Magnus Berntsson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Herr talman! Jag tackar för frågan. Vi har redan resonerat här i kammaren om en fortsättning med fler sanktioner gentemot fler personer och grupper. Det tror jag vore en väg framåt. Men den stora vägen framåt vore givetvis att få igång fredsprocessen och börja tala om en tvåstatslösning.

Jag tror att vägen till en tvåstatslösning ligger ganska nära det som diskuterades under Clintons tid då det fanns ett förslag på bordet som innebar att 97 procent av Västbanken skulle lämnas tillbaka till den nya palestinska staten. En fredslösning ligger väldigt nära vad Two State Coalition föreslår.

Herr talman! Jag utgår från att detta är en diskussion som kommer att fortgå. Nu kommer Josep Borrell antagligen ganska snart att bytas ut mot en ny kommissionär och hög representant, Kaja Kallas från Estland. Diskussionen lär fortsätta, och det är viktigt att föra den. Jag kan inte i dag säga om EU kommer att landa i detta eller inte. Det är klart att det får ganska stora konsekvenser för förhållandet och möjligheten till dialog mellan EU och den israeliska regeringen.

Varken ledamoten Svenneling eller undertecknad utser regering i Israel. Det gör det israeliska folket. Att det också kommer att bli fler val framöver vet vi med säkerhet. I Israel är det många val. Det har varit tio val, tror jag, sedan den palestinske presidenten blev vald.

Herr talman! Detta är en process som pågår just nu i både EU och Amerika. Vi ser en utveckling där fler och fler sätts upp på listan, något som vi både uppskattar och tycker är viktigt. Det är viktigt att från EU:s och västvärldens sida skicka signalen att bosättningarna är ett hinder för freden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Jag kommer inte att stå här i kammaren och säga några exakta organisationer eller namn. Jag tycker dock att det är otroligt viktigt att man går vidare med frågan.

Herr talman! Jag såg precis innan vi gick in i kammaren en artikel där företrädare för SKMA ställde frågor kring detta. Jag såg också att statsministern har varit väldigt tydlig i sina svar i dessa frågor. Här är regeringen definitivt enig.

SKMA har gjort ett väldigt viktigt arbete genom åren. Det är viktigt att varje form av antisemitism som tar sig in i vårt samhälle uppmärksammas och hanteras.

Kanske kan jag tycka att det är lite udda att frågan ställs till undertecknad när ledamoten Johansson hade möjlighet att ställa den direkt till Sverigedemokraternas företrädare.

(Applåder)

Herr talman! Bosättarvåldet måste upphöra, och steg måste tas mot en tvåstatslösning. Regeringen ser med stor oro på det ökade bosättarvåldet på Västbanken och på expansionen av de illegala bosättningarna. Det finns ingenting som rättfärdigar den israeliska bosättarpolitiken. Tvärtom undergräver den aktivt möjligheterna till en framförhandlad tvåstatslösning.

Vi som parti står bakom sanktionerna mot extrema bosättare och tycker att man behöver gå vidare med dem. Vi har som parti inga som helst kopplingar till bosättarrörelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Stödet till SKMA, inte minst vad gäller hågkomstresorna, tycker vi kristdemokrater är väldigt viktigt. Vi kommer definitivt att se till att det fortsätter.

Herr talman! Flera hinder står mellan ett fortsatt krig i Mellanöstern och en region som kan blomstra i fred och stabilitet. Det råder inga tvivel om att de Iranstödda terrororganisationerna Hamas och Hizbollah och därmed Iran självt spelar en avgörande roll. Det är omöjligt att förhandla om fred med en aktör som inte erkänner den andres rätt att existera. Denna fanatism tillåter inga kompromisser och måste mötas med beslutsamt motstånd på alla plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

I ljuset av detta kan förra veckans nyheter ses som steg i rätt riktning. Israels eliminering av Hamasledaren och hjärnan bakom den 7 oktober, Yahya Sinwar, är en tydlig handling av ansvarsutkrävande och en form av rättvisa för både israeliska och palestinska offer för Hamas terror. Det ger hopp om ett snart slut på kriget i Gaza och minskat humanitärt lidande för den palestinska civilbefolkningen. På samma sätt erbjuder en eliminering av Hizbollahledaren Hassan Nasrallah en möjlighet att befria Libanon från Irans grepp och bana väg för demokrati, stabilitet och välstånd i landet.

