Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

En tågresa mellan Oslo och Stockholm tar i dag fem timmar - i bästa fall. Oftast tar den ännu längre tid. En åtgärdsvalsstudie visade 2017 att man kan nå målet tre timmars restid genom utbyggnad av befintlig infrastruktur plus ett par nya länkar längs den sträckningen. Det finns också en nyttoanalys som visar att hela sträckan är samhällsekonomiskt lönsam att bygga och bygga om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Flera utredningar gjorda efter åtgärdsvalsstudien har också visat på vikten av dubbelspår på framför allt Värmlandsbanan. Den har pekats ut i nationella dokument som en brist.

Huvudstäderna Oslo och Stockholm ligger på lite drygt 40 mils avstånd från varandra. Det bor 3 ½ miljoner människor längs vägen, och man passerar väldigt många kommuner - 54 stycken tror jag att det är. Den är en jätteviktig länk, som inte bara bygger ihop två huvudstäder utan också omlandet längs hela sträckan.

Före pandemin företogs 1,4 miljoner flygresor mellan huvudstäderna. Prognoser visar att 1 miljon av dem skulle ersättas av tågresor om restiden blir tre timmar. Vi kommer alltså att se en nytta för såväl städer och omland som klimat. Vi får dessutom starkare arbetsmarknadsregioner och ökat bostadsbyggande.

Jag ställde frågor till ministern som jag inte tycker att jag har fått svar på. Jag frågade om det pågår någon dialog med den norska regeringen, och det har jag inte fått svar på. Därför upprepar jag den frågan.

Jag ställde också en fråga om statsrådet kommer att lägga det uppdrag som de båda myndigheterna i Sverige och Norge efterfrågar i den möjlighetsstudie man presenterade. Jag fick till svar att beredning pågår, men den har ju pågått hur länge som helst. Det har varit utredning på utredning. Jag tycker verkligen att det är på tiden att statsrådet talar om ifall man tänker göra någonting, inte minst med tanke på att bägge länders myndigheter nu faktiskt har utrett den här möjlighetsstudien.

I möjlighetsstudien har man kartlagt marknadspotentialen och kapaciteten, som ökar. Man har kartlagt kostnader och samhällsnytta, och man har tittat på det ökande resande som kan bli resultatet av minskad restid mellan städerna. Jag ber statsrådet att svara på mina frågor, för jag har inte fått svar.

Fru talman! Låt mig inledningsvis ta mig an Gunilla Svantorps frågor. Ledamoten uppfattade att hon inte fick svar på dem.

Den första frågan var: Har regeringen en pågående dialog med den norska regeringen om arbetet med att förbättra järnvägsförbindelsen mellan Oslo och Stockholm och om så inte är fallet, har statsrådet för avsikt att inleda en sådan dialog?

Sverige och Norge för dialog om behovet av att utveckla infrastrukturen för gränsöverskridande transporter. Svaret på frågan är därför ja. Jag har också haft dialog med min norska kollega vid ett informellt nordiskt ministerrådsmöte i Norge. Det här behöver också ske i dialog mellan departementen i de båda länderna samt mellan de myndigheter som ansvarar för transportsystemet i respektive land.

Den andra frågan var: Har statsrådet för avsikt att lägga det uppdrag som myndigheterna efterfrågar i den möjlighetsstudie som Trafikverket och Jernbanedirektoratet presenterade för regeringarna den 1 oktober 2022, och i så fall när?

Här är svaret att den gemensamma utredningens resultat och slutsatser i Mulighetsstudie Oslo-Stockholm nu analyseras för att vi ska kunna överväga hur man går vidare.

Regeringen har inte tagit ställning till hur den under denna mandatperiod ska arbeta med den långsiktiga infrastrukturplanen. Vi har inte påbörjat planrevideringen. Den innevarande nationella planen antogs ju nyligen i Sveriges riksdag. Regeringen har alltså inte tagit ställning till eventuella nya eller andra satsningar. Det är viktigt att detta görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag. Regeringen avser att återkomma i dessa frågor.

Det här är svaret på den andra frågan. Jag har dock full respekt för att det kanske inte lever upp till förväntningarna i alla delar, men Gunilla Svantorp vet mycket väl hur planeringen av infrastruktur går till. Uppdraget presenterades dessutom så sent som den 1 oktober 2022 och behöver analyseras närmare.

Vad gäller kartbilden i Bryssel vad gäller Skand-Med-korridoren, som det här handlar om, antogs en allmän riktlinje i rådet i december. Man ska nu förhandla om detta med Europaparlamentet. Jag får dubbelkolla uppgifterna om kartorna. Kanske är några delar inte uppdaterade med tanke på att beslutet om allmän riktlinje togs nyligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rent formellt är det inte så stor skillnad mellan detta och att Stockholm-Oslo nu kom med i TEN-T-korridoren Skand-Med. E18, Värmlandsbanan och Laxå-norska gränsen har sedan tidigare varit en del av corenätet, och kraven på utvidgade möjligheter till finansiering är desamma som tidigare.

