Mattias Ottosson

Fru talman! Jag tackar statsrådet Carlson för ett bra svar. Det präglas kanske lite av vackra ord men lite action - i varje fall just nu.

Efter att vi har lyssnat på en debatt som utspelade sig runt Medelhavet beger vi oss nu till norra Europa och Bottenviken och de förutsättningar som vi arbetar med under den årstid som vi nu befinner oss i, när isen lägger sig. Där finns ungefär samma problematik som vi har på våra vägar. På samma sätt som de behöver snöröjas behöver farlederna röjas på is under vinterhalvåret.

När vi talar om detta är det viktigt att tänka på att mycket av svensk basindustri och de naturresurser som är viktiga för Sverige finns i detta område. Det är där malmen och en stor del av våra skogstillgångar finns. Det är också där vi förädlar dem. Då är naturligtvis sjöfarten och att den är stabil och fungerar året runt oerhört viktigt.

Vi kallar ju det här basindustri för att den på något sätt är grunden i svensk industri. Det är där vi skapar tillväxt och jobb. Om det här inte fungerar äventyras jobb och utveckling i Sverige, och arbetslösheten blir då en faktor att ta ställning till.

Detta uppmärksammas. Det satsas och diskuteras. Bland annat handlar det om hur Malmbanan kan förstärkas. Det görs en hel del satsningar i de hamnar som finns utmed Östersjökusten norrut. Sjöfartsverket jobbar med fördjupning och breddning av inseglingen till exempelvis Luleå. Det är oerhört bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också bra för att det stärker den totalförsvarsförmåga som är så viktig för Sverige. Det fanns historiskt sett ett skäl till att isbrytarna var bemannade med värnpliktiga.

Men är den isbrytningsförmåga vi har tillräcklig? Förra säsongen var en speciell vinter. Det blåste lite från fel håll, om man får uttrycka sig så. Samtliga isbrytare var dock i drift. Vi hade hjälp från Finland. Och vi hade en inhyrd isbrytare. Ändå fick Karlsborg i Kalix kommun stänga. Där ligger ett av Billeruds stora bruk. För dem var det här oroväckande. Det är också oroväckande för dem som lever i Kalix, för företagen och för Sverige. När det inte fungerar äventyras ju framtida etableringar i Sverige.

Jag vill upprepa min fråga, fru talman. Känner sig statsrådet och regeringen säkra på att vi kommer att klara det här i år med tanke på att det blev så speciellt förra året, som ändå inte var en extrem vinter? I år har det börjat lite mildare, men vi vet inte om det kommer att fortsätta så. Jag känner oro och undrar om regeringen på något sätt är beredd att vidta åtgärder för att säkra upp det hela så att transporter till och från Norrlandskusten fungerar även under vinterhalvåret.

Herr talman! Jag har mycket stor tilltro till Sveriges ungdomar. Jag är helt övertygad om att de växer upp och klarar mycket saker framöver.

Det är ju inte bara inom detta område som vi har lite olika åldersgränser. Det är samma sak när man ska köra moped eller epatraktor. Då ska man vara 15 år, men vi har gjort bedömningen att man behöver vara 18 innan man får ta B-kortet. Vi gör den typen av bedömningar på andra områden också, även helt andra områden. Man blir myndig när man är 18, men man får gå till Systembolaget och handla först när man är 20. Ibland gör vi bedömningen att ålder spelar roll och att man behöver ha en viss mognad.

Jag återkommer till detta: Problemet som vi har belyst är att det saknas ett antal chaufförer. Det problemet löser man inte genom att sänka åldersgränsen med ett år utan genom att se till att de har en bra arbetsmiljö och en bra lön.

Det kan låta som att det bara är vi socialdemokrater som tycker så här. Nu representerar Ulrika Heie inte regeringen, men i samband med att förslaget varit ute på remiss är det inte bara Socialdemokraterna som har reagerat. VTI, Trafikanalys och Svenska Färdtjänstföreningen har också framfört dessa synpunkter. Transportarbetareförbundet gör det väldigt tydligt att de inte tycker att detta är lämpligt utan att det är andra saker man vill titta på först.

Så ser det ut i samhället. Vi har lyssnat på flera instanser och landat i detta: Vi kan se över hela taxibranschen. Det tror vi behövs. Men just detta tror vi inte kommer att lösa problemet med att få fram fler chaufförer. Det är andra saker som man först och främst behöver göra.

Herr talman! Det är väldigt olika vilken mognadsgrad våra ungdomar har och hur den utvecklas. Det finns säkerligen - jag är helt övertygad om det - många 18-åringar och 20-åringar som har uppnått rätt mognad. Ändå tror jag att det är bra med en viss mognadsprocess, att man är lite äldre och har lite mer livserfarenhet när man ska jobba med detta ute i trafiken, och också att man har haft körkort lite längre.

Som sagt är den socialdemokratiska synen egentligen att vi skulle vilja se över hela taxibranschen, inte bara prissättnings- och taxilegitimationsfrågan och vilken åldersgräns man ska ha. Jag tror att det vore viktigt.

Men innan man gör det tror jag - jag vill återkomma till det - att det handlar mycket om något annat. Det är i dag brist på taxichaufförer. Vi skulle behöva få fram fler, och vi vet att de finns där ute. Vad det då handlar om är sådant som vilken arbetsmiljö de har. Har de en bra arbetsmiljö, raster, bra lön och sådana saker skulle det lösa mycket. Det gäller även att de myndigheter som upphandlar mycket av trafiken erbjuder avtal som chaufförerna eller bolagen kan leva efter. Det tror jag är det viktigaste. Sedan tror jag att vi kommer att få se många som gärna vill bli chaufförer och kommer att utvecklas till det.

Jag tror dock inte att en sänkning från 21 till 20 år är den stora lösningen.

