Aida Birinxhiku

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret! Det finns väldigt mycket som jag skulle vilja kommentera, men först måste jag säga någonting om skolan.

Hur kan finansministern prata om ansvarsfull hantering av skattepengar när skattepengar försvinner från svensk skola varje dag? Skattepengar som borde gå till elever och lärare försvinner i stället i vinstuttag. Sverige är i princip ensamt i världen om att tillåta obegränsade vinstuttag ur skattefinansierade skolor.

Vi måste stoppa både den vinstjakt som sker i skolan och den överkompensation som sker till fristående skolor. Det har den här regeringen inte gjort någonting åt. Bara överkompensationen till friskolor kostar närmare 3 miljarder varje år. För de pengarna skulle man kunna anställa 3 000 fler lärare i grundskolan.

Om finansministern menar allvar med att sätta stopp för slöseri med skattepengar, se då till att de skattepengar som ska gå till skolan också stannar i skolan!

Herr talman! Jag har inte så mycket talartid kvar, men oavsett hur man vänder och vrider på det tvingas jag konstatera att fyra gånger av fyra då Moderaterna har styrt Sverige har man misslyckats med jobben och tillväxten, och man har lämnat efter sig svaga statsfinanser. Detta är inte framtidstro. Det skulle jag vilja att väljarna i Halland och i hela landet bär med sig när de ska göra sitt val den 13 september.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Jag tackar även min kollega Eva Lindh som har ställt interpellationen.

Mycket klokt har redan sagts, men jag vill passa på att fråga finansministern om något som hon ofta återkommer till, nämligen framtidstro.

Hur ska människor kunna känna framtidstro när arbetslösheten är rekordhög, när konkurserna är rekordmånga och när kortsiktiga åtgärder gång på gång får gå före långsiktiga reformer som skulle kunna få fart på ekonomin och jobben. Allt detta sker samtidigt som finansministern konstaterat att pengarna är slut.

Enligt Moderaterna och Sverigedemokraterna finns det aldrig pengar till höjda barnbidrag, billigare mediciner eller strukturreformer som skulle kunna få fart på tillväxten. Men på något magiskt sätt finns det alltid pengar till att sänka skatten för de allra rikaste, och det görs till och med med lånade pengar.

Herr talman! Enligt klockan har jag pratat i ungefär en minut. På den tiden har regeringen lånat närmare 200 000 kronor. Regeringen har lånat 200 000 kronor varje minut dygnet runt sedan den tillträdde. Den avgörande frågan är vad pengarna används till, för samtidigt som regeringen har lånat enorma summor har man som sagt sänkt skatten för dem med de högsta inkomsterna medan välfärden har fått stå tillbaka och arbetslösheten har fått dra iväg. Notan får framtida generationer betala. Det är inte en ekonomisk politik som tar ansvar, och det är definitivt inte en ekonomisk politik som skapar framtidstro.

Herr talman! Utöver det som jag redan har nämnt vill jag understryka att den rekordhöga arbetslöshet som den här regeringens missriktade ekonomiska politik har lett till är ett enormt slöseri. Det är ett slöseri inte bara i form av uteblivna skatteintäkter och högre offentliga utgifter utan framför allt i form av förlorade möjligheter för människor.

Samtidigt skickar Arbetsförmedlingen tillbaka miljardbelopp till regeringen. Och pengar som skulle gått till omställningsstudiestödet har inte kunnat användas, eftersom regeringen inte har gett CSN tillräckliga resurser att hantera ansökningarna.

Allt detta är ett enormt misslyckande, framför allt med tanke på vad statsminister Ulf Kristersson själv sa inför förra valet. Han sa att en regering borde bedömas efter kontrollfrågan om fler människor har kommit i arbete och om fler människor kan försörja sig själva. Vad svarar finansministern på den frågan i dag? Tycker finansministern att regeringen har klarat kontrollfrågan när omkring 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde?

Herr talman! Vi behöver snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. Det är helt avgörande för att klara klimatomställningen, för att skapa jobb och tillväxt i hela landet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft och motståndskraft. Allt detta har blivit ännu viktigare i ett förändrat geopolitiskt läge där den globala konkurrensen hårdnar och vi står inför stora och snabba teknikskiften. Därför behöver miljöprövningen bli både enklare och effektivare samtidigt som ett högt miljöskydd bibehålls.

Herr talman! En ny myndighet för miljöprövning kan som sagt vara en viktig del av lösningen. Men det kräver att regeringen ger rätt förutsättningar, och det får inte bli en ursäkt för att inte göra det som krävs här och nu. Det finns enligt oss socialdemokrater flera frågor som regeringen behöver hantera för att den här reformen ska få avsedd effekt.

Låt mig inledningsvis konstatera att en ny myndighet i sig inte löser de grundläggande utmaningarna med tillståndsprocesserna. Regeringen kan inte nöja sig med en organisatorisk förändring utan behöver parallellt med detta genomföra de materiella reformer som krävs.

