Aida Birinxhiku

Herr talman! Tack till klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation!

I vår senaste interpellationsdebatt som vi hade i kammaren svarade klimat- och miljöministern att Sverige bedöms nå sitt ESR-åtagande till 2030 med viss marginal. Men i regeringens budgetproposition för 2026 framgår det klart och tydligt att så inte är fallet och att gapet dessutom är större än vad klimatministern tidigare har gett uttryck för. Det är därför jag har lämnat in den här interpellationen, herr talman.

Ministern började sitt interpellationssvar med att peka på vissa satsningar som görs i budgetpropositionen för 2026 och som väntas leda till minskade utsläpp. Det är förstås positivt och något som även vi socialdemokrater säger ja till i vårt budgetförslag. Men problemet, herr talman, är att de här satsningarna inte är tillräckliga. Det konstaterar regeringen själv i sin egen budgetproposition.

Vad är då svaret från ministern för att Sverige ska kunna nå sitt ESR-åtagande till 2030? Jo, efter att ha hört svaret tycker jag att det verkar vara att man ska invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen. Den ska vara färdig i maj 2026, det vill säga strax före valet. Det går inte att tolka på något annat sätt än att regeringen inte har någon plan på att presentera ytterligare åtgärder under mandatperioden. Planen verkar vara att man ska lämna över det här arbetet till nästa regering.

Herr talman! Eftersom det inte finns någon plan kan jag förstå att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till talepunkter som flyttar fokus från själva sakfrågan.

Ett tydligt exempel är just ministerns avgångslöfte, som min kollega Åsa Westlund nämnde. Det stämmer att klimatminister Romina Pourmokhtari har sagt: Jag kommer att avgå om Sveriges utsläpp ökar och vi rör oss längre bort från klimatmålen.

Ökade var precis vad utsläppen gjorde 2024. Det var den största utsläppsökningen på 15 år, precis som Åsa Westlund redogjorde för. Då har ministern backat från det här uttalandet och sagt: Jag kommer inte att avgå, för när regeringen avgår, 2026, väntas utsläppen vara lägre än när regeringen tillträdde, 2022.

Herr talman! Hur man än vänder och vrider på detta går det helt enkelt inte ihop. Vad skulle poängen vara med att göra en utfästelse som inte kan utvärderas innan mandatperioden är slut?

Herr talman! Vi som har läst på ser också att det i budgetpropositionen faktiskt inte finns några uppdaterade officiella beräkningar som visar att utsläppen skulle vara lägre 2026 än när regeringen tillträdde, 2022. Det vi däremot vet med säkerhet är att utsläppen hittills har ökat mer än vad regeringen har beräknat. Det vi också vet efter Riksrevisionens rapport är att regeringen inte tydligt har redovisat de här osäkerheterna och att man dessutom riskerar att överskatta effekten av redan vidtagna åtgärder.

Jag vill fråga klimatministern vad poängen är med att göra den typen av utfästelser, som ändå inte bidrar till en seriös eller saklig debatt. Och om vi kan få den frågan utklarad, herr talman, skulle jag vilja upprepa det som faktiskt är föremål för min interpellation men som jag inte har fått något svar på: Om ministern själv konstaterar att befintlig politik inte är tillräcklig för att nå målen, varför presenterar då inte ministern ny politik som gör att vi når målet?

(Applåder)

Herr talman! I lördags meddelade Ulf Kristersson att han vill se en så kallad tillväxtpakt. Efter tre år börjar regeringen nu inse konsekvenserna av den egna tillväxtpolitiken. Arbetslösheten är rekordhög, konkurserna är rekordmånga och hushållens köpkraft har urholkats.

Sveriges tillväxt är i Europas bottenliga. Det är konsekvenserna efter tre år av den här regeringens politik. Det är en omvänd konjunkturpolitik där man har försämrat för hushållen och arbetsmarknadspolitiken och vidare prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar mest. Nu vill man ha en tillväxtpakt för att vända den utveckling som den egna politiken har skapat.

Jag välkomnar krisinsikten, men den är långtifrån tillräcklig. Vad är egentligen Ebba Buschs och regeringens plan för att få igång svensk tillväxt?

Herr ålderspresident! De immaterialrättsliga frågorna får sällan det utrymme som de förtjänar, trots att världsekonomin under de senaste decennierna har börjat skifta från fysiska till immateriella tillgångar. Det är i den här verkligheten, i den moderna kunskapsekonomin, som Sverige måste ligga i framkant.

I dag står de immaterialrättsintensiva näringarna för över en tredjedel av alla jobb och nästan 40 procent av vår bnp. I vissa branscher utgör de immateriella tillgångarna hela 80 procent av företagens värde. Det handlar om patent, varumärken, upphovsrätt och design. Det handlar om värdeskapande.

Trots detta, herr ålderspresident, är den dominerande bilden i Sverige att immaterialrätt bara handlar om att skydda och inte så mycket om strategi. Det gör att vi missar hela poängen. Immaterialrättens roll handlar i dag inte bara om att försvara idéer utan om att bygga värde – genom kommersialisering, export och innovation.

Sverige är en stark kunskapsnation, men vi måste bli bättre på att få utväxling av den kunskapen och omsätta den till fler arbetstillfällen, större exportintäkter och lösningar på våra samhällsproblem, inte minst när det gäller klimatomställningen. Detta är helt avgörande för vår välfärd, vårt välstånd och vår konkurrenskraft i den moderna kunskapsekonomin.

Herr ålderspresident! Det är mot bakgrund av just detta som vi socialdemokrater vill se en nationell innovationsstrategi, vilket jag nämnde i mitt tidigare replikskifte, med en bred ansats och en effektiv hantering av våra immateriella tillgångar. Det är inte bara vi socialdemokrater som vill det. Det vill som sagt näringslivet, akademin och nu senast även Iva. I april presenterade Iva sin förstudie om behovet av en strategi för immaterialrätt, och slutsatsen var klar och tydlig: Vi i Sverige behöver en nationell strategi för att vi ska kunna ta till vara våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa möjliga sätt.

