Annika Hirvonen (MP) svarade Nima Gholam Ali Pour i en replik om Migration i debatten ”Protokoll 2025/26:45 Torsdagen den 4 december” den 4 dec 2025.
Nima Gholam Ali PourSD· i en replikMiljöpartiet skriver i sin budgetmotion att handläggningstiderna när det gäller medborgarskap är för långa. Partiet vill avsätta 50 miljoner kronor årligen för att handläggningen av medborgarskapsärenden ska gå snabbare.…Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 8 Migration. Migrationsfrågor är något som har diskuterats väldigt mycket i samhällsdebatten de senaste åren. Kanske en tredjedel av Tidöavtalets olika förslag handlar om migration.
Väldigt ofta när vi lyssnar på företrädare för regeringspartierna hör vi att man motiverar olika lagförslag med att man vill slå mot kriminaliteten. Att vi vill bekämpa brottsligheten är nog en av de saker som vi alla är överens om i denna kammare. Men det man kanske inte talar lika högt om från regeringspartiernas företrädare är alla de arbetande, laglydiga människor som invandrat till Sverige som en del av att bygga Sverige starkare. Detta är människor som nu misstänkliggörs, människor som nu får sina rättigheter kringskurna och förminskade, människor som nu oroar sig för sin framtid och frågar sig: Är Sverige ett bra land för mina barn att växa upp i?
En del kanske en gång kände att Sverige var ett hemland där man kände sig hemma och som man var stolt över. Men när regeringen börjar betala ut hundratusentals kronor i återvandringsbidrag för att bli av med invandrare är det många som får denna känsla skakad i grunden. Det försvagar tilliten mellan människor. Det gör Sverige svagare.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill se en annan riktning där vi talar om människor som resurser och där vi talar om mänskliga rättigheter som något att försvara och stärka snarare än något som man ska försöka minimera och kringgå.
I Miljöpartiets Sverige ska alla barn kunna känna sig trygga i det land de växer upp i – följa med på klassresan, ta körkort och drömma om en universitetsutbildning. Jag har mött barn vars högsta önskan är att få ett personnummer – barn som är födda i Sverige, som har levt hela sina liv här och som är på väg att börja högstadiet men som fortfarande inte har den mest grundläggande av tryggheter. Det är barn som får leva hela sina liv i papperslöshet med den här regeringens politik.
Nyligen träffade jag en av de kvinnor som har fått hela sin tillvaro slagen i spillror av regeringens politik. Hon har jobbat inom vård och omsorg och bor med sin sambo, som är flykting. Hon har engagerat sig mot sitt hemlands förtryckande regim och Irans begränsande av kvinnors frihet. Hon har haft uppehållstillstånd i Sverige med spårbyte, men nu har regeringen tagit bort hennes chans att få fortsätta leva här. Hon frågar: Vart ska jag ta vägen? Vad kommer att hända mig om jag återvänder till Iran?
Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det som regeringen pratar om, att det ska löna sig att arbeta, lära sig svenska, sköta sig och bli integrerad, ska betyda något på riktigt. De människor som har gjort just det men nu görs utvisningsbara i tusental borde ha kunnat fortsätta bygga sina liv och bygga vårt land starkare här.
Vi vill därför sätta stopp för det borttagande av möjligheten för spårbytare att söka förnyat uppehållstillstånd i Sverige som regeringen har infört. Vi i Miljöpartiet lade fram ett sådant förslag i socialförsäkringsutskottet. Tidöpartierna och Socialdemokraterna röstade nej till det i dag.
Fru talman! En migrationspolitik som gör det bra för människor att integreras i Sverige bygger på att människor kan känna trygghet här, att man får bo på en plats där man kommer i kontakt med det svenska samhället och att man så tidigt som möjligt får börja lära sig svenska. Därför föreslår vi att flyktingar ska få lägenheter som är utspridda i olika delar av samhället i stället för att alla ska samlas på en plats. Det skulle främja integrationen mycket mer än den politik som regeringen bedriver.
Trygghet – att veta att jag nu för sista gången kan avsluta min flykt – känner många först när de får ett långvarigt uppehållstillstånd. De permanenta uppehållstillstånden ger människor en bra grund för att känna att de kan rota sig i sitt nya land. Det blir helt enkelt lättare att koncentrera sig på grammatiklektionerna på sfi:n när man inte behöver oroa sig för att nästa år bli av med rätten att stanna i Sverige.
