Joanna Lewerentz

Herr talman! Det stämmer att vi har haft höga ambitioner och att vi fortsätter att ha höga ambitioner. Det tycker jag inte minst att alla beslut vi fattade på vår stämma i höstas visar på.

Vi har nu lagt fram en skogsutredning som både branschen och de privata skogsägarna i mångt och mycket tycker är bra. Det kommer en skogsproposition som ska göra den utredningen till verklighet. Det finns också en artskyddsutredning som föreslår en stärkt ersättningsrätt, och den är ute på remiss.

Att sitta i regering handlar om att förhandla. Det vet jag att ledamoten Kronståhl också vet. Vi har förhandlat, och vi har jobbat för att komma fram med någonting som är så bra som möjligt. Samtidigt har vi hanterat många omfattande problem som Sverige har stått inför på andra områden.

Jag tycker ändå att det vi har landat i hittills, och som kommer till riksdagens bord under våren, är bra. Det är betydligt mer än vad Socialdemokraterna lyckades förhandla fram med Miljöpartiet som regeringskamrat.

Herr talman! Jag är nog inte ensam i denna kammare om att älska skogen. Sedan barnsben har den för mig varit en plats för lugn, rörelse och eftertanke. Med åren har dock mina perspektiv vidgats. Skogen innebär inte bara rekreation – den innebär jobb och klimatnytta och är en grundpelare i den svenska ekonomin.

Den svenska skogen är något att vara stolt över – inte bara för den biologiska mångfalden och de möjligheter till friluftsliv den erbjuder utan också för den avgörande roll den spelar för ekonomin, klimatarbetet och i förlängningen välfärden i Sverige.

Skogen är och har länge varit en stomme i Sveriges utveckling. Över 300 000 skogsägare brukar skogen med omsorg och långsiktighet. Det har man gjort i generationer och fortsätter göra för kommande.

Frivilliga avsättningar, miljöhänsyn och ett starkt engagemang har sedan 90-talet bidragit till att skyddsvärda skogar bevaras, helt i linje med de skogspolitiska målen. Samtidigt visar indikatorer som mängden död ved och förekomsten av ädellövträd en positiv utveckling, parallellt med ett aktivt brukande.

Det är just denna kombination – brukande och ansvar – som gjort den svenska modellen framgångsrik: en stark skogsindustri som går hand i hand med växande naturvärden.

Herr talman! Skogsbruket är viktigt inte bara för tillväxt och export utan också för en levande landsbygd. Som jag nämnde tidigare sysselsätter skogsnäringen omkring 120 000 människor i Sverige, ännu fler om man räknar förädlingsled och kringverksamheter. Det handlar om jobb, skatteintäkter och framtidstro – i hela landet.

Våra skogsägare är också klimathjältar. Svensk skog binder stora mängder kol, både i växande träd och i upptag i produkter från skogen. För varje träd som avverkas planteras minst två nya, men ofta tre eller fler.

Träråvara ersätter fossila material i allt från byggnader till förpackningar. Forskning från SLU visar dessutom att ett aktivt och långsiktigt brukande ger större klimatnytta över tid än att låta skogen stå orörd.

Trots allt detta finns i dag en växande oro bland skogsägare över att de två jämställda skogspolitiska målen – produktion och miljö – inte längre behandlas som just jämställda. Skogsägare upplever att naturvärden som uppstått genom ansvarsfullt brukande i stället leder till inskränkningar i brukande- och äganderätten. Värden som byggts upp under generationer riskerar att gå förlorade.

Herr talman! Under de senaste åren har något hänt i den svenska skogen. Enligt Skogsstyrelsen har antalet överklaganden ökat med 800 procent sedan 2021. Vad som föranlett detta är till synes att miljörörelsen satt i system att överklaga. Processer drar ut på tiden, rättsosäkerheten ökar och i värsta fall stoppas avverkningar utan ersättning. Då är målen inte längre i balans – och då straffas skogsägare för att de gjort rätt.

Detta får konsekvenser långt bortom den enskilda markägaren. Omkring 60 procent av virket till skogsindustrin kommer från privata skogsägare. När avverkningar stoppas påverkas hela värdekedjan. I orter på landsbygden hotas arbetstillfällen, inte för att den faktiska råvaran saknas utan för att den är uppbunden i långdragna rättsprocesser.

