Mattias Ottosson (S) svarade Magnus Jacobsson i en replik om (forts. från § 9) Sjöfartsfrågor (forts. TU15) i debatten ”Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juni” den 17 juni 2025.
Magnus JacobssonKD· i en replikDen här debatten tenderar att utveckla sig till en insjöfartsdebatt. Det är lite roligt! Det är väl dilemmat när vi debatterar ett ämne där vi i många stycken är överens. Det blir ibland svårt att hitta den tydliga…Herr talman! Efter gruppmötena är det dags att fortsätta debatten om sjöfartsbetänkandet.
Svensk sjöfart, eller sjöfarten till och från Sverige, är av väldigt stor vikt, framför allt för den svenska utrikeshandeln. Siffrorna har förekommit i debatten tidigare. Nästan 90 procent av det som exporteras och importeras går någon gång via köl till och från Sverige.
När man hör den procentsiffran förstår man också hur viktigt det är för svensk industri att det här fungerar. Det är viktigt för svensk skogs- och massaindustri, för svenska gruvor, för svensk stål- och järnindustri och naturligtvis för svenska jobb i hela Sverige att frakten fungerar. Det är det som skapar tillväxt. Men det är inte bara farlederna och hamnarna som ska fungera, utan hela kedjan behöver fungera. Det är viktigt att man bygger ihop hamnarna med järnväg och väg och med det övriga samhället. Det är ju väldigt sällan båtarna eller fartygen kan gå ända fram dit de ska. De olika transportsätten hänger ihop.
Jag pratar om 80–90 procent. Det är klart att det också i ofred eller i kristider är oerhört viktigt att det här fungerar för att vi ska kunna försörja oss. Det är så vi försörjer oss. Historien har visat hur viktigt det är med sjöfart för att kunna hantera krigssituationer eller situationer som uppstår när vi blir avskärmade. Det är viktigt att det fungerar på ett bra sätt.
Efter de inledande orden ska jag beröra fyra områden som jag tycker är viktiga när vi behandlar sjöfartsbetänkandet.
Ett område handlar naturligtvis om svensk flagg. Man kan fråga: Varför är det viktigt? Varför ska det vara en svensk flagga? Ett fartyg seglar ju lika bra om det är en brittisk flagga eller om det är en tysk flagga eller om det är en dansk flagga.
Det har med försörjningstryggheten att göra. För att svensk försvarsmakt ska kunna skydda de här fartygen och garantera frakten behöver det vara en svensk flagga. Det behöver också många gånger vara det för att svenskt sjöfolk ska ha någonstans att jobba. Det är där man har de bästa arbetsvillkoren. Det är alltså också en insats för att det ska finnas en arbetsmarknad för alla som läser till sjöbefäl eller matros eller vad det nu är man vill göra när man ska jobba på sjön.
Då finns det några olika ekonomiska incitament som vi skulle behöva ha. Ibland låter det som att tonnageskatten inte finns. Den finns, men den skulle behöva uppgraderas till 2.0 eller utvecklas mer så att vi kan konkurrera med våra nordiska grannar – Danmark, Finland och Norge. Jag tror att det är det viktigaste.
Vi välkomnar nu att regeringen har tagit några steg när det gäller stämpelskatt och bareboatregister och sådana saker, men det är förändringen eller uppgraderingen av tonnageskatten som jag tror är viktigast. Jag hoppas att den kommer inom en snar framtid.
Jag vill också lyfta nettomodellen, alltså den ersättning som staten ger till rederier i sjöfartsstödet. Det är viktigt att den hanteras. Det är någonting som också hanteras av arbetsmarknadens parter, där man är överens.
Jag kan tycka att det var lite olyckligt att man när man införde tonnageskatten 1.0, eller vad den ska kallas, gjorde den här justeringen av nettomodellen.
