Jessica Stegrud

Fru talman! Tack, Gustaf Lantz, för en otroligt nischad fråga! Jag tror att jag uttryckte mig som att det rör sig om ett fenomen, och det stämmer. Det skedde en och annan gruppvåldtäkt även på den tiden, men den omfattning som vi har fått i och med Socialdemokraternas massinvandringspolitik har vi aldrig skådat innan.

Mycket av det som jag nämnde i mitt anförande, de problem som vi har i dag, är en följd av framför allt Socialdemokraternas fullständigt ansvarslösa massinvandringspolitik och brist på integration, fru talman. Det fanns en tid – det är bara några år sedan – när det enligt socialdemokrater till och med var rasistiskt att kräva att man kan svenska språket för att få svenskt medborgarskap. Medborgarskap har delats ut hur lättvindigt som helst, och nu sitter vi med importerad kriminalitet.

Gustaf Lantz talade bland annat, fru talman, om problemen med HVB-hemmen och kriminella ligor. Jag minns inte exakt hur Gustaf Lantz uttryckte sig. Detta är till stora delar en effekt och en konsekvens av den politik som Socialdemokraterna har fört i så många år: brist på kontroller av allehanda slag, utdelande av medborgarskap och ingen integrationspolitik värd namnet.

Jag tillstår, fru talman, att det skedde en och annan gruppvåldtäkt även när jag växte upp, men absolut inte i den omfattning och på det sätt som vi har sett de senaste 10, 15 eller 20 åren.

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag tror att vi alla här i kammaren har haft personliga skäl till att kliva in i politiken. För egen del var det aldrig en plan, aldrig ens en tanke, att jag själv skulle göra det, ända tills något började gro i mig. En alltmer betungande insikt började gro.

Fru talman! Med åren blev det alltmer tydligt att det fina, lugna, trygga och homogena land jag och mina bröder hade förmånen att växa upp i inte längre fanns kvar. Det blev alltmer tydligt att årtionden av skadlig och oansvarig politik förändrat Sverige i grunden. Sverige hade sakta men säkert blivit ett helt annat land än det jag kände.

När jag sedan själv fick barn tilltog inte bara min sorg över sakernas tillstånd utan också min frustration. Är det detta vi ska lämna över till kommande generationer? Är det detta som jag ska lämna över till mina barn? Ska vi lämna över det till barnen som vi brukar kalla vår framtid, till barnen som är vår framtid? Nej, fru talman, det ska vi inte. Det får vi inte.

Men hur var det egentligen när jag växte upp? Det var inte ett i alla avseenden perfekt samhälle då heller, men det var ett annat samhälle. Vi hade mindre resurser, och levnadsstandarden var lägre. Men vi kunde röra oss mycket friare. Vi hade inte fenomen som förnedringsrån, gruppvåldtäkter, gängskjutningar, klankriminalitet och hedersförtryck.

Vi växte upp i ett samhälle som på många sätt höll ihop, ett samhälle som präglades av tydliga ramar, respekt för lag och ordning, trygghet och gemensamma värderingar. Det gav oss i mångt och mycket en framtidstro.

I dag ser verkligheten för alltför många helt annorlunda ut, då effekterna av den totalt ansvarslösa migrationspolitiken i kombination med den till stora delar misslyckade integrationen har börjat slå igenom på allvar i stora delar av vårt samhälle. Många barn tvingas i dag växa upp i ett Sverige alltmer präglat av våld, kulturkrockar och otrygghet. Dessutom växer många barn upp utan det som borde utgöra fundamentet för deras liv och utveckling: en trygg och sund familj.

Konsekvenserna är i många fall förödande. Vi ser hur kriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna, hur allt yngre barn rekryteras in i gäng och hur så unga som 13-åringar blir kontraktsmördare. Barn är i dag både förövare och offer. Allt fler uppväxtmiljöer präglas av otrygghet. Dessutom utgör skolan inte alltid längre samma lugna plats med fokus på lärande. Vi ser också hur den psykiska ohälsan ökar, liksom beroendeproblematik av olika slag.

Det här är inte abstrakta problem. Det är verkligheten i dag, och det är något vi måste kraftsamla mot.

Fru talman! Sverige har sedan många år ett system, ett skyddsnät, med ambitionen att fånga upp dem som faller. Men med de alltmer omfattande problemen räcker det inte längre att arbeta som vi gjorde förr. Vi måste helt enkelt vara tydligare. Vi måste agera mycket tidigare och dessvärre ta ett ännu större ansvar när familjer inte vill eller inte förmår.

Det var med den insikten som vi tillsammans med regeringen satte igång ett omfattande reformarbete för att möta nutidens problem och ge barn, ungdomar och kommande generationer en reell chans in i ett bra vuxenliv och till en framtid.

Mycket har redan gjorts, och mer är på gång. Det handlar bland annat om en ny socialtjänstlag med tydligt förebyggande fokus, skärpt tillsyn av HVB, ökade resurser till Sis och nya verktyg för att stoppa rekryteringen av barn till kriminalitet.

Det här är inte punktinsatser. Det är början på en absolut nödvändig systemförändring. Några av socialtjänstens uppdrag, som jag just nämnde, handlar om att förebygga att barn far illa, upptäcka problem i tid och ge stöd som faktiskt förändrar. Vi vet att resultaten ofta syns först långt senare, men det gör inte arbetet mindre viktigt. Det gör det ännu mer angeläget och avgörande.

När socialtjänsten agerar, när rätt stöd sätts in eller när ett barn placeras i vård måste en princip vara helt överordnad, nämligen barnets bästa. Målet med insatserna är och ska alltid vara att i möjligaste mån ge barn goda uppväxtförhållanden och att skydda dem från saker som kriminalitet, missbruk, våld och hedersförtryck. Vi måste se till att de kan fortsätta in i vuxenlivet som välfungerande medborgare.