Den som vill minska avverkningarna och inskränka äganderätten är svaret skyldig: Vilka jobb ska ersätta de 120 000 som skogsnäringen står för? Och vilka material ska ersätta de fossilfria produkter som skogen levererar?

Herr talman! Moderaternas svar är tydligt: Ska vi klara klimatomställningen, öka kolinlagringen och ha en levande landsbygd måste skogen brukas.

Regeringen har nu tagit viktiga steg i rätt riktning. En omfattande skogsutredning har presenterats, förändringar i artskyddet med stärkt ersättningsrätt är ute på remiss och Sverige har tillsammans med andra skogsnationer fått EU-kommissionen att komma till sans vad gäller avskogningsförordningen. Men mer behöver såklart göras för att skapa långsiktighet i skogspolitiken, för att skogsägare ska våga lita på att deras omsorg och hårda slit för att deras skog ska må så bra som möjligt inte riskerar att slå tillbaka mot dem.

Herr talman! Det är faktiskt valår, och i skogspolitiken finns två tydliga vägval. Den moderatledda regeringen, som står på hårt arbetande skogsägares sida, står upp för äganderätten, står upp mot EU:s klåfingrighet och ser till att skogen, på lång sikt, får spela den avgörande roll för klimatomställningen som vi är beroende av att den får göra.

På andra sidan spretar det. Socialdemokraterna vet att skogen är en förutsättning för en levande landsbygd. Ändå är de villiga att göra sig beroende av ett parti som har en helt annan syn på skogen och inte minst äganderätten. Det är ett parti som vill minska avverkningarna, bredda artskyddet och samtidigt blunda för konsekvenserna detta skulle få för arbetstillfällena på landsbygden eller tillgången på hållbar råvara som är så viktig för omställningen. Jag tror inte man behöver sitta i riksdagen för att veta vilket parti jag talar om.

Herr talman! På Moderaternas stämma i höstas fattade vi beslut som tydligt slår vakt om brukande- och äganderätten. Artskyddet ska inte i onödan hindra markanvändning. Om det ändå gör det ska ersättning utgå. Eftersom mark utgör en kapitaltillgång bör intrångsersättningen kapitalinkomstbeskattas och inte tjänstebeskattas. Det utgår från en grundläggande princip, nämligen att om staten tar din mark i anspråk ska staten också betala.

Den som bidrar till ökade naturvärden ska inte bestraffas utan uppmuntras. Den som skapar eller vårdar naturvärden ska garanteras rådighet över dem. Det måste finnas en trygghet i att långsiktiga beslut inte leder till oförutsedda konsekvenser. En skogsägare som låter sin skog bli extra gammal ska känna sig säker på att skogen också får avverkas vid ett senare tillfälle.

Vi vill också justera talerätten i miljömål. I dag har miljöorganisationer en mycket långtgående rätt att överklaga beslut. Samtidigt har utvecklingen gått i en riktning som riskerar att urholka både rättssäkerheten och den lokala förankringen. Avverkningsanmälningar bör inte vara offentlig handling.

Herr talman! Sveriges skogar ägs till största delen av människor, inte av staten eller av stora skogsbolag. Det spridda ägandet bidrar till variation i skogsbruket och därmed till biologisk mångfald. Olika mål, olika tidshorisonter och olika brukandemetoder skapar en mosaik av skogar som gynnar både natur och produktion. Moderaterna vill värna denna ägarstruktur. Därför bör mer statligt ägd produktiv skog säljas till privata skogsägare med regional anknytning.

Moderaterna vill ha en skogspolitik som bygger på tillit, äganderätt och långsiktighet. Det ska vara en politik som gör det lönsamt att ta ansvar för skogen, för klimatet och för framtida generationer. Det är bara så vi förenar biologisk mångfald och klimatarbete med ett starkt och konkurrenskraftigt skogsbruk.

