Herr talman! Det är roligt att vara tillbaka i riksdagen igen, och det för andra gången i dag.

Europeiska rådet träffades den 19 december förra året. Mötet handlade till största delen om kriget mot Ukraina och om EU:s fortsatta stöd till Ukraina. Vi talade också om EU:s vidare roll i världen. Det antogs inga nya slutsatser om detta, utan det hölls en bredare diskussion inför kommande möten. Migrationsfrågan var åter på dagordningen, och jag deltog också i ett separat möte i den krets av likasinnade länder som driver på här. Vi fokuserade framför allt på frågan om återvändande för dem som har fått avslag på sin asylansökan men som i dag ändå stannar kvar i EU.

Herr talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina var återigen huvudfrågan på Europeiska rådet, och det av helt uppenbara skäl. President Volodymyr Zelenskyj deltog den här gången på plats i Bryssel och redogjorde rätt detaljerat för sin syn på situationen på marken. Diskussionen både med och utan president Zelenskyjs deltagande präglades väldigt tydligt av det kända okända, det vill säga den faktor som vi ännu i fem dagar inte vet så mycket om. Det handlar om den nya amerikanska administrationen, som tillträder på måndag i nästa vecka.

Bland EU-länderna lägger vissa mest tonvikt vid att Europa kommer att behöva anpassa sig efter USA, att vi i EU noga måste förhålla oss till den nya verklighet som kan skapas av en eventuell omläggning av den amerikanska Ukrainapolitiken. Andra länder, inklusive Sverige, Norden, de baltiska staterna och rätt många andra, håller med om betydelsen av det transatlantiska samarbetet och USA:s vägval, men är samtidigt tydliga med att Europas länder i vilket fall som helst måste vara beredda att både ta ett större ansvar för vår egen militära och civila säkerhet och kunna säga att vi är beredda att göra mer för Ukraina så länge som det krävs. Här står vi ännu en tid i ett lite osäkert läge, men vår ståndpunkt är kristallklar.

Vi hör till dem som tillsammans med andra visar vägen med en Ukrainaram på sammanlagt 75 miljarder kronor, som ger långsiktighet och förutsägbarhet i stödet till Ukraina, samtidigt som vi rustar både vårt militära och vårt civila nationella försvar.

Diskussionerna i Bryssel kretsade också kring leveranser av avancerade luftförsvarssystem, ammunition och annan militär utrustning - allt det som är helt avgörande för att stärka Ukrainas försvar i ett speciellt och svårt läge. Sverige betonade tillsammans med flera andra behovet av att stötta Ukrainas energisektor och den civila infrastrukturen, som har drabbats hårt av konflikten. Inte minst sker det när Ryssland riktar sina attacker specifikt mot energiinfrastruktur under vintern.

Herr talman! Diskussionen om EU:s roll i världen var som sagt övergripande, och det är en väldigt övergripande fråga. Vilken geopolitisk roll ska EU spela i alla andra delar av världen? Den syftade inte heller till att lägga fast en ny inriktning, utan det var en lite friare diskussion där vi kunde höja blicken från de exakta formuleringarna i en slutsatstext, så som det annars lätt blir.

Diskussionen tog avstamp i rådande säkerhetsläge. Det kanske bäst kan sammanfattas med orden ekonomi och samarbete. Det finns en tydlig koppling mellan å ena sidan europeisk ekonomi, europeisk konkurrenskraft och graden av europeisk framgång och å andra sidan Europas samlade globala genomslag och att det finns en ganska självklar koppling däremellan. Underskatta alltså inte hur viktigt det är att Europas konkurrenskraft nu ses som en förutsättning för ett långsiktigt europeiskt inflytande i världen. Det gäller inte minst i en värld som alltmer handlar om asiatiska ekonomier på den ena sidan och om amerikansk ekonomi på den andra sidan.

Föga förvånande underströk jag betydelsen av EU:s handelsagenda, att vi står upp för frihandel, att det här betyder mycket för ekonomisk utveckling men att det också har stor betydelse för EU:s relation till helt andra delar av världen inklusive det globala syd, som vi allt oftare talar om. Mercosuravtalet är ett tydligt exempel på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

När det gäller samarbete med övriga världen lyfte jag fram det transatlantiska samarbetet med USA och Storbritannien och att det förblir EU:s allra viktigaste nära samarbetspartner. Efter brexit finns det ibland en tendens att glömma Storbritannien. Det var verkligen inte EU:s fel att britterna lämnade EU, men det ligger i EU:s intresse att ha så täta band som möjligt med Storbritannien. Det gäller inte minst nu när den nya brittiska regeringen under Keir Starmers ledning så tydligt signalerar en vilja till en nystart i relationerna mellan Storbritannien och EU. Vi ska vara starkt för detta.

