Herr talman! I ledamotens anförande nämns siffrorna gällande vårdbiträden och undersköterskor. Av vårdbiträdena är 53 procent födda utomlands, och för undersköterskorna är siffran 37 procent.

Ledamoten nämner också att det viktigaste vi har i vården inte är språket utan händerna. Det är händerna som hjälper till, och det är händerna som tröstar. Jag minns inte exakt formuleringen, men det är händerna som tar fram medicin och så vidare. Och det stämmer ju. Men händerna måste förstå vad händerna ska göra, tänker jag, så språket är otroligt viktigt.

Jag ska berätta vad jag ville ha sagt med de siffror jag nämnde nyss. Jag upplever att ledamoten pratar euforiskt om att vi har så stor andel utrikesfödda som jobbar inom de här yrkena. Jag undrar hur ledamoten får ihop det. Centerpartiet vill lägga mindre resurser på det här utgiftsområdet. Centerpartiet vill öka invandringen och sänka lönegolvet. Jag ser framför mig en bemanning inom äldreomsorgen som i stort sett bara består av utlandsfödda. Är det genuint den långsiktiga lösningen för äldreomsorgen, enligt Centerpartiet?

Jag har också en uppföljande fråga om det här med att det är händer som hjälper till. Ledamoten nämnde ordet färg. Jag undrar vad färg har med saken att göra. Ledamoten påstod också att jag hänger upp mig på etnicitet. Nej, det gör jag inte; jag hänger upp mig på kvalifikationer. För mig som sverigedemokrat är det viktigt att man har rätt kvalifikationer, och där ingår rätt språklig nivå.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten säger att det är det här som är det viktiga, men han är den enda som tjatar om etnicitet och färg. Jag har inte hört någon annan prata om det i dag. Det här med färg och etnicitet verkar alltså vara väldigt viktigt för ledamoten.

Ledamoten säger att det inte spelar någon roll vem som jobbar här. Nej, det förstår jag, för den centerpartistiska politiken är uppenbarligen lönedumpning och arbetskraftsinvandring. Det spelar ingen roll varifrån man kommer. Det spelar knappt någon roll om man lär sig svenska heller.

Jag undrar fortsatt: Är detta den långsiktiga lösningen? Ska det vara 100 procent med utländsk bakgrund? Är Centerpartiet nöjda då? Ska äldreomsorgen till 100 procent bemannas av personal som har utländsk bakgrund eller är utlandsfödd? Ser Centerpartiet några andra lösningar långsiktigt? Hur får vi fler etniska svenskar eller infödda svenskar att engagera sig i stället? Hur ökar vi den andelen? Eller är det helt ointressant i Centerpartiets värld?

Jag har en sista kommentar. Jag hörde i ledamotens anförande att det skulle vara stigmatiserande för vissa grupper om man till exempel har språkkrav lokalt och kräver vissa kvalifikationer. Nej, det är inte stigmatiserande, och det är inte riktat mot någon viss grupp. Det är bara ett krav på att vi ska ha kvalitet i äldreomsorgen. Som jag nämnde tidigare känner jag många personer med invandrarbakgrund som pratar alldeles utmärkt svenska. Det har inte med etnicitet att göra. Det har med kvalifikationer att göra.

Herr talman! De som jobbar i svensk äldreomsorg är oerhört betydelsefulla för var och en av oss någon gång i livet – oftast för egen del och väldigt ofta också för någon annan som vi tycker om. Det är självklart att de personerna måste kunna förstå sina kollegor. De måste begripa rutiner, delegeringar och instruktioner. Självklart ska de kunna kommunicera med äldre och deras anhöriga, som behöver stöd och hjälp. Äntligen, herr talman, blir det ett ansvar för arbetsgivarna att se till att det är just så!

Liberalerna har under många år drivit på för att säkra svenska språket i äldreomsorgen. Det här handlar om att vi – var och en – ska ha självbestämmande och trygghet hela livet. Det är inte konstigare än så. Ändå har journalister, anställda, myndigheter med flera gång på gång rapporterat om att språket brister i den dagliga hemtjänsten och i annan äldreomsorg i så gott som varje kommun i landet. Det finns anställda som inte förstår rutiner och delegeringar, som inte förstår de äldre och som de äldre inte förstår.

Det här är naturligtvis helt oacceptabelt på alla sätt. Självklart är det allra värst för den som själv är omsorgstagare och behöver hjälpen och stödet. Men det måste också vara hemskt att som anställd behöva känna sig utgöra en patientsäkerhetsrisk och att gå till jobbet och riskera att orsaka vårdskador – det man vill är naturligtvis att göra gott. Det måste ju ge ont i magen att inte riktigt veta om man gör rätt eller fel och att inte få stöd av arbetsgivaren för att bli riktigt duktig på det man gör. Det här ska verkligen vara arbetsgivarnas ansvar. De ska se till att varje anställd kan känna sig stolt över sin arbetsinsats.

Herr talman! Nu får arbetsgivarna äntligen det ansvar som de borde ha sett som självklart sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone sedan äldreomsorgens begynnelse. Svenska språket säkras i äldreomsorgen. Det är en lättnad.

Nästa steg vill vi liberaler ska vara att det blir meriterande vid anställning och löneökningar att kunna andra språk som äldre människor är tryggast med att prata. Många av oss glömmer ju ett inlärt språk som äldre och kan behöva prata på det språk vi talade som barn.

Viktigast av allt, herr talman: Vi i Liberalerna vill ändra ett litet ord i lagtexten som betyder oerhört mycket. Vi vill höja ambitionsnivån i svensk äldreomsorg. Äldre ska inte ha rätt till ”skälig” levnadsstandard efter ett långt liv. De ska ha rätt till god levnadsstandard. Leva skäligt, ja, ni hör ju själva. Vad är det för något? Det är inte skäligt att leva skäligt. Äldre ska leva gott, och anställda i äldreomsorgen ska ha riktigt goda förutsättningar att göra ett gott jobb och känna sig stolta efter varje arbetspass.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 april.)