Sverige ligger i framkant. Men faktum är att andra länder nu springer förbi oss. De gör det snabbt och med en samlad strategi på plats. Den globala konkurrensen hårdnar. De geopolitiska spänningarna ökar, och klimatförändringarna kräver nya lösningar. Det handlar inte längre bara om låga kostnader utan om vem som snabbast kan utveckla, skydda och sprida sina idéer. Därför behöver vi en nationell strategi för hur vi kan hantera våra immateriella tillgångar, särskilt i ljuset av den gröna och den digitala omställningen.

Många länder, från Storbritannien till Sydkorea, har insett dessa tillgångars strategiska betydelse och därför arbetat fram nationella strategier, handlingsplaner och snabbspår. Våra grannländer har också gått före. Det är bara att konstatera: Vi håller på att halka efter och måste bli bättre på att få utväxling av vår innovationsförmåga. Detta, herr ålderspresident, kräver kraftsamling.

Vi socialdemokrater har presenterat flera konkreta förslag som man kan läsa om i det här betänkandet och som vi skulle vilja se inom ramen för en sådan kraftsamling. Vi vill öka kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång, framför allt bland små och medelstora företag. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för svenska företag att växa och konkurrera globalt.

Lika viktigt är det att kunskapen ökar inom universitets- och högskolevärlden och att samverkan mellan akademin och företagen stärks. Den kunskapsbrist som råder i dag leder till att alldeles för stora värden går förlorade. Därför vill vi socialdemokrater även se ett nationellt kunskapscentrum för immaterialrätt, enligt finsk modell.

Därutöver är det hög tid att vi börjar använda patentinformation på ett systematiskt och strategiskt sätt.

Precis som i Norge borde vi göra djupgående patentanalyser varje år för att kunna påskynda innovationer, analysera utvecklingstendenser och helt enkelt öka utväxlingen av våra innovationssatsningar. Vi socialdemokrater vill även utreda ett snabbspår för patent inom grön teknik, särskilt när vi ser hur den globala konkurrensen hårdnar och hur vi behöver öka takten i den gröna omställningen.

För att möta den snabba utvecklingen inom AI och digitalisering behöver vi ha ett välfungerande regelverk på plats även på den digitala marknaden. Här ser vi hur den kulturella och kreativa sektorn, som är helt grundläggande för vår ekonomi och vårt kulturliv, just nu står inför stora utmaningar. Vi behöver säkerställa att rättighetshavares möjligheter att utöva sina rättigheter inte urholkas.

Slutligen vill jag ta upp det växande problemet med intrång i immateriella rättigheter. Varje år förlorar Sverige jobb, innovationer och skatteintäkter på grund av dessa intrång. Det handlar om miljardbelopp som flödar rakt in i organiserad kriminell verksamhet och omsätts illegalt.

Herr ålderspresident! Det är mot bakgrund av denna utveckling som vi socialdemokrater vill se en nationell innovationsstrategi med konkreta målsättningar, med bred politisk förankring och med tillräckliga resurser. Då duger det inte att regeringen tillsätter en arbetsgrupp inom Regeringskansliet eller bjuder in till ännu ett rundabordssamtal, utan vi behöver en gemensam vision för ökad kompetens, konkurrenskraft och kommersialisering för att Sverige ska vara en ledande innovationsnation även i framtiden – även i den nya geopolitiska och teknologiska verklighet som vi befinner oss i.

Vi måste ta till vara våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa möjliga sätt, för jobben, för välfärden och för vårt framtida välstånd. Med de orden vill jag avslutningsvis yrka bifall till vår reservation nummer 13.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten, för svaret!

Det var inte min avsikt att uttrycka mig nedlåtande om arbetsgruppen. Min avsikt med mitt anförande och min fråga till ledamoten, som jag har upprepat ända sedan jag klev in i näringsutskottet och började arbeta med de här frågorna, var att ta reda på när den här strategin kan vara på plats – när man inte bara tar ett samlat grepp utan också ett strategiskt grepp, vilket vi ser sker i många andra länder som vi konkurrerar med på immaterialrättens område.

Tidigare handlade det om brist på underlag. När Iva nu – det skedde i april – har presenterat förstudien och lagt fram en färdplan med 23 konkreta förslag har regeringen underlaget och den breda politiska förankringen. Då har regeringen hejaropen från näringslivet och akademin. Jag har svårt att begripa vad det i så fall är man väntar på.

Men jag ska ändå snälltolka ledamotens svar. Eftersom ledamoten vill se en strategi och det verkar som att regeringen är på väg mot en strategi kan jag inte låta bli att fråga om den här strategin kommer att komma på plats före mandatperiodens slut, särskilt mot bakgrund av att Iva faktiskt har presenterat den här förstudien, som kan utgöra ett fullgott underlag.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Vi står inför väldigt stora utmaningar just nu i fråga om immaterialrättens område. Den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går. Därför menar vi socialdemokrater att det inte bara behövs ett samlat grepp, som den här regeringen nu talar om, utan även ett strategiskt grepp.

Jag vill vara tydlig med att jag inte ifrågasätter ledamotens engagemang i frågorna. Det jag ifrågasätter gäller regeringens ambitionsnivå, särskilt när vi ser hur andra länder växlar upp på området.

Det näringslivet, akademin och innovatörer vill se är en nationell strategi med konkreta målsättningar och tillräckliga resurser. De vill även se en bred politisk förankring, vilket jag är helt övertygad om att vi kan uppnå.

Det är inte bara vi socialdemokrater som säger att det inte är tillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet eller att bjuda in till ännu ett rundabordssamtal, som jag läste om i det pressmeddelande som skickades ut. I stället behöver vi en nationell strategi.

Iva publicerade också nyligen en förstudie, där man har tittat på dessa möjligheter och tagit fram en färdplan med 23 konkreta förslag. Där är slutsatsen klar och tydlig: Sverige behöver en nationell strategi för att vi ska kunna ta till vara våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa möjliga sätt. Delar inte ledamoten den slutsatsen?