Den svenska linjen är att vi ska samarbeta med allierade och likasinnade därför att ensam inte är stark, och detta gäller också EU.

Andra fokuserade, inte heller helt förvånande, på Latinamerika. Det finns språkliga historiska skäl för det. Ytterligare andra fokuserade mycket på det globala syd, inte minst för behovet av att markera att vårt intresse för dem är en förutsättning för att de ska förstå våra synpunkter på Rysslands agerande mot Ukraina.

Allt hänger ihop. EU kan inte göra allt överallt. Det vet vi. EU kan inte heller enas om att göra allt överallt. Men att EU måste vara framgångsrikt och relevant för att ha geopolitisk betydelse är helt uppenbart.

Låt mig säga något om Kina. Relationen till Kina skulle i sig kunna behöva ett helt möte, och det har vi haft ett par gånger under den tid som jag har varit statsminister. Det har varit intressant båda gångerna, och mötena har haft kända europeiska ingångar av olika slag.

Denna gång fokuserade vi på några specifika delar i Kinapolitiken. Dels gällde det Kinas stöd till Rysslands krig mot Ukraina, vilket är den återkommande och allra mest kritiska delen av vår relation till Kina just nu. Kina är en möjliggörare av Rysslands krig mot Ukraina. Det är allvarligt, och det påpekar europeiska ledare gång på gång i olika möten med Kina. Det påpekade även Benjamin Dousa när han nyligen var i Peking. Dels gällde det Kinas och USA:s handelsrelationer och hur de kan påverka EU.

Vi talar mycket om risken för ökade tullar mellan USA och Europa, och det är problematiskt nog. Var Sverige står i den frågan vet alla. Vi är enkelt uttryckt emot tullar och för frihandel. Detta är en gemensam europeisk kompetensfråga.

Den andra stora frågan är vad som kommer att hända vid ett eventuellt handelskrig mellan USA och Kina. Det är en fråga för dessa båda länder, men om detta skulle inträffa kan det också få betydande konsekvenser för Europa. Ett stort handels- eller produktionsöverskott i Kina kan landa i Europa. Här finns det betydande kortsiktiga och långsiktiga frågeställningar.

Hur vi kan samarbeta med USA respektive Kina där det finns gemensamma intressen - till exempel när det gäller klimatet - är en otroligt viktig fråga. Jag tror att vi kommer att få anledning att återkomma till Kina när den nya amerikanska administrationens Kinapolitik blir lite klarare.

Herr talman! Den fruktansvärda situationen i Mellanöstern diskuterades naturligtvis länge och noga och efter samma linjer som vid tidigare möten. Texten på bordet antogs utan ändringar, och den antyder ganska exakt - nästan ord för ord - vad som är den gemensamma europeiska positionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

När det gäller den störtade Assadregimen i Syrien var det för tidigt att dra några fasta slutsatser. Alla var varsamma. Det finns en del positiva tecken, men det finns utan tvekan även stora risker. Det finns historiska tecken på detta, men jag tror att alla avvaktar lite.

Flera - även jag själv - noterade att vi lever i en tid som är fylld av disruptiva händelser. Ena veckan har vi en halv statskupp i en stabil demokrati som Sydkorea. Nästa vecka faller en 50 år gammal, avskyvärd diktatur i Syrien. I båda fallen var det knappt någon som kunde förutse denna dramatik.

Många betonade vikten av en fredlig maktövergång i Syrien samt vikten av respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Flera varnade också för risken för nya migrationsströmmar.

Herr talman! Migrationsaspekten av regimskiftet i Syrien berördes också vid ett förmöte om migrationsfrågor som ägde rum precis innan Europeiska rådets möte inleddes. I detta möte deltog ett antal kärnländer när det gäller en ny migrationspolitik, bland annat Danmark, Italien och Sverige, samt Ursula von der Leyen. Fokus för diskussionen låg på hur vi bättre kan samarbeta för att de som inte har rätt att fortsätta uppehålla sig i Europa ska lämna Europa och inte bli kvar i växande skuggsamhällen, som ju Sverige har större erfarenhet av än ganska många andra länder.

I snitt stannar 80 procent av dem som får ett återvändandebeslut. Jag säger detta för att ge er en känsla. Av dem som får avslag på sin asylansökan stannar alltså i snitt 80 procent ändå kvar på europeisk mark. Detta är ju ett misslyckande av en proportion som är svår att överblicka. Det betyder i praktiken att det i många länder inte har någon betydelse om man får ett ja eller nej. Det underkänner hela migrationspolitiken. Det säger sig självt att detta är helt ohållbart. I Sverige har vi som bekant mycket lägre siffror nu.