Fru talman! Genom socialtjänstlagen har det offentliga ett ansvar för att skydda och hjälpa barn som far illa, men det räcker inte. Man brukar säga: It takes a village to raise a child. Så är det, och vi är många som behöver kraftsamla och hjälpas åt. Det handlar inte bara om oss som är föräldrar, grannar eller för den delen politiker. Det handlar om alla delar av samhället, där alltifrån lärare, läkare och andra medmänniskor till civila organisationer spelar en viktig roll i det allmänna skyddsnätet.

Men när ett barn placeras i samhällets vård tar staten över ansvaret fullt ut, och då måste vi kunna garantera kvalitet. I dag finns på sina håll stora brister, och det är därför förslaget om ett nationellt register över familjehem är ett viktigt steg.

Vidare, fru talman, är en av de absoluta nyckelfaktorerna för barns framtid skolan. Här talar verkligheten sitt tydliga språk. Endast hälften av placerade barn uppnår i dag gymnasiebehörighet. Så länge vi ser att skolmisslyckanden ofta hänger ihop med utanförskap, arbetslöshet och ökad risk för kriminalitet kan vi inte betrakta det som något annat än ett misslyckande. Men vi vet också att det går att vända, bland annat genom åtgärder som skolsociala team och, definitivt, bättre samverkan myndigheter emellan. Det är ett arbete som vi fortsätter att uppmuntra och stärka. Vi vet att skolan kan vara en av de främsta skyddsfaktorer som finns mot ett vuxenliv i kaos.

Jag vill slutligen nämna ytterligare en av alla saker som vi fokuserar på, nämligen HVB-hemmen. De fyller och ska fylla en viktig funktion för de ungdomar som behöver stöd, hjälp och vård men av olika skäl inte kan bo kvar hemma. Det finns många goda exempel, tack och lov, men vi har också tvingats läsa om hem präglade av våld, övergrepp och kopplingar till grov kriminalitet. Detta är såklart helt oacceptabelt. Därför har vi skärpt tillsynen. I allt högre takt stoppar vi nu oseriösa aktörer och genomför en översyn av hela systemet.

Fru talman! Ansvarsfull politik handlar inte om att säga mest utan om att göra rätt saker och prioritera. Den resan är påbörjad för våra barn och kommande generationer.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten säger att det är det här som är det viktiga, men han är den enda som tjatar om etnicitet och färg. Jag har inte hört någon annan prata om det i dag. Det här med färg och etnicitet verkar alltså vara väldigt viktigt för ledamoten.

Ledamoten säger att det inte spelar någon roll vem som jobbar här. Nej, det förstår jag, för den centerpartistiska politiken är uppenbarligen lönedumpning och arbetskraftsinvandring. Det spelar ingen roll varifrån man kommer. Det spelar knappt någon roll om man lär sig svenska heller.

Jag undrar fortsatt: Är detta den långsiktiga lösningen? Ska det vara 100 procent med utländsk bakgrund? Är Centerpartiet nöjda då? Ska äldreomsorgen till 100 procent bemannas av personal som har utländsk bakgrund eller är utlandsfödd? Ser Centerpartiet några andra lösningar långsiktigt? Hur får vi fler etniska svenskar eller infödda svenskar att engagera sig i stället? Hur ökar vi den andelen? Eller är det helt ointressant i Centerpartiets värld?

Jag har en sista kommentar. Jag hörde i ledamotens anförande att det skulle vara stigmatiserande för vissa grupper om man till exempel har språkkrav lokalt och kräver vissa kvalifikationer. Nej, det är inte stigmatiserande, och det är inte riktat mot någon viss grupp. Det är bara ett krav på att vi ska ha kvalitet i äldreomsorgen. Som jag nämnde tidigare känner jag många personer med invandrarbakgrund som pratar alldeles utmärkt svenska. Det har inte med etnicitet att göra. Det har med kvalifikationer att göra.

Herr talman! I ledamotens anförande nämns siffrorna gällande vårdbiträden och undersköterskor. Av vårdbiträdena är 53 procent födda utomlands, och för undersköterskorna är siffran 37 procent.

Ledamoten nämner också att det viktigaste vi har i vården inte är språket utan händerna. Det är händerna som hjälper till, och det är händerna som tröstar. Jag minns inte exakt formuleringen, men det är händerna som tar fram medicin och så vidare. Och det stämmer ju. Men händerna måste förstå vad händerna ska göra, tänker jag, så språket är otroligt viktigt.

Jag ska berätta vad jag ville ha sagt med de siffror jag nämnde nyss. Jag upplever att ledamoten pratar euforiskt om att vi har så stor andel utrikesfödda som jobbar inom de här yrkena. Jag undrar hur ledamoten får ihop det. Centerpartiet vill lägga mindre resurser på det här utgiftsområdet. Centerpartiet vill öka invandringen och sänka lönegolvet. Jag ser framför mig en bemanning inom äldreomsorgen som i stort sett bara består av utlandsfödda. Är det genuint den långsiktiga lösningen för äldreomsorgen, enligt Centerpartiet?

Jag har också en uppföljande fråga om det här med att det är händer som hjälper till. Ledamoten nämnde ordet färg. Jag undrar vad färg har med saken att göra. Ledamoten påstod också att jag hänger upp mig på etnicitet. Nej, det gör jag inte; jag hänger upp mig på kvalifikationer. För mig som sverigedemokrat är det viktigt att man har rätt kvalifikationer, och där ingår rätt språklig nivå.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med ledamoten; det finns naturligtvis fantastiska medarbetare som initialt kanske inte är så bra på språket men har alla andra kvaliteter som man faktiskt behöver. Jag pratade lite om det när det gällde min mamma, det vill säga att det också handlar om att ha känsla, empati och en vilja att göra ett bra jobb. De medarbetarna finns det också många av.