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för debatten och för de exempel som ministern lyfte. Jag kan bara konstatera att vi kan ha, och har, olika syn på lösningarna framåt.

Jag skulle vilja upprepa det jag en gång sa till den tidigare arbetsmarknadsministern Johan Pehrson: Arbetsmarknadsministern kan inte trolla fram fler och bättre insatser genom nedskärningar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Det kunde inte Johan Pehrson, och det kan inte Mats Persson heller.

Ska vi göra något åt ungdomsarbetslösheten krävs utbildning av hög kvalitet, fler aktiva arbetsmarknadsinsatser och en regering som levererar. Det kräver inte bara politisk vilja utan också politisk handlingskraft som får genomslag i de resurser som tillförs och i de propositioner som läggs fram. Det gäller särskilt i de svåra tider vi befinner oss i just nu.

Fru talman! Sveriges unga förtjänar en aktiv och ansvarsfull arbetsmarknadspolitik. Nästan var fjärde ung är i dag arbetslös, vilket vi har påpekat flera gånger. Det är klart att det får allvarliga konsekvenser för både den enskilda och för samhället i stort. Det här riskerar att släcka framtidsdrömmar och få fler unga att misstro politikens förmåga att lösa samhällsproblemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ingen i Sveriges riksdag vill att vi ska ha det så, men då måste regeringen ta ansvar och agera. Låt inte det här bli mandatperiodens största misslyckande! Det är mitt budskap till arbetsmarknadsministern. Jag hoppas också att han tar med sig de olika åtgärder som vi i dag har redogjort för i den här interpellationsdebatten.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Det finns ju mycket att bena ut efter svaret från ministern, men jag skulle vilja inleda med det jag nämnde först i mitt tidigare anförande. Det är ingen här som har någon annan uppfattning än att arbetsmarknadsministern delar oron över utvecklingen.

Ingen i den här kammaren betvivlar arbetsmarknadsministerns vilja eller att arbetsmarknadsministern vill att ungdomsarbetslösheten sjunker. Men det jag efterfrågar i den här interpellationsdebatten är hur han omsätter den politiska viljan i politisk handlingskraft.

Vår syn som socialdemokrater är att vi i den utdragna lågkonjunktur som arbetsmarknadsministern redogör för inte bara kan följa utvecklingen utan måste kraftsamla. Vi måste kraftsamla för att vända ungdomsarbetslösheten. Vi måste kraftsamla för en utbildning av hög kvalitet, för fler arbetsmarknadsinsatser och för att rusta unga med de verktyg som de behöver på dagens arbetsmarknad. Det är inte min bild, fru talman, att det är det som regeringen har gjort. Regeringen har tvärtom visat en stor passivitet som riskerar att få långtgående konsekvenser för både den enskilde och samhället i stort.

På vissa punkter är vi dock överens. Vi är helt överens om det som arbetsmarknadsministern brukar prata om: Vi ska ställa höga krav på att de som kan arbeta ska arbeta. Men då måste vi också ställa höga krav på den här regeringen. Då måste vi vara uppriktiga med att regeringen samtidigt gör det svårare för människor att göra rätt för sig. Det är resultatet när man nu lägger ned servicekontor runt om i landet och när Arbetsförmedlingens närvaro runt om i landet försämras.

Fru talman! Det är också fallet i min valkrets Halland. Hylte kommun, som har högst arbetslöshet i länet, drabbades nyligen av två stora varsel på bara en vecka. Nu riskerar totalt 85 personer att gå miste om sitt jobb, i en kommun med 10 000 invånare. När arbetsmarknadsministern fick frågor om det här svarade han något i stil med att det bara är att hitta ett annat jobb. Det är den här passiviteten, fru talman, som väcker oro – att regeringen i den utdragna lågkonjunkturen med rekordhög arbetslöshet väljer att dra sig tillbaka.

Fru talman! Jag har stor respekt för att vi i Sveriges riksdag kan ha olika syn på lösningarna framåt, och den respekten hoppas jag att arbetsmarknadsministern också visar i den här interpellationsdebatten. Jag har noterat att ministern i tidigare debatter har avslutat väldigt konstruktiva samtal med att påstå att Socialdemokraterna nu har blivit ett bidragsparti, eller hur det brukar låta. Det tycker inte jag är särskilt konstruktivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag betvivlar som sagt inte den politiska viljan hos arbetsmarknadsministern. Men jag skulle vilja att den leder till mer politisk handlingskraft, för just nu ser jag det inte riktigt. Jag ser det varken i de resurser som tillförs eller i de propositioner som läggs fram, eller snarare inte läggs fram.

Min fråga är om arbetsmarknadsministern verkligen ser det. Tycker arbetsmarknadsministern, utifrån de resurser och propositioner som aviserats, att den här regeringen gör tillräckligt för att vända ungdomsarbetslösheten? Och om inte, är då arbetsmarknadsministern redo att vidta fler åtgärder?

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Det är en allvarlig situation vi befinner oss i: Nästan var fjärde ung är i dag arbetslös. När arbetslösheten når nya rekordnivåer drabbas bland annat unga särskilt hårt. Precis som arbetsmarknadsministern sa är unga en särskilt konjunkturkänslig grupp på arbetsmarknaden.

Jag har egentligen ingen annan uppfattning än att ministern också delar oron över utvecklingen. Min fråga handlar mer om vad arbetsmarknadsministern gör i praktiken för att denna utveckling ska vända.

Ministern nämnde Arbetsförmedlingen, men Arbetsförmedlingen tvingas till både varsel och nedskärningar på grund av regeringens politik. Ministern lyfte fram utbildning som den viktigaste insatsen, vilket jag helt och hållet håller med om, men då är det svårt att förstå varför regeringen har gjort allt annat än att tillföra tillräckliga resurser till utbildningssektorn. Ministern gav heller inte någon förklaring till att propositionslistan i princip står tom, trots de utmaningar som vi står inför på arbetsmarknadsområdet.