(Applåder)

Herr talman! Om marknaden redan sätter käppar i hjulet för den svenska skogsindustrin ska vi inte sätta egna käppar i hjulet för den. Enligt beräkningar leder en minskning på bara 5 procent till att cirka 7 000 jobb försvinner. Det här är inte bara siffror på ett papper, utan det här handlar om människor, familjer och lokalsamhällen som kommer att drabbas.

Mot den bakgrunden tycker jag att Miljöpartiet behöver vara väldigt tydliga med vad deras politik faktiskt innebär. En minskning av avverkningen med 15–20 procent riskerar, snabbt räknat, att motsvara över 20 000 jobb, som främst finns på landsbygden.

Jag har respekt för att Miljöpartiet gör andra politiska prioriteringar än vad jag och mitt parti gör. Men väljarna förtjänar också respekt. Det kräver en ärlighet om konsekvenserna av ens politik.

Är ni i Miljöpartiet beredda att offra omkring 20 000 jobb på landsbygden för att låta mer skog stå, trots att till exempel SLU pekar på att ett aktivt och långsiktigt brukande också leder till större klimatnytta på lång sikt?

Herr talman! Politik handlar väldigt mycket om prioriteringar. När mål står mot varandra tycker i alla fall jag att man måste vara ärlig med konsekvenserna av den politik man föreslår. Skogen är ett av de områden där många mål står mot varandra, där debatten ofta polariseras och där ärligheten ofta saknas.

Skogsindustrin sysselsätter omkring 120 000 människor med jobb direkt kopplade till skogen. Lägger vi till förädlingsled och kringverksamheter är det betydligt fler. Detta är arbetstillfällen som finns på platser i landet där arbetstillfällen inte direkt växer på träd – om det inte är skogsjobb, såklart.

Miljöpartiets språkrör Amanda Lind sa i Ekots lördagsintervju för ett tag sedan att Miljöpartiet vill minska skogsavverkningarna med 15–20 procent för att nå klimatmålen. Samtidigt påstår hon att detta inte ska leda till färre jobb. Den ekvationen går inte ihop för mig, herr talman.

Min fråga till ledamoten Nohrén är därför ganska konkret och enkel: Hur menar Miljöpartiet egentligen att en minskning av avverkningen med upp till en femtedel inte ska slå mot jobben på landsbygden?

Herr talman! Min fråga berör också CBAM och arbetet för att ge våra bönder bättre förutsättningar i en tid när vår livsmedelsproduktion måste öka.

CBAM, som börjar gälla fullt ut efter årsskiftet, riskerar att slå hårt mot svenska växtodlingsbönder. För många gårdar är import av gödsel oundvikligt, och när införandet av CBAM höjer kostnaden kommer trycket att öka på ett jordbruk som redan brottas med höga räntor, dyra drivmedel och pressade marginaler. Många svenska bönder går redan på knäna samtidigt som de konkurrerar på en global marknad där många andra producenter inte möter motsvarande regelbörda.

Min fråga till landsbygdsministern är därför: Hur avser regeringen att arbeta för att säkerställa att svenska växtodlare inte slås ut när CBAM kraftigt höjer kostnaderna för importerad gödsel?

Fru talman! Skogsnäringen är en av Sveriges viktigaste basnäringar. Den skapar arbetstillfällen och bidrar till en levande landsbygd i hela landet.

Jag skulle också vilja hävda att den svenska skogen och skogsbruket är Sveriges viktigaste klimatarbete. Skogsnäringen bidrar med stor klimatnytta. Skulle man dessutom räkna med nyttan som produkter från skogen bidrar med skulle den vara ännu större än vad som erkänns i dag.

Regeringen har nyligen meddelat att Sverige inte kommer att leva upp till EU:s klimatmål för koldioxidupptag i skog och mark utan att tvingas till kraftiga inskränkningar i det svenska skogsbruket. Det innebär en uppenbar risk för att tusentals arbetstillfällen försvinner och att klimatnyttan på lång sikt dräneras.

Jag undrar hur EU-ministern och regeringen ser på detta och hur man avser att arbeta för att svenskt skogsbruk inte hämmas.

Fru talman! Äganderätten är en hörnsten i det svenska skogsbruket. Åratal av statligt ingripande har dock naggat den i kanten och riskerar att förstöra balansen mellan de skogspolitiska målen.

