Annika Hirvonen

Fru talman! Timmen är sen, så jag ska hålla mig kort. Vi har nyligen träffats vid två tillfällen i socialförsäkringsutskottet och talat om en fråga som jag och Miljöpartiet tycker är väldigt viktig, nämligen Sveriges linje att inga pengar från Sverige eller EU ska finansiera talibanregimen i Afghanistan. Mot bakgrund av den Somaliauppgörelse vi har hört talas om har jag vid två tillfällen ställt en fråga till migrationsministern och fått lite olika svar: Kommer regeringen att hålla fast vid att inte betala en enda krona till den afghanska talibanregimen? Jag undrar om detsamma kommer att gälla EU, alltså att Sverige kommer att motsätta sig att EU finansierar talibanregimen, till exempel i motsvarande syfte som Somaliauppläggen har haft?

Fru talman! Ingemar Kihlström påstår att det är att inte visa respekt för väljarna att inte göra upp före valet. Jag menar att det är precis tvärtom. Att visa respekt för väljarna och för valresultatet är att se till att valresultatet avgör hur mycket av Miljöpartiets politik och hur mycket av Socialdemokraternas politik som nästa regering bedriver. Om fler röstar på Miljöpartiet måste det betyda att det blir mer av Miljöpartiets politik som genomdrivs och vice versa. Det om något är att ha respekt för valresultatet och väljarna.

Vi är alla transparenta och tydliga med vad vi står för, vilken vision vi har för samhället och vilka grundvärderingar det vilar på. Om det är någonting som jag känner mig trygg med när det gäller partierna på min sida i politiken är det att vi är överens om människovärdet. Det är mer än vad man kan säga om Tidöpartierna.

I mitt replikskifte med Viktor Wärnick fick jag frågan om krav och röda linjer. Nu formulerades det som tre punkter. Men faktum är att vi i Miljöpartiet i detta nu håller på att arbeta fram det handlingsprogram som vår kongress i vår ska bestämma att Miljöpartiet ska gå till val på. Vi har en intern demokratisk process där alla medlemmar är med och bestämmer vilka som blir de mest prioriterade frågorna. Jag har förstås några frågor som jag tycker är särskilt viktiga, och de handlar bland annat om barns rättigheter. Men det är inte bara jag som bestämmer, utan vi har interndemokrati.

Fru talman! Jag håller mitt ord, och jag ska svara på Ingemar Kihlströms frågor nu när han har tagit replik på mig.

Jag börjar med Socialdemokraterna och frågan om spårbyte. Jag måste säga att jag verkligen tycker att det är illa att även Socialdemokraterna röstade ja till att 4 700 människor som arbetar och bidrar till svensk välfärd ska bli utkastade ur landet efter flera år här.

Men jag ställde en annan fråga till Ola Möller, och den handlade om att ta bort permanenta uppehållstillstånd. Jag har länge varit otroligt nyfiken på var Socialdemokraterna ska landa i den frågan. I väldigt många frågor har Socialdemokraterna precis som Kristdemokraterna landat på Tidöpartiernas linje. Jag blev glad när jag hörde att Ola Möller i sitt anförande sa någonting som lät precis som att Socialdemokraterna nu har landat i att säga nej. Jag är väldigt glad att ha fått det bekräftat från riksdagens talarstol.

Sedan fick jag en fråga om en linje. Ingemar Kihlström efterlyser en linje från oppositionen. Jag vill då påminna om att Sverige inte har ett tvåpartisystem. Vi har ett flerpartisystem där det vanliga är att varje parti går till val på sin politik; sedan förhandlar man och gör upp. Jag tycker faktiskt att det är något av en styrka att väljarna har många nyanser av progressivt att välja mellan på valdagen.

Ingemar Kihlström undrade också om vi kommer att ställa ultimatum om specifika ministerposter. Vi har visserligen inte diskuterat den frågan, men jag tror nog, om jag ska vara krass, att fokus kommer att ligga på politikens innehåll.