Svaret från arbetsmarknadsministern är alltså inte särskilt lugnande sett till vad regeringen har levererat i praktiken och sett till att svaret från regeringen hittills har varit nedskärningar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så behöver det såklart inte vara, fru talman. När jag lyssnade på regeringens pressträff i fredags och hörde arbetsmarknadsministern prata om fler sommarjobb för unga tyckte jag mig höra att ministern möjligen har insett just detta – att den förda politiken inte är rätt väg framåt och att det inte har gjorts tillräckligt för att vända utvecklingen. Men svaret vi nu fått från arbetsmarknadsministern gör mig orolig för att så inte är fallet. Tvärtom verkar man påtagligt nöjd med det arbete som redan görs.

Det verkar också som att man avfärdar förslag från oppositionen, till exempel det körkortslyft som vi socialdemokrater har presenterat för att fler unga ska kunna ta körkort och därmed lättare få ett jobb.

Fru talman! Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att regeringen gör för lite när det kommer till ungdomsarbetslösheten. Det gör även ungdomsförbundet i ministerns eget parti, som dessutom lyfter fram detta som det största misslyckandet hittills under mandatperioden.

Därför, fru talman, vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Är regeringen beredd att vidta fler åtgärder för att vända utvecklingen, eller är arbetsmarknadsministern helt enkelt är nöjd med det arbete som redan görs och därmed också med den situation som råder?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för debatten. Det lär sannolikt inte bli den sista i den här frågan.

Nedläggningen av servicekontoret i min hemkommun Falkenberg är planerad till 2026. Därför är det också min förhoppning att regeringen och statsrådet hinner tänka om innan dess. Det minsta man kan begära är, vilket min kollega Peder Björk var inne på, att regeringen genomför en tidigare uppföljning före mandatperiodens slut. Då kanske statsrådet landar i att det här inte var en så klok prioritering trots allt och att det behövs fler servicekontor och inte färre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Om det är någonting som har blivit tydligt i den här debatten är det att när vi socialdemokrater får bestämma blir det fler servicekontor och inte färre. Det blir mer statlig närvaro och inte mindre. Det är också någonting som har gjort stor skillnad för invånarna i Falkenberg och i mitt hemlän Halland. Det blev tydligt under den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen.

Men den här regeringen verkar ha helt andra prioriteringar. Det finns ingen politisk handlingskraft och ingen ambition att stå upp för en sådan politik. Då är statsrådet fortfarande svaret skyldig. Hur ska hela landet fungera, som Kristdemokraterna gärna pratar om, med färre servicekontor och en politik där staten drar sig tillbaka?

Jag skulle vilja uppmana statsrådet att göra den här typen av överväganden före mandatperiodens slut och komma med en tidigare uppföljning. Då har regeringen förhoppningsvis hunnit tänka om.

(Applåder)

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret!

Regeringen och Sverigedemokraterna kan prata hur mycket de vill om att hela landet ska leva, men det hjälper inte särskilt mycket när resultatet av den förda politiken är något helt annat.

Det hjälper inte Falkenberg, där servicekontoret nu ska läggas ned. Det hjälper inte Laholm, som löper risk att stå näst på tur. Det hjälper definitivt inte Hylte, som har högst arbetslöshet i länet och där totalt 85 personer har varslats bara den senaste veckan.

När arbetslösheten ökar, när konkurserna är rekordmånga och när vi ser ett växande behov av statlig service och närvaro väljer den här regeringen att dra sig tillbaka. Det är konsekvenserna av regeringens politik.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna pratar väldigt gärna om att ställa hårdare krav, tuffare krav, på människor. Samtidigt gör man det nu svårare för dem att göra rätt för sig, för det är resultatet av de här nedskärningarna. Det blir mindre stöd för dem som behöver det mest och svårare för dem som redan har det svårt.

Det här vet givetvis statsrådet också, för det var inte länge sedan han i en tidigare interpellationsdebatt framförde att det var en väldigt bra åtgärd att servicekontoren byggdes ut under den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen och att det finns potential att utveckla kontoren ännu mer. Men det regeringen gör just nu är ju inte att utveckla servicekontoren. Det är att avveckla ett efter ett.

Jag har full förståelse för att det är många frågor och ont om tid i den här debatten, men när svaren från statsrådet uteblir är det svårt att dra någon annan slutsats än att det här inte handlar så mycket om servicekontoren i sig utan mer om att regeringen måste finansiera miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Jag tycker att statsrådet åtminstone kan ta ansvar för det i den här debatten och vara uppriktig med det. Det borde vara det minsta man kan begära när regeringen nu raderar de senaste fem årens utbyggnad av statlig service och när den inte kan presentera några underlag för det. Det hänger ju inte ihop med hur kostnaden har sett ut per besök eller per hanterat ärende – särskilt inte för servicekontoret i Falkenberg, där antalet besökare och antalet hanterade ärenden bara har ökat de senaste åren.

Jag väntar fortfarande på svar på mina frågor, herr talman.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Även servicekontoret i min hemkommun Falkenberg riskerar nedläggning efter regeringens besparingar. Därför vill också jag ställa frågor till statsrådet om grunderna för regeringens nedskärningar.

Många i Falkenberg har svårt att förstå varför regeringen nu monterar ned en välfungerande och uppskattad samhällsservice som säkerställer att invånarna får det stöd som de har rätt till. Det gäller särskilt mot bakgrund av att antalet besökare bara har ökat de senaste åren. Under 2024 uppgick antalet besök till nästan 12 000, och över 14 000 ärenden hanterades.

En annan relevant fråga i sammanhanget är varför det här ska ske i den enda region i landet som fortfarande saknar ett huvudkontor för en statlig myndighet, trots att Halland är en av landets snabbast växande regioner. Det finns en oro för hur det kommer att bli med de andra servicekontoren i mitt hemlän Halland, särskilt det i Laholm som invigdes så sent som 2022. I Hylte kommun finns dessutom inte ens något servicekontor, trots att behovet är större än på väldigt länge.