Därför är det bra att språkkravet är utformat som det är. Vi säger inte att du från dag ett måste kunna en ganska avancerad svenska, utan vi säger helt enkelt att du ska lära dig. Det måste ju ändå vara slutmålet. Oavsett vilka fantastiska egenskaper du kommer med måste slutmålet vara att vi alla kan tala svenska, kommunicera med varandra och göra oss förstådda – inte minst när det gäller barn och äldre, tycker jag.

Jag tror också att situationen ser väldigt olika ut beroende på kommun. På sina håll är det väldigt svårt att få tag i personal, men det har också blivit en ond spiral. En del personer har fått jobb via arbetsmarknadsåtgärder, och det har varit lönegarantier och så vidare. Då har kommunen – det handlar kanske om kommuner med lite sämre ekonomi – tjänat på att ta in den typen av arbetskraft i stället för någon som kräver lite mer.

Som jag sa: När det blir för många som inte kan språket eller kanske inte har rätt kvalifikationer i övrigt blir det ett sådant tryck på dem som faktiskt har och kan att de inte orkar vara kvar, och sedan är vi inne i den där onda spiralen. Att sänka kraven och lönen ytterligare tror jag inte är en väg framåt. Det är också därför vi nu sätter det här lönegolvet – för att det ska vara lönt att arbeta även inom de här yrkena. Lönerna måste upp, direkt och indirekt.

Vi måste helt enkelt hålla kvar den här ambitionsnivån. Jag tror att detta är det enda sättet att höja statusen och få folk att stanna kvar i yrket. Vi har 12 000 undersköterskor, eller vad det nu är, som väljer att inte jobba inom vård och omsorg av olika skäl. Arbetsmiljö och kollegor är viktigt, och språket är en av de viktigaste faktorerna.

Herr talman! Tack, Nils Seye Larsen, för frågan! Jag menar att många kommuner har använt äldreomsorgen som ett integrationsverktyg. Man har tagit folk som står långt från arbetsmarknaden och ofta har bristfälliga kunskaper, och det har ofta varit nyanlända människor. Jag märkte själv redan under den tid då min mamma var sjuk och jag hade mina resor med både sjukvård, äldreomsorg och hemtjänst att det är det man har gjort.

Det finns också kommuner som uttryckligen har sagt att de måste snygga till arbetsmarknadssiffrorna och att de måste snygga till integrationssiffrorna och så vidare. Det man har gjort för att få in människor som av förklarliga skäl inte har kunnat ha rätt kvalifikationer i form av till exempel språkkrav är att ändå ta in dem i bland annat äldreomsorgen.

Det är de äldre som har fått betala priset. Det är det jag menar.

Herr talman! Ja, men då tar vi det en andra gång då, för det verkar vara svårt att förstå det här.

Den här totalt ansvarslösa migrationspolitiken har pågått i årtionden, och vi pratar inte bara om arbetskraftsinvandring. Vi pratar om att vi har utökat den svenska befolkningen med mer än 2 miljoner på ett par årtionden. Det är en enorm belastning för det offentliga. Är det tydligt och klart? Bra!

När det gäller detta har ju Socialdemokraterna varit de absolut mest pådrivande, och nu påstår Socialdemokraterna plötsligt att man står för en stram migrationspolitik. Det har verkligen varit en svängning under galgen. Hur ska Socialdemokraterna klara det tillsammans med partier som i nästa mandatperiod vill öka invandringen? Vi får se hur det går. Det finns ett väldigt tydligt regeringsalternativ på min sida, där vi verkligen kommer att hålla invandringen till ett minimum, för mer klarar inte det svenska samhället just nu.

Ledamoten pratar om prioriteringar. Vi har verkligen prioriterat de äldre. Vi har ju genomfört århundradets tandvårdsreform, något som Socialdemokraterna inte mäktade med, herr talman. Jag får dagligen mejl och meddelanden från folk som nu äntligen har råd att gå iväg och ordna tänderna. Det är ju helt fantastiskt – snacka om att prioritera de äldre!

På tal om prioriteringar är det här i första hand ett kommunalt ansvar. Regioner och kommuner får även den här mandatperioden mycket bidrag, och våra sverigedemokratiska prioriteringar är väldigt tydliga: Vi prioriterar dem som har byggt upp det här landet och som har betalat skatt.

Med vår politik hade vi inte belastat svensk statskassa och det svenska samhället med den här massinvandringen. Nu har vi 700 000 eller 800 000 analfabeter som förmodligen aldrig kommer att bli produktiva. Det är inget tillskott till välfärden, utan det kommer att utgöra en belastning. Vi står i en otroligt svår situation nu. Vi försöker att reda upp politiken för att det ska bli någonting kvar till våra äldre framöver också.

Herr talman! Ledamoten har missförstått mitt resonemang. Jag menade inte att krisen tillkom efter 2015, utan tvärtom har den oansvariga migrationspolitik som framför allt Socialdemokraterna har varit med och fört pågått i årtionden. Att öka en befolkning med ungefär 2 miljoner på några årtionden sätter ju enorm press på offentlig sektor, inklusive äldreomsorgen.

Det jag sa var att vi innan massmigrationens era började klarade av att förse offentlig sektor med de resurser och de kompetenser som vi behövde då. Det är det jag säger. Man får komma ihåg att det inte bara är så att det jobbar en massa med invandrarbakgrund inom äldreomsorgen och andra omsorgsområden, utan man kräver också mer. Man har helt enkelt ett högre vårdbehov, och det gör sitt till – och i det här landet behandlar vi alla lika. Alla har rätt till lika vård och omsorg, helt enkelt.

Nu minns jag inte vad mer ledamoten frågade efter, herr talman. Det kanske inte var något. Jag lämnar över ordet och svarar i min slutreplik, om det kommer någon fråga.

