Gunilla Svantorp

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag ställde ju en interpellation till statsministern som handlade om ett vallöfte som statsministern gav när han var i Värmland under valrörelsen. Det fick ett helt uppslag i tidningen - denna sträcka skulle byggas, och spaden skulle sättas i backen under nästa mandatperiod. Än har vi ju inte sett någonting av det. Detta var anledningen till att jag ställde interpellationen. Det har getts vallöften på infrastrukturområdet runt om i hela landet, men än så länge har vi inte sett så värst mycket av det som har utlovats. Inte heller i detta interpellationssvar fick vi något svar gällande vallöftet om Oslo-Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om infrastruktur mellan två huvudstäder - mellan Oslo och Stockholm. Det är en sträcka som är 40 mil lång och som alltså är ungefär lika lång som sträckan Stockholm-Göteborg, som i dag tar runt tre timmar med tåg. Åker vi tåg mellan Oslo och Stockholm tar det i dag sex timmar. Som statsrådet mycket väl vet är detta en av anledningarna till att Stockholm-Oslo i dag är Europas tjugonde mest trafikerade flyglinje. Det är ganska orimligt med tanke på att sträckan är så kort.

Jag vill också påminna om att det bor 3,5 miljoner människor på den här sträckan, i regioner som växer och som är viktiga för handel, affärer, kultur och så vidare. Detta är en väldigt viktig sträcka som berör väldigt mycket folk.

Vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge i vårt land. Nästan varenda dag talas det om robusthet och funktion. Det är det vi ställer krav på. Det ska finnas i vardagen men framför allt i en krissituation. Man pratar också mycket mer om det öst-västliga stråket.

Vi står också inför ett medlemskap i Nato - även om det verkar sitta väldigt hårt inne - som kommer att kräva truppförflyttningar mellan de olika länderna.

Det finns alltså väldigt många olika behov. På denna sträcka finns också stora delar av vårt lands försvarsindustri.

Regioner och kommuner längs sträckan har bildat bolaget Oslo-Sthlm 2.55, som har jobbat hårt med att ta fram fakta och öka kunskapen om det arbete som kommer att krävas. Det är ett gediget arbete med mycket faktaunderlag. Det finns alltså ett pågående arbete.

Jag skulle vilja ställa två frågor till ministern. Den första är: Är det rimligt att en sträcka som skulle gå att åka på under tre timmar på järnväg tillåts vara Europas tjugonde mest trafikerade flyglinje? Den andra frågan är: Kan man över huvud taget lita på vallöften från den här regeringen? Nu var det statsministerns vallöfte och inte ministerns, men det är ju ministern som är här och svarar.

Herr talman! Jag tycker ändå att det är viktigt att påpeka att alla vet att vi har en underhållsskuld som, oavsett färg på dem som har styrt vårt land, är gigantisk och alldeles för stor. Men vi får heller inte glömma att i den senaste nationella plan som lades fram ökade ändå pengarna till underhållet med 48 procent. Det tycker jag är viktigt att säga.

Det var inte lika mycket som man hade begärt; det är alltid så. Men det var ändå 48 procent mer än vad det hade varit tidigare, och det tycker jag är viktigt att påpeka. Det låter som om det inte har gått några pengar till underhåll över huvud taget, men det har det faktiskt gjort.

Som jag sa tidigare går hela Europa mot en ökad reglering av just järnvägsunderhållet, och jag tycker att det är viktigt att vi funderar över varför det är ett sådant motstånd mot att faktiskt återta en del av underhållet av järnvägen i egen regi. Det finns internationella jämförelser som visar att länder som satsar på underhåll och där staten har det samlade ansvaret för underhållet ligger i topp vad gäller fungerande järnväg. Det kan vi näppeligen påstå att vi gör i Sverige, och därför behöver vi fundera på vad det är som gör att det inte ser ut så.

Vi vet också att det som kallas för avhjälpande underhåll är det som prioriteras i dag, kontra förebyggande underhåll. Det avhjälpande underhållet är ju betydligt dyrare än vad det förebyggande underhållet är, så vi behöver verkligen fundera på hur vi använder pengarna på rätt sätt.

Slutligen och så att ingen tror någonting annat: Socialdemokraterna uppskattar näringslivet, och vi måste självklart ha ett samarbete. Men vi behöver fundera över vad som är samhällskritisk infrastruktur och vad som är kärnuppdraget i vår infrastruktur.

Herr talman! Det finns också andra utredningar. Till exempel har Boston Consulting Group kommit fram till att liberalisering och konkurrens inom järnvägen inte har någon positiv påverkan på utbud, kvalitet eller punktlighet över huvud taget. Och det är ju ingen liten organisation som säger detta. Det finns alltså andra saker att titta på också, tänker jag.

Vi ser att länder som tidigare har haft en avreglerad marknad, kanske inte fullt så stor som vi har, har svängt. Vi ser det i Europa. Vi ser det i Nya Zeeland. Vi ser det på andra håll. Man har återtagit järnvägen i egen regi.