Sedan den 8 oktober förra året, alltså den första dagen efter Hamas terrorattack, har Hizbollah avfyrat mer än 12 000 raketer mot Israel. Hizbollahs försvagning skapar nu en möjlighet att slutligen kunna genomföra FN:s resolution 1701. Det skulle innebära att Hizbollah avväpnas och tvingas bort från området söder om Litanifloden, och det skulle leda till ett israeliskt tillbakadragande och ett återupprättande av Libanons fulla suveränitet. Hizbollahs decimering ger även över 60 000 internflyktingar i norra Israel en chans att få återvända till sina hem.

(Applåder)

Herr talman! Det är ju faktiskt inte mer än ett år sedan som det framkom att Vänsterpartiets egen biståndsorganisation under flera år har finansierat ett projekt med koppling till DFLP, som också har bekräftats som delaktiga i Hamas blodiga attack i Israel.

Projektet syftade till att stärka unga kvinnor och mänskliga rättigheter, hette det, men deltagare i projektet har sedan i stället medverkat i terrorangrepp där våldtäkter, förnedring, kidnappning och mord utförts - bland annat mot unga kvinnor. Som jag sa då: Faktum är att jag aldrig har hört talas om ett projekt med sämre måluppfyllelse.

Med tanke på detta vill jag ändå ställa följdfrågan: Kan inte ledamoten Håkan Svenneling ändå hålla med om att det finns grund för Judiska centralrådets bedömning att det finns strukturella problem?

(Applåder)

Herr talman! En rad avslöjanden har nyligen visat en flagrant antisemitism inom Vänsterpartiet, ofta kopplad till konflikten i Mellanöstern.

En lokal topp i min hemstad Göteborg har ifrågasatt terrorklassificeringen av PFLP, och en medlem från samma terrororganisation deltog på ett möte med Vänsterpartiet Angered. Samtidigt har Vänsterpartiet Orust spridit en konspirationsteori på sociala medier där det hävdas att den israeliska staten medvetet lät massakern den 7 oktober ske för att legitimera kriget mot Gaza.

Dessa och andra incidenter har lett till att Judiska centralrådet nu har portat Vänsterpartiet och motiverat detta med partiets strukturella problem med antisemitism. Min fråga till ledamoten Svenneling är om han delar Judiska centralrådets bedömning att det finns strukturella problem med antisemitism inom Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

(Applåder)

Herr talman! Bosättningarna är ett hinder för freden.

Jag vill ändå komma tillbaka till debatten i fredags. Ledamoten Möller fick möjlighet att förtydliga sig under debatten, men han sa att han inte såg någon folkrättslig skillnad mellan Israel och Ryssland och att sanktionerna mot Israel bör vara minst lika strikta som sanktionerna mot Ryssland.

Jag vet att Möller sedan dess har tagit tillbaka delar av sina uttalanden och erkänt att han gick för långt, men detta gjordes först efter ganska starka reaktioner. Det finns därför skäl att fråga vad Socialdemokraternas faktiska uppfattning är i det här fallet. Min följdfråga är därför: Om Socialdemokraterna inte anser att jämförelsen är riktig, varför uttrycker då partiets ledamot sådana åsikter i Sveriges riksdag?