Herr talman! De här enorma problemen som vi ser inom äldreomsorgen är ju väldigt starkt förknippade med språkförbistring.

Jag har inte nämnt ordet muslim eller ordet invandrare, så det måste vara ledamotens egna fördomar som lyser igenom här. Jag tycker att man kan ställa krav på alla som jobbar inom äldreomsorgen, oavsett bakgrund. Men jag förstår att ledamoten tycker att man inte kan göra det på dem som har en annan etnisk bakgrund. Jag tycker att det är de låga förväntningarnas rasism, och det hjälper inte heller den som behöver omsorg.

Jag får återigen höra att vi sverigedemokrater inte tar ansvar. Jag kan då återigen bara påpeka att det är kommunerna som styr över äldreomsorgen.

Det sker massor av viktiga saker, som kommunutjämningsbidrag och Äldreomsorgslyftet. Och, som jag nämnde i mitt anförande, vi genomför århundradets tandvårdsreform. Alla från 67 års ålder har numera råd att gå till tandläkaren. Det var inget som ni någonsin förmådde få igenom. Bara en sådan sak! Det är en otrolig livskvalitetshöjning för alla dessa som nu har råd att gå till tandläkaren.

Vi håller också på och städar upp efter den totalt oansvariga invandringspolitiken, som ni har varit med och drivit på. Era lösningar är alltid mer invandring – inga krav, bara mer invandring. Det ska lösa allting. Det är helt hutlöst. Vi håller på och städar upp för fullt.

Ja, vad ska jag säga? Alla de här frågorna, alltså, det är ju löjligt. Jag blir faktiskt stum, herr talman. Jag tror att jag slutar där.

Herr talman! Jag vill påminna ledamoten om att det här är Sveriges riksdag och inte Vänsterpartiets ungdomsförbund. Jag betackar mig för den nedlåtande tonen i den här debatten. Lite skärpning där, om jag får be.

Jag kan svara på en av frågorna, den om hur mycket jag tjänar och hur mycket jag har fått i skattesänkning. Det är exakt lika mycket som du, Nadja Awad. Exakt lika mycket som du.

Det stämmer att Magdalena Andersson har fått en skattesänkning, men de som framför allt har fått skattesänkningar under vår tid är helt vanliga människor. Vi kan titta på exempelfamiljen, en sjuksyster och en polis. De har numera 5 000 kronor mer i månaden att röra sig med. Det lönar sig att arbeta och inte gå på bidrag när vi är med och styr, helt enkelt.

Sedan är det här kommunernas ansvar. Nu pratar vi om språkkrav i äldreomsorgen. Äldreomsorgen är i första hand kommunernas ansvar. Det är vänsterstyren i de allra flesta kommuner. Det säger väl en del.

Vad gäller det här med prioriteringar kan vi ta Malmö stad, en av de största kommunerna i landet, där ni är med och styr. Har jag fel nu, herr talman? Okej. Ni brukar vara med. Men det är en typisk vänsterkommun. Man får 7 miljarder om året i kommunutjämningsbidrag. Samtidigt lägger kommunen en halv miljon på ljudidentitet, på att spela in ljud på bibliotek, och en halv miljon kronor på en musikvideo som handlar om trädens ljud. 2 miljoner har gått till importerad granit, som blev liggande i flera år, och 100 miljoner kronor läggs på kommunikatörer.

Det här är inte en fråga om brist på resurser. Det är en fråga om felprioriteringar. Det handlar helt enkelt om att ha koll på de pengar man faktiskt har.

Herr talman! Ledamoten har faktiskt inte förstått vår politik över huvud taget. Det Linda Lindberg sa tyckte jag var väldigt klokt. Målsättningen måste väl ändå vara att man ska kunna svenska språket om man arbetar i Sverige? Det är väl en alldeles utmärkt målsättning att vi bara ska kunna anställa personer som kan svenska språket? Det har väl ingenting med etnicitet att göra? Jag känner jättemånga med invandrarbakgrund som pratar en alldeles utmärkt svenska. Här får jag snarare en känsla av de låga förväntningarnas rasism.

Nej, det är inte nedlåtande att tala om vårdbiträden från Afghanistan, men de ska klara kraven. Och det är för de äldres skull som man ska klara kraven, inte för min skull. Det är de äldre som behöver det här.

Det ledamoten säger är alldeles omvänt. Jag vet knappt vad jag ska svara.

Återigen: Arbetsmiljön blir enormt påfrestande för dem som är kvalificerade, oavsett etnisk bakgrund. Har du rätt kvalifikationer? Kan du språket? Är du duktig på ditt jobb? Då får du i dag dra ett enormt lass. Många orkar inte gå vidare. Då kan inte lösningen vara ännu mer arbetskraftsinvandring.

Centerpartiet vill dessutom inte ha ett lönegolv utan lönedumpning och privat verksamhet. Det är Centerpartiets lösningar på det här, herr talman.

Hur ska vi kunna ha ett land som håller ihop om det inte ens finns krav på att vi ska prata samma språk? Centerpartiet vill inte ha ett Sverige med svenskt språk i grunden. Det är som jag nämnde i min förra replik: Man vill ha människor från jordens alla hörn. Ingen pratar svenska. Det verkar vara det centerpartistiska konceptet. Och vem får lida av det i slutändan? Jo, naturligtvis äldre som behöver hjälp i en svår tid i livet. Det är helt oförsvarbart.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag hör aldrig någonsin er i Centerpartiet prata om svenskar. Det är ganska fascinerande. Ni står aldrig här i Sveriges riksdag och pratar om svenskar. När man lyssnar på er får man en väldigt tydlig bild av er vision av Sverige. Jag skulle beskriva det som att den innehåller taxichaufförer från Pakistan, ingenjörer från Indien, bärplockare från Thailand, undersköterskor från Filippinerna och vårdbiträden från Afghanistan. Det verkar vara det viktigaste. Har man satt sin fot i Sverige ska man bli kvar.

