Erik Ottoson

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag delar bilden helt och fullt. Det är inte en okomplicerad manöver att förändra detta, vad jag förstår. Det är komplicerade regelverk och policyer som ska ses över för att detta ska komma på plats. Det finns vad jag förstår också olika uppfattningar om huruvida detta ska ske. Även om det finns ett starkt stöd finns det alltjämt på något märkligt sätt politiska krafter som tycker att allting som innebär att vi försvarar oss själva med vapen i hand är ohållbart, trots att det många gånger i detta tidevarv har visat sig att detta är det enda sättet att på riktigt försvara vår fred, vår frihet och vår demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

En avslutande fråga till statsrådet: Finns det i kretsen av stats- och regeringschefer några identifierade element som aktivt motarbetar detta, eller finns det åtminstone på den nivån en bredare konsensus i den här frågan?

Fru talman! Skolskjutningar i Örebro, fullskaliga invasioner av Ukraina, amerikanska presidenter som gör anspråk på allierade staters territorium - vi kan fortsätta uppräkningen. Den fråga man egentligen skulle vilja ställa till statsrådet är: Vad är det för fel på den värld vi lever i? Jag förstår att det kanske är en något bred fråga för statsrådet att besvara på två minuter, så låt mig försöka koka ned den till något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Både jag och statsrådet började engagera oss i politik under en tid då frihandel var något självklart att kämpa för. Det var den självklara inriktningen. Det var under en tid då man upplevde det som en evig fred som hade sänkt sig över Europa. Mycket har ställts på ända sedan dess.

Som också nämndes var de regler för EIB:s utlåning som skrevs i det tidevarvet mycket präglade av hur man såg på världen då. Det ansågs inte vara hållbart att försvara sig själv mot dem som vill undergräva och förstöra vår fred, vår frihet och vår demokrati.

Vilket utflöde blev det av mötet på just detta område? Det är ju en ganska viktig principiell fråga hur vi tillåter oss att försvara oss själva. Hur ser vi på just den uppgiften i en tid då vår demokrati pressas från flera olika håll? Detta är något som både jag och statsrådet är djupt engagerade i, men det framstår alltmer som en ödesfråga för den regelbaserade världsordningen.

Herr talman! Det är förvisso så att en stark union byggs av många olika beståndsdelar, och den nordisk-baltiska kretsen är en viktig sådan. Ju mer sammansvetsade vi är, desto bättre förutsättningar har vi att få genomslag för de frågor som är viktiga för oss. I dessa tider är det till och med så att de tre kronorna plockas bort ur det danska riksvapnet. Det är goda nyheter för dem av oss som inte riktigt hämtat sig från Stockholms blodbad.

Men i detta finns det någonting större. Det finns en form av samling kring saker som är viktiga för oss. Det kan också vissa gånger vara så att vi behöver ett uppvaknande, inte minst med den information och kunskap vi får från våra baltiska kollegor. De känner det ryska hotet bättre än många andra gör eftersom de en gång i tiden varit på andra sidan järnridån, fast med den best som vi nu jobbar för att försvara oss emot.

Vilka frågor kommer vi i Sverige att behöva ompröva för att kunna vara en del av det här samarbetet och bidra till ledarskapet i Europeiska unionen?

Herr talman! Tack till statsministern för återrapporten!

Ja, EU:s stats- och regeringschefer möts i en minst sagt orolig tid. Europasamarbetet är viktigare än på mycket länge, ledarskapet i Europa likaså.

Saker förändras ju över tid. Jag minns att jag läste en bok av statsministerns föregångare Fredrik Reinfeldt, som beskrev möten i EU: Det kan vara lite svårt att veta när de börjar och slutar, men när Angela Merkel är i rummet vet man att de pågår. Den sortens personligheter har vi kanske inte i EU i dag. Därför blir andra möjligheter till ledarskap desto viktigare.

Här har regeringen och statsministern visat vägen i att samla den så kallade NB8-gruppen, nu senast i Sverige, för samtal om vilka saker som vi i Norden och Baltikum tillsammans kan sluta upp bakom. Det här är ett samarbete som i sin omfattning, vad gäller både antal länder och andel av befolkningen i EU, är högst beaktansvärt och respektingivande och någonting som påverkar på riktigt. Ju närmare vi kan komma varandra, desto bättre är det.

Kan statsministern beskriva hur det här har påverkat samtalen runt bordet, inte minst när man pratar om viktiga frågor som EU:s konkurrenskraft och EU:s plats i världen, stödet till Ukraina och motståndet mot de ryska hybridattackerna mot unionen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Fru talman! Det här är onekligen en väldigt komplex materia. Det är väldigt många saker som går i varandra.

Som statsministern nämnde fick vi nyligen rapporter från Moldavien, där den europeiska linjen har varit framgångsrik. Men det sker också i tydlig kontrast mot de påverkansförsök som finns i ett land som ska välja väg. Georgien står inför en liknande frågeställning inom en inte alltför avlägsen framtid. Samtidigt skapas en axel av länder med Ryssland, Iran, Nordkorea och i någon mån en rad andra länder inom BRICS-samarbetet som försöker etablera en alternativ världsordning. Det är något som vi som västerländska demokratier såklart måste försöka motverka.

Får jag fråga statsministern om det finns kraft att mobilisera för att tydligt markera från Europeiska unionen mot den form av påverkansförsök som kommer från externa aktörer i Europeiska unionen?

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Europeiska rådet möts även denna gång mot en fond av en världsomspännande kamp mellan de västerländska, fria demokratierna och det som står som kontrast till dem: diktaturer och autokratier där den starkes rätt är det som styr. Inte minst beskriver statsministern hur de genom olika påverkansoperationer försöker instrumentalisera migration för att försöka destabilisera och visa att demokratin inte klarar av att hantera så svåra frågor. Migrationspakten är ett utmärkt exempel på hur vi går en annan väg. Jag hade själv möjlighet att för ett par veckor sedan sitta ned med Polens utrikesminister Radek Sikorski, som är minst sagt tydlig med vilka bevekelsegrunder som finns bakom detta.

Jag vill fråga statsministern om synen på påverkansförsök i gruppen av EU-ledare, inte bara vad gäller den instrumentaliserade migrationen vid polska och finska gränsen utan också sättet att försöka använda migrationspolitiken inom EU för att destabilisera våra västerländska demokratier inifrån. Har man i Europeiska unionen beslutskraft nog att orka stå emot detta och använda den migrationspakt vi har och de saker som behöver ta vid efter detta för att visa att demokratier klarar av att hantera även dessa svåra frågor, som kan väcka mycket känslor?

Fru talman! Fru ordföranden i utskottet sa att vi möjligen ser lite trötta ut. Det gör vi efter många långa sammanträden. Jag har tappat räkningen på hur många timmar som har krävts för att åtta riksdagspartier skulle komma fram till dessa gemensamma slutsatser. Detta är vad åtta riksdagspartier klarat av att enas kring mitt i en Europavalrörelse. Detta leder möjligen till det andra skälet till att vi kanske ser lite mörka ut under ögonen. Det var ju valvaka i går kväll. Jag tror att det var många som satt och tittade noggrant på varje ny decimal som successivt tickade in. Det är sådant som vi politiker gör.

När demokratin är i full sving är det spännande. Att väljarna lägger sin röst i valurnorna spelar stor roll. Men konstitutionsutskottet arbetar i bred enighet lite oavsett vad. Det är en fantastisk styrka i vårt arbete. Det har varit en konstant i över 200 år. Vi strävar efter samsyn och efter att se saker och ting på samma sätt. Det handlar om att grundreglerna i fråga om hur vårt land styrs ska vara desamma oavsett vem som styr. Vi ska vara överens om spelreglerna i vår demokrati. Det är helt avgörande, fru talman, för att legitimiteten ska värnas i det system som vi har.