Herr talman! I förra veckan deltog ledamoten Johansson och jag själv i en interpellationsdebatt här i kammaren, där Ola Möller från Socialdemokraterna likställde närvaron av Israels och Rysslands ambassadörer här i riksdagen. Den israeliske ambassadören hade varit på plats för att delta i en minnesstund för offren för terrorattacken den 7 oktober, och detta beskrevs av Möller som att ambassadören struttade runt i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

I sin interpellation om situationen i Libanon nämnde Möller anmärkningsvärt nog vare sig Hizbollah eller Iran, trots att krigföringen där är en följd av Hizbollahs tusentals raketer, som tvingar tiotusentals israeler på flykt.

Rysslands invasion av Ukraina är däremot oprovocerad och ett svar på Ukrainas västorientering. Att jämställa dessa två är enligt min mening både felaktigt och osmakligt. Min fråga till Morgan Johansson är därför enkel: Tycker Socialdemokraterna verkligen att Israels försvarskrig är jämförbart med Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina?

Herr talman! I slutet av oktober för nästan exakt ett år sedan besökte jag kibbutzen Kfar Aza nära gränsen till Gaza. Där såg jag förödelsen efter Hamas terrorangrepp den 7 oktober. Inne i ett skyddsrum som brutits upp av terroristerna hade alla familjemedlemmar mördats. Kvar fanns skotthål och blodfläckar. Lukten av ruttnande blod kommer jag aldrig att glömma. Jag glömmer heller aldrig den unge man som hade skadats i striden och vars fru och tre barn kidnappats. Han sa: Jag är inte ens arg. Jag kanske blir arg igen, men jag vill bara få hem dem.

Detta var början på det krig som nu pågår i Gaza och som även har spridit sig till Libanon samtidigt som hotet om ett regionalt storkrig kvarstår. Israel befinner sig i en svår situation, under attack från tre fronter: Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och Iran, som även finansierar de förstnämnda och många fler terrorgrupper. Samma iranska drönare som används för att döda ukrainare i Ukraina används för att döda israeler i Israel. Samma iranska revolutionsgarde som förra året försökte mörda svenska judar fortsätter sitt mönster att sprida död och terror för att exportera sin revolution.

Som svar på Hizbollahs raketattacker har Israel inlett en motoffensiv i Libanon. Alla som värnar om frihet och demokrati bör stödja Israels rätt till självförsvar, och det är hög tid att terrorlista både revolutionsgardet i Iran och hela Hizbollahrörelsen.

Samtidigt ska det understrykas att Israels självförsvar alltid måste ske i enlighet med folkrätten och internationell humanitär rätt. Processen för en förhandlad tvåstatslösning måste snarast återupptas. Det är den enda realistiska vägen till en hållbar fred.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja uppehålla mig lite mer kring Irans destabiliserande roll. Jag uppskattar att statsministern verkligen har försökt att föra upp frågan om terrorlistning av IRGC, alltså det revolutionära gardet, som är inblandat i så gott som varenda konflikt i hela Mellanöstern och som dessutom försöker ge sig på svenska medborgare i Sverige. Vi ser också liknande saker i andra delar av Europa.

Jag hade möjlighet att besöka USA för ett par veckor sedan och pratade då med en del kollegor på plats där. Man har väldigt svårt att förstå att vi inte kan få en enighet i EU kring en terrorlistning av IRGC trots att vi ser hur de beter sig inte bara i Mellanöstern utan också mot våra egna medborgare. Har vi något sätt som vi kan komma vidare med den här frågan på? Den känns nämligen väldigt viktig.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för såväl redogörelsen som deltagandet i och anordnandet av ceremonin i Bryssel. Det känns väldigt bra att man startade med den delen.

Det var många ärenden på dagordningen för mötet i Europeiska rådet. Jag tänker nämna två av dem.

Vad gäller Ukraina har det från svensk sida varit väldigt viktigt att behålla långsiktigheten och enigheten. Vi ser att enigheten är tuffare och tuffare, särskilt nu när implementeringen av G7-överenskommelsen nämndes. Därför vill jag fråga statsministern om det finns andra sätt att gå vidare med den frågan om det kanske inte görs via Europeiska rådet. Kan man gå vidare ändå för att inte tappa tid? Det är ju inte särskilt mycket av de immobiliserade resurserna som finns i vare sig Ungern eller Slovakien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Jag vill också trycka på att jag tror att det var väldigt viktigt med beslutet om Sveriges och NB8:s energistöd som fattades i veckan.

