Aida Birinxhiku

Herr talman! Jag är inte direkt förvånad över tonläget, eftersom det är så här det brukar låta. Men det är i princip omöjligt att ha en åtminstone någorlunda saklig och konstruktiv debatt när klimatministern ägnar sina anföranden åt att vilseleda, sprida felaktigheter om andra partiers politik och upprepa samma talepunkter gång på gång.

Det väcker definitivt frågor om hur beredningen i Regeringskansliet har sett ut för att säkerställa ett fullgott underlag men också om statsrådets ansvar att ge en så rättvisande bild som möjligt av sakförhållandena.

Herr talman! Jag hade egentligen tänkt att fördjupa mig i annat, men jag måste bemöta några av de talepunkter som statsrådet brukar upprepa i detta slags debatter så att vi i varje fall i denna interpellationsdebatt kan hålla oss till fakta.

För det första: Precis som ledamoten Magnusson anförde säger regeringen att utsläppen inte har ökat, för att i nästa andetag säga att utsläppen förvisso ökar och att det var förväntat. Det är ett praktexempel på vilseledande och missvisande uttalanden som dessutom inte går ihop.

För det andra: Statsrådet säger att Sverige bedöms nå klimatmålen men specificerar inte vilka klimatmål det handlar om. Faktum är att Sverige ser ut att missa minst tre av fyra klimatmål till 2030. Det mål som statsrådet egentligen syftar på är det så kallade ESR-åtagandet på EU-nivå. Det bedöms man nå med viss marginal, enligt statsrådet. Men som jag nämnde i mitt första anförande visar Naturvårdsverkets beräkningar att det är lika sannolikt att man inte gör det, och ett sådant scenario nämner klimatministern inte över huvud taget.

För det tredje: I den mån Sverige klarar ESR-målet till 2030 kommer det till största delen att ske tack vare tidigare regeringars utsläppsminskningar och näringslivets ambitiösa omställning, som statsrådet pratar om men som nu bromsas på grund av regeringens politik.

Herr talman! Jag måste också bemöta något som jag har hört i väldigt många debatter: att regeringen skulle satsa mer på miljö- och klimatområdet än tidigare S-ledda regeringar. Det stämmer inte hur man än räknar. Det som däremot stämmer är att miljöbudgeten har minskat för varje år sedan denna regering tillträdde och sedan Romina Pourmokhtari blev klimatminister. För 2025 minskar den med ungefär 16 procent jämfört med föregående år.

Jag förstår att det måste vara svårt att administrera detta och att man därför under pressträffar tillsammans med finansministern påstår att det här är så kallade historiska satsningar, men det gör det inte mer sant.

Herr talman! Jag vill gärna fortsätta men inser att tiden rinner iväg och vill därför återgå till de frågor som jag ställde tidigare. Är statsrådet beredd att vidta några nya åtgärder efter SCB:s och Konjunkturinstitutets senaste rapporter? Eller är planen att man ska invänta Styrmedelsutredningens betänkande som kommer först i slutet av mandatperioden, vilket i praktiken innebär att man bara låter en annan regering få hantera det hela?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag nu har tagit mig tid att bemöta en efter en av de talepunkter som vi ofta brukar få höra vill jag ge statsrådet ett nytt försök att lämna dem åt sidan och besvara de frågor jag hade på ett sakligt, konstruktivt och rättvisande sätt. Det är väl det minsta man kan begära i en interpellationsdebatt, herr talman.

Herr talman! Visst är det så att den klimatpolitik som regeringen bedriver har börjat visa resultat, nämligen att de svenska utsläppen nu ökar. Det framgår klart och tydligt av den kvartalsstatistik över produktionsbaserade utsläpp som SCB publicerar, vilket är det som är utgångspunkten för min frågeställning.

Statsrådet vill i stället prata om Naturvårdsverkets statistik. Naturvårdsverket publicerar mycket riktigt territoriell statistik varje år med eftersläpning. Det är alltså SCB:s siffror vi har att utgå från för att få en bild av utsläppen för 2024. De ökade under både det första och det andra kvartalet.

Om statsrådet nu så gärna vill prata om Naturvårdsverkets beräkningar borde hon ge en rättvisande bild av vad dessa egentligen säger om Sveriges utsläppsminskningar de kommande åren. Det är nämligen så att Naturvårdsverket har presenterat två scenarier - ett där Sverige med den nya, höjda reduktionsplikten precis klarar EU:s klimatmål till 2030 och ett annat där Sverige är långt ifrån att nå klimatmålet. Det finns alltså inte ett så kallat huvudscenario där Sverige kommer att nå klimatmålen, även om klimatministern ger sken av att så skulle vara fallet. Det går inte att bara plocka fram den kalkyl som passar en bäst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att utsläppen ökar borde vara något som bekymrar en klimatminister, oavsett om det sker i Sverige eller utanför Sverige till följd av svensk verksamhet, särskilt sett till att klimatomställningen i världen är på väg i helt fel riktning.

Herr talman! Statsrådet verkar inte alls vara oroad över SCB:s senaste siffror. Hon verkar inte heller vara oroad över Konjunkturinstitutets rapport, som publicerades i måndags. Den visar att Sverige inte kommer att nå klimatmålen till 2030 och 2040 med regeringens nuvarande klimatpolitik.

Klimatministern verkar inte heller vara oroad över den omfattande kritiken från Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet. Jag måste säga att det är en rätt fascinerande reaktion sett till att det inte handlar om enstaka invändningar här och där utan om en regelrätt sågning av den nuvarande regeringens klimatpolitik.

Herr talman! De svenska utsläppen ökar, och vi rör oss allt längre bort från klimatmålen. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till. Att statsrådet tar till alla tänkbara retoriska grepp, som att lova att hon ska avgå, förändrar inte detta faktum. Därför hoppas jag att vi kan lägga den typen av retorik och talepunkter åt sidan och ha en mer saklig debatt.