Herr talman! Taxiverksamheten i Sverige avreglerades 1990. Det var mycket diskussion om huruvida detta var klokt eller inte, men tanken var att man ville öka tillgängligheten i hela landet, såväl på landsbygden som i städerna, under dygnets alla timmar. Man ville också ha fri prissättning för att kunna sänka priset när man upphandlade olika typer av taxiverksamhet. Det var kloka idéer, men som så ofta kanske man behövde avreglera för att förstå vad som borde vara reglerat. Men, herr talman, jag ska inte föra en diskussion om en reglering av taxiverksamheten, för jag har inga sådana ambitioner.

Jag kan dock konstatera att man inte lyckades med den geografiska spridningen. I stället har taxiverksamheten på landsbygden minskat. I exempelvis Östergötland, som jag kommer från, är det lätt att hitta en taxi i Norrköping men svårare i Valdemarsvik och Ödeshög. Hur det gick med prisutvecklingen känner vi alla till. Det blev inte billigare, och när det gäller kvaliteten kan vilken pensionär som helst med färdtjänst upplysa om att inget har blivit bättre.

Vi socialdemokrater har därför tidigare sagt att vi vill se en översyn av hela taxibranschen för att få till det på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Två frågor om taxi - prisuppgiftsskyldig-heten och ålderskravet för taxiförarlegitima-tion

Herr talman! Dagens betänkande handlar om två frågor, och från socialdemokratiskt håll har vi reagerat på en sak, nämligen ålderskravet för taxiförarlegitimationen. Förslaget är att man ska sänka från 21 till 20 år, och vi är lite tveksamma till det. Ett av de viktigaste skälen man anför är bristen på chaufförer. Men jag är inte så säker på att bristen är så stor egentligen. Transportstyrelsen i Norrköping har utfärdat 100 000 legitimationer varav 80 000 är aktiva. Men det är bara 10 000-15 000 innehavare som kör taxi. Det finns alltså många taxichaufförer, men det är ändå brist.

Jag tror inte att en sänkning av ålderskravet är lösningen, utan jag tror att problemet är dåliga löner, dålig arbetsmiljö och prispress. Det är därför man har valt bort att köra taxi. Det är kanske detta man ska titta på, herr talman, och se till att taxiverksamhet planeras effektivare så att chaufförerna får realistiska tidsscheman med raster och en lön de kan leva på. Om man gör denna typ av förändringar först och sedan ser att antalet chaufförer ändå inte ökar kan man titta på om sänkt ålderskrav är en lösning. Från socialdemokratiskt håll säger vi alltså att man ska titta på arbetsvillkoren först för att få fram fler chaufförer till taxibranschen. I dag fungerar det inte på ett bra sätt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen utredde skrubber och var också på väg att lägga fram ett sådant förslag, men arbetet har nu av någon anledning stannat av.

Jag är en stor vän av att den här typen av frågor hanteras i IMO eller EU, men jag tycker att vi ska gå före och förbjuda skrubber på inre svenskt vatten. Det är en fråga som den svenska regeringen kan ta ställning till. Jag tycker att man gömmer sig lite om man säger att man ska prata med sina kollegor i EU om det här. Danskarna går ju före och har nu beslutat att förbjuda skrubber på inre danskt vatten. Det är naturligtvis jättebra för svensk miljö, men jag tror också att det gynnar svenska redare, som ligger väldigt långt fram i omställningen. Vi pratar skattesystem hit och dit, men det kan även gynna svenska redare om vi förändrar miljöregelverket. Det tror jag är viktigt.

Jag tror att vi skulle behöva utveckla det som har med inre sjöfart att göra och få till ett regelverk som till exempel gör det enklare att hantera pråmtrafik i Sverige. Det finns många typer av produkter som är utmärkt lämpade att frakta på det sättet. Jordbruksprodukter som spannmål är ett mycket gott exempel. Jordbrukskooperationen i Sverige är ju ett föredöme som fraktar mycket av sin spannmål till sjöss i Östersjön och på Västkusten. Men jag tror att i de inre, mer skyddade vattnen skulle man kunna frakta detta via pråm. Det moderna i dag är inte att en båt drar en pråm utan elektriskt drivna pråmar. De har utvecklats och finns i Tyskland och övriga Centraleuropa i stor utsträckning. Jag tror att även det är ett sätt att möta de behov vi har och stärka svensk sjöfart.

Fru talman! Den förra regeringen införde tonnageskattesystemet, som är ett sätt att underlätta för svenska redare att flagga svenskt. Det utvärderas nu. Det var ett tillkännagivande till regeringen som samtliga partier stod bakom. Där är vi nu. Nu är det viktigt att det fullföljs.

Regeringen lade på ett ypperligt sätt fram förslaget att utreda frågan, och nu har utredningen Vågade skatter kommit med sitt förslag. Det är alldeles utmärkt. Man föreslår att stämpelskatten plockas bort helt och hållet. Man tittar på tonnageskatten. En hel del varianter där är bra. Olika typer av fartyg kommer att få finnas med i det.

Som sagt omfattas inte till exempel fartyg som går till 100 procent mellan svenska hamnar. Det saknar jag. En pendel från Brofjorden in i Östersjön med olika petroleumprodukter skulle alltså inte omfattas. Då skulle det vara billigare att segla med ett danskt, brittiskt eller portugisiskt fartyg än ett svenskt fartyg. Det är klart att det är en brist i förslaget.

När det gäller Gotlandstrafiken är kanske det absolut allvarligaste att upphandlad trafik inte skulle omfattas. Jag tycker att regeringen borde gå ännu längre och säga att vi kräver svensk flagg i upphandlingen. Det är ett väsentligt säkerhetsintresse att klara försörjningen till Gotland i kris och krig.

Fru talman! Under kvällen här är det sjöfartsbetänkandet vi diskuterar - en för mig och många andra väldigt viktig fråga.

