Herr talman! Åsa Westlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att klimatmålet för ESR-sektorn ska nås.

Aida Birinxhiku har frågat mig vilka konkreta styrmedel jag och regeringen avser att vidta under mandatperioden för att säkerställa att Sverige uppfyller sitt åtagande inom ESR-sektorn till 2030, i ljuset av att regeringens egna prognoser i budgetpropositionen för 2026 nu visar att ytterligare åtgärder krävs.

Låt mig börja med att säga att Sverige, likt alla medlemsstater i EU, är bundet av EU:s ESR-förordning, och regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt ESR-åtagande.

Sverige har bland de tuffaste ESR-åtagandena till 2030. Det inkluderar utsläpp från framför allt vägtransporter, arbetsmaskiner och jordbruk. För att kunna nå åtagandet är transportsektorns elektrifiering helt central. Regeringen lämnade därför i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) flera förslag som påskyndar omställningen av fordonsflottan: De efterfrågade klimatpremierna för lätta ellastbilar förlängs. Klimatklivet – som bland annat finansierar utbyggnad av laddinfrastruktur i hela vårt land – får ett miljardtillskott. Och införandet av en elbilspremie riktad till hushåll som bor i glesbygd möjliggörs. Därutöver gynnas fossilfria arbetsresor genom att man gör den tillfälliga skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen permanent.

Preliminära beräkningar visar att regeringens föreslagna och aviserade reformer i budgetpropositionen sammantaget kan minska utsläppen inom ESR-sektorn med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2026–2030. Gapet till ESR-åtagandet förväntas därmed minska till cirka 4,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, oaktat utvecklingen i LULUCF-sektorn.

Naturvårdsverkets scenarier visar att utsläppen framöver väntas minska, och åtgärderna i årets budgetproposition väntas leda till ytterligare utsläppsminskningar. Det är positivt att årets budget bidrar till minskade utsläpp. Regeringen bedömer dock att det krävs ytterligare åtgärder för att vi ska lyckas nå vårt ESR-åtagande till 2030.

Som ett led i detta har regeringen tillsatt den så kallade Styrmedelsutredningen, som i maj 2026 ska presentera en analys över vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur ESR-sektorn i den takt som krävs för att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 samt de EU-åtaganden som Sverige också har på klimatområdet.

Herr talman! Tack till klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation!

I vår senaste interpellationsdebatt som vi hade i kammaren svarade klimat- och miljöministern att Sverige bedöms nå sitt ESR-åtagande till 2030 med viss marginal. Men i regeringens budgetproposition för 2026 framgår det klart och tydligt att så inte är fallet och att gapet dessutom är större än vad klimatministern tidigare har gett uttryck för. Det är därför jag har lämnat in den här interpellationen, herr talman.

Ministern började sitt interpellationssvar med att peka på vissa satsningar som görs i budgetpropositionen för 2026 och som väntas leda till minskade utsläpp. Det är förstås positivt och något som även vi socialdemokrater säger ja till i vårt budgetförslag. Men problemet, herr talman, är att de här satsningarna inte är tillräckliga. Det konstaterar regeringen själv i sin egen budgetproposition.

Vad är då svaret från ministern för att Sverige ska kunna nå sitt ESR-åtagande till 2030? Jo, efter att ha hört svaret tycker jag att det verkar vara att man ska invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen. Den ska vara färdig i maj 2026, det vill säga strax före valet. Det går inte att tolka på något annat sätt än att regeringen inte har någon plan på att presentera ytterligare åtgärder under mandatperioden. Planen verkar vara att man ska lämna över det här arbetet till nästa regering.

Herr talman! Eftersom det inte finns någon plan kan jag förstå att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till talepunkter som flyttar fokus från själva sakfrågan.

Ett tydligt exempel är just ministerns avgångslöfte, som min kollega Åsa Westlund nämnde. Det stämmer att klimatminister Romina Pourmokhtari har sagt: Jag kommer att avgå om Sveriges utsläpp ökar och vi rör oss längre bort från klimatmålen.

Ökade var precis vad utsläppen gjorde 2024. Det var den största utsläppsökningen på 15 år, precis som Åsa Westlund redogjorde för. Då har ministern backat från det här uttalandet och sagt: Jag kommer inte att avgå, för när regeringen avgår, 2026, väntas utsläppen vara lägre än när regeringen tillträdde, 2022.

Herr talman! Hur man än vänder och vrider på detta går det helt enkelt inte ihop. Vad skulle poängen vara med att göra en utfästelse som inte kan utvärderas innan mandatperioden är slut?