Vad gör statsrådet konkret för att minska utsläppen och nå klimatmålen? Är hon beredd att vidta några nya åtgärder efter SCB:s och Konjunkturinstitutets senaste rapporter? Eller är planen fortfarande att invänta den så kallade Styrmedelsutredningen, som statsrådet hänvisade till, som ju inte ska vara färdig förrän i slutet av mandatperioden, och låta en annan regering lösa det här? Det är mina frågor till klimatministern.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för den här debatten.

Jag är stolt över att Sverige flera gånger har gått före när det gäller stödet till Ukraina. Just för att vi har gjort det borde vi vara ett föredöme inom EU när det handlar om att upptäcka, förhindra och sätta stopp för sanktionskringgåenden på nationell nivå. Så ser det dock inte ut i dag, tvärtom, och därför behöver regeringen göra mycket mer och agera mycket snabbare för att sätta stopp för sanktionsbrotten i Sverige.

Det är positivt att flera åtgärder äntligen är på gång. Som jag nämnde i mitt tidigare anförande undrar jag om det finns fler insatser som regeringen kan gå vidare med här och nu - och som regeringen borde gå vidare med här och nu, givet det som står på spel. Jag noterar att jag inte fick något besked från utrikesministern där.

Herr talman! Att Sverige låter dessa kringgåenden fortgå riskerar att undergräva det starka förtroende vi har när det gäller stödet till Ukraina. Det är ett förtroende som blir allt viktigare i den oroliga omvärld som vi befinner oss i, där Sverige måste ta ett större ansvar. Vi behöver ta ett större ansvar för att stödja Ukraina, och vi behöver ta ett större ansvar för att hålla det ekonomiska trycket på Ryssland uppe. Därför är det helt grundläggande att vi en gång för alla sätter stopp för sanktionsfusket i Sverige.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Låt mig först och främst konkretisera varför regeringens agerande väcker frågor. Vi socialdemokrater uppmärksammade frågan redan sommaren 2023, och därefter, i augusti samma år, gav den tidigare utrikeshandelsministern Kommerskollegium i uppdrag att titta närmare på kringgåendena. Utrikeshandelsministern konstaterade då att uppdraget skulle vara färdigt i närtid så att eventuella åtgärder snabbt kunde vidtas.

Trots detta dröjde det ända till slutet av november 2023 innan regeringen gav Kommerskollegium i uppdrag att inte bara kartlägga handelsmönster utan också, rimligen, föreslå konkreta åtgärder som kan vidtas för att stoppa sanktionskringgåenden. Att uppdraget inte gavs tidigare är anmärkningsvärt, och detta får utrikesministern gärna utveckla vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommerskollegium presenterade i alla fall flera konkreta förslag senare, i februari 2024. Det är alltså snart ett år sedan, men trots detta är väldigt få av förslagen realiserade i dag.

Under hela processen har medierna återkommande gånger rapporterat om hur företag rundar sanktionerna och hur svenska myndigheter står helt handfallna. Det är mot denna bakgrund, herr talman, som jag menar att regeringen har gjort alldeles för lite och agerat alldeles för sent. Detta är anmärkningsvärt sett till att man, enligt utrikesministern, tar frågan på största allvar.

Herr talman! Regeringen skulle dessutom kunna göra mycket mer för att stoppa sanktionsbrotten här och nu. Det finns flera åtgärder som regeringen kan gå vidare med omgående, såsom att göra fler riktade informationsinsatser, eftersom det uppenbarligen behövs, förstärka och förtydliga uppdrag i regleringsbrev och utöka resurserna till berörda myndigheter.

Det här är viktigt, och det är därför vi socialdemokrater i vårt budgetförslag dubblerar anslagen till Kommerskollegium så att de kan jobba med sanktionsefterlevnad. Det finns alltså flera konkreta åtgärder som regeringen kan och borde gå vidare med här och nu, och detta hoppas jag att utrikesministern håller med om, eftersom hon är tydlig med att det är ett löpande arbete. Sanktionerna kringgås här och nu, och det finns ingen tid att förlora.

Herr talman! För att stödja Ukraina helhjärtat måste vi få stopp på sanktionsfusket. Hittills är beskedet från regeringen att berörda myndigheter har fått ett uppdrag att ha en löpande dialog med kommissionen och att man analyserar remissvaren på sanktionsutredningen. Det är bra men långt ifrån tillräckligt, och därför är min fråga om utrikesministern är beredd att vidta några nya åtgärder. Fler informationsinsatser, tydligare skrivningar i regleringsbreven och utökade resurser - är regeringen beredd att gå vidare med dessa eller andra åtgärder för att påskynda det här arbetet och sätta stopp för sanktionsfusket i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på interpellationen och för tydligheten om att Sverige kommer att stödja Ukraina så länge det behövs.

I den oroliga omvärld vi befinner oss i måste vi ta ett större ansvar för att inte bara stödja Ukraina utan också sätta ekonomisk press på Ryssland. Därför är det helt oacceptabelt att sanktionerna mot Ryssland fortsätter att kringgås.

Det är medlemsländernas ansvar att säkerställa att EU:s sanktioner mot Ryssland efterlevs. Så sker redan på ett framgångsrikt sätt i många EU-länder. Det är dock alldeles uppenbart att den svenska regeringen inte har agerat tillräckligt kraftfullt för att stoppa kringgåenden i Sverige.

Nyligen rapporterades det om svenska satellitantenner som trots rådande exportrestriktioner hamnat hos rysk försvarsindustri. Det är ett av många fall som medierna har rapporterat om där man kringgår sanktionerna via kringliggande länder, dessutom utan att åtal väcks.

Sverige är ett av få EU-länder där det fortfarande inte har väckts ett enda åtal för sanktionsbrott. I stället står svenska myndigheter helt handfallna och saknar verktyg för att kunna stoppa dessa kringgåenden i Sverige.