Som den ukrainska läkare som jag träffade på Röda Korsets matutdelning sa: Det tar två år som ukrainsk läkare att få en svensk läkarlegitimation. Mitt uppehållstillstånd räcker bara ett år i taget. Jag undrar om det ens är värt att börja validera min läkarutbildning.
Den typen av beslut fattar människor tyvärr när de inte har en långsiktig, förutsebar trygghet i ett land.
Vi i Miljöpartiet tycker att ett av de största problemen i dag är att flyktingar riskerar att dö på flykten över Medelhavet. Det behövs säkra och lagliga vägar för flyktingar att söka asyl. I dag är kvotflyktingsystemet det säkra och lagliga sätt som finns. Det är det enda sättet för de absolut mest utsatta flyktingarna, som inte har möjlighet att ta de här livsfarliga flyktvägarna.
Att regeringen så kraftigt skar ned antalet kvotflyktingar samtidigt som antalet människor på flykt i världen ökar tycker vi var fel. Vi behöver se till att fler EU-länder tar ansvar för att erbjuda möjlighet för några av världens mest utsatta flyktingar att få skydd.
Fru talman! Rättssäkerheten i asylprocessen är något som vi i Miljöpartiet ofta har lyft fram. Det finns stora brister i dag. Det visar inte minst den senaste rapporten från Statskontoret men också många rapporter innan dess. Det är rapporter som till exempel har undersökt hbtqi-flyktingars möjligheter och rättigheter, men också konvertiters.
Vi har sett hur man från en dag till en annan ändrade sig. Först sa man att kvinnor kunde resa säkert tillbaka till talibanernas Afghanistan. Nästa dag hade man ändå insett att det inte var säkert för kvinnor.
Bristerna i rättssäkerhet behöver adresseras. Vi i Miljöpartiet tycker att det är helt fel väg att i stället försvaga rättssäkerheten så som regeringen har aviserat i sin budget. Konkret ska man till exempel minimera möjligheten för asylsökande att få stöd av en advokat eller kompetent jurist. Det offentliga biträdet, som det kallas, som fungerar som stöd för den asylsökande under processen hos Migrationsverket, ska nu bara få en timme med den asylsökande. En timme som dessutom är tolkad innebär i praktiken enbart 30 minuter att förklara vilka rättigheter man har och vad man måste tänka på för att föra fram sina asylskäl på ett sätt som myndigheten faktiskt förstår.
Fru talman! Det finns många fina ord om att man vill stärka rättssäkerheten från företrädare för regeringspartierna, men faktum är att man i praktiken gör raka motsatsen.
Vi i Miljöpartiet vill se en debatt om migrationspolitiken som lyfter fram de fantastiska insatser som människor som har flyttat till Sverige varje dag gör för vårt samhälle. Varannan busschaufför, undersköterska och medarbetare bland barnskötare har just flyttat till Sverige, liksom var tredje läkare. Vår välfärd skulle stå sig mycket svagare utan dessa människor.
När regeringen begränsar möjligheten för företag och kommuner att anställa arbetskraftsinvandrare, ja, då gör det Sverige fattigare. Vi i Miljöpartiet motsätter oss därför de begränsningar som regeringen har aviserat vad gäller arbetskraftsinvandringen. Eftersom vårt förslag har fallit i rambeslutet har vi bara ett särskilt yttrande, och vi deltar därför inte i omröstningen om utgiftsområde 8.
Fru talman! Min jakt på konsumentupplysning, eller snarare väljarupplysning, fortsätter i kväll. Den är ju helt relevant särskilt vad gäller migrationspolitiken, vill jag hävda. I detta behöver man ändå ställa Miljöpartiets politik i kontrast till Socialdemokraternas politik på området.
Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen, och i ett eko i kväll av Ola Möller, säger att man vill bedriva en stram migrationspolitik på EU:s miniminivå. Då hör vi Miljöpartiet föreslå något helt annat. Man föreslår att fler människor ska komma till Sverige. Man vill öka tilldragandefaktorerna till Sverige, och man är inte nöjd med att vi nu har den lägsta asylrelaterade invandringen till Sverige sedan 1985.
Därför tänker jag även till Annika Hirvonen ställa följande frågor: Vad är kraven för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och Morgan Johansson till ny migrationsminister? Vad kommer Miljöpartiet att kräva att få igenom av sin egen politik?