Vi moderater menar att vårdandet av vår natur – inte minst genom skogsbruket – är avgörande både för att stärka landsbygden och för att bidra till den gröna omställningen.

Arbetet med att värna biologisk mångfald måste dock fokusera på resultat. I stället riskerar till exempel knäroten att slå hårt mot bruket utan att faktiskt gynna mångfalden.

Nu när skogsutredningen har landat vill jag fråga klimat- och miljöministern hur regeringen kommer att arbeta för att hitta en god balans och hur regeringen önskar förbättra förhållningssättet kring artskyddsförordningen för att möjliggöra ett levande skogsbruk.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret och ser fram emot dessa påhejningar. De lyste med sin frånvaro i höstas.

Den enskilt största faktorn bakom de pressade fiskbestånden i Östersjön är kvotsättningen på EU-nivå. Många här i kammaren har nog sett Uppdrag gransknings dokumentär Fisken vi ärvde. Där slår man fast det som många av oss redan vet: Systemet är trasigt, och det är politikens fel, oavsett vilken sida man står på.

I dokumentären lyfter man upp hur kvotförhandlingarna går till bakom stängda dörrar. Flera tidigare ministrar som har varit ansvariga för frågorna intervjuas. Tre av dem är socialdemokrater. De medger öppet att det handlar mer om politiskt spel än om faktabaserade beslut. Röstar man nej åker man ut ur rummet, säger en av dem.

Det är så här Socialdemokraternas fiskepolitik ser ut. Trots att den nuvarande regeringen för första gången har lyckats få ned kvoterna till den lägsta nivån som satts sedan systemet infördes skriker Socialdemokraterna om svek och att Sverige borde ha röstat nej. Det är inte bara oärligt, det är också vilseledande.

Socialdemokraterna har i åratal medverkat till överfiske, och när vi nu försöker vända utvecklingen duckar de sitt ansvar och spelar opposition. Det är som att Socialdemokraterna har glömt vem som satt vid rodret under större delen av den tid då Östersjöns fiskbestånd kördes i botten.

När ska Socialdemokraterna sluta låtsas som att de inte bär ett tungt ansvar för dagens kris? Vilket magiskt alternativt förhandlingssätt, som ska ske utanför förhandlingsrummet, förespråkar de egentligen?

Fru talman! Sill och strömming är inte bara fisk. De är fundamentet för hela Östersjöns ekosystem. Torskens kollaps och laxens dramatiska nedgång i älvar som till exempel Torneälven och Råneälven är konsekvenser som vi nu tvingas att hantera. Det kräver politiskt ledarskap och inte symbolpolitik.

Men vad gör Socialdemokraterna? De ropar ganska högt om fiskestopp och att trålgränsen måste flyttas, gärna med internationella överenskommelser, som de vet är svåra att få igenom. Gott så. Jag ropar också högt om utflyttade trålgränser. Vi är överens där.

Men när Sverige och Finland nu äntligen har lyckats enas om ett begränsat ansvarstagande för laxfisket i Torneälven sätter Socialdemokraterna käppar i hjulet. I stället för att backa upp ett långsiktigt hållbart beslut ifrågasätter till exempel S-ledamoten Ida Karkiainen överenskommelsen i riksdagen. Det tycker jag är hyckleri.

Socialdemokraterna visar gång på gång att de säger en sak i riksdagen och gör något helt annat när det börjar kosta politiska poäng i hemkommunen. Det påminner lite om vindkraftsdebatten: gärna vindkraft men inte här. Det är dubbelmoral.

Min fråga till ledamoten Petersson är ganska tydlig: Är Socialdemokraterna beredda att ta ansvar också när det är svårt, eller är det er partilinje att säga det som låter bra i debatten och springa när det bränner till?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att påminna ledamoten om att den här regeringen alltså har lyckats få till de lägsta kvoterna någonsin i de förhandlingar som hon nämner i frågan.

När det gäller den nationella kvotfördelningen, ITQ, måste vi ändå erkänna att det kanske blev fel. Man hade en helt annan målsättning när man tog fram det här systemet. Man ville att fiskenäringen skulle börja bli lönsam, och det målet har man uppnått – dock på bekostnad av andra saker.