Det finns faktiskt flera färdigutredda förslag som regeringen kan gå vidare med här och nu. Ett konkret exempel är att göra ändringstillstånd till huvudregel vid miljöprövning i enlighet med förslaget från Miljöprövningsutredningen, som den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte. Detta är något som vi har varit rörande överens om i den här kammaren. Men trots att det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag valde regeringspartierna och Sverigedemokraterna att inte genomföra det fullt ut.

Ett annat exempel är utredningen Vindkraft i havet, som föreslår en mer effektiv miljöprövning för den havsbaserade vindkraften i enlighet med hur det ser ut i flera av våra grannländer. Även detta har åtminstone de flesta av oss i den här kammaren varit rörande överens om, men trots det har någon proposition inte lagts fram av regeringen.

Ett tredje exempel är frågan om ett tidigarelagt kommunalt ställningstagande till vindkraft, vilket skulle innebära ökad förutsägbarhet för alla inblandade parter utan att tumma på det kommunala inflytandet. Här finns en färdig proposition som vi socialdemokrater lade fram för beslut men som röstades ned av regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

Herr talman! Min poäng är att vi behöver se till helheten. Om regeringen menar allvar med att korta ledtiderna finns det faktiskt flera konkreta reformer som regeringen kan och borde gå vidare med här och nu.

Herr talman! Det är det ena. Det andra är självklart övergången till en ny myndighet, som vi har diskuterat här i våra replikskiften. Regeringen bedömer själv att övergångsperioden kan leda till längre handläggningstider. Det här är en risk som måste tas på största allvar. Därför krävs en ordnad övergång med tydlig styrning och löpande uppföljning.

Vi socialdemokrater skulle även vilja betona att de stora tidsvinsterna oftast kan göras i förarbetet, det vill säga innan själva ansökan lämnas in. Därför är det centralt att stärka samrådsförfarandet genom att säkerställa en tydlig medverkan från prövningsmyndigheten.

Herr talman! En annan aspekt som inte kan betonas nog är kompetensförsörjningen. Regeringen måste omgående säkerställa att rätt kompetens följer med, att den utvecklas och att myndigheten får rätt förutsättningar från dag ett, särskilt i ljuset av att det redan i dag larmas om att kompetens lämnar länsstyrelserna till följd av den här reformen.

En väl fungerande miljöprövning förutsätter dessutom lokal och regional förankring. Regeringen har som tidigare nämnts meddelat att den nya myndighetens säte ska vara i Stockholm. Men vi socialdemokrater vill understryka att verksamhet på fler orter behöver säkerställas, till exempel genom regionala kontor. Det här är något som regeringen borde kunna ge besked om redan nu.

Herr talman! Jag skulle också vilja säga något om tidigare tillkännagivanden, som jag även lyfte fram i ett tidigare replikskifte. Senast 2023 riktade riksdagen, på initiativ av näringsutskottet, ett tillkännagivande till regeringen om myndigheternas roll i tillståndsprocesser. För dem som lyssnar: Ett tillkännagivande är en formell uppmaning till regeringen att agera i en viss fråga. Den här gången gällde det något som vi socialdemokrater motionerat om, nämligen att kontakterna mellan myndigheter och företag behöver förenklas och att myndigheternas arbetssätt behöver bli mer lösningsorienterat och rådgivande.

Nu menar regeringen och Sverigedemokraterna att tillkännagivandet är tillgodosett och att det ska anses vara slutbehandlat, vilket vi socialdemokrater inte håller med om. Den här frågan är inte löst genom en ny myndighet, utan det krävs som sagt fler åtgärder för att det ska bli skillnad i praktiken.

Herr talman! Det är precis det som hela mitt anförande handlar om. En ny myndighet kan vara en viktig del av lösningen, men den kan inte vara hela lösningen. Den får inte innebära att vi lutar oss tillbaka i ett läge där vi behöver öka tempot och där mycket arbete återstår för att tillståndsprocesserna ska bli snabbare och mer förutsägbara.

Sverige har goda förutsättningar. Vi har en industri som vill växa, investera och ställa om. Men det kräver också att vi visar politiskt ledarskap och att vi visar att vi vill att framtidens jobb, investeringar och välstånd ska hamna i Sverige.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! På den punkten är vi överens.

Vi är också överens om att syftet med den nya miljöprövningsmyndigheten i teorin är att den ska samla rätt kompetens. Men i praktiken är det väldigt allvarligt att vi just nu ser att kompetens lämnar länsstyrelserna. Det finns en uppenbar risk för att rätt kompetens helt enkelt inte följer med och att vi därför får längre handläggningstider.

Jag känner till att organisationskommittén ska titta på det. Men det är ett uppdrag som ska slutredovisas den 30 juni 2027, och den nya myndigheten ska vara på plats den 1 juli 2027. Det är ungefär ett år bort. Jag vill understryka att regeringen behöver vidta åtgärder omgående för att säkerställa att myndigheten får med sig rätt kompetens och får rätt förutsättningar från dag ett.