Fru talman! Vi tycker att den som uppfyller kraven för medborgarskap ska få sitt beslut om medborgarskap i tid. Jag tror inte att något parti, faktiskt inte ens SD, har satt något slags gräns för hur många som ska få bli svenska medborgare, hur många barn som ska födas i Sverige eller inte födas och så vidare.

Vi har ganska länge haft en befolkning som har ökat. Nu är det många som oroar sig över att den minskar. Vi i Miljöpartiet tänker att politikens uppgift snarare är att anpassa sig efter verkligheten än att önska att verkligheten vore en annan.

Jag gjorde en liten freudiansk felhörning när jag lyssnade på Nima Gholam Ali Pour alldeles nyss. Jag tror att han sa: Vi ska inte dela ut så många medborgarskap. Men jag hörde: Vi ska inte dela upp medborgarskap. Det beror kanske på att jag tänker ganska mycket på att Nima och hans kollegor i Tidöpartierna vill just dela upp medborgarskap i ett A-lag och ett B-lag och ganska ofta delar upp människor i vi och dem. De ställer grupper mot varandra. I vårt senaste replikskifte var det lemlästade barn i Gaza som ställdes mot tolkar som har riskerat livet för svenska styrkor i Afghanistan.

Jag får väl be om ursäkt för felhörningen. Men jag kan konstatera att medan vi i Miljöpartiet lägger fram en politik för ökad rättssäkerhet och för att människor som har väntat olagligt länge på sina beslut ska få beslut i tid lägger SD sina resurser på splittrande politik som gör att människor som lever här känner sig ovälkomna. Det gäller till exempel återvandringsbidraget, som en majoritet av kommunerna faktiskt har sagt att de är helt ointresserade av. Till skillnad från Nima Gholam Ali Pour vill de nämligen ha fler medborgare, inte färre.

Fru talman! Jag förstår frågan som att ledamoten undrar ifall Miljöpartiet tycker att det ska gå fortare än fyra år att få ett beslut från en svensk myndighet när lagen säger att man ska få sitt beslut efter sex månader. Ja, Miljöpartiet tycker att det är dåligt med olagligt långa väntetider för beslut om medborgarskap.

Det är inte bara Miljöpartiet som tycker att det är ett problem. Riksrevisionen konstaterade nyligen i en rapport att det finns enorma brister i just handläggningen av medborgarskapsärenden. Det tar på tok för lång tid.

Lagen säger att man ska få sitt beslut senast inom sex månader, och har man inte fått det har man till och med rätt att begära av en domstol att man ska få sitt beslut. Det är förstås helt oacceptabelt att människor har behövt vänta så länge som fyra år. Det är åtta gånger längre än lagen medger.

Jag har ett tips till Sverigedemokraterna, som ju vill att färre ska komma till Sverige. Då är det kanske inte så smart att ljuga och säga att vem som helst som kommer hit får bli svensk medborgare. Det är nämligen inte så, och det har faktiskt aldrig varit så.

Fru talman! Det korta svaret är att det inte är bestämt än. Nyligen hade vi partikongress där vi antog ett nytt partiprogram. Partiprogrammet är Miljöpartiets långsiktiga visionsdokument som sträcker sig över många mandatperioder.

På nästa kongress, i mars, ska vi ta fram den politik som vi vill driva för de kommande fyra åren i Sverige om vi får bestämma. Därefter kommer vi att ta fram ett valmanifest och såklart också ta ställning till vilka de största och viktigaste prioriteringarna ska vara när vi ska styra Sverige tillsammans med Socialdemokraterna efter valet 2026.

Jag förstår att Moderaterna är nyfikna på hur det kommer att bli efter valet 2026. Man ägnar väldigt mycket tid åt att fråga oss på den rödgröna sidan om det, eftersom man inser att det är vi som kommer att bestämma efter valet 2026. Jag kan inte vänta tills vi sitter där. Det kan uppenbarligen inte Viktor Wärnick heller. Han har i alla debatter som vi har haft om migrationspolitiken frågat entusiastiskt hur det kommer att bli.