Jag kan ta ett exempel som vi såg tidigare i dag, när vi i socialförsäkringsutskottet hade överläggning med regeringen om delar i EU:s asyl- och migrationspakt och den efterföljande politik som kommer därav, den så kallade solidaritetspoolen – en pool för att fördela flyktingar över Europa. Miljöpartiet har sagt att man vill se en tvingande omfördelning. Socialdemokraterna vill inte ha tvingande omfördelning av asylsökande i unionen, men Miljöpartiet meddelade att de hade en avvikande ståndpunkt och ville ha en tvingande omfördelning. Är det något som kommer att krävas av Miljöpartiet för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister?
Fru talman! Demokrati är inte en marknad, politik är inte en vara och väljaren är ingen konsument. Jag är glad att Viktor Wärnick rättade sig i inledningen av sitt anförande.
Demokratin är något vi skapar tillsammans. Valdagen är en högtidsdag. Men jag hoppas att många väljare deltar i demokratin också andra dagar än valdagen.
Min dröm är en värld där ingen tvingas fly. Jag drömmer inte om fler flyktingar till Sverige. Jag drömmer inte om fler flyktingar till EU. Jag drömmer inte om större flyktingläger i Libanon eller Rwanda. Jag drömmer om en värld där ingen tvingas fly.
Vi i Miljöpartiet drömmer inte bara om det, utan vi bedriver en politik för att uppnå det. Det ska vara en biståndspolitik som på riktigt minskar fattigdomen, främjar demokrati och bygger fred. Det ska vara en klimatpolitik som når klimatmålen, som ser till att vi förebygger de värsta naturkatastrofer som forskningen annars kan förutse och som vi vet skulle driva ytterligare miljontals människor på flykt.
Frågan om tvingande omfördelning drev vi visserligen i förhandlingarna om pakten i Europaparlamentet. Det jag reagerade på i dag var snarare att Moderaterna har svängt från att vilja att fler ska hjälpa till, till att vilja att man ska hjälpa till så lite som möjligt inom EU.
Fru talman! Jag tänker ställa frågan en gång till. Vad är Miljöpartiets krav för att släppa fram en socialdemokratisk regering, som man själv naturligtvis också vill ingå i och där man vill ha rådighet över alla de tusentals regeringsbeslut som fattas årligen? Vad är Miljöpartiets krav när det kommer till migrationspolitiken för att göra detta?
Jag tycker att väljarna förtjänar att få höra kraven. Det kan inte vara så att Miljöpartiet tillåts stå här och säga att det inte blir någon skillnad om Socialdemokraterna får komma till makten jämfört med när vi samarbetspartier nu styr. Vi vet att det inte kommer att vara så. Vi vet att Annika Hirvonen kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Vi vet att Tony Haddou kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Därför måste vi få svar på frågorna så att väljarna när de går till valbåsen nästa höst vet vad det innebär med miljöpartister och vänsterpartister i en regering ihop med Socialdemokraterna.
Dagens fråga i socialförsäkringsutskottet om solidaritetspoolen – det vill säga att man ska göra antingen en omfördelning av resurser för att hjälpa länder med högt migranttryck, framför allt länder runt Medelhavet, eller en omfördelning av migranter – var huruvida Miljöpartiet kunde ställa sig bakom den svenska linjen om att vi inte ska ta emot några asylsökande från dessa länder med tanke på det höga tryck och den integrationsskuld som finns i Sverige i dag.
Regeringens linje och Moderaternas linje, samarbetspartiernas linje, är att vi inte ska göra det. Medan Socialdemokraterna anslöt sig till detta hade Miljöpartiet en avvikande ståndpunkt. Det här är bara en i raden av alla de delar där Miljöpartiet tycker att vi behöver ha fler asylsökande till Sverige. Det ska vara ett lättare regelverk som gör att tilldragandefaktorerna ökar till Sverige.
I stället för att tala om klimatpolitiken i allmänhet eller den ekonomiska politiken i allmänhet kanske Miljöpartiet kan bemöda sig om att svara på vad man kommer att kräva för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister.
Fru talman! Det korta svaret är att det inte är bestämt än. Nyligen hade vi partikongress där vi antog ett nytt partiprogram. Partiprogrammet är Miljöpartiets långsiktiga visionsdokument som sträcker sig över många mandatperioder.
På nästa kongress, i mars, ska vi ta fram den politik som vi vill driva för de kommande fyra åren i Sverige om vi får bestämma. Därefter kommer vi att ta fram ett valmanifest och såklart också ta ställning till vilka de största och viktigaste prioriteringarna ska vara när vi ska styra Sverige tillsammans med Socialdemokraterna efter valet 2026.