Men jag tror att det är viktigt att vi gör detta. Som jag sa i något replikskifte tidigare är det också viktigt för att trafiken till Gotland ska fungera. Jag tror att beslutet om en ny tonnageskatt eller en utvecklad tonnageskatt behöver komma under året. Annars har vi nog en rödvit flagga på Gotlandsbolagets färjor. Det är oerhört viktigt att den trafiken fungerar och kan skyddas av den svenska Försvarsmakten för att vi ska kunna försörja Gotland och för att gotlänningarna ska känna sig trygga.
Jag byter fokus lite och går in på inlandssjöfarten. Mycket av det som trafikerar Mälaren och Vänern är också oceangående trafik som kommer från andra länder. Här tror jag att man skulle behöva göra något slags översyn av hur avgifterna ser ut, för det är någonting som drabbar den här trafiken väldigt mycket.
Vi pratar väldigt mycket om Mälaren och Vänern och så där, men det handlar också om kustnära trafik. Sträckan Oxelösund–Stockholm är ett exempel. Den tror jag skulle kunna fungera för att avlasta väg- och järnvägsnät på ett bra sätt. Ett annat exempel är pråmtrafiken. Jag var nere i Mannheim i Tyskland och tittade på hur de jobbade med pråmtrafik där. Det är någonting som vi skulle kunna ta in i Sverige på ett större sätt, tycker jag. Historiskt har vi gjort det. Det var så man fraktade ut malmen från gruvorna i Bergslagen förr i tiden. Det var via pråmtrafiken.
Jag ska sedan prata lite om hamnar. Jag tror att det är viktigt att vi får till en hamnstrategi, där vi drar upp riktlinjerna för hur vi ska få farleder men också järnvägar och vägar att bindas ihop med hamnarna och att de ska kunna erbjuda de energilösningar som behövs i framtiden.
Det är lite tråkigt. Åsa Torstensson, som för många år sedan var infrastrukturminister, tillsatte en utredning som tog fram ett förslag. Det hamnade tyvärr i byrålådan. Jag tror att man måste plocka fram det och börja fundera lite på det.
Det blir allt tydligare att finansieringsfrågan när det gäller hamnarna är svår. Det är klart att Göteborgs stad kan ta ett stort ansvar för Göteborgs hamn. I Luleå är det svårare. Och det finns ännu mindre kommuner. Kommunerna ska vara med, för ofta är det kommunen som äger hamnen och vattnet runt omkring.
Ett exempel är Landskrona och varvet där. Den farleden skulle behöva hanteras. Det är klart att det är en jätteinsats för Landskrona stad att vara med och medfinansiera det här. Men det är viktigt för svensk trygghet att vi ska kunna försörja oss själva och kunna hantera våra isbrytare och våra fartyg i ofredstider.
Jag ska nu säga någonting om Sjöfartsverket och den ekonomiska situationen. Det är rätt uppenbart att det krisar där och att man har problem med ekonomin. Regeringen sköt till extrapengar under året, framför allt för att man skulle kunna hantera sjöräddningen. Det är bra. Jag hoppas verkligen att man i framtida budgetbeslut hanterar det så att sjöräddningen är stabil. Nu pratar vi naturligtvis om helikoptrar. Det finns mycket annan sjöräddning, men det är den sjöräddningen som Sjöfartsverket ansvarar för. Om man ska vara ärlig är det väl så att man kanske i norra Norrland skulle behöva ha en åretruntnärvaro. Jag tror att det är viktigt, och då är det klart att det är utökade kostnader.
I det besparingspaket som Sjöfartsverket tog fram var också sjömätning och farledsunderhåll med. Det är klart att det också behöver fungera. Vi kan inte bara fokusera på sjöräddningen. Det gäller att få med sjömätning och farledsunderhåll när vi tittar på den ekonomiska situationen i Sjöfartsverket.
Sist men inte minst handlar det naturligtvis om isbrytarna. Vi vet att det inte fungerar när det blir en riktigt kraftig isvinter. Det betyder att industrin i Norrland stannar upp. Det är klart att vi måste hitta en lösning på det. Den naturliga lösningen är att man lägger in driften av isbrytare i en nationell plan, precis som man gör när det gäller underhåll av väg och järnväg under vintertid, och att vi börjar ta tag i frågan om investeringar i nya isbrytare. De är lika gamla som jag, så de behöver bytas ut, om man uttrycker sig så.