Herr talman! Det var mot denna bakgrund som vi socialdemokrater redan i vintras, för snart ett år sedan, lade fram flera konkreta förslag för att stoppa kringgåenden i Sverige. Vi krävde bland annat att det skulle inrättas ett sanktionsråd där berörda myndigheter kan samverka kring sanktionsefterlevnad, att det skulle införas en anmälningsskyldighet för myndigheter som upptäcker eller misstänker sanktionsbrott och att straffen för sanktionsbrott skulle skärpas, bland annat genom kraftigt höjda företagsböter och genom att kriminalisera vissa osjälvständiga brottsformer, för att nämna några exempel.

Vi socialdemokrater lade fram ett utskottsinitiativ i näringsutskottet där vi krävde att regeringen med hänsyn till frågans brådskande karaktär skulle arbeta vidare med förslagen omgående. Detta initiativ röstades tyvärr ned av regeringspartierna och av Sverigedemokraterna, som inte ens var öppna för att bereda ärendet vidare.

Herr talman! Jag välkomnar att regeringen nu arbetar vidare med flera av dessa förslag, men jag måste säga att processen är anmärkningsvärt saktfärdig, särskilt sett till frågans allvarliga och brådskande karaktär, som sagt.

Andra länder i Europa har agerat snabbare och tuffare, och nu är det hög tid att den svenska regeringen gör detsamma. Vi kan inte låta oförmågan att förhindra och stoppa sanktionsbrott undergräva det starka förtroende som Sverige faktiskt har när det kommer till stödet till Ukraina.

Jag vill därför fråga utrikesministern: Kan hon ge några som helst besked om när förslagen kan bli verklighet?

Fru talman! I oroliga tider som dessa är det avgörande att EU står starkt och enat i stödet till Ukraina. Det handlar om Ukrainas rätt till fred och frihet, men det handlar också om hela Europas framtid. Därför vill vi socialdemokrater att regeringen driver på för en tydlig och konkret handlingsplan på EU-nivå för att säkra stödet till Ukraina. Det behövs en plan för det fall ytterligare stöd skulle fördröjas och förhalas, särskilt mot bakgrund av det kommande maktskiftet i USA.

Jag beklagar att förslaget om en handlingsplan hittills har avvisats av regeringen, trots att regeringen har poängterat att Europas länder måste ta ett större ansvar och trots att Sverige har visat stort ledarskap i stödet till Ukraina. Varför inte visa det ledarskapet nu i form av en konkret och tydlig handlingsplan, när det behövs kanske mer än någonsin?

Herr talman! Tack till statsrådet för den här debatten!

När vi debatterade den här frågan för snart ett år sedan hoppades både statsrådet och jag att det skulle bli vår sista interpellationsdebatt om elstödet. Men det förutsatte att regeringen faktiskt levererar på det den har lovat, och det har den här regeringen inte gjort.

Vi kan fortsätta diskutera vad som har sagts och vad som har gjorts, men det mina kollegor och jag har försökt få besked om i den här debatten är vad regeringen planerar att göra framöver. Jag har återkommande frågat om statsrådet avser att vidta några konkreta åtgärder - en kompletterande förordning eller budgetmedel - eller åtminstone träffa kommun- och regionpolitikerna för att diskutera det här. Men det är uppenbart att regeringen saknar en plan för att säkerställa att de kommuner och regioner som drabbats får sitt utlovade elstöd eller att de i alla fall kan kompenseras på något annat sätt.

Herr talman! Jag vill verkligen understryka att den här debatten inte handlar enbart om elstödet. Den handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte levererar på sitt viktigaste vallöfte, och den handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte heller stöttar kommuner och regioner i en ekonomiskt svår tid. Tyvärr blir det Falkenberg, Halland och övriga drabbade kommuner och regioner som får ta smällen för det, och det kan jag bara beklaga.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Först och främst vill jag understryka att den här debatten inte bara handlar om elstödet. Den handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte levererar på sitt kanske viktigaste vallöfte och om att regeringen och Sverigedemokraterna inte heller stöttar kommuner och regioner i en svår ekonomisk tid. Precis som mina kollegor påpekat har landets kommuner och regioner inte fått det stöd som krävs för att kunna möta den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet. I stället har den här regeringen ända sedan den tillträdde gått fram med kraftiga nedskärningar i skolan, vården och omsorgen. Det har slagit hårt mot Falkenberg, Halland och övriga kommuner och regioner runt om i landet.

Den senaste budgeten innehåller inga nya generella statsbidrag över huvud taget, samtidigt som nästan hälften av reformutrymmet går till skattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare.

Jag ska precis som min kollega Niklas Sigvardsson vara tydlig med att ett elstöd inte ändrar den bilden och den situation som landets kommuner och regioner befinner sig i. I själva verket krävs en helt annan politik som prioriterar välfärden framför skattesänkningar för höginkomsttagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det blir ett dubbelt svek mot kommuner och regioner när de i ett redan ansträngt ekonomiskt läge går miste om miljonbelopp i elstöd. Det är miljoner som de behöver och som de dessutom har räknat med.

Herr talman! Det minsta man kan begära är att statsrådet Ebba Busch åtminstone inleder en dialog med berörda kommunal- och regionråd för att komma fram till hur detta kan lösas på bästa möjliga sätt. Det är någonting som de har hoppats på ända sedan de skickade ett gemensamt brev till statsrådet om detta för snart ett år sedan, men ingenting har hänt.

Eftersom statsrådet inte har inlett en sådan dialog hoppas jag att hon kan ge något slags besked i interpellationsdebatten, förutom att det inte var regeringens intention och att den situation som det lett till är beklaglig.

Min första fråga är om statsrådet kommer att säkerställa att kommuner och regioner får sitt utlovade elstöd.

Statsrådet nämner att det inte är möjligt med den nuvarande elstödsförordningen och säger att det inte finns någonting att göra. Jag vill då ställa frågan om regeringen planerar att kompensera kommunerna och regionerna på något annat sätt.

Är regeringen beredd att ta fram en kompletterande elstödsförordning? Är regeringen beredd att skjuta till nya budgetmedel eller att använda befintliga budgetmedel? Är statsrådet åtminstone beredd att inleda en dialog med de kommun- och regionpolitiker som berörs om hur det kan lösas på bästa möjliga sätt?

