaltningen. Det är Luftfartsverket och Svenska kraftnät som har den formen, och det sägs att det var Gunnar Sträng som en gång införde den för att spara lite pengar åt staten.

Det här visar att det inte riktig fungerar, och Statskontorets rapport var tydlig. Jag tycker att man ska se över hur man finansierar detta. I första steget måste staten ta ett större ansvar för sina kostnader. Man har inte räknat upp anslagen på över 30 år, och där finns ett problem. Man måste börja med att ta ansvar för sina egna kostnader.

Man behöver se över detta eftersom det handlar om att finansiera framtidens isbrytning. I mitt anförande framförde jag att jag tycker att det ska in i plan, och det betyder en annan finansiering än genom avgifter. Jag svarar ja på den frågan också.

Herr talman! Det kanske kan uttryckas som att inlandssjöfarten är en nyupptäckt kärlek. Men så är det egentligen inte. Jag har mina absolut äldsta rötter uppe i Bergslagen, och där var förr i tiden inlandssjöfarten stor för att industrin skulle fungera.

Numera är jag östgöte och bor granne med Göta kanal. Det är också ett sätt att inomskärs frakta saker. Jag har besökt kanaldirektören vid Göta kanal. Man pratar seriöst om att ha godsfrakt på kanalen. Det verkar som att dessa frågor väcks hela tiden.

Det handlar om att det är trångt på vägarna, och det är trångt på järnvägen. Det finns olika typer av gods som på ett utmärkt sätt kan fraktas på det sättet. Spannmål fraktas oftast korta sträckor, och en pråm kan ta motsvarande 200 lastbilar.

Jag har nog ändrat uppfattning. När jag i början tittade på dessa frågor var jag inriktad på att det handlar om oceangående frakter. Det är saker som kommer från långt borta som ska gå via sjöfart. Men där har jag ändrat uppfattning. I dag anser jag att man behöver se över regelverket. När jag var ny i utskottet var frågan uppe, men det gick lite för fort. Du märker nog en ändring hos Socialdemokraterna i inställningen till inlandssjöfart, Jimmy Ståhl. Vi kan titta över regelverken så att sjöfarten kan fungera på ett bättre sätt.

Efter ett långt svar får du ett ja på din fråga. Så kan jag uttrycka mig.

Herr talman! Efter gruppmötena är det dags att fortsätta debatten om sjöfartsbetänkandet.

Svensk sjöfart, eller sjöfarten till och från Sverige, är av väldigt stor vikt, framför allt för den svenska utrikeshandeln. Siffrorna har förekommit i debatten tidigare. Nästan 90 procent av det som exporteras och importeras går någon gång via köl till och från Sverige.

När man hör den procentsiffran förstår man också hur viktigt det är för svensk industri att det här fungerar. Det är viktigt för svensk skogs- och massaindustri, för svenska gruvor, för svensk stål- och järnindustri och naturligtvis för svenska jobb i hela Sverige att frakten fungerar. Det är det som skapar tillväxt. Men det är inte bara farlederna och hamnarna som ska fungera, utan hela kedjan behöver fungera. Det är viktigt att man bygger ihop hamnarna med järnväg och väg och med det övriga samhället. Det är ju väldigt sällan båtarna eller fartygen kan gå ända fram dit de ska. De olika transportsätten hänger ihop.

Jag pratar om 80–90 procent. Det är klart att det också i ofred eller i kristider är oerhört viktigt att det här fungerar för att vi ska kunna försörja oss. Det är så vi försörjer oss. Historien har visat hur viktigt det är med sjöfart för att kunna hantera krigssituationer eller situationer som uppstår när vi blir avskärmade. Det är viktigt att det fungerar på ett bra sätt.

Efter de inledande orden ska jag beröra fyra områden som jag tycker är viktiga när vi behandlar sjöfartsbetänkandet.

Ett område handlar naturligtvis om svensk flagg. Man kan fråga: Varför är det viktigt? Varför ska det vara en svensk flagga? Ett fartyg seglar ju lika bra om det är en brittisk flagga eller om det är en tysk flagga eller om det är en dansk flagga.

Det har med försörjningstryggheten att göra. För att svensk försvarsmakt ska kunna skydda de här fartygen och garantera frakten behöver det vara en svensk flagga. Det behöver också många gånger vara det för att svenskt sjöfolk ska ha någonstans att jobba. Det är där man har de bästa arbetsvillkoren. Det är alltså också en insats för att det ska finnas en arbetsmarknad för alla som läser till sjöbefäl eller matros eller vad det nu är man vill göra när man ska jobba på sjön.

Då finns det några olika ekonomiska incitament som vi skulle behöva ha. Ibland låter det som att tonnageskatten inte finns. Den finns, men den skulle behöva uppgraderas till 2.0 eller utvecklas mer så att vi kan konkurrera med våra nordiska grannar – Danmark, Finland och Norge. Jag tror att det är det viktigaste.

Vi välkomnar nu att regeringen har tagit några steg när det gäller stämpelskatt och bareboatregister och sådana saker, men det är förändringen eller uppgraderingen av tonnageskatten som jag tror är viktigast. Jag hoppas att den kommer inom en snar framtid.