Då, herr talman, ska jag avsluta med att säga att av de reservationer vi har ställer jag mig bakom reservation nummer 14. Jag passar också på att tillönska talmannen och övriga en trevlig sommar.
(Applåder)
Herr talman! Jag kan inte säga annat än att jag faktiskt myste ganska mycket när Mattias Ottosson stod i talarstolen. Det kändes lite grann som att jag hade kunnat stå där och uttrycka de fina orden om sjöfarten. Att sjöfarten har blivit en stor del av trafikutskottets område är helt underbart.
Någonting som slog mig, herr talman, var diskussionerna om inlandssjöfart. Inlandssjöfart är någonting som jag har brunnit för ända sedan 2015, när intresset väcktes hos mig. Jag hade varit nere i Holland och tittat på hur det fungerade.
År 2014 infördes möjligheten att ha inre vattenvägar. Vid den tidpunkten satt Socialdemokraterna i regering. Tyvärr tog man inte vara på möjligheten att införa svenska särregler för europeiska vattenvägar, vilket vi kan göra eftersom våra vattenvägar inte korsar något annat lands vattenvägar. Det innebär att vi hade kunnat ha särregler som gör att vi inte behöver lotsar, vilka ju är fördyrande. Lotsarna är, som Mattias Ottosson själv sa, enormt kostsamma. Det beror på längden på kanalen de ska ta sig uppför till Vänern.
Är det nyfunnen kärlek, Mattias Ottosson, just när det gäller inlandssjöfart? Om det inte är det, varför gjorde Socialdemokraterna ingenting under sina åtta år vid makten för inlandssjöfarten?
(Applåder)
Herr talman! Det kanske kan uttryckas som att inlandssjöfarten är en nyupptäckt kärlek. Men så är det egentligen inte. Jag har mina absolut äldsta rötter uppe i Bergslagen, och där var förr i tiden inlandssjöfarten stor för att industrin skulle fungera.
Numera är jag östgöte och bor granne med Göta kanal. Det är också ett sätt att inomskärs frakta saker. Jag har besökt kanaldirektören vid Göta kanal. Man pratar seriöst om att ha godsfrakt på kanalen. Det verkar som att dessa frågor väcks hela tiden.
Det handlar om att det är trångt på vägarna, och det är trångt på järnvägen. Det finns olika typer av gods som på ett utmärkt sätt kan fraktas på det sättet. Spannmål fraktas oftast korta sträckor, och en pråm kan ta motsvarande 200 lastbilar.
Jag har nog ändrat uppfattning. När jag i början tittade på dessa frågor var jag inriktad på att det handlar om oceangående frakter. Det är saker som kommer från långt borta som ska gå via sjöfart. Men där har jag ändrat uppfattning. I dag anser jag att man behöver se över regelverket. När jag var ny i utskottet var frågan uppe, men det gick lite för fort. Du märker nog en ändring hos Socialdemokraterna i inställningen till inlandssjöfart, Jimmy Ståhl. Vi kan titta över regelverken så att sjöfarten kan fungera på ett bättre sätt.
Efter ett långt svar får du ett ja på din fråga. Så kan jag uttrycka mig.
Herr talman! Jag kan inget annat än tacka och buga. Det är underbara och glädjande besked.
Jag kan inte hålla mig längre: Det är inte oceangående fartyg, Mattias Ottosson, utan det är fråga om närsjöfart eller kustsjöfart som trafikerar älven. Oceangående fartyg hade över huvud taget inte fått plats i älven. De hade fastnat på bredden, och fartygen är så långa att de inte kan svänga i första kurvan. Men det är mindre viktigt.
Herr talman! Mattias Ottosson pratar om nettomodellen. Det är också en skamfläck i tonnageskattens historia. Tonnageskatten instiftades mycket riktigt av Socialdemokraterna, men den har tyvärr inte tagits väl emot av sjöfolket. Få har valt att ansluta sig till tonnageskatten. Det är en frivillig skatt, och vi hade hoppats på att fler skulle ansluta sig.