Den andra frågan jag vill ta upp gäller Mellanöstern. Jag tycker att slutsatserna som vi har framför oss är mycket väl balanserade, men jag hade gärna sett att man betonade Irans roll än mer, liksom deras proxyer Hamas, huthierna och Hizbollah. Hizbollah har skickat över 12 000 raketer sedan den 8 oktober, alltså dagen efter Hamas terrordåd mot Israel. Vi ser också att det finns vapendepåer och tunnlar inom synhåll från FN-posteringarna. Jag vill fråga statsministern om även detta nämndes under mötet.

Fru talman! Jag har uppfattat att interpellationen handlar om Israel och den internationella rätten i Libanon. Nu har diskussionen blivit mycket bredare, och kanske har jag personligen varit med och hjälpt till att bredda den.

För att komma tillbaka till det som vi ska diskutera vill jag tydliggöra att en av de största säkerhetsriskerna i den här konflikten är Hizbollahs militära närvaro i södra Libanon. Som terrorlistad organisation har Hizbollah länge agerat som ett ombud för den iranska regimen och dess destabiliserande handlingar i hela regionen. De har som sagt under det senaste året avfyrat tusentals raketer mot civila områden i Israel. Detta är ett överhängande hot som tvingar tiotusentals människor att leva evakuerade eller under evakueringsorder och konstant osäkerhet.

Hizbollahs agerande utgör inte isolerade handlingar utan är en del av Irans större strategi att utöva makt och inflytande över regionen. Hizbollahs agerande är dessutom ett flagrant brott mot FN-resolution 1701, där det uttryckligen krävdes att Hizbollah skulle avväpnas och att områdena söder om floden al-Litani skulle vara fria från vapen. Hizbollah får dessutom sin finansiering och beväpning genom Irans revolutionära garde, IRGC, vilket ytterligare understryker Irans långsiktiga mål att destabilisera regionen.

Fru talman! Att inte uppmärksamma dessa brott innebär att ignorera ett av de största hoten mot stabiliteten i området. Det är vår skyldighet att tala klarspråk om Hizbollahs och Irans roll och inte låta deras agerande fortgå.

Fru talman! Interpellanten Ola Möller från Socialdemokraterna har ställt frågor till utrikesministern om huruvida internationell humanitär rätt efterföljs i Libanon. Ledamoten har valt att ensidigt fokusera på Israels handlingar, men frågan kräver enligt mig ett bredare perspektiv.

En avgörande aspekt som helt utelämnas i interpellationen är Hizbollahs militära närvaro i södra Libanon, där Hizbollah, som är terrorlistat av EU, ständigt attackerar Israel.

Hizbollah har avfyrat över 12 000 raketer in i Israel sedan den 8 oktober förra året, alltså redan från första dagen efter Hamas terrorattack. Detta överhängande hot mot civila har inneburit att det fortfarande är minst 60 000 israeler som har evakuerats från norra delarna av landet. Det är väl dokumenterat att Hizbollah är en proxy till Iran och får stöd från det revolutionära gardet, IRGC, i form av vapen och ammunition.

Det är omöjligt att bortse från att dessa handlingar bryter mot FN:s resolution 1701 från 2006, som syftade till att avsluta fientligheterna mellan Israel och Hizbollah i södra Libanon. Resolutionen kräver att Hizbollah avväpnas och att området söder om Litanifloden ska vara fritt från vapen, utöver de vapen som innehas av Libanons egna väpnade styrkor och FN:s fredsbevarande styrkor, Unifil. Den uppmanar också till att blockera vapenleveranser till Hizbollah och till att respektera Libanons suveränitet och territoriella integritet.