Om vi ska vara lite allvarliga är det inte en slump att jag pratar om klimatet. Det är vår tids ödesfråga, och inte bara för oss som bor i Sverige i dag. Det är en ödesfråga inte minst för de mest utsatta människorna i världen, för dem som redan bor i flyktingläger och för dem som inte kommer att kunna bo kvar på de platser där de lever i dag på grund av naturkatastrofer, torka som slår ut jordbruksproduktion etcetera.

Därför vågar jag nog ändå säga att det kommer att vara Miljöpartiets absolut viktigaste fråga.

Fru talman! Demokrati är inte en marknad, politik är inte en vara och väljaren är ingen konsument. Jag är glad att Viktor Wärnick rättade sig i inledningen av sitt anförande.

Demokratin är något vi skapar tillsammans. Valdagen är en högtidsdag. Men jag hoppas att många väljare deltar i demokratin också andra dagar än valdagen.

Min dröm är en värld där ingen tvingas fly. Jag drömmer inte om fler flyktingar till Sverige. Jag drömmer inte om fler flyktingar till EU. Jag drömmer inte om större flyktingläger i Libanon eller Rwanda. Jag drömmer om en värld där ingen tvingas fly.

Vi i Miljöpartiet drömmer inte bara om det, utan vi bedriver en politik för att uppnå det. Det ska vara en biståndspolitik som på riktigt minskar fattigdomen, främjar demokrati och bygger fred. Det ska vara en klimatpolitik som når klimatmålen, som ser till att vi förebygger de värsta naturkatastrofer som forskningen annars kan förutse och som vi vet skulle driva ytterligare miljontals människor på flykt.

Frågan om tvingande omfördelning drev vi visserligen i förhandlingarna om pakten i Europaparlamentet. Det jag reagerade på i dag var snarare att Moderaterna har svängt från att vilja att fler ska hjälpa till, till att vilja att man ska hjälpa till så lite som möjligt inom EU.

Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 8 Migration. Migrationsfrågor är något som har diskuterats väldigt mycket i samhällsdebatten de senaste åren. Kanske en tredjedel av Tidöavtalets olika förslag handlar om migration.

Väldigt ofta när vi lyssnar på företrädare för regeringspartierna hör vi att man motiverar olika lagförslag med att man vill slå mot kriminaliteten. Att vi vill bekämpa brottsligheten är nog en av de saker som vi alla är överens om i denna kammare. Men det man kanske inte talar lika högt om från regeringspartiernas företrädare är alla de arbetande, laglydiga människor som invandrat till Sverige som en del av att bygga Sverige starkare. Detta är människor som nu misstänkliggörs, människor som nu får sina rättigheter kringskurna och förminskade, människor som nu oroar sig för sin framtid och frågar sig: Är Sverige ett bra land för mina barn att växa upp i?

En del kanske en gång kände att Sverige var ett hemland där man kände sig hemma och som man var stolt över. Men när regeringen börjar betala ut hundratusentals kronor i återvandringsbidrag för att bli av med invandrare är det många som får denna känsla skakad i grunden. Det försvagar tilliten mellan människor. Det gör Sverige svagare.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill se en annan riktning där vi talar om människor som resurser och där vi talar om mänskliga rättigheter som något att försvara och stärka snarare än något som man ska försöka minimera och kringgå.

I Miljöpartiets Sverige ska alla barn kunna känna sig trygga i det land de växer upp i – följa med på klassresan, ta körkort och drömma om en universitetsutbildning. Jag har mött barn vars högsta önskan är att få ett personnummer – barn som är födda i Sverige, som har levt hela sina liv här och som är på väg att börja högstadiet men som fortfarande inte har den mest grundläggande av tryggheter. Det är barn som får leva hela sina liv i papperslöshet med den här regeringens politik.

Nyligen träffade jag en av de kvinnor som har fått hela sin tillvaro slagen i spillror av regeringens politik. Hon har jobbat inom vård och omsorg och bor med sin sambo, som är flykting. Hon har engagerat sig mot sitt hemlands förtryckande regim och Irans begränsande av kvinnors frihet. Hon har haft uppehållstillstånd i Sverige med spårbyte, men nu har regeringen tagit bort hennes chans att få fortsätta leva här. Hon frågar: Vart ska jag ta vägen? Vad kommer att hända mig om jag återvänder till Iran?