Apropå organisationskommittén har jag läst regeringens direktiv till utredningen. Det står att utredningen ska överväga om verksamhet ska finnas på fler platser inte att den ska göra det.

Det är därför jag ställer den här frågan till ledamoten. Vi socialdemokrater anser att detta borde vara en självklarhet. Jag skulle vilja be ledamoten förtydliga det här. Menar ledamoten att hon och Moderaterna är nöjda om det blir så att den här myndigheten bara finns i Stockholm? Eller vill ledamoten också se fler regionala kontor för att säkerställa den lokala och regionala förankringen? Jag tror att det hade varit ett väldigt välkommet besked, eftersom regeringen under den här mandatperioden har minskat den statliga närvaron och avvecklat statliga servicekontor, även i min och ledamotens valkrets Halland, i min hemkommun Falkenberg. Det är en utveckling som vi socialdemokrater motsätter oss kraftigt.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag håller med om flera delar. Som jag underströk tidigare ser även vi socialdemokrater att en ny, rätt utformad miljöprövningsmyndighet kan vara en viktig del av lösningen. Men det kräver att regeringen ger rätt förutsättningar. Det finns flera frågor, som vi socialdemokrater pekar på. Det kommer att vara helt avgörande att regeringen hanterar dem på ett klokt sätt för att reformen ska få avsedd effekt.

Jag skulle också vilja fråga om kompetensförsörjningen. Vi får nämligen redan i dag rapporter om att kompetens lämnar länsstyrelserna till följd av den här reformen. Om rätt kompetens inte följer med finns det en uppenbar risk att reformen i stället får motsatt effekt. Jag vill därför fråga ledamoten vilka konkreta åtgärder den moderatledda regeringen vidtar här och nu för att så inte ska bli fallet. Det är det ena.

Min andra fråga handlar om den lokala förankringen, som också är väldigt viktig för en välfungerande miljöprövning. En av dagens tolv miljöprövningsdelegationer finns i min och ledamotens valkrets, Halland. Ledamoten vet förstås hur viktig den lokala kompetensen är för att säkerställa kvalitet i prövningen och besluten.

Regeringen har hittills meddelat att den nya myndighetens säte ska vara i Stockholm. Vi socialdemokrater vill understryka att verksamhet på fler orter behöver säkerställas, till exempel genom regionala kontor. Jag undrar om Moderaterna delar den bilden och om man i så fall kan ge besked om det redan nu.

Herr talman! Tack till ledamoten för svaret!

Jag tycker att det är intressant att ledamoten kritiserar den tidigare regeringen för att ha varit alldeles för senfärdig och sedan använder både sitt anförande och detta replikskifte till att försöka försvara varför den nuvarande regeringens arbete inte går tillräckligt fort och varför reformarbetet trots allt behöver ske steg för steg.

Min fråga handlade om det specifika tillkännagivande som rör just myndigheternas roll vid tillståndsprocesser. Ledamoten kan alltid säga från talarstolen att mer arbete kvarstår och att en ny myndighet inte är tillräcklig. Men i betänkandet finns det inte ett enda yrkande från Sverigedemokraterna om att fler åtgärder behöver vidtas.

Det finns inte heller någonting som vilar på att tillkännagivandet behöver fortsätta. Men så sent som 2023 ställde man sig bakom detta tillkännagivande och tyckte att regeringen behövde vidta åtgärder just för myndigheternas roll i tillståndsprocesser. Nu tycker man att tillkännagivandet är klappat och klart.

Herr talman! Sverigedemokraterna skulle under den här mandatperioden ha kunnat använda sin roll som största parti i regeringsunderlaget för att driva på för fler åtgärder. Min bild är dock att Sverigedemokraterna verkar vara väldigt nöjda.

Även ledamoten verkar väldigt nöjd. Om ledamoten inte delar den bilden får han gärna ge konkreta exempel på förslag som Sverigedemokraterna driver på för att myndigheternas arbetssätt ska bli mer lösningsorienterat och rådgivande.

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet!

Min bild är att Sverigedemokraterna verkar vara väldigt nöjda med det arbete som har genomförts. Men jag skulle från socialdemokratins håll vilja understryka att en ny miljöprövningsmyndighet kan vara en viktig del av lösningen men att den inte får bli en ursäkt för att inte göra det som behöver göras här och nu. En ny myndighet löser inte i sig de grundläggande utmaningar som vi har med tillståndsprocesserna.

Det här leder mig in på frågan om tidigare tillkännagivanden. År 2023 riktade riksdagen på initiativ av näringsutskottet ett tillkännagivande till regeringen som rörde just myndigheternas roll i tillståndsprocesser.

Det här gällde någonting som vi socialdemokrater hade motionerat om, nämligen att kontakter mellan myndigheter och företag behöver förenklas och att myndigheternas arbetssätt behöver blir mer lösningsorienterat och rådgivande.

