Stina Larsson (C) svarade Martin Kinnunen i en replik om Övergripande miljöfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:61 Onsdagen den 21 januari” den 21 jan 2026.
Martin KinnunenSD· i en replikTack, Stina Larsson, för frågorna! Den organiserade miljöbrottsligheten har jag själv fått uppleva på mycket nära håll i Botkyrka kommun i södra Stockholm där jag bor. Ännu efter flera år inträffar det att soptippen…Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande Övergripande miljöfrågor, det årliga betänkandet om sådant som inte riktigt passade in någon annanstans.
Det handlar bland annat om tillståndsfrågorna, som kanske är det som är av högst dignitet om man ska försöka ranka de olika sakområden som omfattas av det här betänkandet. Här finns också en del förslag från oppositionspartierna, som jag noterar.
Herr talman! Det här är annars ett område där oppositionspartierna är offside för länge sedan. Domaren har för länge sedan blåst av och gett bollen till Tidöpartierna.
Miljötillståndsutredningen levererade sina två första delbetänkanden under 2024 och 2025, och vi har inte haft ett så intensivt arbete vad gäller tillståndsprocesserna och miljöbalken sedan Göran Perssons tid, när man lade grunden till de problem som vi ser i dag.
Herr talman! En ny myndighet håller just nu på att inrättas, som ska ta över ansvar från andra myndigheter för att korta och effektivisera tillståndsprocesserna. Branschen har välkomnat utredningarnas slutsatser och arbetet med den nya myndigheten.
Förra veckan kom Miljötillståndsutredningen med sitt tredje och möjligen sista delbetänkande. Vi kan nu konstatera att ett omfattande utredningsarbete är slutfört. Delar av arbetet har redan nu tagits om hand, och beslut har fattats här i kammaren. Nu finns alla underlag på plats för att implementera förkortade och effektivare tillståndsprocesser på riktigt.
Herr talman! Förslagen i det tredje delbetänkandet innebär bland annat att instanskedjan förkortas och begränsas till högst tre instanser. Utredningen föreslår även att dispensgrunderna för Mark- och miljööverdomstolen begränsas i sådana mål som den domstolen prövar som sista instans. Dessutom föreslås att en avgift införs för att överklaga beslut till mark- och miljödomstol och till Mark- och miljööverdomstolen. Förslagen innebär också att detaljplaneprocessen förenklas och förtydligas. Detta är mycket välkomna förslag som jag hoppas ska kunna implementeras under de kommande åren.
Herr talman! Detta betänkande inkluderar även torvfrågorna, så jag tänkte avslutningsvis lyfta betydelsen av ett livskraftigt och ansvarsfullt svenskt torvbruk.
Herr talman! Sverige saknar brunkolsgruvor, oljefält och naturgas. I brist på dessa fossila industrier har den svenska torven blivit en måltavla för en alltmer radikaliserad miljörörelse. Genom illegala sabotageaktioner försöker man utmåla torvbruket som ett slags globalt klimathot, men sanningen är att inget kunde vara mer felaktigt.
Herr talman! Låt oss titta på proportionerna. Torvbruk bedrivs i dag på en försvinnande liten del av vår mark. Vi talar om ungefär en halv procent av de redan dikade torvmarkerna i Sverige. Det är en mikroskopisk yta i förhållande till de miljontals hektar som redan läcker växthusgaser på grund av historisk dränering. Att angripa denna lilla men livsviktiga näring är inte bara oproportionerligt – det är direkt kontraproduktivt för svensk livsmedelsförsörjning.
Herr talman! Det talas ofta om utsläpp men sällan om det nödvändiga koldioxidstoppet. Genom ett ansvarsfullt torvbruk skördar vi torv från marker som redan är dränerade och som därmed står och blöder koldioxid varje dag. Genom att bryta torven på dessa ytor och därefter restaurera och återväta marken sätter vi stopp för det pågående läckaget. Vi förvandlar en läckande utsläppskälla till en framtida kolsänka eller en produktiv skog. Det är miljöpolitik i praktiken, inte bara genom plakat och vägblockader.
Herr talman! I den osäkra värld vi i dag lever i är torv en strategisk tillgång. Det är fundamentet för våra skogsplantor och för vår inhemska odling av exempelvis gurka, tomat och kryddor. Utan torv tvingas vi importera alternativ såsom kokosfiber från Asien, en produkt som kräver enorma mängder vatten i torra regioner och fraktas över halva jordklotet. Att byta svensk kvalitetstorv mot långväga import är varken miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart. Vi behöver en politik som ser torven som den resurs den är och inte ger vika för olika ligistgruppers krav.
Herr talman! Tack till ledamoten Martin Kinnunen för anförandet!
Nu börjar mandatperioden närma sig sitt slut, och därför hade det varit väldigt intressant att höra hur ledamoten och Sverigedemokraterna tycker att det har gått så här långt.
Vad gäller tillståndsprocesserna nämnde ledamoten att det är den fråga i betänkandet som har högst dignitet. Det fanns också en bred samsyn här i kammaren om att ändringstillstånd borde vara huvudregel. Trots att det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag från Miljöprövningsutredningen, som den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte, valde regeringen och Sverigedemokraterna att inte gå vidare med det. Jag undrar helt enkelt om anledningen är att Sverigedemokraterna är nöjda med nuvarande ordning och vill behålla den.