Nu håller regeringen på att arbeta med frågan om tonnageskatten, och man är förhoppningsvis klar snart – i alla fall så pass snart att jag skulle säga att Destination Gotland inte behöver oroa sig. Det är de indikationerna som vi har fått.
Däremot var det tråkigt när vi diskuterade nettomodellen. Den var 100 procent. Men när tonnageskatten infördes tog man 1 procent av nettomodellen för att bekosta tonnageskatten. Vi pratar 15 miljoner, så det är ganska små summor.
Nu har jag lite problem med hur jag ska formulera en fråga, men vi går i stället snabbt in på Sjöfartsverket. Har Socialdemokraterna funderat över att göra om det till ett anslagsverk i stället för dagens affärsverk?
Herr talman! Låt mig börja med tonnageskatten.
Vi har fått lite olika bud under debatten, alltifrån innan midsommar till hösten, om när förslaget ska komma. Jag ska inte raljera eller göra mig lustig över den saken, utan jag hoppas att ett förslag ska läggas fram så fort som möjligt som kommer svensk sjöfart till godo så att man kan konkurrera på samma villkor som de nordiska konkurrenterna. Det är oerhört viktigt.
Det blir lite konstigt när vi diskuterar tonnageskatt. Det är precis som du säger, nämligen att det var Socialdemokraterna som införde skatten. Men nu ska 2.0 komma. Det blir lite konstigt i diskussionen när jag ställs till svars för vad den här regeringen gör. Det känns som att Jimmy Ståhl och Sverigedemokraterna har närmare kontakt med regeringen än vad jag har. Med tanke på hur väl du pratar om tonnageskatten 2.0 är jag lite förvånad över att den inte redan är genomförd. Du borde ha läxat upp regeringen och talat om för dem att göra det.
Sjöfartsverket är en lite udda fågel i den svenska förvaltningen. Det är Luftfartsverket och Svenska kraftnät som har den formen, och det sägs att det var Gunnar Sträng som en gång införde den för att spara lite pengar åt staten.
Det här visar att det inte riktig fungerar, och Statskontorets rapport var tydlig. Jag tycker att man ska se över hur man finansierar detta. I första steget måste staten ta ett större ansvar för sina kostnader. Man har inte räknat upp anslagen på över 30 år, och där finns ett problem. Man måste börja med att ta ansvar för sina egna kostnader.
Man behöver se över detta eftersom det handlar om att finansiera framtidens isbrytning. I mitt anförande framförde jag att jag tycker att det ska in i plan, och det betyder en annan finansiering än genom avgifter. Jag svarar ja på den frågan också.
Herr talman! Den här debatten tenderar att utveckla sig till en insjöfartsdebatt. Det är lite roligt! Det är väl dilemmat när vi debatterar ett ämne där vi i många stycken är överens. Det blir ibland svårt att hitta den tydliga konfliktytan.
Jag drog över tiden när jag höll mitt anförande, men där finns ett stort dilemma utöver det som redan har nämnts i diskussionen om kostnadsbild, slussar och att Hjulstabron inte är färdig. De är hyfsat viktiga dilemman, men dem har vi redan berört.
Jag har försökt att lyssna på olika operatörer, och beskedet har varit att insjöfart i Sverige inte är så attraktivt för transportköparen. När jag har försökt att gräva lite i detta är svaret ofta att även om ett fartyg tar mer last – ett antal lastbilar och järnvägsvagnar frigörs när en pråm eller annan form av sjöfart används – blir det fråga om omlastningar.
Jag kommer mycket riktigt från Uddevalla, och där finns en hamn. Vi har vid olika tillfällen funderat över någon form av kustsjöfart från Göteborg, som förr i tiden. Men även där finns olika koncept. Det har egentligen inte varit kritik mot staten, oavsett regering, utan det har mer handlat om att få köparen att tycka att lösningen är intressant.
Det här är en ärlig och uppriktig fråga: Har ledamoten sett problemet, och har ni några goda grejer att skicka med oss in i regeringssamtalen?