Herr talman! Det jag vill veta är om regeringen över huvud taget har en plan för detta framöver. Det hoppas jag att statsrådet kan svara på.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar energi- och näringsministern för svaret.

Nu har det nästan gått exakt två år sedan regeringens och Sverigedemokraternas utlovade elstöd skulle vara på plats. Så blev det dock inte för flera kommuner och regioner runt om i landet. I min valkrets går både Falkenbergs kommun och Region Halland miste om miljonbelopp i elstöd, eftersom de enligt regeringen är att betrakta som jordbruksproducenter.

Det har också nästan gått exakt ett år sedan min senaste interpellationsdebatt med statsrådet om frågan. Då fick jag svaret att frågan var prioriterad och att viljan fanns, men trots det har ingenting hänt.

Herr talman! Det blir en väldigt märklig debatt om jag måste stå här och argumentera för att Region Halland är en region och Falkenbergs kommun är en kommun och inte ett jordbruk. De betraktas dock som det enligt regeringens elstödsförordning, eftersom vi i Halland har ett naturbruksgymnasium som utbildar unga i de viktiga gröna näringarna och eftersom Falkenbergs kommun har ett ytterst litet kommunalt växthus. Det har uppenbarligen blivit helt fel i regeringens förordning, och då bär regeringen också ansvar för att rätta till det hela.

Flera remissinstanser flaggade för att det kunde bli så här på grund av EU-regleringen på området och att regeringen därför behövde ta höjd för det i förordningen genom att till exempel sätta en begränsningsregel för hur mycket den primära jordbruksverksamheten skulle gälla. Det har regeringen uppenbarligen missat att göra, och nu drabbar det kommuner och regioner på ett helt orimligt sätt.

Min interpellation handlar inte om domstolarnas beslut i det enskilda fallet utan om hur regeringen har valt att utforma den elstödsförordning som domstolarna har att tillämpa.

Herr talman! Det här är inte första gången, och troligen heller inte den sista, som det blir fel i regeringens hantering av elstödet. Det vet statsrådet bättre än någon annan. Nu befinner vi oss i en situation där kommuner och regioner klassas som jordbruk och därför går miste om miljonbelopp i ett redan ansträngt läge, trots att regeringen förvarnades om att detta kunde ske. Statsrådet uttryckte tidigare att detta var beklagligt, men min fråga handlade om huruvida regeringen kommer att göra något åt detta. Hittills har statsrådet inte gett några besked om konkreta åtgärder. Därför kan jag inte dra någon annan slutsats än att regeringen saknar en plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska ge statsrådet en sista chans här i interpellationsdebatten att ge besked om konkreta åtgärder. Kommer regeringen att ta sitt ansvar och agera för att de kommuner och regioner som drabbats till slut får sitt utlovade elstöd? Eller kommer regeringen att svika sitt vallöfte och låta Falkenberg, Halland och övriga kommuner och regioner ta smällen?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar skolministern för debatten, även om den tyvärr inte gav särskilt lugnande besked till elever, lärare och lokalpolitiker runt om i Halland.

Jag tror att vi skulle behöva lyfta blicken och se konsekvenserna av den här utvecklingen. Vad händer med de barn och unga som inte får det stöd de behöver i skolan? Det tror jag att skolministern vet mycket väl. Det utgör grogrund för utanförskap, segregation och kriminalitet.

I min valkrets har Halmstads kommun, som jag nämnde tidigare, tvingats till stora besparingar på skolområdet. Den senaste tiden har många elevassistenter och annan viktig personal i skolan fått lämna sina jobb. Det är personal som har varit avgörande för att fånga upp elever på glid och på väg in i kriminalitet. Lärare, poliser, föräldrar och trygghetssamordnare ser ett tydligt samband mellan det och våldsutvecklingen i Halmstad. Efter den senaste skottlossningen på Vallås för tre veckor sedan är känslan av maktlöshet starkare än på länge. Det här hoppas jag att skolministern tar med sig i förhandlingarna om den kommande höstbudgeten, även om hon inte vill ge besked om satsningar nu.

Barn och unga får betala priset för de nedskärningar vi just nu ser i skolor runt om i landet. De riskerar att få förödande konsekvenser för både den enskilde och samhället i stort.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag noterar att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas ansvar. Och kommunerna ska såklart ta sitt ansvar. Men den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet är inte något de kan möta själva.

Som jag nämnde tidigare har man i Hylte kommun och Laholms kommun inte bara tvingats att lägga ned skolor. De kommunerna är också de två kommuner som höjer kommunalskatten mest i hela landet.

Lokalpolitiker av olika politisk färg sitter med besparingsprogram efter besparingsprogram för skolan och försöker prioritera bland de minst dåliga alternativen för att budgeten ska gå ihop. De undrar hur de ska kunna ta ansvar när regeringen uppenbarligen inte vill ta sitt ansvar. De kan inte stå ensamma i de här svåra tiderna. Regeringen måste stötta kommunerna och den välfärd som skolan är en viktig del av.

Fru talman! Jag noterar också att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas prioriteringar. Samtidigt prioriterar regeringen skattesänkningar för höginkomsttagare framför nödvändiga resurser till vår gemensamma välfärd.

Vi kan återgå till regeringens första budget, där skolministern talade om rekordsatsningar på skolområdet. Där valde regeringen att prioritera nästan 13 miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest samtidigt som skolan fick 2 miljarder mindre, räknat i fasta priser. Är det verkligen rätt prioritering i det här läget? Det tycker jag att regeringen borde fråga sig innan man börjar peka finger.

Fru talman! Vi socialdemokrater har gång på gång visat att vi prioriterar annorlunda. I våra förslag till budget har vi satsat mer på skola och utbildning. Vi har satsat mer på de generella statsbidragen till kommuner och regioner. I vårt senaste förslag till vårbudget gick vi fram med dubbla tillskott till skolan.

Vi har dessutom lagt fram flera förslag i Sveriges riksdag för att göra upp med marknadsskolan och det orättvisa skolpengssystemet. Men det har regeringspartierna och Sverigedemokraterna gång på gång röstat nej till.