Jag vill också lyfta nettomodellen, alltså den ersättning som staten ger till rederier i sjöfartsstödet. Det är viktigt att den hanteras. Det är någonting som också hanteras av arbetsmarknadens parter, där man är överens.

Jag kan tycka att det var lite olyckligt att man när man införde tonnageskatten 1.0, eller vad den ska kallas, gjorde den här justeringen av nettomodellen.

Men jag tror att det är viktigt att vi gör detta. Som jag sa i något replikskifte tidigare är det också viktigt för att trafiken till Gotland ska fungera. Jag tror att beslutet om en ny tonnageskatt eller en utvecklad tonnageskatt behöver komma under året. Annars har vi nog en rödvit flagga på Gotlandsbolagets färjor. Det är oerhört viktigt att den trafiken fungerar och kan skyddas av den svenska Försvarsmakten för att vi ska kunna försörja Gotland och för att gotlänningarna ska känna sig trygga.

Jag byter fokus lite och går in på inlandssjöfarten. Mycket av det som trafikerar Mälaren och Vänern är också oceangående trafik som kommer från andra länder. Här tror jag att man skulle behöva göra något slags översyn av hur avgifterna ser ut, för det är någonting som drabbar den här trafiken väldigt mycket.

Vi pratar väldigt mycket om Mälaren och Vänern och så där, men det handlar också om kustnära trafik. Sträckan Oxelösund–Stockholm är ett exempel. Den tror jag skulle kunna fungera för att avlasta väg- och järnvägsnät på ett bra sätt. Ett annat exempel är pråmtrafiken. Jag var nere i Mannheim i Tyskland och tittade på hur de jobbade med pråmtrafik där. Det är någonting som vi skulle kunna ta in i Sverige på ett större sätt, tycker jag. Historiskt har vi gjort det. Det var så man fraktade ut malmen från gruvorna i Bergslagen förr i tiden. Det var via pråmtrafiken.

Jag ska sedan prata lite om hamnar. Jag tror att det är viktigt att vi får till en hamnstrategi, där vi drar upp riktlinjerna för hur vi ska få farleder men också järnvägar och vägar att bindas ihop med hamnarna och att de ska kunna erbjuda de energilösningar som behövs i framtiden.

Det är lite tråkigt. Åsa Torstensson, som för många år sedan var infrastrukturminister, tillsatte en utredning som tog fram ett förslag. Det hamnade tyvärr i byrålådan. Jag tror att man måste plocka fram det och börja fundera lite på det.

Det blir allt tydligare att finansieringsfrågan när det gäller hamnarna är svår. Det är klart att Göteborgs stad kan ta ett stort ansvar för Göteborgs hamn. I Luleå är det svårare. Och det finns ännu mindre kommuner. Kommunerna ska vara med, för ofta är det kommunen som äger hamnen och vattnet runt omkring.

Ett exempel är Landskrona och varvet där. Den farleden skulle behöva hanteras. Det är klart att det är en jätteinsats för Landskrona stad att vara med och medfinansiera det här. Men det är viktigt för svensk trygghet att vi ska kunna försörja oss själva och kunna hantera våra isbrytare och våra fartyg i ofredstider.

Jag ska nu säga någonting om Sjöfartsverket och den ekonomiska situationen. Det är rätt uppenbart att det krisar där och att man har problem med ekonomin. Regeringen sköt till extrapengar under året, framför allt för att man skulle kunna hantera sjöräddningen. Det är bra. Jag hoppas verkligen att man i framtida budgetbeslut hanterar det så att sjöräddningen är stabil. Nu pratar vi naturligtvis om helikoptrar. Det finns mycket annan sjöräddning, men det är den sjöräddningen som Sjöfartsverket ansvarar för. Om man ska vara ärlig är det väl så att man kanske i norra Norrland skulle behöva ha en åretruntnärvaro. Jag tror att det är viktigt, och då är det klart att det är utökade kostnader.

I det besparingspaket som Sjöfartsverket tog fram var också sjömätning och farledsunderhåll med. Det är klart att det också behöver fungera. Vi kan inte bara fokusera på sjöräddningen. Det gäller att få med sjömätning och farledsunderhåll när vi tittar på den ekonomiska situationen i Sjöfartsverket.

Sist men inte minst handlar det naturligtvis om isbrytarna. Vi vet att det inte fungerar när det blir en riktigt kraftig isvinter. Det betyder att industrin i Norrland stannar upp. Det är klart att vi måste hitta en lösning på det. Den naturliga lösningen är att man lägger in driften av isbrytare i en nationell plan, precis som man gör när det gäller underhåll av väg och järnväg under vintertid, och att vi börjar ta tag i frågan om investeringar i nya isbrytare. De är lika gamla som jag, så de behöver bytas ut, om man uttrycker sig så.

Då, herr talman, ska jag avsluta med att säga att av de reservationer vi har ställer jag mig bakom reservation nummer 14. Jag passar också på att tillönska talmannen och övriga en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte bara viktigt för utrikessjöfarten. Det är också viktigt för inrikessjöfarten. Då tänker jag på den stora ö som vi har i Östersjön, Gotland. Många av oss riksdagsledamöter kommer i nästa vecka att befinna oss där.