Vi behöver absolut se över hur kvoterna fördelas. Snart går också den här tioårsperioden ut, så vi har ett fönster att titta på vilka andra mål vi skulle kunna ha i kvotfördelningen.

Fru talman! Våra kuster, våra skärgårdar och våra vatten har under århundraden varit grundbulten i fiskerinäringen, i kustsamhällenas livskraft och i vår gemensamma försörjning. I dag står vi dock inför en situation där balansen mellan användning och bevarande av våra marina resurser har rubbats, och det är vår skyldighet att rätta till den.

Fru talman! Överfisket i Östersjön är ett konkret och akut problem. Det är ingen abstrakt framtidsfråga; det är här och nu.

Under årtionden har utvecklingen gått åt fel håll. Torsken, en gång så riklig att man kunde dra upp den från bryggan med bara krok, är i dag borta i stora delar av Östersjön. Strömming och sill, viktiga inte bara som matfisk utan också som bas för hela det marina ekosystemet, visar alarmerande tecken på kollaps.

Vad vi ser är resultatet av ett systemfel, ett system där kvoter förhandlas fram i sena nattmanglingar i Bryssel, där vetenskapliga rekommendationer förhandlas bort i kompromisser och där miljöhänsyn inte har vägt tillräckligt tungt. Det är oansvarigt, och det är inte hållbart.

Fru talman! Moderaterna anser att ett fungerande och hållbart fiske måste bygga på vetenskap, på långsiktighet och på förvaltarskap. Vi måste se fisken som en resurs vi lånar av kommande generationer, inte som något vi kan tillåta kortsiktiga intressen att exploatera till sista stimmet.

Men detta är inte bara en miljöfråga utan också en fråga om beredskap och försörjning. I en tid av ökad geopolitisk oro, där livsmedelsförsörjningen hamnar allt högre upp på agendan, är det avgörande att vi ser till att Sverige har kapacitet att producera mer mat inom landets gränser. Det inkluderar mat från havet.

Fiskerinäringen är inte bara en del av Sveriges kultur och historia. Den är också en del av vår framtida trygghet. I ett läge där vi bygger upp ett starkare totalförsvar och en bredare civil beredskap måste livsmedelssäkerheten stå i centrum, och där spelar fisket en nyckelroll.

Ingen matproducerande bransch kan växla upp så fort som fiskerinäringen, som inte har några ledtider med väntan på att sådden ska gro, växa och bli redo för skörd. Förutsatt att fisken finns i havet är den i princip året runt tillgänglig för oss att fiska upp och bereda till mat.

Fru talman! Vi måste därför satsa på det kustnära, småskaliga fisket – det som både tar miljöhänsyn och stärker den lokala försörjningsförmågan. Det finns också en stor potential i utvecklingen av hållbart vattenbruk, alltså fiskodlingar som kan komplettera det vilda fisket och bidra till både jobb och matproduktion.

Men, fru talman, vi måste också vara realistiska. För att fisket ska vara en resurs även i framtiden måste vi ibland våga fatta tuffa beslut i dag. Vi måste vara beredda att kraftigt begränsa fisket när det är nödvändigt, att skydda marina områden där fisken får chans att leka och att skärpa kontrollerna så att den som fuskar inte konkurrerar ut den som följer reglerna.

Här spelar EU en central roll. Moderaterna vill att Sverige är en stark röst för reformer i den gemensamma fiskeripolitiken. Vi vill se en mer adaptiv, ekologiskt grundad förvaltning. Vi vill se ett stopp för utfiskning av känsliga bestånd, oavsett om det sker av båtar under svensk flagg eller under våra grannländers.

Fru talman! Regeringen har under mandatperioden börjat vidta åtgärder. I november 2024 klubbade vi här i kammaren en ambitiös havsmiljöproposition som markerar en ny riktning för Sveriges havspolitik, med en ekosystembaserad fiskeförvaltning som utgångspunkt.

