Andrea Andersson Tay (V) svarade Joanna Lewerentz i en replik om Fiskeripolitik i debatten ”Protokoll 2024/25:120 Onsdagen den 21 maj” den 21 maj 2025.
Joanna LewerentzM· i en replikJag vill börja med att påminna ledamoten om att den här regeringen alltså har lyckats få till de lägsta kvoterna någonsin i de förhandlingar som hon nämner i frågan. När det gäller den nationella kvotfördelningen, ITQ,…Fru talman! Våra kuster, våra skärgårdar och våra vatten har under århundraden varit grundbulten i fiskerinäringen, i kustsamhällenas livskraft och i vår gemensamma försörjning. I dag står vi dock inför en situation där balansen mellan användning och bevarande av våra marina resurser har rubbats, och det är vår skyldighet att rätta till den.
Fru talman! Överfisket i Östersjön är ett konkret och akut problem. Det är ingen abstrakt framtidsfråga; det är här och nu.
Under årtionden har utvecklingen gått åt fel håll. Torsken, en gång så riklig att man kunde dra upp den från bryggan med bara krok, är i dag borta i stora delar av Östersjön. Strömming och sill, viktiga inte bara som matfisk utan också som bas för hela det marina ekosystemet, visar alarmerande tecken på kollaps.
Vad vi ser är resultatet av ett systemfel, ett system där kvoter förhandlas fram i sena nattmanglingar i Bryssel, där vetenskapliga rekommendationer förhandlas bort i kompromisser och där miljöhänsyn inte har vägt tillräckligt tungt. Det är oansvarigt, och det är inte hållbart.
Fru talman! Moderaterna anser att ett fungerande och hållbart fiske måste bygga på vetenskap, på långsiktighet och på förvaltarskap. Vi måste se fisken som en resurs vi lånar av kommande generationer, inte som något vi kan tillåta kortsiktiga intressen att exploatera till sista stimmet.
Men detta är inte bara en miljöfråga utan också en fråga om beredskap och försörjning. I en tid av ökad geopolitisk oro, där livsmedelsförsörjningen hamnar allt högre upp på agendan, är det avgörande att vi ser till att Sverige har kapacitet att producera mer mat inom landets gränser. Det inkluderar mat från havet.
Fiskerinäringen är inte bara en del av Sveriges kultur och historia. Den är också en del av vår framtida trygghet. I ett läge där vi bygger upp ett starkare totalförsvar och en bredare civil beredskap måste livsmedelssäkerheten stå i centrum, och där spelar fisket en nyckelroll.
Ingen matproducerande bransch kan växla upp så fort som fiskerinäringen, som inte har några ledtider med väntan på att sådden ska gro, växa och bli redo för skörd. Förutsatt att fisken finns i havet är den i princip året runt tillgänglig för oss att fiska upp och bereda till mat.
Fru talman! Vi måste därför satsa på det kustnära, småskaliga fisket – det som både tar miljöhänsyn och stärker den lokala försörjningsförmågan. Det finns också en stor potential i utvecklingen av hållbart vattenbruk, alltså fiskodlingar som kan komplettera det vilda fisket och bidra till både jobb och matproduktion.
Men, fru talman, vi måste också vara realistiska. För att fisket ska vara en resurs även i framtiden måste vi ibland våga fatta tuffa beslut i dag. Vi måste vara beredda att kraftigt begränsa fisket när det är nödvändigt, att skydda marina områden där fisken får chans att leka och att skärpa kontrollerna så att den som fuskar inte konkurrerar ut den som följer reglerna.
Här spelar EU en central roll. Moderaterna vill att Sverige är en stark röst för reformer i den gemensamma fiskeripolitiken. Vi vill se en mer adaptiv, ekologiskt grundad förvaltning. Vi vill se ett stopp för utfiskning av känsliga bestånd, oavsett om det sker av båtar under svensk flagg eller under våra grannländers.
Fru talman! Regeringen har under mandatperioden börjat vidta åtgärder. I november 2024 klubbade vi här i kammaren en ambitiös havsmiljöproposition som markerar en ny riktning för Sveriges havspolitik, med en ekosystembaserad fiskeförvaltning som utgångspunkt.
Havs- och vattenmyndigheten jobbar i detta nu med att förbereda för en utflyttning av trålgränsen upp till tolv sjömil längs hela Östersjökusten, för att hindra alltför stora båtar att fiska på de kustnära bestånden. De har också fått i uppdrag att kraftigt minska eller ta bort de så kallade inflyttningsområdena för att skydda fisken där den leker. Vi har även här i kammaren klubbat igenom ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden och ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten.