Det är nu väldigt bråttom. Ett beslut när det gäller tonnageskatt behöver fattas det här året för att vi ska kunna behålla en svensk flagga där. Jag hörde till dem som tyckte att vi redan i upphandlingen skulle ställa krav på svensk flagga. Men där följer vi tydligen några konstiga regler som ingen annan än Trafikverket känner till.

Det är helt riktigt att det gjordes en snabb utredning. Skälet till det var att det var bråttom och att det behövde göras. Nu har det gått två år. I dag har det faktiskt gått 367 dagar sedan ledamoten och jag debatterade det här förra året.

Man är lite nyfiken på vad som har hänt under de 367 dagarna eftersom ingenting har kommit. Det är jättebra med bareboatregister och stämpelskatt. Allt annat som regeringen gör på det området tycker jag också är bra.

Det är det absolut viktigaste som är problemet. Hela tiden är svaret: Utredning pågår på departementet. Så var det också när finansministern kallades till skatteutskottet: Utredning pågår.

Jag känner att det nu skulle behöva komma ett besked. Ledamoten säger att det ska komma innan midsommar. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag får väl hålla tummarna helt enkelt.

Jag vet inte om ledamoten kan utveckla lite mer vad som har gjorts under de 367 dagarna.

Herr talman! Även om Sverige inte är en ö fungerar vår logistik när det gäller handeln med utlandet som om vi vore en ö. Vi är också ett stort transitland för Norges och Finlands utrikeshandel, vilket är viktigt. Därför är sjöfarten extremt viktig, även om den säkert är ännu viktigare för Irland och Storbritannien som är öar på riktigt.

Sjöfarten kommer alltid att vara internationell. De flesta fartyg som kommer till Sverige är från något annat land, och vi har många fartyg som ägs av svenska rederier men som går under annan flagg. Andelen svenskflaggade fartyg skulle behöva öka, och det är viktigt av två skäl. Det ena är försörjningstryggheten. I tider av oro är det oerhört viktigt att vi som land kan försörja oss själva. Det är 80 år sedan andra världskriget tog slut, och krigsseglarna drabbades hårdast under kriget. Det var drygt 2 000 svenska sjömän som omkom. Det är alltså viktigt att vi har denna typ av trygghet. Det andra skälet är att skapa arbetsplatser för dem som utbildar sig till sjöfolk.

Regeringen har gjort en hel del, men det branschen säger är viktigast är att få en förnyad tonnageskatt på plats. Hur går det med det? När kommer den? Det börjar bli akut.

Fru talman! Digitalisering är temat för kvällens debatt. Digitaliseringen av Sverige påverkar alla delar av samhället. Ingen kommer undan. Jag tror att det är viktigt att ha detta med sig. Det kommer att påverka vår boendemiljö. Det kommer att påverka våra företag. Det kommer att påverka vår skola. Det kommer att påverka allting.

Det är en teknikrevolution som är ganska kraftig. Den håller en väldigt hög hastighet och har stor omfattning. Den påverkar hela samhället. Vi vet att den typen av skiften historiskt sett alltid har skett och att det sker stora förändringar, både socialt, ekonomiskt och kulturellt.

Samtidigt vill jag inte låta för negativ. Jag vill låta positiv, för det här skapar otroliga möjligheter framåt. Då, fru talman, tror jag att det är oerhört viktigt att vi investerar i infrastruktur för det här men också i utbildning.

Det är viktigt och oerhört avgörande att hela landet omfattas av detta, att hela Sverige är uppkopplat och att enskilda individer i Sverige, från unga till gamla, har de färdigheter som krävs så att man får den kompetens man behöver på området. Den historiskt starka bredbandsutbyggnaden behöver fortsätta, men det är viktigt att den nya tekniken med 5G, 6G, 7G, 8G och vad som nu kommer också fortsätter och att det går så snabbt som möjligt.

När det gäller kompetensbristen ska vi ta vara på skolans möjligheter. Naturligtvis ska detta vara en viktig del av skolan, så att alla ungdomar kan möta det och få samma möjligheter. Men jag tror också att man ska ta hjälp av folkbildningen. Också människor som har lämnat ungdomsskolan måste med på resan. Och svenska företag har ett stort ansvar när det gäller att fortbilda sin personal.

Detta är viktigt, för annars hamnar Sverige på efterkälken. Andra länder kommer att gå om oss och göra detta snabbare. Hemdatorreformen är ett gott exempel. Där var det väl TCO som tog initiativet i början, för att man i varje familj billigt skulle kunna ha en dator.

Fru talman! Sedan ger detta också effektiviseringsvinster. Vi kan genom detta skapa en enklare vardag för våra medborgare. Det blir enklare att ta kontakt med vården, olika statliga myndigheter och olika företag. Då är det viktigt att alla har tillgång till det och att alla har rätt kompetens.

Fru talman! När vi talar om digitalisering är artificiell intelligens något som dyker upp hela tiden. Det handlar om att datorn eller tekniken själv, på ett eget sätt, tänker. Den automatiseringen kommer att påverka hela samhället. Jag tror att det är en viktig kompetens som vi ska ta vara på.