Man kan fråga vilket företag som helst. Kärnverksamhet lejer man inte ut, utan den behåller man i sin egen grupp. Det var lite grann detta som jag inledde med. Vad är egentligen samhällskritisk infrastruktur, som vi kanske inte ska be andra aktörer att handha? Jag tänker inte minst på det som vi diskuterade tidigare, som handlar om ifall vi skulle hamna i krig eller i en ny pandemi. Vad är det egentligen som gynnar oss som samhälle i en sådan situation? Är det inte att ha en väl uppbyggd egen kompetens framför att vi ska se till att vi har en väl uppbyggd upphandlingskompetens? Det måste väl ändå vara viktigare att se till att vi har den kompetens som vi behöver, till exempel för vår järnväg, i vårt eget land och i vår egen organisation?

Sedan kan man såklart hänvisa, som statsrådet gjorde, till vem som har gjort vad och så vidare. Det var en annan tid, skulle jag vilja säga. I dag är vi kanske lite mer nyktra. Man kan gå ut och fråga vilken person som helst och vem som helst i näringslivet: Tycker ni att det fungerar i dag? Alla kommer att säga: Nej, det fungerar inte. Sedan kan man räkna upp olika orsaker. Det är för lite kapacitet. Växlarna funkar inte. Tågen går inte om det snöar eller om det blåser eller någonting annat. Det finns hur många orsaker som helst.

Jag kan inte förstå att det då är allra viktigast att vi ska lägga allt fokus på att se till att vår myndighet har upphandlingskompetens. Det måste ändå vara viktigast att vi ser till att vi har den kompetens som krävs i statlig regi, så att vi faktiskt kan utföra det som gör att den infrastruktur vi har kommer till den allra bästa nyttan. Det skulle jag verkligen vilja se i stället för en ökad beställarkompetens inom Trafikverket.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag var ganska arg när jag skrev den här interpellationen, som bygger på en artikel i Göteborgs-Posten. Järnvägen mellan Göteborg och Stockholm ska stängas av ganska länge, och artikeln handlade om att man inte kan använda det trådbyteståg som skulle göra att det gick snabbare att reparera. Det beror på att det bara finns en aktör och att man skulle sätta marknaden ur spel om man använde den. Det gjorde mig ganska upprörd, och därför skrev jag interpellationen.

Vad är egentligen det viktiga? Är det viktiga att det är rättvist gentemot ett marknadssystem, eller är det viktigare att det är rättvist gentemot oss samhällsmedborgare - framför allt alla dem som ska pendla mellan Göteborg och Stockholm, som det ju handlar om? Det handlar även om alla de godstransporter som ska flyta på där.

Jag skrev den här interpellationen för att jag tyckte att vi behöver ha en diskussion i riksdagen om vad det egentligen är som är viktigt: marknad eller samhällsnytta. När vi diskuterar vad som är samhällskritisk infrastruktur behöver vi också titta på samhällskritisk infrastruktur, som vi har diskuterat tidigare i dag, och vad den marknadisering som vi har inom infrastrukturen egentligen gör. Ska vi verkligen ha en marknad för sådant som är samhällskritisk infrastruktur - är det så himla smart?

Man kan roa sig med att läsa olika rapporter, till exempel riksrevisionsrapporter sedan många år tillbaka där man diskuterar kostnadsökningar inom infrastrukturområdet. Man kan fundera på vad det egentligen är som driver kostnader inom infrastrukturområdet och ställa frågor kring det. Ett antagande kan då vara att systemet med upphandling driver kostnader. Vi vet också att man får ökade kostnader med detta i och med att det blir överklaganden och så vidare. Det driver alltså kostnader, tror jag, i det system som vi har.

Om vi nu tar järnvägen som ett exempel, vilket var upphovet till den här interpellationen, vet vi att Sverige har ett av världens mest avreglerade tågsystem. Häromdagen fick vi veta av Trafikverket att det nu är 52 aktörer inne i järnvägssystemet som ska slåss om alldeles för liten kapacitet.

Man kan, som statsrådet gjorde i svaret, säga att man har strukit det projekt som vi tyckte var väldigt viktigt och som handlade om att knyta ihop hela Sverige genom nya stambanor. Men är det egentligen rimligt att vi har så många aktörer inne i ett system som redan är för litet och att de dessutom ska slåss med upphandlingsregler, vilka kan vara orsaken till att vi har de stora kostnadsökningar som vi har?

Man kan fundera på om vi ska fortsätta att ha det här systemet. Vad är det egentligen som är viktigt? Det är den fråga som jag ville ställa till ministern och som jag inte har fått svar på. Är det viktigaste marknaden, eller är det samhällsnyttan?

Herr talman! Jag tänker att det vi har pratat om - robusthet, redundans och hållbarhet - är viktiga faktorer att ha med sig såväl i detta arbete som över huvud taget när det handlar om infrastruktur. Att stärka samhället är ju vårt fokus oavsett vilket utskott vi sitter i. Det gäller inte minst med tanke på det politiska läget runt omkring i världen.