KU:s roll är i det avseendet helt omistlig i det system som vi har. Det finns från andra sidan vattnet, som vi brukar säga, alltså från Regeringskansliet, ett stort intresse för våra slutsatser. Så sent som i går, på valdagen, stötte jag i en kampanj på ett statsråd som hade många frågor om hur vi hade resonerat och hur vi hade landat i de olika slutsatserna, inte i syfte att sätta sig till doms över våra slutsatser utan i syfte att lyssna och få vägledning av vad vi konstaterat. Det är något som jag tycker är ett viktigt hälsotecken i vår svenska demokrati.

Vi har en viktig uppgift som utskott, och det är en uppgift som jag vet att vi alla tar på väldigt stort allvar. Det handlar om att just granska och att göra det på ett sakligt och korrekt sätt och om att komma överens och visa att vi kommer överens i en tid när det är väldigt svårt att komma överens över partigränser.

Vi har i detta betänkande kommit med flera skarpa pekpinnar och funnit brister i regeringens arbete. I inte mindre än fem ärenden har det påtalats brister. Utöver det har det gjorts flera viktiga medskick, som har beskrivits tidigare.

Jag ska inte grotta ned mig i varje enskilt sådant. Jag vill bara nämna att en viktig faktor när det gäller vår granskning också är vad som anmäls till konstitutionsutskottet. Det är de anmälningar som ligger på vårt bord som vi utgår från i vår vårgranskning. Därför är det viktigt att vi får bra anmälningar, som ställer viktiga konstitutionella frågor. Då har vi möjlighet att granska på ett bra och gediget sätt.

Jag skulle vilja säga att det finns flera sådana anmälningar, och vi har gjort väldigt intressanta granskningar. Det innebär inte att allting alltid är brister, men det kan innebära att vi får titta på djupet på en fråga som annars inte hade blivit ordentligt nagelfaren.

En sådan fråga är frågan om de så kallade Tidölönerna, som har nämnts tidigare. En annan är frågan om krishanteringen efter trafikstoppet på E22 vid snökaoset. Krishanteringen på marken lämnade en hel del övrigt att önska, och det ställs såklart helt relevanta frågor: Hur har Regeringskansliet hanterat detta utifrån den uppgift som Regeringskansliet har?

Hade ett bättre arbete i Regeringskansliet kunnat förbättra situationen på marken? Vi har inte kunnat finna det i vår granskning, men frågan måste ställas och utredas - annars förblir den obesvarad. Mycket av det är också konstitutionsutskottets uppgift: att finna svar på de frågor som annars hade lämnats obesvarade och ge väljarna och allmänheten en djupare insyn i hur det här landet styrs och hur regeringsmakten utövas än vad de annars hade kunnat få.

Konstitutionsutskottet har särskilt viktiga befogenheter att titta på djupet i frågor, och det kanske hör till våra viktigaste uppgifter. Alla de som påstår att konstitutionsutskottet är tandlöst ska betänka att det i konstitutionsutskottets granskning i princip varje år uppdagas nya saker som annars inte hade kommit allmänheten till del på samma sätt, eftersom ingen annan har den här rollen att sammanställa, granska och på djupet titta i frågor. Den journalistiska verksamheten har såklart en oerhört viktig uppgift inom ramen för sitt arbete, men KU är unikt i sin roll.

Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig i särskilt många ärenden, men årets samarbetsklimat i utskottet bådar gott inför framtiden. Jag tror att vi har goda förutsättningar att fortsätta axla denna mycket viktiga uppgift tillsammans på ett sätt som gör att det finns skäl att vara stolt och att de som liksom jag är svårt förtjusta i vår svenska demokrati får hopp om framtiden.

Samarbete i demokrati- och grundlagsnära frågor mellan partier och över blockgränserna är viktigt. Vi har en tradition av att ha mycket breda koalitioner i det här landet när vi agerar i grundlags- och demokratinära frågor. Det är någonting som Moderaterna alltjämt står upp för och alltid vill värna. Vi ser det som en nödvändighet för legitimiteten i vår svenska demokrati.

Konstitutionsutskottet är här ett gott föredöme. Vi behöver mer av KU-anda i svensk politik. Det tror jag att vi alla i utskottet kan skriva under på. Jag förstår samtidigt att det kanske inte är det lättaste för alla att riktigt smälta vad det här innebär när man inte tidigare varit en del av det själv.

Jag var själv förhållandevis skeptisk när jag kom in i konstitutionsutskottet för flera år sedan; jag tyckte nog att det kanske var lite i tandlösaste laget. Men det var, fru talman, innan jag riktigt såg effekterna av vårt arbete och vad det leder till. Det var innan jag såg på djupet hur viktig uppgiften är och vilka viktiga resultat vår granskning når fram till.

Det som är intressant att förmedla i ett medialt landskap är konflikter och friktionsytor. När politiker som är uppfödda i en sådan kultur ska sätta sig ned och försöka komma överens görs inte heller det helt utan friktion. Men vi kan vara stolta över att vi har gjort det.

Jag kan inte yrka bifall till utskottets betänkande, även om jag väldigt gärna hade velat göra det. Vi har redan beslutat om detta i konstitutionsutskottet. Men jag kan varmt rekommendera betänkandet för läsning, inte bara för statsråd utan även för nyfikna samhällsmedborgare som vill veta hur regeringen har fullgjort sin uppgift.

Herr talman! Sverige är ett land med flera nationella minoriteter. Vi är ett land där man ska kunna leva sitt liv i fred, frihet och demokrati oavsett vem man är och varifrån man kommer. Man ska kunna känna sig trygg på svenska gator. Man ska inte behöva bli utsatt för brott, hot eller hat på grund av en etnicitet eller en religiös övertygelse eller för den delen av någon annan anledning.

Därför är den situation som vi ser växa fram extra upprörande. Den innebär ett hot mot judar och judiskt liv. Det är en situation som inte på något sätt är unik för Sverige. Som tidigare talare varit inne på blir polariseringen starkare över hela världen. Det är en tendens som känns igen för den som kan sin historia.

Moderaterna och den här regeringen bedriver ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med de problem som finns. Men det finns bara ett enda sätt att säkerställa att detta får ett slut. Det handlar om försoning, minskad polarisering och respekt för varandra, herr talman - den grundläggande respekten för en vanlig människa oavsett vem den är, vad den tycker, vem den tror på, vad den tror på och vad den råkar ha för etnicitet. Utan den grundläggande respekten för varandra kommer vi aldrig att få ordning på den problematik som finns, vare sig det rör judar och judiskt liv eller någon annan grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Den säkerhetssituation som råder för svenska judar i dag är under all kritik, och åtgärder vidtas för att komma till rätta med den. Men den kommer aldrig att upphöra med mindre än att den mellanmänskliga respekten stärks och polariseringen minskar.

Alla de som bidrar till någon form av affektiv polarisering i den svenska debatten behöver se sig själva i spegeln och fundera över vad detta innebär. Man behöver se detta i en bredare kontext än att man själv står på en viss sida och att det gör en god. Man behöver förstå att all form av affektiv polarisering inte bara spär på den egna uppfattningen hos dem man lyckas övertyga - den skjuter också ifrån dem som man inte lyckas övertyga och stärker dem i deras uppfattning. Det är därför en affektiv polarisering är så skadlig för den svenska politiska debatten och för respekten mellan olika människor i Sverige.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, respekten och skyddet för våra nationella minoriteter, vare sig det är judar, samer, sverigefinnar, romer, tornedalingar eller vem det nu vara månde, bygger på just detta: acceptans och minskad affektiv polarisering. Vi kan sätta rättigheter på papperet, men om rättigheterna inte upprätthålls i det vardagliga livet och respekten lyser med sin frånvaro blir de inte mycket värda.