Herr talman! Vi som har läst på ser också att det i budgetpropositionen faktiskt inte finns några uppdaterade officiella beräkningar som visar att utsläppen skulle vara lägre 2026 än när regeringen tillträdde, 2022. Det vi däremot vet med säkerhet är att utsläppen hittills har ökat mer än vad regeringen har beräknat. Det vi också vet efter Riksrevisionens rapport är att regeringen inte tydligt har redovisat de här osäkerheterna och att man dessutom riskerar att överskatta effekten av redan vidtagna åtgärder.

Jag vill fråga klimatministern vad poängen är med att göra den typen av utfästelser, som ändå inte bidrar till en seriös eller saklig debatt. Och om vi kan få den frågan utklarad, herr talman, skulle jag vilja upprepa det som faktiskt är föremål för min interpellation men som jag inte har fått något svar på: Om ministern själv konstaterar att befintlig politik inte är tillräcklig för att nå målen, varför presenterar då inte ministern ny politik som gör att vi når målet?

(Applåder)

Herr talman! Även jag vill delta i debatten och ställa relevanta frågor som interpellanterna har tagit upp om hur ministern och regeringen avser att nå klimatmålen till 2030.

De svenska utsläppen har ökat markant under klimatministerns och regeringens tid vid makten. Vi har sett att ökningen när det gäller helår var 7 procent för 2024, vilket är den största utsläppsökningen på 15 år. Mina kollegor har också tagit upp att klimatministern har haft en hög svansföring i debatten och hävdat att hon ska avgå om utsläppskurvan inte går ned vid hennes tid vid makten, vilket är långt ifrån vad vi ser just nu.

I början av hösten berättade klimatministern att nya siffror från Naturvårdsverket pekar på att vi kommer att se ett underskott på 5,8 miljoner ton koldioxid fram till 2030 i förhållande till EU:s krav på Sverige. I Svenska Dagbladet Näringsliv kunde vi läsa liknande skräckrubriker om att Sverige, enligt regeringens nya siffror, kan komma att missa EU:s klimatmål med hela 70 miljoner ton. Klimatministerns kollega EU-ministern var inte särskilt bekymrad över detta utan tyckte att hon hellre ville ta miljardböter från EU än att vidta drastiska åtgärder som skulle stänga det här gapet. Det kan man tycka är en ganska oansvarig politik, för jag tror inte att svenska folket är med på att vi ska betala miljardböter för att vi inte stärker och förbättrar svensk konkurrenskraft genom en grön omställning.

Men om klimatministern inte tycker att oppositionens oro över klimatpolitiken är viktig att ta till sig kanske klimatministern blir mer bekymrad när Svenskt Näringsliv oroar sig. Det gör de nämligen. De oroar sig över passivitet och otydlighet, och svenska företag har visat det på flera sätt. Teknikföretagen skrev exempelvis i en skarp debattartikel häromveckan att Europa nu mer än någonsin behöver en tydlig och förutsägbar klimatpolitik. De uppmanar också Sverige till tydlighet när det gäller EU:s ambitioner på klimatområdet. Där har den svenska regeringen faktiskt på EU-nivå undergrävt den målsättning som behövs till 2040 genom olika lättnader som innebär att andra länder ska göra jobbet i stället för Sverige och EU.

Min fråga är precis den som interpellanterna ställer: Kommer vi att få se nya klimatreformer under den korta tid som klimatministern har kvar vid makten, eller var det här en stor utförslöpa för klimatministern, för regeringen och framför allt för svensk klimatpolitik?

Herr talman! Vi har en klimatminister som företräder en regering bestående av partier som lovade väljarna att klara klimatmålen. Sedan ökar man utsläppen. Man får kritik och börjar hänvisa till en klimathandlingsplan som ska komma. När den väl kommer innehåller den inga konkreta åtgärder. Ministern sätter till och med sitt goda namn i pant och säger att om klimatutsläppen ökar och vi rör oss längre från målen lämnar hon regeringen. Då skulle hon avgå.

Därefter lägger man fram ytterligare en budget utan åtgärder som lever upp till klimatmålen och hänvisar till en styrmedelsutredning. Sedan har man mage att säga att andra poserar i klimatpolitiken.