Regeringen borde fokusera på att öka den statliga närvaron och servicen i Halland, inte montera ned den. Det är vad regeringen gör just nu: Man monterar ned de senaste fem årens utbyggnad av statlig service i hela landet, en utbyggnad som genomfördes av den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen. Det här är en nedmontering som statsrådet dessutom inte verkar vilja ta något ansvar för.

Fru talman! Enligt statsrådet handlar det om att varje skattekrona ska användas så klokt som möjligt. Men hur klokt är det egentligen att skära ned på en fungerande statlig service i hela landet för att kunna finansiera skattesänkningar för dem som tjänar mest? Hur klokt är det egentligen att göra en sådan prioritering när arbetslösheten i landet når nya rekordnivåer?

Arbetslösheten i landet är rekordhög, och Halland utgör inget undantag. I Hylte har två stora varsel bara under den senaste veckan lett till att totalt 85 personer riskerar att mista sitt jobb – i en kommun med 10 000 invånare.

När arbetslösheten är rekordhög, när konkurserna är rekordmånga och oron stor väljer regeringen att bedriva en politik som innebär att staten drar sig tillbaka och att det utanförskap som redan finns cementeras, särskilt för dem som inte kan hantera olika myndighetsärenden digitalt.

Fru talman! Att statsrådet ser detta som en klok prioritering tyder antingen på en ovilja eller på en oförmåga att se de konsekvenser som nedskärningarna leder till. Det gäller inte bara för den statliga närvaron och servicen utan också för tilliten, för sammanhållningen och för att hela landet ska leva – eller som Kristdemokraterna brukar säga: för att hela landet ska fungera.

Hur ska hela landet fungera om den statliga servicen inte gör det? Är det nedläggningspolitik som ska spegla regeringens ambitioner på området?

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten eller någon av ledamotens kollegor i Sverigedemokraterna får gärna återkomma om hur man ser på förslaget om att reformera stödet vid korttidsarbete. Men jag har svårt att dra någon annan slutsats än att det inte verkar finnas någon plan hos vare sig regeringen eller det största partiet i regeringsunderlaget för hur man ska säkra svenska jobb i detta osäkra läge. Det dämpar inte direkt den påtagliga oro som just nu finns hos många svenska hushåll och företag.

Det är positivt att man vill göra det enklare för företag att göra rätt. Men jag går tillbaka till de svenska jobben och de svenska arbetstagarna. Vilket besked har Sverigedemokraterna, som största parti i regeringsunderlaget, till regeringen i de frågorna? Vilka krav på konkreta åtgärder driver man gentemot regeringen? Finns det inga konkreta åtgärder som behöver komma på plats, enligt Sverigedemokraterna, för att säkra svenska jobb i ljuset av de handelspolitiska utmaningar som vi står inför?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Eftersom jag inte fick svar i ett tidigare replikskifte vill jag ställa den här frågan även till Sverigedemokraterna, som trots allt är det största partiet i regeringsunderlaget.

Som jag nämnde tidigare har vi socialdemokrater krävt att regeringen ska agera skyndsamt för att säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft i detta osäkra omvärldsläge, bland annat genom att reformera stödet vid korttidsarbete. Det var ett system som vi fick på plats under pandemin och som innebar att tiotusentals svenska jobb kunde räddas. Nu behöver det förbättras och komma på plats. Det finns redan färdiga förslag på regeringens bord som välkomnas av både fack och arbetsgivare.

Min fråga till ledamoten är om Sverigedemokraterna har krävt att de här förslagen ska genomföras. Vilken typ av åtgärder har Sverigedemokraterna krävt att regeringen vidtar för att säkra svenska jobb när vår export står inför stora utmaningar och handelspolitiska osäkerheter, inte minst i form av hot om tullar?

Fru talman! Vi befinner oss i en orolig, oviss och osäker tid. Det gäller, som sagt, i allra högsta grad även på handelspolitikens område.

Vi befinner oss i en snabbt föränderlig omvärld där de protektionistiska krafterna växer, de geopolitiska spänningarna ökar och den globala konkurrensen hårdnar. Det ställer ökade krav på vår handelspolitik.

Men för att komma framåt måste vi börja med att blicka bakåt. Vi måste förstå att handel, innovation och ett starkt välfärdssamhälle har utgjort grundstenarna i Sveriges välstånd och varit nyckeln till att Sverige har gått från att vara ett av Europas fattigaste länder till en av världens mest välmående ekonomier.

Därför måste vi fortsätta att stå upp för den öppenhet och frihandel som vårt välstånd och vår välfärd är beroende av. Vi måste också fortsätta att stå upp för en rättvis handelspolitik, som innebär att handelns fördelar kan komma alla till del. Det är en förutsättning för att upprätthålla tilltron till frihandel, särskilt i tider av ökad protektionism.

Därför kan jag bara beklaga att regeringen i en tid där detta är viktigare än på länge väljer att överge det målet.

Fru talman! När vi blickar bakåt förstår vi varför Sverige måste stå upp för en fri, hållbar och rättvis handel. Förhoppningsvis hjälper det oss att komma framåt i en snabbt föränderlig omvärld.

I oroliga tider behöver vi i Sverige och EU kunna skydda strategiska intressen och stärka vår handel. För att göra detta bör den svenska utgångspunkten vara att internationell handel och internationellt samarbete även bidrar till ökad motståndskraft.

När den globala konkurrensen hårdnar ställs nya krav på vår handelspolitik. Vi behöver bli bättre på att dels stärka befintliga svenska styrkeområden, dels positionera Sverige som en ledande partner inom de områden som driver framtidens välstånd. Vi behöver helt enkelt bli bättre på att ta till vara våra styrkor, inte minst i form av ett attraktivt innovationssystem, ett hållbart näringsliv och en unik förmåga att samverka mellan politik, akademi, näringsliv och fackföreningar.