Det är därför detta är så fruktansvärt viktigt, herr talman. Det är en uppgift som är större än politiken i den här kammaren. Det handlar om hur vi beter oss i våra mellanmänskliga relationer och vilken kultur vi tillåter oss att ha mellan varandra i Konungariket Sverige. Detta är någonting som vi alla, inte bara folkvalda, bär ett stort och viktigt ansvar för. Såväl medlemmar av den så kallade majoritetsbefolkningen som medlemmar av minoriteter bär ett ansvar för att minska den affektiva polariseringen.

Herr talman! Låt mig även säga några ord om det svenska urfolket samer. Flera situationer som uppstått de senaste åren ställer saker och ting på sin spets vad gäller urfolket samer. Den senaste i raden utgörs av en rad problem och oegentligheter inom ramen för Sametingets verksamhet som framkommer i en rapport från Statskontoret. Dessa problem och oegentligheter måste få sitt slut. Vi måste få ordning på detta. Regeringen bedriver ett målmedvetet arbete för att så också ska bli fallet. Men även här krävs en ömsesidig respekt och ett gemensamt arbete för att få ordning på problematiken.

Till de saker som framkommit i granskningen hör bland annat synen att vissa delar av grundläggande svenska förvaltningsprinciper inte går att gifta samman med samisk kultur. Jag delar inte den uppfattningen. Jag är helt övertygad om att samisk kultur, precis som all annan kultur, mår bra av rättssäkerhet och tydliga regler och av att alla vet hur dessa regler fungerar och hur de ska följas.

Samers rättigheter är viktiga, och det gäller inte bara olika samebyar och deras rättigheter utan hela den samiska gruppen. Därför är den tilltagande juridifieringen av minoriteters, framför allt urfolkets, rättigheter i Sverige ett politiskt problem som man måste ta hand om. Juridifieringen bygger inte på kloka politiska överväganden som syftar till att skapa ömsesidig respekt och en fredlig samexistens utan snarare på att juridiken måste hantera de problem som politiken inte har klarat av att ta itu med och på att den enda bärare som juridiken kan identifiera för den här formen av rättigheter är samebyarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Detta har genom den dom Högsta domstolen avkunnat gällande rätten för jakt och fiske inom Girjas sameby fått som sin konsekvens att samebyn fått rätten att upplåta jakten på statens mark ovan odlingsgränsen. Det innebär i praktiken, om man drar det till sin spets, att 90 procent av alla samer över en natt förlorade sin möjlighet att anse sig som jakträttsinnehavare på den marken, eftersom de 90 procent som inte är med i samebyn endast har sin rätt som svenska medborgare att söka möjlighet att jaga och fiska i de här markerna.

Det här är såklart en snedvridning även inom den samiska gruppen som man behöver beakta och någonting som inte på något sätt är enkelt att över huvud taget hantera. Det är ingenting som föder ömsesidig respekt och en långsiktig klok balans mellan olika intressen i dessa områden av vårt land.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis trots att jag dragit över min talartid, jag ber om ursäkt för det, nämna någonting om älvdalskan.

Älvdalskan är ett språk som talas i en mycket liten del av Sverige. Den talas inte av någon nationell minoritet, och ej heller av en grupp som anser sig vara en nationell minoritet. Den är dock ändå ett språk och inte en dialekt. Det är min uppfattning.

Vi ska försöka att arbeta för att älvdalskan successivt ska få de möjligheter att få finnas kvar, utvecklas och frodas som behövs för att den delen av svenskt kulturarv ska kunna bevaras.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande.

Fru talman! I över 200 år har JO-ämbetet funnits i Sverige. Det har tjänat som modell för många andra länder, som har valt att ta efter just denna typ av granskning av det offentliga - den sista utposten för den enskilde men också ett viktigt verktyg för att vi i den här kammaren ska kunna se vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Under lika lång tid har konstitutionsutskottet funnits i Sverige, och paret JO och KU är på ett sätt helt omöjligt att separera. Vi är båda en del av granskningsmakten, och båda är vi grundbultar i vår svenska demokrati - någonting vi ska vara stolta över och alltid måste värna.

JO-ämbetet har år efter år överlämnat en rapport, och varje gång har rapporten varit intressant läsning för den som har ansvar för Sverige. Att ta ansvar för Sverige är ingen enkel uppgift för någon, fru talman, men denna kammare har just den uppgiften. JO:s mycket kloka insikter i hur saker och ting fungerar alternativt inte fungerar är någonting som vi behöver bli bättre på att använda som verktyg för att utveckla arbetet i riksdagen och även i Regeringskansliet. Det är någonting som jag tror att man kan ta fasta på såväl i majoritet som i opposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

Det är också någonting som är viktigt för väljare när de fattar sina beslut. Vem ska sitta i den här kammaren? Vem klarar av att lösa samhällsproblemen? Är det så att våra svenska myndigheter möter de behov som finns och följer de regler som har satts upp? Är reglerna adekvata? Behöver de utvecklas eller stärkas i sin nuvarande form?

Fru talman! JO-ämbetet är också den yttersta garanten för att den enskilde om möjligt får en form av upprättelse även om personen inte får ett ändrat beslut. Med detta sagt utreds inte alla anmälningar fullt ut, eftersom det inte är möjligt för JO att agera på det viset. Det är heller inte så att alla anmälningar ska hanteras av JO, som tidigare talare har nämnt. Men JO är en viktig utpost för rättssäkerheten och för att se till att rätt ska bli rätt.

Kritik från JO väger alltjämt tungt i den svenska statsförvaltningen, och det är en förutsättning att den gör det. När man försöker beskriva vad KU eller JO gör ifrågasätts att de inte har skarpare vapen än att kunna rikta kritik. Men i en välfungerande statsförvaltning, där man lyssnar på varandra och där man bryr sig om vad dessa institutioner tycker och säger, behövs det inte mer. Först om det behövs mer behöver vi överväga om vi kan fortsätta att ha den modell vi har. Hittills väger dock de ord som JO och KU väljer att yttra mycket tungt, och så länge de gör det räcker detta.

Det finns såklart andra verktyg runt omkring som kan leda till att man agerar än skarpare i andra sammanhang. Det absolut viktigaste är dock offentliggörandet för allmänheten, så att människor kan fatta sina beslut och fälla sina domar. Det handlar om en informerad politisk debatt, där JO har förutsättningar att gå på djupet i den statliga förvaltningen och KU har förmågan att gå på djupet när det gäller regeringens arbete och lyfta upp det som journalister och enskilda kanske aldrig hade kunnat finna till ytan. Denna funktion delar våra två institutioner, och denna funktion gör oss helt nödvändiga för den fria åsiktsbildningen.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Författningsfrågor tillhör kanske de tyngsta frågor som vi behandlar i den här kammaren. De handlar till syvende och sist om skyddet för vår demokrati och vårt fria levnadssätt, någonting som jag är helt förvissad om att alla i den här kammaren står bakom men som kanske inte alltid är så självklart i alla delar av världen som det är här i Sverige. Vi ser att demokratin är på tillbakagång på fler och fler platser runt om i vår värld. Skyddet för vår gemensamma demokrati blir därför allt viktigare för varje ny dag som gryr.

Sverige är alltjämt en stark demokrati och har goda förutsättningar att fortsätta vara det. Men vi måste vårda den. Det är möjligen en sliten klyscha att säga att vi måste vinna varje ny generation för demokratin, men ibland är slitna klyschor något som helt plötsligt råkar bli lite mer aktuellt.

Exempelvis är det väldigt många unga killar i Sverige - jag tror att det är närmare 20 procent - som undrar om demokrati verkligen är rätt sätt att styra på. Det finns fler som vill försöka driva den tesen, framför allt från andra länder, och vi befinner oss i ett säkerhetsläge där det finns de som drar nytta av att demokratin tillåts förgöra sig själv.