Jag välkomnar att regeringen äntligen ser de uppenbara bristerna i vårt skolpengssystem. Men det gör det ännu svårare att förstå varför skolministern inte gör något åt det. På skolministerns bord finns färdigberedda förslag för att stoppa slöseriet med skolans resurser som hon kan gå vidare med här och nu. Men i stället väljer skolministern att vänta på en ny utredning och låta det här fortgå i flera år till. Det har svensk skola inte råd med, särskilt inte med de här ekonomiska förutsättningarna.

Fru talman! Regeringen sviker skolan dubbelt. Värst av allt är att det är barn och unga som får ta smällen, i Halland och i övriga landet. Jag hoppas att skolministern i den här debatten kan komma med ett lugnande besked till de elever, lärare och lokalpolitiker som larmar om utvecklingen i svensk skola. Kommer regeringen att stötta kommunerna och skolan i den kommande höstbudgeten? Kan skolministern ge det beskedet i den här interpellationsdebatten?

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Låt mig inledningsvis konstatera att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Kostnadskrisen har slagit och fortsätter att slå hårt mot svensk skola, men trots det har regeringen varken gett kommunerna eller skolan det stöd som krävs för att de ska kunna möta den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet. Därför är det här en situation som regeringen och Sverigedemokraterna i allra högsta grad har bäddat för.

Resultatet ser vi i de nedskärningar som skolor runt om i landet tvingas till. Det gäller även i min valkrets, Halland. Vi ser det i de lokala nyheterna och i fackförbundens lärarenkäter, och vi hör det i de samtal som vi riksdagsledamöter har med framför allt oroliga lärare och föräldrar. Vi ser hur skolklasser slås ihop, hur särskilt stöd dras in och hur lärare, elevassistenter och annan viktig personal i skolan försvinner i kommunerna Kungsbacka, Varberg och Falkenberg.

Halmstads kommun tvingas till besparingar på 40 miljoner kronor, motsvarande hela 70 lärartjänster. De minsta kommunerna i min valkrets, Hylte och Laholm, har inte bara tvingats till nedläggningar av skolor utan även till rekordhöjningar av den kommunala skatten.

Fru talman! Det är så här verkligheten ser ut när svensk skola står inför en dubbel kostnadskris. Regeringen sviker skolan dubbelt, dels genom nedskärningarna i det statliga stödet, dels genom marknadsskolan, som dränerar skolan på resurser.

För det första: När regeringens första budget presenterades pratade skolministern om rekordsatsningar på skolområdet. Men vid närmare granskning visade det sig vara nedskärningar med 2 miljarder kronor i fasta priser, motsvarande ungefär 3 000 lärartjänster. Det här har regeringen varken kompenserat för i budgeten för 2024 eller nu i vårändringsbudgeten. Inte heller genom de generella statsbidragen har regeringen täckt upp för kostnadskrisen i landets kommuner. De så kallade tillskott som skolministern nämner räcker inte på långa vägar.

För det andra: Regeringen fortsätter att försvara marknadsskolan och den vinstjakt som den leder till. Det är alldeles uppenbart att skolan är i behov av mer resurser, men lika uppenbart borde det vara att de befintliga resurserna måste användas effektivt. Och det gör de inte i dag. I stället har vi ett skolpengssystem som överkompenserar friskolor och dränerar kommunala skolor. Vi har ett system där skattemedel som ska gå till elevernas utbildning i stället försvinner till vinst hos de stora friskolekoncernerna.

Varje gång vi socialdemokrater har lagt fram förslag i Sveriges riksdag för att reformera skolpengen och göra upp med marknadsskolan har det stoppats av regeringspartierna och av Sverigedemokraterna. Det finns färdigberedda förslag på regeringens bord, men dem vill inte skolministern gå vidare med.

Fru talman! Låt mig upprepa att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Vad kommer skolministern och regeringen att göra för att motverka de nedskärningar som vi just nu ser i skolor runt om i landet och i Halland?

Fru talman! Tack till utrikeshandelsministern för den här debatten! Jag noterar att utrikeshandelsministern bara tänker på pålagor och bördor när jag pratar om en rättvis handel. Det tycker jag är talande i sig.

Jag vill också säga något om EU-direktivet om företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter. Detta är ett lagförslag som har efterfrågats av stora delar av näringslivet i Sverige. Vi ser att svenska företag ligger i framkant när det gäller hållbarhetsfrågorna, men i dag tvingas de konkurrera på orättvisa villkor med företag som inte gör samma prioriteringar.

Som tidigare konstaterats har Sverige en lång tradition av att stå upp för en fri, hållbar och rättvis handel. Statsrådets svar i den här debatten ger inga skäl att frångå det, snarare tvärtom. Både statsrådet och jag har uttryckt vår oro över de växande protektionistiska krafterna i världen. Det är just dessa krafter som gör det viktigt att vi står upp för en rättvis handel. Det är i själva verket en förutsättning för det regelbaserade handelssystem som statsrådet nämner.

Fru talman! Regeringen måste fortsätta stå upp för en handelspolitik som leder till fler jobb, en starkare välfärd och ett ökat välstånd - för alla. Sverige ska vara ett föregångsland för en fri, hållbar och rättvis handel. Detta ska det inte råda någon otydlighet om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Att den globala handelns fördelar kan komma alla till del är en förutsättning för att människor ska tro på frihandeln, särskilt i tider av ökad protektionism. Det är i själva verket en förutsättning för det regelbaserade handelssystem som statsrådet gärna talar om. Det är därför som Sverige har en lång tradition av att stå upp för frihandel och motverka protektionism.

Vi har visat att det är fullt möjligt att förena en fri och öppen handel med bättre villkor för arbetstagares rättigheter, högt ställda klimatkrav och en hållbar utveckling. I Sverige finns ett brett stöd för frihandel. Men vi får inte glömma bort att det i allt fler länder inte ser ut på det sättet.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare handlar det här inte bara om att regeringen har valt att ändra målet för handelspolitiken och stryka just den del som handlar om en rättvis handel.