Med rätt politik kan Sverige ta en ledande ställning i den gröna och digitala omställning som nu genomförs och därmed säkerställa att framtidens jobb, investeringar och välstånd hamnar i Sverige.

Det största hotet mot det här är just nu inte Trumpadministrationens tullar. Det handlar i stället om att Sverige har gått från att vara ett föredöme i klimatomställningen till att nu vara unika i EU med att kombinera en rekordlåg tillväxt med rekordhöga utsläppsökningar. Det handlar om att vi har rekordhög arbetslöshet, konkurser som skjuter i höjden, en avtagande investeringstakt och en ryckighet i anslagen till forskning och innovation.

Detta är just nu det största hotet mot Sveriges investeringar, jobb och tillväxt.

Fru talman! Vår handelspolitik måste spegla den framtid som vi vill bygga, inte den osäkerhet som regeringens passivitet har skapat. För att göra detta har vi socialdemokrater formulerat fem målsättningar för svensk handelspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

För det första måste Sveriges handel öka och våra ekonomiska relationer stärkas. Vi behöver öka den svenska exporten, som står för nästan hälften av vår bnp och som vårt välstånd därmed är beroende av. Även den svenska importen är avgörande för att säkra tillgången till viktiga insatsvaror och lägre priser för konsumenter och företag.

De grundläggande villkoren för detta fastställs genom EU. EU:s inre marknad är inte bara Sveriges hemmamarknad utan även världens största gränsfria ekonomiska samarbete. Därför måste Sverige vara en tydlig röst för att den inre marknaden ska fördjupas, utvecklas och anpassas till nya förutsättningar.

Lika viktigt är det att EU fortsätter att bedriva en öppen handels- och investeringspolitik gentemot omvärlden. Kritiska beroenden bör generellt sett hanteras genom diversifiering av värdekedjor och fler fördjupade partnerskap för att i möjligaste mån begränsa de negativa effekterna för den inre marknaden.

En central del i detta är just att EU ingår nya frihandelsavtal. Vikten av att bygga öppna och motståndskraftiga handelsförbindelser i vår osäkra omvärld kan inte understrykas nog. Därför vill jag, fru talman, yrka bifall till vår reservation 7, som berör just detta.

Sverige behöver också vara en röst för att EU ska komplettera frihandelsavtalen med andra typer av avtal och handelssamarbeten, särskilt på tillväxtmarknaderna och inom strategiskt viktiga sektorer.

Även länder inom WTO som vill nå längre inom särskilda områden ska kunna göra det för att modernisera de regler som är viktiga för svenska företag, exempelvis de globala e-handelsreglerna.

Det multilaterala handelssystemet med WTO som grund utmanas i dag på flera sätt och behöver moderniseras och stärkas, i första hand genom att ett fungerande tvistlösningssystem återupprättas.

Jag vill också särskilt betona att EU måste stå enat i stödet till Ukraina. Det gäller även på handelsområdet. Sverige måste vara en tydlig röst för att stärka handeln med Ukraina och stoppa kringgåendet av sanktionerna mot Ryssland. Den svenska regeringen behöver göra mycket mer för att säkerställa den nationella sanktionsefterlevnaden, vilket vi socialdemokrater har presenterat flera konkreta förslag om tidigare.

Fru talman! För det andra vill vi att svenska företag ska öka sin export och nå nya marknader. Det statliga exportfrämjandet är avgörande för att Sverige ska kunna öka sin närvaro på de snabbt växande marknaderna utanför EU, underlätta marknadstillträde, minska risker och främja långsiktiga partnerskap.

För de små och medelstora företagen har det regionala exportfrämjandet, som den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativ till, varit av särskilt stor betydelse. Satsningen på regionala exportcentrum och exportsamverkan måste utvecklas för att skapa fler jobb och tillväxt i hela landet så att hela Sverige kan växa och exportera.

För det tredje ska Sverige vara en stark röst för en fri, hållbar och rättvis handel, vilket vi menar borde vara det riksdagsbundna målet för handelspolitiken.

Sverige har en lång tradition av att föra en framgångsrik politik där handel, utvecklingssamarbete och ett starkt skydd för arbetstagares rättigheter såväl som höga klimatambitioner går hand i hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

I praktiken handlar det om flera saker. Det handlar om att främja social dialog och goda arbetsvillkor och att utveckla det globala partnerskapet Global Deal. Det handlar också om genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet, att avskaffa handelshinder för klimatsmarta lösningar och att öka den svenska exportens bidrag till global klimatnytta. Det handlar om politik som bygger jämlika och konkurrenskraftiga samhällen.

Det finns, som sagt, ingen anledning att göra avsteg från den handelspolitik som har tjänat Sverige väl.

Fru talman! För det fjärde måste vi använda Sveriges innovationsledarskap för att stärka vår handel. Det kräver bland annat framstående forsknings- och innovationsmiljöer, fler internationella samarbeten och ett helhetsgrepp för att öka kommersialisering och export av svenska innovationer.

Fru talman! Slutligen och för det femte måste vi använda Sveriges innovationsledarskap för att även attrahera internationella investeringar, spetskompetens och besökare.

Ett öppet investeringsklimat innebär inte bara nya jobb utan också nya marknader, kompetenser och kapital. Samtidigt är det viktigt att vi har ett välfungerande system för granskning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden.

Fru talman! Med dessa målsättningar kan vi föra en handelspolitik där Sveriges handel växer och kommer alla till del, där vi tar oss an utmaningarna i omvärlden genom en fri, hållbar och rättvis handel och där vi stärker vår välfärd, skapar fler jobb i hela landet och investerar i det som bygger vårt land starkare för generationer framåt. Det är så vi bygger ett rättvist och rikare Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för svaret! Jag noterar dock att jag inte fick något svar om hur Moderaterna och regeringen kommer att gå vidare med förslagen om det reformerade stödet vid korttidsarbete eller om man över huvud taget kommer att kunna göra det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Det är klart att detta är jätteviktigt för att kunna säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft i de osäkra tider som vi befinner oss i. Det här var ett system som vi fick på plats under pandemin och som resulterade i att tiotusentals svenska jobb kunde räddas, trots det rådande ekonomiska läget.