Men samtidigt måste vi förhålla oss till det nya. Jag hörde att man vid ett företag, eller om det var en offentlig myndighet, var bekymrad över att folk använde den här tekniken när de skrev personliga brev i jobbansökningar. Om jag skulle anställa någon skulle jag välja den person som använde den nya tekniken. Jag tror att det är detta mindset vi ska ha när vi funderar kring detta.

Vilken roll har då staten i detta? Jag tror att staten behöver gå före och att vi måste få en nationell samordning på området. Risken är annars, om vi skulle överlåta det på marknaden, att vi får ett antal marknadsmisslyckanden där det inte blir så bra. Erfarenheten från många andra europeiska länder är ändå att staten har en stor roll i det hela. Jag tror också att det ur ett klass- och rättviseperspektiv är viktigt, för det är viktigt att alla människor är med på den här resan. Det stärker Sverige och svenska företag.

Jag tycker att det har vuxit fram en negativ inställning till digitalisering och AI i Sverige den senaste tiden. Jag som socialdemokrat är i grunden teknikpositiv, och det tror jag att man ska vara. Hur ska man då möta den tekniska utvecklingen? Det handlar naturligtvis om utbildning, så att alla kan ta del av den och att det täcker hela landet, så att alla människor har den kompetensen.

Fru talman! Det är några saker som berörs i betänkandet som jag vill ta upp. Ett exempel är detta med bank-id, som vi har överlåtit på marknaden att sköta. Det är våra stora svenska banker som hanterar detta. Jag tycker att vi skulle ha ett statligt nationellt övergripande identifieringssystem som kunde komplettera bank-id på ett bra sätt. Annars är det som om de stora svenska charterbolagen skulle ansvara för passen. Jag tycker liksom inte att det hänger ihop. Detta är något som staten behöver ta ett större ansvar för.

Fru talman! I ett tidigare replikskifte berörde jag AI-kommissionen. Jag skulle vilja ge kommissionen beröm. Det är ett bra jobb man har lagt ned. Man har gjort det på ett snabbt sätt, och det har gått på halva tiden.

Sedan är jag lite besviken över att det var så lite som kom i vårbudgeten. Jag tycker att det borde ha kunnat komma mer. I den socialdemokratiska budgetmotionen har vi lagt in folkbildning, kombinationstjänster och excellenscenter, men det är klart att det skulle kunna vara mer också där. Jag tror att man behöver hålla ett högre tempo.

Finns det då problem och hot med den nya tekniken? Ja, det är klart att det gör. Det gör det ju alltid. Människor kan göra fel, och teknik och datorer kan också göra fel. Det ska vi förhålla oss till, men det ska inte vara en grund till att vara motståndare och inte vilja utveckla detta. Då får vi hitta alternativ och skyddsmekanismer. Det gör vi ju redan i dag.

För några år sedan drabbades Konsum av en it-attack som gjorde att kunderna inte kunde betala med vare sig kort eller kontanter. Då blir det lite oro för hur det ska fungera. På den gamla tiden hade det suttit ryska elitsoldater utanför Konsum och sagt att folk inte fick gå in och handla. Då hade vi förstått att något var fel. Då hade man ringt till polisen eller någon annan som hade fått komma dit och säga: Här kan ni inte sitta och hindra folk från att gå in och handla! Stabiliteten och tryggheten när det gäller vad man ska göra om något går fel behöver vi också hitta i det nya systemet.

Det finns också ett alternativ att inte ha AI i vissa system. I allmänna val, där vi röstar vart fjärde år, behöver vi kanske inte använda den nya tekniken, för där får det aldrig gå fel. Vi behöver kanske utveckla ett sådant förhållningssätt när det gäller hot i detta.

Fru talman! Jag ska avsluta med att yrka bifall till reservation 13.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Maria Stockhaus!

Min känsla är att ledamoten har en positiv inställning. Jag upplever att ledamoten, som är en tung moderat företrädare, har ett visst inflytande på vilken politik Moderaterna lägger fram och driver i regeringen.

Bland de 75 punkterna finns det vissa saker som jag tycker är viktigare än andra. Man kan alltid rangordna. Det gäller till exempel hur vi utbildar människor och hur vi får in det här i skolan. Förra gången tog vi stor hjälp av folkbildningen, till exempel när vi hade den stora hemdatorreformen, som vi kan kalla det, så att alla svenskar fick följa med på resan.

Jag delar uppfattningen, och det tar naturligtvis ännu längre tid att bygga upp och bygga ut strukturen. Jag tror ändå att signalen om att ha något slags nationell plattform skulle vara viktig för utbyggnaden. Jag tror också att det skulle underlätta för många regioner och kommuner och även för Svenskt Näringsliv att ha en gemensam plattform. Det är så exempelvis offentlig sektor kan börja dela data med varandra, vilket är en viktig del i detta.

Det finns alltså en hel del som man skulle kunna påbörja. Det är lätt att gömma sig bakom kravet på att vi ska utreda, men det är klart att vi ska göra det. Vi ska naturligtvis följa det regelverk vi har, men vi har ju gjort saker snabbt tidigare – väldigt snabbt.