Som jag nämnde i mitt tidigare anförande ser vi också att regeringen i praktiken har motarbetat en historisk EU-lagstiftning om företagens ansvar för till exempel tvångsarbete, barnarbete och miljöförstöring - en lagstiftning som spelar en grundläggande roll i arbetet för en mer rättvis handel.

Den här regeringen har ända sedan den tillträdde försökt att bromsa och blockera det här lagförslaget. Sverige var till och med det enda EU-land som uttryckligen aviserade att man tänkte rösta nej till direktivet, och det vet statsrådet mycket väl.

Jag är glad över att det belgiska ordförandeskapet, trots detta, lyckades samla en majoritet av EU-länderna bakom lagförslaget. Det senaste kompromissförslaget, som nu även den svenska regeringen har ställt sig bakom, är utvattnat i flera avseenden. Men det är utan tvekan bättre än att inte ha något gemensamt regelverk på plats.

Fru talman! Jag vill också återknyta till mitt tidigare anförande om det globala partnerskapet Global Deal, för där ser vi att regeringens engagemang sviktar. Anledningen till att jag nämner det är att partnerskapet spelar en viktig roll i arbetet för en handel som stärker den sociala dialogen och skyddet för arbetstagares rättigheter. På några få år har detta svenska initiativ lyckats samla över hundra aktörer från hela världen, inklusive USA som anslöt sig till partnerskapet under hösten 2022. Och det finns en stor potential att utöka och utveckla Global Deal. Men när jag ställde en skriftlig fråga om detta till utrikeshandelsministern fick jag i stället svaret att tiden är mogen för Sverige att ta ett steg tillbaka och att andra partner borde ta en mer framträdande roll. Det är alltså alldeles uppenbart att de ambitionerna inte finns hos den nuvarande regeringen, och det kan jag bara beklaga.

Fru talman! Jag noterar i allra högsta grad att statsrådet vill vara särskilt tydlig mot omvärlden om var Sverige står i frihandelsfrågorna. Därför hoppas jag att statsrådet kan ge ett tydligt svar i den här debatten. Det gäller även mina frågor om EU-direktivet och om partnerskapet Global Deal. Vill regeringen genom den politik som jag har redogjort för tydliggöra för omvärlden att Sverige inte längre är ett föregångsland för en rättvis handel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar utrikeshandelsministern för svaret. Jag vill inledningsvis konstatera att denna debatt är särskilt angelägen mot bakgrund av de ökade protektionistiska strömningarna i världen. I tider som dessa är det möjligen viktigare än någonsin att Sverige är en stark röst för en fri, hållbar och rättvis handel.

Statsrådet är av uppfattningen att termen rättvis handel öppnar upp för otydligheter om var Sverige står i frihandelsfrågor. Min bestämda uppfattning är att det snarare är regeringens val att överge målet om en rättvis handel som gör det.

Sverige har en lång tradition av att stå upp för en politik som säkerställer att den globala handelns fördelar kan komma alla till del, det vill säga en rättvis handelspolitik. Det är någonting som vi har varit rörande överens om.

Därför är det anmärkningsvärt att den nuvarande regeringen helt plötsligt överger målet om en rättvis handel. Och det är lika anmärkningsvärt att företrädare från statsrådets parti i denna talarstol påstår att en rättvis handel innebär fler pålagor för företagen och att det gör det svårare att göra affärer. Detta, om något, öppnar upp för otydligheter, och det skickar oönskade signaler om var Sverige står i dessa frågor. Det skickar signaler om att Sverige inte längre prioriterar social och miljömässig hållbarhet i den globala handeln, och det skickar signaler om att Sverige inte längre är ett föregångsland för en fri, hållbar och rättvis handel. Och detta, om något, borde väcka oro hos statsrådet.

Fru talman! Jag vill understryka att detta inte är en fråga om semantik utan om hur regeringen bedriver sin handelspolitik.

Statsrådet och jag är överens om att WTO-samarbetet är grundläggande för att upprätthålla rättvisa spelregler i den globala handeln. Men det är inte tillräckligt. Sverige måste vara en stark röst för en rättvis handel, även inom EU-samarbetet. Där ser vi att regeringen i stället har försökt att motarbeta en historisk EU-lagstiftning som säkerställer företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, en lagstiftning som är grundläggande i arbetet för en mer rättvis handel.

Ett annat viktigt verktyg är det globala partnerskapet Global Deal. Men där ser vi att regeringen saknar ambitioner för att utöka och utveckla partnerskapet. I praktiken tycks det alltså finnas en oförmåga, eller rent av en ovilja, från regeringen att bedriva en politik som innebär att Sverige står upp för en rättvis handel.

Fru talman! Jag är övertygad om att Sveriges styrka ligger i vår öppenhet, i våra handelsförbindelser med omvärlden och i vår strävan att stå upp för en politik som ökar välståndet och lyfter människor ur fattigdom, som stärker den sociala dialogen och skyddet för arbetstagares rättigheter och som ökar takten i den globala klimatomställningen. Står den nuvarande regeringen inte längre bakom detta?

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för debatten.

Jag kan bara konstatera att Arbetsförmedlingen har svårt att leverera på sitt uppdrag, utbildningssektorn går på knäna och ungdomsarbetslösheten är på väg uppåt.

Det är alldeles uppenbart att regeringen inte gör tillräckligt, och det kommer att få allvarliga konsekvenser, inte minst för det samhällskontrakt som jag har noterat att arbetsmarknadsministern gärna pratar om. Utvecklingen riskerar att äventyra hela vårt gemensamma samhällsbygge och det samhällskontrakt som det grundar sig på.

Herr talman! Neddragningar efter neddragningar leder inte till att det på något magiskt sätt blir fler och bättre insatser. Som jag konstaterade i mitt tidigare anförande har arbetsmarknadsminister Johan Pehrson inte något magiskt trollspö, men jag hoppas att han har en plan för ungas situation på arbetsmarknaden innan det är för sent.