Jag brukar uttrycka det som att basen i det svenska transportsystemet är sjöfarten. Mycket av det som transporteras i Sverige går någon gång på köl. Det kompletteras naturligtvis med järnväg och väg, någon gång undantagsvis kanske också flyg. Framför allt tänker jag nu på godset, men det är klart att även persontrafiken är viktig. Det kan vara trafiken över Öresund eller trafiken över Östersjön till Finland, men det kan också vara all den skärgårdstrafik vi har på både västsidan och östsidan.

Jag ser också att det växer fram alltmer daglig pendling, framför allt i våra stora städer där det finns vatten, via sjöfarten.

Men jag kan också känna en viss oro med tanke på det arbete som Trafikverket nu gör med sitt inriktningsunderlag för infrastrukturpropositionen, där man knappast berör svensk sjöfart. Det tycker jag är bekymmersamt. Det finns rätt så bra underlag som har kommit in, men det är inte många ord i det underlaget där man berör den svenska sjöfart som är så pass viktig för svensk transportnäring.

Låt mig så komma in lite grann på handelssjöfart, som naturligtvis är en internationell verksamhet. Den stora delen av sjöfarten är internationell. Även om jag är vän av att vi får fler svenskflaggade fartyg kommer de flesta fartyg som angör den svenska kusten att ha en annan flagga. Så tror jag också att det ska vara, även om den svenska andelen naturligtvis ska öka.

Jag tror också att det är viktigt för svensk basindustri att det här fungerar. Vi lever på något sätt på järnet, malmen och skogarna. Det är produkter som går alldeles utmärkt att frakta via sjöfarten. De möjligheterna ska vi ta vara på. Saker behöver naturligtvis göras här. Farleder och hamnar måste fungera. Jag tycker att det går lite långsamt och känner viss oro.

Jag har besökt Norrbotten och har sett den process som är igång, och jag blir orolig när den uppgradering som ska göras i Luleå Hamn med breddning och fördjupning av inseglingen till hamnen inte blir av. Det drar bara ut på tiden. Upphandlingen skulle ske och behövde komma igång den här sommaren. Men nu är vi inne i juni, och upphandlingen är inte klar. Det kommer alltså att fördröjas med ett år. Det blir såklart ett hinder.

Svensk sjöfart och svenskflaggad sjöfart har varit uppe för diskussion. Det är klart att det är viktigt. Det är viktigt för vår försörjningstrygghet, så att vi kan klara av att försörja oss i kris men också i krig. Den svenska flottan behöver helt enkelt växa.

Det handlar även om att ha en svensk flotta för att behålla kompetensen bland sjömän och sjöbefäl. Att det finns någonstans att tjänstgöra är också ett viktigt skäl. Och när man går utbildningen ska man kunna praktisera någonstans. Det är jättebra.

Vi har varit inne på att stämpelskatten borde plockas bort, att det svenska tonnageskattesystemet skulle behöva uppgraderas och att vi ska kunna konkurrera med våra nordiska grannar.

Det är bra att utredningen har kommit. Jag tycker att det saknas vissa saker i den som man skulle behöva lägga till. Men det kan en regering alltid göra när den lägger fram sitt förslag. Det handlar om att man undantar fartyg som går enbart mellan svenska hamnar och undantar upphandlad trafik. Då tänker jag inte skärgårdstrafiken utan kanske specifikt på Gotlandstrafiken. I så fall försvårar man såklart ännu mer för att det ska bli svensk flagg på de fartyg som går mellan fastlandet och Gotland. Ur ett försörjningstrygghetsperspektiv är det vansinne att agera på det sättet. Det handlar också om hur de rederier som ska gå in i systemet ska kunna hantera sina obeskattade resurser.

Det finns alltså några sådana saker. Men jag tror inte att det är så komplicerat. Det skulle kunna gå rätt snabbt att ordna till. Det behöver nämligen komma på plats nu. Det är bråttom. Det är nästan som att den svenska handelsflottan minskar för varje dag som går. Det är allvarligt. Någonstans kommer vi till en gräns varifrån det inte går att bygga upp igen.

Fru talman! Jag vill också beröra Sjöfartsverket och dess organisation - det finns så mycket i ett sådant här betänkande att jag väljer ut några saker. Det är klart att det finns problem med organisationsformen man har; man är affärsdrivande. Hur ska olika saker finansieras? Sjöräddningen är ett exempel.

Det börjar också bli rätt uppenbart att isbrytningen har stora brister. Där finns stora behov, och man skulle behöva göra saker. Jag känner oro när det gäller isbrytningen. Det ska också upphandlas. Den upphandlingen har blivit avbruten. Och det senaste jag hörde var att det nu inte handlade om två isbrytare utan en isbrytare. Det är klart att det minskar.

De som bor och bedriver verksamhet i Kalix fick sin farled avstängd för att isbrytarkapaciteten inte räckte till. Det är en katastrof. Vi måste fundera över hur vi möter det.

Jag tror även att man inom Sjöfartsverkets organisation behöver titta på det här med farledsavgifter och fundera över hur de är uppbyggda. Jag tror att de kommer att finnas också i framtiden. Men vi behöver göra något slags omstart. De som har miljösmarta fartyg ska få en kraftig rabatt, men inte alla ska få en rabatt. Det är också ett sätt att gynna svenska redare, som många gånger ligger långt fram i omställningen.

Man behöver även fundera över lotsningen. Det är ett gammalt yrke som har funnits länge. Men jag tror att man måste ta vara på den teknik som finns för att underlätta.

Fru talman! Omställningen inom sjöfarten har gått ganska långsamt. Det kan väl sägas vara en omogen verksamhet. Man söker sig fortfarande fram. Det är möjligt att det behöver skjutas på från statligt håll här. Forskning och utveckling på området skulle kunna sätta fart på det.

Det finns enkla saker man skulle kunna göra redan nu. Man skulle kunna förbjuda skrubber på svenskt vatten. Vi har sett olyckorna med tjockolja som har inträffat både i Tjust skärgård och nu senast i Blekinge skärgård. Jag tror att man kan sätta ned foten och säga: På svenskt inre vatten är det förbjudet.