Ett beslut om återvändande måste följas. Vill vi i Europa ha en fungerande och ordnad migrationspolitik måste vi komma till rätta med återvändandefrågan.

Den svenska positionen här är glasklar. Det är tydligt att flera andra EU-länder har tagit intryck av Sveriges omläggning av migrationspolitiken och av att det faktiskt går att lägga om migrationspolitiken. Det finns inte någon naturlag som gör att man måste ha en misslyckad migrationspolitik. Det finns många och svåra frågor här, och detta påverkas utan tvekan av globala händelser, men det går att styra även migrationspolitiken.

Det här ökar vår trovärdighet i diskussionerna och gör att andra länder lyssnar när länder som Sverige, Danmark och Italien pratar. Det är också tydligt, tycker jag, att EU-kommissionen tar intryck av detta. Det är ett helt annat tonläge både från kommissionen och från en stor majoritet av EU:s medlemsländer när det gäller den här frågan just nu.

Kommissionens ordförande deltog, som jag sa, i detta möte. Hon informerade oss om att förslag till en ny återvändandeförordning ska presenteras under våren, troligen under mars månad.

Jag följde själv upp detta möte och dessa samtal dels på ett separat möte med Italien, Grekland och Finland dagarna före jul uppe i finska Lappland, dels i ett samtal i Wien med den nya EU-kommissionären för migrationsfrågor, Österrikes förre finansminister Magnus Brunner. Förenklade procedurer, prioriteringar mellan olika fall, ömsesidigt erkännande och så kallade återvändandehubbar var på bordet i dessa diskussioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

Sverige säger inte nej till något alternativ. Vi inser att nya metoder och nya lösningar kommer att behövas. Låt oss med öppet sinne pröva vad EU:s länder skulle kunna enas om.

Vi är tydliga med att vi måste arbeta hårt och på bred front för att använda det faktum att Europas länder nu är mer enade än tidigare. Det finns momentum i Europa just nu.

Med det, herr talman, ber jag att få avsluta återrapporten från mötet.

Herr talman! Jag håller naturligtvis med om mycket när det gäller vikten av att EU håller samman. En av de stora - men inte självklara - bedrifterna efter den 24 februari 2022 är att EU:s länder har hållit samman mycket bättre än vad Ryssland hade kunnat förvänta sig. EU och USA har också hållit samman mycket bättre än många hade förväntat sig. Man bör inte ta det för givet, och det var nog ingen som gjorde det den 24 februari 2022, men det finns ett stort värde i detta.

Jag kan försäkra att jag drev på väldigt hårt både för genomförande av migrationspakten och för att migrationspakten inte kommer att räcka. Den är en bra grund för att göra ännu mer och använda momentum, så jag drev på hårt. Jag tycker att vi har ett otroligt bra samarbete med inte minst Danmark, Italien och Österrike i dessa frågor. Det handlar om att driva på, samla stöd och se till att de länder som själva inte är så intresserade eller påverkade av migrationsströmmar just nu inser värdet av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

Det var ingen slump att Finlands statsminister Petteri Orpo samlade just Sverige, Finland, Grekland och Italien för att titta på problematiken när det gäller den yttre gränsen. Grekland och Italien har ju länge haft mycket väl kända problem med sin yttre gräns mot norra Afrika. Finland har nu ganska uppmärksammade problem med instrumentalisering av flyktingar längs den långa finska gränsen mot Ryssland. Jag tycker att det är värdefullt att man förstår varandras problematik och kan samarbeta i gränsfrågor.

När det gäller Syrien tror jag att alla var överens om att avvakta och se vad som händer där. Det går inte att göra några säkerhetsbedömningar ännu. Alla är svagt förhoppningsfulla men ser risker, och alla är helt medvetna om att vi måste göra en gemensam bedömning av Syrien men att det är för tidigt att göra detta just nu.

Herr talman! Först vill jag säga att Socialdemokraternas inrikespolitiska gnabbande i Sverige inte var ett ämne på Europeiska rådets möte, bara för att få det sagt. Vi ägnar oss åt andra saker på sådana möten.

Däremot är det, med till exempel Draghirapporten och Lettarapporten som grund, alldeles riktigt att Europas konkurrenskraft är otroligt viktig för att Europa ska ha en stark röst i resten av världen. Gnabbande av inrikespolitisk karaktär sysslar vi dock inte med på Europeiska rådets möten.