Vi som starka demokrater måste hela tiden ha siktet inställt på att värna inte bara det juridiska skyddet för demokratin utan också legitimiteten i vår demokrati och det kulturella skyddet för vår demokrati. Det här är något som flera av oss återkommer till gång efter gång, och det är just för att det är så oerhört viktigt.

Då finns det några saker man kan behöva betänka. En är att det finns lite av en trend i svensk politik i dag att om man har en politisk fråga som man tycker är särskilt viktig är det väldigt lätt att säga att den behöver grundlagsfästas.

Jag vill höja lite av ett varningens finger för denna tendens. Grundlagsskydd är någonting vackert, någonting viktigt och någonting som vi behöver för de kärnvärden som finns i vår demokrati. Men vi ska inte lura oss själva att tro att bara för att det står i grundlagen är det omöjligt att inskränka eller för den skull omöjligt att förändra med rätt förutsättningar.

Det är tvärtom så att ingen konstitution i världen är immun mot folket. Det här kan möjligen introducera en tröghet i systemet. Det kan introducera ett visst skydd. Men det riktigt starka, riktigt kraftfulla skyddet för våra demokratiska värderingar är den demokratiska politiska debatten och legitimiteten i systemet. I takt med att man introducerar fler och fler saker i grundlagen finns det en risk att det också blir fler och fler som motsätter sig vad som där står. Grundlagarna, det konstitutionella skyddet för vår demokrati, måste i de flesta fall utgöra de minsta gemensamma nämnarna för de spelregler som vi alla ser är viktiga för vår demokrati och de värderingar som bär upp den.

Det riktiga demokratiska skyddet är det vi måste ägna oss åt varje dag, inte bara skriva ned i en lagbok. Även nu när vi haft demokrati i Sverige i över 100 år måste vi fortsätta skapa en mer perfekt demokrati tillsammans. Vi måste förstå att det är vårt gemensamma projekt över partigränserna, inte bara ett verktyg i vår hand för att förgöra vår politiska motståndare. Det här är det riktiga skyddet och det som vi måste ta fasta på. Jag hoppas att vi är flera som kan kroka arm och fortsätta göra det tillsammans.

Det kan vara viktigt att introducera nya saker i vår grundlag. Som nämndes i den tidigare debatten här finns det bland annat en kommitté som tittar på fri- och rättigheter just nu. Bland annat aborträtten är aktuell att föra in i vår grundlag. Men det finns också många andra förslag på vad som skulle kunna behöva införlivas. Man ska göra det med försiktighet, varsamhet och gott omdöme och med förståelsen att detta att införa någonting i grundlagen inte är att för alltid låsa in det i en fast skepnad som inte går att förändra för framtida generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Detta är kärnan i det svenska arbetet med författningsskydd och författning. Sedan finns det en rad andra saker runt omkring detta som anknyter till skyddet för vår demokrati och till utvecklingen och förbättrandet av vårt demokratiska styrelseskick, den konfliktlösningsmekanism som vi har bestämt oss för är den bästa för att lösa olika åsiktsskillnader inom ramen för vår befolkning. Den här kammaren är på något sätt den centrala noden i vårt arbete.

Konstitutionsutskottet har en särskild roll i detta. Jag är glad att vi har en särskilt god dialog i den här sortens frågor, där vi kan byta och bryta idéer med varandra.

I det här betänkandet finns det flera olika motioner. Jag yrkar förvisso avslag på dem genom att yrka bifall till utskottets förslag, men för den skull avstannar inte diskussionen om dem. Tvärtom behandlar många av dem saker som vi behöver fortsätta diskutera hur vi ska ta om hand på olika sätt. En annan abrovink i vår demokrati är att det i huvudsak görs genom att regeringen initierar olika lagstiftningsprocesser och utredningar och sedan lägger fram förslag till beslut i den här kammaren, som vi kan bearbeta.

Jag vill faktiskt tacka dem som har valt att lägga tid och energi på att motionera i den här formen av frågor, för det är viktigt för att hålla den demokratiska debatten om utvecklingen av vår demokrati levande. Jag tycker att det är en viktig fråga för oss att fortsätta göra det även utanför den här kammaren, för risken med att ha haft demokrati i strax över 100 år är att vi blir lite tillbakalutade, tar den för given och uppfattar att den så att säga står sig även om vi själva inte vårdar den.

Och risken med att skriva fast och överjuridifiera skyddet för demokratin är att vi i kammaren inte känner samma akuta behov av att hela tiden själva ta ett ansvar för att förvalta vår demokratiska tradition, våra demokratiska regler och vårt demokratiska styrelseskick.

Vi får aldrig lura oss själva och tro att vi inte varje dag bär det uttryckliga och slutliga ansvaret för skyddet av vår demokrati.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sekretess för uppgifter om jägare hos läns-styrelsen och Polis-myndigheten

Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkandet.

Det är inte jätteofta som vi i konstitutionsutskottet får möjlighet att behandla ärenden som har med jägare, jakt och vilt att göra, men när vi får det blir man som jägare och KU-ledamot lite extra engagerad. Kanske är det därför jag är den enda KU-ledamoten som deltar i denna debatt och resten kommer från miljö- och jordbruksutskottet, vad vet jag.

De förändringar som vi genomför i dag är förändringar som jag menar har behövts under lång tid, framför allt den del som rör Nationella Viltolycksrådet. Som det står i propositionen är det förändringar som behöver göras dels för att skydda vapen, magasin och ljuddämpare från att komma i orätta händer, dels för att vi har en tilltagande hotbild gentemot dem som i statens namn utför en uppgift som är mycket viktig för det etiska förhållningssättet till vilt.

Det finns länder där man inte funderar så mycket över vad som händer med trafikskadat vilt, fru talman. Det smäller, och sedan blir det ett försäkringsärende. Vad som händer med viltet är en annan fråga. I Sverige har vi dock valt en annan väg, en betydligt mer etisk väg, där målbilden alltid är att söka upp och förkorta lidandet så mycket det bara går. Detta är en mycket svår uppgift som kräver stort engagemang från den enskilde jägaren och som inte varje jägare och definitivt inte varje jakthund klarar av.

Träningsarbete är en förutsättning för att få en bra eftersökshund som klarar av att reda ut ett trafikeftersök. Detta är ett arbete som man många gånger inte klarar av genom att bara ha en hund. Många gånger krävs det att man har två hundar som är tränade på olika uppgifter för att klara av eftersöket i dess helhet, och man kan behöva ta hjälp av vänner och kollegor för att klara av hela uppgiften.

I det läget, när man utför denna uppgift på allmänhetens uppdrag, kan man bli hotad av djurrättsterrorister som tycker att vi inte borde ha ett sådant etiskt förhållningssätt. Det finns eftersöksjägare som får sina bilar sönderslagna och vandaliserade när de utför denna uppgift, om det just den gången råkar vara en varg och detta blir känt. De uppgifter som går att få tag på används för att hitta personen och hota och skrämma den till tystnad. Detta är vedervärdigt och oacceptabelt i en demokrati.

När vi införde tryckfrihetsförordningen i Sverige en gång för länge sedan var målet att skapa förutsättningar för transparens i statsförvaltningen, kunna hålla makten ansvarig och se vad som sker i statsförvaltningen. Det var en tid med betydligt färre personuppgifter lagrade inom ramen för statsförvaltningen.

Barriärerna för att begära ut personuppgifter var betydligt högre före digitaliseringens genombrott. Balansen i den svenska offentlighetsprincipen har skiftat på ett sätt som kanske inte riktigt förutsågs, och där har vi i denna tidsålder en viktig uppgift i att försöka finna en rimlig balans.