Fru talman! FN-resolutionen har haft som mål att skapa säkerhet och stabilitet i södra Libanon. Men i verkligheten har Hizbollah opererat obehindrat där under lång tid. De har lagrat vapen samt byggt raketavfyrningsplatser och ett omfattande tunnelsystem längs gränsen mot Israel, ibland även inom synhåll från FN-posteringar. Att inte tala om dessa överträdelser innebär att vi ignorerar en av de mest betydande faktorer som driver konflikten.

De rapporter om civila döda som följer av de exploderande personsökarna och av kriget mot Hizbollah måste tas på allvar. Att påstå att detta är entydiga fall av brott mot folkrätten, som Belgiens vice premiärminister gör, är dock mycket långtgående och något som motsägs av vissa folkrättsexperter.

Det är mycket viktigt och positivt att Israel nu utreder de incidenter där Unifilstyrkor har blivit drabbade. Det är nödvändigt att ställa ansvariga till svars.

Fru talman! Om Sverige ska vara en konstruktiv aktör i regionen måste vi hålla alla parter ansvariga och främja en långsiktig lösning utan Iranstyrda aktörer som terrororganisationerna Hizbollah, huthierna och Hamas. I och med Hamasledaren Yahya Sinwars död i går hoppas jag att vi nu ser slutet på kriget i Gaza samt att Hamas för alltid slutat sin terrorisering av israeler och palestinier. Ett utplånat Hamas öppnar vägen mot en framtida tvåstatslösning. På samma sätt kommer ett kraftigt försvagat Hizbollah att leda till ett Libanon utan förödande iransk inblandning.

Herr talman! Jag är ganska säker på att det inte är den svenska sidan som har lyft in frågan om frimärken. Den har nog kommit med från standardutkastet till DCA-avtal. Jag har inte kontrollerat om detta finns med i alla de avtal som redan har skrivits, men jag skulle bli mycket förvånad om inte detta var en standardskrivning.

Det är svårt att i förväg se exakt vilka de fall av betydelse är där man kan återta domsrätten. Precis som jag sa beror det på brottets grad av allvar, vilken typ av brott det handlar om, vilka omständigheterna är och vem som är offer respektive gärningsman. Våra sex partier har dock gemensamt varit väldigt tydliga med att särskilt betona att brottsoffrens rättssäkerhet i Sverige ska värnas. Jag känner mig trygg med det.

Herr talman! Frågan om frimärken har lyfts ganska många gånger här nu. Det verkar vara en sak som engagerar.

Jag vet att de två stora mer principiella frågor som har lyfts - och det är rimligt att de lyfts - handlar om jurisdiktionen och om kärnvapnen. Inför debatten funderade jag på ett besök som jag gjorde för några år sedan i Dnipro i Ukraina i en fabrik som tidigare byggde bärraketer och stridsspetsar. Fabriken hade reformerats i och med den uppgörelse som gjordes i Budapest när Ukraina lämnade över sin kärnvapensida till Ryssland mot garanti och försäkring om säkerhet. Man omformade fabriken till att i stället bygga civil rymdindustri men också traktorer. Man smidde rent faktiskt om svärden till plogbillar.

Tyvärr hjälpte inte detta Ukraina, då Ryssland bara struntade i sitt ansvar att garantera Ukrainas säkerhet och tvärtom blev en angripare med målet att utplåna både Ukraina som stat och ukrainsk kultur. Kärnan i hela frågan är alltså att vi inte kan lita på Ryssland utan måste stärka vår egen säkerhet.

Det enda som är värre än en värld med kärnvapen är en värld där endast auktoritära stater som Ryssland, Kina och Iran har kärnvapen.

Herr talman! Det vi försöker undvika här är att vi ska hamna i krigstid i Sverige. Vi har lite olika strategier för det. Jag menar att DCA-avtalet och det svenska Natomedlemskapet är två väldigt viktiga vägar dit.