Man bör inte gå den väg som regeringen vill, det vill säga att prata om frågan i EU och försöka få med EU på det. Det kommer att ta tid. Det är bra om hela Europa och hela världen kommer att förbjuda det. Men våra danska vänner går före och kommer att förbjuda skrubber på danskt inre vatten. Det går alltså att göra.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag säga någonting om hamnar. Jag tror att det är viktigt att vi börjar plocka fram något slags hamnstrategi i Sverige. Om sjöfarten ska fungera behöver hamnarna fungera. Och staten behöver ta ett ansvar för de vägar och järnvägar som går till hamnarna. Det är klart att varorna inte kommer ut eller in om det inte finns kapacitet för att möta det i hamnarna.

Det finns rätt mycket förutsättningar bara man håller tempot uppe. Jag tycker att regeringen visar en god anda, men man är alldeles för långsam. Man måste öka tempot. Annars kommer det inte att gå.

Därmed avslutar jag mitt anförande med att säga att Socialdemokraterna står bakom samtliga av våra reservationer, men för att vinna lite tid i hanteringen yrkar jag bifall endast till reservation nummer 6.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ändå uppehålla mig lite vid Sjöfartsverkets organisation. Det är en lite udda organisation, där verket ska vara affärsdrivande. Handelssjöfarten kanske får stå för vissa kostnader som den inte ska stå för, så jag tror att man ska skynda på.

Jag har interpellerat statsrådet ett antal gånger och fått svaret att frågan bereds på departementet. Men nu är situationen sådan att vi har räddningshelikoptrar på fem ställen i Sverige: i Norrtälje, i Visby, i Kristianstad, i Umeå och på Hisingen i Göteborg. Vi har också två ytterligare helikoptrar, en i reserv och en som är på långvarigt underhåll. Vi kanske skulle behöva ha en helikopter året runt i Kiruna för räddningsinsatser. Men det är kanske orimligt att handelssjöfarten ska stå för den typen av kostnader, för det är inte så mycket handelssjöfart runt Kiruna. Det här är ändå en verksamhet som behövs.

Jag har nåtts av en fråga som är allvarlig, och det är därför jag tycker att det är bråttom. Det handlar om att man just nu ser över bemanningen av Kristiandstadhelikoptern, och man är tveksam till att man kommer att klara bemanningen av den under sommarhalvåret. Jag förstår att Försvarsmakten är bekymrad när vi inte har någon helikopter i Visby på vinterhalvåret med tanke på den verksamhet som man bedriver. Men tänk om vi också på sommarhalvåret skulle sakna kapaciteten i Kristianstad och Hanöbukten, Öresund och Blekinge skärgård - det är ju inte vad som helst! Det är klart att insatstiderna kommer att bli mycket längre.

I det här läget kan man inte bara hänvisa till att departementet bereder frågan. Det kan ju handla om människoliv, så det är klart att regeringen måste agera så att vi säkrar sjöräddningen i Sverige. Vi har ju flera gånger talat om den långa kust som vi har.

Fru talman! Det är inte varje dag Djurö kvarn nämns i debatten i Sveriges riksdag. Du skulle ha passat på att knacka på, Magnus Oscarsson, så hade du fått en kopp kaffe! Djurö kvarn och Djurö hamn är alltså min bostadsort.

Jag vill ställa en fråga. Man jobbar uteslutande med spannmål i Djurö hamn, och en av de största anläggningar man lagrar för och levererar till är den etanolfabrik som ligger på andra sidan Bråviken. Det handlar om två tre kilometers avstånd, men det är drygt två mil om man väljer lastbilsvägen. Hur ser ledamoten på pråmverksamhet med en elpråm däremellan? Kan man på något sätt underlätta arbetet med den?

Jag begärde replik också för att jag skulle vilja ta upp en annan fråga i och med att ledamoten tillhör samma parti som den ansvarige ministern. Det går inte bra varje gång man är ute på sjön. Det kan vara blåsigt och dåligt väder. Vi har en sjöräddning, och jag skulle vilja ställa en fråga om den.

Mycket av sjöräddningen sköts av Sjöräddningssällskapet. De och den kommunala räddningstjänsten är de stora hjältarna. Men Sjöfartsverket och dess organisation har varit uppe till diskussion. De har JRCC, som är räddningscentralen för sjöräddningen. Men de ansvarar också för helikoptrarna.

Jag är lite nyfiken på detta. Vi saknar helikopterkapacitet och finansiering av den. På vinterhalvåret flyttar Gotlandshelikoptern till Kiruna, och nu har den flyttat ned till Gotland igen. Skulle vi inte behöva se över detta och kanske ha en helikopter till för att kunna säkra sjöräddningen när det är som jäkligast och klara den året runt? Frågan ligger i den utredning som handlar om Sjöfartsverkets organisation och hur vi ska finansiera den.

Fru talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att vi får ett system som gör att vi har likvärdiga villkor som våra nordiska grannar, framför allt med våra danska och norska grannar där jag tror att den viktiga konkurrensen är, och att det kommer på plats så fort som möjligt.

Min poäng är att jag inte tror att vi kan vänta till 2026. Jag tror att det måste ske redan under hösten. Det är bråttom nu.

Ledamoten är ju själv väldigt bekant med Donsö i Göteborgs skärgård, där många av de svenska redarna finns. De ligger inte på latsidan. De är väldigt aktiva. De investerar i nya fartyg, jag höll på att säga dagligen. Det görs stora investeringar just nu i en ny flotta som också ställer om sina drivsystem på ett positivt sätt.

De gör detta nu, och de behöver få in dem i systemet nu, inte 2027, om vi ska klara av att ha en svensk flotta. Risken är att man flaggar ut, att man sätter en annan flagga. Då är det alltid ett steg att flagga tillbaka sedan.

Jag tror att det där är oerhört viktigt. Jag upprepar därför min fråga: Kan vi verkligen vänta med lagstiftningen till 2026? Borde den inte införas redan under hösten?