Jag tycker att AI-kommissionen har föregått med väldigt gott exempel genom att halvera sin tid. Det skulle också regeringen kunna göra, för det här behöver vi egentligen inte träta om. Vi har ju en gemensam syn på att det här är oerhört viktigt för svensk konkurrenskraft, och då borde vi gemensamt kunna hitta en ännu snabbare väg framåt.

Fru talman! Ledamoten Maria Stockhaus är en klok person, och jag håller med om mycket av det hon framförde i sitt anförande.

Jag har en seriös fråga, och den handlar om AI-kommissionen, som ledamoten kort berörde. Jag tyckte att hon uttryckte det på ett väldigt bra sätt, att det är farligt att stå stilla. Sverige får inte hamna på efterkälken, utan vi måste möta det med öppna armar och på ett klokt sätt.

AI-kommissionen leddes av Carl-Henrik Svanberg, en erfaren företagsledare, men han hade hjälp av ett stort antal experter som har jobbat med det här under rätt många år. De fick sitt uppdrag 2023 och presenterade sitt förslag redan i höstas. De gjorde det väldigt tidigt, och skälet var att de tyckte att det här är så viktigt att vi inte får stå stilla. Nu får regeringen möjlighet att ta dessa frågor redan innan och alltså snabba på processen.

Det är 75 olika punkter. I min värld var det som kom i vårbudgeten ganska tunt. Min ärligt menade fråga är: Hur ser ledamoten på detta? Hur kan vi hålla det här tempot? Och när det nu var så lite – hur kan vi öka tempot så att vi får den utveckling vi vill ha? Annars hamnar vi hopplöst efter i Sverige.

Vi har historiskt sett legat väldigt högt i de här frågorna, men vi tappar och tappar. Det är klart att det inte är en bra konkurrenssituation för svenskt näringsliv att vi hamnar i det läget.

Fru talman! Tack till statsrådet för den fortsatta debatten!

Jag får lite känslan av att regeringen säger en sak men gör någonting annat. Regeringen har ju gått till val på och driver också linjen att vi ska försöka hålla oss till EU:s miniminivå så mycket som möjligt, men det gäller tydligen inte i det här fallet. Jag upplever ändå att det på något sätt missgynnar svenska företag, och det tror jag inte att vare sig statsrådet eller jag är speciellt förtjust i.

Uppenbarligen har andra EU-länder infört detta undantag. Då är det förstås svårt för svenska företag att konkurrera på ett bra sätt med dem. Det skapar den här osäkerheten, som jag talade om tidigare: Är man beredd att satsa på framtiden? Den kan knäcka ett företag och skapar naturligtvis oro bland de anställda.

Jag känner mig fortfarande ganska bekymrad. Min uppfattning är att beslut skulle kunna fattas nu och att vi inte behöver vänta. Sedan är det klart att jag är friare i min roll som riksdagsledamot än vad statsrådet är, men jag menar ändå att hon skulle kunna ge Naturvårdsverket i uppdrag att skynda på detta så att man skulle kunna lägga fram det tidigare. Jag hävdar att det går med det regelverk och det system vi har i dag.

Lycka till, säger jag till regeringen. Jag hoppas verkligen att man kan få fram det här snabbare. Jag tror att det är bra för svensk tillväxt och svenska jobb att vi kan komma fram med detta undantag och fortsätta arbeta med det.

Fru talman! Tack till statsrådet för fortsatt diskussion och samtal om detta!

Jag får ändå känslan av att statsrådet har en ambition och tycker att detta är viktigt och bör genomföras eftersom det är bra för svenska företag. Jag tycker dock att den tidsplan som är uppsatt är helt orimlig. Det kan dröja flera år innan ett beslut eller ett besked kommer. Under den tiden kan företag slås ut. Det kan vara svårt att få investerare att gå in i ett bolag när man inte riktigt vet vart frågan ska ta vägen. Det kan vara små, familjeägda företag som har det väldigt tufft. De kanske inte har ett stort kapital bakom sig utan bara sin egen insats. Då skapar detta problem.

Naturvårdsverkets första delredovisning kommer den 1 december 2025, alltså i slutet av det här året. Men det som rör regelverket i returdelen kommer att redovisas först i december 2026, och det är ju två år bort. Då ska man ta ställning till de här småflaskorna som inte fungerar i vårt retursystem, så det är först då det beskedet kommer.

Jag tycker att regeringen lite grann gömmer sig bakom Naturvårdsverket. Regeringen har ju makten att styra det här uppdraget så att Naturvårdsverket skulle kunna ge ett sådant besked redan i december 2025, även om jag kan tycka att det också är sent. Jag tror att det är nödvändigt. Då kan företag förutse vad som kommer att hända och anpassa sin produktion och det jobb man gör utifrån det beslut som ska tas.

Varför ska vi hålla på och gömma oss bakom Naturvårdsverket? Politik är ju att vilja, och det är regeringen som fattar beslut. Här känns det också som att regeringen och oppositionen har samma uppfattning i frågan, nämligen att detta borde komma fram så fort som möjligt så att svenska företag kan utvecklas, anställa fler och bidra till den tillväxt vi vill ha.