Fru talman! Jag måste också säga, nu när jag har detta replikskifte med ledamoten, att det är välkommet med fler bilaterala avtal och att man verkar för att EU ska ingå fler frihandelsavtal. Men samtidigt måste vi tänka på hur vi stärker vår egen industris konkurrenskraft. Det blir mycket prat om konkurrenskraft men lite verkstad.

Man pratar mycket om regelförenklingar, att man ska förenkla och göra det enklare för företag att göra rätt. Men i praktiken leder det alltid till att man i stället fördröjer och försvagar den omställning som är helt avgörande för Sveriges handel och för att säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft.

Jag skulle säga att det är ett större hot än Trumpadministrationens tullar att vi har utsläppsökningar, en rekordhög arbetslöshet, konkurser som skjuter i höjden och en ryckighet i våra anslag till forskning och innovation. Det tycker jag att regeringen borde fokusera på i stället för att gå till angrepp mot en socialdemokratisk handelspolitik som har tjänat Sverige väl och fokusera på att ändra målformuleringen.

Vi har stora utmaningar i Sverige som den här regeringen behöver gå vidare med. Om vi ska gå vidare med att just säkra svenska jobb tror jag att det handlar om ett förslag som vi har presenterat: att man faktiskt reformerar och får på plats ett bättre stöd vid korttidsarbete.

Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet!

Vi befinner oss just nu i en väldigt osäker tid. Det gäller i allra högsta grad även på handelspolitikens område. Den senaste tiden har det tagit sig uttryck i form av hot om tullar på stål och aluminium, vilket riskerar att slå hårt mot svensk export och svensk ekonomi.

Den moderata utrikeshandelsministern har framfört att det pågår förberedelser inom EU och att olika verktyg kan bli aktuella, om än utan att specificera vilken typ av verktyg det kan handla om. Men det räcker givetvis inte att bara prata om vilka åtgärder som EU ska vidta. Sverige måste också ha en egen verktygslåda för att skydda svenska jobb och svensk konkurrenskraft i de här osäkra tiderna. Jag tror att ledamoten kan hålla med om att det finns en stor oro hos svenska hushåll och företag inför vad som händer i omvärlden just nu.

Vi socialdemokrater har krävt att regeringen skyndsamt ska agera för att säkra svenska jobb, bland annat genom att reformera stödet vid korttidsarbete. Det finns färdiga förslag på regeringens bord, som välkomnas av både fack och arbetsgivare och som den här regeringen kan gå vidare med.

Min fråga till ledamoten är: Varför genomför inte Moderaterna de här förslagen? Vad är Moderaternas och regeringens plan för att säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft i ljuset av de osäkra handelspolitiska tider som vi befinner oss i just nu?

Fru talman! Jag tackar energi- och näringsministern för debatten.

Om vi ska trygga elförsörjningen i Halland och i resten av landet behöver regeringen göra mycket mer. Vi behöver göra flera saker, nämligen snabbt bygga ut elproduktionen under de närmaste åren, och då behöver vi också bygga ut stamnätet till havs för att kunna ansluta mer elproduktion.

Utöver ny produktion behöver vi öka överföringskapaciteten och befintlig kapacitet genom effekthöjningar och livstidsförlängningar. Sist, men inte minst, behöver vi tydliga, långsiktiga och förutsägbara spelregler.

Detta är något som vi alla borde vara överens om, men i stället verkar vissa företrädare vara mer intresserade av att måla upp fiktiva motsättningar mellan olika energislag och sprida felaktigheter om andra partiers förda energipolitik snarare än att komma fram till lösningar som tar oss framåt.

Fru talman! Vårt besked är tydligt. Jag skulle även vilja ha det beskedet från energi- och näringsministern när det kommer till en långsiktig och bred energiöverenskommelse för Hallands och Sveriges bästa. Det är det som skulle gynna halländska hushåll och företag. Om detta har jag inte fått något svar i den här interpellationsdebatten från ministern.

Men jag förväntar mig att Ebba Busch som landets energi- och näringsminister kan besvara de frågor hon ställer till ledamöterna i debatten och också kan ge ett tydligt besked om att man vill se långsiktiga, tydliga och förutsägbara spelregler för halländska hushåll och företag. Något annat har vi helt enkelt inte råd med. Det har inte halländska hushåll eller företag, som riskerar att drabbas av högre elpriser, råd med, och det har inte länet eller landet i stort, som kommer att gå miste om viktiga jobb och viktiga investeringar, råd med.

(Applåder)

Fru talman! Det finns mycket att bena ut i ministerns svar, men budskapet tycks alltså vara att det för det första inte kommer att byggas någon havsbaserad vindkraft under de kommande tio åren och att det för det andra enligt energi- och näringsministern är fullt acceptabelt trots att det är avgörande för att få lägre elpriser i Halland och södra Sverige och för att möta industrins elbehov till 2030-2035.

Fru talman! Att staten bygger ut stamnätet till havs, vilket vi kom överens om 2016, är en förutsättning för att sådana projekt ska bli verklighet. Det är inte bara vi som säger det, utan det har också Vattenfall konstaterat. Det gjorde även regeringens egen havsvindsutredning när den presenterade sitt betänkande i mitten av december.

Statsrådet hänvisade till Norge. Jag skulle vilja att vi också fäster blicken vid ett annat grannland. I Danmark har man redan infört ett auktionsbaserat system. Där pekade man ut tre områden, men utan något som helst stöd från staten kom det helt enkelt inte in några bud. Det blev resultatet när budgivningen slutfördes i början av december.

Fru talman! Det blir märkligt när regeringen framhåller vikten av samhällsekonomisk analys eller för den delen teknikneutralitet. Det hade regeringen gärna fått göra om det vore så att man lyssnade på de egna expertmyndigheternas remissvar och utgick från en helhetssyn på elsystemet. Men verkligheten är dessvärre en annan när man nu går fram med kraftiga subventioner som riskerar att tränga undan annan nödvändig elproduktion.