Jag förstår att Moderaterna är nyfikna på hur det kommer att bli efter valet 2026. Man ägnar väldigt mycket tid åt att fråga oss på den rödgröna sidan om det, eftersom man inser att det är vi som kommer att bestämma efter valet 2026. Jag kan inte vänta tills vi sitter där. Det kan uppenbarligen inte Viktor Wärnick heller. Han har i alla debatter som vi har haft om migrationspolitiken frågat entusiastiskt hur det kommer att bli.
Om vi ska vara lite allvarliga är det inte en slump att jag pratar om klimatet. Det är vår tids ödesfråga, och inte bara för oss som bor i Sverige i dag. Det är en ödesfråga inte minst för de mest utsatta människorna i världen, för dem som redan bor i flyktingläger och för dem som inte kommer att kunna bo kvar på de platser där de lever i dag på grund av naturkatastrofer, torka som slår ut jordbruksproduktion etcetera.
Därför vågar jag nog ändå säga att det kommer att vara Miljöpartiets absolut viktigaste fråga.
Fru talman! Miljöpartiet skriver i sin budgetmotion att handläggningstiderna när det gäller medborgarskap är för långa. Partiet vill avsätta 50 miljoner kronor årligen för att handläggningen av medborgarskapsärenden ska gå snabbare.
Mellan 2020 och 2024 har ungefär 391 000 utlänningar blivit beviljade svenskt medborgarskap. Tycker inte ledamoten att det räcker? Ska det gå ännu fortare? Hur många svenska medborgarskap ska beviljas innan ledamoten från Miljöpartiet blir nöjd? Hade ledamoten varit nöjd om det hade blivit en halv miljon nya medborgare mellan 2020 och 2024?
Nu ska Tidöpartierna se till att inte varje kotte som tar sig till Sverige kan bli svensk medborgare. Det ska finnas språk- och samhällskunskapskrav. Den som vill bli medborgare ska kunna försörja sig. Och det ska finnas skärpta krav på hederligt levnadssätt. Man ska helt enkelt vara en del av samhällsgemenskapen innan man kan bli medborgare.
Men detta är Miljöpartiet emot helt och hållet. Miljöpartiet menar att vi ska fortsätta som vi gör nu, när nästan 400 000 utlänningar blir svenska medborgare under fyra år. Det är inte hållbart. Det finns inget stöd bland allmänheten för ett sådant system.
Hur resonerar Miljöpartiet när man menar att en utlänning som inte ens har lärt sig svenska ska kunna bli svensk medborgare?
Fru talman! Jag förstår frågan som att ledamoten undrar ifall Miljöpartiet tycker att det ska gå fortare än fyra år att få ett beslut från en svensk myndighet när lagen säger att man ska få sitt beslut efter sex månader. Ja, Miljöpartiet tycker att det är dåligt med olagligt långa väntetider för beslut om medborgarskap.
Det är inte bara Miljöpartiet som tycker att det är ett problem. Riksrevisionen konstaterade nyligen i en rapport att det finns enorma brister i just handläggningen av medborgarskapsärenden. Det tar på tok för lång tid.
Lagen säger att man ska få sitt beslut senast inom sex månader, och har man inte fått det har man till och med rätt att begära av en domstol att man ska få sitt beslut. Det är förstås helt oacceptabelt att människor har behövt vänta så länge som fyra år. Det är åtta gånger längre än lagen medger.
Jag har ett tips till Sverigedemokraterna, som ju vill att färre ska komma till Sverige. Då är det kanske inte så smart att ljuga och säga att vem som helst som kommer hit får bli svensk medborgare. Det är nämligen inte så, och det har faktiskt aldrig varit så.
Fru talman! Jag hör vad ledamoten säger, men jag noterar också vad ledamoten inte tar upp. Hur många nya medborgare tycker Miljöpartiet att det är rimligt att Sverige ska få? Det är en enkel fråga, men Miljöpartiet vågar inte ta i den.
Det är just där skiljelinjen går i den här debatten. Regeringen och Sverigedemokraterna anser att medborgarskapet ska vara något man förtjänar. Miljöpartiet behandlar det mer som en formalitet som ska delas ut så fort de administrativa hindren är borta. Det är inte så de flesta svenskar ser på medborgarskapet.