Därför kan man också fundera över det som vi ska diskutera i vår nästa interpellationsdebatt, nämligen hur mycket det påverkar både robustheten och redundansen - och inte minst hållbarheten - att vi upphandlar väldigt mycket och inte gör saker i egen regi. Jag vill återkomma till detta att vi måste dra lärdom av det som hände under pandemin. Vi såg att till och med våra grannländer stängde gränsen för oss, och det kan hända lika fort igen.

Även om vi inte tror att pandemin återkommer kan det hända saker som gör att gränserna stängs, och vad händer då? Nu diskuterar vi reparationsberedskapen, och vad händer om gränsen stängs? Även om Trafikverket har fått ett nytt inriktningsdokument har vi inte så värst mycket i egna lager. Vi behöver alltså verkligen fundera på detta framöver.

Herr talman! Det är väldigt roligt och bra att få höra om den här förändrade instruktionen. Det är verkligen någonting som är nödvändigt, om man ska lyssna på vad Ukraina säger.

En annan sak som också hör till de saker som Ukraina nämnt men som vi inte har diskuterat i dag är kompetens. Man hade till exempel en stor brist på chaufförer, eftersom de som ofta kör var ute i kriget. Det är också en sak att fundera över hur vi ska ställa oss till. Även om utbildningsfrågor inte är statsrådets område att hantera är det ändå inom vår sektor, transportsektorn, som vi måste se till att den kompetensen finns om det skulle hända någonting som gör att vi behöver ha tillgång till den. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Jag tycker att det är bra att vi är öppna och att vi allihop tycker att det är viktigt att vi är solidariska med Ukraina. Det behöver vi verkligen vara.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har läst hela Försvarsberedningens delrapport än, men jag har tittat i den. I flera stycken poängteras just "totalförsvarsviktig verksamhet", som man kallar det, det vill säga väg, järnvägs, sjö- och flygtransporter, och hur försörjningen av nödvändiga varor och tjänster ska kunna upprätthållas. Reparationsberedskapen är just en av de saker som gör att man kan upprätthålla den totalförsvarsviktiga verksamheten.

Jag ser fram emot de rapporter som ska komma. Det är väldigt bra med utredningar, men sedan måste man också fatta beslut utifrån dem. Det ska bli spännande att se vad som kommer ut av rapporterna.

Herr talman! Jag skrev den här interpellationen efter den 8 november, tror jag att det var, när det hölls ett informationstillfälle om riksdagens roll i krig eller krigsfara. Då hade vi också digitalt besök av Ukraina.

En av ukrainarnas viktigaste iakttagelser kring själva kriget var att reparationsberedskapen var en av de faktorer som gjorde att landet fortfarande fungerar någorlunda. I de utredningar som gjorts kan man se att i juni 2022, när kriget hade hållit på i några månader, hade ungefär 30 procent av transportinfrastrukturen skadats. Det gällde lokala vägar, motorvägar, nationella vägar och framför allt järnvägar, vilket såklart påverkar förflyttning av varor, människor, mat, medicin och sjukvård - för att inte prata om de intäkter som faller bort när gods inte kommer fram.

Det är alltså väldigt viktigt att ta vara på det Ukraina säger till oss att göra. Vi ska identifiera, skydda och säkra den kritiska infrastrukturen. Det är bra att det arbetet har påbörjats.

Ukrainarna lyfte också fram vikten av tillgång till reservdelar. Jag vill fråga statsrådet hur det ser ut i Sverige. Pandemin lärde oss ju när gränserna helt plötsligt stängdes att det då kanske inte är så enkelt att få in eller ut gods över det egna landets gränser. Hur ser det egentligen ut med tillgången till reservdelar och komponenter? Lagerhållning har kanske inte varit prioriterat i något land de senaste årtiondena, och med tanke på det behöver vi nog fundera på hur lagerhållningen ska se ut för att vi ska ha en god reparationsberedskap.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret! Jag tänker bara upprepa det jag sa förut. Jag tycker att det är viktigt att vi funderar på hur vi använder de anläggningar som staten ändå äger. Jag tycker också att vi, när vi planerar framåt, behöver fundera över var vi har våra industrier någonstans och hur de ska kunna förflytta sitt gods. Oavsett vilken färg det är som styr i landet behöver man fundera på det.

Just nu går inte Inlandsbanan ända ned till Värmland, utan den stannar i Mora. Men några mil bortanför Kristinehamn har vi Karlskoga, som är en viktig del av försvarsindustrin i vårt land. Då kan man fundera på hur det kanske i en framtid skulle kunna löna sig att Inlandsbanan faktiskt går hela vägen.

När vi pratar om framtid och om vad som ska hända tänker jag att det framför allt är tre viktiga exportdelar i vårt land. Det är skogen, stålet och energin. Vi behöver fundera på hur Inlandsbanan kan bidra till att vi ökar exporten i vårt land. Vi behöver använda alla de delar som vi faktiskt har.