Det tillkännagivandet stod även Sverigedemokraterna bakom, men nu verkar man ha ändrat sig. I det här betänkandet är det inte bara regeringen utan även Sverigedemokraterna som står bakom att tillkännagivandet nu är tillgodosett och ska anses slutbehandlat.

Därför skulle jag, herr talman, vilja fråga ledamoten på vilket sätt han menar att en ny myndighet löser den här frågan. Håller Sverigedemokraterna inte längre med om att fler åtgärder krävs?

Fru talman! Det stämmer att vi Socialdemokrater anser att regeringens senaste lagförändring inte innebär att ändringstillstånd blir huvudregel i praktiken. Det är därför vi också fortfarande tycker att man ska genomföra Miljöprövningsutredningens förslag fullt ut. Den utredningen tillsatte vi socialdemokrater i regeringsställning.

Jag skulle vilja be statsrådet utveckla sitt svar eftersom vi fick ett lite mer utvecklat svar kring ändringstillstånd vad gäller de delar som rör vindkraften. Det är ju regeringens egen utredning som har kommit med förslaget – som också har remitterats – om hur man kan få på plats en tydlig och rimlig ordning för havsbaserad vindkraft. Varför har man inte lagt ett förslag på riksdagens bord, om man nu vill snabba på den typen av tillståndsprocesser? Det gäller även ett tidigare kommunalt ställningstagande till vindkraft, som vi har lagt på riksdagens bord, men som statsrådets parti och övriga Tidöpartier har röstat nej till.

Fru talman! Eftersom detta är mitt sista anförande skulle jag vilja understryka att jag inte bara har kritiserat regeringen. Jag har också försökt att vara konstruktiv. Jag har lyft fram flera konkreta frågor som borde lösas här och nu och som regeringen kan gå vidare med direkt. Men trots det verkar det finnas en ovilja och oförmåga.

Jag vet inte om det är önsketänkande det handlar om – att man försöker bygga en politik på en önskvärd utveckling och planerar för och hoppas på det bästa. Så kan vi inte ha det, fru talman. Vi behöver också krisinsikt. Vi behöver se att det här innebär stora möjligheter för Sverige att leda den gröna och digitala omställningen, även när den geopolitiska spelplanen förändras. Då behöver vi snabba på tillståndsprocesserna och göra mycket mer för att stärka både vår konkurrenskraft och vår motståndskraft.

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Men frågan här är egentligen hur man bidrar till att ge myndigheten rätt förutsättningar.

Vi socialdemokrater ser som sagt att en ny myndighet om den är rätt utformad kan bidra till snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. Men en ny myndighetsstruktur kan inte i sig lösa de grundläggande utmaningarna med tillståndsprocesserna. Jag skulle vilja konkretisera det jag sagt om att myndigheten behöver vara rätt utformad och få rätt förutsättningar, så att statsrådet kan fördjupa sitt svar i de delarna.

En konkret sak som vi socialdemokrater lyfter fram är hur man säkerställer en ordnad övergång när uppgifterna flyttas från länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer till den nya myndigheten. Vi vill ju inte bromsa takten i omställningen och de nödvändiga investeringar som behöver komma på plats.

En annan helt avgörande fråga är kompetensförsörjningen. Hur ser vi till att rätt kompetens följer med till den nya myndigheten med tanke på att det redan i dag larmas om att kompetens lämnar länsstyrelserna till följd av denna reform?

Ytterligare en fråga jag skulle vilja ta upp är den lokala och regionala förankringen. Regeringen har meddelat att myndighetens säte ska vara i Stockholm, men man har inte gett några besked om hur verksamhet på fler orter ska säkerställas, vilket vi socialdemokrater tycker är väldigt viktigt. De frågorna är helt avgörande för att en ny miljöprövningsmyndighet faktiskt ska bidra till att korta ledtiderna och till ökad förutsägbarhet.

Fru talman! Med detta sagt vill jag verkligen understryka att regeringen inte får nöja sig med en organisatorisk förändring. Man behöver också genomföra de materiella reformer som krävs. Jag nämnde i mitt tidigare anförande flera konkreta exempel som regeringen hade kunnat gå vidare med här och nu parallellt med att organisationsförändringen genomförs.

Om vi är överens om att ändringstillstånd ska vara huvudregel vid miljöprövning, varför genomför man inte Miljöprövningsutredningens förslag fullt ut? Om vi är överens om att vi behöver snabba på utbyggnaden av havsbaserad vindkraft, varför genomför man då inte förslagen i den egna utredningens betänkande Vindkraft i havet om ett system där det pekas ut lämpliga områden för ny elproduktion utifrån samlade samhällsintressen? Det gäller även ett tidigare kommunalt ställningstagande som hade kunnat bidra till ökad förutsägbarhet.