När det gäller Gaza var det, som jag sa, ungefär som det brukar vara. Vi är överens om de stora dragen: att Israel har en skyldighet att följa folkrätten, att det humanitära stödet måste öka, att gisslan måste friges alldeles omedelbart och att den långsiktiga lösningen ligger i att finna en tvåstatslösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

Vi hade också en lång diskussion som följde precis de mönster som Europeiska rådet brukar följa i alla Mellanösternfrågor.

Herr talman! Jag tackar för att denna fråga kommer upp. Jag borde ha nämnt det explicit, för det handlar verkligen precis också om detta.

Jag har haft flera samtal under ganska lång tid, både med Italiens premiärminister Giorgia Meloni och med Albaniens premiärminister Edi Rama, om exakt hur de har tänkt sig sitt samarbete. Jag tycker att det är otroligt intressant att de gör detta, och jag tror att det finns mycket att hämta ur ett sådant försök.

Sverige lägger sig förstås inte i de interna italienska juridiska processerna, men det är viktigt att påpeka att Sverige, tillsammans med flera andra länder, har intervenerat till Italiens fördel när det gäller relationen till Europeiska domstolen. Det är viktigt att Italien får möjlighet att pröva sin lagstiftning på sitt vis, så vi har stöttat dem i detta.

Jag tror att det här kommer att vara en viktig del som delvis kommer att lösa sig med ny lagstiftning, som kommer senare. Det är en viktig principfråga att hela länder inte kan uteslutas totalt sett därför att vissa delar av ett land inte kan anses vara säkra. Det var svaret på frågan.

Sedan delar jag uppfattningen att vi är i ett läge just nu där fler och fler ser att man måste göra saker och ting som inte har prövats tidigare. Detta ska ske under ordnade former, och det ska ske på legal grund. Jag tror också att förutsättningarna att få en legal grund för den sortens arbete är mycket bättre i det nya EU-parlamentet.

Herr talman! Det är enkelt att säga: Gå inte för långt åt något håll, det vill säga utmana inte grundläggande yttrandefrihetsvärden! Detta är enkelt att säga, men det säger jag inte för att underkänna frågan, tvärtom!

Något annat som är enkelt att säga är: Tillåt inte genuint olagliga hotfulla saker som aldrig skulle tillåtas att florera fritt på andra sätt! Något som också är ganska lätt att säga är: Låt inte plattformar använda oreglerade möjligheter att rekrytera barn för morduppdrag!

Det svåra är att hitta det som finns mitt emellan. Var ligger den seriösa regleringen, som hyllar yttrandefriheten och stoppar rent missbruk?

Jag tror att jag i min förra återrapport berättade ganska detaljerat hur Rumäniens president beskrev interiörerna från Tiktok och rysk påverkan på det rumänska valet. Det finns en uppenbar risk att detta sker en gång till när de har ett nytt presidentval, vilket jag tror är nu i maj. Det handlar om rena fientligheter från Ryssland, som försöker lägga sig i på ett illegitimt sätt. Det är inte yttrandefrihet.

Herr talman! Vi vill alla få ett slut på lidandet. Jag tror att vi är många som hoppas på eldupphör och frigivande av alla i gisslan. Det kom hoppfulla signaler häromdagen från både Jake Sullivan och avgående president Biden. Det lät hoppfullt även från andra parter i detta. Jag har ingen annan information om sannolikheten att det kommer att lyckas. Det hade ingen på EU-toppmötet heller. Det var därför jag inte gick in på det utan höll mig ganska strikt till att återrapportera det som diskuterades.

När det gäller Syrien är det alldeles uppenbart att Turkiet har varit mycket aktivt. Det finns goda möjligheter men även en del risker. Det ser andra länder i närheten också. Att Iran och Ryssland har förlorat fotfästet tycker de allra flesta av oss är mycket bra. Det är dock för tidigt att säga om det här slutar bra. Jag skulle inte våga utropa några stora segrar än så länge. En del verkar nästan ta för givet att det slutar framgångsrikt, men jag tycker att det finns rakt motsatta signaler. Med det sagt är det bara bra att Assadregimen har fallit. Vi gick inte in närmare på detta på Europeiska rådets möte.

Det finns inte på något vis en ny, färdig Syrienpolitik från EU:s sida, men alla inser nog vidden av utvecklingen både för den syriska befolkningen och för det breda geopolitiska pussel som nu förändras i ganska snabb takt. Vi gläds över att Ryssland och Iran har förlorat ett stort inflytande och befarar helt andra saker. Så är det ibland. Det är bra att vi samarbetar med andra, och min starka uppfattning är att EU:s nya utrikeskommissionär är på tårna och kommer att återrapportera så fort det över huvud taget är möjligt.

Jag återkommer till UNRWA i mitt nästa inlägg.