Det pågår ett arbete där man konverterar diesellok till vätgaslok - jag tappade namnet på företaget. Det är intressant att följa det arbetet, så jag hoppas verkligen att ministern gör det framöver.

Jag vill tacka för debatten.

Fru talman! Också jag tänkte uppehålla mig lite grann vid Moderaternas vallöften.

Maria Stockhaus, som var - och fortfarande är - deras trafikpolitiska talesperson, var ju på besök på Inlandsbanans kontor i Östersund. Inlandsbanan AB hade bett staten bidra med 2 miljarder, men Moderaterna slog till med 9 miljarder och lovade att man skulle investera i Inlandsbanan. Med tanke på att regeringens nya devis är "Laga först - bygga sedan!" funderar jag lite grann på vad som händer, för detta är ju verkligen i stil med att laga först och bygga sedan.

En fråga är alltså hur man resonerar kring de vallöften man ändå gav. Är detta ytterligare ett vallöfte som inte kommer att infrias?

Sedan är det ju så att Inlandsbanan utgör 11 procent av järnvägsnätet, där staten äger anläggningen. Vad vill staten egentligen med sin anläggning? Inlandsbanan har en ganska tung bärighet, 22 ½ ton, förutom på den sista lilla biten. Det är en ganska sliten räls och slitna sliprar, har jag förstått - men underlaget är gott. Det finns alltså någonting att bygga på. Det handlar om 105 mil järnväg och 19 delägare ända ned till Värmland, där jag bor.

Precis som Isak From alldeles nyss sa visade den rapport som kom under valåret att det skulle kunna gå att skapa en grön godskorridor genom hela Sverige, och vad jag förstår är detta i dag en viktig fråga också för försvaret. Statsrådet kanske kan säga någonting om de diskussioner som förs där, för vad jag har förstått är detta huvudspåret för Försvarsmakten. Det vore spännande att höra hur man tänker kring Inlandsbanan.

Herr talman! Jag blir väldigt fundersam när statsrådet säger att han prioriterar utbildning. Varför se utbildning och folkbildning som två motpoler, när de hänger ihop? Det vet ju alla som över huvud taget har jobbat med frågorna. Liberalerna har faktiskt varit ett parti som aldrig ställt bildning och utbildning mot varandra. Det är alltså uppenbart att det är någon annan än Liberalerna som styr.

Att studiecirklar och liknande aktiviteter främjar kreativitet, kultur och framför allt samhällsengagemang är ju det viktiga med dem. Vägen till ett samhälle som har demokratin i högsätet borde Liberalerna verkligen vara rädda om.

Av landets föreningar har 80 procent kopplingar till ett studieförbund. Det är väldigt mycket. Det är klart att det finns en stor oro för vad som ska hända när studieförbunden tvingas skära ned med en tredjedel, med allt vad det innebär. Man kanske inte längre har någon idrottsverksamhet eller ungdomsverksamhet som man borde ha i stället för att göra någonting annat. Det hänger ihop med studieförbunden, och det hänger ihop med neddragningarna.

Folkbildningen ger oss fritt tänkande och kritiska människor. Det är någonting som Sverigedemokraterna definitivt inte vill ha i vårt land. Det är väldigt synd, tycker jag, att Liberalerna har gått på det och inte står upp för att folkbildningen är en hörnsten i vår svenska demokrati.

Jag vill än en gång fråga hur statsrådet tänker se till att det kommer att finnas studiecirklar och studieförbund i hela vårt land framöver.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också säga tack till Linus Sköld för att han återigen väcker den viktiga frågan om folkbildningen.

Jag studsade också när jag hörde svaret, framför allt det här: "Regeringen föreslår därför att nivån på statsbidraget till studieförbunden stegvis justeras till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning."

Det kan man såklart tycka att man ska prioritera, men med tanke på det som Linus Sköld säger och det som Isak From precis sa måste jag ändå fundera på och ställa frågan till statsrådet om han över huvud taget är medveten om den betydelse som just studieförbunden har i varenda kommun i vårt land - till skillnad från all annan utbildningsverksamhet, som också folkhögskolan hör till.

Är statsrådet medveten om den skillnad som studieförbunden gör för föreningslivet i hela vårt land? Det är inte bara för föreningslivet inom studieförbunden utan för alla medlemmar och funktionärer som man utbildar. Inom olika idrottsföreningar, inom handikapprörelsen, mer eller mindre inom allting är det studieförbunden i alla våra kommuner som är med och utbildar.

Är statsrådet medveten om den betydelse som Isak From alldeles nyss nämnde, som handlar om landsbygden? Där är studieförbunden den mötesplats som finns på väldigt många orter. Det finns inga andra mötesplatser. Det är där man ses. Det är studiecirkeln som gör att man möter andra människor. Man gör det på bygdegården där man bor. Man gör det kanske till och med på äldreboendet där man bor om man bor långt från stan.