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det som regeringen pratar om, att det ska löna sig att arbeta, lära sig svenska, sköta sig och bli integrerad, ska betyda något på riktigt. De människor som har gjort just det men nu görs utvisningsbara i tusental borde ha kunnat fortsätta bygga sina liv och bygga vårt land starkare här.

Vi vill därför sätta stopp för det borttagande av möjligheten för spårbytare att söka förnyat uppehållstillstånd i Sverige som regeringen har infört. Vi i Miljöpartiet lade fram ett sådant förslag i socialförsäkringsutskottet. Tidöpartierna och Socialdemokraterna röstade nej till det i dag.

Fru talman! En migrationspolitik som gör det bra för människor att integreras i Sverige bygger på att människor kan känna trygghet här, att man får bo på en plats där man kommer i kontakt med det svenska samhället och att man så tidigt som möjligt får börja lära sig svenska. Därför föreslår vi att flyktingar ska få lägenheter som är utspridda i olika delar av samhället i stället för att alla ska samlas på en plats. Det skulle främja integrationen mycket mer än den politik som regeringen bedriver.

Trygghet – att veta att jag nu för sista gången kan avsluta min flykt – känner många först när de får ett långvarigt uppehållstillstånd. De permanenta uppehållstillstånden ger människor en bra grund för att känna att de kan rota sig i sitt nya land. Det blir helt enkelt lättare att koncentrera sig på grammatiklektionerna på sfi:n när man inte behöver oroa sig för att nästa år bli av med rätten att stanna i Sverige.

Som den ukrainska läkare som jag träffade på Röda Korsets matutdelning sa: Det tar två år som ukrainsk läkare att få en svensk läkarlegitimation. Mitt uppehållstillstånd räcker bara ett år i taget. Jag undrar om det ens är värt att börja validera min läkarutbildning.

Den typen av beslut fattar människor tyvärr när de inte har en långsiktig, förutsebar trygghet i ett land.

Vi i Miljöpartiet tycker att ett av de största problemen i dag är att flyktingar riskerar att dö på flykten över Medelhavet. Det behövs säkra och lagliga vägar för flyktingar att söka asyl. I dag är kvotflyktingsystemet det säkra och lagliga sätt som finns. Det är det enda sättet för de absolut mest utsatta flyktingarna, som inte har möjlighet att ta de här livsfarliga flyktvägarna.

Att regeringen så kraftigt skar ned antalet kvotflyktingar samtidigt som antalet människor på flykt i världen ökar tycker vi var fel. Vi behöver se till att fler EU-länder tar ansvar för att erbjuda möjlighet för några av världens mest utsatta flyktingar att få skydd.

Fru talman! Rättssäkerheten i asylprocessen är något som vi i Miljöpartiet ofta har lyft fram. Det finns stora brister i dag. Det visar inte minst den senaste rapporten från Statskontoret men också många rapporter innan dess. Det är rapporter som till exempel har undersökt hbtqi-flyktingars möjligheter och rättigheter, men också konvertiters.

Vi har sett hur man från en dag till en annan ändrade sig. Först sa man att kvinnor kunde resa säkert tillbaka till talibanernas Afghanistan. Nästa dag hade man ändå insett att det inte var säkert för kvinnor.

Bristerna i rättssäkerhet behöver adresseras. Vi i Miljöpartiet tycker att det är helt fel väg att i stället försvaga rättssäkerheten så som regeringen har aviserat i sin budget. Konkret ska man till exempel minimera möjligheten för asylsökande att få stöd av en advokat eller kompetent jurist. Det offentliga biträdet, som det kallas, som fungerar som stöd för den asylsökande under processen hos Migrationsverket, ska nu bara få en timme med den asylsökande. En timme som dessutom är tolkad innebär i praktiken enbart 30 minuter att förklara vilka rättigheter man har och vad man måste tänka på för att föra fram sina asylskäl på ett sätt som myndigheten faktiskt förstår.

Fru talman! Det finns många fina ord om att man vill stärka rättssäkerheten från företrädare för regeringspartierna, men faktum är att man i praktiken gör raka motsatsen.