Jag trodde att det var ambitionen. Jag trodde att detta var vad infrastrukturministern skulle presentera i samband med Svensk Sjöfarts årsmöte. Men det enda svaret var att vi utreder på departementet.

Jag tror inte att det går att utreda längre nu. Vi måste ta det här beslutet för att rädda svenskflaggad handelssjöfart.

Fru talman! Vi har precis lagt en valrörelse till Europaparlamentet bakom oss. Jag tillhör ett parti som är känt för att knacka mycket dörr, men jag noterade att ledamoten Johanna Rantsi också gav sig ut på sjön och knackade på båtar under valrörelsen. Jag är imponerad - en stor eloge för det! Jag kommer säkert att sno idén.

Mycket av det ledamoten tar upp låter bra. Den förra regeringen införde ett tonnageskattesystem i Sverige, och det behöver uppdateras till 2.0. Utredningen är klar. Den gick snabbt - mycket bra. Remissrundan är avslutad, och det har kommit in svar. Jag blir dock orolig när ledamoten säger att förslaget ska komma 2026.

Ledamoten har på ett föredömligt sätt beskrivit varför vi behöver ha svenskflaggade fartyg. Problemet är dock att de svenskflaggade fartygen minskar i hög hastighet. Vi har sagt att 100 handelsfartyg behövs för att uppnå den försörjningstrygghet vi behöver, för att kunna ha fartyg för svensk besättning etcetera.

Efter årsskiftet sjönk vi ned till drygt 90 fartyg. Senast nu är vi nere i 83. Har vi då tid att vänta till 2026 för att genomföra detta eller borde det gå lika fort som det gjorde med utredningen och remissrundan? Borde inte ledamoten trycka på regeringen och ministern så att det kommer igång på en gång? Det är bråttom nu. Annars har vi ingen handelsflotta.

Fru talman! Vi kan gå över till sjö- och lufträddningen, som naturligtvis är ett tydligt statligt ansvar. Sjöfartsverket ansvarar för den; man har Sjö- och flygräddningscentralen, och man har sina räddningshelikoptrar. Sedan tror jag att det är viktigt att säga att Sjöräddningssällskapet naturligtvis är en stor aktör till sjöss, med de stora hjältar som helt ideellt gör detta arbete dygnet runt. Till hands finns naturligtvis kommunal räddningstjänst, och även Kustbevakningen är behjälplig här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Organisationsformen gör dock att det även här blir svårt med finansieringen och underbemanningen. Det är klart att vi har ett ansvar för de fritidsbåtar vi har som kan hamna i knepiga situationer, framför allt sommartid.

Det handlar också om att luftfarten nyttjar denna tjänst. Sjöfartsverket får ett bidrag från Luftfartsverket när det gäller detta och ett statligt bidrag när det gäller den övriga verksamheten. När E6:an rasade, till exempel, var Sjöfartsverkets räddningshelikopter där för att söka av och se om det fanns människor i området.

När detta inte går ihop blir det såklart handelssjöfarten som får betala via avgifter. Där blir det lite krångligt, och det är därför det här med affärsdrivande verk inte riktigt fungerar. Jag kan förstå att svenska redare som betalar farledsavgifter och olika avgifter för dessa tjänster känner sig lite bekymrade när de ser att man är ute och jobbar i fjällvärlden eller på andra ställen utan koppling till deras verksamhet. Jag tror att de är försiktiga med att säga detta. Det här handlar ju om att rädda liv, och det vill de naturligtvis inte kritisera.

Men detta visar att den svenska organisationen inte riktigt fungerar. Jag tror att det är viktigt att regeringen så fort som möjligt agerar så att vi får ordning och reda i detta.

Fru talman! Då har vi egentligen hamnat i en diskussion om konsekvenserna av Sjöfartsverkets organisation och den underfinansiering som råder.

För att fortsätta den diskussion om isbrytningen som vi har påbörjat är det så att vi i dag har ett antal isbrytare som är ganska ålderstigna. Ale, som vi har i Vänern och som är den minsta isbrytaren, har fyllt 50 år. Om ett fartyg lever i 40 år är det länge, och detta har nu alltså under tuffa arbetsförhållanden varit verksamt i 50 år. Hela isbrytarflottan skulle egentligen behöva uppgraderas. Här har Sjöfartsverket tagit vissa initiativ. Man provkör nu en begagnad isbrytare för att eventuellt köpa in den. Dessutom har man hyrt in externa isbrytare.

Man håller nu också på att upphandla isbrytare, vilket har dragit ut på tiden. Det är två isbrytare som just nu upphandlas. Upphandlingen har dock avbrutits, och man ska ta ett litet omtag. Jag tror också att det är viktigt att man får in den tredje isbrytare som också har diskuterats i detta sammanhang.

Det har varit problem. Det har rått tuffa väderförhållanden, vilket har påverkat detta. Det har blåst åt fel håll, som vi säger, så att det är lättare på den finska sidan. Jag tycker att det också är viktigt att säga att Sverige och Finland oftast samverkar när det gäller isbrytning i Bottenviken. Problemet nu är dock att våra isbrytare inte riktigt går med full fart.

Till Kalix har vi ställt in helt och hållet. Jag hade själv kontakt med kommunalrådet i Kalix, som naturligtvis är väldigt bekymrad för det näringsliv som finns där. Billeruds bruk Karlsborg får till exempel inga leveranser via sjövägen just nu. Det är klart att kommunalrådet känner en oro för sin kommun när det gäller tillväxt, jobb och sådana saker. Man har även andra projekt som gäller vindkraft, där man också är beroende av sjöfarten, och undrar om detta är en signal om att man inte kommer att kunna satsa.