Jag får väl upprepa frågan: Varför ska svenska företag behöva vänta minst två år på besked om detta undantag – som redan är möjligt att införa, enligt den EU-förordning vi har, genom att regeringen ger det uppdraget till Naturvårdsverket och sätter tryck för att snabba på processen? Det låter lite överbyråkratiskt i mina öron och inte så bra för svenskt näringsliv.

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret på interpellationen!

Jag inleder med att säga att vi delar uppfattningen när det gäller det som statsrådet säger i sitt svar: ”Låt mig inleda med att säga att vi delar synen på att näringslivet inte ska drabbas av osäkerhet och marknadsmässiga nackdelar.” Det är klokt. Samtidigt avslutar hon sitt svar med att säga: ”Mot bakgrund av detta finns det inte skäl för mig som statsråd att ändra på Naturvårdsverkets uppdrag.” Det innebär ändå att de problem som företag upplever på grund av det här kommer att finnas kvar och att regeringen inte är beredd att skynda på den process som enligt mig egentligen redan borde vara avklarad.

Det interpellationen handlar om, och det som är viktigt, är att svenska företag och svenska företagare ska ha bra möjligheter att utveckla sina produkter. Varför är då det viktigt? Det tror jag att jag och statsrådet också är överens om. Det handlar om att företag växer, anställer folk och bidrar till det allmänna. Det är så vi bygger välfärd, och det är så vi bygger utveckling i landet.

Jag har lyft frågan för att det finns ett företag i min valkrets som har drabbats av det här problemet. Det är inte så att de vill att den här typen av flaskor ska kastas på soptippen och ligga där, utan flaskorna finns redan med i ett system där man återvinner dem.

Problemet är att det pantsystem som vi har i Sverige i dag inte kan hantera sådana här små flaskor. Returpack, mer känt som Pantamera, är tydliga med att det här är en alltför liten produkt och att de inte kan bygga om sina system så att de kan hantera den. Men det finns ändå ett sätt att återvinna plasten. Det är viktigt att Sverige har samma spelregler som man har i övriga Europa och att våra företag kan konkurrera på ett bra sätt.

Det är med anledning av det jag upprepar min fråga: Varför väntar regeringen med undantaget? Det låter ju ändå på statsrådets resonemang som att detta är viktigt och att vi skulle kunna ha ett sådant här undantag.

Avslutningsvis: Svenska företag straffas trots att undantaget är tillåtet enligt EU-förordningen. Det handlar om att plastflaskor upp till 100 milliliter som rent tekniskt inte kan finnas i systemet kan undantas. Trots detta har inte Naturvårdsverket fått i uppdrag av regeringen att prioritera frågan i sin första delredovisning. Samtidigt säger regeringen i andra sammanhang att vi ska undvika den här typen av överimplementering. Det är något vi inte ska nyttja, och det är inte bra för Sverige och svenska företag.

Jag upprepar därför min fråga: Hur rimmar det med regeringens linje att hålla sig till miniminivån att man aktivt väljer bort ett undantag som just ingår i denna miniminivå?

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaren!

Den historieskrivning som statsrådet ger är helt riktig: Det var i stort sett Försvarsmakten som hade det här ansvaret, och i samband med att Berlinmuren föll och klimatet blev ett annat flyttades det. Det kanske också är viktigt att komma ihåg att det flyttades till ett privat bolag, och det privata bolaget gick i konkurs. Det är därför som det nu är tillbaka hos staten. Det var regeringen Reinfeldt som tog det beslutet, och det visar också hur viktigt det är att den här typen av verksamheter bedrivs i statlig regi. Vi ska inte hålla på och privatisera räddningstjänsten, isbrytningen och så vidare. Nu har väl isbrytarna aldrig varit privatiserade men däremot personalen.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har det med oss att marknaden kan lösa vissa saker, men den kan inte lösa allt och den kan inte lösa räddningsverksamhet. Jag tycker att det är idiotiskt, om jag får uttrycka mig så, att vi har ägnat oss åt sådana saker.

Det som är viktigt är det som statsrådet säger sist: att samhällskritisk verksamhet inom myndigheten kan upprätthållas. Skulle vi hamna i det läget att vi går från fem till tre helikoptrar är jag av den tydliga uppfattningen att säkerheten inte kan upprätthållas, och det kommer att vara ett hot mot både sjömän, piloter, fritidsbåtägare och skridskoåkare.

Jag förutsätter, hoppas och önskar därför verkligen att regeringen hanterar det här och tillskjuter de ekonomiska resurser som behövs, för Sjöfartsverket är väldigt tydligt: Får vi inte ekonomiska resurser kommer vi inte att kunna upprätthålla detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Jag skulle vilja fördjupa mig ytterligare i Sveriges helikopterförmåga, som jag nu känner är hotad.

Efter den allvarliga olyckan när en norsk Hercules flög in i Kebnekaise har svensk helikopterförmåga funnits under vinterhalvåret i norra Norrland, precis som statsrådet beskrev. Det kallas alltså för övningsområde. Där är man väldigt aktiv; jag vet att man till exempel den senaste veckan har hjälpt de norska myndigheterna i olika insatser, så det samarbetet finns där uppe.

