Fru talman! Mattias Ottosson har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkra isbrytningen under innevarande säsong.

En förstärkning av den svenska isbrytarkapaciteten har varit en prioriterad fråga för regeringen under flera år. I den nu gällande nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet för perioden 2022-2033, som den tidigare regeringen beslutade om, anvisas 3 440 miljoner kronor till Sjöfartsverket för att upphandla två nya isbrytare. De anvisade medlen räcker dock inte för att upphandla två nya isbrytare. Av det skälet upphandlar Sjöfartsverket nu en ny isbrytare. Utöver denna isbrytare har Sjöfartsverket under föregående vinter anskaffat ytterligare en isbrytare på andrahandsmarknaden, en resurs som förstärker Sjöfartsverkets kapacitet här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 3 oktober 2024 överlämnade regeringen en infrastrukturproposition till riksdagen med historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen. Efter att riksdagen nu har behandlat propositionen kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026-2037. I denna process identifieras vilka åtgärder som bör prioriteras in i planen. Medel i den nationella planen för utveckling av transportsystemet kan bland annat användas för bidrag till isbrytare.

Sjöfartsverket har regelbundet en nära dialog med hamnar samt företrädare för rederier och industrier kring isbrytning och utmaningarna i verksamheten både före och efter issäsongen. Därigenom har de olika aktörerna möjlighet att delge erfarenheter och utmaningar som isbrytningen för med sig för att Sjöfartsverket på bästa sätt ska kunna tillgodose de behov som finns.

Det finns även ett omfattande samarbete mellan Sverige och Finland inom isbrytningsverksamheten. Hörnstenen i samarbetet är att de båda ländernas isbrytare används som en gemensam resurs, vilket innebär att svenska isbrytare kan bryta is inom finskt vattenterritorium och vice versa.

Isbrytarna må vara ålderstigna, men de är väldigt väl underhållna och i gott skick. Under tider när isbrytarna inte är i drift arbetar Sjöfartsverket intensivt med att underhålla isbrytarna, vilket möjliggör en verksamhet som i stort fungerar väl.

Fru talman! Mattias Ottosson har en viktig poäng i det han framför i kammaren. Det här är väldigt angeläget, även för regeringen. Men om man hade velat ha mer action i det här läget kommer man ändå inte ifrån hur det ligger till. Den plan som gäller för transportinfrastrukturen nu är den som beslutades av den förra regeringen. Jag säger inte detta för att peka finger utan för att vi ska ha samma utgångspunkt.

Jag var tydlig och noggrann i mitt svar med att det var den förra regeringen som fattade beslutet att tillskjuta ungefär 3,4 miljarder till Sjöfartsverket för att de skulle kunna upphandla två nya isbrytare, vilket var välkommet och efterlängtat av många.

Sedan har det visat sig att de anvisade medlen inte räcker till två nya isbrytare. Det är tyvärr ett av flera exempel på att den nuvarande nationella planen är underfinansierad; den underfinansierades av den förra regeringen. Riksrevisionen har granskat den förra regeringens nationella plan och valde att ge sin rapport underrubriken Lovar mer än den kan hålla.

Detta var självklart viktigt när vi lade fram en infrastrukturproposition som fick riksdagens stöd före jul. Den innehåller en historiskt stor satsning på just transportinfrastruktur. Det är en ökning med hela 27 procent jämfört med den nuvarande nationella planen, vilket innebär 1 171 miljarder kronor. Som jag sa i mitt interpellationssvar är de medel som föreslogs i den nationella planen för utveckling av transportsystemet och nu har antagits av riksdagen bland annat sådant som kan gå till isbrytare.

Hur vi prioriterar detta blir förstås viktigt i vårt fortsatta arbete. Jag tror att det finns en samsyn om att vi behöver förstärka transportinfrastrukturen i Östersjön och Bottniska viken men också i väst-östlig ledd när det gäller Malmbanan, som Ottosson är inne på, fru talman. I fråga om det har vi också kunnat konstatera att i den nu gällande planen slutar planeringen och de beslut som är fattade vid Luleå station. Det går alltså inte vidare till Luleå hamn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inte uttrycka mig vanvördigt, men det här blir förstås viktigt i vårt fortsatta städarbete med att få bättre kopplingar mellan järnväg och sjöfart. Sjöfarten är en prioriterad fråga, men det är också väldigt prioriterat för oss att binda ihop de olika trafikslagen. Här tror jag att det finns en mycket bred samsyn mellan mig och Mattias Ottosson. Orsaken till att vi i dag står där vi står är dock faktiskt en följd av tidigare beslut. Vi vill förstås åtgärda detta så snabbt som möjligt. Vi såg väldigt positivt på att Sjöfartsverket kunde köpa in en begagnad isbrytare på andrahandsmarknaden.

Situationen förra året berodde på att isförhållandena var mycket svåra. Det tog 36 timmar att bogsera ut fartyg ur den mest kompakta ismassan, vilket vid en enskild assistans innebar en bränsleförbrukning för isbrytaren på 150 000 liter diesel. Det handlar inte om bristande kapacitet i isbrytarflottan, utan man bedömde att kostnaderna för både Sjöfartsverket och i förlängningen handelssjöfarten samt kostnaderna för miljön skulle bli orimligt höga under de mycket utmanande isförhållandena.

Det finns även säkerhetsaspekter att ta hänsyn till i extrema situationer. Fartyg och isbrytare kan köra fast och kan till följd av det skadas av en kraftig ispress i sådana situationer. Därför fattade Sjöfartsverket sitt beslut, vilket förstås inte på något sätt var önskvärt men nödvändigt. Jag kan återkomma till det.