Jag vill dock påpeka att det är många duktiga personer som har invandrarbakgrund eller har kommit direkt som arbetskraftsinvandrare som jobbar inom vården.

Man får heller inte glömma att en stor del av invandringen har bidragit med ett ökat vårdbehov. Vi hade fungerande verksamheter före den stora massinvandringen. Att Sverige totalt skulle kollapsa om vi plötsligt upphörde med massinvandring faller ju på sin egen orimlighet. Vad vi gör nu är att städa upp efter centerpartistisk ansvarslös invandringspolitik och fullständigt kravlös integrationspolitik.

Det är fascinerande att höra att ni faktiskt vill dra ned resurserna inom just det här området. Dessutom ska ni regera med Vänsterpartiet, som vill öka dem. Jag vet inte riktigt hur ni ska få ihop det. Det kan ledamoten få svara på sedan.

När det handlar om arbetsmiljön är vi inne i en ond spiral. Det finns i dag många utbildade som väljer att lämna äldreomsorgen för att det blir för hård belastning när de hela tiden måste täcka upp för kollegor som inte håller tillräcklig nivå när det gäller till exempel språket. Det blir en enorm belastning för dem som har rätt kvalifikationer och kan språket. Detta är ett stort problem.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 26 Ett språkkrav inom äldreomsorgen. Jag vill inleda med att säga att vi sverigedemokrater ställer oss bakom utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Vissa ämnen berör en extra mycket, och det här ämnet är ett sådant. För tio år sedan fann jag min egen mamma gråtande och förtvivlad i sitt sovrum. Hon var svårt sjuk i alzheimer. Några meter från henne stod en kvinna som pratade mycket bristfällig svenska. Min mamma förstod ingenting, men jag lyckades efter en stund klura ut att kvinnan, som var från hemtjänsten, ville att min mamma skulle duscha. Min mamma förstod som sagt var ingenting. ”Vill inte, vill inte”, snyftade hon samtidigt som hon skylde ansiktet med sina händer. Situationen var hjärtskärande och helt orimlig, för dem båda.

Året var 2016, och jag skrev efter denna händelse och ytterligare ett par incidenter en debattartikel där jag varnade för en mycket oroväckande utveckling. Jag varnade för att äldreomsorgen i kölvattnet av den stora flyktingvågen skulle komma att göras om till ett integrationsverktyg. Där fanns ju så många enkla jobb, sades det, och dessutom behövdes det fler händer i omsorgen.

Men är det verkligen ett så enkelt jobb att ta hand om en dement person, tolka förändringar i hälsotillstånd och bemöta människor i livets slutskede om man inte kan språket och de kulturella koderna eller kanske har tvingats in i omsorgen via ett arbetsmarknadsprogram?

Det var retoriska frågor, herr talman. Jag undrade helt enkelt om min mamma verkligen var ett enkelt jobb? Svaret var naturligtvis nej. Sedan detta hände har min mamma gått bort och jag själv blivit politiker, med ett lite extra stort engagemang i just denna fråga.

Detta var alltså tio år sedan, men vad har hänt sedan dess? Jag kan illustrera utvecklingen med ytterligare en anekdot. Jag var för ett tag sedan i Västerås och talade. Där kom en ung kille fram till mig och sa: ”Jessica, jag är orolig för min farfar.” ”Jaså, vadå då?” ”Jo, min farfar bor på ett särskilt boende, och han har blivit bestulen två gånger. Och han förstår inte personalen, för de pratar inte svenska. Han känner sig otrygg och vill flytta hem igen men klarar inte av att bo själv. Och Jessica, jag är också rädd för den dag mina föräldrar blir gamla och kommer att behöva äldreomsorg. Jag kommer nog att ta hand om dem själv.”

Herr talman! Jag fick ont i magen. Pojken var bara 16 år. Jag tänker att hans huvud borde ha varit fyllt med skola, tjejer och kanske fritidsintressen. Han borde inte behöva oroa sig för vare sig sin farfar eller sina unga föräldrar. Han undrade förstås vad vi gör åt de behövande äldres situation.

Dessa vittnesmål från verkligheten säger väldigt mycket om var svensk äldreomsorg befinner sig i dag. Äldre och deras anhöriga känner en stor otrygghet, inte minst på grund av språkbrister. Det handlar om livskvalitet och upplevd otrygghet men också om ren patientsäkerhet. Det handlar om att kunna ge rätt mediciner, läsa och skriva journaler och kommunicera med vårdpersonal. Det kan till och med handla om liv eller död.

Det finns i dag omkring 210 000 anställda i äldreomsorgen. Den är ett av våra största och viktigaste välfärdsområden. Samtidigt vet vi att språket brister. Utredningar visar att 97 procent av kommunerna har personal som saknar tillräckliga svenskkunskaper. Sju av tio anhöriga upplever att personalen inte förstår vad de säger. Och nästan nio av tio sjuksköterskor ser patientsäkerhetsrisker kopplade till språket.

Men, herr talman, äldreomsorgen präglas numera också av ett annat, nytillkommet fenomen, nämligen att allt fler äldre, försvarslösa kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och till och med våldtas. Det är en ökande trend med ett befarat stort mörkertal.

Vi pratar inte, herr talman, om detaljer i marginalen utan om systemfel – systemfel som kommer sig av en ansvarslös immigrationspolitik och en ytterst ogenomtänkt, ofta kravlös, integrationspolitik. Äldreomsorgen har, som jag nämnde tidigare, i allt större utsträckning använts som integrationsverktyg eller som arbetsmarknadsåtgärd och budgetregulator.