Vi i Miljöpartiet vill se en debatt om migrationspolitiken som lyfter fram de fantastiska insatser som människor som har flyttat till Sverige varje dag gör för vårt samhälle. Varannan busschaufför, undersköterska och medarbetare bland barnskötare har just flyttat till Sverige, liksom var tredje läkare. Vår välfärd skulle stå sig mycket svagare utan dessa människor.

När regeringen begränsar möjligheten för företag och kommuner att anställa arbetskraftsinvandrare, ja, då gör det Sverige fattigare. Vi i Miljöpartiet motsätter oss därför de begränsningar som regeringen har aviserat vad gäller arbetskraftsinvandringen. Eftersom vårt förslag har fallit i rambeslutet har vi bara ett särskilt yttrande, och vi deltar därför inte i omröstningen om utgiftsområde 8.

Fru talman! Det vore otroligt välkommet om Liberalerna gjorde det, för det är verkligen ingen ordning att efter flera år i Sverige få besked om att man helt plötsligt måste lämna Sverige och åka till Afghanistan för att söka om sitt eget jobb. Det är ingen ordning att få höra: Nu måste du avveckla ditt företag för att åka till Iran, och sedan kanske du kan söka arbetstillstånd på nytt i Sverige.

Det är snarare total oreda. Det är inte att kunna lita på de beslut som politiker en gång har fattat. Jag hoppas verkligen att Liberalerna och Patrik Karlson gör detta och ser till att stoppa den här retroaktivt tillämpade ändringen. Men så sent som i dag röstade Patrik Karlson nej till det i riksdagens socialförsäkringsutskott när vi i Miljöpartiet lade fram ett förslag om att stoppa detta.

Nåväl; även jag förstår att man kanske får ta den diskussionen internt när man är en del av ett samarbete. Men i slutändan, för de människor, familjer, företagare, kollegor och klasskamrater som blir berörda av besluten, är det resultatet som räknas.

Jag pratade tidigare med Kristdemokraterna, som slog sig för bröstet för att de har hittat en möjlighet att få igenom en utvärdering som visar att vi har rättsosäkerheter i asylsystemet för konvertiter. Grattis! Fint, och gott så! Men i verkligheten utvisas just nu konvertiter för att man har ändrat bland annat reglerna om spårbyte. Det känns som att det trots allt hittills har varit Sverigedemokraterna som har fått diktera allt.

Fru talman! På Liberalernas stämma beslutade ni att verka för en migrationspolitik som belönar självförsörjning, ansvarstagande och etablering som grund för uppehållstillstånd. Det här kan man i alla fall läsa på Liberalernas hemsida.

Jag undrar därför om Patrik Karlson kommer att ta några initiativ för att Tidösamarbetet ska stoppa utvisningarna av de 4 700 spårbytare som är just självförsörjande, ansvarstagande och etablerade. Den politik som regeringen har bedrivit innebär att människor som har arbetat i Sverige i många år med arbetstillstånd, som har lärt sig svenska, som har blivit en del av samhället och som alltså arbetar eller driver företag nu riskerar att förlora sin möjlighet till fortsatt uppehållstillstånd.

Man får sälja huset och rycka barnen från deras skolgång och är hänvisad att resa till hemlandet. Om man har tur kanske arbetsgivaren kan hålla arbetet ledigt så att man kan söka sitt eget jobb igen från till exempel Somalia, Afghanistan, Iran eller vilket land det nu är man blir utvisad till.

Det är förstås en enorm osäkerhet som drabbar de här människorna. En av alla dessa, som jag har träffat, är en kvinna från Iran. Hon har kämpat för kvinnors rättigheter och mot den iranska regimen. Hon tvingas att åka dit, och om hon har tur kan hon söka sitt jobb inom vård och omsorg från Iran.

Fru talman! Jag svarar jättegärna på frågorna om Ingemar Kihlström begär replik på mig. Men nu har jag begärt replik på Ingemar Kihlström.