Sekretess för uppgifter om jägare hos läns-styrelsen och Polis-myndigheten

Det har under ett flertal år blivit allt tydligare att hotet, hatet, våldet och vandaliseringen gentemot eftersöksjägare inom ramen för NVR, men även andra former av jakt, växer och blir ett allt större problem. Låt mig därför, fru talman, uttrycka min förvåning över att förslaget kommer först nu när den här regeringen har tillträtt och förmår leverera det till riksdagens bord.

Detta är en principiellt viktig fråga för att vi ska kunna se våra NVR-jägare i ögonen när vi skickar ut dem på kvällar eller nätter, ofta mitt i natten, i skymningen eller precis i gryningen klockan 4, då de med sin egen säkerhet som insats ska försöka inleda ett trafikeftersök längs en ofta tungt trafikerad väg tillsammans med en av sina käraste vänner - den jakthund som många gånger är en livskamrat.

Att vi med tanke på denna risk dessutom, fram till i dag, har sagt att vi inte ens tänker skydda jägarna från dem som hotar och hatar dem har för mig framstått som oanständigt och obegripligt under en ganska lång tid.

Det som har utlöst detta nu är ironiskt nog något helt annat, nämligen möjligheten att sälja mindre mängder vildsvinskött direkt till konsument och att man måste registrera sig för att göra detta. Detta är såklart också en viktig del, men det som jag tycker är det absolut tyngsta argumentet och som är viktigast för mig är att alla de som vid sidan av sina vanliga liv har jour dygnet runt för att på ett etiskt sätt ta hand om trafikskadat vilt och avsluta viltets lidande ska få heder och ära, som sig bör.

Med detta vill jag återigen yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Konstitutionsutskottets granskning av regeringen och den höstgranskning vi gör varje år, som inte handlar om alla KU-anmälningar utan om de mer övergripande saker som utskottet självt väljer, är en föreställning som kanske inte drar till sig riktigt lika många besökare på läktaren som det som föregick denna debatt: partiledardebatt, misstroendeomröstning och annat som är politiskt dagsfärskt. Folk kanske inte tycker att det är riktigt lika kul.

Men, fru talman, låt mig påminna om att det inte går att stava till "kul" utan KU. Detta är något som är värt att komma ihåg. Det är nämligen mer spännande än man först tror. Det är intressant, inte bara utifrån det dagspolitiska perspektivet eller utifrån vad som får rubriker här och nu eller skapar stora pressuppbåd utanför kammaren. Det handlar om något större.

Det handlar om vården av vår gemensamma demokrati. Det handlar om att hålla samman det som vi alltid måste kunna vara tämligen överens om: hur grundreglerna för styrelsen av vårt land ska se ut och följas. Det är detta vi tittar på. Som konstitutionens väktare följer vi upp detta kontinuerligt. Det gör att man, oavsett om man sitter i opposition eller i regering, har förväntan på sig att klara av denna uppgift, att göra den välavvägt och försöka göra den i samförstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

I en tillvaro som präglas av allt större svallvågor, allt större överord, hårdare retorik och större splittring mellan människor i allmänhet, och kanske inom politiken i synnerhet, har denna roll en särskild funktion, vill jag mena. Denna funktion är att samlas kring just det som är gemensamt och att ha som utgångspunkt att varje röst alltid ska räknas. Alla har lika stor rätt att vara en del av vår demokrati. Vi vet att reglerna ska efterföljas och att vi kan lita på varandra, så till den grad att vi vet att ingen kliver in i denna kammare i syfte att göra landet sämre. Vi har bara olika visioner när det gäller vad som är bättre. Det är där vi landar i vårt arbete - inte i villfarelser om att det finns illasinnade människor som är här för att förstöra, utan i samsynen om att vi vill olika. Vi respekterar detta, och vi respekterar de gemensamma grundreglerna. Där kommer KU in, och det är där vår granskning tar sin utgångspunkt.

Några av de saker som tas upp i detta granskningsbetänkande handlar om just dessa grundläggande processer; lagstiftningsprocessen är en. Den har varit uppe för diskussion inte minst de senaste dagarna. Det har funnits synpunkter på hur snabbt regeringen går fram, och så har man en diskussion om det. Jag tycker att detta är ganska intressant och vitaliserande.

I denna granskning konstaterar vi att de flesta lagstiftningsprocesser har den gång som sådana processer brukar ha. I vissa fall kan det finnas skäl att skynda på. Vi tittar inte på enskilda processer på det viset. Det har konstitutionsutskottet gjort i andra granskningar och framfört synpunkter. Vi kommer tveklöst att få skäl att återkomma till detta.

Men även hela den här riksdagens roll som kontrollorgan ska det såklart slås vakt om. Interpellationer och skriftliga frågor är en del av detta. Det ska självfallet eftersträvas att svarstiderna respekteras. Vi påpekar att det behövs ett fortsatt arbete med detta. Vi konstaterar att det senaste år vi kunde överblicka - den här regeringens första - innebar en reduktion i antalet försenade svar på interpellationer och skriftliga frågor.

Men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra, inte minst efter ett år som det förra, då vi som land innehade ordförandeskapet i Europeiska unionen. Det var en monumental - eller, som Carl Bildt skulle ha sagt, pyramidal - uppgift för Sverige. Detta var såklart något som gjorde att arbetsanhopningen i Regeringskansliet blev så omfattande att det ibland var svårt att hålla svarstiderna, framför allt för de statsråd som drog ett extra stort lass i detta arbete.

Sedan har jag en hjärtefråga, något som vi i konstitutionsutskottet många gånger har återkommit till i vårt arbete och vår granskning. Det gäller relationen mellan å ena sidan riksdagen, genom EU-nämnden, och å andra sidan regeringen.

Vi, tillsammans med något enstaka ytterligare land, har den ordningen att regeringen, innan de åker på möten i Bryssel eller någon annanstans i EU för att föra fram Sveriges ståndpunkt, måste förankra denna i parlamentet. Det är en mycket demokratisk ordning som torde vara förebild för många andra länder, där en regering inte bara kan åka och fatta beslut på eget bevåg utan måste förankra dem i parlamentet med de parlamentariska förutsättningar som där finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Detta förutsätter att EU-nämnden har den information den behöver för att kunna fatta beslut om vad den egentligen tycker och hur den ser på regeringens förslag till ståndpunkt. Det förutsätter att dialogen däremellan fungerar väl, och det förutsätter ett ömsesidigt förtroende när det gäller att man försöker göra det så bra som möjligt.

Vi har under flera granskningar, inte minst denna, kunnat konstatera att det fortfarande finns saker att jobba med på detta område för att se till att EU-nämnden känner sig trygg med den information man har och att regeringen lämnar över den information som är relevant och som kan behövas, men inte för mycket information så att EU-nämndens ledamöter dränks i pappersarbete och läsning som gör att man kanske missar det som är viktigt eller helt enkelt inte hinner sätta sig in i hela materialet. Man bör få information vid den tidpunkt i processen då detta är relevant, och man bör ha tillräckligt mycket information på bordet för att det ska vara värdefullt för EU-nämnden och på det viset se till att man får ett värdefullt samråd. Men den bör inte lämnas tidigare då saker och ting ännu inte har landat och man inte riktigt vet allt, för detta riskerar bara att skapa förvirring och oklarhet och risk för fler problem än vad som löses.

Detta är en svår balansgång, och det förutsätter en dialog mellan riksdagen och EU-nämnden å ena sidan och regeringen å andra sidan för att se till att det fungerar på ett så bra sätt som möjligt.