Detta påverkar inte bara de äldre och deras anhöriga utan även personalen, som alla talar så gott om. I en arbetsgrupp där språknivån varierar kraftigt uppstår en obalans. Vissa får ta ett större ansvar än andra, inte för att det står i arbetsbeskrivningen utan för att det krävs för att verksamheten över huvud taget ska fungera. Det är de som får ta hand om kontakten med anhöriga, hantera dokumentation, tolka instruktioner och säkerställa att allt blir rätt. Detta sker ofta informellt, i det tysta, men konsekvenserna är tydliga: Arbetsbelastningen ökar, stressen tilltar och risken för sjukskrivningar stiger.

Herr talman! Är detta värdigt ett välfärdsland? Nej, självklart inte. Det som avgör värdet på en välfärdsnation är hur den behandlar sina mest utsatta – barn, sjuka och gamla.

Så vad hände egentligen? Hur hamnade vi här? För att citera ett par före detta statsministrar – ingen nämnd, ingen glömd – skulle Sverige ju vara en moralisk eller humanitär stormakt. Men hur moraliskt eller humanitärt är det att utsätta äldre svenska, ofta försvarslösa människor för denna otrygghet? Inte alls. Det är snarare en skam – och en stor felprioritering.

Så för att citera den unge pojken i Västerås: Vad gör vi då? Jo, den 1 juli i år träder den här reformen äntligen i kraft – något vi sverigedemokrater kämpat hårt för. Språkkrav i äldreomsorgen blir äntligen verklighet. Det kommer att ta tid, men målet är såklart att alla som arbetar inom svensk äldreomsorg ska ha rätt kvalifikationer. Där är en viktig del just tillräckliga svenskkunskaper.

För att öka tryggheten ytterligare har vi redan gjort det lagligt att begära ut utdrag ur brotts- och belastningsregister för dem som anställs. Nästa steg blir att göra detta obligatoriskt vid alla anställningar. Kriminella ska helt enkelt inte jobba inom äldreomsorgen.

För att minska risken för övergrepp vill vi att det ska bli valfritt att välja kön på den personal som ska hjälpa till med intimhygien – och då menar vi biologiskt kön och inget annat.

Herr talman! Man ska inte behöva bäva för sin ålderdom. Sverige ska vara ett land där man ser fram emot den. Det är därför vi tillsammans med regeringen – förutom språkkrav – satsar på äldre via Äldreomsorgslyftet, införande av fast äldrekontakt och möjlighet för kommuner att anställa egna läkare. Det är såklart också därför vi precis har sjösatt århundradets tandreform, den så kallade tiotandvården.

Herr talman! Äldreomsorgen ska präglas av värdighet och trygghet. Då måste vi vara beredda att ställa krav. I slutändan är det här en mycket konkret fråga. Det handlar om att som äldre kunna säga att det gör ont och bli förstådd. Det handlar om att kunna ställa en fråga och få ett svar. Det handlar om att känna sig trygg i sitt eget hem eller på sitt boende. Det är inte för mycket begärt. Det är något av det allra mest grundläggande man måste uppfylla om man vill kunna kalla sig välfärdsnation.

Fru talman! Min fråga går till justitieministern.

Numera nås vi konstant av både rapporter och nyheter som gör gällande att välfärdsbrottsligheten i Sverige tilltar. Det är svårt att med ord beskriva hur otroligt skadligt det är för det svenska samhället. Senast har vårdcentraler och vaccinationskliniker varit på tapeten. Det här är medel som är avsedda för den gemensamma välfärden och som i stället finansierar kriminalitet och underblåser organiserad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Ja, det här ska vara ett prioriterat område för Tidöpartierna. Därför har jag en ganska naturlig följdfråga halvvägs in i mandatperioden: Hur anser ministern att arbetet med den här problematiken fortskrider? Vilka resultat kommer kanske att läggas fram, och vad kan vi förvänta oss framöver?

Herr talman! Forskning och utveckling driver vårt samhälle framåt. Människans nyfikenhet och vilja att utvecklas har tagit oss från stenåldern och ända ut i rymden. Vårt eget land har danats av forskare och ingenjörer som tog sig an uppgiften att göra Sverige modernt. Det finns oerhört många aspekter av detta, varav vi ska lyfta några här i dag.

Samhället blir ju inte färdigt. Vi har hela tiden nya områden att erövra och nya tekniska lösningar att lägga fram och implementera. Det är lösningar som ibland förkastas och lösningar som ett antal år senare blir omoderna och ersätts. Och så finns det lösningar som håller länge, över tid.

Men kom ihåg följande: Politiken bestämmer inte hur långt forskningen kommer och inte heller hur snabbt det går. Vi kan inte bara stoppa in pengar i ett rör och få ut exakt de lösningar vi behöver i rörets andra ände. Det är inte så det fungerar, och det är en viktig påminnelse för dem som bygger sin politik på drömmar och på lösningar som ännu inte finns.

Med detta konstaterat innebär den energipolitiska omläggning som beslutades i maj förra året att energiforskningen ska fokusera på försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet med fokus på fossilfria energislag. Och beslut, herr talman, får betydelse. Förutom satsningar på outvecklad teknik som batterier vill jag särskilt lyfta en av de fundamentala grundbultarna i vårt energisystem, kärnkraften.

Herr talman! Numera är den svenska kärnkraften under utveckling i stället för avveckling, och 2023 hävde den nuvarande regeringen i samarbete med oss det så kallade tankeförbudet. Det innebär med stor sannolikhet att vi har bättre lösningar på kärnteknik inom överskådlig tid. Men jag upprepar det som redan har sagts: Vi tar inte ut några landvinningar i förskott. Och på lite kortare sikt kan det röra sig om att slipa på de lösningar vi faktiskt har.

Om vi hade kunnat vrida klockan tillbaka till millennieskiftet hade kanske en del här inne avstått den politiskt styrda satsningen på väderberoende vindkraft och den parallella kärnkraftsnedläggningen. Konsekvenserna, herr talman, har ju visat sig vara förödande. Men återigen – det är inte så det fungerar. Och i en situation där en relativt stor andel av elproduktionen de närmaste åren kommer att vara väderberoende är det också naturligt att vi satsar på att utveckla näten och studerar olika metoder att både lagra och transportera energi.