Han påstår att min beskrivning av Kristdemokraterna inte stämmer överens med hans egen uppfattning. Då undrar jag vad av det jag sa som inte stämmer överens med Ingemar Kihlströms egen uppfattning. Var det att Ebba Busch inte sa till den kristna familjen i Norsjö att hon ville att de skulle få stanna? Är det detta som inte stämmer? Stämmer det inte att Kristdemokraterna brukade värna familjen men nu har drivit igenom en politik som enbart gör det svårare för familjer på flykt att leva tillsammans i Sverige?

Det är ändå bara åt ett håll politiken har gått nu med Kristdemokraterna i regeringsställning. Fler familjer har splittrats efter att regeringen i slutet av 2023 lade fram en proposition som gjorde att personer som har stark anknytning i Sverige men som blivit vuxna lättare kan utvisas. Det drabbar just familjer där en ung vuxen hunnit fylla 18 innan personen fått permanent uppehållstillstånd. Föräldrarna är flyktingar medan barnen kanske aldrig har hunnit engagera sig i någon politisk verksamhet, till exempel mot regimen i hemlandet.

Det är det här som Kristdemokraterna har drivit igenom. Om Kristdemokraterna inte delar beskrivningen av sig själva skulle jag vilja höra hur Kristdemokraterna själva beskriver sig.

Fru talman! Långsiktighet, rättssäkerhet och ansvar var ord som Ingemar Kihlström tyckte skulle prägla migrationspolitiken. Så sa han i alla fall i sitt anförande. Hur långsiktigt blev det för de 4 700 människor som litat på att de skulle få fortsätta arbeta i Sverige? Det gäller exempelvis Sara och Farhood, som till och med fått höra av självaste Ebba Busch att de var välkomna i Sverige.

Kristdemokraterna talar om värderingar som att familjen är viktig. Men det vi ser i verkligheten är något helt annat. Kristdemokraterna bedriver en politik som splittrar familjer. Kristdemokraterna har drivit igenom en lagändring i riksdagen som gör att ungdomar efter 18-årsdagen skickas tillbaka till sina ursprungsländer, trots att föräldrar och syskon får stanna i Sverige.

Kristdemokraterna bedriver en politik som gör att fattiga mammor och pappor får svårare att ta hand om sina egna barn. Det kan vara barn som blivit kvar i till exempel flyktingläger eller hos släktingar för att slippa den livsfarliga flyktresan. De ska inte få komma till sina mammor, utan de får leva med att bara ha kontakt på Whatsapp eller Facetime för att föräldrarna har för lite i lön.

Jag saknar Kristdemokraterna så som jag brukade känna dem, som ett parti som på riktigt värnade medmänsklighet och familj.

Herr talman! Jag får i varje fall tacka för det raka svaret.

Sedan måste jag ändå säga att jag aldrig slutar att chockeras av den fruktansvärda retoriken från SD med att ställa utsatta grupper mot varandra. Jag trodde väl ändå kanske inte att man skulle sätta bombade barn från Gaza i relation till tolkar som arbetat mot talibanerna.

Om vi inte utvisar människor som jobbar i hemtjänsten i norra Sverige blir det inte svårare för Sverige att hjälpa till att vårda några av de lemlästade barnen från Gaza. Om vi tar hit de tolkar som bistod svenska styrkor blir det inte svårare att behålla företagarna som startat ett gatukök och håller den enda restaurangen öppen varje dag i veckan i en norrländsk småstad. De sakerna har ingenting med varandra att göra.

Det vi vet är att när vi utvisar 4 700 människor som arbetar i Sverige, betalar skatt och många gånger arbetar just i välfärden blir välfärden svagare. Om vi inte tar vårt moraliska ansvar för de människor som riskerade sina liv sida vid sida med svenska soldater i Afghanistan kommer framtida svenska styrkor i utlandet att ha svårare att rekrytera kompetenta tolkar och medarbetare.

Herr talman! Jag vill inledningsvis bara konstatera att det kanske är första gången efter åratal av syndabocksretorik som Sverigedemokraterna ändå medger att välfärden inte direkt blir bättre av att vi utvisar tusentals människor från Sverige. Det var ändå första gången som jag hörde Sverigedemokraterna erkänna detta.