Jag tror att vi behöver göra flera saker samtidigt, fru talman, och om regeringen menar allvar med att den nya miljöprövningsmyndigheten inte ska bli en ursäkt för att inte göra det som krävs här och nu, varför kan man då inte genomföra de konkreta materiella reformer som faktiskt bara ligger kvar i byrålådan och som hade kunnat bidra till att korta ledtiderna?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag skulle inledningsvis vilja säga att det jag frågade statsrådet var vilka åtgärder som regeringen avser att vidta framåt för att snabba på tillståndsprocesserna och bidra till ökad förutsägbarhet.

I stället fick jag i huvudsak en redogörelse för redan vidtagna åtgärder, vilket i sig inte är ointressant. Det hade dock varit betydligt mer intressant att veta vad som är planen framåt när ministern nu säger att arbetet fortsätter med full intensitet.

Fru talman! Bara de senaste åren har vi sett hur den geopolitiska spelplanen har förändrats. Vi ser den globala konkurrensen hårdna för varje dag som går. Samtidigt har Sverige befunnit sig i ett läge med rekordhög arbetslöshet och en tillväxt långt under vår potential.

Därför kan jag bara beklaga att regeringen inte har presenterat de strukturreformer som krävs för att få igång svensk ekonomi. Nu i valtider börjar man prata om en så kallad tillväxtpakt, vilket jag måste säga påminner en del om förslaget om en industripakt som vi socialdemokrater har drivit länge, det vill säga ett långsiktigt handslag mellan politik, näringsliv, akademi och parterna för fler jobb och investeringar.

Jag noterar att Tidöpartierna har följt detta med stort intresse, men det är bara välkommet, fru talman – jag välkomnar alla initiativ som kan ta oss ur den här mandatperiodens svaga tillväxt. Det viktiga är förstås inte vad man väljer att kalla detta, utan det viktiga är innehållet. Därför skulle jag vilja fråga statsrådet vilka konkreta reformer för att just snabba på tillståndsprocesserna och bidra till att korta ledtiderna som ingår i den så kallade tillväxtpakten.

Fru talman! En ny miljöprövningsmyndighet kan, precis som statsrådet nämnde, vara en viktig pusselbit. Men det kräver att regeringen ger rätt förutsättningar. Det får inte heller bli en ursäkt för att inte göra det som behöver göras här och nu.

Vi kan börja med de ändringstillstånd som statsrådet nämnde. Det finns ju flera färdiga reformer som regeringen hade kunnat gå vidare med. Vi socialdemokrater vill att ändringstillstånd ska vara huvudregel vid miljöprövning, i enlighet med den miljöprövningsutredning som den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte. Det trodde jag att vi var rörande överens om här i kammaren. Det finns alltså ett färdigt och väl underbyggt förslag, men regeringen har inte valt att genomföra det fullt ut.

Ett annat konkret exempel rör de vindkraftsetableringar som statsrådet nämnde. Här har regeringens egen utredning landat i att Sverige, i likhet med många av våra grannländer, borde övergå till ett auktionssystem där staten i ett tidigt skede pekar ut lämpliga områden för ny elproduktion. Det skulle kunna bidra till en betydligt mer förutsägbar och tydlig process för utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Det var också någonting som jag trodde att vi var rörande överens om, förutom möjligen Sverigedemokraterna. Trots det har regeringen inte lagt fram någon proposition.

Det sista exemplet som jag skulle vilja lyfta fram är ett tidigarelagt kommunalt ställningstagande till vindkraft, även det någonting som skulle kunna leda till ökad förutsägbarhet för alla inblandade parter. Men trots att vi socialdemokrater har lagt fram ett sådant förslag för beslut i kammaren har regeringspartierna och Sverigedemokraterna valt att rösta nej.

Om regeringen menar allvar med snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser, varför går man inte vidare med de här reformerna utan låter dem ligga kvar i byrålådan?

Fru talman! Nästan 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan den här regeringen tillträdde. Det är en väldigt allvarlig utveckling, inte minst för alla de unga som snart tar studenten eller examen och som riskerar att gå rakt ut i arbetslöshet.

Det här är något som mina kollegor och jag har lyft flera gånger i den här kammaren – nu med regeringens tredje arbetsmarknadsminister. Åtgärderna från regeringen har dock varit allt annat än tillräckliga, och nu börjar mandatperioden lida mot sitt slut. Därför skulle jag vilja påminna om vad statsminister Ulf Kristersson själv sa inför förra valet. Han sa att en regering borde utvärderas efter följande kontrollfrågor: Har fler människor kommit i arbete? Kan fler människor försörja sig själva?

Vad svarar ministern och regeringen på de frågorna i dag, när omkring 100 000 fler har blivit arbetslösa?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill följa upp frågan om de så kallade flaskhalsintäkterna. För dem som lyssnar på detta kan det låta väldigt tekniskt, men det handlar i grunden om pengar som tillhör svenska elkunder och som därför rimligen borde kunna användas för att stötta svenska hushåll som drabbas av de höga energikostnaderna. Detta är ett av flera verktyg som regeringen borde kunna använda i ett svårt läge.