Vad händer när politiker tvingar fram en utveckling som är driven av extrema, orealistiska klimatmål, fantasifulla politiska löften och massivt med skattemedel? Då är risken stor, herr talman, att vi landar i kostsamma misslyckanden såsom Stålverk 80, Gobigas, Sekab eller för att ta ett mer högaktuellt, till och med dagsaktuellt, exempel, Northvolt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Det är svårt att beskriva Northvolt som något annat än ett stort, dyrt misslyckande. Facit är en dramatisk kapitalförstöring, besvikna och kanske till och med lurade arbetare och en rejäl törn för det vi kan kalla Sverigebilden. Vem gläds i dag, förutom några av riskkapitalisterna och den förre vd:n som skrattar hela vägen till banken? Ingen, är svaret på den retoriska frågan.

Socialdemokraterna skröt helt öppet om att det var det rödgröna samarbetet som banade väg för Northvolt. På den raka frågan om hur satsningen skulle ros i land med tanke på bland kompetensbrist har alla svarat: Det bara måste gå! Det bara måste gå – vi ska vara först. Det är bra att veta inför framtiden ifall de rödgröna skulle ta tillbaka makten. Då lär vi få se nya planekonomiska megaprojekt som kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp med mottot ”Det bara måste gå”.

Vi ska, anser jag, försöka undvika att tänka top-down. Vi ska se upp för planekonomiska mål baserade på tekniker som vi inte kan eller som ännu inte finns. Det är helt enkelt dyrt att driva marknaden mot orealistiska mål och att pådyvla folk lösningar som inte fungerar. Det är lite som att plantera en stor ek på berghällen; den är vacker men blåser lätt omkull.

I stället ska vi vattna de små fröna så att de får växa organiskt. Det är bara så vi skapar förutsättningarna för morgondagens landvinningar och för morgondagens energisystem. Det handlar om att bygga vidare, att utveckla det vi har och det vi vet fungerar och samtidigt komplettera med nya idéer i lagom takt. Låt agnarna skiljas från vetet på ett naturligt sätt!

Herr talman! Vi vet att vissa här inne är kritiska till Tidösamarbetets satsning på ny kärnkraft. En del lever kvar i kärnkraftsdebatten från 70talet. Det är deras ideologi, helt enkelt. De ville aldrig ha det kraftslag som skulle ge Sverige en stabil och dessutom fossilfri elproduktion under kommande decennier. De ville inte ha tekniken som gjorde Sverige till ett av världens modernaste industriländer. Och nu vill de avveckla den, av skäl som inte kan vara annat än just ideologiska.

Vänstern och Miljöpartiet vill stänga alla reaktorer så fort de får chansen. Socialdemokrater och centerpartister föredrar att lite långsammare kväva dem till döds så att man sedan kan skylla på marknaden. De har gjort det förr och tänker göra det igen.

Socialdemokraterna, som var med och lade grunden för moderniseringen av ingenjörslandet Sverige, kommer i dag i realiteten att driva fram en avindustrialisering om de kommer till makten igen. Med deras politik kommer vi att gå samma öde till mötes som våra europeiska vänner, däribland Tyskland. Det är ett synnerligen olyckligt vägval när en ny och kärvare världsordning dessutom håller på att ta form.

Ett framgångsrikt och konkurrenskraftigt land behöver en stabil, leveranssäker och prisvärd energiförsörjning. Men att bygga upp det som monterats ned tar tid och kräver engagemang. Här är vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen helt eniga: Kärnkraften är viktig för Sveriges framtid. Därför satsar vi på dess bevarande och förnyelse. De legala hindren är numera borttagna, och satsningen på forskning har redan resulterat i ett första spadtag i marken för en testreaktor i Oskarshamn. Det är en milstolpe för svensk kärnkraftsinnovation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Eftersom det tar tid, herr talman, och vi är pragmatiker, inte fanatiker, ser vi exempelvis gasturbiner drivna av både bio- och naturgas som en interimslösning och kanske till och med ett komplement.

Nej, vi vet – naturgasen är inte ortodoxt fossilfri. Men den är fossilsnål, och den dämpar utsläppen av växthusgaser om vi betraktar norra Europa som ett sammanhängande energisystem – och det gör ni ju gärna i denna kammare.

Herr talman! En realistisk politik i kombination med framåtanda och ingenjörskonst ger oss de bästa förutsättningarna för en ännu bättre framtid.

Med det sagt ställer vi sverigedemokrater oss bakom utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, Birger Lahti!

Jag lyssnade faktiskt mer än vad ledamoten kanske trodde. I energiöverenskommelsen hade man ju målsättningen 100 procent förnybart år 2040. Om vi pratar om kärnkraftsinvesteringar kan reaktorer löpa på i ungefär 80 år. Man kan alltså livstidsförlänga upp till 80 år i dag. Då är ju 15–20 år alldeles för kort tid. Man måste veta att man kan fortsätta att existera bortom 2040, och det är det som är problemet.

Jag har lyssnat, och jag vet mycket väl vilka beslut som direkt eller indirekt har påverkat nedstängningen av kärnkraftsreaktorer. Det är inte lögn utan bara fakta. Det handlar helt enkelt om marknadsvillkor, och dessa sätts av politiken.

Vi brukar ha de här duellerna i våra debatter, men återigen får jag inget svar. Vad kommer det att kosta att så småningom stänga ned all kärnkraft, även om det kanske inte sker så fort som Vänsterpartiet vill i sin partimotion? Vem ska betala för det? Vänstern vill ju inte bara förstatliga produktionen utan även näten. Vad skulle inte det kosta? Det är enorma värden.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet! Förändringen att gå från 100 procent förnybart till fossilfritt har spelat roll. Det kan låta som ett ord som inte har någon betydelse, men det har spelat enormt stor roll. Jag tänker anknyta till ett tidigare replikskifte, där ledamoten anklagade Moderaterna för att ljuga i klass med Pinocchio när det gäller nedstängning av svensk kärnkraft.