Det som jag tog replik för att fråga om är egentligen en uppföljning på det som jag och Nima Gholam Ali Pour debatterade vid ett tidigare tillfälle. Det gäller frågan om de medarbetare i Afghanistan som arbetade för de svenska militärerna där för att bekämpa talibanerna. Deras ärenden hann inte handläggas, och de kunde inte evakueras till Sverige efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan.

Efter vårt replikskifte rapporterade bland annat TV4 att det hos regeringen finns ett färdigt förslag som skulle innebära att dessa ungefär 50 personer och deras närmaste familj skulle kunna evakueras från Afghanistan. Det handlar alltså om människor som nu lever under dödshot på grund av att de riskerade sina liv sida vid sida med svenska soldater för att bekämpa talibanerna och som blev lämnade kvar.

Enligt TV4 finns det ett färdigt förslag, men det blockeras av Sverigedemokraterna. Jag vill helt enkelt fråga: Stämmer det?

Herr talman! Det här är ett otroligt välkommet besked för framför allt alla de tusentals människor vars hela existens har satts i fråga. Man undrar nu om familjer som har levt här i över ett decennium, barn som är födda och uppvuxna här, ska bli av med allt som de har byggt sedan de fick avsluta sin flykt i Sverige. Jag kan bara dela förhoppningen om att inte heller regeringen ska gå vidare med förslaget. Vi kanske får ett tydligare besked från migrationsministern under debatten senare i kväll.

Miljöpartiet och jag tycker att det är helt centralt att människor som har flytt ska kunna avsluta sin flykt och finna en trygghet. Självklart tycker vi att om man har fått ett löfte från svenska staten – här får man stanna, här är man trygg, här kan man rota sig och bygga upp ett liv – ska det gälla. Vi vet också att sannolikheten att man blir integrerad i samhället ökar när man kan få den tryggheten, när man vet att man kan fortsätta att bo här resten av livet och att ens barn kan växa upp här och hitta arbete. Det är lätt att förstå att det ökar incitamenten att lära sig ett av världens mindre språk eller göra en lång validering av en läkarutbildning – som tar två år – när man vet att man får vara här länge.

Jag hoppas verkligen att vi inte ser förslagen förverkligas – för tilliten till rättsstaten.

Herr talman! Det Ola Möller sa alldeles nyss, i det föregående replikskiftet, om kvotflyktingar var fint.

Något annat som var välkommet var när Ola Möller i sitt anförande gav besked om att Socialdemokraterna står upp för att redan fattade gynnande myndighetsbeslut inte ska rivas upp summariskt. Jag kan bara tolka det som att Socialdemokraterna avvisar förslaget om att alla permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och omvandlas till tidsbegränsade tillstånd eller att personer i värsta fall blir utvisade.

Min kontrollfråga är om jag har tolkat det rätt. Vilka argument har lett till att Socialdemokraterna har landat i att säga nej till detta?

Fru talman! Viktor Wärnick undviker ändå att svara på frågan. Nu handlar det ju inte om folk som ska komma i framtiden utan om människor som redan har levt länge i Sverige – i det här fallet i över sju års tid. De har haft tillstånd och arbetat. De har skött sig. De har gjort allting rätt. På vilket sätt blir Sverige en bättre plats av att dessa människor nu utvisas?

Det hade varit en annan sak om man hade sagt att ingen person i framtiden ska få tillstånd på det här sättet. Men det är obegripligt att man kan säga till dessa människor att de får sälja sitt hus, ta barnen ur skolan och flytta, efter att de har byggt ett liv i Sverige, för att Moderaterna har ändrat sig. Det går inte ihop med retoriken om att det ska löna sig att arbeta och att det finns positiva sidor med invandringen – människor som bidrar, integrerar sig och pratar svenska.

Vi talar alltså om tusentals människor som gör just detta. De har litat på beslut som de har fått. De drabbas nu på ett sätt som är helt obegripligt.

Förhoppningsvis skulle vissa av dem som nu är livrädda för att återvända kunna få asyl i dag. Faktum är att en del, till exempel denna kristna familj, är otroligt rädda för att behöva återvända till Iran, där det helt enkelt inte är tillåtet att konvertera.