Det faktum att sträckan nu kom med i förslaget om korridoren kommer att kunna ge ett ökat fokus. Korridoren har en av kommissionen utsedd koordinator. Ansökningar om finansiering kommer eventuellt, gissningsvis, att kunna prioriteras högre än tidigare. Men för regioner och andra intressenter längs sträckan finns också möjlighet att vara med vid de korridorforum som arrangeras av koordinatorn. Där kan de själva lägga fram sina argument. Det är förstås viktigt att underlagen är korrekta.

Det här kommer att vara en viktig prioritering för mig som infrastrukturminister och ordförande i transportrådet i Bryssel, TTE-rådet, som också ska förhandla hela TEN-T-paketet med Europaparlamentet under våren. Vi inväntar nu Europaparlamentets position.

Jag ska själv till Bryssel nästa vecka för utfrågning och dialog med kollegorna i Europaparlamentet och det utskott som har frågorna på bordet. Jag ser fram emot det och hoppas att vi ska komma överens med Europaparlamentet, kommissionen och rådet så att vi kan gå vidare med TEN-T-planeringen.

Fru talman! Gunilla Svantorp frågade hur vi med fokus på transportsektorn blir den mest integrerade regionen. Jag ser fram emot att arbeta med detta tillsammans med alla mina nordiska kollegor och fortsätta dialogen för att utveckla våra gränsöverskridande transporter. Det vore dock inte lämpligt eller rimligt, tror jag, om jag skulle föregå den ordnade process med planrevideringar som har varit en god ordning för långsiktig infrastrukturplanering. Vi vill nog sätta igång en planrevidering tidigare. Det kommer vi att återkomma till i riksdagen.

Detta följer ett mönster. Beslutet om nationell plan kom precis på sluttampen av den förra regeringens mandatperiod. Det var också då man gav det här beskedet, gissningsvis för att man inte hade så mycket pengar. Man ville ändå ge ett utredningsuppdrag för att flytta det här arbetet framåt, och det kan ju ses som positivt. Nu har vi slutsatserna från det här gemensamma uppdraget. De kom i oktober. Det är rimligt att överväga och analysera dem och att i god dialog med de nordiska kollegorna se vilken väg framåt som är den bästa.

Jag är mycket väl medveten om de stora problem som fanns med hinder under pandemin. Då visades det, även för dem som inte kände till det tidigare, hur viktigt det är med god och fungerande infrastruktur och bra transporter, även för arbetspendling och godstrafik, inte bara för ett land utan också för vårt nordiska samarbete. Detta behöver vi stärka. Det har även uttalats av min företrädare. Han hade också ett gott samarbete med de nordiska kollegorna, vilket jag har uppskattat under mina första 98 dagar i uppdraget.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att vi ska kunna hitta gemensamma lösningar och se hur vi kan stärka vår gemensamma infrastruktur. Det är positivt för jobb och tillväxt i vårt land och för våra grannländers ekonomier. Regeringens fokus på att underlätta för arbetspendling och godstrafik passar som hand i handske med detta.

I dag har jag inte några nya besked att ge. Vi tittar noga på de erfarenheter som finns sedan tidigare och på det uppdrag som redovisades i oktober. Jag ser fram emot att återkomma till riksdagen för att ha en god dialog och diskussion om de här frågorna och föra dem framåt.

Fru talman! Jag tackar för den interpellation som Gunilla Svantorp ställt och för det samtal vi haft. Jag kan bara hålla med om att det här är någonting som kan belysas ännu mer.

De som jag träffade när jag var på mötet i Norge pekade på att Göteborg är deras viktigaste hamn, vilket också är viktigt för att se var man kan stärka godsflöden. De pekar alltså på en annan sträckning än den som vi har pratat om här i dag. Mycket av handeln sker inte bara regionalt, nationellt eller i en egen del av världen utan globalt. Då blir vårt gemensamma arbete för vår gemensamma infrastruktur och våra godsflöden ännu viktigare för att stärka vår konkurrenskraft och våra företags möjlighet att etablera sig och växa. En tredjedel av den svenska utrikeshandeln sker på något sätt via Göteborgs hamn.

När det gäller gods är det viktigt att se kapaciteten i olika delar. Det handlar inte bara om lastbilar och järnväg utan om hela kedjan. Det är det angreppssättet jag och regeringen har. Vi ska inte ställa olika transportslag emot varandra utan ha ett transportsystem och en infrastruktur som håller ihop och premierar jobb och tillväxt i hela landet, även i gränsregioner, för att vi ska kunna samutnyttja våra gemensamma resurser på allra bästa sätt. Det här ser jag fram emot att återkomma till i trafikutskottet och kammaren i Sveriges riksdag. Jag tackar för den dialog som vi haft i dag och ser fram emot den som kommer - kanske inte i morgon men längre fram.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.