I dag finns det som jag sa studieförbund i alla kommuner. Det kommer det inte att göra i framtiden. Därför är frågan som lyfts fram här om skillnaden mellan stad och land oerhört viktig.

Studieförbunden är också viktiga för kulturen. På många ställen runt om i vårt land är det studieförbunden som är kulturen. Det finns inget annat. Möjligtvis finns det en bio som visar film någon gång då och då, men det som handlar om kultur i övrigt är det studieförbunden som kommer och gör.

För väldigt många av våra medmänniskor som har funktionsnedsättningar är studieförbunden också oerhört viktiga som mötesplatser och som möjliggörare att delta i samhällslivet.

Det här vill jag ställa en fråga om till statsrådet. Har statsrådet över huvud taget tänkt på alla dessa människor som nu har nämnts när man bestämt sig för att ta bort en tredjedel?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt märkligt att påstå att man måste ha kvar Bromma flygplats för att det ska gå att leva, verka och bo i hela landet. Nej, det kan man verkligen inte behöva. Nog måste man kunna flyga från övriga landet till någon annan flygplats. I rådande läge är det viktigt att vi kraftsamlar på en flygplats, och det måste vara Arlanda. För att man ska kunna leva och bo i hela Stockholm är det viktigt att bygga nya bostäder, och då är den yta där Bromma flygplats finns viktig. Vi står fortfarande bakom att Bromma ska läggas ned, för vi tror att det är mycket bättre att kraftsamla på en flygplats. Dessutom behöver stockholmarna fler bostäder, vilket jag tror att många kan vittna om. Då måste man också identifiera de platser där man kan bygga fler bostäder.

Sedan handlar alltid allting om prioriteringar, vilket ledamoten kommer att upptäcka om hon inte redan har gjort det. Det är klart att stambanorna var första steget och att man sedan vill bygga ihop övriga landet också. Men att vi inte har lagt pengar på andra saker, som ledamoten står här och påstår, stämmer faktiskt inte. Dessutom var det under Reinfeldts regering som utbyggnaden av Norrbotniabanan stoppades. Det är inte vi som har stoppat den utan den regering som ledamotens parti satt i. Lite får man nog hålla sig till sanningen.

(Applåder)

Fru talman! Anledningen till att jag inte nämnde Göteborg var att jag bara nämnde de platser som vi besökt den här hösten. Göteborg har vi redan varit i för länge sedan. Vi har ändå suttit i trafikutskottet i snart ett och ett halvt år. Men man behöver åka tillbaka flera gånger. Man hinner ju inte träffa alla vid samma tillfälle. På de ställen där vi har varit har vi haft spännande och intressanta möten med Trafikverket, näringslivet och olika andra aktörer.

Jag tror att det viktiga, som svar på ledamotens fråga, är att vi får till en ökad kapacitet. I tidigare prioriteringar har det varit ganska tydligt. Som ledamoten vet har jag inte suttit i trafikutskottet förut och kan inte redogöra för hur prioriteringsdiskussionerna har förts och så vidare. Men det har varit viktigt att lyssna på vad regionerna sagt om sina prioriteringar i det arbete som sedan lett fram till den nationella planen. Göteborg-Borås har varit en av de prioriteringar som regionen fört fram. Det är möjligt att man har ändrat sig i dag; jag vet inte. Det som den nationella planen byggde på var ju regionens prioriteringar på den tiden när vi tog fram den.

Det är viktigt med mer kapacitet, men det allra viktigaste för oss är ändå att näringsliv, människor och politiska församlingar på olika ställen vet vad det är som ska gälla långsiktigt, så att man kan planera, bygga och investera efter det. I dag är det ingen som över huvud taget vet någonting om vad som gäller, för man bryter ju det som tidigare varit sagt. Då kan man såklart slänga in nya saker och ställa frågor till oss. Men det är ju ändå regeringen som måste tala om vad som ska gälla, och i regeringen ingår ledamotens parti. Det ska inte jag tala om, utan det ska regeringen göra.

Fru talman! Jag kom på att Thomas Morell inte har rätt till fler repliker och att jag därmed inte kan ställa någon mer fråga. Det var dumt att jag inte tog chansen att ställa min andra fråga i min första replik, eftersom ledamoten nu inte kan svara.

Som svar på frågan: Det är väldigt fel att säga att vi inte satsade på underhållet, med tanke på att vi ökade med nästan 50 procent mot vad det hade varit tidigare. Man måste kunna göra flera saker samtidigt, och det var det vi försökte göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

För oss är det väldigt viktigt att bygga ihop Sverige. Man ska kunna bo, leva och verka överallt. Vi har också en vision om att ha större kapacitet på järnvägen, som nu inte räcker till. Stambanorna var och är en viktig del i att öka kapaciteten i järnvägssystemet.

Man kan påstå att vi inte gjorde någonting eller att vi prioriterade fel, men vi tycker såklart inte att det stämmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Det är lite spännande att höra hur olika partiers företrädare använder väldigt starka ord. Ledamoten använde orden "med berått mod". Det har vi hört förr, men inte från Sverigedemokraterna utan från någon annan. "Med berått mod" valde vi att satsa på stambanorna. Var det detta som ledamoten sa? Jag ska inte säga vad jag tycker, men jag tycker faktiskt inte att det hör hemma i en sådan här debatt.