Min andra fråga, herr talman, handlar om tillståndsprocesserna för vindkraft specifikt. De omfattas också av det här betänkandet. För ett tag sedan var Sverigedemokraterna väldigt missnöjda med att de inte hade blivit involverade i de beslut som fattades gällande Kriegers flak och Kattegatt Syd, där regeringen gav grönt ljus för dessa havsbaserade vindkraftsprojekt. Sverigedemokraterna krävde att få involveras, men klimat- och miljöministern sa nej.
Jag undrar helt enkelt vad som gäller nu. Har Sverigedemokraterna fått igenom att denna typ av ärenden ska samordnas med dem i Regeringskansliet? Vad berodde missnöjet på? Innebär det att dessa projekt hade fått ett nej om Sverigedemokraterna hade fått bestämma?
Jag skulle också vilja gå vidare till utredningen Vindkraft i havet, som Sverigedemokraterna också var väldigt missnöjda med. Det blev en utredning, men det har inte blivit något av förslagen. Handlar det om att Sverigedemokraterna har stoppat dem från att dyka upp på propositionsförteckningen?
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Åtta förlorade år skulle jag säga att tillståndsprocesserna innebar under den socialdemokratiska regeringen. Det som vi fyra partier tillsammans har gjort är att nu lägga grunden för ett omfattande och genomgripande arbete med tillståndsprocesserna. Det har tagit tid.
Visst kan man hänvisa till en tidigare utredning med ett litet förslag och år efter år i debatter fråga varför just det förslaget inte har genomförts. Men nu har vi förslag till omfattande förändringar, där vi gör om tillståndsprocesserna i grunden. Det arbetet pågår steg för steg.
I fråga om problemen vad gäller ändringstillstånden har jag i grunden inte någon annan åsikt, men vi måste reformera tillståndsprocesserna steg för steg.
Nu är det 2026. Nu finns det ett beslut om den nya myndigheten. Vi har tre färdiga delbetänkanden från Miljötillståndsutredningen. Nästa steg är att fatta beslut om förändringar i miljöbalken, också de mer omfattande sådana som jag kort redogjorde för i mitt inlägg.
Herr talman! Det kom också frågor gällande havsvindkraft och tillstånd. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna inte fattar den typen av regeringsbeslut, för vi är inte en del av regeringen. Det gör vi alltså helt enkelt inte. Jag kan inte spekulera över hur det hade sett ut om vi hade ingått i regeringen.
Annars kan jag konstatera att svensk vindkraft går ganska dåligt. Man kannibaliserar sig själv. Lönsamheten är låg. Det finns ingen investeringsvilja i dag när det gäller havsvindkraft. Vi ser ju hur det går för Danmark. Det finns ingen vilja där heller.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaren! Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt att hela tiden titta tillbaka på vad den tidigare regeringen gjorde eller inte gjorde. Först klagar man på att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. När den tidigare regeringen sedan presenterar ett förslag som Martin Kinnunen inte verkar ha någon annan uppfattning om väljer Sverigedemokraterna ändå att inte gå vidare med det.
Sverigedemokraterna måste bestämma sig: Tycker man att ändringstillstånd borde vara huvudregel får man ändra på den nuvarande ordningen. Det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag. Varför går inte Sverigedemokraterna vidare med det?
Jag ska också ta upp vindkraften. Ingen vill investera, säger ledamoten Martin Kinnunen. Jag skulle snarare säga att problemet är att spelreglerna har förändrats. Det ser vi bland annat i de försämrade förutsättningarna för att ansluta till stamnätet. Det var ett beslut som fattades direkt när regeringen och Sverigedemokraterna kom till makten, och det är en följd av skrivningar om havsbaserad vindkraft som finns i Tidöavtalet.
Jag noterar också att jag inte fick något svar om utredningen Vindkraft i havet. Där var det ett minst lika stort missnöje över att Sverigedemokraterna inte hade involverats i utredningen.
Nu kom utredningen med ett förslag om hur man kan snabba på tillståndsprocesserna för havsbaserad vindkraft, vilket är det som vi debatterar just nu. Jag undrar om anledningen till att de här förslagen inte har dykt upp på propositionsförteckningen är att Sverigedemokraterna till slut har fått det inflytande som de har efterfrågat och då stoppat den här typen av förslag från att bli verklighet.
Herr talman! När det kommer till vindkraften kan jag konstatera att priserna blir väldigt låga när det blåser. De blir alltför låga. Den utveckling vi ser på marknaden är att vindkraftverken helt enkelt måste stängas av. Trots fler vindsnurror har de alltså producerat mindre el under det senaste året. Förlusterna i branschen är omfattande. Nedskrivningarna för Vattenfall och andra bolag är på flera hundratals miljoner varje år.
Vi har fått ett energisystem som inte är i balans och som gör att vindkraften i dag inte är konkurrenskraftig. Vi har inga bolag som är beredda att investera vad det kostar att bygga havsvind i dag. Det är inte attraktivt.