(Applåder)

Herr talman! Min kollega har ställt en angelägen fråga om arbetsmarknaden för unga i Västsverige. Det är en fråga som vi som unga västsvenska ledamöter har motionerat om och ställt skriftliga frågor om och som vi nu också vill debattera.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har länge legat på relativt höga nivåer. Mot bakgrund av den lågkonjunktur vi nu befinner oss i bör det också understrykas att ungdomsarbetslösheten är särskilt konjunkturkänslig. Det såg vi inte minst under pandemin, som slog särskilt hårt mot arbetsmarknaden för unga.

Det bör också understrykas att det finns stora regionala skillnader, vilket min kollega också har konstaterat. Västsverige är en tillväxtmotor för hela landet. Men den västsvenska ekonomin går mot tuffare tider, och det märks på arbetsmarknaden. Arbetslösheten i Västsverige är oroväckande hög, sett till att företagen i princip skriker efter arbetskraft.

I mitt hemlän Halland har arbetslösheten för unga legat på historiskt låga nivåer jämfört med rikssnittet. Nu är unga dock en grupp där arbetslösheten ökar stadigt. Något som dessutom sticker ut är den kraftiga ökning som skett i Varbergs kommun, där ungdomsarbetslösheten har ökat med 2,5 procentenheter.

Herr talman! Den utveckling som vi skildrar här i kammaren väcker oro, och det borde den göra även hos arbetsmarknadsministern. Att unga inte får in en fot på arbetsmarknaden och inte klarar sin egen försörjning utgör en grogrund för segregation och utanförskap och leder till stora kostnader för både samhället och den enskilde individen.

Det är uppenbart att unga i dag inte rustas för framtiden trots att de utgör nyckeln till att klara kompetensförsörjningen, inte minst när det kommer till den gröna omställning som svensk industri har en unik möjlighet att leda. Det får allvarliga konsekvenser nu och i framtiden.

Herr talman! Nu är inte läge för nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Jag har lyssnat till flera debatter där mina kollegor i arbetsmarknadsutskottet har påpekat det absurda i att regeringen och Sverigedemokraterna i det här läget väljer att gå fram med kraftiga nedskärningar. Trots det fortsätter statsrådet att hävda att insatserna, på något magiskt sätt, ska bli lika bra eller till och med ännu bättre trots nedskärningarna.

Det är nästan så att jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han har något magiskt trollspö som gör att det blir fler och bättre insatser trots nedskärningar efter nedskärningar. Men jag betvivlar att så är fallet, herr talman.

Därför vill jag i stället upprepa den fråga som tidigare ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson: Har ministern en plan för att stärka arbetsmarknaden för unga, särskilt i Västsverige? Och tycker ministern verkligen att de satsningar som nämns i denna debatt är tillräckliga mot bakgrund av de problem vi ser?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag kan inte dra någon annan slutsats av svaret än att Sverigedemokraterna i praktiken inte verkar bedriva en handelspolitik som stärker arbetstagares rättigheter. Det enda jag har lyckats hitta i den sverigedemokratiska kommittémotionen är en formulering om att sociala krav i frihandelsavtal bör ses som eventuella bonusar. Jag menar att den inte gör särskilt mycket när man samtidigt försöker bromsa och blockera en historisk EU-lagstiftning som ska göra något åt de problem som ledamoten lyfter fram och som ledamotens kollegor skildrar i de debattartiklar som har riktats mot bland annat mig och mina riksdagskollegor i utskottet.

Herr talman! Ledamoten och ledamotens kollegor får mer än gärna skriva om de arbetstagare som utnyttjas och utsätts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter, men när det väl kommer till kritan står varken Sverigedemokraterna eller regeringen på arbetstagarnas sida. Det kommer vi socialdemokrater däremot alltid att göra. Vi kommer alltid att stå upp för en rättvis handelspolitik som stärker arbetstagares rättigheter och arbetsvillkor. För oss är det inte en eventuell bonus, utan det är vägen framåt för en handelspolitik som kan skapa välfärd och välstånd för alla.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Det finns alldeles för många marknader där människor tvingas att arbeta under slavliknande förhållanden, där barn tvingas till barnarbete och där man får utstå hat och trakasserier därför att man väljer att organisera sig fackligt. Därför är det helt grundläggande att Sverige står upp för en rättvis handel som stärker arbetstagares rättigheter och som också säkerställer bättre villkor på arbetsmarknaden globalt, vilket jag poängterade i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Jag har noterat att sverigedemokratiska ledamöter i näringsutskottet har skrivit debattartiklar om de arbetstagare som utnyttjas och får sina mänskliga rättigheter kränkta när industrin ställer om. Jag noterade även att ledamoten i sitt anförande pratade om att säkerställa rättvisa och en rättvis spelplan för företagen.

När det väl kommer till kritan, herr talman, verkar Sverigedemokraterna inte vilja göra något åt detta. Samtidigt har regeringen och Sverigedemokraterna försökt att motarbeta en historisk EU-lagstiftning som stärker skyddet för mänskliga rättigheter, det vill säga en lagstiftning som ska komma åt de problem som ledamöterna skriver om och som ska säkerställa en rättvis spelplan för svenska företag. Vi ser att svenska företag ligger i framkant när det kommer till hållbarhetsfrågor, men just nu tvingas de konkurrera på orättvisa villkor med företag som inte gör samma prioriteringar.

Dessutom kan jag inte hitta en enda skrivning om arbetstagares rättigheter eller villkor i den kommittémotion om handelspolitiken som Sverigedemokraterna har lämnat in. Därför vill jag fråga ledamoten vad Sverigedemokraterna gör i praktiken för att verka för en internationell handel som kan säkerställa den rättvisa som ledamoten pratade om i sitt anförande och som motverkar att arbetstagare utnyttjas och utsätts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande om handelspolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.

Den här debatten är särskilt angelägen i ljuset av de protektionistiska strömningarna i världen. I dessa tider är det möjligen viktigare än någonsin att Sverige är en stark röst för en fri, hållbar och rättvis internationell handel.