Låt mig påminna om att när vi socialdemokrater satt i regering lyckades vi förhandla fram ett undantag på EU-nivå som gjorde det möjligt att använda flaskhalsintäkterna till ett elstöd. Detta undantag har den här regeringen inte lyckats förlänga, och när vi ställer frågor om detta här i kammaren vill statsministern hellre prata om vad andra partier gör fel snarare än vad den här regeringen faktiskt gör för att nå framgång i denna fråga. Jag tycker att regeringen borde fokusera på den faktiska leveransen.

Vi som har följt denna fråga länge vet att det låter väldigt annorlunda nu jämfört med i mars, då man pratade om en svensk seger. Vi vet också att Sverige sticker ut i dessa sammanhang, med mycket stora flaskhalsintäkter som borde kunna användas i stället för att samlas på hög.

Därför frågar jag återigen statsministern: Vad gör regeringen konkret för att flaskhalsintäkterna ska kunna användas till att stötta svenska hushåll i detta svåra läge?

Herr talman! Jag noterar att jag inte får något svar på mina frågor i dag. Detta är min andra interpellationsdebatt med statsrådet. Jag vill upprepa att jag gav tre väldigt konkreta exempel: avskaffade klimatmål, det faktum att regeringen inte vill ingå en blocköverskridande energiöverenskommelse och att man har stoppat de gröna kreditgarantierna. Tycker statsrådet att detta bidrar till fler investeringar och fler svenska jobb? Det är en enkel ja- eller nej-fråga, och jag ser fram emot att statsrådet svarar på den i sitt nästa anförande.

Jag noterade också att statsrådet tog upp behovet av snabbare tillståndsprocesser för att öka takten i omställningen, vilket är något vi socialdemokrater också vill understryka. Därför ställer jag mig frågande till varför regeringen inte har gått vidare med förslaget om ändringstillstånd som huvudregel vid miljöprövning. Det var ett förslag som Miljöprövningsutredningen, som den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte, faktiskt kom fram till. Det finns ett färdigt förslag på bordet. Jag skulle gärna vilja veta varför regeringen inte har gått vidare med det.

En annan fråga är osäkerheten om framtida regelverk. Detta är ju något som vi vet bromsar investeringar och industrins omställning. Just nu finns det uppgifter om att regeringen har valt att skjuta fram överlämnandet av den så kallade styrmedelsutredningens betänkande. Därför undrar jag helt enkelt om dessa uppgifter stämmer.

Vi vet ju att regeringen har skjutit viktiga åtgärder på framtiden och att man i princip har hängt upp väldigt mycket på styrmedelsutredningen. Därför vill jag också fråga statsrådet om uppgifterna stämmer och när regeringen avser att ta emot styrmedelsutredningens betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret på min kollegas interpellation!

Min kollega Jytte Guteland lyfter en väldigt viktig fråga, nämligen den om det politiska ledarskapet för att kunna öka takten i näringslivets klimatomställning. Detta är särskilt angeläget mot bakgrund av att vi varje dag ser hur den globala konkurrensen hårdnar, att vi står inför stora och snabba teknikskiften och att den geopolitiska spelplanen ritas om.

Vi vet också att Sveriges förutsättningar är goda. Vi har kunnandet, de innovativa lösningarna och naturresurserna. Men vi måste också visa politiskt ledarskap. Vi behöver visa att vi vill att de här investeringarna och jobben ska hamna i Sverige.

Tyvärr, herr talman, är så inte fallet med den här regeringens klimatpolitik. I stället är det en politik som i allra högsta grad har präglats av ryckighet och oförutsägbarhet. Detta är något som har påverkat industrins investeringsvilja och som har gjort omställningen både svårare och dyrare.

Det är inte bara vi socialdemokrater som säger detta, utan det gör även näringslivet. Det gör också Klimatpolitiska rådet, även om jag har förstått att den här regeringen har något svårt att ta till sig fakta i klimatpolitiken.

För att öka takten i omställningen, herr talman, krävs långsiktighet och stabilitet, precis som min kollega tidigare redogjorde för. Jag skulle vilja vara väldigt konkret och ta tre tydliga exempel där jag vill att statsrådet svarar.

Vi ser hur regeringen lovade att stå bakom samtliga klimatmål men nu vill avskaffa det klimatmål som man inte lyckas nå. Regeringen lovade också att bygga ut all nödvändig fossilfri elproduktion men säger nu nej till en blocköverskridande energiöverenskommelse och vill hellre ha kvar energipolitiken som något slags politiskt slagträ i valdebatten. Dessutom, herr talman, valde den här regeringen att stoppa de gröna kreditgarantierna och minska anslagen till Industriklivet. Detta är viktiga verktyg för satsningar på vår industriella kapacitet.