Det är också därför vi behöver mer leveranssäker energi. Det är därför Tidöpartierna har gått vidare med just investeringar i kärnkraft. Det kommer också att gynna vindkraftens lönsamhet.
Utredningen bereds på Regeringskansliet. Detta med tillståndsprocesserna är ett omfattande arbete. Om man varje år ska gå in och pilla i miljöbalken och fixa till småsaker kommer det att skapa större problem än vad som är nyttigt. När vi ändrar tillståndsprocesserna, flyttar saker till en ny myndighet och ser över hela miljöbalken kommer det initialt att skapa väldigt stor nytta men också problem. Det är ju en förändring. Ska vi förändra lagstiftningen ännu mer kommer vi att skapa än mer problem och osäkerhet. Därför är det rätt att ta saker steg för steg.
Vi tvingas också implementera EU-lagstiftning på det här området, vilket rör till det hela ännu mer. Det är helt enkelt tid det handlar om. Vi behöver ha förslag på plats, och vi behöver göra saker vid rätt tillfälle.
Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för anförandet! I vanlig ordning får vi höra om torvens förträfflighet.
Jag tänkte lyfta fram en annan fråga som Sverigedemokraterna också ofta pratar om, nämligen vikten av att bekämpa brottslighet och återupprätta lag och ordning i vårt land. Det är en ambition vi delar.
Vi ser hur en alltmer organiserad och cynisk miljöbrottslighet har brett ut sig de senaste åren. Det handlar inte om enstaka misstag utan om kriminella nätverk som tjänar enorma summor på att dumpa giftigt avfall, bedriva illegal jakt och plundra våra gemensamma naturresurser. Denna brottslighet hotar inte bara vår miljö och hälsa, utan den konkurrerar också ut seriösa, laglydiga företag. Den är en del av den skuggekonomi som göder annan grov brottslighet.
Min fråga till ledamoten är därför: Hur ser Sverigedemokraterna på prioriteringen att bekämpa miljöbrottsligheten? Är partiet berett att avsätta specifika och ökade resurser till polis, åklagare och tillsynsmyndigheter för att säkerställa att miljöbrott inte hamnar i skymundan för annan, mer synlig brottslighet?
Herr talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna!
Den organiserade miljöbrottsligheten har jag själv fått uppleva på mycket nära håll i Botkyrka kommun i södra Stockholm där jag bor. Ännu efter flera år inträffar det att soptippen börjar brinna och luktar väldigt illa. Även i mitt eget bostadsområde drabbas vi av det.
Detta är definitivt en fråga som behöver ökat fokus. Jag tycker också att det har gjorts väl avvägda satsningar under mandatperioden.
Jag upplever också att det finns en betydligt större kunskap och ett större intresse från våra rättsvårdande myndigheter och från de myndigheter som sysslar med tillsyn. Jag upplever också att kompetensen har höjts på kommunal nivå, i alla fall i min hemkommun. När jag talar med tjänstemän som jobbar med de här frågorna märker jag att det finns en helt annan typ av beredskap för den här typen av risker.
Herr talman! Jag instämmer i att myndigheterna i många sammanhang med ökad kunskap har steppat upp i de här ärendena. Ledamoten håller med om att miljöbrott är allvarligt, vilket ju är bra.
Men att bekämpa den här typen av avancerad ekonomisk brottslighet kräver mer än bara generella löften och mer kunskap. Det kräver specialistkompetens. Det kräver underrättelsearbete för att kartlägga nätverken. Det kräver expertis för att säkerställa bevisen i komplexa miljöärenden. Det kräver också en nationell samordning från norr till söder, så att vi kan koppla ihop ärendena. Annars faller utredningarna mellan stolarna.
Centerpartiet har flera förslag om detta. Vi har en reservation i dagens betänkande, men regeringspartierna och Sverigedemokraterna yrkar avslag på den.
Mina följdfrågor blir egentligen: Är Sverigedemokraterna beredda att här och nu stödja vårt förslag om öronmärkta resurser för att bygga upp en nationell specialstyrka inom polisen, helt dedikerad till att utreda grova miljöbrott? Eller anser partiet att de generella satsningar som man oftast talar om och har gjort hitintills räcker i praktiken?
Herr talman! Från Sverigedemokraternas sida vill jag helt enkelt konstatera att de satsningar som gjorts på rättsväsendet är historiska. Och det fokus som har lagts på resursförstärkningar för de rättsvårdande myndigheterna, som har gjorts under den här mandatperioden, saknar historiskt motstycke. Min grundläggande inställning är att vi behöver satsa ännu mer, men vi har gjort det som krävs på kort sikt. Det här är bara början i arbetet med att krossa gängbrottsligheten, som finns på alltför många olika plan i samhället.
Jag är inte övertygad om att man behöver just inrätta helt nya avdelningar inom myndigheten. Jag tror att ett arbete med en fortsatt resursförstärkning kommer att fortsätta att förbättra bekämpandet även av miljöbrotten. Vi ser att det görs framsteg i fråga om gängbrottsligheten i allmänhet, och min bild är att det görs framsteg även på det här området.