Ett annat stort problem för sill- och strömmingsbestånden är säl och skarv. Båda har ökat kraftigt de senaste åren, och i takt med det deras påverkan på fiskbestånden. Sälen äter fisken, men ingen äter sälen. I och med havsmiljöpropositionen och ekosystemansatsen ska jakten på säl och skarv nu öka, vilket är nödvändigt för att skapa den balans som krävs för att ge sillen och strömmingen en chans att återhämta sig.
Fru talman! Detta är bara början. Mycket mer behöver göras. Vi måste fortsätta jobba för att en ekosystemansats på riktigt ska vara utgångspunkten för Ices rådgivning, där hänsyn också tas till ålders- och storlekssammansättning.
Sverige behöver fortsatt vara en stark röst för långsiktigt minskade fångstkvoter, och det hoppas jag att vi alla här inne kan hjälpas åt med. Vi moderater tror på ett fiskeri som förenar miljöhänsyn med tillväxt och som stärker både våra kuster och vårt land.
Östersjön är ett hav som förenar men också ett ansvar vi delar. Låt oss förvalta det med klokhet, mod och framtidstro.
(Applåder)
I detta anförande instämde Helena Storckenfeldt och John Widegren (båda M).
Fru talman! De fiskekvoter som beslutas i förhandling mellan EU-länderna varje år har fått stor uppmärksamhet och kritik i den svenska debatten. De senaste åren har det särskilt gällt situationen för strömmingen i Östersjön, som står på randen till kollaps. Ett alldeles för högt fisketryck är en stor del av orsaken till det.
Den svenska regeringen har varit passiv i frågan alldeles för länge, men det är bra att man nu ändå verkar ha tagit till sig lite av den stora upprördhet som finns hos svenska folket inför att strömmingen är hotad. Jag förväntar mig att man vid årets och kommande års kvotförhandlingar skärper tonen ytterligare och sätter hårt mot hårt i förhandlingarna.
Men vid sidan av förhandlingarna om fiskekvoter på EU-nivå finns det ju faktiskt saker som regeringen själv skulle kunna göra. Jag tycker att vi över partigränserna borde kunna vara överens om att det inte är rimligt att några enskilda stora fartyg står för en så stor andel av fisket i Östersjön medan många fler mindre båtar får dela på bara en liten del av fiskekvoterna.
Att vi har den här skeva fördelningen är också skadligt för den svenska krisberedskapen. Små båtar är flexibla och kan fiska både kustnära och på öppet hav. De drar också mindre bränsle och kan landa sina fångster i alla hamnar. Allt det här gör att fisket enklare kan ställas om i en krissituation.
Dagens system med individuella överförbara kvoter premierar dock de stora aktörerna på bekostnad av småskaligt fiske. Fiskekvoterna samlas hos några få stora båtar. I dag är det bara några få stora aktörer som kan leva riktigt gott på sina fångster.
Att systemet ser ut så här är också en del av förklaringen till att det går så dåligt för strömmingen. Storskaligt fiske i vissa områden under vissa tider på året riskerar att slå ut lokala bestånd.
Min fråga till Moderaterna är: Kommer regeringen att se över kvotfördelningssystemet för att se till att fisket kan bli mer hållbart?
Fru talman! Jag vill börja med att påminna ledamoten om att den här regeringen alltså har lyckats få till de lägsta kvoterna någonsin i de förhandlingar som hon nämner i frågan.
När det gäller den nationella kvotfördelningen, ITQ, måste vi ändå erkänna att det kanske blev fel. Man hade en helt annan målsättning när man tog fram det här systemet. Man ville att fiskenäringen skulle börja bli lönsam, och det målet har man uppnått – dock på bekostnad av andra saker.
Vi behöver absolut se över hur kvoterna fördelas. Snart går också den här tioårsperioden ut, så vi har ett fönster att titta på vilka andra mål vi skulle kunna ha i kvotfördelningen.
Fru talman! Det är ett glädjande besked att regeringen är öppen för att titta på den här frågan. Jag håller verkligen med om att det är hög tid att göra om systemet, för det är helt uppenbart att det inte har fallit ut så som man hade önskat. Även Fiskeriverkets dåvarande generaldirektör har sagt att han ångrar att han var med och införde systemet, och det säger väl ganska mycket. Men vi har ju inte sett något konkret i den riktningen än. Nu finns snarare planer på att utöka systemet till fler fisken. När får vi se ett nytt system på plats?
Fru talman! Havs- och vattenmyndigheten har ansvar för detta system. Den nuvarande perioden går som sagt ut 2029. Det finns alltså ett fönster att göra förändringar, men då behöver vi också ge det uppdraget till Havs och vattenmyndigheten. När det kommer att ges kan jag inte svara på här i dag, men jag och flera av mina kolleger verkar i alla fall för att det ska ske.