Havs- och vattenmyndigheten jobbar i detta nu med att förbereda för en utflyttning av trålgränsen upp till tolv sjömil längs hela Östersjökusten, för att hindra alltför stora båtar att fiska på de kustnära bestånden. De har också fått i uppdrag att kraftigt minska eller ta bort de så kallade inflyttningsområdena för att skydda fisken där den leker. Vi har även här i kammaren klubbat igenom ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden och ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten.

Ett annat stort problem för sill- och strömmingsbestånden är säl och skarv. Båda har ökat kraftigt de senaste åren, och i takt med det deras påverkan på fiskbestånden. Sälen äter fisken, men ingen äter sälen. I och med havsmiljöpropositionen och ekosystemansatsen ska jakten på säl och skarv nu öka, vilket är nödvändigt för att skapa den balans som krävs för att ge sillen och strömmingen en chans att återhämta sig.

Fru talman! Detta är bara början. Mycket mer behöver göras. Vi måste fortsätta jobba för att en ekosystemansats på riktigt ska vara utgångspunkten för Ices rådgivning, där hänsyn också tas till ålders- och storlekssammansättning.

Sverige behöver fortsatt vara en stark röst för långsiktigt minskade fångstkvoter, och det hoppas jag att vi alla här inne kan hjälpas åt med. Vi moderater tror på ett fiskeri som förenar miljöhänsyn med tillväxt och som stärker både våra kuster och vårt land.

Östersjön är ett hav som förenar men också ett ansvar vi delar. Låt oss förvalta det med klokhet, mod och framtidstro.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Storckenfeldt och John Widegren (båda M).

Herr talman! Statsministern har tidigare beskrivit Stockholm som Socialdemokraternas skyltfönster. Vårt Stockholm kan bättre, hette det i deras valprogram för 2022. Kanske var det vad många hoppades på när Socialdemokraterna tog över makten både i Stadshuset och i regionen efter förra valet. Men det som händer nu är att man slår undan benen för kvinnovården, skär ned på kollektivtrafiken och minskar antalet ordningsvakter.

Framför allt ser vi hur Socialdemokraterna, i ekonomiskt tuffa tider, efter en lång tids inflation och nu stor osäkerhet på de globala marknaderna, slår hårt mot hushållens plånböcker med höjd skatt. Jag undrar därför: Hur ser statsministern och regeringen på den ekonomiska politik som bedrivs i Stockholm just nu?

Herr talman! Vad gäller just trålgränsen sprang det ur utskottsinitiativ och motioner som sedan resulterade i tillkännagivanden från riksdagen, och i min värld är det att putta en regering framför sig för att få saker att hända. Den här regeringen har också gått hårdare ut i kvotsättningsförhandlingar och så vidare och lyckats få till lägre kvoter än vad Socialdemokraterna någonsin har fått till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbud mot botten-trålning i marina skyddade områden

Det gläder mig dock att vi ändå håller med varandra så mycket som vi gör i frågorna om fisket och vad som behöver göras. Det gör att vi kommer att kunna komma mycket längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbud mot botten-trålning i marina skyddade områden

Herr talman! Det handlar framför allt om vad vi har rådighet över att göra. Det som ligger utanför trålgränsen är vi ju skyldiga att förhandla tillsammans med andra EU-länder. Vi har sett hur svårt det är, och jag vet att Socialdemokraterna också är väl medvetna om detta. Det är inte helt enkelt.

Det här sänder en väldigt tydlig signal om var Sverige står i dessa frågor. Jag hoppas att vi framgent också ska kunna få med oss andra EU-länder på den här båten.

Herr talman! I dag debatterar vi propositionen Förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Detta är en fråga som berör både vår miljö och de långsiktiga förutsättningarna för ett ansvarsfullt nyttjande av våra hav.

Just bottentrålning är en omdiskuterad fiskemetod som kan innebära ett hot mot den marina miljön. Viktiga ekosystemtjänster som kolinbindning, näringscykler och habitat för många arter riskerar att förstöras.

Våra marina skyddade områden är unika och oersättliga. Dessa områden fungerar som naturliga reservat, där ekosystemen får möjlighet att återhämta sig och utvecklas ostört. En fortsatt bottentrålning i dessa zoner riskerar att rubba den känsliga balansen i dessa system, vilket kan få långvariga konsekvenser.