Varför är detta viktigt? Det handlar såklart inte så mycket om sjöfart, utan det handlar om den flygverksamhet som finns i området, och den är av strategisk betydelse för Försvarsmakten. Det här är ju ett oerhört intressant område. Arktis är säkerhetspolitiskt ett av de hetaste områdena, och det svenska flygvapnet flyger dagligen i området.

Varför gör man det? I den eviga freden avvecklade man ändå inte Bodens och Luleås verksamheter, för det är ett strategiskt område. I området ligger också Vidsel – världens näst största övningsområde. Det är bara i Sverige och i det amerikanska övningsområdet i Nevadaöknen som man klarar av att hantera stridsflyg som övar med skarp ammunition och skarpa vapen. Därför tycker jag att det är naturligt både i fredstid och i andra tider att svenska staten har en närvaro med räddningsverksamhet här. Det känns lite konstigt om vi inte har det. Det borde snarare förstärkas. Därför tycker jag också att det är lite konstigt när vi flyttar helikoptrar dit under vinterhalvåret från södra Sverige. Det borde ju stå en där året runt med den beredskapen.

Jag är fullt medveten om att det är polisen som är ansvarig för fjällräddningen. Men luftfarten är det Sjöfartsverket som har ansvar för, och därför tycker jag att det är viktigt att det finns en sådan helikopter. Det är också viktigt för att kunna samverka med våra grannar. I svaret beskriver statsrådet att vi har samarbetsavtal med våra grannländer och kan hjälpa varandra. Men det kan ju inte bara vara ensidigt så att om vi plockar bort en helikopter i södra Sverige ska till exempel danska myndigheter hjälpa oss. Vi måste kunna hjälpa dem också. Det är så det fungerar, precis så som vi har hjälpt norska myndigheter under veckan.

Jag känner en oro för att vi inte ska kunna garantera säkerheten om vi går från fem till tre helikoptrar. Då tycker jag inte att vi uppfyller de mål som vi har satt upp på området.

Herr ålderspresident! Tack så mycket, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

Interpellationen lämnades in för ganska länge sedan, den 12 februari. Nu är vi en bra bit in i mars. Det har hunnit hända lite under den här tiden.

Sjöfartsverket har lämnat in sin treårsplan, vilket gör att de tydligt har signalerat i och för sig väl kända ekonomiska problem. Man kommer att behöva göra rätt kraftiga förändringar när det gäller luft- och sjöräddningen men också när det gäller annan verksamhet som är viktig för säkerheten och för att riket ska fungera.

Jag besökte Oxelösunds hamn i måndags. De har en oerhört viktig verksamhet där. Man har en sjöfartspendel mellan Luleå och Oxelösund för att försörja SSAB med olika verksamheter. De känner en väldig oro nu när isbrytarverksamheten ifrågasätts.

Det var ju så redan förra året att de resurser vi hade inte räckte till. Det ledde till att Sjöfartsverket köpte in en ny isbrytare. Det vore väldigt konstigt om man nu skulle avveckla den verksamheten direkt.

De ekonomiska problem som finns är kända. Jag vet att Statskontoret har tittat på den organisationsmodell som Sjöfartsverket har och föreslagit några saker, hur man skulle kunna förändra. Jag har ställt frågan tidigare till statsrådet och då fått svaret att detta bereds på departementet. Jag upprepar frågan i dag: Hur långt har man kommit med den här beredningen?

Jag återgår nu lite till helikopterverksamheten. Det jag egentligen är ute efter är väl att man ska ha en permanent bemanning även i norra Norrland, i Kiruna. I dag finns det helikopter på fem ställen – Säve i Göteborg, Kristianstad, Visby, Umeå och Norrtälje. Sedan finns det en extrahelikopter ifall någon skulle gå ned, och så finns det ytterligare en som är på längre underhåll. Egentligen skulle man behöva utöka det med en helikopter till för att kunna säkra hela riket.

Men nu har vi hamnat i en diskussion om att gå från fem till tre helikopterbaser. Det är klart att det försämrar säkerheten rätt rejält. Helikoptrarna och Sjöfartsverkets verksamhet finansieras på lite olika sätt. När det gäller det som har med flyg att göra har man ett stöd från Eurocontrol, alltså den europeiska flygorganisationen. Man har ett avtal med Försvarsmakten. Man tar in farledsavgifter och finansierar det på det sättet. Det finns också det statliga anslaget, eller regeringens anslag, som handlar om en bred verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att detta kan få rätt allvarliga konsekvenser. I min värld är det framför allt Kristianstad och Norrtälje som skulle drabbas om man skulle hitta en lösning där man försöker täcka rätt mycket. Då skulle Stockholms skärgård stå utan en helikopter. Det skulle också södra Östersjön och Öresund göra. Det är alltså ett tätbefolkat och ganska hårt trafikerat område.

Det är klart att detta skulle få konsekvenser för myndigheter, för olika företag, för rederier och för vanliga svenskar som rör sig i området. Risken är större att det händer någonting.