Jag tror att detta är viktigt och blir därför ändå lite bekymrad när statsrådet säger att frågan bereds och är komplicerad och att han förr eller senare ska komma med någon slutsats. Det har gått drygt ett år nu, och jag tror att det är viktigt att man kan sända signaler till norra Sverige om att vi gör denna typ av satsningar, omorganiserar och effektiviserar så att de kan få de tjänster de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför återigen fråga statsrådet: Kan statsrådet säga något om när det kommer några besked till dem som är så pass berörda av detta i norra Sverige?

Fru talman! Affärsverket är ju lite av en främmande fågel i svensk förvaltning, i alla fall just nu. Historiskt sett har det funnits flera, men vi har oftast valt att gå vägen till statliga verk eller att bolagisera verksamheten. Det tycker jag är klokt.

Nu har Statskontoret tittat på det här. Det är drygt ett år sedan rapporten kom. Statskontoret är ganska tydligt med att det tycker att Sjöfartsverket ska ha en avgiftsfinansiering även fortsättningsvis men att man ska plocka bort vinstkravet och införa en indexuppräkning för det statliga stödet eller det som staten ger. Man ska hantera pensionsskulden och plocka bort resultatutjämningsfonden.

Det blir ju lite knepigt att ha ett verk som ska vara vinstdrivande men samtidigt bedriva viss verksamhet som ska vara finansierad genom bidrag. Det är naturligtvis så att verksamheten är väldigt bred. Man gör väldigt många olika saker.

När det gäller sådant som har att göra med farleder förstår jag att det är klokt att man tar ut en farledsavgift av dem som nyttjar dessa. Det är naturligtvis riktigt. Det är samma sak för dem som nyttjar lotstjänsten - det är något som man kan ta ut en avgift för.

Sedan finns det saker som staten behöver ta ett större ansvar för, till exempel luft- och sjöräddningen. Det är klart att yrkestrafik omfattas, men det här handlar om fritidsbåtar och fritidsflygplan och sådant som råkar ut för olyckor där staten tar ett ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan också handla om isbrytningen. Vi har diskuterat tidigare huruvida den ska vara statligt finansierad eller avgiftsfinansierad. Historiskt sett har staten stått för den. Staten använde värnpliktiga; det var ju en del av totalförsvaret. Man jobbar med sjökort, och det är också något som det är naturligt att ta ut avgifter för. Likadant med Sjömansservice och sådana saker.

Det här gör dock detta till en het fråga, för rapporten säger också tydligt att Sjöfartsverket är underfinansierat. Det saknas ungefär 250 miljoner i dess verksamhet för det som är statens eller vårt gemensamma ansvar. Då blir det svårt om man samtidigt ska vara vinstdrivande och så att säga få ihop resultatet, för vem ska stå för vad? Är det sjöfarten eller staten som ska ta ansvaret när det saknas 250 miljoner?

Statsrådet är tydligt med att frågan bereds på departementet och att man kommer att återkomma till riksdagen med olika förslag.

Jag är lite mer stressad. Varför är jag det? Det har gått ett år, och det finns brister i verksamheten. Just nu när vi står här pågår isbrytningen i Bottenviken. Vi har lite vårkänslor här i dag, men där uppe kommer det i många veckor till att vara is och isbrytning. Just nu har isbrytningen till Kalix ställts in. Det är allvarligt. Det är därför jag känner att det är akut.

Samtidigt finns det på Gotland, i Visby, ingen räddningshelikopter. Den befinner sig i Kiruna. Det är nog en klok prioritering, men det borde finnas en räddningshelikopter också på Gotland för att kunna jobba med Östersjön. Skulle det inträffa en sjöfartsolycka eller flygolycka där ute skulle det ta 50 minuter att ta sig dit, för det är besättningar och helikoptrar i Norrtälje eller Kristianstad som ska ingripa.

Just nu när statsrådet och undertecknad befinner oss i kammaren finns det brister. Isbrytningen fungerar inte i Bottenviken. Sjöräddningen har inte full beredskap runt våra kuster. Därför är det här så viktigt.

Fru talman! Statsrådet berörde den utredning som handlar om tonnageskattesystemet och arbetet med att få fler svenskflaggade fartyg. Det är oerhört viktigt att detta faller på plats. Däremot finns det ett allvarligt problem i utredarens förslag. Det handlar om att linjetrafik mellan svenska hamnar inte ska omfattas av tonnageskattesystemet. Det innebär att det är mycket billigare för utlandsflaggade fartyg att resa här. På det sättet försämras konkurrensmöjligheterna för svenska fartyg när det gäller att arbeta på den linjen. Där hoppas jag verkligen att regeringen kommer att lägga fram ett annat förslag i den proposition som kommer.

Jag ska återgå till den pågående upphandlingen av Gotlandstrafiken. Även om Försvarsmakten skriver skyddsavtal, så att säga, är det oerhört viktigt att det är svensk flagg. Flera ledamöter har tydliggjort varför det är viktigt. Är det inte svensk flagg och fartyget blir angripet på internationellt vatten får inte svensk försvarsmakt undsätta fartyget. Det är klart att det är oerhört allvarligt, och det underlättar inte försörjningstryggheten för Gotland.

Jag fick inget svar på den fråga som jag tycker är den kanske mest väsentliga här. Den gäller detta med att det finns ett undantag i EU-fördraget om det handlar om väsentliga säkerhetsintressen. Jag tycker att det skulle vara väldigt positivt om jag kunde få ett svar på den frågan. Jag tycker nämligen att detta är ett av få fall där man verkligen ska frångå det här och använda den särlagstiftning som finns inom EU för att kunna säkra sjötransporterna till Gotland i kris och krig.

Fru talman! Det väsentligt försämrade säkerhetsläget i Europa och framför allt runt Östersjön har gjort att frågan har blivit så aktuell. Det har gjort att vi i trafikutskottet vid ett flertal tillfällen har haft en dialog med Trafikverket om att vi känner en oro för hur upphandlingen av Gotlandstrafiken går till.

Jag ska beskriva det på det sättet att första gången vi träffade Trafikverket ställde jag en hel del frågor om detta och om man kan kringgå upphandlingen på något sätt och göra en direktupphandling. Man visste inte och hade inget svar, och man skulle återkomma.