Genom att införa ett förbud i dessa områden gör vi ett tydligt ställningstagande för att värna om våra naturvärden och säkerställa att framtida generationer också får ta del av en levande och rik marin miljö.

Herr talman! I den här kammaren diskuterar vi ofta de målkonflikter som miljö- och klimatpolitik skapar och berör. Denna proposition är inte undantagen detta. Fisket är en viktig näring för många lokalsamhällen. Det är en källa till livsmedelsförsörjning och i vissa fall en del av den lokala själen. Ett sådant exempel, som också lyfts i propositionen och av tidigare talare, är räkfisket i Koster-Väderöfjorden och Gullmarsfjorden. I Kosterhavet, som också är en nationalpark, förvaltas fisket i samverkan mellan lokala yrkesfiskare, forskare, länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten samt politiker från Strömstads och Tanums kommuner.

Denna samverkan är ett föregångsexempel där fisket tar stor hänsyn till naturvärden, bland annat genom att inte fiska på grundare vatten än 60 meter, freda viktiga och känsliga bottenområden samt använda särskilda, selektiva trålar som minskar bifångsten.

De fiskare, forskare, myndighetsrepresentanter och politiker som deltar i samförvaltningen är alla överens om framgångarna för projektet och den effekt det har för ett fiske som är både ekologiskt och ekonomiskt hållbart.

Regeringen lyfter i propositionen fram möjligheten till undantag för visst fiske även inom de marina skyddade områdena. Regeringen anser att det kan finnas fall där ett undantag är motiverat, så länge det inte påverkar syftet med områdesskyddet.

Det är viktigt att initiativ som samförvaltningen i Kosterhavet värnas och tillåts vara de framgångsexempel som de är och för andra att ta efter – inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Vi får inte riskera att den lilla andel av fiske vars fångst i dag landar på svenska tallrikar försvinner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbud mot botten-trålning i marina skyddade områden

Tanken med undantaget är inte att ge en generell dispens utan att skapa utrymme för undantag i situationer där det är tydligt att fiskeverksamheten inte äventyrar den marina miljön eller den biologiska mångfalden som avses skyddas. Ett sådant undantag bör utgå från vetenskapliga grunder och beprövad erfarenhet. Detta kan skapa en balans mellan miljöskydd och näringslivets behov samtidigt som det tydligt markerar att skyddet av våra mest värdefulla naturområden ska komma i första hand.

Det är viktigt att de miljöåtgärder vi beslutar om ger önskad effekt: att våra marina skyddade områden bevaras och att de långsiktiga positiva effekterna för både natur och samhälle blir tydliga. Vi behöver kunna kombinera bevarande med flexibilitet, och vetenskaplig evidens och praktisk erfarenhet ska ständigt ligga till grund för våra åtgärder. Det är därför en rimlig utgångspunkt att undantag ska kunna beviljas om fisket inte påverkar syftet med det aktuella områdesskyddet.

Herr talman! Genom att införa ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden tar vi ett steg för att skydda våra marina naturvärden, bevara den biologiska mångfalden och säkerställa att våra hav fortsätter att vara en levande resurs för kommande generationer. Samtidigt lämnar vi utrymme för noggrant reglerade undantag, där vi med försiktighet kan tillåta viss fiskeverksamhet utan att kompromissa med skyddet av värdefull natur.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! I förra veckan fick vi äntligen ta del av den uppdaterade livsmedelsstrategin 2.0. I Sverige produceras hållbar mat av hög kvalitet, men självförsörjningsgraden är fortsatt låg. Att vi har tillgång till livsmedel i händelse av krig eller kris är såklart otroligt viktigt, och ett prioriterat område i strategin är just robusthet. Inom det begreppet ryms hela värdekedjan från produktion till färdig produkt i matbutiken.

För att tillgång till livsmedel i kristid ska vara möjlig krävs dock en lönsam produktion och konkurrenskraftiga företag även i fredstid. Mina frågor till statsrådet Kullgren är: Hur kommer den uppdaterade strategin att bidra till en ökad livsmedelsproduktion i Sverige? Och vilka åtgärder kommer nu att prioriteras för att stärka konkurrenskraften inom det svenska jordbruket?