Gick inte den här regeringen till val på att föra en effektiv klimatpolitik? Vad är en effektiv klimatpolitik om inte minskade utsläpp? Om man ökar utsläppen så här gör det såklart inte jättestor skillnad om de minskar lite innevarande år. Problemet är att regeringen har avskaffat viktiga styrmedel. Det fanns säkert skäl till det. Även vi i Socialdemokraterna, vill jag påminna om, sänkte skatten på drivmedel och pausade reduktionsplikten under vår tid vid makten.

Man gör dock detta utan att ha en plan framåt för vad man ska göra i stället. Man vill inte investera i biobränslen. Man vill inte se till att vi får fart på elektrifieringen. Det här är ju inget annat än ansvarslöst.

Klimatministern frågar vilka konkreta bevis som finns för att den här regeringen sviker industrin i klimatet och konkurrenskraften. Jag vet inte vilka industrier klimatministern träffar. Möjligen blir det bara trevliga samtal. Men till oss uttrycker de att de är väldigt oroliga.

I Sverige har vi två enormt stora fordonsindustrier. De har såklart lidit hårt av att regeringen avskaffade styrmedel och inte ersatte dem med nya. Deras hemmamarknad är förstås jättetuff. Om vi jämför med till exempel Kina ser vi att i Sverige är drygt 1 procent av alla tunga fordon som säljs eldrivna, medan motsvarande siffra i Kina är 35 procent. Det är inte konstigt att de är oroliga över vad som händer. Vad är regeringens plan för att stötta den här otroligt viktiga industrin för jobben, tillväxten och klimatet i Sverige? Det finns inga förslag.

Vad vi har hört här i dag är inget som räcker. Industriföretagen menar ju att de förslag som nu finns i budgetpropositionen inte räcker. De har det väldigt tufft just nu.

Det var ett konkret svar på frågan, och jag räknar med att få ett lika konkret svar tillbaka: Vilka fler åtgärder är regeringen beredd att vidta för att klara klimatmålen men också för att stärka jobben och tillväxten i vårt land?

Det finns givetvis fler exempel. I den här budgeten minskar regeringen stödet till Industriklivet med över hälften jämfört med tidigare år. Man har pausat de gröna krediterna. Man har lagt ned samtalen om en energiöverenskommelse som industrin efterfrågar. Industrin vill ha en energiöverenskommelse som inte bara handlar om kärnkraft, utan en som levererar mer el här och nu och sedan.

Det var väl Liberalerna och något annat parti som sa till energiministern: ”Nu kan du inte hålla på med det här längre. Vi kan inte tänka oss det här. Vi vill hellre ha kärnkraften som slagträ i den politiska debatten.” Det om något är poserande. Det är ett stort svek mot väljarna och det förtroende som man har fått från svenska folket.

(Applåder)

Herr talman! Vad vill regeringen göra rent konkret för att minska utsläppen till 2030? Här kommer fem exempel som ni i Socialdemokraterna kan ta med er och titta på. Ni kanske kan jämföra våra budgetar och klura lite på vad ni tycker, i kontrast till det regeringen driver.

För det första vill vi återställa våtmarker. Sverige har aldrig satsat mer pengar på återställning av våtmarker än under den här regeringen. Ni socialdemokrater satsade inte lika mycket som vi gör på att återställa våtmarker; det har aldrig funnits så här mycket medel till det.

För det andra vill vi ge stöd till ellastbilar. Ledamoten Westlund nämnde den tunga fordonssektorn, och den har alltså fått ett stöd tack vare regeringen. Det stödet kallas marknadsintroduktionsstöd och gör att företag som vill köpa rena tunga fordon får stöd av regeringen för att göra det.

För det tredje vill vi ha ett klimatkliv som är större än någonsin, och därför har vi sett till att det är det. Det har alltså aldrig funnits ett så stort klimatkliv som under den här regeringen. Klimatklivet är större än någonsin tidigare – större än under den rödgröna tiden – och används för att bygga ut laddinfrastrukturen i hela vårt avlånga land så att fler kan se elbilar eller hybrider som ett alternativ.

För det fjärde har vi reduktionsplikten, som absolut inte ligger på EU:s miniminivå. Sist jag kollade var Sveriges reduktionsplikt 10 procent. Det är också spännande att ni är flera socialdemokrater som är med i den här debatten och att ni uppenbarligen tycker lite olika om bränslepolitiken. Det är väldigt spännande att den ena ledamoten säger att ni också vill sänka priserna vid pump och att den andra ledamoten frågar varför vi sänkte priserna vid pump.