Det handlar inte om att handläggningen av medborgarskapsärenden ska snabbas på. Det handlar om att på riktigt bli en del av samhällsgemenskapen och att konfirmera detta på något sätt. Det är så de flesta i landet ser på medborgarskap. Det handlar om att de som blir en del av detta land ska ha en gemensam grund med dem som redan lever här, så att vi kan känna att vi lever i och tillhör samma land.
Man kan inte dela ut medborgarskap så som man har gjort de senaste åren. Det är ett problem att så många medborgarskap delats ut till utlänningar som inte har anammat svenska värderingar.
Jag frågar igen: Hur många medborgarskap anser Miljöpartiet att Sverige ska dela ut egentligen?
Fru talman! Vi tycker att den som uppfyller kraven för medborgarskap ska få sitt beslut om medborgarskap i tid. Jag tror inte att något parti, faktiskt inte ens SD, har satt något slags gräns för hur många som ska få bli svenska medborgare, hur många barn som ska födas i Sverige eller inte födas och så vidare.
Vi har ganska länge haft en befolkning som har ökat. Nu är det många som oroar sig över att den minskar. Vi i Miljöpartiet tänker att politikens uppgift snarare är att anpassa sig efter verkligheten än att önska att verkligheten vore en annan.
Jag gjorde en liten freudiansk felhörning när jag lyssnade på Nima Gholam Ali Pour alldeles nyss. Jag tror att han sa: Vi ska inte dela ut så många medborgarskap. Men jag hörde: Vi ska inte dela upp medborgarskap. Det beror kanske på att jag tänker ganska mycket på att Nima och hans kollegor i Tidöpartierna vill just dela upp medborgarskap i ett A-lag och ett B-lag och ganska ofta delar upp människor i vi och dem. De ställer grupper mot varandra. I vårt senaste replikskifte var det lemlästade barn i Gaza som ställdes mot tolkar som har riskerat livet för svenska styrkor i Afghanistan.
Jag får väl be om ursäkt för felhörningen. Men jag kan konstatera att medan vi i Miljöpartiet lägger fram en politik för ökad rättssäkerhet och för att människor som har väntat olagligt länge på sina beslut ska få beslut i tid lägger SD sina resurser på splittrande politik som gör att människor som lever här känner sig ovälkomna. Det gäller till exempel återvandringsbidraget, som en majoritet av kommunerna faktiskt har sagt att de är helt ointresserade av. Till skillnad från Nima Gholam Ali Pour vill de nämligen ha fler medborgare, inte färre.
Fru talman! Jag kan konstatera att leden tunnas ut här i kammaren. Tyvärr verkar inte alla, trots att de har deltagit i debatten, orka härda ut tills turen kommit till migrationsministern, som har suttit här och lyssnat hela tiden. Det är lite anmärkningsvärt att till exempel Socialdemokraterna återigen lämnar en debatt. Heder åt ledamöterna från Miljöpartiet och övriga som sitter kvar och deltar.
Jag skulle vilja följa upp mitt och ledamoten Hirvonens förra replikskifte. Vi är många som från talarstolen och i replikskiftena har efterfrågat en linje för det tänkta regeringsalternativet. I vårt senaste replikskifte svarade ledamoten Hirvonen: Kristdemokraterna får ta replik på Miljöpartiet.
Man kan konstatera att Socialdemokraterna under den här mandatperioden har röstat ja till i princip allt, medan Miljöpartiet och Vänstern nästan alltid har röstat nej, oavsett om det har gällt migration, förvar eller arbetskraftsinvandring.
Man kan också fråga sig varför Miljöpartiet valde att inte ställa någon fråga om spårbytet till Socialdemokraterna. Det var ju faktiskt så att Socialdemokraterna ställde upp på den förändringen och till och med argumenterade för den. Kan det vara så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna har gjort upp i den frågan redan, så att det finns ett beslut? Det hade ju varit relevant att fråga även Ola Möller om de 4 700, men den frågan ställdes aldrig.
Frågorna är högst relevanta: Vilka röda linjer finns? Vad finns det för krav? Vilka förändringar ska rivas upp? Vilka poster ska tilldelas? Är det kanske så att den röda linjen för Miljöpartiet handlar om att – till allas förskräckelse – få migrationsministerposten av Socialdemokraterna? Vilka är de röda linjerna framöver?
Fru talman! Jag håller mitt ord, och jag ska svara på Ingemar Kihlströms frågor nu när han har tagit replik på mig.
Jag börjar med Socialdemokraterna och frågan om spårbyte. Jag måste säga att jag verkligen tycker att det är illa att även Socialdemokraterna röstade ja till att 4 700 människor som arbetar och bidrar till svensk välfärd ska bli utkastade ur landet efter flera år här.