När jag kommenterade att ingenting har hänt avsåg jag det svenska förhållandet till kärnvapen. Det har inte förändrats, förutom att Sverige nu är med i en allians och att det i denna allians finns länder som har kärnvapen. Dessutom finns den avskräckande faktorn som en väldigt viktig del i Natos försvar. Den del som jag menar inte har förändrats någonting gäller just placering av kärnvapen i Sverige.

Emma Bergingers andra fråga, som jag inte hann kommentera i min första replik, handlar om samtyckeslagen. Vi tycker att den är en viktig lagstiftning som vi har i Sverige, och detta är någonting som kommer att behöva hanteras i de fall som vi inte exakt vet hur de kommer att se ut än så länge. Vi har tydliga skrivningar i både propositionen och, inte minst, betänkandet om att det är viktigt att ta hänsyn till brottsoffer. Dessutom finns möjligheten att återta fallen till Sverige. Den delen är tydligt stipulerad i avtalet.

Herr talman! Om jag ska tydliggöra lite grann uppfattar jag kanske inte riktigt att Miljöpartiet eftersträvar den där medaljen som ett visst annat parti sökte efter vad gäller det tydligaste Natomotståndet eller DCA-avtalsmotståndet.

Jag kan tyvärr inte ge Emma Berginger några andra svar än vad som redan har getts på de här frågorna. Kristdemokraterna har samma syn på detta som de övriga regeringspartierna och de totalt sex partier här i riksdagen som tycker likadant. Vi har en väldigt tydlig historisk hållning till kärnvapen i Sverige, och det finns ingenting som har ändrats i den delen. DCA-avtalet ändrar ingenting.

Det nämndes tidigare i debatten att det är samma skrivning vad gäller kärnvapen i den finska skrivningen som i den svenska, vilket alltså innebär att det inte finns någonting som hindrar att frågan fortsätter att diskuteras. Diskutera kan man alltid göra, men jag vill vara tydlig med att det inte finns någon osäkerhet kring om vi anser att kärnvapen ska finnas på svensk mark eller inte. Det finns inget önskemål från svensk sida, vilket är ett krav, och det finns inte heller något tryck från någon av kärnvapennationerna i Nato på att placera ut några sådana.

Ledamoten får som sagt inget annat svar på frågan av mig än vad som har givits tidigare.

Herr talman! I dag har vi att behandla ett betänkande om att godkänna ett avtal om försvarssamarbete mellan Konungariket Sverige och Amerikas förenta stater, DCA-avtalet, defense cooperation agreement. Betänkandet innehåller också förslag till en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med USA samt ändringar i bland annat socialförsäkringslagen, lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, luftfartslagen och lagen om operativt militärt stöd för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet och se till att skapa än bättre förutsättningar för Sverige att ge och ta emot militärt stöd.

Låt mig så här i inledningen göra klart att vi kristdemokrater står bakom betänkandet. Vi gör det för att vi menar att avtalet är en naturlig fortsättning på Natomedlemskapet och att det är en självklarhet att avtalet gör Sverige och omgivande allierade länder säkrare.

Herr talman! Vi lever i en utmanande tid, där den regelbaserade världsordningen ställs inför utmaningar från auktoritära länder. Ryssland har satt världen i brand genom sin orättfärdiga attack mot Ukraina, men även Kinas och Irans ageranden behöver nämnas. Säkerhetsaspekter kopplas nu till långt fler politiska sakområden än tidigare, såsom energi, livsmedel och kritisk infrastruktur. Sverige måste föra en politik som skyddar våra säkerhetsintressen, vilket Natomedlemskapet är det yttersta exemplet på.

I dag ska vi inte besluta om vi ska vara med i Nato eller inte. Det har redan en överväldigande majoritet röstat för i denna kammare. Genom vårt nyvunna medlemskap i Nato ska vi därmed fortsätta att främja de grundvärden som är kärnan i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Kristdemokraterna sätter stort värde på den breda samsyn som finns kring detta i Sveriges riksdag, och vår gemensamma strävan måste även i fortsättningen vara en samstämmig och långsiktig utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt vad gäller vårt stöd till Ukraina.