Med detta, fru talman, yrkar jag såklart inte bifall, eftersom vi inte ska fatta beslut, men jag rekommenderar varmt alla politiskt intresserade att läsa vår granskning, som är en handbok i vård av demokrati.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Sverige är ett hundraårigt under av demokrati, yttrandefrihet och stark, tydlig och konstruktiv politisk debatt. Runt om i världen ser vi hur polariseringen sprider sig och den demokratiska världen till synes delvis slits isär av destruktiva debatter som endast spelar demokratins fiender i händerna. Säkerhetspolisen signalerar att detta är något som försvagar den svenska motståndskraften mot externa påverkansoperationer.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern om han delar min uppfattning att alla etablerade partier bär ett gemensamt ansvar att nu inför resten av mandatperioden och nästa valrörelse, även inför valet till Europaparlamentet, tillsammans ta ett nytt avstamp, vända blad och minska polariseringen i den svenska etablerade politiska debatten, som Säkerhetspolisen varnade för?

Herr talman! "Riksdagen är folkets främsta företrädare och därmed det centrala statsorganet." Så inleder konstitutionsutskottet sitt ställningstagande i det betänkande som vi i dag lämnar över till kammaren. Det var lite extra tillfredsställande att i går eftermiddag få läsa upp den meningen inför några statsråd, som kanske ibland upplever att regeringen också är ett tämligen centralt statsorgan. Det var ingen som protesterade mot beskrivningen, vill jag ändå framhålla.

Riksdagen har en oerhört viktig funktion i vår demokrati. Precis som utskottets ordförande just sa måste varje institution med självaktning ibland se över arbetsformerna. Det finns en högt ställd förväntan på oss i riksdagen. Vi ska leverera det som väljarna förväntar sig av oss. Våra arbetsformer ska vara ändamålsenliga. Stödet till den parlamentariska processen ska se till att få fram den demokratiska viljan på ett så effektivt och gott sätt som möjligt. Folkets främsta företrädare ska ha förutsättningar att göra sig själva och den övertygelse som gjort att de blivit satta i den här kammaren rättvisa.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden som konstitutionsutskottet i dag lämnar över det här betänkandet till kammaren med förslag om ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att tillsätta en utredning för att titta vidare på dels stödet i den parlamentariska processen och utskottsarbetet, dels förutsättningarna för ledamöterna att göra ett gott jobb och stödet till det. Det är två avgörande ben för arbetet i det här huset.

Herr talman! Riksdagen är ingen statlig förvaltningsmyndighet som vilken annan som helst. Det är en parlamentarisk församling som arbetar på ett sätt som ingen annan institution i Sverige. Det är en helt unik plats - en fantastisk plats, om jag får säga det själv. Förutsättningarna för att vi ska göra oss själva rättvisa är såklart viktiga, men varje enskild ledamots ambitioner är styrande över tid.

Utredning om stödet till den politiska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen

När man har blivit omvald till riksdagen några gånger märker man att varje ny riksdag har lite grann av en egen själ och en egen identitet. Det blir förändringar efter varje val. Det blir förändringar i sammansättningen i den här kammaren i form av att partier blir olika stora. Det blir nya individer som börjar röra sig i kammaren och korridorerna. Utskotten bemannas med nya individer som kanske kommer in, kommer ut och byter plats.

Men någonting som hela tiden måste fungera är institutionen, med förutsättningarna, ramarna och stödet. Det är något som hela tiden överlever varje mandatperiod och som det därför är oerhört viktigt att vi finner enighet om över partigränserna. Våra arbetssätt och vårt stöd i den parlamentariska processen ska inte vara en källa till partipolitisk konflikt. Det ska vara det grundläggande som vi alla tillsammans står på, någonting som klargör spelreglerna och förutsättningarna och som även de som kommer hit efter oss ska känna är fullgott för att de i sin tur på ett fullgott sätt ska kunna fullgöra sin uppgift och ge uttryck för sina övertygelser.

Herr talman! Vi har goda förutsättningar redan i dag. Men vi ser också att det finns saker som kan behöva utvecklas i en föränderlig tid. Det ska bli väldigt intressant att se resultatet av en sådan här utredning och se hur vi kan förfina stödet till vår absolut viktigaste demokratiska process, den som sker i det här huset. Med det yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! JO-ämbetet är ett historiefyllt ämbete som är lika gammalt som konstitutionsutskottet, det vill säga strax över 200 år. Det har följt med under väldigt många reformer av hur vi har valt att styra vårt land, och det har blivit en viktig institution som en av de bortre kontrollpunkterna för att se till att varje enskild människas rättigheter tillgodoses och följs upp i förhållande till staten.

Vi ska vara stolta över vårt ombudsmannaämbete. Ordet ombudsman har ju spritts över världen. Den svenska modellen har fått vara förebild för andra när de har utformat sina kontrollfunktioner.

JO-ämbetet är en förlängning av riksdagen och riksdagens kontrollmakt gentemot regeringens myndigheter. Det är viktigt för oss här i kammaren och för statsapparaten i dess helhet att noggrant följa utvecklingen inom detta. Många viktiga ställningstaganden har gjorts av JO-ämbetet över tid, vilket har spelat stor roll också för den enskildes möjlighet att hävda sin rätt mot det allmänna.

Efter ett noggrant utredningsarbete lämnar konstitutionsutskottet i dag över ett förslag till beslut i kammaren som innehåller flera viktiga förändringar men också några medskick till regeringen om vad som behöver utvecklas framöver. Det kanske tydligaste medskicket vi gör till regeringen i form av ett tillkännagivande i dag är behovet av att utreda en ordinär granskningsverksamhet inom flera områden.

Ett sådant område som har kommit att framstå som alltmer nödvändigt att titta vidare på, herr talman, är kriminalvården. Det är ett område där ärendemängden hos JO kraftigt har ökat över tid. I takt med att vi arbetar på bredden i det svenska samhället med att bekämpa den organiserade brottsligheten och otryggheten blir också kriminalvårdens uppdrag än större, än svårare men också viktigare. Vi ser kanske inte framför oss en minskning över tid i antalet ärenden som rör just kriminalvården.

Konstitutionsutskottet skickar därför ett uppdrag till regeringen om att titta på den ordinära tillsynen, då JO är ett extraordinärt tillsynsorgan. Uppdraget avser inte specifikt kriminalvården utan är mer generellt utformat och skickas tillsammans med en rad andra förändringar som görs men också förändringar som man väljer att avstå från att göra för att vidmakthålla JO-ämbetets väldigt särskilda särart.

Översyn av JO-ämbetet

JO-ämbetet är som sagt en förlängning av riksdagens kontrollmakt in i den statliga myndighetsstrukturen. Varje enskild människas rätt att få sina rättigheter tillgodosedda är JO:s viktiga uppdrag att bevaka. Även om JO inte avlägger några domar eller har möjlighet att utdöma straff, i likhet konstitutionsutskottet som inte heller har det när vi granskar regeringen, väger ett utlåtande från JO tungt.

Kritik från JO är någonting som man helst vill undvika. Så länge vi kan hålla kvar vid den respekt för ämbetet som jag skulle säga att den svenska statsapparaten i dag har behövs det inte mer. Så länge vi kan ha ett så gott förtroende för JO-ämbetet att vi litar på att de beslut som är tagna där och den kritik som riktas därifrån är grundade i ett juridiskt grundmurat resonemang, vilket vi alltid kan göra, behövs det inte mer. Det är någonting som jag tycker är nästan fantastiskt att tänka på. Tänk att ett uttalande från en så respekterad institution kan väga så tungt att någonting skarpare än ett uttalande inte behövs! Men i det ligger också konstitutionsutskottets väldigt viktiga uppgift, som jag tycker att vi tar på mycket stort allvar i det betänkande vi lämnar över till kammaren i dag för beslut: att värna ämbetets förtroende och integritet.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Lars Engsund, Lars Johnsson, Ulrik Nilsson och Susanne Nordström (alla M), Peter Hedberg, Ida Karkiainen, Amalia Rud Pedersen och Mirja Räihä (alla S), Matheus Enholm och Victoria Tiblom (båda SD), Jessica Wetterling (V), Malin Björk (C), Gudrun Brunegård (KD), Jan Riise (MP) samt Malin Danielsson (L).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Jag tackar Ida Karkiainen. Jag tycker också att det är värt att framhålla att när vi har gjort våra bedömningar i dessa ärenden har det aldrig handlat om någon form av kohandel, utan det har alltid handlat om rimliga diskussioner om var ribban ska ligga. Sedan kan det ha spänt över flera ärenden i vilka vi då ska göra kongruenta bedömningar för att hålla ihop det på ett snyggt sätt.