Den andra frågan till statsrådet är: Kommer regeringen i vårbudgeten att tillskjuta pengar så att vi slipper hamna i den här situationen?

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi kan få fram det här investeringsbeslutet så fort som möjligt och att vi kan börja prata även om de här tre isbrytarna.

Statsrådet återkommer hela tiden till infrastrukturpropositionen. Jag är ändå lite orolig. Jag läste den, och vi har motionerat om den. Vi ska naturligtvis diskutera den ännu mer. Jag saknar mycket om sjöfart; jag saknar tydliga besked. Det finns andra delar av trafikområdet som berörs på ett helt annat sätt. I den plan som Trafikverket tog fram inför regeringens arbete med att lägga fram infrastrukturpropositionen saknar jag också stora delar som handlar om sjöfart. Därför vet jag inte om underlagen finns, och det gör mig lite bekymrad. På något sätt är sjöfarten basen i vårt transportsystem, och den är viktig för vår försörjningsförmåga. Jag är alltså lite orolig över att detta saknas. Jag tror att man kanske måste ha ett snabbspår för finansieringen av det här.

Jag vill också beröra personalutmaningen. Även om vi har isbrytare ska vi ha personal som jobbar på dem. Personalrekrytering är inget som är unikt för Sjöfartsverket, utan det har nästan alla inom transportbranschen problem med. Men detta är något som jag tror att man måste ta tag i.

Jag är inte någon galen isbrytarnörd som bara tror att detta är viktigt. Jag tar upp denna fråga för att jag tror att den är viktig för svensk industri, svenska jobb, svensk tillväxt och svensk säkerhet. Det är därför jag tror att vi måste ha ett snabbspår och att vi måste hantera frågan om isbrytare snabbare och inte vänta till 2037. Då är isbrytarna 60 eller snart 70 år - det går inte.

Fru talman! Statsrådet Carlson verkar angelägen i frågorna och väldigt engagerad i sin infrastrukturproposition. Det förstår jag, för det är kanske ett av de största politiska dokument som ministern har lagt fram. Där finns både bra och mindre bra saker, men jag tänkte inte uppehålla mig mer vid det.

De flesta av våra isbrytare är cirka 50 år gamla. Låt oss se på hur styret har sett ut i Sverige under de senaste 50 åren. Jag tror att socialdemokratiskt ledda regeringar har styrt 60 procent av tiden och att borgerligt ledda regeringar har styrt ungefär 40 procent. Därför kan vi nog dela på skuldbördan för den period när vi har haft dessa isbrytare.

Förslaget i den förra regeringens infrastrukturproposition var att investera i två nya isbrytare. Sedan fanns även en skrivning om en option på en tredje. Jag tror att det är viktigt, för isbrytarflottan behöver föryngras.

Sedan behöver det naturligtvis tillföras resurser. Vi vet ju själva att kostnadsutvecklingen i världen och Sverige har stuckit iväg. Man märker själv när man går i livsmedelsaffären att något har hänt. Omvärldsläget har väl också gjort att vissa varv inte kommer att kunna nyttjas, och det har gjort att man behöver göra vissa omtag.

Det stämmer att förra säsongen var speciell, men jag minns isbrytarsäsongen 2010, när Finlandsfärjan satt fast i isen här i Stockholm. Då var Oden utlånad till en expedition, och jag hoppas naturligtvis att detta aldrig mer kommer att inträffa vintertid. Men även vintern 2012/13 låg isen ned till Västervik, så det är klart att väderförhållandena kan vara tuffare än de var förra året. Kapaciteten i vår flotta är alltså såklart ett problem och en utmaning.

Precis som statsrådet säger är flottan ålderstigen. De flesta av isbrytarna är drygt 50 år. Oden är 40 år, så hon är inte heller någon ungdom. Det ska sägas att den nyinköpta isbrytaren Idun kommer att vara 20 år innan den kommer i drift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också ministerns bild av att Sjöfartsverket har skött isbrytarna på ett ypperligt sätt; de är bra underhållna. Men problemet när de kommer upp i den här åldern är att få tag på reservdelar. Man har diskussioner med dem som jobbar i maskinrummen på isbrytarna, och det är detta som är utmaningen. Det är därför vi behöver göra något. Sedan finns det naturligtvis ny teknik i nya isbrytare.

Jag vill också säga att Idun inte är klar; hon är inte i drift. Möjligtvis kan hon vara i drift till månadsskiftet mars/april, och då börjar isbrytarsäsongen gå mot sitt slut. Hon kan inte heller ersätta de stora isbrytarna - det tror jag är viktigt att ha med sig. Det krävs nyinvesteringar i nya isbrytare.

Det är klart att jag blir lite orolig när statsrådet hela tiden pratar om sin infrastrukturproposition och det som ska gälla fram till 2037. Det är jättelångt bort. Problemet finns nu, och svensk industri behöver denna hjälp nu.

Jag återkommer ytterligare en gång till min fråga till statsrådet, nämligen om vi kan göra något just nu. Just nu skulle något behövas så att vi får igång detta. Jag tycker inte att vi kan vänta ett, två eller tio år, utan vi måste göra något nu. Jag återupprepar alltså min fråga till statsrådet.