Fru talman! Jag anmäler mig som vittne från verkligheten. Jag har jobbat med energiinvesteringar i alla kraftslag, även kärnkraft. Jag vet hur det är att satsa på investeringar inom just kärnkraft. Jag vet vad pålagorna har gjort. Jag vet vad effektskatten gjorde med kalkylerna. Jag vet vad den uttalade målsättningen från vissa partier om att kärnkraften ska stängas ned gör med investeringsviljan och mycket annat.

Det har också haft stor betydelse att man har subventionerat in förnybart i systemet. Det har förändrat det man kallar marknaden väldigt mycket. Här har Birger Lahti ett vittne från verkligheten, helt enkelt.

Det pratas mycket om kostnader och att det är så dyrt att satsa på ny kärnkraft. Det är klart att investerare är livrädda för att Vänsterpartiet ska få inflytande nästa mandatperiod, för Vänsterpartiet vill ju stänga ned all kärnkraft och det gärna så fort som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Jag återkommer till min fråga när vi ändå pratar om kostnader och stora investeringskostnader: Vem ska betala för ersättandet av all kärnkraft och all planerbar kraft som vi har i dag, alltså det som Vänsterpartiet vill se?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en jättebra fråga, men jag måste faktiskt backa från att svara på den. Jag kan inte följa upp det svaret.

Jag antar att det är lokala förhållanden som spelar in. Jag vet att man i den regionen bland annat har blivit överkörd i folkomröstningar. Man ser stor problematik i införande av vindkraft där – det kan spela en roll. Det uppförs vindkraftsparker mot lokalbefolkningens vilja, och vi är starkt emot att man plockar bort vetot. Det kan vara sådana saker som spelar in. Jag har inget konkret svar på det i dagsläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Utan el stannar Sverige. Industrier står stilla, sjukhus kan inte bedriva vård, kollektivtrafik slutar fungera, hushåll blir utan värme och digital infrastruktur kollapsar. Tillgången till el och värme är helt enkelt en absolut grundförutsättning för vårt moderna samhälle i dag – för företagande, för utveckling och för välstånd.

Konsekvenserna av tidigare energipolitik är tydliga. Vi har gått från ett robust, planerbart energisystem till ett väderberoende, och resultatet, som har nämnts här några gånger, är volatila elpriser, försämrad kraftbalans, ökande skillnader mellan elprisområdena och en industri som tvekar inför att investera.

Socialdemokraterna och deras allierade har länge skyllt på marknaden och helt duckat för det egna ansvaret. De har drivit på för en energimix som inte kan garantera tillgången på el när den behövs, där den behövs. Trots detta fortsätter man att förespråka mer av samma medicin: mer vindkraft, som måste kombineras med dyra och ofta outvecklade stödtjänster. Det är ett lappande och lagande byggt på önsketänkande och skrivbordsprodukter.

Fru talman! Sverige behöver en energipolitik byggd på rationalitet och långsiktighet, inte ideologisk dogmatism. Tyskland är ett tydligt exempel på hur en misslyckad energipolitik kan få katastrofala konsekvenser: skenande elpriser, minskad beredskap och en industri i kris.

Fru talman! I och med maktskiftet har vi så sakteliga ersatt ideologi med rationalitet. Målet är att återupprätta ett stabilt elsystem med förutsättningar för ökad efterfrågan och låga elpriser, något som visar sig i den gemensamma energipolitiska inriktningen, där två tydliga mål ligger som en bra grund. Det handlar både om ett planeringsmål och om ett leveranssäkerhetsmål. Vi går med andra ord från ideologi till effektivitet och nytta.

De senaste åren har tydligt visat att behovet av ny baskraft är stort, och det senaste året har vi tillsammans med regeringen arbetat idogt med att få till förutsättningar för ny kärnkraft.

Vi har avskaffat förbudet mot ny kärnkraft på andra platser än de befintliga och tagit bort begränsningen av antalet reaktorer. Vi har dessutom ställt ut kreditgarantier på 400 miljarder kronor för att underlätta investeringar i ny kärnkraft.

Men vi sverigedemokrater är också realister. Ny kärnkraft tar tid att bygga, och Sverige behöver akuta lösningar för att hantera effektbristen. Därför har vi föreslagit att gasturbiner ska installeras på strategiska platser för att snabbt kunna stabilisera elsystemet. Det är en pragmatisk lösning som redan har börjat vinna gehör.

Gasturbiner har flera fördelar. De kan snabbt tas i drift och användas både som baskraft och som reglerkraft. De kan placeras nära industricentrum där efterfrågan är som störst och minska risken för elavbrott och flaskhalsar i överföringssystemet. Västsverige, där effektbristen har slagit hårt mot företag och jobb, ser detta som en nödvändig åtgärd.

Med våra reformer tar vi steg mot att återställa det som en gång fungerade – ett pålitligt, fossilfritt och kraftfullt energisystem där kärnkraften utgör en självklar del.

Vi kommer att fortsätta arbeta för att säkerställa att Sverige återigen får ett elsystem som fungerar för alla, både hushåll, företag och, inte minst, framtida generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Vi står självfallet bakom förslaget i betänkandet, men jag vill yrka bifall endast till reservation 15 under punkt 7, där vi understryker just vikten av att gaskraftsreserven hålls uppdaterad då den, precis som jag nämnde, kan nyttjas till att både stabilisera nätet, dämpa prisfluktuationer och öka överföringskapaciteten, något som behövs mer än någonsin.

(Applåder)