Jag vill också rikta min uppskattning till Ida Karkiainen och utskottets alla ledamöter för att det just är detta som är fokuset i vår granskning. Ida Karkiainen lyfter exempel på ärenden där vi har haft noggranna övervägningar som inte har handlat om partipolitik utan som har handlat om juridik och konstitutionella frågor och där vi har landat i någonting som vi sedan också kan stå för. Det kan svida lite grann när man kommer hem till en partigrupp som tycker att man borde kunna klämma åt andra sidan lite extra. Det tror jag att vi båda har upplevt i olika omgångar. Det är heller inte alltid helt enkelt att förklara för de rena politiska varelser och djur som rör sig i den här kammaren till vardags varför vi väljer att till exempel göra en så nästan drastisk sak som vi har gjort i år med de så kallade uttalandeärendena. Men till syvende och sist handlar det om att slå vakt om den konstitutionella grunden för konstitutionsutskottets granskning och i förlängningen om förtroendet för institutionen.

Gransknings-betänkandeInledning

Jag ser väldigt mycket fram emot att få tillbringa de kommande åren i utskottet tillsammans med Ida Karkiainen och de övriga ledamöterna och fortsätta att slå vakt om utskottets integritet. Jag ska låta undslippa mig att jag kanske egentligen hade haft tankar på att söka mig till ett annat utskott den här mandatperioden, herr talman. Men som saker och ting nu har fallit sig är jag väldigt tacksam för att min partigruppledning satte ned foten och sa något annat. Jag ser väldigt mycket fram emot de kommande åren!

Herr talman! Det hör inte till vanligheterna att vi begär replik på varandra i konstitutionsutskottet, framför allt inte i granskningsdebatten. Men jag tänkte slå två flugor i en smäll. Först och främst vill jag ta tillfället i akt att tacka konstitutionsutskottets ledamöter i allmänhet och Ida Karkiainen som ordförande i synnerhet för ett konstruktivt och värdigt arbete under konstitutionsutskottets granskning det här året. Det har varit väldigt roligt att arbeta under de omständigheter som vi tillsammans har kunnat skapa, och det har varit givande att få arbeta så nära tillsammans med Ida Karkiainen.

Jag vill också tacka kansliet för det fantastiska arbete som de har gjort.

Jag hoppas att herr talmannen förlåter mig för att jag kapar systemet på detta sätt och låter Ida Karkiainen få ytterligare två minuter att avsluta sitt anförande.

Herr talman! Jag får äran att inleda denna debatt i dag i ordföranden Ida Karkiainens frånvaro. Ibland är transportmedlen till huvudstaden inte så punktliga som man skulle önska, men Ida kommer snart att ansluta.

Konstitutionsutskottet överlämnar i dag sitt granskningsbetänkande för detta riksmöte till kammaren. Det har varit en granskning som har ställt konstitutionsutskottet på prov på flera sätt, där vi för tredje mandatperioden i rad försöker eftersträva att finna enighet bland utskottets alla partier i vårt granskningsbetänkande. Och, herr talman, jag kan stolt meddela att konstitutionsutskottet också denna gång har lyckats med denna enighet.

Detta är någonting som började under herr talmannens egen ledning, när han var ordförande i konstitutionsutskottet, tillsammans med den tidigare talmannen Björn von Sydow, som då var vice ordförande i KU. Det fortsatte under den förra mandatperioden, under ledning av Karin Enström som ordförande och Hans Ekström som vice ordförande. Och detta har vi i KU att vårda och värna under denna mandatperiod, där vi lägger partipolitiken åt sidan och fokuserar på det som är konstitutionellt rätt, riktigt och relevant, och där vi ska göra kongruenta bedömningar av våra ärenden och försöka skapa en form av gemensam konstitutionell bas att stå på.

Det är många ärenden som har gåtts igenom under denna granskning, och jag kommer inte att kunna djupdyka i alla. Men någonting som jag ändå vill fästa kammarens uppmärksamhet på är det sätt som KU detta år har valt att hantera några så kallade uttalandeärenden under "Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning" (kapitel 3). Vi väljer där att samla ihop en grupp ärenden, så kallade uttalandeärenden, och behandla dem gemensamt. Bakgrunden till detta är det över tid ökande antalet statsråd som har anmälts för uttalanden av olika slag, där KU har konstaterat att det måste finnas en konstitutionell grund för vår granskning. Och i alla uttalandeärenden har det inte varit en övertydlig sådan konstitutionell grund som ligger som bas.

Vi försöker här tydliggöra vad konstitutionsutskottet har för konstitutionell roll genom att avgränsa vad vi gör bedömningar av på ett sådant sätt att sådant som handlar främst om politisk debatt, uttalanden i formen av en politisk debatt eller en politisk diskussion, nog inte var det som avsågs när man i regeringsformen beskrev vikten av saklig och korrekt kommunikation och information.

Några sådana ärenden handlar om den kärnkraftsdebatt som har varit, där det har gjorts anmälningar från flera olika håll mot både den nuvarande regeringen och den förra regeringen. Det finns också flera andra ärenden som handlar om annat än kärnkraft. Jag skulle nog vilja påstå att den som är utan skuld i detta avseende får kasta den första stenen. Jag tror att alla partier i kammaren i någon mån har varit bidragande till att öka antalet anmälningar som handlar om uttalanden i största allmänhet utan någon specifik konstitutionell grund i det avseende som KU nu har valt att begränsa sin granskning till.

Varför gör vi då detta? Jo, det handlar om att försöka skapa ett förtroende för KU:s granskning som också står sig långsiktigt. Om KU blir en plats där man kan försöka belägga sina motståndare med att i en politisk debatt ha uttryckt sig på ett sätt som man själv inte tycker är helt sakligt och KU sedan ska bli någon form av sanningsvittne i detta, då kommer vi att ha väldigt svårt att över tid vidmakthålla den enighet som vi har när politiken söker sig in i vår bedömning på ett sätt som inte är ändamålsenligt, och vi kommer också att ha svårt att upprätthålla förtroendet för utskottet som institution och att det är just det konstitutionella som vi granskar och bedömer, inte det politiska.

I en politisk fri och öppen debatt måste det finnas möjligheter för polemiserande och tillspetsade uttalanden. Men med detta sagt inskärper konstitutionsutskottet också vikten av att uttalanden i allt väsentligt är korrekta och sakliga. Om man ska ha en fri, öppen och demokratisk debatt bygger det på att alla, såväl statsråd som andra framträdande förtroendevalda, eftersträvar just denna sakliga och korrekta debatt. Det gynnar vår demokrati, det gynnar vårt öppna samtal och det gynnar vår öppna debatt och fria åsiktsbildning.

Herr talman! Med detta sagt kan jag varmt rekommendera detta som god läsning.

Fru talman! Den svenska minoritetspolitiken har under många och långa decennier varit föremål för diskussion: Hur ska minoriteter och urfolk i Sverige få sina rättigheter tillgodosedda? Vilka ska dessa rättigheter vara? Och hur ska de tas om hand?