Mina frågor till statsrådet är egentligen väldigt enkla och bygger på dessa tre konkreta exempel. Tycker statsrådet att detta bidrar till långsiktighet och stabilitet för näringslivets omställning? Tycker statsrådet att det bidrar till fler investeringar och fler svenska jobb?

(Applåder)

Herr talman och statsrådet! Jag får inte svar på mina frågor här, men jag noterade att statsrådet ställde två frågor – en om bränslepriserna och en om energipolitiken – och dessa ska jag svara på nu.

Jag tycker att det är lite märkligt att försöka förklara avskaffandet av transportmålet till 2030 med förändringen av reduktionsplikten för snart fyra år sedan. Jag vill påminna om att även vi socialdemokrater agerade efter att invasionskriget i Ukraina startade. Vi pausade reduktionsplikten, och vi sänkte skatten på drivmedel. Det problem vi har hamnat i nu, herr talman, är att den här regeringen har slopat styrmedel utan att ha en plan för vad vi ska göra framåt.

Vi socialdemokrater vill se mer svenskt biobränsle i tanken, och det misslyckas den här regeringen med. Vi socialdemokrater vill öka takten i elektrifieringen, och även på den punkten misslyckas regeringen. Vi socialdemokrater vill också ha mer billig fossilfri el i närtid, och även där misslyckas regeringen. Faktum är att vi har en situation där regeringen har ökat vårt beroende av fossila bränslen och gjort hushållen mer sårbara för de prisförändringar vid pump som vi ser just nu, och det tycker jag att regeringen borde ta ansvar för.

Herr talman! Den andra frågan gällde energipolitiken. Jag ska vara tydlig även gällande detta: Vi socialdemokrater ser att samtliga fossilfria kraftslag behövs. Vi har inte råd att ställa dem mot varandra, utan vi behöver allt från vindkraft till kärnkraft. Det är också därför vi, näringslivet och de som ska göra den här typen av omfattande investeringar vill se en bred energiöverenskommelse.

Varför vill statsrådet inte det? Varför vill statsrådet sätta käppar i hjulet för all nödvändig utbyggnad av fossilfri elproduktion? För att formulera det som ansvarigt statsråd Ebba Busch gjorde: Varför vill statsrådet göra ny kärnkraft dyrare?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om det inte var mycket till svar på min fråga.

Jag frågade statsrådet vad det var som fick klimatministern att på knappt fyra månader gå från att understryka vikten av att hålla fast vid transportmålet till 2030 till att, som sagt, knappt fyra månader eller 17 veckor senare vilja avskaffa det målet.

Min poäng, herr talman, är att det hade varit betydligt mer ansvarsfullt av klimatministern att säga som det är – att på grund av den här regeringens politik har förutsättningarna för att nå klimatmålet försämrats kraftigt. Regeringen har i snart fyra år aktivt fört en politik som har fört Sverige längre bort från klimatmålet. Det vore klädsamt om statsrådet kunde erkänna det här i dag.

Herr talman! Min kollega redogjorde för utvecklingen när det handlar om elektrifieringen. Jag skulle vilja lägga ut texten om elektrifieringen av de tunga transporterna, för där ser vi att utvecklingen går väldigt långsamt i Sverige och i Europa.

I Kina är omkring 60 procent av nya lastbilar eldrivna. I Sverige ligger den andelen på 6–7 procent. Det här är något som slår direkt mot svenska jobb och svensk ekonomi, särskilt med tanke på hur betydelsefull den svenska fordonsindustrin är för Sverige.

Men, herr talman, jag ska vara konstruktiv och räkna upp några saker som vi socialdemokrater skulle vilja se. Jag skulle gärna vilja höra om statsrådet kan svara på hur regeringen ser på dessa åtgärder.

Vi socialdemokrater skulle vilja ha ett långsiktigt handslag med näringslivet för att säkerställa stabila spelregler och stärka villkoren för nya investeringar. Vi vill också ha en bred energiöverenskommelse. Vi skulle dessutom vilja se en nationell plan för just transportindustrin.

Det här kan handla om starkare ekonomiska incitament. Man kan till exempel se över skatten på laddel och få till en fungerande laddinfrastruktur för tunga transporter eftersom vi vet att existerande laddstationer löper risk att stängas på grund av effektavgifter. Dessutom kan man jobba mer aktivt med skärpta krav i offentlig upphandling.

Det här är tre konkreta förslag som jag gärna skulle vilja höra hur statsrådet ställer sig till.

Herr talman! Hur regeringen och klimatministern har valt att hantera Miljömålsberedningen är ett exempel på de tvära kast och den ryckighet som har präglat den här regeringens klimatpolitik och som har minskat industrins investeringsvilja och gjort det både dyrare och svårare att ställa om.

Vi har en klimatminister som lovade att avgå om Sverige skulle röra sig längre bort från klimatmålen men som nu när vi gör det i stället väljer att avskaffa det klimatmål man inte lyckas nå.