Jag tror att den förra nationella planen handlade om 900 miljarder kronor. Det är ganska mycket pengar och ganska många satsningar på trafikinfrastruktur och på digitalisering i vårt land. Men vi vet alla - det vet också ledamoten - att vi har en underhållsskuld, en investeringsskuld, som har kommit till oavsett vilken färg det har varit på regeringarna som har styrt detta land.

Då kan jag skicka tillbaka en fråga. Nu när Sverigedemokraterna så tydligt ingår i regeringen - det gör de även om de inte har statsrådsposter - hur kommer de då att se till att styra det trafikverk som ledamoten gärna vill slå på? Det är ändå regeringen som styr sina myndigheter. Hur kommer Sverigedemokraterna att se till att de styr åt det håll som de ändå vill? Kommer det att synas i regleringsbreven redan i december vad Sverigedemokraterna vill eftersom de nu ingår i det dagliga arbetet i Statsrådsberedningen?

Jag har en fråga till, men jag väntar med den till min nästa replik.

Fru talman! Visst är det märkligt att något som är en förutsättning nästan varenda dag för alla människor i hela vårt land, utom kanske för några väldigt få människor, nämligen infrastruktur, nämns så lite, utom i vårt utskott såklart.

I övriga utskott, i övrig politik och i människors vardag förutsätter man att infrastruktur är något som bara funkar, men det gör det tyvärr inte. Detta ser vi ständigt. Tågen står still hela tiden, mer eller mindre. Det tycker i alla fall vi som pendlar. Något är fel.

När vi i S-gruppen i trafikutskottet är ute på våra resor möts vi på fler och fler ställen av att näringslivet bidrar för att förstärka den infrastruktur som saknas. Man förstärker vägar så att man kan köra extra tunga laster och köper egna tåg så att man tar sig fram till banor, men ändå får man inte ut godset som man vill.

Som jag nämnde tidigare måste nio av tio resor i Norrbotten ske med bil därför att det inte finns tåg där folk bor. Man kan fundera på varför det ser ut så.

En annan sak: När hörde vi senast en partiledare, till exempel, säga att infrastrukturen är helt avgörande för att det ska gå bra för Aktiebolaget Sverige? Det hör vi väldigt sällan. Varför säger jag detta? Jo, för att jag tycker att det är viktigt att vi på alla våra olika vis försöker att visa hur oerhört viktig infrastrukturen är för att vi ska kunna leva, bo och utvecklas i hela vårt land.

Som vi har hört från flera tidigare talare i dag är det budgeten för 2024 och utgiftsområde 22 som vi diskuterar. Vi socialdemokrater har ett eget förslag, och därför har vi ett särskilt yttrande. Jag deltar därför inte i beslutet.

Vi har haft en arbetsgrupp i trafikutskottet, en uppföljnings- och forskningsgrupp, som har tittat på hur det egentligen ser ut med måluppfyllelsen för det som regeringen har fattat beslut om ska genomföras. Det ser inte så bra ut vare sig på det transportpolitiska planet eller för den del som handlar om informationssamhället. Vi når inte våra mål. Precis som någon sa här tidigare behöver man analysera detta mycket mer. Vad är det som gör att vi inte når våra mål? Vad är det vi behöver göra för att vi ska nå de mål som satts upp?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi socialdemokrater i trafikutskottet, som var en helt ny grupp under den förra mandatperioden, har prioriterat att resa runt och träffa många människor på olika ställen i vårt land. Alla har inte varit med, men några av oss har bara under hösten varit i till exempel Malmö, Nyköping, Örnsköldsvik, Gävle, Ludvika och Luleå.

Den gemensamma nämnaren för alla dessa ställen är att det är problem på ett eller annat sätt med infrastrukturen och att man behöver fundera på hur vi ska göra för att öka tillväxten och exporten i vårt land. Detta är också något som näringslivet, när vi träffar dem, trycker på oerhört mycket: Hur ska vi se till att vi ökar tillväxten i vårt land?

När vi träffar facken handlar det såklart om jobben. Jobbet är förutsättningen för att man ska kunna leva, utvecklas och klara sig själv. De pratar också väldigt mycket om sjysta villkor, och för oss är det viktigt med sjysta villkor. Det är något som vi inte får glömma bort att hela tiden diskutera.

Vi har också deltagit på en mängd seminarier och debatter om alla trafikslag. Något som jag skulle vilja mota i grind direkt är påståendet att vi socialdemokrater inte tycker att alla trafikslag är lika viktiga. Det gör vi visst. Alla trafikslag hänger ihop. Det är uppenbart att det är så.

Inte minst märks det i den samhällsförändring och i den samhällsutveckling som vi är mitt i tack vare tekniska innovationer och tack vare behov som finns.