Herr talman! Jag vet att det bland riksdagens partier råder total enighet om att vi inte vill se objudna ryska soldater på svensk mark. Däremot verkar denna samsyn saknas från två partier beträffande hur vi ser på inbjudna amerikanska soldater. Personligen menar jag att inbjudna amerikanska soldater i Sverige minskar risken för objudna ryska soldater, vilket också historien visar. Är man osäker på den saken kan man fråga Estland, Lettland och Litauen, som alla delar landgräns mot Ryssland, liksom en konkret hotbild då dessa länder utgör centrala brickor i Rysslands ambitioner om att återskapa imperiet.

Den amerikanska närvarons betydelse för fred och säkerhet i Baltikum kan inte nog betonas. Den har varit avskräckande, och den har haft en stor strategisk betydelse. Och det kommer den även att ha för Sverige.

Det som vi ska bestämma oss för i dag handlar framför allt om att världen blir säkrare med ett avtal med USA som ger dem tillgång till delar av 17 militäranläggningar i Sverige och som även inkluderar möjligheten till lagring av viss materiel. Vi ska också bestämma oss för om det underlättar förfarandet att vi tydliggör juridiken på ett för båda länderna rimligt sätt och därmed ökar säkerheten ytterligare.

Herr talman! Låt mig kommentera något som sades tidigare i debatten. Om det finns partier eller ledamöter som vill ha medalj för att vara den största motståndaren till Nato och DCA bör man fundera över vem som delar ut den medaljen! Inte är det våra baltiska eller finska vänner.

I Natomedlemskapet ingår regler för när trupper från olika Natoländer besöker allierade, vilket går under namnet Nato SOFA, ett juridiskt krångligare och därmed tidsmässigt långsammare sätt. Då det finns ett land, USA, som har en militär förmåga som märkbart överstiger övriga allierades, och som därmed mycket oftare än andra besöker eller finns stationerade hos allierade, finns det anledning till förtydliganden. DCA-avtal skrivs nu med många länder i syfte att förenkla samarbetet.

Ett enkelt sätt att svara på frågan om huruvida ett sådant avtal behövs är bara att titta på våra grannländer Norge och Danmark som varit medlemmar sedan Nato grundades. Även de har skrivit egna DCA-avtal med USA.

Herr talman! Två av de farhågor som ibland lyfts fram gällande avtalet handlar om kärnvapen respektive jurisdiktion, och jag tänkte kommentera dem kort.

Första frågan att ställa sig är om det blir kärnvapen på svensk mark. Det enkla svaret är nej. Samarbetet enligt DCA-avtalet bygger på Sveriges godkännande och respekterar fullt ut svensk suveränitet. Avtalet påverkar inte Sveriges ståndpunkt om att, liksom i de övriga nordiska länderna, inte ha kärnvapen på svensk mark i fredstid. Denna hållning förblir helt enkelt oförändrad.

Andra frågan blir vad som gäller för eventuella svenska brottsoffer om en amerikansk soldat begår ett brott i Sverige. Det faktum att Sverige i detta sammanhang avstår viss domsrätt betyder inte att amerikanska styrkor har immunitet. Utgångspunkten kommer i stället att vara att amerikanska myndigheter hanterar rättsfallen i normalfallet. Här är det värt att påpeka att det således i de flesta fallen kommer att implicera straffskalor som är högre än de svenska. Sverige kan dock återta domsrätten i fall av betydelse beroende på brottets allvar, typ, omständigheter och vem som är offer respektive gärningsperson. Betänkandet betonar särskilt att brottsoffers rättssäkerhet i Sverige ska värnas.

Herr talman! Med DCA-avtalet tas nästa naturliga och viktiga steg i att säkerställa nationens säkerhet. Det är för oss ett självklart beslut, och vi fattar beslutet med stolthet och vishet i dag. Vi kristdemokrater kommer därför att rösta för betänkandet i sin helhet.