Vi har också en klimatminister som först lovade att avgå om Sverigedemokraterna fick platser i regeringen för att sedan hota med att avgå om Sverigedemokraterna inte får platser i regeringen. Och nu bereder man i praktiken deras linje i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag vill ställa mina frågor på nytt. Vad är det som har förändrats så kraftigt i verkligheten under dessa knappt fyra månader? Och om det inte har skett någon dramatisk förändring, kan det vara så att det är regeringens misslyckade klimatpolitik som är själva förklaringen? Kan statsrådet erkänna det och ta ansvar för det i den här debatten?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för svaret på även min interpellation.

Låt mig backa bandet till den 30 oktober 2025, det vill säga när Miljömålsberedningen överlämnade sitt betänkande, för då framförde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari att hon hoppades ”att vi är färdiga med tramset om påstådda avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner, för det är inte värdigt Sverige”. Bara några veckor senare, närmare bestämt den 24 februari i år, meddelade samma minister att hon vill avskaffa transportmålet till 2030. Detta skedde alltså knappt fyra månader senare. Så sent som i lördags kunde vi dessutom läsa att statsminister Ulf Kristersson anser att det svenska transportmålet inte fyller någon funktion.

Herr talman! Vi har alltså en situation där riksdagens partier i en beredning har arbetat hårt för att fastställa stabila spelregler för klimatpolitiken men där ministern kort därefter väljer att frångå detta och göra tvärtemot vad beredningen enades om.

Det här är en utveckling hos Liberalerna och Moderaterna som jag bara kan beklaga, för vi är vana vid att kunna kroka arm med dessa partier i viktiga frågor för Sverige. Att ha breda överenskommelser är något som historiskt sett har tjänat Sverige väl, men att ingå sådana har de senaste åren blivit mycket svårare. På område efter område ser vi att regeringen misslyckas med att skapa långsiktig politisk samsyn och i stället väljer att polarisera. Detta skapar såklart en stor oro, inte minst inom näringslivet.

Herr talman! Jag håller med statsrådet om att det behöver genomföras en omfattande elektrifiering av transportsektorn. Men även på denna punkt misslyckas regeringen. Elbilsförsäljningen har stått still i snart tre år, och prognoserna för elektrifieringstakten skrivs ned. Tyvärr ser vi samma oroväckande utveckling även när det gäller elektrifieringen av de tunga transporterna. Här har regeringen varit oerhört passiv.

Herr talman! Jag skulle vilja återgå till Miljömålsberedningen, för det var ett parti i beredningen som drev en helt annan linje och som ville slopa transportmålet till 2030 från början. Det var Sverigedemokraterna. Säga vad man vill om Sverigedemokraternas klimatpolitik, men de har i varje fall varit konsekventa. De sa från början att de ville slopa transportmålet till 2030, men klimatministern sa nej och låtsades hålla emot. Nu ser vi att regeringspartierna har svängt och att det i praktiken är Sverigedemokraternas linje som bereds i Regeringskansliet, men det verkar statsrådet Johan Britz inte vilja kännas vid.

Faktum är att vi inte får något svar på vad som har föranlett omsvängningen. Vad är det egentligen som har förändrats? Det var precis den frågan som mina kollegor ställde i en interpellationsdebatt nyligen och inte fick något svar på. Vad var det som fick klimatministern att gå från att understryka vikten av att hålla fast vid transportmålet till 2030 till att sedan vilja överge det? Vad var det som förändrades i verkligheten under knappt fyra månader?

Fru talman! Jag har nu lyssnat på svaren från arbetsmarknadsministern och skulle vilja påminna om resultatet av regeringens så kallade jobbpolitik.

Vi har omkring 100 000 fler arbetslösa jämfört med när regeringen tillträdde. Vi ser hur arbetslösheten breder ut sig i nya grupper. Mest har den som sagt ökat bland inrikes födda utbildade män. Vi ser också hur Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljarder i anslag som hade kunnat styras om till arbetsmarknadsutbildningar.

Om nu ministern ser de här problemen och vill prata om dem men ändå inte agerar återstår egentligen bara en enda fråga: Är arbetsmarknadsministern nöjd med den utveckling som vi nu ser? Tycker regeringen på riktigt att arbetsmarknadspolitiken har fungerat?

(Applåder)

Herr talman! Först och främst vill jag säga att statsministerns tonläge mot oppositionen över berättigade frågor är både oseriöst och oansvarigt – nästan lika oansvarigt som att regeringen och Sverigedemokraterna inte verkar ha haft råd att minska arbetslösheten, bygga bostäder eller satsa på välfärden, samtidigt som man verkar ha haft råd att låna till skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna. Nu konstaterar ni att pengarna är slut och verkar stolta över det.

Därför tycker jag att det vore rimligt, herr talman, om statsministern gav ett tydligt svar på den fråga som vi har ställt i kammaren i dag: Kommer regeringens vårbudget att innehålla några ofinansierade reformer? Är det ett ja eller ett nej?