När vi var i Malmö fick vi klart för oss att en av de viktiga frågorna kanske handlar mer om hur en samhällsplanering ska se ut där inte alla människor har var sin bil utan där man delar bil. Hur ska man kunna använda ytan på ett annat sätt, alltså den yta som man i vanliga fall använder för att ställa bilar på? Det är ett exempel. Man behöver fundera på hur vi egentligen uppmuntrar dem som kan dela fordon att göra det. Alla kan såklart inte det.

Hur ska transportsystemet egentligen se ut? Det måste få se olika ut i vårt land eftersom vårt land ser väldigt olika ut på olika ställen. Men det måste också vara väldigt rättvist. Vi måste hela tiden utgå från en rättviseaspekt, att alla inte har samma förutsättningar.

Sedan har vi den jättestora frågan som vi, oavsett parti eller utskott, alltid måste jobba med, alltså frågan om klimatutmaningen. Det är vår tids ödesfråga. Då behöver vi faktiskt förstå att näringslivet i dag går före oss i politiken, långt före oss. Det som de vill ha av oss är beslut och långsiktighet, så att de vet vad de ska satsa på.

Vi socialdemokrater är öppna för dialog - självklart är vi det. Vi har några saker som vi tycker är viktiga, och jag tänkte nämna dem.

Det handlar om att staten faktiskt måste styra mer än man har gjort. Vi måste peka ut vad som är viktigt. Vad är det som är samhällskritisk infrastruktur? Vad är det som vi anser är viktigt inte bara för att man ska kunna flytta på sig utan också för vårt lands trygghet? Då handlar det inte bara om fysisk infrastruktur. Det handlar lika mycket om den digitala infrastrukturen. I takt med att tekniken utvecklas och att människor skaffar sig bilar, andra fordon och saker som innebär att de hela tiden är digitalt uppkopplade handlar det om att de ska kunna vara uppkopplade i hela vårt land. Då kan man inte ha en lägre hastighet på vissa ställen för att det är krångligt att dra fram digital infrastruktur till dessa ställen, för då säger man per automatik att ingen kan bo där. I dag är vi beroende av att vara digitalt uppkopplade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

En annan sak som är väldigt viktig är kompetensförsörjningen. Oavsett bransch på de företag som man besöker lyfter de fram kompetensförsörjningen som sin allra viktigaste utmaning.

För transportsektorn handlar det i allra högsta grad om yrkesutbildningar som snabbt leder till jobb. Då tycker vi att det är viktigt att människor till exempel kan ta körkort. Därför är en av de två saker där vår budget skiljer sig från regeringsunderlagets budget att vi tycker att man ska fortsätta att lägga pengar på att människor ska kunna ta CSN-lån för att ta körkort. Körkort innebär nämligen både en frihet och en sak som gör det lättare att få jobb.

En annan sak där vår budget skiljer sig från regeringsunderlagets budget är att vi föreslår 500 miljoner kronor mer på järnvägsunderhållet för att det är viktigt att vi har en plan för hur vi ska kunna beta av järnvägsunderhållet.

Avslutningsvis är vi mitt i en samhällsomvandling som kommer att ge oss tusentals nya jobb runt om i vårt land - nya gröna jobb. Där kan vi, om vi tar chansen, faktiskt vara med och leda utvecklingen som vi har gjort i många år. Men då krävs det kanske en annan planeringsprocess och beslutsprocess.

Avslutningsvis vill jag önska en god jul och ett gott nytt år till talmanspresidiet, till utskottskansliet och till alla andra här.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror faktiskt att väljarna fortfarande ser oss som ett samhällsbärande parti. Det är i alla fall vad siffrorna visar. Däremot är det ganska osäkert hur de ser på Moderaterna.

I dag skrev ledamoten Stockhaus en artikel om att laga först och bygga nytt sedan. Då kan man verkligen fundera på hur Moderaterna tänker kring samhällsutvecklingen där beslut hade behövt fattas i går. Vi hade behövt fatta beslut för länge sedan om vissa saker. Men nu säger Maria Stockhaus att vi ska laga det som finns först och bygga nytt sedan, trots att vi vet att det kommer att investeras tusentals miljarder kronor till exempel i norr. Det kommer också att investeras i övriga Sverige.

Det alla säger till oss, oavsett var vi är - jag antar att det är samma för alla partier i den här riksdagen - är att de kan göra mycket, mycket mer, men att infrastruktur saknas. Infrastrukturen är proppen, hindret.

Jag måste få fråga en gång till hur ledamoten och regeringen tänker se till att det som händer nu inte bara landar i en massa utredningar utan att det också kommer beslut som leder någonstans.