Fru talman! Viktor Wärnick säger att Moderaterna står på hårt arbetande människors sida. Sara Ghorbani och Farhood Masoudi är två hårt arbetande människor. De flyttade till Sverige 2018 och sökte asyl. Sedan bytte de spår eftersom de fick arbete.

Spårbytet, att man kan ansöka om arbetstillstånd från Sverige, var någonting som Miljöpartiet och Moderaterna gemensamt införde. Det har gjort att många människor som har fått jobb, sköter sig, betalar skatt och bidrar till välfärden har kunnat fortsätta sina liv här.

För Sara och Farhood i Norsjö kom Moderaternas helomvändning att vända upp och ned på hela livet. Som kristna konvertiter står de nu inför utvisning till Iran tillsammans med sin 13-årige son, eftersom spårbytet inte bara har avskaffats för dem som kommer i framtiden utan även för dem som har arbetat här i flera år, som har barn i skolan, som har etablerat sig och köpt hus eller startat företag.

I Norsjö är människor förtvivlade. Precis som i stora delar av norra Sverige skriker man efter arbetskraft, inte minst inom vård och omsorg. Det löfte från politiken som Sara och Farhood har trott på – om du kommer hit, sköter dig, arbetar, lär dig svenska och integrerar dig är du välkommen och får stanna – ja, det har nu gått i kras. På vilket sätt menar Moderaterna att Norsjö eller Sverige blir bättre för att dessa hårt arbetande människor utvisas?

Herr talman! Nog är det så att vi tycker olika om vilka regler som borde gälla för människor som vill komma hit, men nu pratar vi ju om personer som har levt här i många år.

De har levt här baserat på de regler som Moderaterna och Miljöpartiet faktiskt tog fram tillsammans – som vi då var överens om – och som de här människorna har trott ska gälla för dem. Det blir inte rättssäkert när man åtta år senare kommer och drar undan mattan för människor som har gjort rätt för sig – som arbetar här, som betalar skatt och som bokstavligen bidrar till välfärden på alla möjliga sätt.

Många kommuner, inte minst i norra Sverige, skriker efter folk som vill jobba i vården och omsorgen. Där är problemet inte arbetslöshet utan att det är brist på de här människorna. Jag vill därför avsluta med att tacka Roland Boman, kommunalråd i Jokkmokk, som skrev till regeringen med orden: Tack, men nej tack – här är vi ett vi, inte ett vi och ett de!

(Applåder)

Herr talman! Tidigare i år avskaffade Tidöpartierna möjligheten för människor som har sökt asyl att byta spår och i stället söka arbetstillstånd för att bo och jobba i Sverige. Regeringen stängde inte bara dörren för nya sådana spårbyten, utan man beslutade också att de som redan har bott och jobbat i Sverige kanske i många år ska lämna landet. Tusentals individer som lever, arbetar och betalar skatt i Sverige tvingas nu ut. Möjligen kan de få söka nytt tillstånd från hemlandet i stället. Det här sker trots att de gjort rätt för sig. De har integrerats, lärt sig svenska, jobbat och betalat skatt från start. Barnen har etablerat sig i svenska skolklasser. De tvingas alltså lämna Sverige och sälja hus och hem. Konkret kan det för vissa innebära en oro för den egna säkerheten.

Den kristna familjen Sara Ghorbani, Farhood Masoudi och deras 14årige son kom till Norsjö 2018. De har konverterat till kristendomen och är oroliga för att tvingas tillbaka till Iran, där konversion inte är tillåtet. Och Fereshte Javani, en kvinna som har arbetat inom vård och omsorg i Sverige och som har engagerat sig för de iranska kvinnornas rättigheter och frihet, frågar sig: Vad ska jag göra nu? Jag vågar inte återvända till Iran.

Förutom de förödande konsekvenserna för enskilda är det många kommuner som behöver dessa människor. Skulle regeringen kunna tänka sig att sätta stopp för utvisning av de personer som redan är etablerade i vårt land?

(Applåder)