Herr talman! Jag har sett problemet med att det kostar mycket. Det handlar framför allt om den typ av gods som är volymkrävande. Jag tog tidigare upp exemplet spannmål, som oftast fraktas mellan svenska hamnar redan i dag. Det går att hitta ännu billigare lösningar.
Något jag kan skicka med är följande. Ett fartyg kommer från Europa till Karlshamn. Det finns en farledsavgift och en hamnavgift, men sedan kostar det inte mer att angöra flera svenska hamnar. Det skulle kunna vara en variant att det kostar att komma till Sverige men att kostnaderna sänks om man besöker fler hamnar. Då skulle man också kunna feedra mellan de hamnarna eller gå in vid flera ställen. Många redare och transportköpare säger att det är alldeles för dyrt i dag att gå in på flera ställen, men om man kunde göra det skulle man även sprida det på ett annat sätt. Det är en sak jag skickar med.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för den idén. Jag noterar den och kommer givetvis att ta den med mig. Jag tror också att det finns fler frågor i samma härad, till exempel om lotsavgifter. Man kanske har lots till ett ställe och sedan vill gå vidare till nästa. Det är klart att allt som underlättar är värt att bära med sig.
Jag har fångat upp en huvudsaklig kritik i diskussionen om sjöfart. I min hembygd kring Vänern har sjöfarten i princip halverats över tid, oavsett regering. Jag satt i den regionala utvecklingsnämnden i Västra Götaland i åtta år. Alla partier, från Vänstern till Sverigedemokraterna, var överens om att man ville underlätta för Vänersjöfarten. Alla kommuner runt Vänern var också överens om att man ville underlätta för Vänersjöfarten. Men den utvecklades inte utan gick snarare åt andra hållet.
I min roll som politiker har jag gjort studiebesök hos transportköpare för att få deras perspektiv på saken. Jag har frågat varför de inte köper den här tjänsten. Ett av svaren är att det beror på prisbilden, men det vanligaste svaret jag fått är att orsaken är omlastningstid. Det är mycket smidigare att lasta på tåg. Om man lyckas med Fehmarn Bält och får ett järnvägssystem som gör att man kan lasta i Norrland och köra hela vägen ned till Italien kommer det nog att bli en ännu tuffare diskussion om hanteringen av insjöfarten. Jag är alltså nyfiken på hur ledamoten ser på det här med omlastningstid.
Herr talman! Jag vill börja med lotsavgiften, för jag tycker att det är intressant. Staten kan naturligtvis ta större ansvar för lotsavgiften, men jag tror också att man kan utveckla den tekniken på ett bra sätt. Med framtidens fartyg kommer det att gå ännu snabbare, för det är klart att digitalisering och AI kommer att bli del av sjöfarten precis som av luftfarten och vägtrafiken. Där tror jag att man kan sänka kostnader.
Ledamoten är från området nära Vänern. Där kommer nya slussar på plats, och de kan ge möjlighet till större fartyg.
Jag tror också att det är viktigt hur Göteborgs stad uppträder. Jag ska inte lägga mig i den inre planeringen i Göteborg eller hur det fungerar där, men det är klart att många broar över Göta älv inte är bra. Passageavgifter är inte bra. Är man stor ska man vara snäll! Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att ta ut sådana. Det är ett sätt att få bättre ekonomi i det hela.
Jag vill avsluta med att säga att jag tror att det är viktigt att få lika konkurrensvillkor. Man tar ut en hel del avgifter för sjötrafiken. Men det är klart att om den ska kunna konkurrera med vägtrafiken måste det ske på liknande villkor. Det säger de flesta transportköpare som jag träffar.
Jag kommer från en pappersbrukstät kommun på östkusten. Jag tror att vi har fyra bruk igång just för tillfället. De använder sjöfarten för att de tycker att det är viktigt och ger en bra bild av verksamheten. Men de säger också att det alltid är billigare att skicka med lastbil ut i Europa. Det måste man komma ihåg när man ska välja väg.
(Applåder)