Fru talman! Det är, tycker jag, en helt korrekt bild som ges när det gäller isbrytaren Idun. Den förvärvades på andrahandsmarknaden, och den håller på att anpassas för att kunna ingå i Sjöfartsverkets flotta. Det är väldigt ovanligt att man över huvud taget kan få tag på isbrytare - de finns så att säga inte på hyllan att köpa in - och därför är det långa ledtider i dessa processer. Därför är det förstås viktigt att det finns tillräckligt med medel i en infrastrukturproposition för att kunna planera för olika investeringar i infrastrukturen, där isbrytarna ingår. Bara för att en plan sträcker sig fram till 2037 innebär inte det att allt kommer att ske just 2037. Jag delar uppfattningen att detta är angeläget.

Det är också angeläget att vidta de åtgärder man kan vidta för att fortsätta underhålla de befintliga isbrytarna på ett så gott sätt som möjligt. Precis som Mattias Ottosson säger är det svårt att få tag på reservdelar till isbrytarna. Vi såg detta - Mattias Ottosson var också med - när jag själv deltog vid isbrytaren Atles 50-årsjubileum och vi fick röra oss i maskinrummet och se hur väl underhållet det är men också fick beskrivet hur sårbart det är. Detta är förstås något som är viktigt att ta in i debatten här i dag. Vi är väl medvetna om problemet, men vi ska inte säga att skicket på dessa isbrytare är sämre än det är. De är fortfarande i trafik, och de är väl underhållna. De som arbetar med detta gör stora insatser för att det ska kunna fortsätta vara så.

Precis som Mattias Ottosson säger är de 50 år gamla, men gångtiden är låg i förhållande till åldern. En isbrytare som är 50 år gammal har en total gångtid på 40 000-50 000 timmar. Det är en gångtid som en färja kommer upp i redan efter fem till tio år. Detta är också en viktig aspekt att ha med här. Jag säger inte detta för att säga att vi inte behöver planera och agera för att få nya isbrytare på plats. Men samtidigt behöver vi ta väl hand om dem vi har, och det finns olika planer för detta hos Sjöfartsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill, fru talman, informera om det fördjupade samarbete mellan Sverige och Finland som är aviserat vad gäller isbrytare. I den deklaration som vi undertecknade när Sverige och Finland hade ett gemensamt regeringssammanträde den 16 september förra året ingår att vi ska fortsätta det nära samarbetet när det gäller isbrytarverksamhet, att det ska fördjupas och att det handlar om den pågående förnyelsen av båda ländernas isbrytarflottor. Det närmare samarbetet ska ses i ljuset av isbrytarflottornas alltmer strategiska betydelse i Östersjön. Vi är överens om och slog fast att vi ska inrätta en gemensam arbetsgrupp för att genomföra ett gemensamt utredningsarbete. Mycket av det operativa arbetet sker i dag tillsammans med Finland, och därför är det också viktigt att närma sig frågorna om förnyelse av isbrytarflottan tillsammans med våra finska kollegor.

Sjöfartsverket kommer, liksom Trafikledsverket i Finland, att få ett uppdrag som kommer att ta sikte på förnyelse av isbrytarflottorna. Det handlar om de gemensamma utmaningarna vad gäller driften i syfte att förstärka den samlade isbrytarförmågan i farvattnen norr om Ålands hav. Detta är viktigt för industrins behov och även ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det handlar alltså om åtgärder som vi har vidtagit och saker som händer här och nu och i de arbetsgrupper som finns, som ska ses tillsammans med de stora satsningar som nu ger utrymme för ökad utveckling i infrastrukturpropositionen.

Fru talman! Jag håller med Mattias Ottosson om mycket - jag tror att vi är överens. Men det är en sak jag inte håller med Mattias Ottosson om: Jag tycker inte att Mattias Ottosson behöver skämmas för att vara isbrytarnörd. Det är något fint, och jag tror att vi båda är det - just av de anledningar som Ottosson pekar på. Det är viktiga nyttor som isbrytarna bidrar med. De är viktiga för industrins behov och för vår säkerhet, och därför är detta en angelägen fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är också en viktig del i det arbete vi nu bedriver för att stärka sjöfartens konkurrenskraft.

I det underlag som Trafikverket tog fram till grund för infrastrukturpropositionen fanns det, just med tanke på det som regeringen har pekat på angående trafikslagsövergripande perspektiv och vikten av att på ett tydligare sätt få med både sjöfarten och luftfarten, en särskild bilaga som rör sjöfart. Det var en del av Trafikverkets underlagsredovisning som låg till grund för infrastrukturpropositionen, och det kommer att vara viktigt också i nästa steg.

Vi har processerna. Man kan tycka att de är långsamma och att det borde gå fortare, men så här ser planeringsprocessen ut. Det beslut som den förra regeringen tog om att tillskjuta medel till isbrytare var bra och välkommet, men det räckte inte. Det var tyvärr underfinansierat och räcker bara till en isbrytare just nu. Men vi kommer att återkomma framöver med hur den samlade planeringen ser ut.

Jag har i den här interpellationsdebatten också redogjort för vad vi gör här och nu i ett fördjupat samarbete med Finland. Att stärka sjöfartens konkurrenskraft brett är en viktig fråga i sig. Det handlar om arbetstillfällen, som Mattias Ottosson är inne på, men det handlar i stor utsträckning också om säkerhetspolitik, industripolitik och stärkt konkurrenskraft. I det läge vi nu befinner oss i behöver konkurrenskraften stärkas inte bara i Sverige utan i Europa, där sjöfarten är viktig.

Jag tackar för denna kanske inte nördiga men väl intressanta och viktiga debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.