För det femte har vi ett stöd som jag gärna tar upp och som kom till på den här regeringens initiativ. Vi kallar det Kväveklivet, och det är ett nytt stöd för att påbörja en omställning av jordbrukssektorn. Det är ett stöd som ser till att de jordbrukare och bönder som vill minska sina utsläpp av ammoniak och kväve kan få stöd av regeringen.

Vi fick lite inspiration av exempelvis Klimatklivet, som vi tycker är ett bra stöd för klimatomställningen i Sverige. Det fungerar. Därför såg vi till att Klimatklivet blev större än någonsin tidigare – större än under er tid – och startade utöver det ett kvävekliv. Kväveklivet är som ni vet något som öppnar upp för omställning inom jordbrukssektorn, som är en sektor där omställning i princip inte har existerat. Utsläppsnivån har legat helt stilla, och man har inte gjort någonting kring detta. Därför gör regeringen det.

Så! Där har ni fem exempel som ni kan gå hem och titta på! Ni tyckte att det inte finns några exempel, vilket alltså inte stämmer.

Det finns dock något annat som ni behöver titta på och som jag tycker är ganska relevant. Du gav inget svar på hur en minskning med 70 miljoner koldioxidekvivalenter ska uppnås, Jytte Guteland. Du pratade om 70 miljoner i talarstolen, och sedan nämnde du att ni i er budget har klimatpolitik för elektrifiering och olika stöd. Med de stöden kommer man dock inte i närheten av 70 miljoner.

Det är det jag menar är poserande. Jag menar att det är orimligt att prata om att vår regering inte lever upp till 70 miljoner. Ni gör inte heller det, för 70 miljoner är en väldigt hög siffra. Det vi diskuterar i dag är ett ESR-åtagande till 2030 som handlar om 4,3 miljoner koldioxidekvivalenter. Det vore bra om vi kunde ha en debatt om samma klimatmål och samma siffra, så att säga.

Det är absolut så att energipolitiken är väldigt relevant för det som ska göras, och regeringen har gjort väldigt många olika energipolitiska insatser. Om man frågar dem som jobbar med kärnkraft i Sverige tror jag inte att de håller med ledamoten Birinxhiku om att vi sätter käppar i hjulet för ny kärnkraft. Jag tycker att det är ganska uppenbart: När den här regeringen inte satt vid makten lades kärnkraft ned, och när den här regeringen sitter vid makten planerar Vattenfall att bygga kärnkraft. Låt det tala sitt tydliga språk!

Utöver det gör vi insatser för vindkraften. Vi tillsatte tidigt en utredning som tittar på hur processerna för havsvindkraft i Sverige kan förenklas så att det faktiskt blir lönsamt och attraktivt att bygga havsvind i Sverige, till skillnad från under er mandatperiod. Vi gör också insatser för landbaserad vindkraft eftersom det står i Tidöavtalet att vindkraften har en viktig roll i Sveriges energimix. Vi upparbetar stöd till lokalsamhällen för att de ska vilja bygga landbaserad vindkraft, och vi märker att de initiativen gör skillnad.

Det finns alltså mycket att debattera vidare, och jag ser fram emot att göra det.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte har fått svar på min fråga.

Klimatministern räknade här upp fem åtgärder som regeringen i den egna budgetpropositionen konstaterar inte är tillräckliga för att uppfylla ESR-åtagandet till 2030. På frågan vilka ytterligare åtgärder som ministern är redo att vidta får vi helt enkelt inget svar. Det finns nämligen ingen plan, herr talman. Regeringens plan verkar vara att lämna en springnota till nästa regering, när Styrmedelsutredningens förslag ska vara färdiga.

Därför förstår jag att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till dessa fem talepunkter och försöka flytta fokus, herr talman, men jag ska nu ge Romina Pourmokhtari en sista chans.

För det första kan hon ge tydliga svar på de frågor som vi från oppositionen har ställt i den här interpellationsdebatten.

För det andra kan hon vara noggrann och transparent med den egna politikens konsekvenser och vem som får betala priset för minskad tillväxt och ökade utsläpp.

Sist men inte minst kan hon presentera konkreta åtgärder som på ett trovärdigt sätt bidrar till måluppfyllelse i tid och bidrar till att Sverige når de klimatmål som vi har enats om här i riksdagen.

Jag ger Romina Pourmokhtari en sista chans att lägga mindre tid på sina talepunkter och mer tid på att ta ansvar för den politik som regeringen har fört de senaste åren och vad den innebär för klimatet, jobben och svensk konkurrenskraft.

(Applåder)