Vi har gjort stora framsteg över tid. Sverige har ett inte alltför ljust förflutet när det kommer till hur man har valt att hantera sina rättigheter och sitt urfolk. Det handlar om hur man har valt att hantera språkfrågor, kulturella frågor och en rad olika omständigheter som har varit avgörande för att bevara lokala kulturer, minoritetskulturer och urfolkskulturer.

Som nämndes tidigare har stora delar av konstitutionsutskottet fått möjlighet att besöka Älvdalen i veckan. Det var ett intressant besök med ett späckat program från början till slut. Jag tror att jag inte var helt ensam om att känna mig välinformerad när jag i måndags lämnade Älvdalen tillsammans med kollegorna.

Slutsatsen blir att vi har en fantastisk variation i Konungariket Sverige. Det finns många lokala företeelser, minoritetsföreteelser och urfolksföreteelser som gör Sverige till ett rikt land att leva i, med en variation som både är inhemsk och inflyttad och med en kunskap om kulturella företeelser som för stora delar av befolkningen kanske har gått förlorad.

Älvdalskan är ett intressant exempel på hur ålderdomliga språkuttryck har levt kvar i en liten del av Sverige. Om älvdalskan är ett språk, om den ska det erkännas som ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och hur det i så fall ska gå till är väl någonting man får fundera över.

Balansgången är viktig att vandra även här. Konstitutionsutskottet har ansvar för många frågor där man behöver gå en svår balansgång mellan tungt vägande intressen. Minoriteters intressen och urfolks rättigheter, men också majoritetsbefolkningens intressen och rättigheter, måste ständigt vägas på guldvåg för att vi ska finna en väg framåt som är legitim.

En fara om man går för långt åt det ena eller det andra hållet, till förmån för eller till men för våra minoriteter, är att legitimiteten i arbetet skadas - antingen hos minoriteten i fråga, som upplever sig åsidosatt, bortglömd och nedprioriterad, eller hos majoritetsbefolkningen, som upplever att man får otillbörliga fördelar som företrädare för en minoritet eller en del av en minoritet eller ett urfolk.

Detta är svåra legitimitetsproblem som måste vägas av vid varje enskilt tillfälle, fru talman. Och jag tror inte att något utskott är bättre skickat att göra det än just KU, där vi har den här fantastiska traditionen av att kunna sitta ned, respektfullt bryta perspektiv mot varandra och finna vägar framåt som är ansvarstagande och långsiktiga, där vi slår vakt om viktiga värden men också klarar av att göra svåra prioriteringar.

Jag vill särskilt belysa den problematiska situation som det judiska livet utsätts för i Sverige just nu, fru talman. Den svenska judiska gruppen har under alldeles för lång tid upplevt sig hårt ansatt av andra grupper i samhället. Säkerhetssituationen kring synagogor och andra byggnader som används för judiskt kulturliv har blivit i praktiken ohållbar. Man lämnar judiska församlingar - inte för att man inte vill stötta det judiska livet, inte för att man inte känner sig som en del av den judiska gruppen utan för att kostnaderna för att vara medlem i en judisk församling som bevarar detta judiska kulturarv blir alltför höga då kostnaderna för fysisk säkerhet mot våld skenar.

I en demokrati som Sverige, som har fokus på att man som vanlig medborgare ska ha rätt till sin kultur, sin religion och sitt språk, är detta såklart en fullständigt oacceptabel utveckling och någonting som vi måste fortsätta att arbeta för att komma till rätta med. Motsättningar i samhället kan såklart få olyckliga uttryck, men vårt ansvar som företrädare för staten måste alltid vara att de grundläggande rättigheter vi har i vår grundlag - till vår kultur, vår religion och vår frihet att utöva dessa - måste kunna utövas på ett fredligt sätt i vårt land.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag till beslut.

Fru talman! Den debatt som vi har i dag om KU:s betänkande Valfrågor kan te sig som en debatt där vi bara står och håller med varandra i mångt och mycket. Det är som det ska vara.

Som kollegan Hans Ekström från Socialdemokraterna redogjorde för behövs bredd och stabilitet i våra processer när vi reformerar valsystemet, något som är oerhört viktigt för legitimiteten i demokratin. Jag viskade till kollegan Ekström när han var på väg ned från talarstolen att jag nästan tryckte på instämmandeknappen för första gången efter att ha hört en socialdemokrat tala.

Jag tycker att detta är en viktig fråga för stabiliteten långsiktigt, för det är, precis som sagts tidigare, när denna grundval i vår demokrati ifrågasätts som problemen med demokratin i större bemärkelse uppstår och legitimitetsproblemen börjar titta fram. Innebär detta att man inte ska göra några förändringar alls? Nej, självfallet inte, fru talman.

Som kollegan från Sverigedemokraterna, Fredrik Lindahl, nämnde tidigare kommer vi under denna mandatperiod att få till stånd en parlamentarisk kommitté i syfte att se över valsedelssystemet, som är i behov av en sådan översyn. Det är logistiskt knepigt, och Valmyndigheten har på många sätt visat på den problematik som finns i valsedelssystemet så som det är i dag.

Samtidigt som man analyserar detta måste man ha i åtanke att varje förändring, varje sak som gör att väljare som kommer till vallokalen upplever att de inte känner igen sig sedan de var där senast, måste vara välgrundad. Det ska vara pedagogiskt och lätt att förstå, och det måste framstå som robust och säkert för väljarna. När de går därifrån måste de känna att de har fått möjlighet att ge uttryck för sin uppfattning och att de är säkra på att det blev rätt. Därför måste förändringar av valsedelssystemet noggrant analyseras och gås igenom och grundas i allmänhetens förtroende för valsystemet. Vi i den parlamentariska kommittén kommer att behöva se till att så blir fallet.

Stödet för vårt valsystem är som sagt en grundval. Vi får inte glömma bort att detta inte bara gäller de tre val som vi har vart fjärde år utan också det val som vi har vart femte år: valet till Europaparlamentet. Det smyger sig allt närmare. Det pågår en process på europeisk nivå i Europaparlamentet, som har initiativrätt i dessa frågor, att lägga ut grundvalarna för hur arbetet ska fungera.

Jag var själv för bara någon vecka sedan och representerade konstitutionsutskottet i EU-parlamentets AFCO-utskott, där diskussionerna om dessa frågor går varma och där det finns många intressanta och pigga förslag på hur systemet kan reformeras. Det som slår mig är att de nationella parlamenten mindre än ett år innan valet ska äga rum inte har riktigt samma aptit på drastiska förändringar med smala majoriteter.

Något som jag tycker är ett hälsotecken när det gäller den europeiska demokratin, fru talman, är att man även där i allt större utsträckning resonerar ungefär som vi gör i Sverige när vi talar om legitimitet. Saker och ting måste ske med breda överenskommelser, det får inte gå för fort och det måste finnas en grundläggande legitimitet i processen. Det är något som jag tycker är viktigt för oss svenskar, som har detta i blodet, att framhålla i olika europeiska kontexter där vi möter dem som kanske vill gå lite snabbare fram och som kanske inte har riktigt lika stora problem med att göra saker med smala majoriteter - saker som ibland kan skapa krockar mellan olika demokratiska filosofier.

I vår europeiska gemenskap, i vår europeiska union, har vi ju olika nationella system. Det är därför den svenska ståndpunkten är - och kommer att fortsätta vara, skulle jag gissa, med tanke på hur brett stöd den har - att de nationella demokratierna men även den europeiska demokratin i en nationell kontext måste tillåtas fungera på lite olika sätt. Det är för att vidmakthålla just den här legitimiteten i systemet - den och igenkänningen. Man ska känna att när jag lämnade valurnan blev det rätt. Min röst räknades. Och när rösterna räknas ihop på kvällen ska man känna att det finns en stabilitet i systemet. Det blev rätt även där.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag.

I detta anförande instämde Lars Engsund (M).