Men jag ställde en annan fråga till Ola Möller, och den handlade om att ta bort permanenta uppehållstillstånd. Jag har länge varit otroligt nyfiken på var Socialdemokraterna ska landa i den frågan. I väldigt många frågor har Socialdemokraterna precis som Kristdemokraterna landat på Tidöpartiernas linje. Jag blev glad när jag hörde att Ola Möller i sitt anförande sa någonting som lät precis som att Socialdemokraterna nu har landat i att säga nej. Jag är väldigt glad att ha fått det bekräftat från riksdagens talarstol.
Sedan fick jag en fråga om en linje. Ingemar Kihlström efterlyser en linje från oppositionen. Jag vill då påminna om att Sverige inte har ett tvåpartisystem. Vi har ett flerpartisystem där det vanliga är att varje parti går till val på sin politik; sedan förhandlar man och gör upp. Jag tycker faktiskt att det är något av en styrka att väljarna har många nyanser av progressivt att välja mellan på valdagen.
Ingemar Kihlström undrade också om vi kommer att ställa ultimatum om specifika ministerposter. Vi har visserligen inte diskuterat den frågan, men jag tror nog, om jag ska vara krass, att fokus kommer att ligga på politikens innehåll.
Fru talman! Vi kan konstatera att det för en framgångsrik och rak kurs efter ett val är bra att före valet tala om vad som gäller. Vi gjorde faktiskt det på Tidösidan. Vi sa att vi ville verka samman. Vi sa vilken politik vi ville föra. Vi fick väljarnas förtroende.
Men här rör vi oss in i det dimmiga landskapet, där det lyser lite olika lyktor i vilket väderstreck som helst. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna ställer upp på migrationspolitikens alla förändringar, inklusive spårbytet, medan Vänstern och Miljöpartiet sätter sin fyr i absolut motsatt riktning och säger att vi ska gå åt det hållet i stället.
Att säga att man kommer överens efter valet är inte att visa respekt för väljarna. Att visa respekt är att säga vad man vill göra tillsammans. Vi kan konstatera att de frågor som vi har ställt till de olika representanterna i replikskiftena har fått tomma svar. Vad gäller spårbytet kan man tänka sig att det kommer att införas en amnesti eller att vår linje kommer att hållas. Man kan tänka sig att kvotflyktingnivån kommer att vara låg eller att den kommer att vara hög. Vi vet inte, och det är ingen som vet.
Jag tog i mitt huvudanförande upp lapptäcket. Det har inte blivit tätare. Det har snarare bara blivit en ram kvar. Man säger att man vill vara emot någonting. Men det vore relevant att säga vad man vill vara för tillsammans. Det är faktiskt väljarna värda att få veta. Jag hoppas att Annika Hirvonen kan lyfta fram tre punkter som är måsten för Miljöpartiet för att ingå i regering med Socialdemokraterna. Tre punkter – det vore väldigt relevant.
Fru talman! Ingemar Kihlström påstår att det är att inte visa respekt för väljarna att inte göra upp före valet. Jag menar att det är precis tvärtom. Att visa respekt för väljarna och för valresultatet är att se till att valresultatet avgör hur mycket av Miljöpartiets politik och hur mycket av Socialdemokraternas politik som nästa regering bedriver. Om fler röstar på Miljöpartiet måste det betyda att det blir mer av Miljöpartiets politik som genomdrivs och vice versa. Det om något är att ha respekt för valresultatet och väljarna.
Vi är alla transparenta och tydliga med vad vi står för, vilken vision vi har för samhället och vilka grundvärderingar det vilar på. Om det är någonting som jag känner mig trygg med när det gäller partierna på min sida i politiken är det att vi är överens om människovärdet. Det är mer än vad man kan säga om Tidöpartierna.
I mitt replikskifte med Viktor Wärnick fick jag frågan om krav och röda linjer. Nu formulerades det som tre punkter. Men faktum är att vi i Miljöpartiet i detta nu håller på att arbeta fram det handlingsprogram som vår kongress i vår ska bestämma att Miljöpartiet ska gå till val på. Vi har en intern demokratisk process där alla medlemmar är med och bestämmer vilka som blir de mest prioriterade frågorna. Jag har förstås några frågor som jag tycker är särskilt viktiga, och de handlar bland annat om barns rättigheter. Men det är inte bara jag som bestämmer, utan vi har interndemokrati.