Samtidigt är jag inte direkt förvånad. Försämrade villkor för havsbaserad vindkraft är en direkt följd av Tidöavtalet. Men vi har inte råd att föra kulturkrig mot enskilda kraftslag, fru talman, utan vi behöver se potentialen i alla fossilfria kraftslag: vattenkraft, kärnkraft, solenergi och vindkraft på land och till havs. Det är den halländska energimixen ett gott exempel på. Det innefattar att se potentialen i vad som behöver göras på kort respektive lång sikt.

Min fråga handlar om hur halländska hushåll och företag ska få mer av billig el på plats här och nu och inte i någon avlägsen framtid. Det är därför interpellationen handlar om projektet Kattegatt Syd, som skulle kunna stå färdigt i början av 2030-talet. Nu riskerar det i stället att pausas.

Fru talman! Det så kallade kulturkriget på energipolitikens område försvårar inte bara möjligheten till en konstruktiv debatt, utan det gör också att det blir mycket svårare att slå fast långsiktiga, tydliga och förutsägbara spelregler. Därmed riskerar fler investeringar att pausas eller helt enkelt inte bli av.

Vad vi behöver är en långsiktig energiöverenskommelse för Hallands och Sveriges bästa. Jag menar att det är vad som borde vara prioriterat för regeringen, inte att bidra till en ökad konfliktnivå som inte gynnar landets elförsörjning.

Fru talman! Tack, energi- och näringsministern, för svaret på min interpellation! Detta är en interpellationsdebatt som jag har sett mycket fram emot eftersom den tidigare tyvärr fick ställas in. Jag är glad att vi nu får möjlighet att diskutera dessa frågor, som är oerhört viktiga för min valkrets och för landet i stort.

Det som jag inledningsvis slås av efter svaret från ministern är att det inte alltid har låtit så från regeringens sida. Innan valet handlade det om stålskogar. Nu låter det annorlunda, och det är givetvis välkommet med tanke på det läge som vi befinner oss i. Jag välkomnar mycket av det pågående arbete som ministern nyligen redogjorde för. Men det får inte bli en ursäkt för att inte göra det som krävs här och nu.

Utredningen om havsbaserad vindkraft, som ministern nämnde, konstaterar själv att utredningens förslag inte räcker för att fler projekt ska bli verklighet. Ska vi få fart på utbyggnaden av elproduktionen under de närmaste åren, vilket vi behöver, måste regeringen skyndsamt hantera de ansökningar och projekt som redan finns.

Fru talman! I höstas meddelade Vattenfall att projektet Kriegers Flak pausas på grund av de höga kostnaderna för anslutning till stamnätet. Nu varnar Vattenfall för att även projektet Kattegatt Syd utanför min hemkommun Falkenberg riskerar att pausas av samma skäl. Även vindkraftparken Galene utanför Varberg står just nu inför stora utmaningar och förseningar.

Vi riskerar att gå miste om nödvändig fossilfri elproduktion som skulle kunna vara på plats inom de närmaste åren. Det får allvarliga konsekvenser för hushållen, näringslivet och elförsörjningen i mitt hemlän Halland men också för landet i stort, inte bara i form av högre elpriser utan också i uteblivna investeringar och förlorade arbetstillfällen.

Fru talman! Att staten finansierar en utbyggnad av stamnätet till havs i enlighet med vad som görs i många andra länder är en förutsättning för att projekt som Kattegatt Syd ska bli verklighet. Det säger Vattenfall och regeringens egen havsvindsutredning, och det sa regeringspartierna själva när de ingick energiöverenskommelsen 2016. Men efter regeringsskiftet ändrade man sig och stoppade Svenska kraftnäts utbyggnad av stamnätet till havs. Konsekvenserna av det ser vi här och nu.

Givet det som står på spel borde regeringen ändra sig och ge Svenska kraftnät i uppdrag att använda de miljarder som finns i så kallade flaskhalsintäkter för att bygga ut stamnätet till havs. Enligt statsrådet föreligger inte några hinder för att göra det om det bedöms vara samhällsekonomiskt motiverat. Därför borde regeringen ge Svenska kraftnät i uppdrag att göra samhällsekonomiska kalkyler och därmed aktivt använda flaskhalstäkterna för att bygga ut stamnätet till havs.

Fru talman! Min fråga i den här interpellationsdebatten är helt enkelt om energi- och näringsministern är beredd att ge Svenska kraftnät ett sådant uppdrag för att bygga ut stamnätet för lägre elpriser och för att möta industrins elbehov under de närmaste åren.

Herr talman! Jag gav tidigare klimatminister Romina Pourmokhtari ett nytt försök att besvara mina frågeställningar på ett sakligt, konstruktivt och rättvisande sätt, det vill säga genom att hålla sig till fakta, vilket även gäller statsbudgeten, vara transparent om den egna politikens konsekvenser och konkretisera vad regeringen kan göra bättre för att minska utsläppen och nå klimatmålen.

Men det är samma talepunkter, och de är lika missvisande och vilseledande. Jag beklagar det, men jag väljer att se det för vad det egentligen är: ett bevis på att ingen verkar tro på den här regeringens klimatpolitik, inte ens klimatministern själv. Jag förmodar att det är därför hon verkar vara mer upprörd över befogad kritik från oppositionen i en interpellationsdebatt än över det faktum att klimatomställningen är på väg åt helt fel håll.

Herr talman! Även om jag inte tror på regeringens klimatpolitik tror jag på statsrådet Romina Pourmokhtaris engagemang för de här frågorna. Jag vill i alla fall göra det, för jag vet att statsrådet själv har medgett att hon delar bilden att det går alldeles för långsamt. Det är utifrån den realiteten som klimatfrågan förtjänar att diskuteras - det är då vi kommer någonvart - inte utifrån de talepunkter som statsrådet upprepar i den här och så många andra debatter.