Det gjorde man efter ett tag. Det svar jag fick var att man hade ett tydligt uppdrag. Det gick inte att göra på något annat sätt. Det var ett tydligt direktiv från regeringens sida. Jag upplever det inte så. Det finns någonting som heter väsentliga säkerhetsintressen som man skulle kunna hävda i det här fallet.

Jag har också ställt en skriftlig fråga till statsrådet och fått svaret att det inte går. Det ska hanteras på det sättet att det måste upphandlas men att Försvarsmakten kan ställa vissa krav.

Det är bra att vi nu muntligen också får diskutera frågan. Det som bekymrar mig mycket är att Gotland är en strategisk ö i Östersjön. Det är naturligtvis oerhört viktigt att försörjningstryggheten fungerar för dem som bor, lever och verkar där.

Men det är också en viktig strategisk punkt för Försvarsmakten och våra allierade. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar också Östersjön och vad som händer och sker. Det handlar om vår säkerhet och våra allierades säkerhet att kunna försörja Gotland i kristider.

Ledamoten Heléne Björklund från Blekinge har tydligt deklarerat hur regelverket ser ut. Det finns en fråga som jag vill ställa till statsrådet. Det gäller att det i EU-fördraget finns artikel 346 som hanterar väsentliga säkerhetsintressen.

Det är inget som är främmande för regeringen. Vi tillämpar det undantaget i lagstiftningen redan i dag när det gäller stridsflygsförmåga, undervattensförmåga och vissa områden inom ledningsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det står tydligt i artikeln att högt ställda försörjningstrygghetskrav också kan vara grund för att vara väsentligt säkerhetsintresse, och man skulle kunna göra en direktupphandling.

Är det någonting i Sverige som jag hävdar är av den digniteten att det krävs högt ställda försörjningstrygghetskrav så är det försörjningen av Gotland.

Det är lite förvånande att regeringen inte har hanterat det som sådant. Min fråga till statsrådet är fortfarande: Har ni tittat på detta? Skulle ni kunna använda undantaget så att vi kan säkra trygga färjeförbindelsen med Gotland i kriser och i krig?

Fru talman! Det gläder mig att vi är överens om att det är viktigt. Det som kanske oroar mig lite mer är tempot och hur vi jobbar med frågan.

Det handlar om de stora investeringar som svensk industri gör, men även de investeringar som kommuner i området och regioner gör. Det är miljardinvesteringar också för deras del. Man ska inte skoja om pengar. I statens kassa är inte 1 miljard mycket. I Luleå är naturligtvis 1 miljard väldigt mycket, och 1 miljard är alltid mycket. Man ska ha respekt för det och det arbete som sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan tala länge om hur viktigt det är att transportsätten samverkar och att vi kan hitta den typen av synergier så att vi kan få de mest effektiva transportkedjorna. Men jag återkommer lite till att det har varit en oro.

Jag ser fram emot att det kommer en infrastrukturproposition. Jag kommer säkerligen inte att hålla med om allt, och vi kommer att ha en dialog om det. Det är långa processer.

Det som är problemet just nu är att det inte riktigt fungerar i Luleå i och med att upphandlingen inte kommer på plats. Jag känner en väldig oro för att det inte ska fungera.

Det är klart att LKAB, SSAB, Vattenfall, Hybrit, H2 Green Steel, och allt vad de allihop heter, nu jobbar med investeringarna. Det är viktigt att det kommer igång så att de kan frakta.

För H2 Green Steel i Boden är frakten in till Luleå oerhört viktig för att deras satsning ska kunna komma igång. Om det blir försenat och farleden inte blir klar kan det äventyra allt.

Det finns andra länder som är intresserade av den här typen av investeringar och som nu jobbar stenhårt. Det är viktigt att inte det faktum att vi är sena från statens sida gör att investeringarna kommer att flytta till andra länder och att det inte kommer att bli svenska jobb och svensk tillväxt av det.

Fru talman! Jag är glad över att statsrådet och regeringen delar uppfattningen om att svensk industri är viktig och om investeringarna i Norrbotten. Men jag kan också förstå den oro som finns på företagen, i ledningen och bland de anställda, för hur det ska gå. För dem är ju det här stora miljardinvesteringar och ett risktagande. Det tycker jag är strongt. Det är en bra väg framåt för Sverige. Men jag kan förstå deras oro när infrastrukturen inte riktigt håller.

Jag vill inte heller ställa olika transportsätt mot varandra, för de hänger ihop. Jag tror att det är oerhört viktigt. Nu kanske väg, järnväg och sjöfart är de viktigaste i norr i och med att det handlar om andra tyngder där, men det finns såklart även arbetskraft och specialkompetens som ska flygas in. Jag tror att det är oerhört viktigt att det hänger ihop.

Jag förstår också oron över de problem som finns, till exempel urspårningen på Malmbanan. Den skapar jätteproblem för LKAB. Det var inte bara en urspårning utan två. Just nu står alltså trafiken mot Narvik still, och det har den gjort under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kapaciteten finns inte riktigt än i dag att gå söderut mot Luleå hamn. Vi hoppas naturligtvis att den ska finnas. Det handlar också om kopplingen med Norrbotniabanan. Där skulle vi behöva få upp tempot rätt så rejält för att få den på plats. De överklaganden som ligger behöver hanteras så fort som möjligt av regeringen så att projektet kan fortsätta.

Sedan har vi det som har med sjöfarten och inseglingsrännan att göra. Sjöfarten i norr har fler problem. Det är mycket is. Man brottas med det problemet. Den här vintern har det varit en kraftig isvinter. Sjöfartsverket har signalerat att kapaciteten inte räcker till. I plan ligger två nya isbrytare, men det handlar också om en tredje. Man har hyrt in, och man funderar på att köpa begagnade.