Vår handel med omvärlden är en av våra bärande pelare för att stärka vår välfärd och vårt välstånd. Den är också avgörande för att kunna möta dagens och morgondagens utmaningar. Med en fri, hållbar och rättvis handel kan vi lyfta människor ur fattigdom, klara klimatomställningen och öka välståndet i Sverige och i resten av världen.

Herr talman! Sverige har en lång tradition av att stå upp för en politik som säkerställer att den globala handelns fördelar kan komma alla till del, det vill säga en rättvis handelspolitik. Vi vet att det är en förutsättning för tron på frihandel, särskilt i tider av ökad protektionism.

Därför kan jag inte annat än beklaga att den nuvarande regeringen har övergett målet om en rättvis handel. Det handlar inte bara om att regeringen har valt att ändra målet för handelspolitiken och stryka just den del som handlar om en rättvis handel. Vi ser även hur den nuvarande regeringen har försökt att bromsa och blockera en historisk EU-lagstiftning om företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter - en lagstiftning som är grundläggande i arbetet för en handel som värnar miljö, klimat och arbetstagares rättigheter.

Vi ser även hur regeringens engagemang sviktar när det kommer till det globala partnerskapet Global Deal. Partnerskapet lanserades av den tidigare S-ledda regeringen och spelar i dag en viktig roll i arbetet för en handel som stärker den sociala dialogen och förbättrar villkoren på arbetsmarknaden globalt. På några få år har detta svenska initiativ lyckats samlat över hundra aktörer från hela världen, inklusive USA som anslöt sig till partnerskapet under hösten 2022. Potentialen att utöka och utveckla Global Deal är stor. Men när jag ställde en skriftlig fråga om detta fick jag svaret att tiden är mogen för Sverige att ta ett kliv tillbaka och att andra partner borde ta en mer framträdande roll.

Mot bakgrund av detta vill jag understryka att regeringen måste stå upp för en handelspolitik som stärker den sociala dialogen och skyddet för arbetstagares rättigheter och bidrar till att uppnå Parisavtalet, Agenda 2030 och en långsiktig och hållbar tillväxt, det vill säga en rättvis handelspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! Jag vill också understryka att Världshandelsorganisationen, WTO, spelar en avgörande roll för att upprätthålla lika och rättvisa spelregler i den globala handeln. Det multilaterala handelssystemet står inför många utmaningar, vilket blev uppenbart efter den senaste ministerkonferensen. Därför måste Sverige vara pådrivande för att värna, stärka och modernisera WTO.

Herr talman! De grundläggande villkoren för vår handel fastställs genom EU. Den inre marknaden är inte bara Sveriges hemmamarknad. Det är även världens största och mest integrerade ekonomiska samarbete. Sverige måste vara en tydlig röst inom EU för att stärka konkurrenskraften och fördjupa den inre marknaden. Vi behöver säkerställa att den inre marknaden fungerar, även i tider av kris. Att fortsätta att undanröja handelshinder, stärka efterlevnaden av existerande regler och anpassa den inre marknaden till nya förutsättningar är därför av yttersta vikt.

Jag vill även betona att den inre marknaden är nyckeln till att klara den gröna omställningen. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att vägen framåt är ökad handel, innovation och investeringar, inte så kallade subventionsrace. Därför är det också angeläget att EU ingår nya frihandelsavtal och att pågående förhandlingar förs i hamn. Det skapar jobb, tillväxt och starka handelsförbindelser med omvärlden.

Herr talman! Låt mig återknyta till det tidigare replikskiftet. Sverige och EU måste stå starka och enade i stödet till Ukraina. Vi måste fortsätta stötta Ukraina så länge det behövs, även på handelsområdet. Vi socialdemokrater välkomnar att EU förlänger frihandeln med Ukraina, men vi beklagar att det sker med nya försämrade handelsvillkor. Det är helt fel väg att gå. Vi vill i stället se ökad handel och investeringar eftersom det är nödvändigt för att stärka Ukrainas motståndskraft såväl som återuppbyggnad.

Lika viktigt är det att vi håller uppe det ekonomiska trycket på Ryssland. Vi ser dock betydande kringgåenden av handelssanktionerna mot Ryssland, även i Sverige. Inom EU tas krafttag för att säkerställa att sanktionerna försvagar Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, men det är medlemsländernas ansvar att se till att EU:s sanktioner faktiskt efterlevs i praktiken. Därför menar vi socialdemokrater att regeringen behöver agera för att dessa kringgåenden ska kunna upptäckas tidigare, förhindras oftare och, givetvis, straffas hårdare.

Som jag nämnde i replikskiftet har vi presenterat flera konkreta förslag för att säkerställa att sanktionerna efterlevs i Sverige. Det handlar om en anmälningsplikt mellan myndigheter, kraftiga företagsböter och ett sanktionsråd med berörda myndigheter. Men hittills har ingenting hänt från regeringens sida. Det är alldeles uppenbart att regeringen behöver göra mycket mer mycket snabbare för att sätta stopp för sanktionsbrotten och stötta Ukraina.

Herr talman! De utmaningar vi står inför på handelsområdet är svåra, och de kräver mer internationellt samarbete, inte mindre. Vi socialdemokrater är övertygade om att Sveriges styrka ligger i vår öppenhet och våra handelsförbindelser med omvärlden. Därför vill vi öka den svenska exporten, både i absoluta tal och som andel av bnp. Vi vill att fler små och medelstora företag ska våga och vilja exportera. Vi vill säkra Sveriges ledarskap inom innovation och den gröna omställningen, och vi vill att Sverige ska vara världens mest attraktiva land att investera i. Det är syftet med de förslag vi har motionerat om men även med de satsningar vi gör i vår budgetmotion, där vi vill satsa 10 miljoner mer på exportfrämjande och 10 miljoner mer på investeringsfrämjande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! Omvärlden har förändrats och utmaningarna är många, men vägen framåt är en fri, hållbar och rättvis internationell handel. Det måste Sverige stå upp för, i dag och alla andra dagar.

(Applåder)