Ni har utökat Tidöavtalet till att också omfatta infrastrukturpropositionen. Det man kan utläsa hittills är att det positiva för Sverigedemokraterna är att de får ha folk på ert samordningskansli - men vad får ni? Det funderar jag på. Och än viktigare är vad Aktiebolaget Sverige får ut av det! Kommer vi att få se ännu mer ökade utsläpp än i dag? Klimatomställningen är ju verkligen inte Sverigedemokraternas prio. Vad får övriga regeringspartier ut av det utökade Tidöavtalet?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Jag blir ganska upprörd över ledamoten Stockhaus beskrivningar. Jag tycker att det är ganska löjligt att jämföra vår politik med ett hus. Dessutom kommer ledamoten med rent lögnaktiga påståenden om dem som tidigare varit ansvariga för detta område.

Att den tidigare regeringen skulle ha varit passiv och inte lagt några pengar på underhåll är en ren lögn. Under Tomas Eneroths tid ökade underhållsanslaget i budgeten med 48 procent. Att då säga att vi över huvud taget inte satsade på underhåll är alltså en ren lögn, och jag trodde att ledamoten var bättre än så.

Jag reagerade också jättestarkt på att ledamoten påstår att vi är teknikfientliga. Under den tid Socialdemokraterna var med och styrde landet låg Sverige ständigt på första plats på alla innovationslistor. Men inte nu längre. Hur kan man påstå att vi är teknikfientliga när det har tagits fram hur många innovationer som helst genom vår politik?

Det finns så mycket att säga men så lite tid.

Socialdemokraternas fokus när det gäller transportsektorn måste i ett samhälle som ställer om handla om hållbarhet och kapacitet och att man ska kunna leva i hela Sverige. Jag skulle vilja veta hur ledamoten ser på det här med att kunna leva i hela Sverige. Vi har precis varit i Luleå och fått höra att nio av tio måste använda bilen för att järnvägen inte är utbyggd där. Vi har också hört om alla uppdrag som finns. Men när kommer besluten, ledamoten Stockhaus?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Det där är en efterhandskonstruktion. Vårt utskottsinitiativ handlade om att se över förutsättningarna att återta i egen regi, inte om några pengar. Det där handlar bara om att man ska kunna säga: Det var därför vi sa nej. Men det stämmer uppenbarligen inte.

Ledamoten vill bara diskutera en liten fråga som radarsystemen, men när det gäller försvaret har vi ju skrivit avtal. Sverige har skrivit avtal med USA, i går eller i förrgår, om att man ska kunna göra truppförflyttningar. Ledamoten vet lika väl som jag att det handlar om människor och utrustning som förmodligen ska flyttas med tåg. Om vi någon gång kommer med i Nato kommer samma sak att hända.

Visst, vi kan se över radarsystemet - det är bra att vi börjar någonstans. Men detta handlar om det stora. Vad är det för samhällskritisk infrastruktur som vi faktiskt inte ska lämna ifrån oss till någon annan utan säga att staten ansvarar för, för att vi ska vara ett tryggt och säkert land?

I går under flygdagen hörde vi också väldigt intressanta reflektioner kring att det är utsläppsminskningarna som är det viktiga, inte vilket transportslag vi använder oss av. Detta hör vi aldrig Sverigedemokraterna prata om. Jag skulle gärna vilja att Thomas Morell berättar lite grann för mig och övriga som tittar på detta om hur Sverigedemokraterna tänker jobba med frågan om utsläppsminskningar, inte minst med tanke på COP 28. Man kan tycka vad man vill om det avtalet, men det som ändå sades var att det är första gången som fossil energi har pekats ut som ett problem. Det har uppenbarligen inte Sverigedemokraterna gjort, så hur tänker Sverigedemokraterna kring detta?

Fru talman! Det är spännande att sitta och lyssna på debatten!

Jag ska ställa lite frågor på samma tema. Jag skulle vilja backa till gårdagen, när trafikutskottet hade en flygdag som Socialdemokraterna var värd för. Jag tyckte då, när ledamoten talade, att jag hörde en kritik mot marknadiseringen av samhällskritisk infrastruktur. Det var en direkt fråga som ledamoten fick. Jag tycker att det är väldigt glädjande att Sverigedemokraterna ger uttryck för att det faktiskt inte är bra att vi har marknadiserat samhällskritisk infrastruktur som till exempel järnvägen och flyget och dessutom digitaliseringen - inte minst med tanke på det säkerhetspolitiska läge som vi nu befinner oss i.

Jag ska återknyta till det som sagts här i talarstolen tidigare. Tycker Sverigedemokraterna att det är rimligt med till exempel 52 aktörer i järnvägssystemet - som det var senast jag läste; det är säkert fler i dag - som slåss om alldeles för lite kapacitet? Det är ändå detta som är den stora utmaningen. Uppenbarligen tycker man inte det, eftersom man tidigare har tyckt att vi ska återta en del av underhållet i egen regi.

Jag undrar också vilka steg Sverigedemokraterna, utifrån det som ledamoten sa i går, kommer att ta för att peka ut vad som är samhällskritisk infrastruktur. Jag hörde ledamoten säga detta i går och vill följa upp det i dag. Vilka steg kommer Sverigedemokraterna att ta när det handlar om vårt område, det vill säga transportområdet och fysisk och digital infrastruktur?