Det är allvarligt för svensk industri. I tisdags nåddes jag av beskedet att man ställer in isbrytningen till Kalix. Det är klart att det är ett jätteproblem för Billeruds Karlsborgsfabrik att inte kunna ha sjötransporterna.

Redan i dag är det allvarligt. Det är viktigt att de olika insatserna kommer på plats. Breddningen och fördjupningen av inseglingsrännan till Luleå hamn skulle ge större kapacitet och skulle också kunna avlasta andra hamnar.

Där är jag kanske inte riktigt nöjd med det svar jag får från regeringen. Det är jättebra att det ligger i plan, och det är jättebra att regeringen har skrivit en debattartikel i DI där man säger att man vill titta på de insatser som ska göras i Norrland och det som har kommit fram.

Men det räcker inte bara med att skriva debattartiklar och att ge uppdrag till Trafikverket. Det måste också någonstans fattas beslut så att man känner att det nu kommer att hända saker. Jag känner i varje fall en oro när upphandlingen skulle vara klar innan årsskiftet och det nu är vår men den inte är klar.

Vi har inte fått något besked. Kommer det inte igång kommer det att bli försenat. Det kommer att sätta ytterligare press på industrin och de industrijobb som finns i norr och som är så viktiga för Sverige och svensk utveckling framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Basindustrin är viktig för Sverige. Jag tycker att det är viktigt med Klarna, Spotify och alla moderna företag som har vuxit fram och erbjuder olika tjänster, men i grunden är det basindustrin som bygger Sverige och svensk ekonomi. Malmen och skogen är oerhört viktiga. Det ska man ta vara på. Det är glädjande att ta del av det som sker i norr nu där de verksamheterna utvecklas på ett positivt sätt.

Jag har vid ett flertal tillfällen besökt Norrbotten och tittat på de planer som finns. LKAB, SSAB och Vattenfall jobbar med Hybrit och H2 Green Steel i Boden, där det håller på att utvecklas. Jag passerade också länsgränsen till Västerbotten och besökte Skellefteå där det inte bara planeras utan faktiskt sker nu. Det är oerhört mycket.

Staten har ett stort ansvar i det här. En del av det är naturligtvis att infrastrukturen fungerar, så att planerna kan bli verklighet och svensk industri kan ställa om, vara konkurrenskraftig och skapa tillväxt framöver.

Vi har sett att det varit problem. Det har varit urspårningar på Malmbanan och utmaningar där på både norska och svenska sidan. Det handlar om att få E4:an att fungera och om de kopplingar som behöver göras till Luleå hamn. Det handlar också om att få persontrafiken mellan Luleå och Boden att fungera på ett bra sätt, kanske med dubbelspår.

Vad gäller Luleå hamn är det viktigt att få landförbindelserna att fungera, men det gäller även att få inseglingsrännan, farleden, både fördjupad och breddad. Det låter naturligtvis bra att statsrådet säger att planerna ligger fast och att det rullar på.

Det som oroar mig är att Sjöfartsverkets upphandling skulle ha varit klar innan årsskiftet men fick avbrytas. Man gjorde ett omtag och jobbar nu vidare med att få det här på plats. Det bekymrar mig, för januari och februari har gått och vi är inne i mars. Våren kommer, men vi har inte detta på plats. Om tidsplanen ska hålla behöver muddringen och breddningen av inseglingsrännan komma igång i sommar. Av kända skäl är det svårt att göra den typen av arbeten under vinterhalvåret i Bottenviken. Det är bra att det finns i planen. Det är bra att regeringen har agerat. Men nu verkar det stå lite still. Då måste regeringen också agera för att detta ska rulla på. Går det att skynda på det på något sätt, så att vi inte får en försening? Det är viktigt att det här finns på plats. Planen är ju att det ska göra det 2028.

Det är ingen liten ökning av anlöp till Luleå hamn som man planerar. I dag har Luleå hamn ungefär 700 anlöp per år. År 2030 räknar man med att ha 2 000 anlöp. Det är mer än en fördubbling. Man står inför en utmaning att klara av det. Jag törs inte ens räkna på hur många ton det handlar om som ska passera in och ut. Det är viktigt för svensk industri och sjöfart att det fungerar. Känner statsrådet samma oro som jag över att detta kan försenas och inte komma på plats i tid?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag känner att vi inte riktigt får svar från statsrådet när det gäller den södra kopplingen i Linköping. Jag tycker att den är viktig. Den kan vara viktig av flera skäl. Jag är själv en vän av nya stambanor för att kapaciteten behöver öka. Jag har förstått att regeringen inte är lika fascinerad av det, men jag tror att den processen ändå kommer att pågå eftersom det civila samhället tycker att det är klokt.

Jag träffade i veckan representanter för Region Jönköping som själva jobbar med projekt för att hålla det här vid liv. Det är någonting som pågår egentligen utmed hela sträckningen för att näringslivet och det civila samhället i stort förstår att kapaciteten behöver ökas på järnvägen. Vi har ju gjort, och gör, en hel del investeringar i järnvägen. Det är viktigt att det hänger ihop, och då tycker jag att Linköpings södra koppling är viktig.

Statsrådet berörde frågan om godset. Jag tycker att det är viktigt att hitta smarta lösningar för det. Just nu byggs det och investeras i ny dubbelspårig järnväg från Hallsberg och Motala ned till södra stambanan, framför allt för att underlätta för godset. Det kan vara så att det godset ska fortsätta till Norrköpings hamn. Det är en containerhamn som växer rätt kraftigt. Container och järnväg passar ju väldigt bra ihop. Det har investerats i en ny, elektrifierad järnväg ned till hamnen. Men vi får en flaskhals i Linköping om den södra ingången inte fungerar. Det blir slöseri med tid och pengar att inte bygga den.

Även om vi är oense om hur vi ser på stambanor är det viktigt att få till kopplingen till hamnar och att få gods att flyta. Det är så lite som behövs! Jag tror att regeringen kan göra mycket och hjälpa till med det.